Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 27 september 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

19. Resultatet av översynen av pågående lagstiftningsarbete
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens meddelande om översynen av pågående lagstiftningsarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Klockan halv fyra i eftermiddags antog kommissionen ett meddelande om sin politik för ”bättre lagstiftning”, och detta meddelande vidarebefordrades omedelbart till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen har företagit en omfattande och systematisk översyn av alla dess lagstiftningsförslag före den 1 januari 2004 som ännu inte antagits, och i dag är tiden inne för att offentliggöra resultatet. Jag vill också säga att allt som kan ha stått i den ena eller den andra tidningen inte är detsamma som ett beslut av kommissionen, och att det mesta som skrivits är fel.

Dagens meddelande är ett första steg, om än ett litet, mot fullbordandet av ett mycket större och mer krävande projekt om bättre lagstiftning i Europa. Vi har två mål i sikte för projektet, nämligen både att bygga upp allmänhetens förtroende i europeisk integration och att motverka intrycket att EU är ett byråkratiskt monster som älskar lagar och förordningar. Samtidigt vill vi frigöra tillväxtkraften i ekonomin som har hållits tillbaka av omfattande eller invecklade regler och förordningar. Vi får inte underskatta den farliga effekten av att Bryssel bara uppfattas som en enorm och ganska ogenomtränglig byråkrati. Här måste vi alla – kommissionen, parlamentet och rådet – visa med hjälp av våra handlingar att Europa inte är så.

Bättre lagstiftning är även en central del i initiativet för tillväxt och utveckling. I Bryssel har kommissionen anfört att den i sitt arbete prioriterar tillväxt och nya arbetstillfällen. Kommissionen har med anledning av det reviderat Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och lyft fram de politikområden som starkt kan bidra till att tillväxten främjas och sysselsättning skapas.

Bättre lagstiftning är ett av dessa centrala politikområden. Jag vet från mina många, många samtal med företrädare för europeiska företag att de flesta verkligen anser att detta är det viktigaste. Små, medelstora företag och mikroföretag i synnerhet längtar efter att slippa en del av bördan. Att säkra Europas ställning som etableringsort för företag och öka möjligheterna i den globala konkurrensen är både fullständigt nödvändigt för att vi ska lyckas rensa ut byråkrati, upphäva förordningar som förlorat sitt syfte och erbjuda industrin och tjänsteleverantörer en modern rättslig ram som de kan lita på på lång sikt.

Jag ska tala klarspråk med er, ärade ledamöter: Det här handlar inte om den sortens avregleringar som tyngs ned av ideologiska värderingar; det här handlar om att förbättra lagar och förordningar. Den inre marknaden behöver en klar och tillförlitlig rättslig ram, men vi måste även se till att våra samhällen inte tyngs av onödig byråkrati och att den europeiska lagstiftningen utformas med största möjliga noggrannhet och enbart träder in där EU-lagstiftning är absolut nödvändig. Det är något vi är ense om institutionerna emellan. Låt mig upprepa att vi alla sitter i samma båt och delar på ansvaret. Det är det politiska sammanhanget som kommissionens meddelande om översynen av pågående lagstiftningsarbete ska ses i. Man kan beskriva det som aptitretarna på menyn i avvaktan på att huvudrätten ska serveras. Men jag hoppas att också aptitretarna ska smaka bra.

Detta är en del av en bredare strategi som i sig bygger på tre pelare. För det första granskar kommissionen regelbundet grundligt alla lagstiftningsförslag man lagt fram och som ännu inte antagits av lagstiftaren inom en viss tidsperiod. Syftet är att avgöra om förslagen kan dras tillbaka eller om beslutsfattandet kan ske bättre på annat sätt.

Kommissionen har i år gått igenom samtliga förordningar som ännu väntat på antagande slutdagen den 1 januari 2004 för att se om förslagen har blivit inaktuella, stannat upp i lagstiftningsprocessen under en längre tid, om översynen föranletts av nya vetenskapliga rön, förändringar på marknaden eller andra aspekter, eller om de uppfyller dagens standarder när det gäller förväntade kostnader och förmodade konsekvenser för konkurrenskraften.

Slutresultatet är att av de 183 förslag kommissionen granskat avser 68 att dras tillbaka på grund av att de inte är förenliga med tillväxt- och sysselsättningsmålen eller kriterierna för bättre lagstiftning, för att de objektivt sett inte längre är relevanta eller för att de sannolikt inte kommer framåt i lagstiftningsprocessen i deras nuvarande form.

