Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 27 september 2005 - Strasbourg

12. Begäran om att upphäva Marios Matzakis parlamentariska immunitet

– Före omröstningen:

  Bronisław Geremek (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag hänvisar till parlamentets princip om att försvara demokratin och reglerna för en konstitutionell stat. Även om vi vet att enligt Cyperns författning måste en allmän åklagare i Cypern begära ett yttrande hos högsta domstolen innan han vänder sig till parlamentet, måste vi kontrollera att han verkligen har gjort detta. Det har sagts att han inte gjorde det. Jag anser inte att parlamentet kan rösta för ett förslag som strider mot medlemsstatens rättssystem.

  Talmannen. – Av ren artighet kommer jag att betrakta ert tal som ett personligt konstaterande, men ni får inte återuppta debatten nu. Jag ger ordet till föredraganden Klaus-Heiner Lehne igen och ber honom att inte återuppta debatten så här vid omröstningen.

  Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara förklara vad Bronisław Geremek sa. Den mycket enkla anledningen är att Cyperns författning innehåller en bestämmelse om att immuniteten kan hävas för ledamöter av det nationella parlamentet och att denna bestämmelse inte finns i andra medlemsstaters författningar. På Cypern är det inte parlamentet som beslutar om detta, utan högsta domstolen. Men eftersom Marios Matsakis är ledamot av Europaparlamentet är det enligt protokollet om privilegier och immunitet naturligtvis inte högsta domstolen på Cypern som är behörig att besluta om att upphäva hans immunitet, utan denna kammare, det vill säga vi som är här i dag.

Därför ansåg utskottet för rättsliga frågor, med undantag för en enda nejröst, att förslaget skulle läggas fram för kammaren i sin nuvarande form. Jag ber er att tillstyrka det.

  Talmannen. – Tack för förtydligandet. Jag kommer inte att tillåta flera tal, jag beklagar, men vi är mitt uppe i en omröstning. Dessutom kommer jag att återuppta omröstningen omedelbart.

– Efter omröstningen:

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga enligt artikel 166. Ni vet lika väl som jag att vilken politisk färg man än har här finns det en unik faktor som förenar nästan oss alla: oavsett om vi är svarta, blå, gula, röda eller gröna försöker vi alla göra vårt bästa för att representera de människor som har varit vänliga nog att ge oss detta uppdrag.

I min region, East Midlands i Förenade kungariket, experimenterade väljarna i det senaste valet och testade en ny färg. Efter att ha indoktrinerats av gamla annonser och TV-kändisar trodde de, som vi säger i Förenade kungariket, att framtiden är ljus, att framtiden är orange. Några månader har gått sedan dess och – ack! – en av våra nya representanter har försvunnit från scenen och från detta parlament. Många är oroade över hans säkerhet – en del trodde att han hade blivit kidnappad och andra att han var släkt med Lord Lucan. Jag startade en tävling i East Midlands och erbjöd en flaska champagne för den första bekräftade iakttagelsen av min ryktbara men saknade kollega Robert Kilroy-Silk. Ack! Ingen har ännu gjort anspråk på denna flaska champagne, och därför anser jag att jag bör ge den till mannen själv. Här är den nämnda champagneflaskan.

(Applåder)

  Talmannen. – Efter detta korta mellanspel kommer vi nu att kunna fortsätta omröstningen. Men missbruka inte talmannens tålamod.