Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 juli 2005 - Strasbourg

27. Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kina och Taiwan samt säkerhetssituationen i Fjärran Östern

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kina och Taiwan samt säkerhetssituationen i Fjärran Östern.

  Douglas Alexander, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Under de 30 år som gått sedan Europeiska unionen etablerade diplomatiska förbindelser med Kina har såväl Europeiska unionen som Kina, och i sanning förbindelserna mellan EU och Kina, genomgått betydliga förändringar. Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kina är nu fastare än de någonsin varit. Men det är nu viktigare än någonsin att EU anpassar sig till den utmaning som Kinas politiska och ekonomiska tillväxt utgör. EU:s ekonomi måste kunna svara på den konkurrens och de möjligheter som Kina och andra tillväxtekonomier i Asien svarar för. Europeiska unionen har många intressen som står på spel i Kina och i andra delar av östra Asien, som otvivelaktigt är en mycket viktig region på 2000-talet. Det är absolut nödvändigt att EU och Kina arbetar tillsammans, och med andra internationella partner, för att hantera de globala problemen.

Europeiska unionen och Kina för nu med rätta diskussioner inom ett brett spektrum av ämnen, bland annat regional säkerhet, mänskliga rättigheter, miljö, utbildning, invandring, klimatförändring och transport. Så sent som i förra veckan ägde det första toppmötet mellan EU och Kina i fråga om civil luftfart rum. Alla dessa diskussioner skapar fördelar för båda parter. EU har stor erfarenhet att dela med sig av, och Kinas sätt att hantera problem är ofta nya för EU, som därmed kan dra lärdom av dessa tillvägagångssätt.

Det åttonde toppmötet mellan EU och Kina i Peking i september kommer att ge möjlighet att fira 30 år av officiella förbindelser mellan Europeiska unionen och Kina och att se fram emot de kommande 30 åren. Detta kommer att innebära ett tillfälle för EU och Kina att arbeta tillsammans som globala partner med globala utmaningar. Vi ser fram emot den här chansen för EU och Kina att förena sina krafter för att ta itu med utmaningarna när det gäller klimatförändring och tryggad energiförsörjning genom dialog och praktiskt samarbete.

Det finns naturligtvis meningsskiljaktigheter mellan oss, men det är ett tecken på mognad i förbindelserna att vi kan diskutera dessa på ett konstruktivt sätt, exempelvis genom dialogen mellan Europeiska unionen och Kina om mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter är självfallet en grundläggande del av EU:s utrikespolitik. EU erkänner att Kina har gjort betydande framsteg under det senaste årtiondet i fråga om den socioekonomiska utvecklingen och välkomnar steg mot en förstärkning av rättsstatsprincipen och samarbetet med FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter. Men det krävs mycket mer.

Europeiska unionen har fortfarande allvarliga invändningar beträffande mänskliga rättigheter i Kina, såsom yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet. Journalister, advokater och medlemmar av icke-statliga organisationer trakasseras fortsatt. Dödsstraffet används fortfarande i omfattande grad, administrativa frihetsberövanden förekommer allmänt och vi har allvarliga invändningar i fråga om bruk av tortyr. Situationen i Tibet och Xinjiang är fortfarande ett problem. Rådet välkomnar Kinas arbete mot en ratificering av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och hoppas att det genom fortsatt arbete kommer att ske stora förbättringar i alla kinesiska medborgares dagliga liv.

En annan fråga som Kina och Europeiska unionen diskuterar regelbundet är den som gäller Taiwan. Under de senaste 30 åren har det skett oerhört stora förändringar också i Taiwan. Taiwan är en av de mest framgångsrika asiatiska tigrarna, och landet genomgick en avundsvärd ekonomisk tillväxt på 5,9 procent bara under förra året. BNP per capita i reala termer anses ligga på samma nivå som i Japan och Hongkong. Förändringen där har emellertid inte enbart varit ekonomisk, utan också politisk. För 30 år sedan dog Chiang Kai-shek, och hans son Jiang Jingguos tog därefter över makten. Det var inte förrän 1996 som Taiwan hade sitt första demokratiska presidentval. Nu är Taiwan en fullvärdig demokrati.

EU:s medlemsstater har inga diplomatiska förbindelser med Taiwan. De ekonomiska och kommersiella banden med Taiwan är dock starka. Taiwan är naturligtvis medlem av Världshandelsorganisationen. Det finns också solida förbindelser mellan Taiwan och EU på andra icke-politiska områden, såsom vetenskap, utbildning, kultur och olika tekniska områden.

Andra aspekter av förbindelserna mellan parterna på ömse sidor av sundet är emellertid inte så positiva, och detta har konsekvenser för den regionala säkerheten. I mars i år lade Kina fram den nya lagstiftningen om ”anti-separation” i avsikt, sade man, att stoppa eller avskräcka taiwanesiska åtgärder för oberoende. Det var till stor del en kodifiering av existerande kinesisk politik, men det fanns en hänvisning till Kinas starka engagemang för en fredlig återförening och, vilket är mer oroande, till bruket av icke-fredliga medel om situationen skulle kräva detta. Beskrivningen av vilken denna situation skulle kunna vara var tämligen vag. Europeiska unionen reagerade genom att på nytt bekräfta att vi håller fast vid vår politik för ett enda Kina och vårt motstånd mot allt slags våld för att lösa frågan.

EU:s ståndpunkt har alltid varit att Taiwanfrågan bör lösas på fredlig väg genom konstruktiv dialog, och vi har uppmanat båda sidor att undvika ensidiga åtgärder som skulle kunna leda till ökade spänningar. EU välkomnade i ett uttalande i början av året avtalet om charterflyg mellan ömse sidor av sundet över månnyåret. Unionen ansåg att praktiskt samarbete av detta slag bidrar till att främja dialog och förståelse mellan parterna och hoppades att man skulle kunna finna sätt att bygga vidare på detta. Vi noterar dialogen mellan fastlandet och besökande taiwanesiska oppositionsledare och hoppas att fastlandet snart kommer att kunna inleda en liknande dialog med det valda ledarskapet i Taiwan.

Vad gäller regionala frågor har Kina och Europeiska unionen tillsammans med andra ett gemensamt intresse av en stabil Koreahalvö. Med tanke på sitt inflytande över Nordkorea har Kina en nyckelroll i försöken att åstadkomma en kärnvapenfri halvö, en roll som EU stöder.

EU kommer även i fortsättningen att vara engagerat för att bidra till fred och säkerhet i Asien och Asien–Stillahavsområdet. Det är ett av våra huvudmål. För att ett ögonblick tala för Förenade kungariket är vi angelägna om att använda Förenade kungarikets ordförandeskap i EU för att få till stånd en förbättring på detta område. Europeiska unionen bör satsa på att engagera sig mer aktivt i den politiska styrningen av utmaningarna när det gäller den regionala säkerheten. Bland aktuella angelägenheter har EU krävt en snar och villkorslös återgång till sexpartssamtalen och en fullständig, kontrollerbar och oåterkallelig nedläggning av alla existerande nordkoreanska kärnvapenprogram.

Vi måste fortsätta att söka efter sätt att stärka EU:s bidrag i regionala forum såsom ASEM och som medlem i Aseans regionala forum, det enda Asienövergripande multilaterala forumet om regional säkerhet. Det vore också rimligt för EU att utveckla strategiska dialoger med andra nyckelaktörer i östra Asien. Regionens säkerhet är inte bara en angelägenhet för dem, utan även för oss.

Sedan den ekonomiska reformen inleddes i Kina 1978 har landets ekonomiska tillväxt legat på i genomsnitt nästan 10 procent per år. Under den här tiden har handeln mellan Kina och EU ökat mer än fyrtiofaldigt. EU är för närvarande Kinas viktigaste handelspartner, och Kina är EU:s näst viktigaste handelspartner, efter Förenta staterna.

År 2003 blev Kina världens fjärde största affärscentrum, och landets utrikeshandel fortsätter att växa med 37 procent, en tillväxttakt som vida överträffar de andra ledande handelsnationerna. Kina har också gått om Förenta staterna som den största mottagaren av utländska direktinvesteringar i världen.