När det gäller fem av förslagen som omnämns i meddelandet rekommenderar kommissionen att lagstiftningsprocessen bör fortsätta, men att man innan dess vill analysera dem grundligt ekonomiskt för att hjälpa det lagstiftande organet att nå ett beslut.

Jag vill betona att somliga förslag dras tillbaka som en del av en allomfattande översyn av gemenskapens politikområden, även om kommissionen förbehåller sig rätten att efter denna process lägga fram reviderade förslag tillsammans med en uttömmande bedömning av deras kostnader.

Jag vill även framhålla att kommissionen genom att i eftermiddag meddela rådet och parlamentet vilka förslag man avser dra tillbaka uppfyller sina skyldigheter enligt ramavtalet om förbindelserna mellan kommissionen och parlamentet. De valda förslagen kommer att betraktas som formellt återtagna först när detta offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Dagens meddelande handlar om lagstiftningsförslag som ännu inte antagits och utgör den första delen av kommissionens strategi. Eftersom det gemensamma regelverket inte påverkas i något avseende får det inga konsekvenser för det ekonomiska förfarandet. Tre saker är viktiga att komma ihåg när man utvärderar resultatet. Den ena är att antalet lagstiftningsförslag som inte antagits var mycket lägre än många hade väntat. I två tredjedelar av samtliga fall fick översynen oss att dra slutsatsen att det finns goda skäl att hålla fast vid förslagen, och i bara en tredjedel av fallen uppfylldes inte våra krav för bättre lagstiftning.

Den här översynsprocessen utgör det första testet för trovärdigheten i vårt arbete för bättre lagstiftning och blir en försöksomgång för genomförandet av det verkliga projektet, som jag ska tala om nu. Det projektet benämns enklare lagstiftning och är det största projektet som sjösätts inom politiken för bättre lagstiftning. Kommissionen reagerar nu på parlamentets resolution som antogs tidigare i år om förnyandet av Lissabonstrategin genom att fullständigt och systematiskt se över EU:s gemensamma regelverk. Jag talar då om 20 000 lagar, regler och förordningar. I slutet av oktober kommer kommissionen att besluta om principerna och kriterierna som ska vara vägledande för detta och om hur vi organisatoriskt sett ska ta itu med denna gigantiska uppgift. En sak som är säker är att detta herkulesarbete kräver att alla tre institutionerna samarbetar så nära som möjligt, och kommissionen informerar parlamentet så fort ett beslut har fattats om förfarandena och metoderna.

Den tredje pelaren har att göra med de standarder som ska tillämpas för framtida lagstiftning och bedömningen av dess konsekvenser. Kommissionen fäster största vikt vid att lagstiftningen avsevärt förbättras i framtiden och omfattas av strikta standarder och har redan beslutat att samtliga lagstiftningsförslag, vitböcker och politiska utlåtanden som ligger till grund för arbetsprogrammet ska åtföljas av omfattande konsekvensanalyser. Kommissionen har nyligen antagit detaljerade direktiv om de metoder som ska användas och kommer nästa år att ge i uppdrag att externt analysera samtliga konsekvensanalyser som utförts dittills. Med bistånd av ett nätverk av externa experter arbetar kommissionen även med att bygga upp de analytiska och vetenskapliga kunskaper som ska ligga till grund för konsekvensanalyserna. Kommissionen ser de nya kriterierna för framtida lagstiftning som avgörande när vi anger riktningen för framtiden och för att vi verkligen ska kunna minska byråkratin och lätta på bördan för företagen och myndigheterna i medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har redan antagit en politik av det här slaget och gör anmärkningsvärda framsteg med hjälp av den och befriar företag och offentlig sektor från onödiga kostnader och skapar därigenom ett mätbart mervärde. Det vill vi ska gälla för hela Europeiska unionen.

