Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 27 september 2005 - Strasbourg

20. Frågestund (frågor till kommissionen)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0331/2005).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del 1

  Talmannen. – Fråga nr 39 från Albert Jan Maat (H-0735/05):

Angående: Införsel av smittsamma djursjukdomar till EU

Situationen i världen när det gäller smittsamma djursjukdomar är för närvarande mycket oroande. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO varnade nyligen för att fågelinfluensan sannolikt även kommer att nå Mellanöstern och Europa med flyttfåglar. Mul- och klövsjukan nådde nyligen Ryssland via Kina och Centralasien.

Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att förhindra att dessa smittsamma djursjukdomar förs in i EU? Vilka geografiska regioner koncentrerar man sig på i samband med dessa bekämpningsåtgärder? Vilken roll spelar vaccineringen i detta sammanhang? På vilket sätt informeras unionsmedborgarna, exempelvis när det gäller förbudet mot att medföra livsmedel från tredje land i bagaget?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Eftersom kommissionsledamot Markos Kyprianou har blivit uppehållen av ett möte om just det problemet har han bett mig ersätta honom, vilket jag gärna ska göra. Jag vill på kommissionens vägnar upprepa det åtagande som vi gjort om att informera Europaparlamentet systematiskt och på ett öppet sätt i frågan om spridningen av smittsamma djursjukdomar i Europa. Kommissionsledamot Kyprianou som är ansvarig för hälsa och konsumentskydd har hållit parlamentet informerat om den senaste utvecklingen och om de åtgärder som vidtagits av kommissionen.

I går kväll beskrev han situationen för djurhälsan för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling precis som han gjorde för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet den 14 september. Kommissionsledamoten har även tillhandahållit ledamoten information i skrift om kommissionens åtgärder för att kontrollera dessa hot.

Upptäckten av utbrott av fågelinfluensa och mul- och klövsjuka i Asien gav förstås upphov till rädsla för att dessa sjukdomar skulle nå Europeiska unionen. Alla nödvändiga rättsliga åtgärder för att förhindra att dessa sjukdomar införs via djur och produkter av animaliskt ursprung har redan vidtagits. De omfattar i synnerhet kravet på att informera passagerare i internationella hamnar och på flygplatser om deras skyldigheter i frågan.

Kommissionen utövar sina befogenheter för att se till att de befintliga föreskrifterna kontinuerligt uppdateras. I samband med detta rekommenderades medlemsstaterna att stärka tillämpningen av befintliga åtgärder och kontroller vid EU:s gränser för att se till att endast djur och produkter som uppfyller gemenskapens krav importeras.

När det gäller vaccinering så är nödvaccinering redan möjlig om utbrott av fågelinfluensa upptäcks. Kommissionen har föreslagit ett nytt direktiv om fågelinfluensa. Förslaget gör att vi kan anta en strategi för vaccinering där den senaste vetenskapliga utvecklingen beaktas vad gäller kunskaper om sjukdomen och de senaste epidemierna. Vi får ju inte glömma att vaccinering ensam inte kan garantera ett lämpligt förebyggande och en kontroll av sjukdomen. Liknande bestämmelser har redan införts för mul- och klövsjukan. Det var de svar jag ville ge på kommissionsledamot Markos Kyprianous vägnar, fru talman.

  Albert Jan Maat (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Jag tackar kommissionsledamoten och hans kollega Markos Kyprianou för svaret. Jag skulle vilja ha raka svar av kommissionen på två punkter. Kommissionsledamoten hävdar att vaccinering inte kan vara förebyggande, men det betyder att vi först låter det hända och sedan vaccinerar trots att vaccinet redan är tillgängligt. Fjäderfä får redan tio olika typer av vaccin, så varför inte lägga till ett mot fågelinfluensa? Det finns, vi kan använda det och det produceras i EU. Varför får då fjäderfäuppfödare och länder inte möjlighet att använda det för att förhindra ett sjukdomsutbrott?

Detsamma gäller lagstiftningen. Vi har just talat om förenklingen av lagstiftningen. Användandet av ett vaccin i förebyggande syfte skulle leda till mycket färre regler i EU, vilket verkligen borde tilltala kommissionen.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Jag sa inte att vaccinering inte var användbar. Jag säger bara, något som jag särskilt nämnde, att nödvaccinering redan kan tas till om utbrott av fågelinfluensa upptäcks. Vi vet förstås att vaccinering är en förebyggande åtgärd men att den inte räcker och att vi samtidigt måste utarbeta en mängd bestämmelser som förslaget till direktiv syftar till att fastställa. Därför tror jag att kommissionen inte alls är avvaktande när det handlar om vaccinering, herr Maat. Vi hoppas även kunna utveckla den här vaccineringen med stöd i alla de vetenskapliga rön som gör att vi vet mer om sjukdomen, men kommissionen vill ha en vidare bestämmelse än bara vaccinering för att förebygga att sjukdomen förs in i Europa.

  Talmannen. – Fråga nr 40 från Catherine Stihler (H-0705/05):

Angående: Ersättning till flygpassagerare

En medlem i min valkrets kontaktade mig nyligen för att berätta om de problem som denna råkat ut för i samband med en charterflygning med bolaget My Travel Airways från Kanarieöarna till Glasgow. Personen i fråga hade varit med om en 15-timmars försening och fått utstå allvarliga olägenheter utan att få någon ersättning från charterflygbolaget. Sammanlagt nekades vid detta tillfälle 49 passagerare ombordstigning på grund av flygbolagets bestämmelser om underbemanning efter det att en besättningsmedlem måste tas in på sjukhus. Personen i fråga ansökte om ersättning med stöd av den nya gemenskapslagstiftningen om nekad ombordstigning men My Travel hävdade att de nya bestämmelserna inte var tillämpliga på det aktuella fallet eftersom förseningen hade orsakats av ”oförutsedda omständigheter”.

Kommissionen ombeds klargöra följande två frågor: omfattas charterflygningar av EU:s lagstiftning om ersättning till flygpassagerare, och kan personalbrist definieras som en oförutsedd omständighet enligt EU:s lagstiftning?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru talman! Jag skulle vilja meddela Catherine Stihler att charterflyg också omfattas av förordning 261/2004. Flygbolag som arbetar med denna typ av flygningar är naturligtvis förpliktigade att följa bestämmelserna i den förordningen.

Enligt det ni säger handlade detta om en lång försening som orsakades av bemanningsbrist, och därför var det inte fråga om nekad ombordstigning. I detta fall finns det inga bestämmelser om ersättning för nekad ombordstigning och inställningar. Trots det är flygbolagen naturligtvis skyldiga att ge lämplig assistans, såsom förfriskningar, måltider, kommunikationsmöjligheter och hotellrum efter lämpligt behov, för att minimera de olägenheter som flygpassagerarna får utstå. Denna assistans är obligatorisk om det är frågan om nekad ombordstigning, långa förseningar och inställda flyg, även om de beror på force majeure.

När det gäller ekonomisk ersättning undantas endast flygbolag från att betala ersättning för inställning av flyg och nekad ombordstigning, som orsakats av oförutsedda omständigheter. Kan sålunda personalbrist anses vara en oförutsedd omständighet? Denna fråga måste undersökas i varje enskilt fall, mot bakgrund av alla faktiska aspekter, och särskilt när det gäller bestämmelser om avlösning och tillgång till reservpersonal på plats. Fru Stihler, ni kommer att inse att kommissionen inte kan göra någon slutgiltig bedömning utan all den informationen.

I enlighet med artikel 16.2 i förordningen kan flygpassagerare nu om det krävs klaga hos nationella tillsynsorgan, som har bemyndigats att särskilt hantera dessa klagomål och tvistefrågor med flygbolag. Det är nog allt jag kan säga, med tanke på att även den yppersta av förordningar inte kan täcka alla specifika situationer, och att sådana situationer måste undersökas var för sig på grundval av alla faktorer. I detta specifika fall skulle det vara nödvändigt att kontrollera om ersättningspersonal fanns till hands på den lokala flygplatsen för en returflygning eller om några organisatoriska åtgärder hade vidtagits. Men som jag sa har nu passagerarna ifråga möjlighet att vända sig till det organ som har inrättats på nationell nivå för att behandla deras klagomål.

  Catherine Stihler (PSE). – (EN) Det är ett intressant fall. Jag tycker att det är fascinerande att när flygvärdinnor är förkylda och inte kan resa med ett flygbolag måste det finnas omedelbara reservresurser för att kompensera för personalbristen under dessa omständigheter. Jag undrar därför om systemen i detta fall helt enkelt inte fanns.

Senast i dag tog en annan skotsk väljare, Duncan Thorpe, upp frågan om huruvida en försening om fem timmar eller mer ger honom rätt till ersättning. Enligt webbplatsen Europa måste flygbolaget om det föreligger en försening om fem timmar eller mer erbjuda sig att återbetala biljetten. Trots detta svarade företaget min väljare såhär, och jag citerar: ”Förordning (EG) nr 261/2004 lägger ingen skyldighet på transportörer att erbjuda eller betala ersättning när passagerare blir försenade.”

Kan kommissionen beskriva hur den övervakar ett framgångsrikt genomförande av detta direktiv?

Tack för er hänsyn, fru talman – det är en viktig fråga.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Det står helt klart att denna förordning omfattar en skyldighet för varje medlemsstat att inrätta en myndighet som kan undersöka förfrågningar. Emellertid är denna förordning alltför ny för att jag i dag ska kunna ge er en bedömning av dess tillämpning. Fru Stihler, det säger sig självt att vi kommer att säkerställa att dessa nya bestämmelser för flygpassagerares rättigheter faktiskt kan tillämpas i praktiken. Jag kan försäkra er att jag kommer att se till att vi redan 2006 kommer att kunna göra en bedömning som tillåter oss att, där det är lämpligt, fru talman och fru Stihler, ytterligare stärka de vidtagna åtgärderna, om det krävs. Jag vill dock betona att vi trots allt befinner oss i ett tidigt skede av en politik som syftar till att garantera passagerare nya rättigheter. Ni måste självfallet ge oss lite tid att bedöma tillämpningsåtgärderna och kanske till att stärka och justera dem.