Kina har gjort stora ansträngningar för att leva upp till sin nya roll i det globala ekonomiska systemet. För att uppfylla sina åtaganden i samband med anslutningen till Världshandelsorganisationen har landet sänkt tullsatserna på alla områden och engagerat sig i en omfattande omarbetning av lagar och bestämmelser. Men det finns fortfarande saker som måste förändras. Affärsmiljön i Kina är fortfarande svår för de utländska företag som verkar där. Lagar för skydd av immaterialrätter har exempelvis inte genomförts tillräckligt kraftfullt. WTO:s ministermöte i Hongkong i år ger EU och Kina ett tillfälle att ännu en gång arbeta tillsammans för att bidra till att nå ett ambitiöst och väl avvägt resultat.

Denna enorma ekonomiska tillväxt i Kina har medfört förändringar även på andra områden. Det var inte förrän i mitten av 1990-talet som Europeiska kommissionen utarbetade sina första strategidokument för Asien och policydokument för Kina. Det första policydokumentet syftade till att definiera en strategi på lång sikt för att ta itu med Kinas snabba ekonomiska och, faktiskt, politiska utveckling. Samtidigt upphörde det delvis slumpartade engagemanget, och regelbundna årliga toppmöten blev normen. År 1996 hölls det första mötet mellan Asien och Europa, och två år senare ägde det första toppmötet mellan EU och Kina rum.

Mot den här bakgrunden av snabb förändring är den huvudsakliga rättsliga ramen för förbindelserna mellan EU och Kina, avtalet om bilateral handel och ekonomiskt samarbete från 1985, helt klart föråldrad. EU ser fram emot presentationen av ett nytt ramavtal som stämmer bättre överens med dagens mångfasetterade förbindelser. Jag hoppas att det kan göras framsteg på detta område under Förenade kungarikets ordförandeskap i EU. Vi vill också se framsteg inom ett flertal andra frågor, däribland naturligtvis klimatförändring den här veckan, när G8-ledarna samlas i Gleneagles, och att Kina uppnår status som marknadsekonomi.

Energiförsörjningen är en källa till oro för alla länder. Den utgör en förutsättning för ekonomisk tillväxt och utveckling. De nuvarande globala nivåerna för energiproduktion och -konsumtion betraktas redan som skadliga för det globala klimatet, och utsläppet av växthusgaser förväntas öka under de kommande årtiondena. EU och Kina står inför en dubbel utmaning när vi skall garantera energiförsörjningen och bekämpa klimatförändringen.

Europeiska unionen inser sin skyldighet att minska de egna utsläppen samtidigt som vi bistår länder som Kina i att tillfredsställa sitt växande energibehov på ett hållbart sätt. EU och Kina har betydande och internationellt väl ansedd vetenskaplig och teknisk sakkunskap. Det finns därför stort utrymme för EU och Kina att stärka samarbetet betydligt på detta viktiga område.

Europeiska unionen och Kina är naturligtvis oeniga i vissa frågor. Den överenskommelse som träffades under avslutningen av förhandlingarna mellan EU och Kina om textilier nyligen visar på vad som kan hända om vi sätter oss ned och diskuterar dessa oenigheter vänskapligt och försöker finna en lösning som alla vinner på. Kina har agerat, som kommissionsledamoten med ansvar för handel, Peter Mandelson, sade, och jag citerar: ”som en ansvarsfull och högt skattad partner”.

Min talartid för dessa kommentarer till parlamentet i dag är för kort för att kunna ta upp förbindelser som har utvecklats under mer än 30 år, men jag hoppas att andra nu kommer att kunna bidra med sina tankar angående denna viktiga förbindelse som är under utveckling.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att välkomna Douglas Alexander i hans nya roll, i synnerhet här i parlamentet. Vi kommer att ha många debatter tillsammans, och det skall bli ett nöje att arbeta med honom.

Jag gläder mig mycket åt den här debatten, eftersom situationen i Asien, och även i östra Asien, verkligen är en viktig strategisk fråga. Asien är i dag inte enbart den kontinent som har störst befolkning, utan också den som har högst ekonomisk tillväxttakt och den som lägger mest pengar på forskning och utveckling. Länderna i Fjärran Östern investerar i sin framtid, och Asien kommer utan tvekan att vara kontinenten i centrum på världsarenan under 2000-talet. Vi måste känna till detta och förbereda oss för det.

Säkerheten i Fjärran Östern är därför en fråga av direkt betydelse för EU:s intressen. Den är en del av det övergripande ansvar för säkerhet och stabilitet som är kärnan i EU:s roll inom utrikespolitiken. Stabiliteten i Fjärran Östern har dessutom en direkt påverkan inte enbart på välståndet och välbefinnandet hos våra medborgare, utan också hos dem på denna kontinent. Kina, Japan och Republiken Korea hör till de sex främsta ekonomierna i världen, om EU räknas som en ekonomi. De hör också till våra viktigaste handelspartner och är huvudmottagare av europeiska utländska investeringar. Japan å sin sida är också en viktig investeringskälla för EU, inte minst i några av de nya medlemsstaterna. Instabilitet inom den mest dynamiska regionen i världen skulle kort sagt få allvarliga konsekvenser som skulle kännas ordentligt i Europa.

Vad är då EU:s svar på detta, och vilka instrument har vi till vårt förfogande för att hantera den här frågan? Jag skulle vilja gripa mig an den frågan nu.

Låt oss se på de huvudfrågor som det rör sig om i östra Asien. På medellång sikt kommer tre viktiga politiska frågor att dominera den politiska dagordningen i östra Asien. Den första är hur man skall svara på Kinas tillväxt. Den andra gäller säkerställandet av stabiliteten på Koreahalvön och den tredje en fredlig lösning på spänningarna mellan Kina och Taiwan. Hanteringen av de här frågorna kommer att vara av stor betydelse för såväl vår regionala som för den mer övergripande säkerheten.

Å andra sidan är nivån av ekonomisk integration i östra Asien också mycket imponerande. Men enbart detta kommer inte att vara tillräckligt för att göra östra Asien mer stabilt eller mer fredligt, i synnerhet som Nordkorea fortfarande står utanför det ekonomiska samarbete som är under utveckling. De ekonomiska banden har till skillnad från situationen i Europa under den senare delen av 1980-talet inte heller lett till förbättrade politiska förbindelser. Kinas ekonomiska tillväxt och landets självsäkra utrikespolitik har tvärtom underblåst oron i vissa grannländer för att ett mer välbärgat Kina skulle kunna använda sina ekonomiska vinster till att fortsätta sträva efter sina nationella intressen på ett mer kraftfullt sätt och dominera regionen såväl politiskt som ekonomiskt.

Rivaliteten mellan Kina och Japan har stigit upp till ytan tidigare och blivit tydligare än många betraktare hade förväntat sig. En utveckling i alla östasiatiska länder mot en mer nationalistisk inriktning kan bädda för ett användande av bilaterala konflikter som en ventil för inhemsk konsumtion. Exempelvis har nationalismen som en del av processen att komma bort från ideologiska begränsningar fått nytt uppsving i Kina som en enande faktor. Med ett generationsskifte i Korea är antikommunism grundad på traumatiska erfarenheter från Koreakriget inte längre lika lockande. Det nya ledarskapet verkar ofta, i linje med den yngre generationens åsikter, se en kraftfull politik gentemot Nordkorea som ett större hot mot fred än Nordkoreas kärnvapenprogram. I Japan märks en återfödelse av nationalismen som inte grundas på hållningen hos en ung generation utan på en elits önskan att förändra den så kallade ”självnedsättande attityden” i Japan. Den här tendensen till gynnande av nationalistisk politik i alla tre länderna bådar inte gott för lösningen av de konkreta politiska problem som kommer att bli mer akuta under de kommande åren. Dessutom kan ekonomierna i och med Kinas teknologiska uppgång faktiskt komma att röra sig från komplementaritet i riktning mot en mer intensiv konkurrens, och därmed hetsa upp stämningen i den politiska miljön snarare än att lugna ned den.

Ökade spänningar är emellertid inte något självklart. Exempelvis hölls mötet mellan Japans premiärminister Junichiro Koizumi och Kinas president den 23 april i Jakarta – där jag själv deltog – särskilt för att avtrappa spänningen, och detta visar att båda sidor inser att de skulle förlora ekonomiskt på ökade spänningar. Det är därför olyckligt att de uppföljande åtgärderna snarare komplicerade än lugnade situationen när vice premiärminister Wu Yi plötsligt ställde in ett inplanerat möte med premiärminister Koizumi. Om detta likväl sköts väl skulle rivaliteten mellan Tokyo och Peking kunna leda till konstruktiv konkurrens och därmed kunna bana väg för hantering av långvariga konflikter, vilket närmandet mellan Indien och Kina är ett exempel på, som följdes av ett besök i New Dehli av premiärminister Koizumi och ett ökat intresse från Tokyos sida för sydöstra Asien. I detta avseende är det mycket intressant att se det europeiska exemplet på att övervinna fiendskap efter krig och splittring efter kalla kriget bli föremål för stort intresse och studium i östra Asien. Detta ger oss en öppning som vi bör använda för att främja förbindelser med alla regionala aktörer.