Ärade ledamöter! Detta är något vi behöver diskutera på djupet. Kommissionen hyser största aktning för parlamentets ansvar i frågan, eftersom den här politiken kommer att behöva medlemsstaternas stöd. Jag hoppas verkligen att den här debatten sänder ut det tydliga meddelandet om att Europa menar allvar den här gången. Något vi alla är ense om är att vi behöver bättre lagar och mindre byråkrati. Redan i detta tidiga skede kan jag berätta att projektet med att identifiera de delar som är oförenliga med lagstiftningen långt ifrån är allt vi tänker göra. Vi kommer också att överväga om förordningar fortfarande behövs eller om de behöver göras mer användarvänliga, det vill säga skrivas om. Europas konkurrenskraft blir en måttstock, men inte den enda, för att mäta detta. För att det inte ska finnas minsta tvivel i frågan vill jag framhålla att målet inte är att få Europa mindre integrerat än det är i dag eller att förskjuta balansen mellan de tre stora politiska målen tillväxt, social sammanhållning och hållbar utveckling. I stället för att bättre lagstiftning är någon sorts trojansk häst som ska underminera Europa är avsikten att stärka Europa och göra det mer effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Tack, herr kommissionsledamot.

Jag lämnar nu ordet till Alexander Stubb. Jag vet tyvärr inte hur jag ska uttala ert namn, herr Stubb.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb (PPE-DE).(EN) Herr talman! Stubb är ett mycket vanligt finländskt namn. Det behövs troligen bara ett ”inen” eller ”onen” i slutet för att förvandla det till Hakkinen eller Raikkonen eller någonting liknande.

Herr kommissionsledamot! Jag välkomnar ert initiativ, det är utmärkt. Jag är dock lite besviken över att den debatt som vi har haft i parlamentet spårade ur, på så sätt att vi genast började tala om processfrågor. Varför kom ni inte med dokumentet till oss först? Nå, ni har kommit till oss och vi ser det just här. Det är ett mycket bra initiativ. Det finns inget nytt i detta – det är en del av en förbättrad reglering och det är något vi verkligen behövde, särskilt efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.

Om jag har förstått er rätt tänker ni ta tillbaka 70 initiativ, som för det första är gamla, för det andra baserade på en konsekvensbedömning eller för det tredje baserade på subsidiaritet. Om så är fallet har ni mitt fulla stöd. Jag kan säga detta trots att jag sitter på denna sida. Jag är federalist, jag vill ha mer Europa, men jag vill ha färre och bättre regler. Problemet med Europaparlamentet i dag är att vi ställer upp alltför många hinder och vi borde inte göra det. Vi behöver mer frihet.

Ge oss bara ett svar – vilken är er tidtabell, när vill ni ha vårt svar?

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda (PSE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Före förrätten har man ofta en första aptitretare. Trots att just denna lilla kulinariska smakbit som medierna har serverat oss inte föll oss i smaken föredrar vi en saftig aptitretare framför en torr pappersbit.

Det som ni har lagt upp åt oss kommer vi att behöva se närmare på. Den filosofi ni har beskrivit kan vi nog alla skriva under på. Vi är inte bara måna om att de sociala och ekonomiska standarderna inte urholkas utan också om att byråkratin ska minimeras, att förordningar ska vara så enkla som möjligt och läsbara, kanske inte så mycket för allmänheten som för experterna för vilka de inte alltid är läsbara i dag. Vi kommer även att diskutera detta med företrädare för de nationella parlamenten. Jag har just fått veta att ett COSAC-möte ska äga rum i början av oktober där detta säkerligen kommer att vara en fråga som tas upp.

Jag har en specifik fråga till er, herr kommissionsledamot, och den lyder som följer: Är ni villig att tillhandahålla parlamentet all den dokumentation som ni utarbetat denna lista utifrån så att vi kan förstå era bevekelsegrunder och argument och även överväga våra ståndpunkter när vi avger dem?

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Radwan (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag beklagar att behöva fortsätta direkt till nästa möte, men jag vill nämna två saker som är viktiga när det handlar om bättre lagstiftning. Jag vill inte diskutera vad vi bör göra med pressens inblandning. Det här är ett första steg i rätt riktning. Det är modigt, och man gör rätt i att ta det. Vi måste stödja det, och uppmuntra kommissionen att fortsätta till huvudrätten som vi anser vara viktigast av allt.

Jag har två förslag. Det första rör småföretagarsektorn som kommissionsledamoten var inne på. Om vi talar om bättre lagstiftning kan jag bara hoppas att företrädare från små och medelstora företag kommer att höra till de externa expertgrupper kommissionen önskar råd ifrån. Industrin kan säkert klara av och acceptera vissa lagstiftningsaspekter, men lokala små företag och hantverkare kan kanske inte det utan blir bankrutta. Därför vädjar jag enträget om att det i dessa externa grupper ska ges det utrymme åt företrädare för små och medelstora företag de förtjänar.