  Bill Newton Dunn (ALDE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Precis som frågeställaren har även jag fått förfrågningar från mina väljare. Detta är ett område där allmänhetens förståelse är mycket liten. Det är en av de stora fördelarna med EU som vi har skänkt allmänheten på sistone och vi bör offentliggöra det mycket bättre. Jag föreslår inte ett nytt direktiv, men skulle inte kommissionens 25 informationskontor i de 25 huvudstäderna kunna föra in uppgifterna på sina webbplatser och trycka ett faktablad med information till allmänheten om deras sanna rättigheter, så att flygbolagen inte kan skyla över detta?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Tack för ert förslag. Stadgan förekommer naturligtvis redan på flygplatser, och den innehåller en hänvisning till ett nationellt organ som ansvarar för undersökning av klagomål. Samtidigt har ni rätt i att vi måste gå längre när det gäller att informera konsumenter, och på detta område måste vi utveckla mer specifika kommunikationsmedel som är mer tillgängliga för alla. Jag ber er att visa förståelse eftersom dessa bestämmelser är nya, men jag försäkrar er att jag personligen ska se till att de bestämmelser som jag har föreslagit, och som parlamentet och rådet har gått med på att anta, verkligen kommer att tillämpas. För att detta ska ske måste vi informera människor. Tack för era förslag, och tack också till Catherine Stihler, författaren till frågan, för att ni har gett några specifika exempel. Det är på grundval av dessa exempel som vi gradvis kommer att skapa rättspraxis, och dessutom uppnå en bättre tillämpning av texterna.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr kommissionsledamot! För ett par veckor sedan blev jag nekad ombordstigning på ett av Europas största nationella flygbolag, och de rättigheter som lästes upp för mig vid det tillfället var inte förenliga med de bestämmelser som antagits av Europaparlamentet.

Känner kommissionen till vilka och hur många medlemsstater som har införlivat EU-lagstiftningen och inlemmat den i sin egen lagstiftning, och vilka och hur många som inte har det?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru talman! Vi talar om en förordning, följaktligen krävs inget införlivande. För att göra det enkelt kan ni meddela mig per brev vilka medlemsstater ni syftar på, och jag kommer att göra allt jag kan för att kontrollera huruvida, i det här fallet, medlemsstaten verkligen har inrättat det organ som ska ansvara för att övervaka tillämpningen av bestämmelserna ifråga.

  Talmannen. – Fråga nr 41 från Athanasios Pafilis (H-0756/05):

Angående: Allvarliga problem i anslutning till flygsäkerheten

Flygolyckorna under sommarmånaderna har föranlett ökad oro bland de anställda och bland dem som utnyttjar de tjänster som flygbolagen erbjuder. De bristfälliga kontrollerna, som i hög grad – i enlighet med uppgifter från de anställda vid flygbolagen – beror på att marknaderna har liberaliserats och konkurrensen blivit extrem, säkerhetsföreskrifter som inte efterlevs – i syfte att uppnå största möjliga vinst så snabbt som möjligt – och den uppsjö av flygbolag som dyker upp på marknaden för att lika snabbt försvinna – allt detta har förvandlat flygtransporterna från den samhällstjänst de en gång var till en företagsverksamhet styrd av jakt på profit.

Anser kommissionen att det gemensamma öppna luftrummet och den okontrollerade profitjakten har bidragit till att kontrollerna minskat? Har kommissionen för avsikt att vidta åtgärder för att se till att säkerhetskontrollerna blir effektiva på alla flyg och här beakta de förslag som de anställda vid flygbolagen lagt fram (bland annat om kontroll före start av mekaniker med godkänt diplom eller erkänt utbildningsbevis)?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru talman! Först och främst kan jag väl förstå känslorna som åtföljde alla olyckor som skedde i augusti. Tydligen kan kommissionen inte kommentera orsakerna till de olyckorna; det måste experter göra.

Till Athanasios Pafilis skulle jag vilja säga att vi inte kan antyda ett samband mellan liberalisering, öppnandet av flygresor för konkurrens, och de säkerhetsfrågor som skulle kunna tillskrivas till detta öppnande för konkurrens. Vi får heller inte glömma bort att kommissionen stärkte säkerhetsbestämmelserna samtidigt som liberaliseringen av den inre marknaden för flygresor genomfördes. Gemenskapens regelverk på området för flygsäkerhet har växt avsevärt, och förändringar i säkerhetsrelaterad statistik visar att antalet olyckor och dödsfall har fortsatt att minska sedan liberaliseringsförfarandet inleddes. Detta förfarande har samtidigt gjort det möjligt att ge många EU-medborgare tillgång till billigare flygresor.

Säkerhet är samtidigt mer än någonsin en huvudprioritet för flygindustrin, och övervakningen av gemenskapens flygbolag – som självfallet är de nationella myndigheternas ansvarighet, som har friheten att vägra bevilja licens – är en fråga vi måste bevaka mycket noggrant.

Med hänsyn till kontroll före start måste gemenskapens flygbolag enligt de gällande bestämmelserna iaktta mycket strikta säkerhetsnormer. De tillämpliga verksamhetsförordningarna har utarbetats av de gemensamma luftfartsmyndigheterna. Dessa bestämmelser specificerar att en operatör ska säkerställa att all personal som ansvarar för, eller är direkt inblandad i, markverksamhet och flygverksamhet har fått ordentliga instruktioner, har bevisat sina kunskaper inom sina särskilda områden, och är medveten om sitt ansvar och sambandet mellan sådana uppgifter och verksamheten i sin helhet. Fru talman! Jag har citerat bestämmelser som skulle kunna ha uttryckts i enklare ordalag, vilket jag ber om ursäkt för. Jag skulle verkligen vilja att EU-texter vore enklare, men det här är de gemensamma luftfartsmyndigheternas text.

Det jag skulle vilja säga som svar till Athanasios Pafilis är att jag sedan början av februari har tagit initiativet att fråga rådet (transport) om möjligheten att göra en lista på företag inom EU som har varit föremål för förbud eller flygrestriktioner. Det måste sägas att de framsteg vi har gjort har skett långsammare än vad jag hade tänkt mig, vilket beror på medlemsstaternas försiktighet.

Som ni känner till inträffade således i somras de flygkatastrofer som Athanasios Pafilis hänvisade till, och det var vid den tidpunkten som parlamentet fick detta ändrade förslag till förordning på sitt bord, och som på förslag av Christine De Veyrac i egenskap av föredragande antog några mycket positiva ändringsförslag för att harmonisera de kriterier som ska gälla för att förbjuda ett bolag eller begränsa dess flygmöjligheter. Enligt min uppfattning kan detta förslag nu antas relativt snabbt, i november. Därför kommer jag att kunna utarbeta denna europeiska svarta lista, som självklart kommer att göra det möjligt för medborgare att bli bättre informerade om kvaliteten på den flygoperatör de använder.

Sedan har vi problemet med tredjeländer. Kommissionen har också arbetat för att upprätta strängare kontroller med det kända SAFA-direktivet. Det är faktiskt ett direktiv, och det måste införlivas i alla medlemsstater. Det måste införlivas före april 2006. Genom att främst förlita oss på förslaget till förordning om legitimering av operatören, vilket innefattar bedömningskriterier för bolag som gör det möjligt för oss att påbörja den svarta listan, och också på SAFA-direktivet, som införlivats i alla medlemsstater med hänsyn till flygbolag i tredjeländer, kommer detta att ge oss ett verktyg som jag hoppas kommer att markera ett mycket viktigt steg i flygsäkerheten.

Det var de punkter jag ville framföra till Athanasios Pafilis som, med rätta, ställde en fråga till mig om säkerheten inom flygtransporter.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL). – (EL) Herr kommissionsledamot! Om denna situation fortsätter fram till 2020 kommer det att inträffa en olycka varje vecka. Det handlar med andra ord om att offra människoliv på bekostnad av profit. Detta är inte vår bedömning; det är IATA:s bedömning. Det är just på denna punkt som vi anser att liberaliseringspolitiken, för s.k. ”fri konkurrens”, har skapat en oberäknelig situation som bland annat gör både passagerare och arbetare själva till offer. Både regeringarna och alla inblandade, antingen från den offentliga sektorn eller den privata sektorn, är fullt medvetna om flygbolagens situation, precis som de är fullt medvetna om de enorma problem som personalen möter i och med det tryck de utsätts för genom förändringar i arbetsförhållandena.

Ni gör ingenting åt detta, utan tvärtom. Eftersom jag inte har mycket tid vill jag fråga varför ni inte drar tillbaka direktivet som tillåter att kontroller utförs av mekaniker som saknar licens för flygplanet ifråga, i stället för att tillåta detta förfaringssätt, som har visat sig vara en katastrof?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr Pafilis! Jag vet inte vilket direktiv ni talar om. Jag upprepar helt enkelt att ni inte kan skylla på att Europeiska unionen inte har förstärkt säkerhetslagstiftningen. Nu har vi Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, som är erkänd för att ha den befogenhet som krävs, och även Förenta staternas luftfartsmyndighet står bakom detta erkännande. Min företrädare, vars linje jag kommer att följa, förstärkte verkligen säkerhetslagstiftningen i dess helhet.

Ni har rätt i att vi inte kan öppna flygindustrin för konkurrens utan att samtidigt säkerställa att vi har ett fast regelverk för säkerhet. Fru talman, vi gör emellertid framsteg, och jag skulle vilja hedra Europaparlamentet, som har hjälpt oss mycket i denna fråga. Det gläder mig att se att vi kommer att ha ett absolut identiskt kriterium i alla medlemsstater där, som ni vet, de civila flygmyndigheterna är ansvariga för säkerhet.

Vi kommer således att ha ett gemensamt kriterium som gör det möjligt för oss att, med hänsyn till både europeiska bolag och bolag från tredjeländer, att fastställa att ett bolag inte kan transportera passagerare på grund av att de inte uppfyller de nödvändiga säkerhetsnormerna. Som jag ser det har vi med all säkerhet fortfarande mycket arbete att utföra på detta område, men vi har redan tagit ett stort steg framåt, och jag kan helt uppriktigt berätta för er att jag inte är en av dem som kommer att tillåta att konkurrens etableras utanför en exakt och effektiv rättslig ram för säkerhet.

  Georgios Karatzaferis (IND/DEM). – (EL) Herr kommissionsledamot! Rapporten om flygbolagets Helios flygplan som störtade i Grammatiko har nu kommit ut: båda piloterna hade hjärtproblem. En hade åderförkalkning i hjärtat, som var igentäppt till 90 procent. Med andra ord var han nästan död innan han dog. Det är det som inträffar när små flygbolag flyger utan att det har utförts kontroller.

I Grekland finns Olympic Airways, ett flygbolag som inte har råkat ut för en enda olycka på 30 år. Ert agerande för närvarande markerar självfallet början till slutet för företaget.

Jag vädjar på det grekiska folkets vägnar att ge Olympic Airways en chans för att vi ska kunna lita på att vi kan flyga med detta flygbolag. Glöm konkurrens. Det kan trots allt finnas ett sätta att medverka till detta nationella flygbolags överlevnad, vilket är en garanti för Grekland och Europa. Överväger ni att ge Olympic Airways en chans, herr kommissionsledamot? Det kommer att gagna Grekland om ni vill försöka …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr Karatzaferis! Inom kort kommer jag att föreslå en utvidgning av befogenheterna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, som särskilt kommer att göra det möjligt för den att övervaka flygrutiner och allting som avser den mänskliga faktorn. Ni har nämligen rätt i att piloter måste vara ordentligt utbildade och måste kunna flyga planen. Detta förslag kommer att läggas fram inom kort och tro mig, vi är fast beslutna att hålla ett vakande öga på de bolag som inte tillhandahåller de nödvändiga garantierna. Det kommer också att vara syftet med den svarta listan, vars uppdatering kommer att förenklas avsevärt genom Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi behöver ingen sentimentalitet och svulstighet när det gäller en sådan allvarlig fråga, och vi anser att ni verkligen måste få kontroll över det här problemet. Problemet med lufttrafikföretagens säkerhet kommer inte att lösas med svarta, gula, gröna eller röda listor. Vi måste komma fram till problemets kärnpunkt och identifiera orsakerna.

Det är på den här punkten ni verkligen måste kontrollera med era kolleger att det enligt EU-direktivet – som jag just nu inte kommer ihåg vilket nummer det har – tillåts att kontroller utförs av anställda, särskilt eftersom ni har mottagit ett brev om detta från de parter som är direkt inblandade och har ett intresse i detta, nämligen mekanikerna som är ansvariga för kontroll av flygplan före flygning …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Jag vill påminna er om att den berörda svarta listan, som jag hoppas kommer att införas i början av 2006, resulterar i att bolag inte tillåts verka inom EU:s territorium. Det är trots allt en mycket sträng åtgärd, som innebär att den förmodligen får en mycket avskräckande effekt. Företag som inte uppfyller säkerhetsnormerna kommer nämligen att veta att de riskerar att hamna på den svarta listan, det vill säga att de inte tillåts flyga inom hela EU. Händelser under den senaste tiden har hittills visat att det har utfärdats förbud av nationella civila flygmyndigheter som inte har varit tillämpliga över hela EU-territoriet. Det var uppenbarligen inte särskilt lugnande för EU-medborgarna. Detta steg, som jag hoppas att vi kommer att ta under början av 2006, kommer emellertid att ge oss en garanti för att opålitliga bolag kommer att sättas upp på den svarta listan och kommer att få uppleva nackdelarna med att inte tillåtas flyga inom EU.

Del 2

  Talmannen. – Fråga nr 42 från Dimitrios Papadimoulis (H-0669/05):

Angående: Förverkligandet av det nationella markregistret

I kommissionens svar på min fråga (E-2710/04) om det nationella markregistret sägs att den grekiska regeringens förslag inte omfattar det lagliga godkännandet av aktiva äganderättigheter, och att kommissionen inte planerar fortsatt finansiering av projektet. Det man i själva verket begär om i förslaget är finansiering av ett interimprojekt, inte av ett slutligt projekt, vilket innebär att några garantier för projektets slutförande inte kan ges.

På vilket sätt har man säkrat att ens denna minimala finansiering leder till upprättandet av ett markregister?

Vad är orsaken till denna väldigt knapphändiga finansiering från gemenskapens sida, en finansiering som bland annat är avsedd att upprätthålla en digital databas över aktiva äganderättigheter, och hur rimmar detta med det rättmätiga kravet om ett integrerat resultat?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Det finns förvisso en fråga om de nationella projektdata och den IT-infrastruktur för ett modernt markregister som medfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden. Syftet med detta projekt är att skapa en digital databas över registrerade aktiva äganderättigheter, vilka för närvarande registreras på papper på hypoteksmyndigheter, tillsammans med en fysisk referens. Denna elektroniska registrering av aktiva äganderättigheter kommer utan tvekan att innebära en värdefull tjänst för medborgare och företag. Vi är säkra på att detta projekt kan slutföras snabbt och relativt billigt. Projektet kommer också att etablera kust- och skogszoner i enlighet med grekisk lagstiftning, där det finns en presumtion om statlig ägande av marken utom i stadsområden. Det kommer att ankomma på den grekiska staten att hävda sitt anspråk på äganderätten, på det sätt som den finner lämpligt.

Den juridiska kontrollen av aktiva äganderättigheter ingår inte i det projekt som medfinansieras av Europeiska unionen genom ERUF. Denna åtgärd kommer att finansieras uteslutande ur nationella medel. Vi anser att det är en tillräcklig förklaring av den till synes låga nivån på gemenskapens finansiering av projektet, som ledamoten nämnde.

De grekiska myndigheterna begärde en medfinansieringsgrad genom ERUF om 50 procent, en nivå som kommissionen har godkänt.

Jag tror att det besvarar Dimitrios Papadimoulis huvudfråga.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr kommissionsledamot! Jag tackar för ert svar, men jag vill ställa er en specifik fråga. Den 5 oktober 2001 tillkännagav den kommissionsledamot som då var ansvarig, dvs. Michel Barnier, den villkorade fortsättningen av medfinansiering för Greklands samtliga nationella markregister.

Enligt ert tillkännagivande i dag finns det endast, på grundval av gällande beräkningar, finansiering för 2,5 procent av projektets övergripande kostnad, med en totalsumma på 1,65 miljarder euro.

Därför frågar jag er vad denna stora minskning av gemenskapsbidrag beror på? Varför vägrar kommissionen ge ytterligare medel, som Michel Barnier lovade?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Den finansiering som tillhandahålls av kommissionen är 40 miljoner euro – 50 procent av denna del av projektet – som hamnar under ERUF:s medfinansieringssystem. Orsaken är att den återstående delen – den juridiska kontrollen av äganderättigheterna – inte kan inkluderas i det medfinansierade projektet eftersom kommissionen anser att detta är en juridisk fråga och att den därför hamnar utanför tillämpningsområdet för det medfinansierade projektet. Som ni troligen vet är den rättsliga ramen i detta sammanhang i Grekland ganska instabil: den förändras ganska ofta. Det ankommer därför på de ansvariga i Grekland att slutföra markregistren, för vilka vi erbjuder yrkesmetoder genom vår finansiering av detta projekt.

Det måste sägas att det juridiska kontrollarbetet till stor del skulle bestå av juristernas arbete, så att utgifterna – som skulle bestå av juristernas arvoden och liknande kostnader – i alla händelser inte skulle ge rätt till finansiering från ERUF. Detta är orsaken till denna låga finansieringsnivå och det är därför som kommissionen inte kan erbjuda ekonomiskt stöd för den återstående delen av projektet.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag instämmer också med Dimitrios Papadimoulis när det gäller motståndet mot Greklands föregående regering. Hans ståndpunkt för sitt motstånd är begriplig eftersom han hänvisade till 2001.

Kommissionsledamoten uppmanas svara och tydliggöra varför det inte finns några bestämmelser om ytterligare finansiering av markregistreringsprojektet, och klargöra de negativa aspekterna av hela detta ärende från och med 2001. Jag kommer naturligtvis inte utelämna att jag anser det vara viktigt att finansiera initiala projekt för att stödja markregistret i syfte att ge stöd åt den efterföljande markregistreringen.

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag vill säga en sak till för att förklara varför finansieringsnivån är så låg. Vi bör komma ihåg att detta projekt kommer att generera intäkter. Grekiska medborgare måste betala en avgift när de begär intygen. Det var en av de faktorer som hindrade oss från att erbjuda högre medfinansiering.

Ni hänvisade till något som ägde rum 2001 och jag är inte säker på att jag minns saken rätt. Det fanns ett tidigare markregisterprojekt i Grekland som var ett misslyckande – för att använda ett starkt uttryck – och det var därför som kommissionen beslutade att ta tillbaka hela bidragsbeloppet. Sedan började vi nå enighet om det andra projektet när vi identifierade den del av projektet som vi kunde finansiera utan några tvivel eller problem. Jag förstår att det finns många bekymmer, vilka ni har gett uttryck för här. Jag kan erbjuda mig att ta en djupare titt på saken och tillsammans med mina kolleger i generaldirektoratet se om detta begränsade deltagande är motiverat mot bakgrund av de bevis som finns tillgängliga. I detta skede är det allt jag kan erbjuda. Jag kommer att be om att bli informerad en gång till om alla de detaljer som ledde till denna finansieringsnivå om 40 miljoner euro. Det är det enda jag kan säga för tillfället.

  Georgios Karatzaferis (IND/DEM). – (EL) Herr kommissionsledamot! Ni anses vara en ansvarig och seriös politiker i vårt land. Vårt problem med markregistreringen är att den kostar 26 gånger mer än planerat. Mindre mark, mer pengar, inklusive EU-medel.

Frågan är rättfram. Frågan diskuteras ofta i parlamentet och har tagits upp i grekiska medier. Har ni för avsikt att be Greklands regering att åtala dem som tog dessa pengar? Har ni för avsikt att begära att de som stal pengarna från det grekiska folket och EU ska inställa sig i rätten och försvara sig?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag planerar att resa till Grekland den 20 oktober eller däromkring, då kommissionen absolut kommer att titta närmare på alla eventuella oegentligheter, tillsammans med myndigheterna. Jag har inte fått information om några oegentligheter med hänsyn till detta projekt, men frågan kommer absolut att utredas, för säkerhets skull.

  Talmannen. – Fråga nr 43 från Georgios Karatzaferis (H-0682/05):

Angående: Grekiska myndigheter medger misslyckande med att uppnå målen för utnyttjande av stöd under 2005

Enligt uppgifter i grekisk press finns det en skrivelse från det grekiska ekonomiministeriet till det ansvariga generaldirektoratet på Europeiska kommissionen där de grekiska myndigheterna medger att utnyttjandet av stöd under 2005 – i bästa fall – kommer att hamna en miljard (!) euro under målet, och därigenom kommer man inte att uppnå det förväntade utnyttjandet om fem miljarder euro.

Finns det någon sådan skrivelse? Vad står det mer i den, vem har undertecknat den och vilken förklaring ges till att man inte lyckats uppnå de mål som de grekiska myndigheterna själva ställt upp?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Ni frågar om vi har fått en skrivelse från de grekiska myndigheterna som innehåller den information som ni åsyftar. Jag kan berätta för er att kommissionen inte har fått någon sådan skrivelse, men vi har diskuterat prognoserna för betalning med Grekland, precis som vi gör med alla medlemsstater, flera gånger om året.

I samband med våra diskussioner med Grekland om prognosen för betalningar under 2005 noterade vi den potentiella risken för en absorptionsbrist mot slutet av året. Både den grekiska regeringen och kommissionen känner till denna potentiella risk. Det var därför som generaldirektören för generaldirektoratet för regionalpolitik, Graham Meadows, i juli skrev till den grekiska regeringen om N+2-betalningarna och åtagandemålen för Sammanhållningsfonden för året. Efter att denna skrivelse skickades hölls ett möte – för ungefär en vecka sedan – mellan de grekiska myndigheterna och kommissionen.

Som jag nämnde planerar jag ett eget besök och kommer att diskutera denna fråga när jag träffar företrädare för den grekiska regeringen i oktober.

Som jag förstår saken, utifrån de möten som tjänsteavdelningarna har haft, finns det ett tydligt åtagande inte bara från vår sida utan även från Greklands sida för att göra allt som är möjligt för att undvika återtagande av medel i år, även om det finns en sådan risk.

  Georgios Karatzaferis (IND/DEM). – (EL) Fru talman! Vi talar om en förlust på en tredjedel av det tredje stödpaketet. Detta har också sagts av den kommissionsledamot som var ansvarig för flera år sedan, och som nu sitter i Greklands parlament. Det finns ett brev från ekonomiministern till Greklands premiärminister där det talas om en sådan omfattande förlust.

Har ni undersökt vad som ligger bakom Greklands beslut? Varför kan de inte ta emot pengar, och särskilt vid en tidpunkt då landet har ett underskott på 6 procent och behöver varje euro? Varför är det så lätt för Grekland att avvisa flera miljarder euro? Vad är anledningen? Har ni någon information om ärendet?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Vi vet att grekerna behöver medel, precis som andra medlemsstater som använder våra medel, och så snart jag fick information om att det fanns problem med absorptionskapaciteten hade vi ett mycket nära samarbete med myndigheterna för att bidra så mycket vi kunde från kommissionens sida till att lösa problemet. Man bör emellertid också ta hänsyn till att det fortfarande återstår några månader av det här året, så om det finns ett fullståndigt åtagande – vilket jag tror att det finns från Greklands sida – kan vi försöka undvika att förlora medlen inom detta års anslag för Grekland.

Det är för tidigt att tala om konkreta siffror eftersom min erfarenhet från den sista en och en halv månaden förra året, då jag tog över i slutet av november, var att under årets sista månader mobiliseras vanligen enormt stora medel i de flesta medlemsstater när de kan komma ikapp. Det betyder att det fortfarande återstår tre månader för att säkerställa en tillfredsställande absorption av medel i Grekland.

Det enda jag kan göra är att försäkra att vi kommer att arbeta hårt tillsammans med myndigheterna i denna fråga, och mot bakgrund av den siffra som jag fick av generaldirektoratet är min uppfattning att siffran ligger långt under den som nämndes i ledamotens fråga. I detta skede är jag emellertid motvillig att nämna dessa siffror eftersom jag tror att de grekiska myndigheterna och de greker som behöver pengarna kommer att göra sitt bästa för att spendera pengarna på ett bra sätt under de kommande månaderna.

Som ni vet är det som kan vara i riskzonen för strukturfonderna det belopp som anslogs 2003 eftersom N+2 nu kommer automatiskt i slutet av året, och inom anslaget för 2003 har vi inte bara ERUF, utan också finansieringen av Socialfonden och EUGFJ. Det ankommer inte på mig att ålägga de grekiska myndigheterna snabba åtgärder, men i den mån vi kan ålägga och mobilisera gör vi det.

Vi håller möten på alla nivåer och våra tjänsteresor går ofta till Grekland. Kolleger arbetar på nuvarande operativ nivå, men de är också mycket aktiva med att hjälpa till att komma över svårigheter som har hopat sig i åratal. Sådana här saker sker inte över en natt, utan är vanligen resultatet av mer långsiktiga processer. Vi försöker ta itu med de problem som vi har upptäckt i år och hjälpa grekerna.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Är det inte fallet att Greklands föregående regering drog på sig en enorm skuldpotential, och att Grekland därför har problem i nuläget med att fullfölja stabilitets- och tillväxtpakten?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag kan inte säga det med 100-procentig säkerhet, men min uppfattning är att det inte handlar om medfinansieringsproblem, utan snarare om de nationella bidragen till fonderna som gör det svårt för de grekiska projekten att slutföras på rätt sätt. Det har troligen förekommit en rad olika fel, men jag är inte beredd att i dag lämna mer information om de verkliga orsakerna bakom problemen. Som jag har sagt är det här vanligen hela processer, men vi har förvisso inte identifierat någon enskild faktor som bär skulden till bristen på ekonomiska resurser för att medfinansiera projekten.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr kommissionsledamot! Tack för ert svar och för den kraft som låg i svaret. Jag skulle trots det vilja fråga följande: på grundval av de betalningsanmodanden som hittills framställts, kan ni säga mig vilken den totala utnyttjandegraden för Greklands gemenskapsstödram är?

Samtidigt svarade ni mig skriftligen för ett par dagar sedan, och sa att ni väntade er förslag från Grekland om en interimsöversyn av det övergripande programmet i slutet av september. Har ni mottagit dem?

För det tredje, efter er resa till Grekland, när uppskattar ni att kommissionens samarbete med de grekiska myndigheterna om översynen av gemenskapsstödramen kommer att vara fullbordat?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är inte säker på att jag hörde alla frågorna, men normalt bör vi, om vi tar emot projektförslagen före slutet av oktober, med säkerhet kunna fördela medlen före årets slut. Därför återstår fortfarande en del tid, och det är därför som jag säger att det är för tidigt att avgöra i dag vilka – om några – medel som förmodligen inte skulle utnyttjas, särskilt eftersom det alltid är möjligt att det kan finnas ett utmärkt projekt som kommer att konsumera återstoden av 2003 års anslag innan det här året är slut.

Låt mig säga att det absolut inte finns någon bristande vilja att samarbeta med kommissionen. Som ni kanske kommer ihåg lyckades vi i början av året lösa ett enormt svårt problem. Vi lyckades hitta en lösning och vi lyckades slutföra förhandlingar som var mycket svåra och plågsamma för båda sidorna. Åtagandet från båda sidorna var emellertid tillräckligt starkt för att lösa problemet, som var historiskt. I dag arbetar vi mer löpande, men alla nödvändiga insatser görs på båda sidorna och det gör mig optimistisk om att vi kommer att kunna lösa det här problemet. Jag kan dock inte göra några åtaganden på den grekiska regeringens vägnar – jag kan bara erbjuda den hjälp vi erbjuder.

  Talmannen. – Fråga nr 44 från Ryszard Czarnecki (H-0710/05):

Angående: Regionalpolitik – stöd

Är det riktigt att kommissionen till följd av minskningen av den budget som ursprungligen planerats för åren 2007–2013 kommer att tvingas att begränsa anslagen till vissa av stödinstrumenten för de nya länderna i jämförelse med hittillsvarande planer? Om så är fallet vilka stödinstrument rör det sig i så fall om?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (PL) Det har talats om den planerade budgeten för 2007–2013. Som den ärade ledamoten känner till är detta en fråga om ett interinstitutionellt avtal, och dessutom något som måste bli föremål för förhandlingar mellan de tre institutionerna på grundval av ett förslag som läggs fram av kommissionen.

Kommissionen är inblandad i förhandlingarna, men trots det försvarar den sina egna förslag, om jag får lov att använda det verbet. Kommissionen har ingen makt att besluta om hur en möjlig minskning av den totala budgetsumman ska delas ut, och den kan inte fatta beslut om hur budgetnedskärningar ska fördelas över de enskilda utgiftskategorierna inom ramen för sammanhållningspolitiken. Varje global nedskärning av detta slag leder också till justeringar av vissa komponenter som avser hela budgeten.

Jag kan dock säga att det luxemburgska ordförandeskapet föreslog en budget för sammanhållningspolitiken i juni som var 10 procent mindre än kommissionens förslag. I förslaget räknade man med en oproportionerlig inverkan på sammanhållningspolitikens individuella mål. Mål 1, som omfattar de fattigaste regionerna, drabbades av en nedskärning på 6 procent. Mål 2, som syftar till att hjälpa till att skapa mer konkurrenskraftiga regioner och tillhandahålla nya arbetstillfällen, drabbades av en budgetnedskärning på 18 procent. De mest drastiska nedskärningarna avsåg mål 3, som avser EU:s territoriella samarbete, dvs. sammanhållningspolitiken. För mål 3 uppgick nedskärningarna till 50 procent.

Jag hänvisar till en minskning i förhållanden till kommissionens förslag. I princip skulle detta få en oproportionerlig inverkan på de s.k. gamla och nya medlemsstaterna, eftersom 80 procent av nedskärningarna skulle påverka de 15 äldre medlemsstaterna, och de återstående 20 procenten skulle påverka de länder som nyligen har anslutit sig till unionen.

Detta är allt jag har att säga om kommissionens inblandning i besluten om budgetnedskärningar.

  Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Jag begär ordet för att bevisa att de grekiska ledamöterna inte är de enda som försöker diskutera med kommissionsledamoten. Tack för ert svar, kommissionsledamot Hübner. Det var kunnigt, detaljerat och rakt på sak. I min fråga försökte jag uttrycka den oro som många av ledamöterna känner för hur regionalpolitiken kommer att klara sig inom ramen för den nya budgeten.

Jag ska låta det bli därvid, fru talman, för att bevisa för er att det finns några manliga ledamöter av kammaren som kan avsluta i tid, så att ni inte behöver använda det ohyggliga instrument ni har framför er.

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Det fanns inga fler frågor för mig att besvara.

  David Martin (PSE). – (EN) Fru kommissionsledamot! Kommer ni att se närmare på det tal som den brittiske finansministern höll i går, där han lovordade olika resultat som har uppnåtts i Förenade kungarikets utvecklingsområden under de senaste åren? Den gemensamma nämnaren för alla exempel han gav var att de hade delfinansierats av Europeiska regionala utvecklingsfonden. Kommer ni att utnyttja informationen i era förhandlingar med rådet för att försöka åstadkomma en ökning av det tillgängliga beloppet i budgetplanen för 2007–2013?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Tack för informationen. I detta sammanhang vill jag säga två saker. För det första har Förenade kungariket många av de bästa metoderna i Europa när det gäller regionalpolitiken och användningen av finansieringen. Jag har besökt många forsknings- och företagsbyar. Ni har fantastiska partnerskap på lokal nivå och uppnår otroligt bra resultat, väldigt ofta med ett litet katalyserande bidrag från strukturfonderna. Vart man än kommer – inte bara till Skottland, Wales eller Cornwall, utan även till andra regioner i Förenade kungariket – kan man finna utmärkta exempel på den här typen av bästa praxis. Vi utnyttjar också erfarenheterna från Förenade kungariket för att försöka bli mer innovativa i fråga om olika finansieringslösningar, och de brittiska erfarenheterna kommer också till stor användning vid våra möten med dem nästa månad angående finansieringslösningar.

För det andra behöver vi alla ett beslut om budgeten, men det skulle vara bra om vi under tiden kunde samarbeta med britterna om alla andra frågor – bestämmelser, programplanering och även om de innovativa förslagen till initiativ för fondernas framtid. Men det vore bra om vi kunde få ett beslut om budgeten under det brittiska ordförandeskapet.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Fru kommissionsledamot! Er kollega, kommissionsledamot Grybauskaitė, slog fast i ett offentligt uttalande att om EU inte lyckas komma överens om budgetplanen i år, under det brittiska ordförandeskapet, kommer EU:s nya medlemsstater inte att kunna få fullt stöd från struktur- och sammanhållningsfonderna som planerat. Håller ni med om den bedömningen?

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. – (EN) Det är ingen hemlighet att den här strategin behöver lite tid för att komma igång. Vi bedömer att vi behöver ungefär 18 månader räknat från tidpunkten för ett budgetbeslut för att starta den nya generationen sammanhållningsprogram och sammanhållningsprojekt. Sett ur det perspektivet är vi nu verkligen ute i sista minuten för att fatta ett beslut om budgeten, eftersom vi redan har ont om tid. Det är helt uppenbart.

Problemet är att när beslutet en gång har fattats och vi är klara med alla andra nödvändiga förfaranden, måste vi förhandla om programmen – det nationella ramverket och de operativa programmen – och därefter måste medlemsstaterna göra sina förberedelser inför program- och projektstarten. Om vi inleder projekten i januari 2007 – vilket i dagsläget förefaller ganska osannolikt – kan pengarna utnyttjas under en kortare tid, så beloppet beror helt enkelt på beslutet, oavsett när det fattas. Med beslutet får vi medel, men det som oroar är hur mycket tid vi har på oss för att utnyttja medlen. Om vi får ett kortare tidsperspektiv till följd av ett försenat beslut om budgetplanen, kommer medlemsstaterna och regionerna – både gamla och nya – att få mindre tid till sitt förfogande och vissa medel riskerar att gå förlorade. Det är den största risken med det här politikområdet.

  Talmannen. – Frågorna nr 45 och 46 kommer att besvaras skriftligen.⁽¹⁾

  Talmannen. – Fråga nr 47 från Jacques Toubon (H-0701/05):

Angående: Undersökning om spelsektorn på den inre marknaden

År 2004 gav kommissionen det schweiziska institutet för komparativ rätt (Institut Suisse de Droit Comparé – ISDC) i uppdrag att genomföra en undersökning om spelsektorn på den inre marknaden.

ISDC lade ut en del av denna undersökning på ett engelskt universitetscentrum, Centre for the Study of Gambling (Manchester, Förenade kungariket) som fick bidrag från bookmakers. Dessutom lär det finnas misstankar mot ISDC:s egen verksamhet, eftersom institutets ekonomi är beroende av uppdrag från vissa aktörer inom sektorn. Denna ekonomiska koppling utgör i själva verket en intressekonflikt som skulle kunna leda till ett ifrågasättande av giltigheten i rapportens slutsatser.

Mot bakgrund av att denna undersökning otvivelaktigt kommer att få betydelse för de framtida bestämmelserna för denna sektor, vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att förvissa sig om att undersökningen är objektiv och vilka garantier om detta kan kommissionen ge alla aktörer inom den europeiska spelsektorn?

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är övertygad om att det inte råder någon intressekonflikt när det gäller den undersökning som kommissionen har beställt. Jag är övertygad om att leverantören, det schweiziska institutet, och underleverantören, Centre for the Study of Gambling vid Salford University, utför sitt arbete med oberoende och integritet.

Att ha ett sådant förhållande till de bidragande företagen som ledamoten nämner är vanligt förekommande bland universitetsinstitutioner världen över. Jag är förvissad om att donationerna från de bidragande företagen är villkorslösa, oavsett om de kommer från bookmakers eller nationella lotterier. Jag är nöjd med den försäkran som har lämnats till kommissionen om att det inte förekommer någon intressekonflikt.

Jag kan försäkra ledamoten om att mina tjänsteavdelningar kommer att noga följa arbetet med denna studie och se till att uppdragstagaren helt och hållet uppfyller de tilldelningskriterier som anges i upphandlingsspecifikationerna.

Ledamoten hänvisar till – jag citerar – ”att denna undersökning otvivelaktigt kommer att få betydelse för de framtida bestämmelserna för spelsektorn”. Jag vill först och främst påminna ledamoten om att undersökningen, som gäller en rad olika speltjänster, utgör en faktaredovisning av vilka olika bestämmelser som gäller i medlemsstaterna samt av de ekonomiska aspekterna. Vad det handlar om här är att fastställa sakförhållanden, och uppdragstagaren kommer inte att råda kommissionen beträffande dess framtida strategiska val.

Slutligen kan jag försäkra ledamoten om att jag inte kommer att fatta några politiska beslut enbart på grundval av denna undersökning. Genom undersökningen kommer vi samtliga att få en bättre förståelse för de frågor som det handlar om, men jag tänker genomföra ett omfattande samråd innan jag fattar något beslut.

Uppdragstagarens rapport kommer att lämnas till samtliga berörda parter och offentliggöras på kommissionens webbplats. Uppdragstagarens resultat kommer också att behandlas vid en offentlig utfrågning, som beräknas äga rum i början av november, och vi ser då fram emot att ta del av de berörda parternas, inklusive ledamotens, synpunkter.

  Jacques Toubon (PPE-DE). – (FR) Herr kommissionsledamot! Tack för ert mycket precisa svar. Jag skulle bara vilja betona att ni inte har förnekat de fakta som min fråga innehöll, och att det är precis dessa fakta som är särskilt oroväckande. Även om den undersökning som utförts av det schweiziska institutet för komparativ rätt endast är en preliminär studie om alla system, är det rätt tydligt att man, i och med att man lagt ut alla ekonomiska delar på ett universitetscentrum med företag som Stanley Leisure, Gala Group, London Clubs International och Camelot Group, är långt ifrån att vara så objektiv som man borde vara.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag håller inte med ledamoten om detta. Det är ganska vanligt att universitet och forskningscentrum får finansiering från vissa organ. Det råder ingen intressekonflikt när just det här universitetet utför en undersökning. Jag kan inte hålla med om att det skulle vara några tveksamheter i det här fallet. Uppdragstagaren har lämnat olika försäkringar.

Jag vill framhålla för ledamoten att Camelot Group, som driver UK National Lottery, också anges som sponsor. Salford sponsras alltså av både en privat aktör och en aktör med ett statligt monopol.

Därför kan jag inte gå med på att det skulle råda någon som helst konflikt. Detta är en undersökning av sakförhållandena som ska hjälpa kommissionen i dess överläggningar. Undersökningen kommer att läggas ut på webbplatsen och i november anordnas en utfrågning dit alla berörda parter bjuds in, inklusive ledamoten. Därefter fattar vi våra slutgiltiga beslut. Vad det handlar om här är att fastställa sakförhållandena.

  David Martin (PSE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Jag vill tacka för ert välgrundade svar. Jag undrar om ni skulle hålla med mig om att Centre for the Study of Gambling i Manchester är en ansedd akademisk institution som inte har någon särskild moralisk inställning till spel, varken för eller emot. De undersöker helt enkelt det psykologiska ursprunget till spelande och dess ekonomiska och sociala konsekvenser, och gör detta på ett oberoende och akademiskt sätt.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Med den information jag har tillgång till kan jag bara hålla med ledamoten om detta. Så länge inget annat har bevisats har det här institutet det allra bästa tänkbara rykte.

  Talmannen. – Fråga nr 48 från Jelko Kacin (H-0725/05):

Angående: Svårigheter för hasardspelföretag att göra reklam för sin verksamhet i andra medlemsstater

Frågeställaren ställde redan i juli en fråga till kommissionen angående svårigheterna för slovenska hasardspelföretag att marknadsföra sin verksamhet i Österrike. I sitt svar meddelade kommissionen att den skulle undersöka den österrikiska lagen (ändrad 2003), som förbjuder utländska hasardspelföretag att göra reklam i Österrike, och fastställa om den är förenlig med gemenskapsrätten.

Skulle kommissionen kunna meddela vad den kommit fram till under de tre månader som gått sedan den föregående frågan?

Det skall påpekas att det är förbjudet för utländska hasardspelföretag att marknadsföra sin verksamhet i Österrike men att detta förbud inte gäller inhemska företag. Det är uppenbart att Österrike på detta vis skyddar sina nationella aktörers intressen och att landet hindrar utländska aktörer från att bedriva turistfrämjande verksamhet på den europeiska marknaden. Detta strider mot en av marknadsekonomins bärande principer, och framför allt mot artikel 49 i EG-fördraget angående fritt tillhandahållande av tjänster.

Kan kommissionen meddela vad den tänker göra för att få ett slut på denna diskriminering innan Österrike tar över ordförandeskapet den 1 januari 2006?

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) I mitt tidigare svar till ledamoten konstaterade jag att kommissionen är beredd att undersöka den aktuella lagstiftningen utifrån mer ingående information.

Även om kommissionen inte har fått några specifika klagomål om den österrikiska lagstiftningen, vill jag påminna ledamoten om den undersökning som har beställts och som ska redovisa samtliga nationella bestämmelser om olika former av speltjänster. Denna undersökning är tänkt att vara klar i slutet av året och jag räknar med att den kommer att omfatta en rättslig och ekonomisk översikt, som kan underlätta för oss alla att förstå de komplexa frågor som det handlar om och informera om de tillämpliga lagarna i medlemsstaterna, däribland Österrike.

Jag uppmanar återigen ledamoten att ge oss mer detaljerad information eller komma med praktiska exempel på problem som de slovenska spelföretagen har drabbats av när de har marknadsfört sin verksamhet. Med sådan information skulle det bli lättare för kommissionen att fastställa om överträdelseförfaranden bör inledas.

  Jelko Kacin (ALDE). – (SL) Tack för ert uttömmande svar, herr kommissionsledamot. Vi ger er mer än gärna konkreta exempel på diskriminering där österrikiska företag vägrar att marknadsföra hasardspelföretag i Republiken Slovenien eftersom deras nationella lagstiftning inte tillåter det. Det finns väsentligt bevis på detta, och vi kommer att meddela er om allt sådant bevis så snart som möjligt. Tack för ert samarbete.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag tackar ledamoten för det han kommer att göra. Jag uppmanar honom att ta kontakt med kommissionen, så att de kan boka in ett möte med honom. Kanske kan ärendet följas upp då. Så skulle man kunna gå tillväga.

  Talmannen. – Fråga nr 49 från Mairead McGuinness (H-0715/05):

Angående: Konsumentskydd vid gränsöverskridande finanstransaktioner

Kommer Europeiska kommissionen att behandla frågan om bristande konsumentskydd på försäkrings/pensionsområdet? Ett tydligt exempel på att EU misslyckats med att skydda sina medborgare är fallet Equitable Life där tusentals unionsmedborgare investerade i bolaget för att sedan upptäcka att deras pension minskat kraftigt.

Med förslag om gränsöverskridande bankverksamhet, hur tänker kommissionen skydda sina medborgare/konsumenter mot bakgrund av erfarenheterna från fallet Equitable Life?

Vem är skadeståndsskyldig gentemot de skadelidande parterna i fall av att det uppkommer problem? Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av försöken att nå en överenskommelse och senare genomföra det föreslagna tjänstedirektivet (2004/0001 (COD)) som tar upp frågor som principen om ursprungsland och konsumentskydd.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen hyser den allra största medkänsla för de många tusentals försäkringstagare och pensionärer som har förlorat mycket pengar till följd av försäkringsbolaget Equitable Lifes allvarliga problem.

Kommissionen har inte någon direkt tillsynsfunktion när det gäller enskilda försäkringsbolag. Detta är något som åligger varje enskild medlemsstat och i praktiken utförs det av en tillsynsmyndighet som har utsetts just för detta ändamål.

Förenade kungarikets särskilda myndighet för finansiella tjänster, som konstaterade vissa brister i det tidigare systemet och svarade på kritiken i Penrose-rapporten, har inlett en omfattande reform när det gäller regleringen av livförsäkringsföretag. Detta återspeglar till viss del de lärdomar som har gjorts i samband med Equitable Life-affären.

När det gäller frågan om skadeståndsbetalningar vid bristande nationell tillsyn, kan rättslig prövning endast ske vid de nationella domstolarna i den berörda medlemsstaten. Med hänsyn till gemenskapens reglering av försäkrings- och pensionssektorn arbetar kommissionen för närvarande med Solvency II-projektet. Syftet med detta projekt är att på sikt uppnå ett mer harmoniserat riskbaserat system för tillsyn och tillsynsreglering av samtliga försäkringsföretag i Europeiska unionen.

Tillsammans med medlemsstaterna fortsätter kommissionen också att undersöka om försäkringsgarantisystem skulle kunna utnyttjas i lägen där ett försäkringsföretag misslyckas och inte kan uppfylla sina åtaganden till försäkringstagare och förmånstagare. Det bör emellertid noteras att Equitable Life inte har gått i konkurs utan fortsätter sin verksamhet som ett auktoriserat försäkringsbolag, även om det inte får inleda ny affärsverksamhet.

När det gäller banksektorn fastställs det i direktivet om system för garanti av insättningar att medlemsstaterna redan nu måste upprätta system som ger insättarna en lägsta garantinivå på 20 000 euro, även om tröskeln är högre i vissa medlemsstater. För närvarande görs det en översyn av direktivet om system för garanti av insättningar för att det fortfarande ska vara i linje med marknadsutvecklingen.

Beträffande förslaget till ett direktiv om tjänster på den inre marknaden vill kommissionen erinra om att finansiella tjänster är undantagna från tillämpningsområdet för förslaget till tjänstedirektiv. Det bör dessutom noteras att förslaget till tjänstedirektiv omfattar bestämmelser som ger ett starkare konsumentskydd. Här bör särskilt artikel 27 nämnas, där det fastslås att medlemsstaterna ska se till att de tillhandahållare vars tjänster utgör en särskild hälso- eller säkerhetsrisk, eller medför en särskild ekonomisk risk för tjänstemottagaren, ska omfattas av en yrkesansvarsförsäkring.

  Gay Mitchell (PPE-DE), ställföreträdare för författaren. – (EN) Mer än 1 miljon européer, däribland mer än 15 000 personer som är bosatta utanför Förenade kungariket och många utsatta pensionärer, drabbades under 2001 av faktiska förluster på sammanlagt 5 miljarder euro av sina nogsamt samlade pensionsbesparingar. Detta beror enligt uppgift på vad som uppges vara ”upprepade brister i Förenade kungarikets tillsyn” och inte på fallande börskurser.

Kommissionen har hävdat att den inte behöver utreda Förenade kungarikets nationella genomförande, eftersom Förenade kungariket i dag anses följa bestämmelserna. Detta utgör inte någon som helst gottgörelse. Kommer kommissionsledamoten att göra en grundlig utredning för att uppmana EG-domstolen att vidta rättsliga åtgärder mot Förenade kungariket i detta ärende?

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) EG-domstolen har en väletablerad rättspraxis inom det här området. Det förhåller sig så som jag beskrev tidigare när jag besvarade en fråga gällande ett annat försäkringsbolag i Förenade kungariket.

Kommissionen har inga förutsättningar att gå vidare med ärendet så som ledamoten och andra parlamentsledamöter skulle önska, eftersom kommissionen inte kan förfara på det sättet. EG-domstolen dömer endast utifrån hur ett direktiv har genomförts och den nu rådande situationen. Det är upp till de försäkringstagare som har drabbats av eventuella förändringar att gå vidare med dessa ärenden i sina egna nationella domstolar. Jag har tidigare besvarat frågor som rör det här området på samma sätt och det är den ståndpunkt som gäller.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Tack för ert svar, herr kommissionsledamot! Men kan ni tala om hur man ska kunna ha förtroende för den inre marknaden om Equitable Life kan få behandla vanligt folk på det här sättet? Det här berodde inte på något börsfall, utan på allvarliga regleringsbrister. Det är vad som har konstaterats. Hur kan man begära att folk runtom i Europa ska ta den inre marknaden på allvar, om kommissionen bara frånsvär sig allt ansvar?

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Oberoende av var jag har mina sympatier inom det här området, är det kommissionens ansvar att se till att Förenade kungariket följer den EG-lagstiftning som gäller för närvarande. Kommissionen kan inte komma med några uttalanden om det tidigare regleringssystemets innehåll och tillämpning när detta har bytts ut.

Kommissionen har konsekvent agerat helt i enlighet med EG-domstolens rättspraxis för överträdelseförfarandenas funktion och syfte. Syftet med dessa förfaranden är enligt EG-rätten att upprätta eller återskapa den befintliga nationella lagstiftningens förenlighet med EG-rätten, inte att besluta om en nationell lag kan ha varit oförenlig innan den ändrades eller ersattes. Detta är den etablerade rättspraxisen när det gäller dessa frågor och sådan är situationen.

  Talmannen. – Eftersom vi ligger efter i tidsschemat måste jag avsluta diskussionen om detta ämne här. Frågorna nr 50–53 kommer att besvaras skriftligen⁽²⁾.

  Talmannen. – Fråga nr 54 från Bernd Posselt (H-0670/05):

Angående: Förordning (EEG) nr 2081/92 – Skyddade geografiska beteckningar – Karlsbader Oblaten

Förordning (EEG) 2081/92⁽³⁾ stadgar bl.a. om skydd för beteckningar på livsmedel vars kvalitet beror på viss geografisk omgivning. Tjeckien har ansökt om att den produkt som kallas ”Karlovarske oplatky” (på tyska ”Karlsbader Oblaten”) skall beviljas sådant skydd.

Karlsbader Oblaten är en sorts speciella kex, som tillverkas efter ett ungefär 200 år gammalt familjerecept, som har blivit världsberömt tack vare att den böhmiska kurorten Karlsbad (Karlovy Vary) då hade sin blomstringstid. Dessa kex tillverkades fram till 1945 framför allt i den så kallade kurortstriangeln Karlsbad – Marienbad – Franzensbad, där det mestadels bodde tyskar, men också i Österrike.

I och med att stora delar av Tjeckoslovakiens tysktalande befolkning fördrevs ur landet efter slutet av andra världskriget flyttade många av de gamla bagarfamiljerna från Karlsbad och andra delar av kurortstriangeln bl.a. till Tyskland och Österrike och har med hjälp av sina yrkesfärdigheter där återupptagit tillverkningen av Karlsbader Oblaten.

Känner kommissionen till det här och hur avser kommissionen ta hänsyn till detta vid behandlingen av den tjeckiska ansökan om skydd?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen kan bekräfta att den har tagit emot en ansökan från Tjeckien om registrering av ”Karlovarske oplatky” som en skyddad ursprungsbeteckning i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2081/92. Ansökan håller nu på att granskas av kommissionen i enlighet med förordningen. I det här skedet kan kommissionen inte beakta information eller material från tredje part som inte ingår i själva ansökan.

Om kommissionen kommer fram till att ansökan uppfyller kraven för registrering, kommer namnet och en sammanfattning av specifikationen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Därigenom kan alla parter med ett legitimt intresse invända mot registreringen i sin medlemsstat. Alla medlemsstater kan invända mot registreringen inom sex månader efter offentliggörandet och därefter kommer kommissionen att bjuda in de berörda medlemsstaternas myndigheter för att diskutera frågan och försöka uppnå en överenskommelse i ärendet. Skulle kommissionen däremot vid sin inledande granskning komma fram till att ansökan inte uppfyller kraven i förordningen, kommer kommissionen att fatta ett formellt beslut om att ansökan inte ska offentliggöras.

Ett rakt svar på ledamotens fråga är därför att kommissionen under den inledande fasen endast kommer att beakta den information som anges i ansökan.

Om kommissionen däremot beslutar att offentliggöra ansökan, kommer de producenter som omnämns av ledamoten att kunna invända mot registreringen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru kommissionsledamot! Jag anser att kommissionen bör överväga informationen från parlamentet. Karlsbader Oblaten tillverkades och såldes i Karlsbad och Marienbad. De uppfanns på Tepl-klostret. De tillverkades och såldes över hela världen på 1800-talet och 1900-talet, och nuförtiden tillverkas de bästa Karlsbader Oblaten i Dillingen an der Donau av ett företag kallat Wetzel. Titta på mig; man kan se att jag vet ett och annat om mat, och jag kan bekräfta att de är de bästa Karlsbader Oblaten. Därför bönfaller jag er att undersöka om det verkligen är möjligt att geografiskt begränsa en beteckning som är så internationell och europeisk till sin natur. Det skulle resultera i att vår europeiska kultur blev torftigare.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Under sådana omständigheter hade jag förväntat mig att få provsmaka dessa extremt läckra våfflor, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Jag kan endast upprepa att om kommissionen beslutar att offentliggöra ansökan, kan de olika medlemsstaterna komma med invändningar i ärendet under en viss tidsperiod. Skulle det bli så, kommer ni att ha denna möjlighet. Jag är rätt säker på att detta kommer att följas upp senare.

  Talmannen. – Jag kan ge en allmän bekräftelse från alla grupper att dessa kex verkligen är mycket goda. Bernd Posselt borde ta med sig ett till kommissionsledamoten.

  Talmannen. – Fråga nr 55 från Agnes Schierhuber (H-0687/05):

Angående: Olmützer Quargel såsom skyddad geografisk beteckning med stöd av förordning (EEG) nr 2081/92

Med en skrivelse av den 9 oktober 2004 har Tjeckien ansökt om att namnet på den produkt som heter “prave olomoucvke tvaruzky” (äkta Olmützer Quargel) skall förklaras såsom skyddad geografisk beteckning med stöd av förordning (EEG) 2081/92⁽⁴⁾ (förordningen om ursprungsbeteckningar). Olmützer Quargel är en surmjölksost som ursprungligen härstammar från det österrikiska Mähren (jfr ”Handbuch der Käse”, utg. av dr Heinrich Mair-Waldburg) och som tillverkats i Österrike ungefär sedan övergången från artonhundra- till nittonhundratalet. Men också till exempel i Tyskland tillverkas Olmützer Quargel senast sedan 1945 och marknadsförs under detta namn. Genom de geopolitiska förändringar som inträdde efter andra världskriget kom ett stort antal fackmän inom osttillverkningens område att från det dåvarande Tjeckoslovakien utvandra till Österrike. Med den sakkunskap dessa förde med sig kom produktionen av Olmützer Quargel att ytterligare expandera. Om produkter av detta slag som tillverkats i Tjeckien beviljas status som skyddad geografisk beteckning kommer det att bli omöjligt att fortsätta marknadsföra Olmützer Quargel som tillverkats på traditionellt vis i Österrike. Vilka möjligheter anser kommissionen det finns att ta hänsyn till detta inom ramen för det skydd som erbjuds av förordning (EEG) nr 2081/92?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen kan bekräfta att den har tagit emot en ansökan från Tjeckien om registrering av ”pravé olomoucke tvarůžky” som skyddad geografisk beteckning. När det gäller vilka åtgärder som ska vidtas – oavsett om kommissionen beslutar att gå vidare med detta eller bara låter det vara – så är förklaringen exakt densamma. För att spara tid nu när det är så sent, föreslår jag helt enkelt att vi kan återkomma till den här frågan.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Kommissionsledamoten har själv sagt att Tjeckiens ansökan gäller ”äkta Olmützer Quargel”. Jag anser att detta stämmer. Detta skulle också förtydliga – speciellt eftersom ”Olmützer Quargel” naturligtvis även tillverkas i andra medlemsstater – att det endast är en allmän beteckning. Detta skulle inte innebära några problem för Österrikes och Tysklands del, de länder där dessa tillverkare från före detta Tjeckoslovakien har etablerat sig, eftersom den väsentliga skillnaden skulle visas med hjälp av termen ”äkta” Olmützer Quargel.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är fullt medveten om orsakerna till att tillverkningen sker utanför den ursprungliga triangeln, men jag kan bara rekommendera att ni försöker utnyttja de möjligheter som ges genom lagstiftningen, om utfallet nu inte skulle bli så som ni önskar.

  Talmannen. – Fråga nr 56 från Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (H-0681/05):

Angående: Situationen på marknaden för bärfrukter i Polen

Den 11 maj 2005 antog Europaparlamentet en resolution om förenkling av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, där kommissionen uppmanades stödja producentorganisationerna och införa begränsningar för importen av bärfrukter. Så skedde efter att ledamöter av Europaparlamentet vid ett flertal tillfällen tagit upp denna fråga i jordbruksutskottet och även tillskrivit kommissionsledamoten Fischer Boel i ärendet. Tyvärr har det hittills inte kommit några reaktioner från kommissionens sida i fråga om bärfrukter. Situationen på denna marknad i Polen var under 2005 katastrofal. Priserna på jordgubbar, hallon och krusbär låg redan för andra året i följd klart under produktionskostnaderna. Tänker kommissionen ta fasta på vad Europaparlamentet föreslagit i sin resolution av den 11 maj i år för att dessa förslag skall kunna tillämpas i tid inför skördeåret 2006?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen är medveten om att den polska bärsektorn har haft stora problem under de senaste två åren till följd av de låga priserna på många av dessa produkter.

Efter ordförandeskapets slutsatser om förenkling av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker i november 2004, inledde kommissionen för flera månader sedan en analys av gemenskapsmarknaden för de bär som är avsedda för beredning. Syftet med denna analys var att kunna lägga fram lämpliga förslag för att åtgärda de specifika problemen.

Som ett led i dessa undersökningar organiserades studieresor till flera olika medlemsstater. Polen besöktes i april och juli. Arbetet kommer att ha slutförts i slutet av året och offentliggörs av kommissionen i början av 2006. Vi måste naturligtvis invänta slutsatserna från detta arbete innan vi börjar diskutera eventuella åtgärder.

På Polens begäran har kommissionen dessutom inlett en undersökning om skyddsåtgärder när det gäller import av frysta jordgubbar. Denna undersökning pågår just nu och några slutsatser har ännu inte gjorts.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (PPE-DE). – (PL) Fru kommissionsledamot! Jag vill börja med att tacka kommissionen och er personligen för att ni har visat sådant intresse för detta problem som är mycket allvarligt för Polen. Min huvudsakliga oro gäller längden på beslutsförfarandet. Vi tog upp detta problem 2004. Dessvärre har ännu ett år förflutit, och saken har blivit värre snarare än bättre under 2005.

Jag har en fråga till er, fru kommissionsledamot. Är det möjligt att lösa detta problem innan skörden för 2006 börjar?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Arbetet med denna rapport inleddes i april 2005 och undersökningar har därefter gjorts i de länder som är främst berörda, däribland Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ungern, Polen och Förenade kungariket. Två studieresor har gjorts till Polen under skördeperioden. Rapporten håller på att utarbetas och bygger på information som samlats in under dessa studieresor samt på statistik. Rapporten kommer att innehålla en detaljerad beskrivning av EU:s fyra största delsektorer – jordgubbar, svarta vinbär, hallon och körsbär för beredning.

Eventuella åtgärder kommer att behandlas i kommissionens meddelande om förslaget till reform av frukt- och grönsakssektorn, som planeras att tas upp till diskussion under senare delen av 2006.

  Talmannen. – Fråga nr 57 från Johan Van Hecke (H-0690/05):

Angående: Adliga storgodsägare får europeiskt jordbruksstöd

Enligt vad som berättats på senaste tiden betalas en stor del av det europeiska jordbruksstödet inte ut till småbönder, utan till rika storgodsägare, som mestadels är av adlig börd. Medan hundratals bönder inte fick mer än 100 EUR i snitt i europeiskt jordbruksstöd roffade den jordägande adeln och livsmedelsföretagen åt sig otaliga miljoner.

Några exempel: sockerföretaget Tate & Lyle – 170 miljoner EUR; Nederländernas jordbruksminister Cees Veerman – 400 miljoner EUR; prins Charles av England – 340 000 EUR: den brittiska familjen Parker – 1,5 miljoner EUR; den brittiske baronen Rothschild – 500 000 EUR; den irländske storgodsägaren Larry Goodman – 508 000 EUR.

Vet kommissionen om det här? Hur vill kommissionen förklara att europeiskt jordbruksstöd på det här sättet används för andra ändamål än vad det egentligen är avsett för?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Tack så mycket, det är nämligen väldigt roligt att veta var frågan kommer från.

Kommissionen har lämnat vägledande information till Europaparlamentet om fördelningen av den gemensamma jordbrukspolitiken på olika medlemsstater, betalningarnas storlek och olika typer av lantbruk under 2000 och 2001. Av uppgifterna framgår att betalningarna till lantbrukarna varierar stort mellan många av våra medlemsstater. Eftersom stödansökningarna görs av lantbrukaren – definierat som en person vars jordbruksföretag ligger inom gemenskapens territorium och som bedriver jordbruksverksamhet – får kommissionen inte in några uppgifter om markägande eller förmånstagarens adelsstatus. Eftersom kommissionen är skyldig att garantera konfidentialiteten för dessa enskilda uppgifter, kan kommissionen inte tillgängliggöra eller offentliggöra namnen på dem som tar emot stöd från garantisektionen vid EUGFJ.

Att det förekommer sådana variationer i direktbetalningarna har en historisk förklaring och beror på hur produktionen tidigare har varit utformad. Efter GJP-reformen 1992 ersattes den ursprungliga prisstödspolitiken med en politik som hade till syfte att skapa större konkurrenskraft. Denna politiska omläggning har uppnåtts genom att EU:s stödpriser gradvis har minskat samtidigt som lantbrukarna har kompenserats för sina inkomstförluster i form av direktbetalningar. När dessa direktbetalningar först infördes kopplades de framför allt till produktionsfaktorerna genom betalningar per hektar, referensavkastning inom odlingssektorn och antalet djur, och detta ledde till att lantbrukare med större gårdar eller större husdjursbestånd fick mer ersättning i form av direktbetalningar. Under de diskussioner som har förts om alla olika förändringar av GJP i 1992 års reform och Agenda 2000, och sedan återigen under diskussionerna om GJP-reformen 2003, föreslog kommissionen faktiskt en begränsning av direktbetalningarna till lantbrukarna. Om jag inte missminner mig föreslog man då ett tak på 300 000 euro för varje förmånstagare när den här frågan senast var uppe till diskussion 2003. Men det förslaget förkastades sedan av rådet och medlemsstaterna, och det är därför inte med i den nuvarande GJP-reformen.

  Johan Van Hecke (ALDE). – (NL) Jag vill tacka kommissionsledamoten för hennes svar. Jag förstår mycket väl att kommissionen inte kan ge tillgång till uppgifter om förmånstagarna, men jag anser att det ändå är viktigt, för oss alla, att vi insisterar på att denna information offentliggörs. Det kommer att göra politiken så mycket mer öppen och jordbrukspolitiken så mycket lättare att försvara.

Sedan vill jag tala om för kommissionsledamoten att Nederländerna har följt Förenade kungarikets exempel och nu också offentliggjort uppgifterna. Dessa uppgifter bekräftar att det mesta av det europeiska jordbruksstödet hamnar där det inte borde, nämligen i händerna på stora industriföretag som exempelvis Nestlé och Heineken. Hur mycket längre kan kommissionen tolerera detta?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) När uppgifterna offentliggörs omfattar de naturligtvis både direktbetalningar till lantbrukaren och exportbidrag. Ni har helt rätt i att det inte är upp till mig att offentliggöra dessa uppgifter, eftersom det inte är kommissionens uppgifter. Det är just det som är anledningen.

Visst har jag noterat att vissa medlemsstater har beslutat att offentliggöra dessa uppgifter, bland annat de länder som ni nämnde och det land som jag känner bäst till. Vi arbetar just nu med att lägga in en länk till de olika medlemsstaterna på vår webbplats, webbplatsen för GD Jordbruk. Detta är vår enda möjlighet att utöva ”mjuka” påtryckningar på medlemsstaterna så att de offentliggör de här uppgifterna.

  Bart Staes (Verts/ALE). – (NL) Fru kommissionsledamot! Jag måste säga att jag finner ert svar mycket otillfredsställande. Kommissionen har för tidsperioden 2005–2009 gjort frågan om öppenhet och insyn till ett av sina strategiska mål. Kommissionsledamot Siim Kallas uttryckte mycket tydligt i två tal, ett i Nottingham och ett i Berlin, att pengar som fördelas genom jordbruk, bland andra, är skattebetalarnas pengar och att medborgarna bör få veta var de hamnar.

Kallas framför tydligt att medlemsstaterna måste göra information om gemenskapsmedlens förmånstagare tillgänglig för allmänheten, så jag ser en motsägelse mellan ert uttalande och det som er kollega Siim Kallas har sagt. Jag skulle vilja veta, fru kommissionsledamot, om ni kommer att bistå med att se till att medlemsstaterna är tvungna att göra denna typ av information tillgänglig för allmänheten, i enlighet med Kallas avsikt.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag har alltid förordat öppenhet. Det är därför vi har undersökt olika sätt att få medlemsstaterna att offentliggöra dessa uppgifter. För närvarande har jag inte en sådan ställning att jag kan göra det, men jag arbetar i nära samarbete med min kollega kommissionsledamot Kallas för att se vad som kan göras. Naturligtvis kan vi inte bryta mot bestämmelserna eller lagstiftningen. Det skulle orsaka enorma problem. Men vi håller på att undersöka den här frågan och genom länken till vår webbplats försöker vi visa alla att vi vill att medlemsstaterna offentliggör dessa uppgifter.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Återspeglar det inte mer verkligheten att säga att det finns både små och stora jordbruk som utvecklades genom tradition? Är det inte så att dessa stora jordbruk är samma jordbruksföretag som ger anställning åt en mycket stor arbetsstyrka? Jag vill bara påpeka att jordbruket i min egen medlemsstat är uppbyggt i liten skala, och ändå var Österrike 1999 för denna modulering, detta infasningsschema. Dessvärre lyckades det dock inte eftersom först Tyskland och sedan Förenade kungariket röstade emot det.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) När vi senast diskuterade hur man skulle försöka nå fram till en politisk kompromissöverenskommelse om GJP-reformen 2003, förekom det olika diskussioner om hur betalningarna skulle vara avsedda för olika kategorier. Två olika idéer presenterades. En av dem godtogs av rådet och det var idén att alla mindre gårdar skulle undantas från systemet – de som får mindre än 5 000 euro enligt detta system. De bidrar inte till moduleringen. När vi måste reducera en direktbetalning till lantbrukarna i efterhand på grund av att vi har uppnått taket i Brysselöverenskommelsen, kommer dessa mindre företag inte att drabbas.

Vi har övervägt möjligheten att undanta de mindre företagen när vi talar om en minskning av direktbetalningarna.

  Talmannen. – Frågorna nr 58–96 kommer att besvaras skriftligen⁽⁵⁾.

  Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Fru talman! En ordningsfråga: har ni tänkt låta samtliga 20 minuter gå till de muntliga frågor som har ställts till kommissionsledamot Fischer Boel?

  Talmannen. – Ja, det gjorde vi. Vi har redan dragit över tiden med flera minuter, och jag skulle även vilja ge våra tolkar möjligheten att göra ett uppehåll. Därför meddelade jag för en stund sedan att vi inte kunde fortsätta behandla en fråga. Jag hade hoppats att ni hade hört mig.

Frågestunden är avslutad.

(1) För frågor som inte besvarades, se bilaga: ”Frågestund”.

(2) För frågor som inte besvarades, se bilaga ”Frågestund”.

(3) EGT L 208, 24.7.1992, s.1.

(4) EGT L 208, 24.7.1992, s.1.

(5) För frågor som inte besvarades, se bilaga ”Frågestund” .