Vi håller på att genomföra ett flertal konkreta åtgärder för att hantera olika frågor som står för dörren för att tydligt ge röst åt EU:s åsikter om vilken väg som bör tas och för att uttrycka vår oro över situationen. En politisk dialog existerar. Det stämmer att vi för närvarande firar vårt 30-årsjubileum av diplomatiska förbindelser. En dialog om mänskliga rättigheter existerar också, och samtliga säkerhetsfrågor har tagits upp och diskuteras. Under nästa toppmöte med Kina, som kommer att hållas i september, kommer vi i själva verket att försöka komma med en idé för ett mer heltäckande och ambitiöst ramavtal, eftersom det gamla inte längre uppfyller våra mest ambitiösa mål. Det förs 20 sektorsvisa dialoger mellan de olika ministrarna på ministernivå för att förbereda Kina för sina åtaganden i samband med anslutningen till Världshandelsorganisationen och också för exempelvis landets åtaganden vad gäller immaterialrätter och arbetarskydd, vilket vår kollega också nämnde. Idén som helhet är helt ömsesidiga tvåvägsförbindelser.

Vad gäller spänningarna mellan Kina och Japan har vi använt den senaste tidens möten på hög nivå – i synnerhet toppmötet mellan EU och Japan den 2 maj i Luxemburg – till att diskutera stabiliteten i östra Asien på högsta regeringsnivå. I det sammanhanget har vi enats om att intensifiera vår politiska dialog, och vi har sagt att i synnerhet energifrågor bör stå högt på dagordningen, tillsammans med Japan. Vi vill göra detta inte minst för att svara på Japans oro över ett möjligt framtida upphävande av EU:s vapenembargo mot Kina. Som en första uppföljning genomfördes en ministertrojka med Japan den 6 maj inom ramen för ASEM-mötet. I vår politiska dialog med Kina hanterar vi också frågan om spänningarna mellan Kina och Japan och efterlyser besinning och försoning.

I fråga om vapenembargot framgår det tydligt av Europeiska rådets slutsatser i december 2005 att det inte bör ske några förändringar i kvantitet eller kvalitet beträffande export av vapen till Kina. Därför bör inget eventuellt framtida beslut om upphävandet av embargot innebära någon förändring för säkerhetssituationen i östra Asien.

EU har dessutom inlett en strategisk dialog med Förenta staterna om östra Asien för att ta itu med våra partners säkerhetsfrågor, och informationsuppdrag har genomförts i Förenta staterna, Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland i syfte att redogöra för vår ståndpunkt. Vi håller på att slutföra den förstärkta uppförandekoden för vapenexport.

Jag vill bara ta upp två saker till före debatten, och sedan skall jag svara på era frågor. Beträffande Kinas lagar om ”anti-separation” gav Europeiska unionen tydligt uttryck för sin oro över denna lagstiftning i det uttalande som utfärdades den 15 mars. Vid det tillfället upprepade Europeiska unionen riktlinjerna för sin politik, dvs. sitt engagemang för en politik för ett enda Kina och för en fredlig lösning av dispyter. Vi har också uppmanat båda sidor att utveckla initiativ till dialog och förståelse. Det måste påpekas att vi var mycket glada över att se att taiwanesiska oppositionsledare reste till det kinesiska fastlandet. Vi hoppas att alla parter kommer att vara engagerade i sådana kontakter i framtiden.

Jag skulle återigen vilja hänvisa till Nordkoreas kärnvapenprogram. Jag vill påminna om att Europeiska unionen – och även kommissionen – är styrelsemedlem i Organisationen för energiutveckling på Koreahalvön (KEDO). Vi har stött denna verksamhet, som för närvarande är upplöst, såväl finansiellt som på andra sätt i syfte att finna en fredlig lösning på kärnvapenfrågan. Vi fortsätter att ge vårt fulla stöd till eventuella sexpartssamtal som en väg framåt, och har uttryckt vår åsikt mycket tydligt för Nordkoreas regering vid olika tillfällen. Jag har fått veta att en parlamentarisk delegation skall åka till Nordkorea. Vi skall med glädje lyssna till er och lära av er när ni kommer tillbaka.

Här slutar jag. Det finns mycket att säga, för dessa frågor står, som jag nämnt tidigare, i centrum för vår globala politik för 2000-talet.

  Georg Jarzembowski, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! Vi skulle faktiskt behöva dubbelt så lång talartid för att kunna besvara de tidigare talarnas utmärkta anföranden på lämpligt sätt, men nu har jag inget annat alternativ än att göra en sammanfattning.

Jag tror att vi alla är överens om att spänningarna i Fjärran Östern måste tas på allvar, vare sig vi talar om spänningarna mellan Japan och Kina eller mellan Nordkorea och Japan. Man kan gå ännu längre, så långt som till Ryssland, om man vill ta med frågor som de fyra öar som har ockuperats ända sedan andra världskrigets slut. Det är ytterst viktigt att EU bidrar på lämpligt sätt, inte enbart av ekonomiska skäl, utan även med tanke på politiska hänsynstaganden. När allt kommer omkring är vi alla ense om och jag förutsätter att detta även gäller rådsordföranden att vi vill främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och att vi ser vårt arbete för dessa ändamål som en långsiktig grund för sunda ekonomiska förbindelser.

Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner nämnde med rätta framgångarna vid det toppmöte som hölls mellan Japan och EU i Luxemburg i maj, men ibland får jag en känsla av att rådets och kommissionens ledamöter besöker Peking tre gånger så ofta som de besöker Tokyo. De borde också besöka Taipei – trots allt är både Taiwan och Japan länder med flerpartidemokrati, där de mänskliga rättigheterna respekteras och rättstatsprincipen råder. Ingenting av detta är ännu verklighet i Folkrepubliken Kina, och utsikterna att komma dit är fortfarande mycket avlägsna. Om vi vill visa hur viktigt det är att demokratier samarbetar sinsemellan, måste antalet besök balanseras jämnare.

Jag vill mycket gärna att rådet informerar oss om vilken ståndpunkt som nu har nåtts under de pågående överläggningarna om upphävandet av vapenembargot. Parlamentet kräver tre saker innan detta kan ske. För det första förväntar vi oss liksom ni avsevärda förbättringar för de mänskliga rättigheterna i Kina. För det andra måste dödläget mellan Taiwan och Kina brytas. Kina hotar Taiwan med över 700 raketer som är stationerade vid dess kuster, vilket gör detta till en krutdurk som det inte är lämpligt att leverera vapen till. Jag vill även fråga kommissionsledamoten, som enligt min åsikt var tämligen svävande på den punkten, om uppförandekoden för vapenexport nu är rättsligt bindande, och om så inte är fallet, när den blir det. Även detta är något som vi anser vara en nödvändig förutsättning för att vi över huvud taget skall börja tala om att upphäva vapenembargot.

Vi måste göra allt som står i vår makt för att bidra till att Asiens länder når dit vi har nått nu. Att de försonas, 60 år efter andra världskriget. Därför bör vi uppmuntra dem att med kraft gå vidare med denna försoningsprocess, som är en förutsättning för stabilitet och säkerhet.

  Glyn Ford, på PSE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! Jag talar på Europeiska socialdemokratiska partiets vägnar. Denna kompromissresolution är något vi stöder, eftersom vi anser att det är viktigt att Europaparlamentet talar med en röst. Den representerar, förståeligt nog, emellertid inte helt min grupps åsikter, och för den delen inte heller åsikterna inom de andra grupperna som har undertecknat den. Den är precis vad namnet antyder: en kompromiss.

Fjärran Östern har blivit en allt viktigare region för handel och bistånd, med en ökande globalisering av såväl ekonomi som politik. Säkerhetsfrågorna påverkar oss alla: när Nordostasien nyser i dag riskerar vi alla att bli förkylda. Jag skulle vilja ta upp tre centrala punkter.