Det andra är att det på nationell nivå regelbundet klagas över överreglering, och det visar sig ofta att det inte handlar om överregering från EU:s sida utan om att medlemsstaterna inlemmar lagstiftningen i den nationella lagstiftningen på ett komplicerat sätt. Vi måste vara modiga och exemplifiera ibland egendomlig tillämpning av EU-regler för att göra jämförelser och ange vem som gör det på ett för allmänheten gynnsamt sätt och vem som gör det på ett sätt som försvårar.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman! Jag vill gärna svara på frågorna som ställts och börja med tidtabellen: Kommissionen ska besluta om metoder och organisatoriska principer för det stora projektet bättre lagstiftning i slutet av oktober. Jag kommer att presentera en handlingsplan för kommissionen för en första treårsperiod i hopp om att vi ska kunna slutföra det mesta av projektet under den tiden.

I vilket fall som helst behöver vi bestämma vilka våra prioriteringar är, och vi kommer att börja med de områden där det på grund av den stora mängden lagstiftning finns anledning att tro att det finns överreglering. Vi har redan beslutat att sektorer som bilindustrin, byggindustrin och avfallshantering ska granskas först, följda av alla de andra sektorerna.

Parallellt med detta arbetar kommissionsledamot Mariann Fischer Boel redan med ett grundläggande program för förenkling av jordbrukspolitikens gemensamma regelverk, och det första paketet kommer att kunna presenteras i år.

Jag är verkligen glad för Hannes Swobodas stöd, och jag kan ge honom de dokument han vill ha på en gång eftersom jag har de med mig till honom och alla andra grupper också. Dessa dokument visar vilken nivå de olika projekten nått och skälen till att kommissionen anser att de bör dras tillbaka.

Jag kanske kan göra en kommentar också som beträffar medierna. Jag avser inte tråka ut eller plåga er med detta, men jag kan på stående fot läsa från en lista de tillfällen då jag har framträtt här för att informera om projektet. Den första gången var så länge sedan som i september 2004 – till och med innan jag blivit utnämnd. Jag har talat med Europaparlamentet om detta vid elva tillfällen. Ni fick inledande information ens innan allmänheten hade hört ett ord om det, även om jag antar att Europaparlamentets plenarsammanträden kan betraktas som företrädare för den europeiska allmänheten.

Jag vidhåller på det bestämdaste att jag agerat fullständigt korrekt när det gäller att informera Europaparlamentet. Varken jag eller min personal har fram till i eftermiddag eller tills jag ställde mig i talarstolen lämnat någon information till medierna om vad som står i listan. Jag har ett visst rykte att värna om när det gäller min respekt för Europaparlamentet, så jag hoppas att jag nu har varit helt tydlig på den punkten.

Ni kommer naturligtvis att få allt detta svart på vitt. Även om kommissionen har rätt att besluta helt självständigt om vad man vill göra med listan anser jag det vara mycket rådligt att vänta och se vilken rekommendation vi får från parlamentet och agera utifrån det när vi genomför det som beslutats. Kommissionen har gått med på detta.

Den sista frågan jag ska gå in på är jag mycket tacksam för att ha fått; min omsorg om den ekonomiska framtiden för små och medelstora företag i Europa var ett av skälen till att jag föreslog projektet till att börja med. Jag är väl medveten om att stora bolag och större företag relativt enkelt kan hantera lagstiftning eftersom de har råd med egna avdelningar som kan arbeta med den. Men ju mindre företaget är, desto tyngre uppfattas bördan när det inser vilka kostnader som är förknippade med att arbeta med byråkratin, och desto svårare är det för företaget att planera och investera och faktiskt nå viss tillväxt.

Jag kan försäkra er om att de små och medelstora företagens behov kommer att beaktas i allt vi gör. Den externa expertisen vi tar del av kommer naturligtvis även att utgöras av företrädare från de små och medelstora företagens sektor. Vår framtida politik om små och medelstora företag kommer att tillkännages i ett meddelande om bara några veckor, och det innehåller också en hel del om detta när vi talar om bättre lagstiftning.

