Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 8 september 2005 - Strasbourg

19. Kränkningar av mänskliga rättigheter i Kina, särskilt avseende religionsfriheten

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om sju resolutionsförslag om brott mot mänskliga rättigheter i Kina, särskilt avseende religionsfriheten⁽¹⁾.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och en viktig indikator på ett samhälles civiliseringsgrad. Det kan, trots det, inte förnekas att religion i vissa fall har utnyttjats i politiska och ekonomiska syften. Man kan inte heller förneka att religiös fanatism i vissa fall har lett till flera extrema manifestationer riktade mot våra demokratiska institutioner. I själva verket är linjen mellan religionsfrihet och ett adekvat skydd av medborgaren mycket fin och kräver oerhörd vishet när det gäller att lagstifta, i förening med ett ärligt uppsåt att tillämpa lagstiftningen korrekt.

Inte oväntat saknas sådan vilja i totalitära stater, där religion bara uppfattas som ett möjligt hot mot de styrande regimernas politiska stabilitet. Detta verkar vara fallet med Kina. Nyligen genomförde den kinesiska regeringen, tack vare internationella påtryckningar, nya förordningar när det gäller religiösa angelägenheter, men det står redan mycket klart att dessa förändringar inte går tillräckligt långt och att en politik som begränsar religionsfrihet består. Det finns otaliga väldokumenterade exempel på förföljelse och trakasserier av religiösa grupper och individer i Kina, och de behöver inte nämnas här en gång till. Vi uppmanar den kinesiska regeringen att sätta stopp en gång för alla för religiöst förtryck i landet och att dessutom omedelbart frige alla de individer, som förföljs av statliga myndigheter på grund av sin religiösa övertygelse eller religiösa bruk, från kvarhållande i häkte och sluta åtala dem.

Jag uppmanar er att stödja detta gemensamma resolutionsförslag.

  Józef Pinior (PSE), författare. – (PL) Herr talman! Vi bör välkomna utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Kina i fråga om handel, ekonomi, kultur och politik. Kina skulle kunna bli en strategisk partner för EU när vi satsar på att skapa en ny världsordning. Man bör emellertid komma ihåg att ett verkligt partnerskap måste byggas på grundval av gemensamma värderingar. Trots vår positiva inställning till Kina får vi inte överse med kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Folkrepubliken Kina, och inte heller med angrepp på politisk frihet och fackföreningsfrihet. Vi får heller aldrig glömma bort att Kina inte är en demokrati.

I sin resolution belyser Europaparlamentet kränkningarna av grundläggande mänskliga rättigheter i Kina, särskilt när det gäller religionsfrihet, och speciellt i fråga om kristna kyrkor och samfund. Vi uppmanar de kinesiska myndigheterna att upphöra med den strikta kontrollen, förtrycket och förföljelserna av religiösa grupper, både kristna grupper och andra. Jag tänker också på tibetansk buddism och islam.

Den romerskkatolska kyrkan har i stort sett drivits under jorden. Vi är mycket oroade över detta, och över situationen för de protestantiska kyrkorna. Dessutom vill vi ha en förklaring på vad som hänt vissa saknade romerskkatolska biskopar och präster. Vi kräver att de katolska och protestantiska präster som har arresterats och fängslats ska friges, och att alla lekmän som straffats för sin religiösa utövning ska friges.

De kinesiska myndigheterna måste garantera att man uppfyller artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, där religionsfrihet i Kina föreskrivs. Jag vill också rikta parlamentets uppmärksamhet mot den information som kommer från organisationen Journalister utan gränser, om domen mot Shi Tao, en Internetanvändare. Den 30 april 2005 dömde en domstol i Changsha honom till 10 års fängelse för att han avslöjat statshemligheter. Shi Tao var journalist och arbetade för den ekonomiska tidskriften Dangdai Shanbao, och det brott han begått var att på Internet publicera information ur ett konfidentiellt dokument från det centrala propagandaministeriet, som översänts till redaktionen före den 15:e årsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. Man bör också undersöka agerandet från Yahoos Internetportals sida då denna avslöjade uppgifter om Shi Tao för domstolen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Herr talman! Kina är återigen föremål för en debatt här i parlamentet, och jag befarar att det inte blir sista gången som vi behandlar denna fråga.

De växande förbindelserna mellan EU och Kina innebär stora möjligheter för båda parter, och jag skulle rentav vilja säga för världen i allmänhet.

Men dessa förbindelser får inte enbart grunda sig på en förbättring av handelsförbindelserna för båda parter. Om EU vill att dess Kinapolitik ska vara trovärdig måste EU vara mycket tydligare när det begär att Kina radikalt ska förbättra sin politik när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter är ett bra instrument för detta, men jag befarar att det är klart underutnyttjat. Det finns olika problem som Kina inte behandlar på ett ansvarigt sätt med tanke på sin roll i världen, där länderna blir alltmer beroende av varandra: fackföreningsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet och även religionsfrihet.

Jag är en av dem som förespråkar att regeringsinstitutioner och offentliga institutioner ska vara sekulära till sin natur och att det är viktigt att skilja på den politiska och religiösa makten, men jag anser också att verklig sekularism måste garantera fri religionsutövning inom den privata sfären. Jag är därför oroad över de ständiga klagomålen från olika grupper om de svårigheter de möter när de utövar sin religion i Kina.

På samma sätt som jag motsätter mig att staten skulle ge särskilt ekonomiskt eller annat stöd till en särskild religion mer än till någon annan – för ett par dagar sedan fördömde jag till exempel att kommissionen hade avsatt så stora medel till Världsungdomsdagen som stöds av den katolska kyrkan – så anser jag inte att det är godtagbart att institutioner kränker den individuella rätten till religionsfrihet. Detta är i sig en fråga som hänger samman med de mänskliga rättigheterna och som vi måste påtala och kritisera.

Sammanfattningsvis uppmanar vi i denna resolution de kinesiska myndigheterna att omedelbart upphöra med allt religionsförtryck, att respektera de internationella människorättsstandarderna och att garantera demokrati, yttrandefrihet, föreningsfrihet och pressfrihet, och även, som det sägs i resolutionen, religionsfrihet på alla landområden som kontrolleras av de kinesiska myndigheterna.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Dagens Kina styrs fortfarande av ett parti som kallar sig kommunistiskt men som inte – och det stämmer verkligen på dess ledarskap – har varit kommunistiskt på många år. Nu för tiden spelar ingenting annat någon roll än jakten på ekonomisk tillväxt och exportfördelar på världsmarknaden, vilket åstadkoms genom låga löner, dåliga arbetsförhållanden och förbud mot oberoende fackföreningar. Alltsammans påminner i stor utsträckning om den diktatoriska modell som Sydkorea tidigare tillämpade för att bli en industrination. Huruvida den stora majoriteten av folket drar några fördelar av detta kommer inte att märkas förrän om några tiotals år. Under tiden har man skapat ett samhälle med stora skillnader mellan människorna i fråga om makt och inkomster och med stor likgiltighet för naturen, landskapet och miljön. Det är långt ifrån det skydd av människor och miljö som vi socialister hyllar.

Även om de kinesiska ledarna inte längre är kommunister har de tyvärr behållit de sämsta dragen i kommuniststatens traditioner. De tolererar inte oberoende organisationer och andra maktcentrum vid sidan av sig. Människor får ha en tro, men de får inte organisera sig i någon nämnvärd utsträckning. Ledarna fruktar att oberoende kyrkor skulle kunna bli en källa till opposition, och i enlighet med en kombination av ateistisk tradition och maktpolitik är det därför regeringen som beslutar vilken religion som ska tillåtas och under vilka förhållanden.

Det är allmänt känt att det inte är den officiella katolska kyrkan som är tillåten utan en nationellt kontrollerad variant. Det är mindre välkänt att den judiska tron – vilken före revolutionen 1949 hade många anhängare, särskilt i de stora städerna utmed östkusten – är helt förbjuden. Vi bör inte ge detta Kina möjlighet att hota grannländer eller slå ned på inhemsk opposition. Det är därför självklart att vapenembargot bör förstärkas.

EU:s medlemsstater bör under inga förhållanden tillåtas sälja vapen till Kina. Alla försök att häva vapenembargot skulle vara förkastliga. Det ligger inte i någons intresse att påbörja en ny kostsam kapprustning och framkalla nya hot. Det är just därför som även EU bör tvinga fram en avrustning.

  Bernd Posselt (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! Jag gratulerar Erik Meijer till hans utmärkta och mycket exakta inlägg, men jag måste säga att jag blev förvånad över att höra det som vissa ledamöter tidigare sa. Det är inte så underligt att de kristna förföljs och förvägras sina rättigheter på ett så brutalt sätt som för närvarande om vi tänker på hur vissa personer i EU:s ledande klasser uppträder. Till och med här i parlamentet finns det personer som inte kan förmå sig till att fördöma kränkningarna av de kristnas mänskliga rättigheter i Kina när de uttalar sig utan att först ha gett uttryck för sin fientliga inställning till kyrkan som inte alls har något med frågan att göra, och som i en debatt om de grundläggande rättigheterna för dem som faller offer för förföljelsen inte kan låta bli att hänge sig åt kritik av Världsungdomsdagen.

Det finns naturligtvis inte något kristet monopol i EU, vilket är helt rätt, men 85 procent av EU:s befolkning är kristna, och 56 procent av dem är katoliker. Dessa människor har också rätt till lämplig politisk representation. Vem ska tala, inte bara för de förföljda och små kristna minoriteterna i Kina, utan även för landets judar, muslimer och buddister, om inte vi gör det? Den islamiska världen tar upp frågan om sina muslimska bröder och systrar som förföljs på platser som till exempel Kina. Det är bara vi européer som bagatelliserar dessa kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller intar en kritisk hållning. När vi gör det blir vi själva delaktiga i dem.

När jag ser bilderna av Tony Blair vid toppmötet mellan EU och Kina påminns jag om att det var han som sa att EU för honom var mer än en frihandelszon. Jag kan inte se något bevis för detta, för om han verkligen betraktade det som ett samhälle baserat på värderingar, skulle han föra en utrikespolitik som inriktas på de mänskliga rättigheterna – inklusive dessa mänskliga rättigheter – också när han förhandlar med ett stort land som Kina. Samma sak kan sägas om förbundskansler Gerhard Schröder. Hans isolerade försök att häva vapenembargot har vi lyckligtvis satt stopp för. Vi behöver en enighet som går utöver partigränserna om vi ska kunna tala tydligt och klart, också till ett stort land som Kina, när det handlar om mänskliga rättigheter och religionsfrihet.

  Bastiaan Belder (IND/DEM), författare. – (NL) Herr talman! Jag vill citera ett kort, avslöjande utdrag ur ett brev från en anonym kinesisk protestant: ”Jag ser verkligen fram emot att få andlig näring”, något som det enligt honom råder brist på i den officiella protestantiska kyrkan, eftersom staten i ideologiskt avseende hårt håller efter den.

Det är exakt denna kränkning av religionsfriheten i Folkrepubliken Kina som dess regering gör sig skyldig till som har lett till en ökande ström av blomstrande, icke-registrerade protestantiska hemkyrkor. I ljuset av Kinas nya bestämmelser om religiösa frågor som trädde i kraft den 1 mars i år är hemkyrkorna utsatta för en våg av slumpartat regeringsförtryck, inklusive grymma störningar av gudstjänster, kraftiga böter, arresteringar, förstöring av privata hem och misshandel eller reprimander enligt mottot ”lärare får inte tro på kristendomen”. Särskilt chockerande var rapporten om räden den 7 augusti i år mot en protestantisk hemkyrka i Shenyang-provinsen. Bland de trettio gudstjänstbesökarna fanns ungefär 10 kvinnor som först tvingades klä av sig och sedan posera nakna. De som bjöd motstånd blev brutalt misshandlade.

Vid en undersökning nyligen om huruvida det är den centrala regeringen eller lokala myndigheter som är ansvariga för kränkningarna av religionsfriheten i Kina framkom något viktigt. Vissa lokala myndigheter är välvilliga mot kristna medborgare och skyddar dem aktivt på grund av deras lojala bidrag till den lokala ekonomiska och sociala utvecklingen. Detta är ett praktiskt exempel som det vore bra om den kinesiska centrala regeringen följde, för när allt kommer omkring avgör regeringen alltid exakt vad som är normal religiös verksamhet, och det är endast denna som är tillåten i lag.

Herr kommissionsledamot! Jag vill vädja till er, era kolleger i kommissionen eller annars till rådet att i detalj förklara för de kinesiska myndigheterna hur störande denna måttstock för den grundläggande rätten till religionsfrihet är. Vad är normal religiös verksamhet? Framför allt hoppas jag att ni och rådet kommer att utöva påtryckningar om frisläppande av alla dem som, vilken tro de än har, är fängslade eller lider av brist på religionsfrihet i Kina.

  Marcin Libicki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Sorgligt nog håller det på att bli tradition här att vi ägnar torsdagseftermiddagarna åt att diskutera hur de kinesiska myndigheternas handlar mot det egna folket, och mot alla andra som de har lagt under sig. Jag vill påminna parlamentet om att vi nyligen diskuterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. Uttrycket kränkningar av de mänskliga rättigheterna är något av en eufemism, när de händelser som det faktiskt handlar om inkluderar mord, fängelse och massförsvinnanden, och när människor hindras från att utöva sin religion och det inte finns någon sorts frihet. Låt oss tala klarspråk. Detta bör kallas brottslig verksamhet, inte kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Vi har följt händelserna i Kina under de senaste 60 åren. De av oss som kommer från de tidigare kommuniststaterna vet mycket väl hur kommunistmyndigheter brukar uppträda, oberoende av om de är ideologiskt engagerade i kommunismen eller inte. Det är oväsentligt. Jag talar av egen erfarenhet, och jag har fortfarande starka minnen från de tidiga åren av kommunism i Polen. Detta handlar helt enkelt om en illasinnad kommunistisk eller postkommunistisk diktatur.

Alla förföljs. Anhängare till islam, buddister, judar ... alla jagas. När det gäller dem som är utsatta för de grymmaste förföljelserna ... nåja, kanske inte, för i Tibet har buddisterna förföljts på ett lika grymt sätt, men det bör sägas att kristna och särskilt katoliker förföljs. Särskilt riktar man in sig på de katoliker som håller sig till en grundläggande princip i den katolska kyrkan, nämligen enighet med den mer vittomfattande kyrkan, som personifieras av påven. Vissa splittringar har uppmuntrats, och en nationell kyrka har uppstått, men den kan uppenbarligen aldrig erkännas.

Tillståndet blir värre, inte bättre. Som det nämns i vår resolution ökar antalet arresteringar. Det gör också antalet fall av tortyr, oförklarliga försvinnanden, arresteringar som görs av kriminalpolisen, och antalet isoleringsläger. Själva uttrycket ”isoleringsläger” borde få blodet att isas i våra ådror. Vi européer är mycket väl medvetna om de ohyggligheter som begicks under det nazityska styret och det kommunistiska styret i Sovjetunionen.

EU har haft diplomatiska förbindelser med Kina i 30 år. Det har talats mycket om dialog. Jag undrar hur denna dialog ser ut, och vad den innebär. Det förefaller som om den betyder att parlamentet antar den ena resolutionen efter den andra på torsdagseftermiddagar, när de flesta ledamöterna redan är på väg hem.

Men samtidigt lägger andra, som kunde ha en betydande inverkan på vad som skulle kunna ske i Kina, fram frågan om lindring av embargot. Frankrike och Tyskland är här särskilt vältaliga, och de påstår att embargot är ineffektivt. Allt detta händer i ett läge när vi bör isolera Kina så mycket som möjligt. Det handlar inte bara om ekonomi. Framför gäller det moraliska principer. EU bör göra fullständigt klart att det inte kan bli fråga om några överenskommelser eller någon dialog av något slag med Kina. Kina förtjänar ett totalt fördömande.

  Filip Andrzej Kaczmarek, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Förra veckan sa Tang Jiaxuan, före detta utrikesminister i Folkrepubliken Kina, till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att varje land bör främja och skydda de mänskliga rättigheterna på sitt eget sätt, utan att någon annan lägger sig i. Vi kan helt enkelt inte acceptera denna åsikt. Respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna, även religionsfrihet, är inte en intern kinesisk angelägenhet. Det är en angelägenhet för alla som inte är egoister eller opportunister.

Vi bör komma ihåg att religionsfrihet också är möjlig i odemokratiska länder. Tjecker, judar och människor från Nederländerna emigrerade inte till Polen på 1500-talet för att vårt land var en demokrati, utan för att alla religioner kunde utövas i full frihet i Polen. Vi bör dock också komma ihåg att det har funnits och ännu finns politiska system som bara erkänner religiösa ledare av olika övertygelser om de stöder teorin att all auktoritet är given av Gud, även den grymmaste.

Kina bör inte bara respektera religionsfriheten, utan också att kyrkor och religiösa samfund ska vara oberoende. Världsliga auktoriteter kan inte tillåtas ha inflytande på beslut om vem som ska bli katolsk biskop, den femtonde Dalai Lama eller den tolfte Panchen Lama. Tibetanska munkar kan inte tvingas att delta i ideologisk utbildning. Den 87-årige Gongola Lama har sagt att instruktörerna på sådana utbildningskurser indoktrinerar munkarna till att älska det gemensamma fäderneslandet Kina och underkasta sig lagen. De lär också munkarna att Dalai Lama är en fara. Vissa munkar tvingas skriva under ett dokument där det står att de inte längre erkänner Dalai Lamas andliga och politiska ledarskap.

Världshistorien är full av exempel på förtryck med religiösa motiv. Man bör dock komma ihåg att sådant förtryck alltid har visat sig vara ineffektivt, även under de grymmaste regimer. Det kommer att visa sig vara ineffektivt även i Kina. Det spelar ingen roll om en person blir av med sitt arbete eller sin egendom, fängslas, utvisas, korsfästs eller gasas. Varken påven eller Dalai Lama kan frammana någon så kallad splittring, eftersom källan till religionens styrka inte finns hos de troende eller prästerskapet, utan i religionens egen natur. För de flesta religioner är inte döden ett tragiskt slut, utan början till ett nytt liv.

  Catherine Stihler, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och, som den föregående talaren sa, i artikel 36 i den kinesiska konstitutionen påstår man sig tillåta frihet för religiösa övertygelser, men ändå överensstämmer retoriken inte med verkligheten.

Ett exempel som Amnesty International har gett var fallet med Zhang Rongliang, som var ledare för ett av de största nätverken av hemkyrkor i Kina. Han internerades i sin by, polisen sökte igenom varje hus i byn och konfiskerade allt kristet material, hans fru och barn har hållit sig gömda, han har fängslats fem gånger på totalt tolv år, och under denna tid blev han svårt torterad.

Kammaren har också tagit upp fallet med Tenzin Delek Rinpoche, den tibetanska munk som dömdes till döden av de kinesiska myndigheterna i en orättvis rättegång. Han sitter nu i fängelse på livstid, men ingen vet var han hålls fången, och hans familj skulle vilja få reda på det.

Till dess att Kina tar itu med religionsfrihet på allvar måste vi belysa brott mot mänskliga rättigheter i kammaren. Vi måste tala för dem som inte är fria att tala för sig själva.

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är ett erkänt faktum att Kina är välkänt för sin ringa hänsyn till de mänskliga rättigheterna. Att ytterligare understryka detta vore eufemistiskt.

Mina damer och herrar! Vad som fattas i parlamentets resolutioner – även partiöverskridande resolutioner som denna – är lite intellektuell ärlighet.

Punkt 3, där det står att det måste göras klart för de kinesiska myndigheterna att ett äkta partnerskap bara kan utvecklas om de gemensamma värderingarna respekteras och praktiseras fullt ut, blir i själva verket hycklande.

Resolutionen blir sedan löjlig när man välkomnar en strukturerad dialog mellan EU och Kina om de mänskliga rättigheterna efter att ha räknat upp en beklaglig mängd brott mot dessa rättigheter och ställt de vanliga kraven. Inte ett ord om allvarligt fördömande, för att inte tala om några förslag till sanktioner.

Att associera sig med denna resolution vore att göra sig själv till åtlöje och samtidigt bli en moralisk medbrottsling till den våldsammaste kombination av fri marknad och kommunism som någonsin har funnits. Jag uppmanar mina kolleger att inte rösta för denna resolution.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Folkrepubliken Kina rättar sig inte efter principen om respekt för individens grundläggande mänskliga rättigheter. Det kommunistiska Kina har nu i många år misslyckats med att uppfylla de mest grundläggande universella normerna och kraven när det gäller frihet att yttra sig, tänka, agera och skapa.

Vid det senaste ministermötet mellan EU och Kina i maj 2005 uttryckte unionen sin oro när det gäller fyra aspekter av de mänskliga rättigheterna. I synnerhet begärde unionen att de som ännu satt fängslade i samband med den prodemokratiska rörelsen 1989 skulle släppas, att mediecensuren skulle minskas, att systemet för ”återutbildning genom arbete” skulle reformeras, och att den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter skulle ratificeras. Vi borde också kräva ett slut på förtrycket av den romersk-katolska kyrkan. Denna erkänns inte av regimen.

Över 126 familjer förlorade sina närmaste i massakern på Himmelska fridens torg, och omständigheterna kring denna händelse är fortfarande oklara. Enligt Amnesty International fängslades enbart i slutet av förra året över 50 personer för att ha publicerat information på Internet som skulle kunna vara skadlig för myndigheterna. Amnesty International har också rapporterat att 3 400 människor avrättades och över 6 000 dömdes till döden 2004 i Kina. Dessa siffror är verkligen skrämmande.

Den kinesiska regeringen ägnar sig åt en skoningslös utrotning av människorna i Tibet. Den använder sig av falska anklagelser om lagbrott, bestämmer i förväg utgången av rättegångar och organiserar massavvisningar av tibetaner från områden där sedan etniska kineser flyttar in. Över 100 tibetanska religiösa ledare sitter i kinesiska fängelser anklagade för omstörtande verksamhet. Världen står bara och tittar på när en av alla tiders äldsta och viktigaste kulturer försvinner framför ögonen på den.

Hur många fler tragedier och skrämmande siffror behövs för att världen ska börja lägga märke till de brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i Kina? Vi kommer inte att nå det önskade resultatet med hjälp av diplomati. Unionen står inför en enorm utmaning. EU:s agerande kommer att avgöra huruvida Kina kommer att klara av att vidta specifika åtgärder för att möta kraven på att ändra sin politik gentemot det egna folket.

  John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Kina är en stor nation och har varit en stor civilisation, men dess namn och anseende har minskat på grund av dess brott mot mänskliga rättigheterna.

Jag vill att kineserna hörsammar mina kollegers ord och denna resolution om religionsfrihet. Jag vill att de släpper katoliker och kristna som sitter i fängelse. Jag vill att de visar muslimerna, uigurerna i Xinjiang, rättvisa. Jag vill att de visar tibetaner rättvisa och drar tillbaka sitt hot om att straffa deras Panchen Lama. Jag vill att de upphör att utnyttja psykiatrin. Jag vill att de lyssnar till Fen Yangs röst. Hon arresterades när hon besökte vänner och dömdes utan rättegång till två år i ett kvinnligt arbetsläger, där hon misshandlas och hjärntvättas. Jag vill att de lyssnar till Wang Nans mor. Wang Nan dog på Himmelska fridens torg, och hennes mor arresterades för att ha tagit emot ett paket med T-shirtar. Detta är oegentligheter som vi inte kan tolerera. Kina kommer endast att förskaffa sig och förtjäna vår respekt om man hörsammar, agerar och sätter stopp för dessa oegentligheter.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag svarar på min kollega Benita Ferrero-Waldners vägnar.

Trots att det under de senaste åren har gjorts betydande framsteg när det gäller frågor om de mänskliga rättigheterna i Kina, särskilt på området ekonomiska och sociala rättigheter, är Europeiska unionen fortfarande oroad över den allmänna situationen för de mänskliga rättigheterna i landet, och i synnerhet över de inskränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter som har drivits igenom.

Respekten för de mänskliga rättigheterna är faktiskt ett centralt inslag i Europeiska unionens utrikespolitik. Europeiska unionen har regelbundet tagit upp frågan med de kinesiska myndigheterna på ett rättframt och öppet sätt, både genom politisk dialog – även på toppnivå, till exempel nyligen under det senaste bilaterala toppmötet i Peking den 5 september – och genom den bilaterala dialog som särskilt har ägnats åt de mänskliga rättigheterna.

Inom ramen för dialogen mellan EU och Kina har frågan om trosfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet alltid varit en av Europeiska unionens viktigaste prioriteringar. I synnerhet har unionen ständigt uttryckt sin djupa oro över situationen för de personer som har åtalats eller berövats sina grundläggande rättigheter på grund av att de öppet har praktiserat sin tro, oavsett vilken religion eller tro det rör sig om. Ett antal av de religiösa personer som har omnämnts av parlamentets ledamöter finns med på den lista med individuella fall som unionen systematiskt skickar till sina kinesiska förhandlingspartner inom ramen för dialogen om de mänskliga rättigheterna. Dessutom har Europeiska unionen vid flera tillfällen officiellt kontaktat de kinesiska myndigheterna via dess representanter i Peking. Tenzin Deleg Rinpoche och pastor Zhang Rongliang – för att nämna några exempel – är några av dem som har varit i fokus för dessa handlingar.

Avskaffandet av dödsstraffet, eller åtminstone införandet av ett moratorium vad gäller dess tillämpning, Kinas snabba ratificering av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och samarbete med Förenta nationernas mekanismer är också några av de prioriterade frågor som regelbundet tas upp med de kinesiska myndigheterna. I det senare fallet krävde Europeiska unionen under den senaste sessionen av dialogen om de mänskliga rättigheterna i Luxemburg den 24–25 februari att EU:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet ska få möjlighet att resa till Kina så snart som möjligt.

Europeiska unionen tänker utan tvivel fortsätta och fördjupa dialogen med Peking om de mänskliga rättigheterna genom seminarier som är kopplade till dessa frågor. Vid sidan av dialogen gör dessa seminarier det också möjligt att öka medvetandet om vissa viktiga aktörer i det kinesiska civilsamhället. Vi hoppas att nästa session av den särskilda dialogen om de mänskliga rättigheterna, som kommer att äga rum i Peking den 24–25 oktober 2005, kommer att leda till att viktiga framsteg kan göras.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum när eftermiddagens debatter har avslutats.

(1) Se protokollet.