Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 26 september 2005 - Strasbourg

12. Anföranden på en minut om frågor av politisk vikt

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är anföranden på en minut om frågor av politisk vikt.

  Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Herr talman! I dag är det Europeiska språkdagen. Vi firar den språkliga mångfald som är en del av vårt kulturarv och som berikar vårt samhälle. Redan som ung kunde jag följande ordspråk: ”Antalet språk du talar är så många gånger du är människa”. Ordspråket finns också på kommissionens webbplats där kommissionsledamot Ján Figel gör ett uttalande. Det borde uppmuntra parlamentet att ge största möjliga stöd till bra program som främjar språkundervisning för så många människor som möjligt.

Vi här i parlamentet måste dock även inse att efterlevnaden av interna bestämmelser för språklig mångfald är ett uttryck för respekt för människor och främjar vår institutions demokratiska funktion. Därför anser jag att det är viktigt att uppmärksamma er på två saker, trots att jag inte har så mycket tid på mig.

För det första måste vi fortsätta att verka för att alla som arbetar i parlamentet, både ledamöter och tjänstemän, får möjlighet att delta i språkkurser, och för det andra måste ni uppmana era tjänstemän att fortsätta att respektera våra interna språkbestämmelser både i ord och i handling. Vad vi än gör så får vi inte följa rådets exempel, med tanke på ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Catherine Stihler (PSE). – (EN) Herr talman! Kollektivtrafiken är viktig för alla våra lokala samhällen. I Skottland utgör färjorna en viktig tjänst för några av EU:s mest avlägsna och sårbara samhällen. Under den här veckan kommer jag att ta emot en delegation på besök i Europaparlamentet som företräder CalMacs fackföreningar och som ska möta den ansvariga kommissionsledamoten för transport på onsdag.

För närvarande pågår en anbudsinfordran som avser dessa färjor i samhällen där de är den enda transportmöjligheten mellan öar och fastlandet. Enligt de senaste förslagen från kommissionen i fråga om skyldigheten att tillhandahålla landtransport ska offentliga förvaltningar ges flexibilitet när det gäller anbudsförfaranden och möjlighet att tilldela interna operatörer vissa tjänster direkt. Varför behandlas då livsviktiga förbindelser som dessa färjor annorlunda än tåg, spårvagnar och metro? Det finns inte tåg, spårvagnar eller metro på Skottlands avlägsna öar. Kommissionens ståndpunkt verkar vara motsägelsefull, och jag uppmanar kommissionen att klargöra sin ståndpunkt. Dessa färjeförbindelser är alltför viktiga för att ignoreras.

  Sophia in ’t Veld (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja delge er min oro över ännu ett exempel på ett chockerande homofobiskt tal i ett av de nationella parlamenten i en EU-medlemsstat. Vi talar i det här fallet om Lettlands parlament, där man diskuterar genomförandet av artikel 13 – om EU:s lagstiftning mot diskriminering – samt ett förslag till konstitutionellt förbud mot äktenskap mellan personer av samma kön. Jag noterar att inte ens George Bush skulle våga gå så långt.

Jag vill uppmana våra kolleger i det lettiska parlamentet att genomföra sin debatt med värdighet, att fördöma förtal och att komma ihåg att Lettland precis som de andra medlemsstaterna har undertecknat stadgan om de grundläggande rättigheterna. Man har också ratificerat EU-konstitutionen, som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL). – (EN) Herr talman, kära kolleger! Som ni kanske redan vet har Irländska republikanska armén (IRA) tagit ännu ett initiativ för att medverka till fred i Irland. Dagens modiga beslut att en gång för alla och under kontroll göra sig av med sina vapen utgör ett betydande framsteg för fredsprocessen i Irland.

Detta storslagna som IRA har gjort bör varken undervärderas eller underskattas. Jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt att berömma IRA för att man tagit risker när andra drog sig undan ansvaret.

Ett enormt ansvar har lagts på såväl den brittiska som den irländska regeringen att slutligen genomföra det s.k. långfredagsavtalet i alla dess aspekter i frågor såsom jämlikhet, mänskliga rättigheter, övervakning, demilitarisering och inte minst nordirländsk representation i det irländska parlamentet. Demokratiska unionistpartiet, som har en medlem som valts till ledamot av Europaparlamentet, måste återuppta fredsprocessen. Nu finns det ingen ursäkt för dem att inte sätta sig ned …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Dariusz Maciej Grabowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Undertecknandet av avtalet om att bygga en gasledning under vattnet genom Baltikum följdes av bilder på Rysslands president Vladimir Putin och Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder förenade i en hjärtlig omfamning. Denna uppvisning av tillgivenhet ägde rum mot bakgrund av två stora hot mot freden och mot stabiliteten i världsekonomin. Jag talar om den internationella terrorismen samt de prisökningar och den osäkerhet som påverkar marknaden för energiråvaror. Alla vet att situationen kräver globalt samarbete. I en tid då EU borde visa prov på gemensamt förnuft och solidaritet mellan länderna basunerar förbundskansler Schröder och president Putin dessvärre ut det otvetydiga budskapet att det enda som de bryr sig om är att främja Tysklands och Rysslands själviska intressen. Det faktum att de länder genom vars ekonomiska vatten gasledningen ska gå varken informerades eller rådfrågades visar hur lite respekt dessa båda länder har för den internationella havsrätten.

Vi är helt övertygade om att avtalet om gasledningen utarbetades så att det skulle bli till förfång för flera av EU:s medlemsstater. Polen, Baltikum och andra länder kommer att tvingas överlämna kontrollen av sin energiförsörjning till Ryssland. Avtalet visar också på en tydlig koppling …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! Om bara 15 månader träder EU:s första nya sjuårsbudget i kraft, men trots de regler och överenskommelser som unionen har enats om har vi fortfarande inget budgetförslag. EU driver så att säga omkring utan roder på ett budgethav. För var månad som budgeten försenas ökar den onödiga spänningen och oron, vilket leder till misstro mellan gamla och nya medlemsstater.

Genom att inte lyckas få fram en budget sänder unionen ut fel budskap till sina framtida medlemmar och externa partner. Den framställer sig själv som svag, utan visioner för framtiden och utan den politiska viljan att arbeta tillsammans i solidaritet för att bygga upp den framtiden. Situationen innebär inte något dödläge, för att låna ett uttryck från spelet schack, utan snarare schackmatt för idén om ett verkligt enat Europa som inte är uppdelat i ett första och andra klassens Europa efter rikedom eller historiskt arv.

Jag uppmanar rådet och det brittiska ordförandeskapet att se till att budgetarbetet slutförs så fort som möjligt.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Polen är inne på sitt andra år av medlemskap i EU, men framtidsutsikterna för de polska jordbrukarna blir allt sämre, inte bättre.

Polska bärfruktodlare står för 50 procent av produktionen i Europa, men ändå befinner de sig på gränsen till konkurs. Detsamma gäller polska potatisodlare, som är de främsta producenterna av denna gröda inom EU, och odlare av säd och textilväxter. Det kommer inte att dröja länge innan producenterna av fläskkött, mjölk och sockerbetor befinner sig i samma situation, och jag vill påminna er om att Polen är den tredje största producenten av sockerbetor i Europa. Parlamentets ledamöter förstår situationen, men man kan inte säga detsamma om kommissionen, som tycks ignorera parlamentet och de beslut som det fattar. Det hände till exempel med betänkandet om stärkelseproduktion.

Den planerade reformen av sockermarknaden kommer att innebära en minskning av priset på sockerbetor med över 42 procent, vilket gör det olönsamt att producera. Det verkar som om kommissionen bryr sig mer om kinesiska och marockanska bärfruktodlare och brasilianska sockerproducenter än om jordbrukarna och producenterna i de nya medlemsstaterna. Man undrar varför kommissionen, och kommissionsledamoten själv, för en politik som skadar jordbrukarna i de nya medlemsstaterna och varför parlamentets beslut ignoreras.

  Antonio Masip Hidalgo (PSE). – (ES) Herr talman! Jag begär ordet och talar för Giovanni Pittella från Italien och Jamila Madeira från Portugal för att be rådets sittande ordförandeskap att, i förslagen om den budgetplan som ska presenteras, återinförliva de kriterier som kommissionen föreslog för områden som påverkas av den statistiska effekten och behovet av att stödja dessa utan skamlig diskriminering dem emellan. Detta är nämligen, som jag sa i denna kammare den 9:e mars, en fråga om värdighet, om att göra EU:s politik förståelig, jämställd, balanserad och demokratisk, trogen sina rötter och ambitioner.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka er för att jag får tillfälle att säga några ord om denna i sanning historiska dag för Irland. I juli i år uppmanade IRA sina enheter att göra sig kvitt sina vapen, och i dag har vi fått bekräftelse på att dessa ord har omsatts i handling. Ja, det finns fortfarande mycket att göra, men i dag har vi enligt min uppfattning tagit ett avgörande steg.

Det kommer att uppstå svårigheter; det finns fredsbrytare på båda sidor som kommer att försöka få den här processen att spåra ur. Därför måste vi ge ett massivt stöd till fredsbyggare, till vanliga människor som dag för dag bygger upp tilliten och börjar söka en gemensam framtid. Vi hälsar alla dem, på båda sidor eller ingen, som bidragit till att nå dit vi nått i dag. Jag vill i Europaparlamentet välkomna EU:s positiva och stödjande roll i denna process.

Slutligen minns vi denna dag offren och deras familjer, vilkas liv har förstörts. För dem kommer denna dag för sent, men för oss övriga är det förhoppningsvis en början.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Vi har nyligen fått vetskap om undertecknandet av ett avtal mellan Tyskland och Ryssland om att bygga en gasledning i norra Europa, som ska gå genom Baltikum. Detta är uppenbarligen mer än ett viktigt ekonomiskt avtal. Det har också en lika viktig politisk dimension. Polen och de baltiska staterna har förbisetts, vilket är till stor skada för nationella intressen i länder som tillhör samma struktur, nämligen Europeiska unionen. Återigen har EU:s gemensamma ekonomiska politik och utrikespolitik visat sig bestå av en massa tomt skryt, och många kommentatorer och politiker liknar redan det nyligen undertecknade avtalet vid 1939 års Molotov-Ribbentrop-pakt.

Jag uppmanar Tyskland att följa de regler som är bindande för alla medlemsstater och att klargöra situationen. Jag yrkar också på att Europaparlamentet får tillgång till den information som finns.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! EU har förmåga att visa solidaritet, vilket man visade i samband med de tragiska händelserna i Portugal. Däremot uppför sig EU:s ledare ibland själviskt, som när Jacques Chirac, Gerhard Schröder och Vladimir Putin möttes i Kaliningrad, som är en besynnerlig del av Ryssland. Därefter agerade Schröder och Putin själviskt när de undertecknade avtalet om att bygga gasledningen. Det sägs att skälet till att gasledningen byggs är att trygga Tysklands energiförsörjning, men det är bara halva sanningen. Schröder stöder i själva verket Putins ”söndra och härska”-politik, som försvagar unionen. Europaparlamentet borde ta parti för Europa och fördöma detta agerande för vad det egentligen är.

EU behöver beslut som går utöver lokala intressen. Unionen kommer aldrig att bli integrerad om vi inte tillämpar enhetliga strategier. Det skulle vara som att försöka bygga ett hus av tegel utan något murbruk.

  Panagiotis Beglitis (PSE). – (EL) Herr talman! Under de senaste dagarna har vi nåtts av ytterst oroande uppgifter från turkiska icke-statliga människorättsorganisationer om att turkiska journalister har åtalats och dömts.

Jag syftar inte bara på författaren Orhan Pamuk utan även på journalisten Emin Karaca, som dömdes till fem månaders fängelse för att ha brutit mot artikel 301, paragraf 2, i den nyligen reformerade strafflagen. Jag syftar också på andra journalister som har åtalats enligt samma artikel.

Med anledning av denna situation uppmanar jag Europaparlamentet och framför allt dess talman att omedelbart ta initiativ riktade mot Turkiets premiärminister Tayyip Erdogan och mot talmannen för den turkiska nationalförsamlingen, Bulent Arinc, och kräva att åtalen läggs ned och att yttrandefriheten respekteras, och till det brittiska ordförandeskapet och kommissionen ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Fastän jag tror starkt på användandet av ett gemensamt arbetsspråk accepterar och respekterar jag varje parlamentsledamots rätt att få lyssna och tala på sitt eget språk. Vad jag däremot inte kan acceptera är att det mer än ett år efter anslutningen av tio nya medlemsstater fortfarande finns åtminstone ett parlamentsutskott där det inte ges någon tolkning till vissa nya medlemsstaters språk, och att kolleger från dessa stater inte har möjlighet att använda sitt officiella modersmål vid dessa utskotts överläggningar. Detta sätter naturligtvis dessa kolleger i en orättvis, ofördelaktig sits. Denna omständighet är inte acceptabel, och jag uppmanar er att i denna tid av språklig frihet försäkra kammaren om att denna beklagliga situation kommer att rättas till så snart som möjligt, och att den inte kommer att uppstå igen när de två följande nya medlemsstaterna ansluter sig till EU under en nära förestående framtid.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! En fjärdedel av Irlands BNP är uppbunden i byggnation. Vi kan säga att Irland är ett land under byggnation. I många av samhällena runt städerna i min valkrets smäller man emellertid upp hus utan en tanke på samhällsservice, tillräckligt med vatten eller avlopp, eller viktiga beståndsdelar av den sociala infrastrukturen. Barnen får hela sin utbildning i baracker. Ofta finns det inga idrottsplatser eller förskolor, och affärerna är få. Lantliga samhällen blir snabbt sovstäder utan någon gemenskapskänsla. Är det OK för EU? Stämmer det med landsbygdsutvecklingen? Jag behöver svar till folket i Watergrass Hill, Glenville och andra städer: folket som kämpar med livet i skinande nya samlingar av hus som saknar själ.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! I dag när vi firar Europeiska språkdagen vill jag ta tillfället i akt att uttrycka min oro över bristen på modersmålsundervisning för barn till unionsmedborgare som flyttar till och bor i andra EU-medlemsstater, vilket leder till att barnen glömmer sitt modersmål och därmed sin kulturella identitet.

Den språkliga assimilering som barn och unga européer går igenom när de flyttar till ett annat land bidrar inte till att bevara den språkliga mångfald som EU påstår sig vilja bevara. Detta gäller särskilt de barn och ungdomar vars modersmål inte är lika utbrett som de europeiska språk som talas av miljontals europeiska medborgare.

Jag uppmanar kommissionen att, inom ramen för den nya strategin om flerspråkighet, se till att direktiv 77/486/ΕEG av den 25 juli 1977 om undervisning av barn till migrerande arbetstagare tillämpas på ett effektivt sätt ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Alfredo Antoniozzi (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I dag firar Europa ett viktigt datum: Europeiska språkdagen. Denna dag, som firades för första gången 2001, engagerar hela EU och framför allt Europeiska rådet, som har planerat evenemang i hela unionen.

I dag hälsar vi våra nya rumänska och bulgariska kolleger välkomna. Med dem kommer rumänska och bulgariska att bli del av vår språkliga gemenskapsfamilj den 1 januari 2007, och därmed stiger antalet officiella språk från 20 till 22.

För oss européer är språk synonymt med kultur och historia och således med ett mycket stort historiskt och kulturellt arv. Jag undrar därför om det inte är hög tid för oss som parlament att arbeta för en konstruktiv reform av språksystemet inom gemenskapsinstitutionerna. Jag är särskilt glad över de nya språk som kommer in, framför allt de som snart kommer att bli en del av vårt dagliga arbete, men samtidigt är jag mycket oroad över kaoset och avsaknaden av skriftliga regler, vilket jag har fått bekräftat från kommissionen.

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Herr talman! En man har dött. Han hade blivit känd för många som en skoningslös hämnare, trots att det han sökte var rättvisa och inte hämnd. Han var övertygad om att när människor som begått brott kunde lämna sitt förflutna bakom sig utan några konsekvenser, skulle det förflutna återvända och förgifta både nutid och framtid. Simon Wiesenthal är död.

Han var mänsklig och begick ibland misstag. Men han kunde inte förlika sig med tanken på att Europa, denna nya värld som byggde en gemensam framtid på grundval av gemensamma värderingar, redan hade varit förenat en gång i det förflutna. Enat i den gemensamma tron på en ras överlägsenhet, i fördömande, utstötande och hat. En 96 år gammal man är död. Hans arv till oss är vetskapen att Europa aldrig mer får enas genom förakt för en annan människa och genom att man dödar en annan människa. Låt oss ha honom i åtanke när vi arbetar för att enigheten i Europeiska unionen ska bygga på lika behandling och lika möjligheter. Till hans minne ber vi utskottet att i punkt 13 ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Nikolaos Sifunakis (PSE). – (EL) Herr talman! Jag vill informera parlamentet om en mycket allvarlig fråga.

De turkiska myndigheterna håller just nu på att slutföra ett dammbygge. Denna damm, som beräknas vara färdig den 15 november, med andra ord mindre än 50 dagar från och med idag, kommer att leda till översvämningar och till att en av de viktigaste arkeologiska platserna som finns i Mindre Asien i dag definitivt går förlorad.

Jag talar om Allianoi, ett romerskt bad som ligger 18 kilometer från staden Bergama.

De arkeologiska fynden i Allianoi visar att det finns ett helt badkomplex som verkar komplettera den berömda Bergama Asklepion.

Europaparlamentet bör ta ställning i denna fråga, och eftersom kommissionens svar var otillräckligt föreslår jag att Europaparlamentets talman skriver till Turkiets president och ber honom avbryta arbetet med dammen, som skulle leda till att en del av Europeiska unionens kulturarv definitivt går förlorat.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I närvaro av kommissionsledamot Charlie McCreevy och hans kolleger vill jag göra en markering om kommissionens föreslagna reform av sockersystemet. I motsats till allmänt erkänd kunskap överstiger redan den totala sockerkonsumtionen efterfrågan.

Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) beräknar att sockerkonsumtionen i världen under 2004/2005 kommer att uppgå till 145 miljoner ton, och produktionen till 143 miljoner ton. Världens sockerkonsumtion under nästa år beräknas uppgå till 149 miljoner ton, och konsumtionen enbart i Kina förväntas på medellång sikt öka från nuvarande 10 kg per capita till EU:s nivå på 35 kg. I Brasilien är konsumtionen per capita redan 50 kg. Dessutom minskar tillgången på vatten för bevattning i utvecklingsländerna och annorstädes, och det kommer att leda till att odlingen av sockerrör trängs ut eftersom det är en vattenintensiv gröda. Det är en faktor när det gäller den oundvikliga inverkan på mönstret för konsumtion av sockerrör som den beräknade ökningen av så kallad gasohol får, vartefter oljepriserna stiger och alternativ biobränsleteknik blir vanlig. Socker kan i ökande utsträckning bli en strategisk handelsvara. Världen står inför en långfristig ökning av efterfrågan.

  Marta Vincenzi (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har begärt ordet för att tala om situationen i Västsahara. I augusti befriade Polisario den siste marockanske krigsfången. Det är ett positivt steg som har fått stöd av FN:s generalsekreterare, president Bush och hela världssamfundet.

Detsamma händer tyvärr inte med dem som hålls kvar i de marockanska fängelserna. Enligt Amnesty International är det fysiska tillståndet för det tiotal västsahariska fångar som hungerstrejkar inne i ett kritiskt skede. Bland dem finns kvinnor och män som försvarar de mänskliga rättigheterna. Europeiska unionen får inte fortsätta att tiga, utan måste ingripa beslutsamt så att friheten för dem som försvarar de mänskliga rättigheterna kan garanteras. Vi måste se till att Marocko, de västsaharier som har stannat i Västsahara och flyktingarna når en överenskommelse för att de ska kunna leva i fred och samarbeta för att skapa en ny demokratisk arabisk–västsaharisk republik, och garantera att de inte längre lever i exil eller i fängelse.

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill också välkomna våra rumänska kolleger, särskilt till min egen grupp, från det rumänska demokratiska partiet, den demokratiska alliansen av ungrare i Rumänien och det rumänska konservativa partiet. Observatörerna kommer helt klart att bekanta sig med hur vi arbetar, vilket kan vara ganska komplicerat, men jag tror också att vi bör lära oss av Rumäniens historia. Rumänien har lidit av fascismen som styrt med järnhand och av kommunismen under Ceausescu.

Eftersom det är politiskt bekvämt har emellertid många människor glömt att Bessarabien olagligt invaderades av Stalin med hjälp av Hitler. Hundratusentals människor förlorade livet eller tvingades i exil, och den delen av Rumänien undertrycktes. Vissa kapitel i Central- och Östeuropas historia har glömts bort, och vi måste titta på dem. Vi ska inte göra detta till en fix idé, men vi måste dra slutsatser och se framåt. Rumänien före kommunismen och fascismen var ett land med stort välstånd, med det engelsk-rumäniska oljebolaget och betydande investeringar från Frankrike.

  Peter Skinner (PSE). – (EN) Herr talman! Ledamöter oavsett alla nationella och politiska gränser stöder John Packwood som ska utlämnas från Spanien till Marocko, vilket är något som inte kan hända en spansk medborgare. Detta är självfallet ett brott mot den lika behandling av EU:s medborgare som föreskrivs i fördraget. Det handlar om diskriminering, och jag uppmanar bestämt kommissionen och talmannen att protestera genom att göra en framställan till den spanska regeringen innan tidsfristen för utlämningen löper ut.

En process måste få utarbetas som kan gå till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, men detta avvisas också eftersom frågorna knuffas igenom snabbt. Han är en desperat man som står inför en desperat belägenhet och behöver allt vårt stöd. Jag ber er att hjälpa till i detta fall.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Den 15 september kom ett ryskt stridsplan med fyra missiler in över litauiskt luftrum och kraschade nära staden Kaunas. Planet ingick i en grupp av sex stridsplan som åtföljde ett ryskt spionplan från S:t Petersburg till Kaliningrad. Det var en mycket allvarlig incident i en lång rad av övergrepp från ryska plan mot finskt och baltiskt luftrum. Inför toppmötet mellan EU och Ryssland vill jag fråga kommissionen hur de ryska planens systematiska överträdelser av gränserna till EU:s medlemsstater kan stämma överens med de gemensamma värderingar som partnerskapet mellan EU och Ryssland officiellt bygger på? Är inte okränkbarheten för EU:s östra gräns en del av vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik?

När det gäller Kaliningrad, ligger det inte i alla parters intresse att börja hitta vägar för att avmilitarisera detta sista spår av det kalla kriget i Europa?

  Ljudmila Novak (PPE-DE) . – (SL) När hotet om krig kom 1940, forslade Italien bort konstverk som hade skapats i Istrien, Koper, Izola och Piran i Slovenien på beställning från kyrkan och diverse privatpersoner. Konstverken skapades av italienska mästare.

Precis som Jugoslavien hade gjort före dem har den slovenska staten agerat intensivt på ägarnas vägnar för att få tillbaka dessa ovärderliga konstverk. Italien har inte tagit frågan på allvar och de avvisar alla insatser från den slovenska sidan för att finna en diplomatisk lösning på problemet.

Därför skickade utrikesministeriet den 22 september i år ännu en gång en not med en förnyad uppmaning om en diplomatisk lösning. Italien är förpliktigat enligt internationellt avtal att återlämna allt som de forslade bort från de ockuperade områdena och av detta skäl förväntar vi oss på goda grunder att dessa konstverk ska återlämnas till Slovenien.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.