För det första, beträffande vapenembargot mot Kina infördes det med rätta efter fasorna på Himmelska fridens torg. Vi oroar oss med rätta fortfarande för Kinas historia vad gäller respekten för mänskliga rättigheter, men, som rådet sade, det går åt rätt håll. För oss är avsaknaden av en fullständig rättslig grund för uppförandekoden i fråga om vapen ett lika stort problem vad gäller upphävandet av embargot som situationen i Kina.

För det andra, beträffande Nordkorea, så reser en delegation i morgon, som ni sade fru kommissionsledamot, och som jag utgör en del av, under ledning av Ursula Stenzel. Detta kommer att bli det första mötet mellan en permanent delegation från Europaparlamentet och Demokratiska folkrepubliken Koreas folkförsamling.

Parlamentet har klargjort sin ståndpunkt tidigare, och kommer att ge uttryck för den på nytt i omröstningen i morgon. Europeiska unionen har bidragit med 500 miljoner euro till humanitärt bistånd, utveckling och KEDO i Nordkorea. Vi anser i allt högre grad att vi bör föra en politik som innebär att vi vill ha något att säga till om i utbyte för dessa bidrag. Vi kommer att försöka fortsätta upprätthålla ett kritiskt engagemang för att få Nordkorea att återvända till förhandlingsbordet, att bryta sin isolering, men vi vill ha en plats vid det förhandlingsbordet när de återvänder.

Till sist är inget land immunt mot skuld i de nuvarande spänningarna i den här regionen: mellan Kina och Taiwan, Kina och Japan, Japan och Sydkorea och inom Koreahalvön. Det finns ett fortsatt behov av att acceptera regionens historia. Dessa länder kunde gärna ta lärdom av de historiska fransk-tyska och polsk-tyska försoningarna här i Europa. Som kommissionsledamot Olli Rehn sade i en tidigare debatt: ”det existerar ingen varaktig fred utan försoning med sanningen och rättvisan”.

  István Szent-Iványi, på ALDE-gruppens vägnar. – (HU) Europaparlamentet har, med betydande majoritet, förklarat sig positivt inställt till att vapenembargot mot Kina skall kvarstå. Detta embargo måste finnas kvar så länge skälen för att det infördes kvarstår. Till exempel så länge flera hundra personer som deltog i protesten på Himmelska fridens torg fortfarande hålls fängslade. Det finns exempel som visar att de ekonomiska förbindelserna har utvecklats trots embargot, så detta har helt klart inget som helst inflytande på de ekonomiska förbindelserna, men det måste tjäna som en fingervisning för de politiska förbindelserna. Personligen hyser jag förtroende för det brittiska ordförandeskapets ståndpunkt, och anser att Förenade kungarikets inställning i denna fråga är klar och entydig, vilket jag tycker är berömvärt.

Nu till den andra viktiga frågan. Taiwan har ansökt om observatörsstatus i Världshälsoorganisationen (WHO) sedan 1997. Landets ansökan har avslagits varje år, så även i år, tyvärr. Och tyvärr har medlemsstaterna deltagit i avslaget av Taiwans ansökan. Enligt min mening har Taiwans 23 miljoner invånare dock rätt till den säkerhet och det skydd som WHO kan erbjuda, men även det motsatta är sant: vi behöver även den kunskap, de erfarenheter och – måste jag säga, de ekonomiska resurser – som Taiwan har att erbjuda. Det är fullständigt obegripligt att man fortsätter att avslå Taiwans begäran. Jag vill absolut inte ifrågasätta politiken ”ett Kina”, men detta har ingenting att göra med den. Taiwan deltar redan i internationellt samarbete på många områden. Taiwan är exempelvis medlem i Världshandelsorganisationen, deltar i det ekonomiska samarbetet inom Ekonomiska samarbetet i Asien och Stillahavsområdet (APEC) och är medlem i andra internationella organisationer. Samtidigt har organisationer som Vatikanstaten, Knights of Malta, Röda korset, Röda halvmånen och till och med Interparlamentariska unionen (IPU) observatörsstatus i WHO. Mot bakgrund av detta är det fullständigt absurt att Taiwans ansökan har avslagits. Jag uppmanar ordförandeskapet och kommissionen att övertala medlemsstaterna att bevilja Taiwan observatörsstatus i WHO nästa år.

  Raül Romeva i Rueda, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (ES) Herr talman! Kina spelar faktiskt en grundläggande roll, både inom EU:s utrikespolitik och handelspolitik. Det är därför det är så viktigt att Europeiska unionen ser till att dess Kinapolitik bidrar till att förbättra de sociala, miljömässiga och människorättsliga förhållandena, och att den regionala stabiliteten och säkerheten inte riskeras.

I detta sammanhang håller jag med om att några av de kinesiska myndigheternas senaste åtgärder är oroväckande, såsom antagandet av lagen om ”anti-separation” angående Taiwan.

Vi måste också komma ihåg att Europeiska unionen endast kommer att kunna godta en överenskommelse mellan Kina och Taiwan om den är följden av en fredlig dialog mellan parterna, och det är särskilt viktigt att Taiwans demokratiska framsteg respekteras.

Dessutom är det, vilket redan har nämnts, viktigt att vapenembargot kvarstår, åtminstone tills avsevärda framsteg har nåtts för de mänskliga rättigheterna, vilket även gäller läget i Tibet, tills det som skedde på Himmelska fridens torg fullständigt har klargjorts, och framför allt, enligt min åsikt, tills Europeiska unionens uppförandekod blir rättsligt bindande.

Jag vill därför uppmana rådets företrädare att glädja oss i augusti genom att anta en rättsligt bindande stadga för uppförandekoden, vilket parlamentet varmt skulle välkomna.

  Erik Meijer, på GUE/NGL-gruppens vägnar. – (NL) Herr talman! Under lång tid hade min grupp en okomplicerad syn på Folkrepubliken Kina och den regering som styr ön Taiwan. Det var dit som en gammal och inkompetent klick av profitörer, som var oförmögna att finna lösningar på fattigdomen och orättvisorna, förvisades 1949. De kördes iväg av folket, och det med rätta. De flydde till en ö där de flesta inte kände sig som kineser och som, fram till 1945, inte hade tillhört Kina under långa tidsperioder. På denna ö inrättade de en militärdiktatur och försökte genomföra attacker mot fastlandet, vilket till slut ledde till att de förverkade ett internationellt erkännande och kastades ut från Förenta nationerna.

På fastlandet pågick samtidigt alla möjliga intressanta experiment, däribland industrialisering av landsbygden och en radikal omorganisering av jordbruket. Byggandet av fabriker, järnvägar och dammar bidrog till landets utveckling, Under dessa experiment, såsom det stora språnget och kulturrevolutionen, gjordes tyvärr allvarliga misstag som krävde många liv. Detta föreföll vara det pris man var tvungen att betala för en blomstrande framtid.

Läget nu är att Kina, som leds av arvtagarna till denna revolutionära regim, fortfarande är ett land med framtidsutsikter, samtidigt som vår politiska linje har ändrats helt. Trots att tillväxten är exponentiell i Kina råder det stor ojämlikhet, dödsstraffet tillämpas och landet saknar både demokratiska processer och mötesfrihet. För närvarande påminner denna modell om den som Sydkorea och Taiwan av goda skäl har gått ifrån.

Taiwan har utvecklats från en militärregim till en demokrati som alltmer kan jämföras med EU och Japan. Som en demokrati strävar Taiwan efter att bli icke-kinesiskt, och därmed oberoende. I vårt sökande efter en lösning på den 56 år långa uppdelningen av det som är internationellt erkänt som kinesiskt territorium, kommer vi att bli tvungna att ta hänsyn till denna utveckling. Bara då kan vi bidra till att finna fredliga lösningar för framtiden.

  Bastiaan Belder, på IND/DEM-gruppens vägnar. – (NL) Herr talman! En avspänning mellan Kina och Taiwan skulle avsevärt kunna förbättra säkerhetssituationen i Fjärran Östern, som för närvarande tycks vara allt annat än säker. Rådet och kommissionen har den angelägna uppgiften att främja mer affärsmässiga förbindelser mellan Peking och Taipei. EU:s starka handelsposition i förhållande till båda länderna utgör inte bara ett objektivt tillfälle att göra detta, utan innebär också att sådana åtgärder nödvändigtvis måste ligga i vårt eget intresse. En sak står klar, rådets uppenbart förhastade avsikt att upphäva vapenembargot mot Kina har, tillsammans med den lag om ”anti-separation” som nyligen infördes i Kina, lett till att spänningarna i regionen har ökat stort. Det är svårt att säga vad som överväger mest i detta läge: bristen på strategiskt tänkande eller den störande avsaknaden av diplomatiskt klarspråk inom EU, för att inte tala om transatlantiskt samråd. Jag hoppas att rådet, under det brittiska ordförandeskapet, kommer att gå ifrån denna riskabla taktik. Om Europeiska unionen axlar sitt strategiska ansvar gentemot Fjärran Östern kommer den att stödja flexibla förbindelser på ömse sidor av sundet.

Tiden har inte stått stilla i Taiwan heller. Landet har i åratal utvecklat sin egen nationella identitet och har genomgått en imponerande demokratiseringsprocess, och båda dessa faktorer står i centrum för den taiwanesiska konflikten i dag. Taiwaneserna är också, förståeligt nog, mycket väl medvetna om den senaste utvecklingen i Hongkong. Rådet och kommissionen tycks verkligen inte ignorera Taiwan kommersiellt sett, men gör det tyvärr diplomatiskt. Därför stöder jag gärna punkt 9 i förslaget till resolution. Jag uppmanar er att stödja kravet på att Taiwan skall få observatörsstatus i Världshandelsorganisationen, vilket innebär att vi ger 23 miljoner fria taiwaneser en röst och ett ansikte i de internationella forumen. På så vis kan Europeiska unionen bidra till att inrätta den interkinesiska dialog som är så nödvändig.

  Konrad Szymański, på UEN-gruppens vägnar. – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr Alexander! Folkrepubliken Kinas tillkännagivande om en lag om ”anti-separation” är ett avgörande ögonblick för säkerheten i Fjärran Östern. Genom att anta en lag som utgör en uppenbar kränkning av internationell lagstiftning har Folkrepubliken Kina klargjort för resten av världen att Pekingregimen inte håller på att bli mer sansad, som man hade hoppats, även om Kina har tillåtit marknadskrafterna att verka i vissa sektorer av sin ekonomi och väst har öppnat sig mer för kontakter med Kina.

Kina vet att taiwaneserna aldrig frivilligt kommer att gå med på ett enande och därför förbereder man sig för en väpnad attack mot detta demokratiska och blomstrande land. Det är helt upp till oss att avgöra utgången av denna process, som inleddes med köp av krigsmateriel och följdes av den ovannämnda lagen, som är rent skandalös och som i sin tur har gett den direkta effekten att 600 ballistiska missiler har riktats mot Taiwan.

Vi känner redan till reaktionerna från några EU-medlemsstater. Medan denna provokation pågår tillkännagav presidenten för den medlemsstat som bedriver mest handel med Kina, dvs. Frankrike, att embargot mot vapenexport till Kina inte längre hade någon mening och att detta embargo var en fientlig yttring. Den tyska förbundskanslern har uttalat sig på liknande sätt. Detta är sämsta tänkbara hållning och om vi skulle följa dessa råd skulle vi förse ett land, som inte gör någon hemlighet av sina aggressiva avsikter mot sina grannar, med vapen.

EU:s reaktion på denna lag om ”anti-separation” måste vara annorlunda. EU måste upprätthålla vapenembargot och intensifiera politiken för aktivt stöd för Taiwans ställning på världsarenan, genom att agera i nära samarbete med Förenta staterna. Vårt mål hittills har varit att bibehålla status quo, men detta har ensidigt undergrävts av Folkrepubliken Kina.

Avslutningsvis vill jag gärna kommentera något jag kom att tänka på medan jag lyssnade till debatten, och som inte bör tas för allvarligt. Om det skulle finnas ett EU-omfattande förbud mot att lovorda totalitära system tror jag inte att de parlamentsledamöter som kommer från f.d. kommunistiska stater skulle klara sig en enda dag från fängelse, och vi skulle ha 50 färre ledamöter här i parlamentet.

  Fernand Le Rachinel (NI). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi vet att Kina, på grund av dess inflytande över Nordkorea, har nyckeln till fred i denna del av världen. Det kommunistiska Kinas alltmer aggressiva hållning gentemot Taiwan utgör emellertid ett hot mot denna fred, ett hot blir ännu allvarligare på grund av att ledarna i Peking har kärnvapen. Ända sedan 1949 har dessa ledare närt hoppet om att kunna annektera Taiwan som, tack vare sina invånares mod, har blivit en av de mest dynamiska ekonomierna i Stillahavsområdet och en demokratisk förebild i en region där det fortfarande finns många totalitära regimer.

Denna aggression kommer inte att dämpas av de tvivelaktiga affärer som vissa europeiska ledare hänger sig åt, främst Jacques Chirac, som har gått så långt som att bjuda in den kinesiska kommunistdiktatorn till sitt slott. Endast en fast och beslutsam hållning kommer att få myndigheterna i Peking att göra kompromisser, och i synnerhet erkänna taiwanesernas rätt till självbestämmande. Tills detta sker måste EU:s medlemsstater upprätthålla embargot mot vapenexport till det kommunistiska Kina. Om våra regeringar skulle välja en annan politik skulle de inte bara förråda de värderingar om frihet och demokrati som de alltid är så stolt bekänner sig till, de skulle även allvarligt äventyra stabiliteten i Fjärran Östern.

  Ursula Stenzel (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot! Jag välkomnar resolutionen om säkerhet i Fjärran Östern, och särskilt det breda samförstånd mellan alla parter som ligger till grund för den. Detta kommer att avgöra det politiska ansvarsområdet för uppdraget till Korea, som inleds i morgon och som jag har äran att leda. Även om två särskilda uppdrag redan har genomförts är detta uppdrag, som följer på den nyligen inrättade parlamentariska delegationen för det koreanska fastlandet, det första någonsin till både Nord- och Sydkorea.

Politiskt sett är denna resa ett uttryck för parlamentets önskan om inflytande för Europeiska unionen, som en sjunde förhandlingspartner, i sexpartssamtalen. Det ligger även i vårt intresse att Nordkorea lämnar sin isolering och på så vis kan få det humanitära bistånd från EU som landet behöver. Att Nordkorea har återvänt till förhandlingsbordet, avvecklat befintliga kärnvapen och övergett planerna på nya kärnvapen är en nödvändig förutsättning, inte bara för ett förnyat närmande mellan Nord- och Sydkorea och den resulterande avspänningen i regionen, utan även för landets tillgång till mer hjälp från EU.

Vi kommer även att få tillfälle att träffa utrikespolitiska företrädare för den kinesiska folkkongressen, och även här kommer de grundläggande uttalandena i denna resolution att utgöra våra politiska riktlinjer. Vår främsta önskan är att Folkrepubliken Kina skall utöva avsevärt inflytande på Nordkoreas inställning till att bestämma ett datum för återupptagandet av sexpartssamtalen, som kommer att möjliggöra en politisk lösning. Det är med detta mål i sikte som vi EU-parlamentariker erbjuder våra tjänster.

  Alexandra Dobolyi (PSE). – (HU) För att se till att säkerheten upprätthålls och utvecklingen fortsätter i Fjärran Östern vill jag uppmana regeringarna i länder där tvister om territoriella frågor fortfarande kvarstår att lösa dessa så snabbt som möjligt genom bilaterala förhandlingar. Att det i våra dagar kvarstår olika uppfattningar om andra världskriget är ett tecken på att denna region måste acceptera sin historia och bearbeta den. En säkerhetsfråga i regionen är den lag om ”anti-separation” som antogs av Folkrepubliken Kina i mars 2005. Jag anser det vara viktigt att upprätthålla status quo i regionen, och jag stöder en fredlig lösning genom dialog mellan parterna, utifrån principen om ”ett Kina”.

Jag vill uttrycka min bestörtning över att Nordkorea i februari 2005 tillkännagav att landet innehar kärnvapen, att det drar sig ur fördraget om icke-spridning av kärnvapen och inställer sexpartssamtalen på obestämd tid. Jag vill klargöra att jag fortfarande anser att de multilaterala sexpartssamtalen utgör den primära ramen för att lösa denna fråga, och att en principöverenskommelse som nås på denna grund måste omfatta garantier för att den koreanska halvön är kärnvapenfri. Jag hoppas att Nordkorea snarast kommer att ompröva sin ståndpunkt, lämna lämpliga internationella garantier och åter ansluta sig till fördraget.

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN). – (LV) Mina damer och herrar, fru kommissionsledamot, rådsledamöter! Europeiska unionen har alltid starkt betonat främjande av demokrati, fritt utövande av rättsstatsprincipen och världsomspännande stöd för de mänskliga rättigheterna. Dessa mål bör vara en strategisk prioritering och en moralisk nödvändighet för det demokratiska EU, och förstärkning av det civila samhället och demokratiska institutioner i tredje världens länder bör stå i fokus. Dessa aspekter bör ligga till grund för vår syn på förbindelserna mellan Europeiska unionen, Kina och Taiwan, samt säkerheten i Fjärran Östern.

Därför uppmanar jag er att särskilt ha de omständigheter under vilka vapenembargot mot Kina infördes i åtanke. Det är ingen hemlighet att embargot mot Kina praktiskt taget saknar effekt på vapenhandeln. Därför bör embargot inte utvärderas som ett medel för att begränsa spridningen av vapen, utan endast som ett politiskt instrument för Europeiska unionen att bedöma situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina. En önskan att upphäva vapenembargot antyder att kommissionen inte längre bryr sig om de frågorna som rör demokrati, frihet, rättstatsprincipen och mänskliga rättigheter i Kina. Förhåller det sig verkligen så? Är inte detta hyckleri? Inser kommissionen och Frankrikes, Tysklands och Nederländernas regeringar verkligen inte, i sitt sökande efter affärsmöjligheter i Kina, att oliktänkande fortfarande förtrycks, Falun Gong-anhängare fortfarande förföljs, att demokratin och friheten begränsas i Hongkong, att över 700 kinesiska missiler är riktade mot det demokratiska Taiwan och att det auktoritära Kina under våren har antagit en lag som ger landet rätt att genomföra en militär attack mot den framväxande demokratin i Taiwan?

Mina damer och herrar! Detta är återigen ett tillfälle för Europaparlamentet att påpeka att vissa personer som innehar ämbeten inom EU och företrädare för medlemsstaterna visar prov på dubbelmoral genom att sträva efter ensidiga ekonomiska intressen. De uppmuntrar Kina och visar att de gladeligen struntar i de demokratiska idealen. En sådan inställning minskar inte bara säkerheten i Fjärran Östern, utan kan även studsa tillbaka som en bumerang i framtiden, och påverka säkerheten och stabiliteten också i Europa.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Vapenembargot mot Kina infördes som en protest mot den blodiga attacken mot studenter som demonstrerade på Himmelska fridens torg 1989. Har några grundläggande förändringar genomförts på det människorättsliga området i Kina under de efterföljande 16 åren? Inga över huvud taget. I själva verket sitter en enorm bild av Mao Tse-tung, 1900-talets störste massmördare, fortfarande uppsatt på Himmelska fridens torg.

Människor sitter i fängelse än i dag för att ha varit närvarande på Himmelska fridens torg. De är i själva verket inte heller de enda politiska fångarna, eftersom den så kallade folkrepubliken fortfarande är en kommunistisk enpartistat utan yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet.

Så sent som i förrgår anhölls till exempel biskop Jia Zhiguo, en underjordisk romersk-katolsk biskop i Kina. Han har redan tillbringat över 20 år av sitt liv i fängelse. Folkrepubliken Kina kränker inte bara systematiskt och ständigt de mänskliga rättigheterna, utan utgör också ett hot mot den regionala stabiliteten och därmed även mot freden, punkt slut. Den så kallade lagen om anti-separation är som en kniv som hålls mot Taiwans strupe.

Europeiska unionen velar fram och tillbaka. Å ena sidan betonar EU att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina kunde förbättras, medan det å andra sidan vill upphäva vapenembargot, och därigenom sända ett budskap till den kinesiska regimen om att den inte behöver vara alltför noga med de mänskliga rättigheterna. Taiwan får, med rätta, beröm för sina ekonomiska framgångar och för att det råder verklig demokrati där, men EU säger inte rent ut till folkrepubliken att det är oacceptabelt att ifrågasätta Taiwans integritet. Under sådana förhållanden kan inte ett strategiskt partnerskap med Kina vara ett ändamål i sig, mer än den så kallade politiken för ett Kina bör fortsätta att vara ett ändamål i sig.

Om Taiwan någonsin förklarar sig formellt oberoende måste EU erkänna detta utan dröjsmål, och våra medlemsstater måste inrätta diplomatiska förbindelser med landet.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar, företrädare för ordförandeskapet! De kinesiska tjänstemännens regelbundna besök i Bryssel och Strasbourg och mötena mellan dem och företrädare för Europaparlamentet visar att det finns ett intresse av att utveckla förbindelserna mellan Kina och Europeiska unionen.

Samtidigt har detta även dragit fram de politiska meningsskiljaktigheterna i ljuset, vilka långsamt men säkert leder båda sidor till en oundviklig och samstämmig symbios, eftersom Folkrepubliken Kina behöver Europeiska unionen och EU behöver Kina. Dessutom anser jag inte att Kinas och Indiens närvaro i den internationella handeln utgör något hot, vilket rådets ordförande Tony Blair nyligen hävdade i sitt första framträdande här. Tvärtom kan man hävda att detta utgör ett mycket bra tillfälle för närmande mellan personer inom alla samarbetsområden och för vänskaplig konkurrens, ett unikt tillfälle, under vilket ett närmande på alla nivåer till och med kommer att bidra till att lösa kvarstående frågor, såsom problemen mellan Kina och Taiwan, som söker utträde, EU:s och Förenta staternas upphävande av vapenembargot mot Kina, och slutligen avskaffandet av olaglig och godtycklig export av varor, särskilt inom läkemedels-, elektronik- samt textil- och beklädnadssektorerna.

Det är inget sammanträffande att kineserna försöker kompromissa sig ur denna återvändsgränd. De bilaterala förbindelserna med Kina som stater över hela världen har utvecklat ökar och utvidgas i snabb takt, från Förenta staterna och Latinamerika till Europa. Är detta tillräckligt eller krävs samordnade åtgärder från Europeiska unionens sida så att dessa mål blir de gemensamma, samlade målen?

Ett av de viktigare målen nåddes förra veckan, som vi just hörde. Europeiska kommissionens vice ordförande Jacques Barrot undertecknade samarbetsavtalet ”Open Skies”, vilket leder till ett ökat antal flygningar mellan Europeiska unionen och Peking, och detta är ett exempel på god vilja. EU måste följaktligen skynda på förfarandena för att avgöra olösta frågor i förhållande till Kina. Den vind som blåser kommer snart nå en ofattbar hastighet och då kommer bara den kinesiska muren att kunna stå emot den tyfon som kallas Folkrepubliken Kina.

Avslutningsvis önskar jag London lika god tur med OS 2012 som Aten hade 2004, trots de tvivel som London hyste vid den tidpunkten. Jag önskar även Förenade kungariket lycka till eftersom landet, med tanke på OS i Peking 2008, har chansen att stärka förbindelserna ännu mer.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Mina damer och herrar! EU kritiseras ofta för att vara för självupptaget och noga följer det som sker i grannländerna, men struntar i problemen i andra delar av världen, såsom Östasien. Jag anser att dagens debatt kommer att bevisa exakt motsatsen, nämligen att vi är mycket väl medvetna om de utmaningar som kommer från Östasien, om Kinas ökande vikt och Japans, Syd- och Nordkoreas roll, och naturligtvis om de säkerhetsproblem som finns i Östasien.

När det gäller Kina håller jag fullständigt med det nuvarande brittiska ordförandeskapet om att den globala dialogen måste förstärkas, att EU och Kina är globala partner och att de måste ta itu med globala utmaningar såsom säkerhet, energiförsörjning och klimatförändringar tillsammans. Även jag anser att denna dialog och detta partnerskap bör fastsällas inom ramavtalet, och att detta faktiskt kommer att uppmuntra till dialog om de mänskliga rättigheterna snarare än att utesluta den möjligheten. Föregående talare har redan nämnt Taiwan och Sydkorea, och dessa två länder är utmärkta exempel på hur en demokrati gradvis kan byggas upp i ett totalitärt och auktoritärt land. Enligt min mening kan liknande resultat nås om vi breddar dialogen om människorättsfrågor med Kina.

  Aloyzas Sakalas (PSE). – (EN) Herr talman! Kanske är den här politiken som vi överväger den bästa i nuläget. Jag skall inleda med att ta upp den politiska bakgrunden.

Vår politik grundas på ”ett Kina”-principen, men denna princip har berövat det taiwanesiska folket en annan grundläggande princip: självbestämmandet. Jag kan möjligen förstå EU:s pragmatism, men den bör inte vara selektiv, då vi exempelvis aldrig har talat om någon ”ett Korea”-princip.

Min nästa kommentar gäller förenligheten mellan Kina och Taiwan. Jag har svårt att föreställa mig två stater med en gemensam politik när dessa stater har så oförenliga politiska system. Jag ser två valmöjligheter: vi måste endera se över ”ett Kina”-principen och anpassa vår politik med hänsyn till detta, eller avvakta under en obestämd tidsperiod tills Kina av sig självt blir en demokratisk stat med ett flerpartisystem, en rättsstatsprincip och respekt för mänskliga rättigheter.

Den politik som föreslagits har uppstått ur den andra valmöjligheten, men den är absolut inte det bästa valet.

  Douglas Alexander, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka de ärade ledamöterna för deras omfattande och tankeväckande bidrag till denna betydelsefulla och lägliga debatt. Jag vill också tacka kommissionsledamoten för hennes generösa välkomnande i parlamentet i dag. Jag ser också fram emot de många debatter som vi kommer att föra under kommande veckor och månader.

Låt mig först svara på några av de huvudpunkter som har tagits upp under den senaste timmen. Georg Jarzembowski talade om den stora betydelsen av det möte som nyligen ägde rum mellan EU och Japan. Vi välkomnar verkligen starka förbindelser med Japan och, naturligtvis, med Kina, och vi kommer att arbeta mot att uppnå det. Han talade förståndigt om behovet av fortsatt förståelse och förenlighet inom regionen.

Glyn Ford erkände det ömsesidiga beroende som självfallet är ett av kännetecknen för vår alltmer globaliserade värld. Han tog också upp frågan om vapenembargot, liksom ett flertal andra talare inklusive István Szent-Iványi, Raül Romeva i Rueda, Bastiaan Belder och Girts Valdis Kristovskis. Jag skulle därför vilja ta en liten stund i anspråk för att ta upp de frågor som har ställts.

Som alla ledamöter känner till kungjordes granskningen av Europeiska unionens vapenembargo naturligtvis av Europeiska rådet i december 2003, och den pågår för närvarande. I juni erinrade Europeiska rådet också om sina slutsatser av den 16 och 17 december 2004, och uppmanade rådet att fortsätta arbetet på de grunderna. Man satte inget datum för beslut. Rådet välkomnade också inledningen av en strategisk dialog om Asien med Förenta staterna och Japan. Vi ser fram emot att göra framsteg på detta område under vårt ordförandeskap.

Ännu har inget beslut fattats beträffande upphävandet av EU:s vapenembargo mot Kina. Den granskning som inleddes i december 2003 pågår, som jag sade, för närvarande. Rådet erinrade i sina slutsatser i december 2004 om vikten av uppförandekodens kriterier, som ett flertal ledamöter har hänvisat till i dag, inklusive bestämmelserna som rör mänskliga rättigheter, stabilitet och säkerhet i regionen och den nationella säkerheten i fredliga och allierade länder.

István Szent-Iványi tog också upp frågan om Europeiska unionens ståndpunkt beträffande Taiwans deltagande i Världshälsoorganisationen (WHO). Det finns svårigheter med det taiwanesiska medlemskapet i WHO. WHO är en särskild organisation under FN där status som självständig stat därför är en förutsättning för medlemskap. De fördelar för folkhälsan som Taiwan åtnjutit med observatörsstatus har visat sig vara begränsade, eftersom WHO och Taiwan redan delar information på informell grund. Europeiska unionen offentliggjorde sin ståndpunkt beträffande ett taiwanesiskt deltagande under Världshälsoförsamlingen 2004. Irland gjorde ett uttalande från EU:s ordförandeskap som gav starkt stöd åt den princip som står inskriven i Världshälsoorganisationens konstitution om att åtnjutande av högsta möjliga hälsostandard är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det gav också uttryck för hoppet om att alla parter skall visa flexibilitet när det gäller att finna mekanismer för att tillåta taiwanesiska tjänstemän med ansvar för medicin och folkhälsa att delta i dessa aktiviteter. Vid Världshälsoförsamlingen i år togs frågan inte upp till omröstning i den allmänna kommittén, men vi har förstått att WHO:s sekretariat och Kina nyligen undertecknade en avsiktsförklaring beträffande tekniskt utbyte mellan WHO och Taiwan.

Erik Meijer gav sin egen särskilda syn på Chiang Kai-shek och hans efterträdare i Taiwan. Jag skulle bara vilja upprepa det påpekande jag gjorde i mina inledningsord, att Taiwan i dag naturligtvis är en fullvärdig demokrati.

Konrad Szymański och Alexandra Dobolyi talade om lagen om ”anti-separation” som nyligen antogs av Kina. Låt mig därför säga ytterligare några ord om förbindelserna mellan Kina och Taiwan och spänningen mellan dessa parter på ömse sidor av sundet. Europeiska unionen och rådet fäster stor vikt vid fred och stabilitet i Taiwansundet, vilket är viktigt för hela regionen och utan tvekan också utanför denna. Taiwanfrågan bör lösas på ett fredligt sätt, som jag sade, genom fredliga förhandlingar. Vi välkomnar alla ansträngningar från båda sidor för att minska spänningarna, såsom, vilket jag nämnde i mina inledningsord, charterflyg över sundet och besök av taiwanesiska oppositionspartier. Vi hoppas att parterna kan finna en gemensamt acceptabel grund för ett återupptagande av den fredliga dialogen och undvika ensidiga åtgärder som skulle kunna öka spänningarna.

Luxemburg gjorde två uttalanden från ordförandeskapet tidigare i år om förbindelser mellan ömse sidor av sundet. I februari gjordes ett uttalande i vilket man välkomnade överenskommelsen om direkta charterflyg över sundet över månnyåret. Det andra uttalandet, som gjordes i mars av det luxemburgska ordförandeskapet, kom efter Kinas antagande av lagen om ”anti-separation”, som har föranlett så många kommentarer under debattens gång denna eftermiddag. Uttalandet gav uttryck för oro över hänvisningen i lagstiftningen till användande av icke-fredliga medel. Alla parter ombads undvika allt ensidigt handlande som skulle kunna återuppväcka spänningar, och båda sidor uppmuntrades att utveckla initiativ som bidrar till dialog och ömsesidig förståelse.

Under mötet med den kinesiska utrikesministern Li Zhaoxing den 17 mars, nästan omedelbart efter antagandet av lagen, uttryckte den höga representanten Javier Solana EU:s oro över vissa delar av lagen om ”anti-separation”. Han gav uttryck för erkännande av positiva delar i lagen och stödde helt och hållet kravet på dialog och samarbete över sundet, men klargjorde att hänvisningar till ett eventuellt användande av icke-fredliga medel som lösning på frågan skulle rimma mycket illa med EU:s politik. Han klargjorde återigen EU:s ståndpunkt: för det första, ett fullständigt stöd för en ”ett Kina”-politik och för det andra, en lösning på situationen genom dialog och fredliga medel.

Ursula Stenzel berättade om uppdraget som tar henne till Koreahalvön i morgon, och till detta uppdrag hänvisade också Manolis Mavrommatis. Jag önskar henne och hennes kolleger lycka till med detta betydelsefulla arbete, och jag ser fram emot att få höra en fullständig rapport om hennes bemödanden vid återkomsten.

Libor Rouček tog upp den kritik som ibland har riktats mot Europeiska unionen för att vi är för inåtvända. Jag skulle bara vilja säga att de som framför den kritiken skulle ha behövt lyssna till kvaliteten och bidragen i den debatt vi har fört nu under eftermiddagen. Jag välkomnar därför hans stöd för vår strategi, som visar att EU måste se utåt och engagera sig aktivt i de utmaningar och också de tillfällen som vår moderna, globaliserade värld erbjuder.

Girts Valdis Kristovskis och Philip Claeys tog med rätta upp frågan om mänskliga rättigheter i Kina. Jag kan försäkra båda dessa ledamöter om att Europeiska unionen tar upp ett stort antal bekymmer beträffande mänskliga rättigheter i mötet med den kinesiska regeringen vid den dialog mellan EU och Kina som äger två gånger per år, vilket är ett regelbundet utbyte av idéer på hög nivå. Den senaste dialogen fördes i Luxemburg i februari. Nästa dialog kommer att äga rum i Peking i höst. Europeiska unionen engagerar också regelbundet kinesiska samtalspartner i frågor som rör mänskliga rättigheter, inklusive sådana på den allra högsta nivån, utanför dessa dialoger. EU finansierar också projekt för mänskliga rättigheter inom Kina.

Låt mig säga några ord som avslutning. Kineserna kan som det ser ut nu nå i-ländernas nuvarande inkomst per capita omkring 2050. Den betydande utvecklingen av ekonomisk styrka var egentligen det jag inledde den här debatten med. Detta upprepades i de ord som användes av den kommissionsledamot som följde direkt på mitt bidrag. Vare sig landet uppnår det ambitiösa målet eller inte är utvecklingen av dess förbindelser inom ekonomi och handel redan så gott som oåterkallelig. Kina accepterar också det ansvar som ekonomisk styrka medför. Landet har större inflytande på världsarenan inom sådana forum som WTO, G8 och Förenta nationerna. Detta är positivt. Många av de problem som vi står inför i dag, såsom klimatförändringen, som tveklöst kommer att bli en av de mest betydelsefulla punkterna att diskutera i Gleneagles under de kommande dagarna, kan endast lösas om alla agerar.

Rådet har ett stort intresse av att stödja Kinas framgångsrika övergångsprocess till ett stabilt, välbärgat och öppet land som fullt ut omfattar principer om en fri marknad och rättsstatsprincipen. Av den anledningen för EU en politik som innehåller ett starkt samarbete med Kina. Detta samarbete är ömsesidigt gynnsamt och inskränker sig inte till enbart handelsfrågor. EU:s program Galileo kommer att tillhandahålla globala satellitbaserade navigationstjänster med hög precision, ett område där Kina är angeläget om att skapa förbindelser med EU. Ett samarbetsavtal slöts i oktober 2003, i vilket Kina förpliktigade sig att bidra med 200 miljoner euro till detta program.

Vi inbillar oss naturligtvis inte att det inte kommer att uppstå oenigheter eller förekomma meningsskiljaktigheter. Vi litar på att våra förbindelser med Kina är tillräckligt starka för att vi skall kunna mötas och ta itu med dessa utmaningar under de kommande veckorna, månaderna och åren.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Det har sagts en hel del i denna mycket intressanta debatt. Jag vill tacka alla ledamöter för deras intressanta inlägg. De har koncentrerat sig på ett par ämnen.

I fråga om vapenembargot har min kollega sagt så gott som allt som behöver sägas. Jag skulle bara vilja svara Georg Jarzembowski och bekräfta att vi siktar på en rättsligt bindande uppförandekod. Det kommer att bero på medlemsstaterna, men det är vårt mål.

I fråga om mänskliga rättigheter sade några ledamöter att vi inte har nämnt mänskliga rättigheter. Det är faktiskt inte sant. Mänskliga rättigheter finns tvärtom med i alla våra politiska dialoger, och vi fäster stor vikt vid dem. Jag träffade nyligen utrikesminister Li Zhaoxing, och jag har också varit delaktig i en trojka i Kina. Huvudämnet där var, förutom vapenembargot och några handelsfrågor, frågan om mänskliga rättigheter. Vi sade tydligt – och detta fördes till protokollet – att Kina till exempel bör fortsätta med den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och med att släppa fångar som fängslats efter demonstrationerna på Himmelska fridens torg. Vi för åtminstone en dialog om mänskliga rättigheter där dessa frågor kan diskuteras ingående och sedan, förhoppningsvis, tas upp av Kina.

Jag skulle också vilja nämna Taiwan. EU har förespråkat – och detta är en enhällig politik – ”ett Kina”-politiken, vilket innebär att vi inte betraktar Taiwan som en suverän stat, och vi har inga diplomatiska eller formella politiska förbindelser med Taiwan. Men vi har ändå kulturella och ekonomiska förbindelser med Taiwan. Det är därför inte vi politiker utan höga tjänstemän som bör åka till Taiwan och utbyta åsikter. Vi stöder inte heller Taiwans försök att bli medlem i internationella forum eftersom detta inte är möjligt enligt vår konsekventa politik, om ett sådant medlemskap innefattar status som självständig stat. Taiwan kunde däremot ansluta sig till Världshandelsorganisationen eftersom WTO förutsätter att alla medlemmar är ett separat tullområde, vilket möjliggör ett taiwanesiskt medlemskap.

När det gäller Kina–Taiwan-frågan har EU varit mycket tydligt gentemot båda parter och genomgående insisterat på en fredlig lösning genom dialog, som jag nämnde tidigare. Detta gladde oss mycket, och vi gav uttryck för detta då oppositionspolitiker reste dit. Vi uppmuntrade dem att göra detsamma med alla andra politiker.

Hela frågan om Förenta nationerna, om multilateral diplomati, är mycket viktig. Vi står inför en reform av Förenta nationerna. Kina kommer att ha mycket att säga till om i detta sammanhang. Vi skulle vilja arbeta på ett mycket konstruktivt sätt.

Jag skulle vilja gratulera Ursula Stenzel och andra kolleger till det intressanta uppdraget i Nordkorea. Det ligger i allas vårt intresse att sexpartssamtalen återupptas. Vi står alltid redo om det skulle behövas. Det finns inget behov av att EU skall träda in, men om det skulle uppstå behov – vi har alltid låtit alla parter veta detta – skulle vi säkerligen vara beredda.

Jag vill tacka er för denna mycket tillfredsställande diskussion. Vi måste acceptera ett Kina som kommer att växa i betydelse med eller utan oss. Därför måste vi fokusera våra intressen på att forma detta växande, för att se till att Kina träder fram som ett öppet samhälle engagerat i rättsprincipen på hemmaplan och utomlands, och dessutom som en kraft som agerar ansvarsfullt regionalt och när det gäller global säkerhet och förhoppningsvis, i framtiden, demokratiskt. Landet befinner sig nu på en kritisk plats i den globala leverantörskedjan, vilket innebär att även sådant som är av betydande intresse för EU:s företag och konsumenter måste befästas och påskyndas. Vi måste påverka reformprocessen på alla områden inom samhället och ekonomin. Vi försöker att göra detta genom våra bilaterala samtal, genom våra trojkasamtal, inom ramen för de olika internationella organisationerna och genom Förenta nationerna.

(Applåder)

  Talmannen. Jag har avslutningsvis mottagit fem resolutionsförslag¹⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum den 7 juli 2005.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Filip Andrzej Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) Säkerheten i Fjärran Östern är av central vikt, i synnerhet för dem som blir lidande på grund av den bristande säkerheten i regionen varje dag. Jag ber parlamentet att tänka sig hur det måste kännas att vara medborgare i Nordkorea, att vara dömd att uthärda kommunistledares nycker, hur det måste kännas att leva i Taiwan och leva med Folkrepubliken Kinas antiseparationsansträngningar i vardagen, och hur det måste kännas att vara tibetan och vara en minoritet i sitt eget land. Det är vår plikt att stödja dem som är i fara.

Politiken ”ett Kina” är endast godtagbar så länge den inte medför att det taiwanesiska folkets rätt till självbestämmande kränks, och de taiwanesiska medborgarna får inte bli lidande för att denna politik tillämpas. Folkrepubliken Kina kan mycket väl vara en ekonomisk tiger, men i demokratiska termer är den tyvärr allt annat än det. Principen om territoriell integritet skulle vara lättare att tillämpa om landet var en demokratisk stat som lyder under rättstatsprincipen. Så länge Folkrepubliken Kina inte förbättrar de människorättsliga förhållandena kommer alla påtryckningar som Kina utövar på Taiwan dock att vara oacceptabla.

Europa har lyckats hantera de politiska följderna av det kalla kriget, medan Asien inte har lyckats hantera de politiska, ekonomiska och sociala följderna av ett verkligt krig, nämligen Koreakriget. Det är diskutabelt om Korea förlorade det kriget eller inte, men det råder inget tvivel om att de vanliga människorna förlorade det. Dessa människor har rätt att leva ett normalt liv, i stället för att leva i ett friluftsmuseum med kommunistisk diktatur.

(1) ¹ Se protokollet.