Lika tacksam är jag för det ni sa om överföring till nationell nivå. Det finns mycket riktigt en del verkligt märkvärdiga exempel på hur medlemsstater har lyckats att förvandla ett kort, koncist och tydligt EU-direktiv till ett byråkratiskt monster och använt många gånger fler ord än som behövs. Det finns ett mycket träffande uttryck på engelska för detta, gold plating. En del av detta projektet anser jag bör gå ut på att förklara för allmänheten att sådant måste få ett slut och att EU-lagstiftning inte får användas som en sorts protektionistisk sköld som nationer driver sina favoritprojekt och gör saker de inte annars skulle vågat bakom.

Då tror jag att ni fått svar på alla era frågor. Jag är tacksam för det politiska stöd som tre av era talare uttryckt och erbjuder er ett nära och förtroendefullt samarbete i projektet som kommer att få tydliga konsekvenser för alla tre institutionerna.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KAUFMANN
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Elizabeth Lynne (ALDE).(EN) Fru talman! Även jag välkomnar kommissionens anförande, särskilt när det gäller direktivet om optisk strålning. Jag är mycket glad över att kommissionen slår sig samman med oss i parlamentet för att kräva att naturlig strålning ska tas fram och för att direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag ska granskas. Jag har alltid ansett att ett synsätt som bygger på att en storlek passar alla inte fungerar.

Jag hoppas att kommissionen än en gång kan se över ett annat direktiv om fysikalisk agens, direktivet om elektromagnetiska fält, och hur det kommer att påverka MRI-scannrar, när det gäller införande av statiska magnetfält. Vi behöver lagstiftning om hälsa och säkerhet, det är riktigt, men bara när det är nödvändigt på EU-nivå och när det inte kan ske på medlemsstatsnivå. Jag vill till exempel se ett specifikt direktiv om ålder och om handikapp under artikel 13. Trots detta välkomnar jag det som kommissionen säger. Det finns onödiga regler och som EU-förespråkare anser jag att det gör oss mer skada än nytta.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni (Verts/ALE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Frågan vi diskuterar är en innehållsfråga och handlar inte om form. Det är mycket bra att dra tillbaka några direktiv. Det finns några vi verkligen skulle vilja se dras tillbaka, t.ex. Bolkesteindirektivet, men det finns tyvärr kvar fortfarande.

Men det som bekymrar oss är projektets fokus som är helt omotiverat. Att försöka få över folket på sin sida genom att ta bort det man skapat verkar ganska tvivelaktigt, för att uttrycka det milt.

Herr kommissionsledamot! När ni har träffat och lyssnat på branschen vill jag verkligen uppmana er att söka upp konsumentsammanslutningarna också, eftersom de upprätthåller människors rättigheter och miljörättigheter. Ni kommer säkerligen att träffa personer som talar om för er att konkurrenskraft är mycket mer än det som ni försökt få oss att tro i runt ett år nu.

Ni tog upp konsekvensbedömningen och även andra frågor, t.ex. en genomgång av lagstiftningen, och jag tror att det i samband med dessa frågor kvarstår en del problem som inte verkar så allvarliga men tyvärr är det. Se bara på det rivningsarbete som ni själv, kommissionsledamoten och ordförande José Manuel Barroso utför med REACH och redan har utfört med strategin om föroreningar. Jag hoppas därför uppriktigt på ett tydligt svar på dessa två frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE-DE).(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi ställer oss bakom bättre lagstiftning. Vi vill helt klart att det ska finnas mindre benig byråkrati och mer spelrum för näringslivet.

Men hur ser ni på samarbetet med Europaparlamentet, som medverkar vid lagstiftandet? Hur ser ni, även om detta inte inryms i fördraget, på våra parlamentariska utskotts medverkan med tanke på det interinstitutionella avtalet? Om man har konsekvensanalysen i åtanke som vi efterlyst får det inte bli till ett automatiskt rättfärdigande av kommissionens förslag eller ett rättfärdigande för att göra ingenting alls. Och vad kommer att hända med konsekvensbedömningen när det gäller Europaparlamentets ändringsförslag?

När vi förenklar får vi se upp så att det inte leder till avregleringar. Om man börjar röra i det gemensamma regelverket på områden som sociala frågor, miljön eller konsumentskydd kan det medföra social dumpning. Därför kommer vi att vara mycket försiktiga. Bättre lagstiftning behöver inte betyda färre lagar. Vilken betydelse tillskrivs standardisering? Europaparlamentets legitimitet vilar på medbeslutandet. Vi får inte minska dess lagstiftande befogenheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Fru talman! Mitt svar på den första frågan är att vi förstås gärna tar till oss förslag, även de som läggs fram under det här sammanträdet. Jag kan informera er om att jag inbjudit medlemsstaterna, branschorganisationerna, konsumentgrupperna, fackförbunden och alla medlemmar av den europeiska allmänheten att komma med sina egna förslag till oss. Dessa har kommit in i hundratal, och många av dem är mycket detaljerade och exakta. Det tyder på att projektet verkligen har ett brett stöd.

Som svar på Monica Frassonis fråga vill jag säga att jag redan försökt förklara detta. Det förefaller mig återigen handla om politisk tillit. Som jag sagt och vill understryka än en gång så är inte syftet att ändra det gemensamma regelverkets kvalitet på något särskilt område. Initiativet avser inte avreglera i den mening som de mest radikala ideologerna för den fria marknaden uttolkar begreppet utan att förenkla dagens lagstiftningssystem och ge det mer öppenhet och insyn och göra det mer användarvänligt. Med detta menar jag, som jag sagt vid era utfrågningar vid ett flertal tillfällen, att den europeiska modellen faktiskt består i att väga av tillväxt och sysselsättning, social sammanhållning och hållbar utveckling mot varandra. Det är förstås inte något vi tänker tumma på. Monica Frassoni kan ta mig på orden när jag säger att inget av det hon fruktar kommer att hända, och inga av de standarder vi redan skapat ska göras mindre fullständiga.

Jag kan säga till Françoise Grossetête att parlamentets rätt till deltagande naturligtvis kommer att kvarstå. En av konsekvenserna av förenklingsprojektet blir faktiskt att parlamentet kan utnyttja sina rättigheter på ett sätt det inte kunde innan, eftersom vi kommer att lägga fram lagstiftningsförslag som antogs då det ännu inte fanns medbeslutande på de områdena. Det vi gör kommer att stärka parlamentets medbeslutanderätt, och kommissionen är förstås villig att rapportera till samtliga utskott om vad som händer.

Hela frågan om konsekvensanalys är svår, och jag hade någonting att säga om den. Kommissionen har för eget vidkommande beslutat att inte längre komma med förslag innan en uttömmande bedömning av förslagets kostnader gjorts. Trots att det är ett internt förfarande inom kommissionen presenterar vi resultat från det samtidigt som vi lägger fram förslag för er. För egen del är jag övertygad om att det kommer att behövas en vidare konsekvensanalys om lagstiftaren gör vad den är satt att göra och föreslår ändringar i sak till kommissionens förslag. Men det är ert beslut och inte kommissionens, eftersom det är ni som är det lagstiftande organet. Om ni menar att ni kan anta en rättsakt utan någon konsekvensanalys alls är det ert beslut och ert ansvar. Men mitt råd är att vi tillsammans hittar ett sätt att nå en allmänt godtagbar metod för bedömning av lagstiftningens effekter. Jag tycker att vi kan vara stolta över att den konsekvensanalys som utvecklats av kommissionen har ett extremt gott rykte internationellt. Även om jag inte tror att ni kan hitta någonting bättre i den offentliga sektorn finns det fortfarande utrymme för förbättringar, något som vi kan arbeta på tillsammans. Jag håller verkligen med Françoise Grossetête om att vi inte nödvändigtvis behöver färre lagar och regler men att lagstiftningen behöver bli bättre i framtiden.

Vi talar återigen om två olika saker. Det ena är det stora projektet med förenkling som verkligen kommer att leda till en klart minskad volym, och då talar vi om kvantiteten och inte kvaliteten hos det gemensamma regelverket. Det faktiska resultatet av det andra projektet, alltså den nya metoden för utarbetande av lagstiftning, kommer att väsentligen öka kvaliteten. Ni ledamöter av Europaparlamentet är de som stiftar lagarna, och ni får underlag för att mycket exakt beräkna kostnaderna för och vinsterna med varje enskilt beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten (ALDE).(NL) Fru talman! Kommissionsledamotens uttalande bar en högtidlig prägel som om vi var med om ett historiskt ögonblick, och jag tror att det är det. Dagens kommissionsbeslut är förstås historiskt.

Det handlar om det anseende som Europeiska unionen skapar, och det anseendet kommer inte att ändras om inte verkligheten förändras, vilket jag också tror att den gör. Han kallar det en aptitretare, men vi ska inte tro att det bara är för att fresta. Kommissionens förslag är inte tandlösa.

Det är anmärkningsvärt, med all respekt för kommissionsledamoten, att man inom byråkratin lägger fram förslag till mindre byråkrati. Grisen kanske kan se fram emot julen trots allt. Kommissionsledamoten har rätt i att ge parlamentet och rådet en del av ansvaret eftersom det är därifrån mycket av det finstilta i lagstiftningen kommer.

François Grossetête hade också rätt genom att ställa frågan hur vi kan hindra denna process från att fortsätta. Vi har ett eget ansvar som vi ska ta på allvar.

Eftersom ni har en webbplats där medborgare kan skriva sina kommentarer, skulle ni regelbundet och i sammanfattad form kunna ge oss en uppfattning om den återkoppling det ger er?

 
  
MPphoto
 
 

  Stephen Hughes (PSE).(EN) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans anförande. Vi är också positiva till att skrota onödiga eller överflödiga lagar, men vi har vissa bekymmer, vilka delvis får näring genom ordförande Barrosos sätt att skjuta från höften i Financial Times i avregleringsfrågan.

Det främsta bekymret för mig är det ihärdiga ryktet, som precis har upprepats av Elizabeth Lynne, att kommissionen antingen nu eller inom en nära framtid kommer att ta med tillbakadragandet av direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag. Håller ni med mig, herr kommissionsledamot, om att detta skulle vara ett hårt slag mot försöken att balansera flexibiliteten och säkerheten och skada det balanserade uppfyllandet av Lissabonstrategin? Kan ni försäkra oss att kommissionen inte överväger att dra tillbaka direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag?

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE).(DE) Fru talman! Kommissionsledamot Günter Verheugen kan ta mig på orden när jag säger att byråkrati naturligtvis är en slogan som ger er applåder, men om man skärskådar listan ser man att det verkliga syftet med arbetet döljs, nämligen en nedmontering av välfärdssamhället. Om det verkligen är så att direktivet om tillfällig arbetskraft ska dras tillbaka är det ett slag i ansiktet på det sociala Europa, och vi kommer att få se fattiga arbetare. Det betyder att detta kommer att omfattas av Bolkesteindirektivet och att Europas minimistandarder urholkas.

Jag undrar hur ni tänker bygga ett socialt Europa genom att montera ned de sociala minimistandarderna i Europa?

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Fru talman! Jag ska besvara den första frågan med att säga att vi har startat ett samråd med allmänheten, och ni kommer naturligtvis att ha tillgång till utvecklingen där.

Sedan vill jag säga att Elisabeth Schroedter har fel i sin insinuation, vilket det faktiskt är. Att dra tillbaka förslag som inte ens antagits kan inte sägas leda till nedmontering av någonting. Det kan inte på något sätt ändra det som faktiskt är lag. Jag avser förslag som Europaparlamentet inte ens har antagit än, och kommissionen kommer i varje enskilt fall att exakt förklara varför man drar tillbaka dem. Jag nämnde särskilt att detta inte betyder att vi inte kommer att hänskjuta ärendena tillbaka till parlamentet.

När det gäller tillfälligt anställda föreslår vi att parlamentet inte avrundar sina diskussioner innan kommissionen har presenterat mer långtgående ekonomiska analyser och en uttömmande konsekvensanalys. Förslagen har ännu inte dragits tillbaka, så jag har ingen aning om var ni fått den informationen ifrån. Ni ska inte tro på allt ni läser i tidningarna. Jag skulle uppskatta om era överväganden enbart baseras på vad kommissionen officiellt meddelat er i sitt förslag. Det som är av betydelse är inte vad tidningarna skriver utan vad kommissionen beslutat i eftermiddag. Jag vill säga till Jules Maaten att jag inte hade tänkt göra en ceremoni av mitt inlägg. Jag nämnde klockslaget endast för att visa att så snart kommissionen enats om sin resolution informerades Europaparlamentet om den – ingen annan.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy