Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 6 juli 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

31. Avtal EU/Schweiz om 1. fastställande av vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan samt 2. Schengenregelverket
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0201/2005) av Timothy Kirkhope för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om 1. förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz (13049/2004 KOM(2004)0593 C6-0240/2004 2004/0200(CNS)) och

2. om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om det senares associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13054/2004 KOM(2004)0593 C6-0241/2004 2004/0199(CNS)).

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (DE) Herr talman! Jag välkomnar varmt parlamentets stöd för att ingå avtal om Schweiz associering till Schengen- och Dublinregelverken.

Denna positiva inställning är ännu viktigare med tanke på att de politiska steg som Schweiz måste ta för dessa avtal skall kunna ratificeras nu har slutförts, och det viktigaste steget bland dessa har utan tvivel varit den folkomröstning som genomfördes den 5 juni.

Även vi inte minst parlamentet bör alla utnyttja detta positiva svar från schweizarna för att främja en positiv inställning till den europeiska saken, och detta innebär naturligtvis att vi bör slutföra våra egna förfaranden så snabbt som möjligt.

Avtalen undertecknades den 26 oktober 2004 i Luxemburg och bådar gott för fortsatt utveckling av förbindelserna mellan EU och Schweiz.

Att Schweiz ansluter sig till Schengenavtalet kommer även att medföra många praktiska fördelar för EU-medborgarna, i synnerhet för de tusentals pendlare och resande som, antingen av affärsskäl eller av andra skäl, är tvungna att korsa gränsen dagligen, eftersom deras liv kommer att bli mycket lättare när detta avtal genomförs.

Dessutom bidrar avtalen om Schengen och Dublin även till att förstärka säkerheten genom samarbete om brottsbekämpning och uppgiftsutbyte över gränserna.

Därför är det mycket viktigt att parlamentet stöder ingåendet av dessa avtal. Tyvärr har kommissionen och rådet å ena sidan och parlamentet å den andra, olika åsikter om vilket förfarande som är tillämpligt för detta syfte.

Efter att återigen ha prövat sin ståndpunkt har kommissionen dragit slutsatsen att det bör vara möjligt att enas om en punkt, nämligen att inget av avtalen är något associeringsavtal i enlighet med EG-fördraget, även om ordet ”associering” finns med i titlarna.

Bortsett från detta anser kommissionen dock att dessa avtal inte ger upphov till någon speciell institutionell ram för samarbetsprocesserna. Blotta existensen av en gemensam kommitté är inte tillräcklig för att ge den effekten.

Med tanke på detta vill jag särskilt påpeka att den gemensamma kommitténs enda funktion är att avgöra om avtalen bör fortsätta att vara i kraft eller inte i händelse av att Schweiz underlåter att uppfylla sina fördragsenliga skyldigheter, framför allt införlivandet av Schengen- eller Dublinregelverken i sin inhemska lagstiftning.

Det skall också sägas att dessa gemensamma kommittéer har rätt att utöva inflytande i avsevärt mindre grad än de gemensamma kommittéer som redan finns, vilket fastställs genom andra bilaterala avtal med Schweiz.

Av dessa skäl intar kommissionen den rättsliga ståndpunkten att inget av avtalen kräver samtycke.

Kommissionen ser därför inga skäl till att ändra detta förslag till beslut.

Tack för er uppmärksamhet, jag ser fram mot debatten med intresse.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), föredragande. (EN) Herr talman! Kommissionsledamotens inledning var lite ojämn: det var bra bitvis, men inte till alla delar. Det är en stor ära för mig att få driva de här frågorna. Jag hyser en gränslös respekt för EU:s institutioner, liksom för Schweiz’ institutioner och folk. Det var endast på grund av att det schweiziska folket, via folkomröstningen den 5 juni, visade att de ville ha ett mer omfattande samarbete mellan Schweiz och EU som jag kunde gå vidare med mina förslag.

Som kommissionsledamoten redan har påpekat är de här förslagen bra. De är radikala, särskilt utifrån ett schweiziskt perspektiv, eftersom en större rörlighet för personer över landets gränser nu faktiskt kommer att tillåtas om betänkandet antas, även om Schweiz bibehåller sin självständighet. Schweiz kommer att behålla en grundmurad kontroll över rörligheten för varor, men rörligheten för personer kommer att öka, samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna bli mycket bättre och genom att Schweiz blir delaktigt i gemenskapens regelverk från Dublin kommer landet att få stor del i fastställandet av vem som bär ansvaret vid svåra asylansökningar.

Hela denna utveckling är mycket bra, progressiv och acceptabel. Denna överenskommelse kan mycket väl vara den första av många fler som bygger på en liknande strategi, en strategi som tidigare har antagits gentemot Norge och Island och som nu används gentemot Schweiz.

Som jag sade har jag den största respekt för det schweiziska folkets beslut av den 5 juni och går därför med glädje vidare. Trots att jag har lyssnat på kommissionsledamotens förklaring till de gemensamma kommittéerna och därmed den rättsliga grunden har jag dock fortfarande betydande problem.

Jag tar inte ställning i den här frågan så mycket såsom varande advokat, utan utifrån de juridiska råd som vi har fått, och som tycks vara motstridiga. Från min synpunkt sett tyder det på att rätt förfarande hade varit samtyckesförfarandet och inte samrådsförfarandet.

Det är med utgångspunkt från detta som jag tänker gå vidare. Jag hoppas fortfarande att vi skall kunna nå en uppgörelse här, för syftet med mina två ändringsförslag till det här betänkandet är att se till att detta blir ett samtyckesförfarande och inte ett samrådsförfarande. Självfallet kan dispyten fortgå. Jag är besviken på den delen av kommissionsledamotens anförande, eftersom hon tycks mena att hon är glad över att hennes juridiska rådgivning är bättre än min. Jag antar att man inte alltid får samma juridiska råd av två jurister, på samma sätt som två ekonomer aldrig är överens i ekonomiska frågor. Icke desto mindre känner jag mycket starkt att detta är viktigt, inte bara i det här speciella fallet utan också för andra frågor och överenskommelser som vi kan komma att be parlamentet att ta ställning till i framtiden. Mitt utskott är helt på det klara med detta, efter att ha lyssnat på råden, och jag känner också mycket starkt för detta.

Jag vill inte betraktas som den som står i vägen för framsteg eller obstruerar det schweiziska folkets vilja, ett folk som är mycket intresserat av vad våra diskussioner kommer att resultera i och av det som jag gör här. Det ligger dock i allas intresse att vi gör det klart att Europaparlamentet bevakar sin rätt att delta i samtyckesförfaranden väldigt svartsjukt på de begränsade områden där de används. Det tycker vi är mycket viktigt.

Jag hoppas att kommissionsledamoten kommer att kunna tänka om. Rådet är inte närvarande, men hade en liknande inställning. Jag skulle vilja se en omprövning av frågan, eftersom dessa friare förbindelser bara kan vara av godo, inte bara för det schweiziska folket utan också för oss alla i Europeiska unionen, särskilt våra institutioner och då speciellt Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Karl von Wogau, på PPE-DE-gruppens vägnar. (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ämnar inleda genom att ställa ett antal frågor om Schengenavtalet, eftersom jag har ett mycket klart minne av omständigheterna kring antagandet av detta avtal, som blev början på ett antal åtgärder som vidtogs vid gränserna. Tullkontrollerna avskaffades, momsen togs bort, veterinärkontrollerna vid gränserna avskaffades, insamlande av statistik vid gränserna förpassades till det förflutna och kontroller av märkta produkter upphörde. Samtidigt gjorde man sig av med exportstöd och importskatter, vilket ledde till att gränserna verkligen var öppna. Sist ut, inom ramen för Schengenavtalet, var kontroller av personer.

Exakt det motsatta är fallet i Schweiz, där allt det jag har räknat upp finns kvar, och endast kontroller av personer kommer att upphöra. Jag vill därför ställa frågan om huruvida våra schweiziska grannar inte har lyckats hitta det enda russinet i det som jag här i parlamentet har kallat en mycket torr kaka, och i dessa förhandlingar tycks de ha gjort exakt detta. I alla händelser är detta det intryck som folket i min valkrets i övre Rhen har – de påpekar ständigt att de saker som schweizarna anser vara viktiga faktiskt åtgärdas. Det finns dock mycket allvarliga problem oväsendet från planen vid flygplatsen i Zürich är ett av dem som inte har tagits upp, även om de är bilaterala till sin karaktär och påverkar både Schweiz och Tyskland i lika hög grad.

Den andra frågan är minst lika viktig och handlar om jordbrukarna vid denna gräns. De mycket stora svårigheter som tyska jordbrukare ställs inför har att göra med att schweizarna betalar ut mycket högre stödbelopp, så de schweiziska jordbrukarna har råd att betala högre arrenden, och nu kommer de att få hjälp från Europeiska unionen också. Detta är obegripligt för vem som helst. Om inte tillräcklig hänsyn tas till dessa intressen har något gått fel vid någon punkt i förhandlingarna.

Våra åsikter skiljer sig åt när det gäller den rättsliga grunden. Vi menar och vårt eget utskott för rättliga frågor bekräftar detta att dessa gemensamma kommittéer faktiskt är institutionella till sin karaktär. Eftersom det förhåller sig så anser jag inte att parlamentet kan avge ett slutgiltigt yttrande, så vi måste alltså fortsätta att diskutera detta. Jag anser följaktligen inte att Europeiska unionen kommer att kunna ratificera detta avtal för närvarande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Schwab (PPE-DE). (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som en parlamentsledamot vars valkrets direkt angränsar till Schweiz delar jag naturligtvis Karl von Wogaus grundläggande intresse av ett gott och framför allt nära samarbete mellan Europeiska unionen och detta land.

Även om jag inte vill uttala mig om den rättsliga grunden, där jag inte kan göra annat än att hålla med Timothy Kirkhope, får parlamentets ledamöter intrycket av att våra väljare har rätt att förvänta sig mer än samarbete mellan medlemsstaterna å ena sidan och Europeiska unionen som Schweiz har förhandlat med å andra sidan. Däremot anser jag att detta avtal trots allt med tanke på att avtalet om fri rörlighet för personer måste läggas till den 25 september – innebär en förbättring för dem som är bosatta i vår valkrets, eftersom Schengen och Dublin handlar om närmare, och därmed förbättrat, samarbete om kontroll av personer, och följaktligen gagnar den inre säkerheten. Det är inte bara schweizarna som vinner på detta, utan också våra medborgare.

Det är på grund av att både Europeiska unionen och Schweiz måste ha nytta av sitt ömsesidiga samarbete som jag delar åsikten att Schengenavtalet och avtalet om fri rörlighet för personer måste komplettera varandra som två sidor av samma mynt. I synnerhet med tanke på de fortgående problemen med gränserna, som vi kommer att diskutera med våra schweiziska kolleger vid det möte som delegationen för förbindelserna med Schweiz, Island och Norge samt till det Europeiska ekonomiska områdets (EEA) gemensamma parlamentarikerkommitté kommer att hålla i Fribourg i nästa vecka, är det inte mer än rätt och riktigt att kommissionen talar om för dem att vi måste betrakta Schengen som en oskiljaktig del av avtalet om fri rörlighet för personer, och detta skall, som Karl von Wogau så riktigt påpekade, inte ses som slutet, utan snarare början, på en process genom vilken schweizarna kommer att gå med på andra former av närmare samarbete. Jag menar att detta ligger i övre Rhens befolknings intresse, och därför anser jag att Timothy Kirkhopes betänkande är värt att stödjas, och även om det inte är min sak att yttra mig om de rättsliga frågor han har tagit upp, har betänkandet mitt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE).(PT) Herr talman! Man skulle kunna tro att denna debatt bara angår gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, och ändå är detta inte fallet den ligger i hela Europas intresse. Jag vill börja med att gratulera Timothy Kirkhope till hans insatser för att försvara parlamentets prerogativ. Jag vill gratulera kommissionen till initiativet, och säga till kommissionsledamoten att det är mycket viktigt att Schweiz kan bli det tredje landet utanför EU, efter Island och Norge, som deltar i verkställandet, genomförandet och utvecklingen av Schengenregelverket och Dublin/Eurodac-systemet.

Faktum är att det schweiziska folket ,som Timothy Kirkhope nämnde, genom en folkomröstning har beslutat att knyta banden närmare till EU genom att integrera sig i Schengenområdet, som möjliggör fri rörlighet, och genom Dublinavtalet, som omfattar asylpolitiska frågor. Jag välkomnar Schweiz’ deltagande i detta system, som kommer att bidra till att vissa hinder för den fria rörligheten kan undanröjas och leda till stärkt samarbete, vilket är av grundläggande vikt med tanke på landets geografiska läge. Schweiz vinner på detta politiskt genom att stabiliteten ökas i landets geografiska närhet, och ekonomiskt, genom fördelar i form av ökad rörlighet.

I enlighet med detta måste Schweiz godta och tillämpa hela Schengenregelverket, vilket inte gäller för alla EU-medlemsstater, med tanke på att undantag endast ges med hänsyn till framtida utveckling av Schengenregelverket, en nödvändig förutsättning för att sluta avtal om beskattning av sparande.

När det gäller det andra avtalet måste Schweiz godta, genomföra och tillämpa det nuvarande och framtida Dublin/Eurodac-regelverket utan undantag. Avslutningsvis vill jag påpeka att dessa avtal innebär en välkommen omsvängning mot närmare förbindelser mellan EU och Schweiz. Detta visar också för andra länder att det är möjligt att stärka banden, att förena ansträngningarna och föra ett nära politiskt samarbete med EU, utan att nödvändigtvis formellt bli en medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (DE) Herr talman! Jag vill gärna börja med att besvara frågorna i allmänna ordalag. Jag tror att vi alla, trots allt, är glada över att vi nu har dessa avtal, att ett av dem redan har godkänts genom en folkomröstning och att vi kan inleda ratificeringsprocessen. Detta är som sagt mycket viktigt, inte bara som en förebild för andra länder, utan även för att det kommer att ge det schweiziska folket en chans att närma sig Europeiska unionen ännu mer.

Eftersom den rättsliga frågan har nämnts, vill jag särskilt ta upp den igen.

Såväl kommissionens som rådets rättstjänster har yttrat sig om detta. Även om Timothy Kirkhope redan har gjort det, vill jag återigen bekräfta vår ståndpunkt.

I artikel 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen anges fyra exempel när ingående av ett internationellt avtal kräver Europaparlamentets samtycke. Det första gäller när avtalet är ett associeringsavtal som avses i artikel 310 i EG-fördraget, det andra gäller avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas, det tredje gäller sådana avtal som har betydande budgetmässiga följder för gemenskapen och det fjärde gäller sådana avtal som medför en ändring av en rättsakt som har antagits enligt förfarandet i artiklarna 251 eller 252 i EG-fördraget.

I alla andra fall får parlamentet enbart avge ett yttrande. Kommissionens rättstjänst anser att detta avtal inte omfattas av de exempel som räknas upp ovan, och att den gemensamma kommitté som har inrättats genom avtalet endast har begränsade befogenheter, vilket särskilt gäller tvistlösning.

Även om jag naturligtvis noterar det ni har sagt vidhåller jag denna ståndpunkt, eftersom detta är vad kommissionen anser.

Jag vill kort besvara de frågor som Karl von Wogau och även Andreas Schwab nämnde. Vi är, enligt min åsikt, fullständigt medvetna om de problem och frågor som har nämnts, som handlar om samarbete inom olika områden och i synnerhet samarbete mellan regioner. Även om frågor som jordbruk och flygplansbuller är övervägande bilaterala till sin karaktär är jag medveten om sambandet, och även om jag inte kan komma med någon lösning just nu, försäkrar jag er att vi är medvetna om problemen, och vi kanske kan ta upp dem igen i de diskussioner som vi då och då för med schweizarna.

För närvarande har jag inget mer att tillägga, och ber parlamentet att fortsätta med de relevanta förfarandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy