Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 28 september 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

23. Olja
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om höjningen av oljepriset och oljeberoendet.

 
  
MPphoto
 
 

  Douglas Alexander, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Tack för att jag i dag får tillfälle att vända mig till parlamentet i denna viktiga och aktuella fråga.

Den utveckling som vi har sett på oljemarknaden under de allra senaste åren ger upphov till viktiga frågor, och just nu till ett stort antal nyckelfrågor för Europeiska unionen.

Ihållande höga oljepriser utgör en tydlig risk för den globala ekonomiska tillväxten och är en särskilt skadlig faktor för fattigare länder. Tillgången på säkra och överkomliga förråd av olja är mycket viktig för Europeiska unionen och hela den globala ekonomin. Under 2003 svarade oljeprodukter för 43 procent av den totala energiförbrukningen i Europeiska unionen.

Betydelsen av denna fråga framhävdes vid det senaste informella Ekofinmötet i Manchester, Förenade kungariket, där man under diskussionen om det rådande ekonomiska läget särskilt inriktade sig på effekten av oljepriserna.

Såsom också är väldokumenterat på annat håll skiljer sig dock den nuvarande situationen från tidigare perioder med höga oljepriser. I reella termer är de nuvarande prisnivåerna lägre än topparna under sluter av 1970-talet och början av 1980-talet, och takten för prisökningarna har varit lägre. Detta speglar det faktum att en mycket stark och oväntad global ökning av efterfrågan på olja snarare än en försörjningschock har varit den drivande kraften bakom de högre priserna. På grund av denna ökade efterfrågan har den globala produktions- och raffineringskapaciteten blivit mycket ansträngd.

Så vad kan vi göra för att förbättra de nuvarande marknadsvillkoren? Olja är en global fråga som bara kan lösas med globala åtgärder. Både oljeproducerande och oljekonsumerande nationer har ett gemensamt intresse och ansvar för att åstadkomma stabilare oljepriser som möjliggör en hållbar ekonomisk utveckling.

Konsument- och producentländer och internationella organisationer måste samarbeta för att få internationella oljemarknader att fungera effektivare, när det gäller både efterfrågan och tillgång. Öppna, tydliga och konkurrenskraftiga oljepriser och oljemarknader är den effektivaste mekanismen för att åstadkomma säkra oljetillgångar till stabilare priser.

Det finns reserver för att möta den framtida efterfrågan. Olja och gas håller inte på att ta slut i världen än. Men åtgärder behövs för att garantera att reserverna omvandlas till faktiska förråd. Större investeringar behövs i både produktions- och raffineringskapacitet. Ett klimat som i större utsträckning främjar investeringar med öppna marknader, tydliga affärsmetoder och stabila rättsliga ramar krävs inom hela den internationella oljesektorn.

Energibevarande och energieffektivitet liksom teknik och innovation är också viktiga faktorer som spelar en central roll. I Gleneagles utfärdade G8-regeringscheferna en handlingsplan för dessa frågor under diskussionerna om klimatförändringen, men framsteg på dessa områden kan också göra mycket för att trygga energiförsörjningen.

Till slut kommer marknadsmekanismerna att ransonera de återstående oljetillgångarna och driva på en övergång till alternativa energikällor, men vi kan vidta lämpliga åtgärder för att stödja den utvecklingen och främja effektiv energianvändning.

Effektiv energianvändning står med rätta för närvarande överst på Europeiska unionens energipolitiska dagordning. Att förbättra energieffektiviteten i Europeiska unionen är det mest kostnadseffektiva sättet att samtidigt minska efterfrågan på energi – att verka för säkra tillgångar och förbättra konkurrenskraften för europeiska företag – och att minska utsläppen av växthusgaser. Mycket har redan uppnåtts av Europeiska unionen genom en rad reglerande och frivilliga åtgärder som nu är i kraft, det är på sin plats att erkänna det i den här kretsen, men trots att det fortfarande finns stora möjligheter att ytterligare effektivisera energianvändningen så finns det också hinder för att nu förverkliga dessa möjligheter.

Därför har medlemsstaterna välkomnat att kommissionsledamot Andris Piebalgs har fäst så stor vikt vid att göra ytterligare framsteg och vid den senaste utgivningen av grönboken om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre. Den grönboken väcker just nu en betydande och – det vill jag påstå – välkommen diskussion och debatt om hur hinder kan övervinnas för att åstadkomma betydande energibesparingar fram till 2020. Därför kommer också Förenade kungarikets ordförandeskap att sträva efter att i en andra behandling säkra en överenskommelse mellan rådet och parlamentet om direktivet om effektiv slutanvändning av energi, som kommer att fastställa en ram och mål för besparingar genom effektiv energianvändning i Europeiska unionen under kommande år.

Europeiska unionen har lagt fram biobränsledirektivet för att uppmuntra utvecklingen av alternativa förnybara bränslen för transportmedel. För att bidra till att minska Europeiska unionens beroende av fossila bränslen har medlemsstaterna kommit överens om att sätta upp vägledande mål för försäljningen av biobränslen 2005 och 2010. Medlemsstater i hela unionen har infört politiska åtgärder som minskningar av bränsletullar och dessa har bidragit till en snabbt ökande försäljning av biobränslen.

Bränsleceller och väte öppnar betydande möjligheter på längre sikt och många anser att vätebränsleceller är den definitiva ersättningen för olja och den interna förbränningsmotorn. Den europeiska teknikplattformen för vätebränsleceller, European Hydrogen and Fuel Cell Technology Platform, har genomfört ett gediget och viktigt arbete med att förbereda ett strategiskt forskningsprogram och en utnyttjandestrategi för bränsleceller och väte. Detta arbete kommer i sin tur att vara vägledande för kommissionen när den fastställer prioriteringar för finansieringen enligt det sjunde ramprogrammet. Kommissionen söker för närvarande stöd hos industrin för ett gemensamt teknikinitiativ på det här området för att möjliggöra genomförandet av större demonstrationsprojekt med väte här i Europeiska unionen.

Det behövs också större öppenhet på marknaden. Förbättrade uppgifter om global efterfrågan och tillgång på olja och oljelager är väsentliga för mer initierade marknadsbeslut. Därför bidrar medlemmarna i Europeiska unionen med data till det gemensamma initiativet Joint Oil Data Initiative som ska lanseras i Riyad längre fram i år. Europeiska kommissionen arbetar just nu också med att förbättra uppgifterna särskilt för oljelager för Europa.

Bristen på öppenhet om världens oljereserver och om planerna för deras utveckling undergräver också stabiliteten och skapar osäkerhet. Större klarhet och konsekvens behövs inom den världsomfattande rapporteringen om reserverna.

Förbättrad dialog och förståelse mellan konsumenter och producenter är uppriktigt sagt också viktigt. Europeiska unionen har nu en formell dialog med OPEC, vilket möjliggör ett utbyte av synpunkter om energifrågor av allmänt intresse. På det första mötet i juni kom man överens om fyra teman för att utöka samarbetet mellan Europeiska unionen och OPEC, nämligen utveckling av oljemarknaden både på kort och på medellång sikt, energipolitik, energiteknik och energirelaterade multilaterala frågor.

Diskussionerna om dessa teman kommer att utvecklas under seminarier och andra möten som ska bidra med information till kommande samtal. I fösta hand kommer en rundabordskonferens om utvecklingen av oljemarknaden att äga rum den 21 november med koncentration på investeringsbehoven i försörjningskedjan för olja.

Europeiska unionen är för tillfället också engagerad i samtal med Norge, Ryssland, Kina och Indien. Energisamtalen med Ryssland är ett bra exempel på effektivt samarbete mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om en fråga av stor betydelse för deras allmänna förbindelser. Den grundläggande idén bakom dessa samtal är en enkel avvägning av intressen: Ryssland behöver EU-investeringar för att utveckla sina energitillgångar medan EU behöver säker, långsiktig tillgång till rysk olja och naturgas.

Med tanke på Kinas och Indiens snabbt växande behov av olje- och gastillgångar för att trygga tillväxten är det viktigt att Europeiska unionen för att uppnå både sina mål för säker energi och för klimatförändringar engagerar sig i konstruktiva samtal och praktiskt samarbete med dessa båda framväxande ekonomier.

Slutligen skulle jag idag också vilja säga någonting om reaktionen på orkanen Katrinas effekter på oljemarknaden och om den roll som Europeiska unionen spelat i detta sammanhang.

Internationella energiorganet (IEA) uppmanade sina medlemsstater att frigöra 2 miljoner fat olja per dag i 30 dagar. Trots att det är många år sedan Internationella energiorganets svarsåtgärder prövades så kunde organisationen mycket snabbt komma fram till uppfattningen att störningen på världsmarknaden var tillräckligt stor för att motivera ett frigörande av lager, och nå en uppgörelse med sina medlemsstater om att lager skulle frigöras.

IEA agerar i enhällighet. Denna överenskommelse var en utomordentlig prestation och en ära för alla inblandade. Den visar på förtjänsterna i IEA:s multilaterala tillvägagångssätt och på behovet av ett sådant tillvägagångssätt när det gäller dagens globala oljemarknad.

Alla medlemsstater i Europeiska unionen är inte medlemmar i IEA. Men EU:s försörjningsgrupp för olja träffades för att göra det möjligt för alla medlemsstater att granska sina planerade svar och ge dem som inte är medlemmar i IEA chansen att bidra till den övergripande diskussionen.

IEA:s styrelse granskade på sitt möte den 15 september bidragen från sina medlemsstater om frigörandet av lager. Den beslutade också att det inte längre fanns något omedelbart behov av fortsatta åtgärder och att ståndpunkten kunde omprövas mot slutet av denna månad eller i början av oktober för att se om ytterligare åtgärder behövdes.

Frigörandet av lager har förbättrat försörjningsläget och har haft en lugnande inverkan på marknaden och på priserna. Det är uppenbart att det var en riktig åtgärd och att den genomfördes vid rätt tidpunkt. EU:s medlemsstater kunde förutom att medverka till frigörandet av lager öka bensinexporten till Förenta staterna medan de samtidigt såg till att Europeiska unionen fortfarande försörjdes utan att någon brist uppstod på hemmamarknaden.

Med tanke på det nuvarande läget är den här debatten mycket angelägen. Europeiska unionen lämnar redan ett betydande bidrag till att förbättra förhållandena på oljemarknaden, både på kort och på medellång sikt, men vi har en rad utmaningar framför oss. Jag vill nu ta tillfället i akt att uppmana andra att bidra med sina tankar om detta framtida arbete.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Europeiska kommissionen är mycket bekymrad över den nuvarande situationen på oljemarknaden, som karakteriseras av starka prisökningar. De underliggande orsakerna till dessa höga priser är den allt mer ansträngda balansen mellan tillgång och efterfrågan, framförallt på grund av en stark ökning av efterfrågan på olja under de senaste åren, särskilt i Förenta staterna och Kina, och, som en följd av detta, den rådande betydande bristen på extra råoljeproduktion och raffineringskapacitet. Faktum är att vi 2004 hade den största världsomfattande ökningen av efterfrågan på olja någonsin. Under sådana förhållanden – när det finns begränsade reserver – driver särskilda händelser som kriget i Irak, orkanen Katrina och spekulationer i bränsle upp priserna ännu högre.

Eftersom dessa höga priser börjar få en kännbart negativ inverkan på våra medborgares välbefinnande, särskilt på de mest utsatta, och på vår ekonomi, måste kommissionen liksom medlemsstaterna koncentrera sina ansträngningar på denna utmaning. Även om kommissionen naturligtvis inte ensam kan lösa detta problem menar jag att den kan göra en betydande insats för att uppnå rimligare prisnivåer. Detta är viktigt för EU-medborgarna, men också för de utsatta befolkningarna i utvecklingsländerna, för vilka följderna är ännu mer förödande.

Efter djupgående diskussioner i kommissionen och med fullt stöd från mina kolleger, och särskilt från ordförande José Manuel Barroso, har jag nyligen lagt fram en fempunktsplan med åtgärder som kommissionen redan vidtar och som nu kommer att påskyndas för att möta denna utmaning.

Vår första åtgärd måste vara att spara energi och att minska efterfrågan. Alltsedan jag tillträdde har detta haft högsta prioritet. Kommissionen antog redan i juni 2005 en grönbok om effektiv energianvändning där det konstateras att det finns möjlighet för EU att spara så mycket som 20 procent av sin nuvarande energianvändning på ett kostnadseffektivt sätt. När den gällande lagstiftningen har genomförts fullt ut kommer en energibesparing på 10 procent att kunna uppnås. Kommissionen vidtar därför åtgärder för att påskynda en europeisk handlingsplan för effektiv energianvändning som kommer att följa upp grönboken med en rad konkreta åtgärder för att uppnå potentialen på 20 procent: ökade påtryckningarna för ett fullständigt och snabbt genomförande av det nya byggnadsdirektivet och stora satsningar på en överenskommelse om förslaget till ett direktiv om energitjänster.

Men att enbart EU sparar energi löser inte problemet. Den verkliga utmaningen består i att utnyttja det goda exempel som utvecklats i EU till att verka för en energipolitik utanför unionen som också inriktar sig på att begränsa efterfrågan istället för att helt enkelt öka tillgången på olja och gas. I detta sammanhang kan EU:s exempel illustrera hur ökad energieffektivitet kan minska produktionskostnaderna. Jag prioriterar detta i mina bilaterala kontakter med andra större energiförbrukande nationer och via Internationella energiorganet. Samtidigt är vi lyhörda för den särskilda situationen för de starkt oljeberoende och utsatta utvecklingsländerna.

Vår andra åtgärd måste bli att öka EU:s användning av alternativa energiformer. Det mest logiska svaret på höga oljepriser är att gå över till att använda alternativa, konkurrenskraftiga och mer miljövänliga energikällor på alla områden där detta är möjligt. Till exempel måste energipotentialen hos biomassa i EU utvecklas. En handlingsplan för biomassa kommer att läggas fram före årets slut. Vi bör också öka forskningen om vind-, våg- och solenergi, om väte – särskilt med avseende på transporter – och om rent kol och kolupptagning, och jag kommer att förorda adekvat finansiering av detta i sjunde ramprogrammet. Det adekvata genomförandet av biobränsledirektivet kan också bli givande i detta avseende. Slutligen kommer kommissionen före slutet av 2005 att lägga fram ett meddelande om ekonomiska stödprogram för förnybara energikällor. Dessutom bör vi verka aktivt för att skapa globala allianser för att utforska lönsammare användning av förnybara energikällor, särskilt i utvecklingsländerna.

För det tredje måste vi öka öppenheten och förutsägbarheten på oljemarknaderna. Bristen på öppenhet på världens oljemarknader ger utrymme för spekulationer och hämmar investeringarna inom oljesektorn. Kommissionen kommer att vidta flera åtgärder för att tackla den här situationen såsom att påskynda skapandet av ett europeiskt system för övervakning av energimarknaden inom kommissionen. Syftet med detta observationssystem skulle vara att tillhandahålla tillförlitlig information för att underlätta privata operatörers investeringar inom energisektorn och att förbättra det politiska beslutsfattandet. Kommissionen kommer också att påskynda åtgärder för att dess avdelningar ska kunna offentliggöra uppgifter om nivån på EU:s oljelager på ett mer regelbundet sätt.

För det fjärde måste vi öka tillgången på olja och gas. Även om vi måste prioritera en minskning av efterfrågan och en övergång från olja så skulle det vara fel att inte erkänna att världen kommer att behöva mer olja och större raffineringskapacitet. Därför kommer kommissionen att stärka dialogen mellan producenter och konsumenter med de oljeproducerande länderna, inklusive OPEC. Denna dialog inleddes redan i våras och söndagen den 18 september träffade jag ordföranden för OPEC-konferensen, Sheikh Fahad al Sabah, i Wien. Jag gav då uttryck för vår oro över den rådande oljesituationen och för våra förväntningar på samarbetet med OPEC.

Låt mig i detta hänseende informera er om att OPEC har åtagit sig att bidra till att stabilisera den internationella oljemarknaden och att bidra till att återinföra godtagbara nivåer på oljepriserna. På detta möte betonade OPEC behovet av investeringar i hela försörjningsledet för olja och påpekade särskilt den otillräckliga raffineringskapaciteten på oljemarknaden. OPEC förklarade också att man ser fram emot att få fler chanser att investera i den europeiska förädlingssektorn för olja. Från kommissionens sida framförde vi till OPEC vår oro över att den nuvarande otillräckliga reserven ger utrymme för spekulativa transaktioner på internationell nivå och skapar ökat tryck på oljemarknaden.

Andra samtal med betydande oljeproducerande länder – som Ryssland, Norge och länderna kring Persiska viken –, med olje- och gasindustrin och med de största oljeförbrukande länderna i världen – som Kina, Indien och Förenta staterna – kommer också att fortsätta. En handlingsplan för effektiv energianvändning och förnybara energikällor har nyligen utformats mellan EU och Kina.

Slutligen kommer jag snart att träffa företagsledare från de större oljebolagen eftersom jag anser att det är mycket viktigt att oljebolag handlar på det mest ansvarsfulla sättet med hänsyn till den rådande situationen. Jag kommer särskilt att framhålla behovet av mer investeringar från deras sida och av att besluta vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att avlägsna flaskhalsar som förhindrar ytterligare investeringar, särskilt inom raffineringssektorn.

För det femte måste vi reagera effektivt på krissituationer med avseende på oljelager. I detta sammanhang har kommissionen stött Internationella energiorganets förslag av den 2 september om att öka oljetillförseln med 2 miljoner fat om dagen under en 30-dagarsperiod. Även om de flesta av dessa samlade internationella ansträngningar i början kommer att gå ut på att frigöra säkerhetslager av olja på den internationella marknaden förespråkar kommissionen starkt att energibesparande åtgärder uppmuntras. Vid behov kan detta leda till att medlemsstaterna använder sig av inskränkningar av efterfrågan ifall ytterligare åtgärder krävs. Detta gäller särskilt om minskningen av lager till slut förväntas fortgå i flera månader.

Som ni förmodligen känner till måste alla medlemsstater enligt EU-rätten ha reservlager av olja som motsvarar 90 dagars normal förbrukning och som kan användas i händelse av kortvariga yttre störningar i försörjningen. Även om EU har reservlager av olja så har unionen aldrig använt dem eftersom den inte har några rättsliga möjligheter att göra det. EU måste agera på egen hand eftersom alla EU-medlemsstater inte är medlemmar i Internationella energiorganet.

I detta avseende har kommissionen redan börjat att regelbundet sammankalla gemenskapens försörjningsgrupp för olja i syfte att diskutera oljepriserna, de krisåtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och effektivare sätt att samordna krisåtgärder på gemenskapsnivå.

De senaste händelserna visar på ett tydligt behov av en mekanism för att samordna användningen av oljelager i Europeiska unionen. Kommissionen funderar nu på hur detta kan göras på bästa sätt och kommer att diskutera detta med alla intressenter i ett nytt forum för fossila bränslen som jag har inrättat och som kommer att träffas för första gången i Berlin i oktober. Jag vill påpeka att jag vid utarbetandet av ett sådant förslag kommer att ta stor hänsyn till Europaparlamentets synpunkter på kommissionens tidigare förslag i denna fråga.

Som en sista kommentar vill jag framhålla att kommissionen inte anser att den bästa reaktionen på höga oljepriser är att som kompensation sänka skatterna. Detta uppmuntrar bara konsumenterna att fortsätta att konsumera. Ministrarna vid det senaste informella Ekofinmötet var klart överens om att snedvridande skattemässiga och andra politiska åtgärder som förhindrar den erforderliga anpassningen bör undvikas. Det är ett faktum att skattesänkningar som inte samordnas kan ha en snedvridande inverkan på konkurrensen på den inre marknaden.

Slutligen har kommissionen varit mycket aktiv när det gäller att föreslå åtgärder för att rätta till situationen. Detta kommer att bli framgångsrikt endast om alla berörda – EU-institutionerna, industrin, tredjeländer och internationella organisationer – samarbetar. Jag är därför fast besluten att utnyttja den modell för en balanserad energipolitik som utvecklats inom EU som en modell för ytterligare internationell omställning och att visa vårt engagemang för att hjälpa utsatta befolkningar både i EU och i utvecklingsländer.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Giles Chichester, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera kommissionsledamoten till hans balanserade sätt att se på denna situation och vill ge mitt allmänna stöd för hans synsätt. Låt oss inte förhastat överreagera på en situation som förändras medan vi talar, priserna dämpas i viss mån och vi bör låta marknadskrafterna verka.

Om det finns problem som vi särskilt bör ta itu med, till exempel om det finns en oro för de fattiga och utsatta och missgynnade, så bör vi använda oss av alternativa sociala åtgärder för att hjälpa dem och inte falla för den kortsiktiga lösningen att sänka skatterna. Grunddragen i vår situation förblir oförändrade: EU är starkt beroende av olja och starkt beroende av oljeimport. Vi bör försöka minska det beroendet genom åtgärder för effektivitet, bevarande, ersättning och ny teknik.

Det finns en viktig princip om att skatter fortfarande bör fastställas av medlemsstaterna. Denna bör inte offras till förmån för ett dagsländeliknande EU-omfattande skattesystem. Det är också viktigt att komma ihåg att den avgjort största delen av bränslepriset inom vägtransportsektorn utgörs av skatter. Därför vill jag säga dem som oroar sig för oljebolagens oväntade vinster att vi kanske skulle oroa oss mer för finansministrarnas eller skattmasarnas oväntade vinster.

Slutligen undrar jag om vi, förutom att titta på transportsektorn och vägarna, inte borde tänka på flygsektorn igen för att se om vi skulle kunna nå internationell enighet om att uppnå effektivitet och bevarande av bränsle inom den sektorn. För närvarande är den till hela sin natur obeskattad.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja inleda mitt korta anförande med att understryka att vi har mycket stor respekt för kommissionsledamot Piebalgs, tack vare hans effektivitet och engagemang för att föra energipolitiken framåt. Jag är mycket glad att vi har hans stöd och att han har bekräftat detta de senaste dagarna, och även att ordförandeskapet har gjort flera energipolitiska åtaganden här i parlamentet.

Sett ur vår grupps synvinkel har kommissionens, eller kommissionsordförandens, ord emellertid varit otillräckliga i denna fråga, för som Douglas Alexander förklarade har dessa marknader – om man alls kan kalla dem för det – kraftigt bristande insyn. Å andra sidan måste EU tala med ett tydligt politiskt språk på alla områden – från utrikespolitiken till transportpolitiken, från jordbrukspolitiken till handelspolitiken. Detta gäller även – men givetvis inte enbart – energipolitiken i synnerhet.

Jag välkomnar verkligen det uttalande som kommissionsledamoten gjorde här i dag eftersom det går lite längre än våra tidigare diskussioner. Han sa samma sak i morse i utskottet. När det gäller oljebolagen avundas jag emellertid inte deras eller deras aktieägares stora vinster. Jag anser verkligen att det behövs större socialpolitiskt ansvar för vårt gemensamma samhälle och för företagens egen framtid. Endast en liten del av dessa vinster kan användas för att öka investeringar som kommer dem själva till godo, exempelvis genom att blanda biobränslen, vilket nu görs i vissa länder, samt givetvis även inom forskning om och utveckling av alternativa energikällor.

I morse sa kommissionsledamoten att han var medveten om att vad man hittills har satsat är småpotatis. Jag hoppas att det åtminstone kommer att finnas några fler potatisar efter den dialog som ni tillkännagav här. Om ni blir kvar som kommissionsledamot ännu längre kanske det så småningom räcker för att laga något gott, en energimåltid, som vi kan bjuda den europeiska allmänheten på. Jag önskar kommissionsledamoten lycka till och mycket styrka, och jag ber honom att meddela ledarna för de stora oljebolagen att parlamentet förväntar sig att de gör något för vårt gemensamma samhälle.

 
  
MPphoto
 
 

  Fiona Hall, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar den tonvikt som denna eftermiddag har lagts vid efterfrågeaspekterna av oljeproblematiken. Det skulle vara lättare för oss att koncentrera oss på försörjningsaspekterna och på de svårigheter som orsakats av orkanen Katrina, men om vi gjorde det skulle vi bara sätta på ett plåster när det som verkligen krävs är en större operation.

Bakom problemet ligger EU:s alltför stora beroende av olja. I och med att en tredjedel av EU:s olja importeras från Ryssland och en fjärdedel från Mellanöstern – och de andelarna växer – står vi inför ett strukturproblem som sträcker sig mycket längre än kortvariga kriser. Det är helt enkelt så att vi måste minska oljeförbrukningen. Vi måste verkligen minska den, inte bara prata om att minska den, och vi har talat en hel del om det i samband med minskningen av koldioxidutsläppen. Men det är fortfarande ett stort gap mellan den lysande retoriken om att använda mindre olja och det antal rent faktiska åtgärder som genomförs i realiteten.

Jag har idag två särskilda önskemål till rådet och kommissionen. Det är verkligen en glädjande nyhet att det brittiska ordförandeskapet har åtagit sig att få fram en överenskommelse före slutet av december om effektiv energianvändning och om direktivet om energitjänster, men kan ministern idag försäkra oss att det kommer att bli ett direktiv med vassa klor, ett som innehåller betydande, bindande åtaganden om energiminskning, ett som sätter upp en ram för effektiv energianvändning och stimulerar en snabb ökning av energieffektiva tjänster i hela EU? Det är den här sortens åtagande vi behöver för att hantera efterfrågeaspekten av oljeberoendet snarare än att bara prata om det.

En andra fråga till kommissionen: Kommer kommissionen att engagera sig i gemensamma överväganden om alternativen till olja? Jag välkomnar de kommande strategier som Andris Piebalgs nämnde. Jag hoppas att dessa inte bara kommer från kommissionsledamoten för energi som vi vet är mycket engagerad för att stödja energibesparing och förnybara energikällor. Jag hoppas att det kommer att finnas omfattande och enhetliga strategier från kommissionen för att stimulera EU-initiativ över hela linjen som förenar politiska åtgärder om transporter, industri, beskattning och jordbruk. I många fall har vi tekniken, vi har till och med ett framgångsrikt pilotprojekt någonstans i EU, men vad vi inte har är medlen att sprida tekniken och göra den allmänt tillgänglig.

I min egen region har vi början till en framgångsrik biodieselindustri i Tees Valley. Mycket högavkastande raps växer strax intill en befintlig petrokemisk industri. Vi har redan början på en ”grön väg” med tankställen som har femprocentig biodiesel, men än så länge finns inte infrastrukturen, kapaciteten eller skattesystemet för att sprida detta biodieselprogram överallt. Biodiesel är bara ett exempel på var vi måste sluta prata. Jag är rädd för att efterfrågan på olja inte kommer att minska om det inte finns ett mer konkret strukturerat agerande både för förnybara energikällor och effektiv energianvändning.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt mig först tacka kommissionsledamoten för att han har slagit fast de riktiga prioriteringarna. Vi lever i en värld där det kommer att finnas 150 miljoner bilar i Kina 2015 mot de bara 6 miljoner som finns där i dag. Vi kan inte längre tillåta att man använder monster som väger två ton för att transportera människor som väger 80 kg. Så länge vi inte menar allvar med effektivitet, i synnerhet inom transportsektorn, kommer det inte att bli någon lösning i fråga om olja eller klimatförändringar.

I resolutionen i morgon kommer parlamentet att uppmana EU att bli den mest energieffektiva och minst oljeberoende ekonomin senast 2020. Det är ett enormt tillfälle för miljöpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. För varje euro vi lägger på att värma upp ett hus med olja skickar vi pengar ut från EU i stället för att investera i tilläggsisolering och i arbetstillfällen i EU.

Även om jag är glad över kommissionsledamotens förslag är jag upprörd över Barrosokommissionen som helhet. Det är löjligt att lägga fram ett uttalande om olja som inte innehåller en rad om transporter när vi alla vet att transporter står för 70 procent av oljeförbrukningen i Europa. Därför är min fråga till kommissionsledamoten: När kommer kommissionen med en plan där Jacques Barrot, László Kovács och Günter Verheugen tar sitt ansvar? Det är inte bara ni själv som ska göra det.

Min sista fråga är till det brittiska ordförandeskapet. Ni har inte nämnt direktivet om vägtullar för lastbilar. Det har lagts fram. Om nu rådet inte bara vill komma med ord utan också handling, varför trycker inte det brittiska ordförandeskapet på för en överenskommelse om vägtullar enligt den schweiziska modellen?

 
  
MPphoto
 
 

  Umberto Guidoni, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det problem som vi står inför handlar om att garantera att energiförsörjningen uppfyller de viktigaste kraven i vårt moderna samhälle och på samma gång se till att miljöeffekterna blir så små som möjligt och minska riskerna för folkhälsan.

Det enda svaret är att starta en förändring för att få oljeeran att gå mot sitt slut. Även om det inte finns några mirakelkurer har vi två alternativ som vi måste ta ställning till: energieffektivitet och förnybar energi. Det är det enda sättet för EU att garantera omedelbara svar på både försörjningskrisen med dess höga priser och diversifieringen av energiförråden, för att minska vårt beroende av utländsk olja.

För hela jorden skulle detta kunna betyda att de spänningar som många konflikter bottnar i skulle kunna minska. Vi har nått en punkt där vårt energisystem har blivit för dyrt jämfört med dess fördelar: inte enbart i ekonomiska termer – 100 US-dollar för ett fat ser nu inte ut att ligga långt borta – utan även i termer av miljöförstöring, hälsorisker och kostnaderna för den militära och logistiska apparat som krävs för att kunna garantera kontroll över produktionsområdena och säkra transporter över hela världen.

I Europa måste vi hantera energikrisen med hjälp av forskningsprogram som kan stimulera den tekniska utvecklingen av energisystem som är hållbara och konkurrenskraftiga – inte minst i ekonomiska termer …

(Talaren avbröts)

… så att vi kan skapa arbetstillfällen. Detta är ännu ett skäl till varför vi inte klarar vår resa mot en ekonomi som är baserad på förnybar energi och energieffektivitet utan hjälp från statliga investeringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Guntars Krasts, för UEN-gruppen.(LV) Herr talman! De nuvarande höga, instabila oljepriserna kan påverka den globala ekonomiska tillväxten. Detta skulle vara särskilt smärtsamt för de medlemsstater i Europeiska unionen som på senare år inte har upplevt ett starkt ekonomiskt uppsving, men som ändå är tvungna att betala ett högre oljepris som styrs av en stark, global ekonomisk tillväxt. I flera nya EU-medlemsstater är orsakerna till ökningen av oljepriserna, som beror på att de gamla och energislösande teknikerna spelar en dominerande roll i deras ekonomier, också grunden till ett växande inflationstryck.

För tillfället finns det inga objektiva förutsättningar för en ökning av mängden olja på marknaden. Även om detta skulle ske inom de närmaste åren, skulle oljeproduktionens geografiska läge inte förändras i vilket fall som helst, och det betyder att många risker fortfarande kommer att kvarstå, vilket inte tillåter någon märkbar sänkning av oljepriset. På samma sätt är förhoppningen liten att de oljeproducerande länderna skulle ha ett verkligt intresse av att göra oljemarknaden stabilare eller en möjlighet att arbeta tillsammans med oljekonsumenterna för att uppnå detta. Det nyligen utförda förstatligandet av oljebolag i Ryssland och Venezuela, vilket var ideologiskt och inte ekonomiskt motiverat, har gjort den oljeproducerande sektorn i dessa länder mindre öppen och mindre förutsägbar. Detta är den verklighet som vi måste hantera när vi utformar Europeiska unionens politik, och inte bara på energiområdet.

När det gäller nuvarande kortsiktiga utmaningar – i ett läge då det inte finns några gratis oljereserver på marknaden – är det enda tillgängliga verktyget för att stabilisera oljan en minskning av konsumtionen. Här bör vi upphäva alla former av bidrag och skatteincitament för oljeraffineringssektorn och konsumenterna. Skatteincitament sänder fel signal till marknaden om riktningen på oljepriserna och uppmuntrar konsumtion och ökar i slutändan oljebolagens vinster. Europeiska kommissionen, som agerar i nära samarbete med de organ som övervakar marknaderna i medlemsstaterna, bör skapa en mekanism för övervakning av oljemarknaden för att minska spekulationerna på oljemarknaden, som saknar öppenhet. När det gäller alla åtgärdsstrategier som har lagts fram och planerats av kommissionen för att utöka energiportföljen och minska oljeberoendet i Europeiska unionen, måste jag säga att det är viktigt att titta på en avsevärd ökning av finansieringen i budgetplanen för en utökning av energiportföljen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergej Kozlík (NI). – (SK) För bara några månader sedan tog Europeiska unionens institutioner upp frågan om energisäkerhet i Europa. Enligt ett visserligen platoniskt uttalande kommer de europeiska ländernas beroende av externa energikällor att öka från 50 till 70 procent de kommande 20 åren.

Länderna i Europeiska unionen innehar inga betydande naturliga energikällor. Därför stöder jag åtgärder för ökad energieffektivitet, alternativa och förnybara energikällor och energibesparing. Samtidigt stöder jag de planerade åtgärder som syftar till att öka oljereserver och oljeprodukter i medlemsstaterna, och en gemensam ståndpunkt för Europeiska unionen i samtal med OPEC och andra länder, som syftar till att förbättra stabiliteten på marknaden för råolja och energi.

Men å andra sidan måste EU-institutionerna anta ett mer långsiktigt förhållningssätt till stängningen av befintliga energianläggningar. I detta sammanhang måste jag kritisera beslutet, som till stor del motiveras av politiska hänsynstaganden, att i förtid avveckla kärnkraftverket i Jaslovské Bohunice, trots att kärnkraftverket uppfyller driftssäkerhetskraven. Detta försvagar energipotentialen inte bara i Slovakien utan också i hela Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE). – (FR) Herr talman! Vi lever i en värld som är svältfödd på energi, där ungefär 1,5 miljoner människor inte har tillgång till elektricitet. Kriser liknande den som skakar oljemarknaden visar vårt överberoende av fossila bränslen. Troligen kommer oljan aldrig att ta slut, men utvinningen av den återstående oljan kommer att bli så dyr att våra ekonomier kommer att tvingas att ta avstånd från den. Desto större anledning att förbereda för den period som följer efter oljeberoendet. Energibesparingar och bättre energieffektivitet måste prioriteras. Alla former av förnybar energi måste uppmuntras.

Hur som helst behövs fortfarande en betydande teknisk utveckling för att öka den ekonomiska användningen av ”ren” energi. Europa måste öka investeringen i alla former av energiforskning och i teknisk utveckling som rör vätgas. Omvandlingen av vätgas kräver mycket energi. Vi kommer inte ifrån kärnkraft omedelbart. Jag hoppas att vi kommer att uppnå fusion via ITER. Under tiden kommer kol att fortsätta att vara en viktig primär energikälla, även om det är nödvändigt att utveckla renare tekniker.

För närvarande orsakar den oberäkneliga råoljemarknaden problem. Intelligensen på denna marknad kan ifrågasättas med tanke på den plötsliga prisexplosion som orsakades av tillkännagivandet av en cyklon och den plötsliga kollapsen av dessa priser när orkanerna Katrina och Rita hade bedarrat. Det finns för många kortsiktiga spekulationer på denna mycket speciella marknad, som är skapad av en kartell och oligopoler. Kommissionen måste följa den rovgiriga aktiviteten hos vissa mycket spekulativa fonder på närmare håll och rikta in sig på att skapa större öppenhet om hur oljepriserna sätts. Europas medborgare skulle bli tacksamma för en ökad regelbunden inblandning.

 
  
MPphoto
 
 

  Vittorio Prodi (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också tacka kommissionsledamoten för att han är här i dag och för hans engagemang. Vi har under förmiddagen diskuterat vilka strategier vi bör välja, och jag håller med honom om att problemet måste angripas på ett systematiskt sätt, just därför att vi står inför en enorm utmaning.

Oljan håller på att ta slut och det gör även ekosystemets möjlighet att ta hand om avfallsflödet och mängden förbränningsprodukter. Vi behöver få ett slut på oljeperioden – vi måste det helt enkelt – men detta innebär förändring, och därför behöver vi också ett ledarskap för förändringen. Vi kan inte acceptera den passivitet som många nationella regeringar uppvisar på detta område. Det vore att ta allting för givet. Det som vi faktiskt kan ta för givet är att oljepriserna kommer att öka ännu mer eftersom den nuvarande efterfrågan gör att det inte finns något skäl att sänka priserna.

Vi måste vidta åtgärder omedelbart och införa åtgärder redan tillsammans med de strategier som nämndes tidigare: besparingar, effektivitet och diversifierade energikällor. Vi måste framför allt fokusera på förnybara energier, eftersom det är dessa som kommer att göra det möjligt för oss att fullgöra vårt åtagande inför kommande generationer. Dessutom innebär ledarskap också en möjlighet att styra processen på kulturell nivå, eftersom vi kan förbereda för en verklig ändring av efterfrågan just genom en förändring av kulturen.

Det handlar inte om åtstramning eller måttfullhet, utan vi kan höja vår civilisation till nya nivåer genom att ta det kunskapsbaserade samhället på allvar. Vi måste göra det systematiskt, och detta är det ledarskap vi måste engagera oss i.

 
  
MPphoto
 
 

  Satu Hassi (Verts/ALE). – (FI) Herr talman! Den snabba ökningen av oljepriset har fått var och en att inse att det inte kommer att vara för evigt. Detta har varit uppenbart för tänkande människor under en lång tid nu, inte minst på senare tid eftersom petroleumgeologer har analyserat sambandet mellan efterfrågan på olja och tillväxten av dess årsproduktion.

Nu måste vi fokusera på att utveckla rena alternativ med hållbar framtid, såsom förnybar energi och ökad energieffektivitet. Det vore dumt nu att slösa bort resurser på fossila bränslealternativ som är ännu smutsigare än olja, såsom flytande bränsle som tillverkats av kol eller oljeskiffer.

Som min kollega, Claude Turmes, sa används den mesta oljan för transporter. Av den anledningen behöver vi ompröva vårt transportsystem. Vi bör rikta in oss på att utveckla kollektivtrafiken precis som biobränslena. I de EU-finansierade investeringsprojekten inom kommunikationsområdet bör det till exempel läggas större tonvikt än någonsin på järnvägar.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL).(EL) Herr talman! Jag är ledsen, men trots att oljekrisen har pågått i ett år är kommissionens reaktion minst sagt avspänd och rådets reaktion obefintlig. I dag har vi återigen hört utmärkta uttalanden som dock inte åtföljs av åtgärder. Detta visar en brist på klarsynthet.

Jag frågar er: Har drastiska åtgärder vidtagits för att dämpa oljeberoendet? Har man sökt lösningar i den energikrävande transportsektorn, som konsumerar 70 procent av den totala produktionen? Svaret är tyvärr nej.

Slutsatsen är att ökningen av oljepriserna, i samband med naturkatastroferna, till stor del på grund av oförsiktig förbrukning av mineraliskt bränsle, reser kravet på att överge en energikrävande utvecklingsmodell och snabbt utveckla alternativa energiformer. För att uppnå detta behöver vi dock pengar, och tyvärr avslår både rådet och kommissionen tanken på en särskild bränsleskatt för att finansiera denna investering i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (UEN). – (EN) Herr talman! Även om jag välkomnar det som rådet och kommissionen har sagt är verkligheten den att det i dag finns en efterfrågan på fossila bränslen som hela tiden växer. Under de närmaste åren kommer efterfrågan bara från Kina att öka till tidigare okända nivåer. I slutändan kommer Kina att konkurrera med Förenta staterna om den hela tiden minskande tillgången, vilket är en motbjudande tanke, och som vi vet håller de fossila bränslena snabbt på att ta slut.

Alternativa energikällor är mycket viktiga för vår framtid. Vad krävs för att vi ska ta detta på allvar? Bioetanol är en sådan källa. Europeiska kommissionen inser betydelsen av den industrin och av att vissa jordbruksprodukter, däribland socker, kan användas för tillverkning av bioetanol.

Kommissionen bidrar för närvarande ekonomiskt till europeiska biobränsleprojekt. Tyvärr utnyttjar medlemsstaterna dessa medel fortfarande i en bedrövligt låg utsträckning.

Mera mark kommer att bli tillgänglig för alternativ användning som ett resultat av halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Våra jordbrukare, som bevarar landsbygdsmiljön, skulle verkligen på allvar kunna bidra till att bemästra klimatförändringen genom att använda jordbruksmark på andra sätt, dvs. till produktion av alternativa och förnybara energikällor. Är det inte på tiden att vi verkligen tar detta på allvar?

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! När vi pratar om olja bör vi ställa frågor om Europeiska unionens utrikespolitik och dess faktiska godkännande av en aggressionspolitik och om den utarmning av energiresurser och huvudråvaror som utövas av multinationella företag och Förenta staterna.

Allting som å ena sidan producerar välstånd och å andra sidan utarmar de legitima innehavarna av resurserna, blir omedelbart en måltavla för plundringsförsök av de finansiella och politiska förvaltningar som jag nämnde. Ingen här vill prata om att minska mervärdesskatter eller tullar. Vad kan då göras för att befria våra folk från oket av beroendet av intressen utanför Europa?

1. Förstatliga resurserna; 2. Stärka de politiska och ekonomiska banden med produktionsländerna för att bli deras främsta handelspartner; 3. Sluta att stödja eller vara delaktig i USA:s utrikespolitik; 4. Befria de europeiska forskningsorganisationer som arbetar med alternativa energikällor, särskilt biomassa, jordvärme och all övrig förnybar energi, från begränsningar och villkor och i stället ge dem betydande ekonomiskt stöd; 5. Övervaka de priser som oljebolagen tar ut i de olika länderna i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Christoph Konrad (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är viktigt att betona att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater också är för alternativ energi, och att sådan energi inte bara främjas utan också görs konkurrenskraftig. Det är oacceptabelt att den ska förbli subventionerad på obestämd tid. Vi måste se till att alternativ energi blir konkurrenskraftig.

När jag har lyssnat på debatten i parlamentet kan jag konstatera att många ledamöter även här sätter stor tilltro till staten. Ledamöter uppmanar till statligt ingripande och glömmer faktiskt att oljepriset i en konkurrenskraftig ekonomi trots allt följer marknaden. Det är först och främst ett marknadspris, vi måste acceptera det. Till sist är vi ändå alla medvetna om att raffineringskapaciteten är en del av problemet. Denna är otillräcklig för tillfället, men situationen kommer att ändras något igen.

Men när över 70 procent av priset vid bränslepumparna i EU:s medlemsstater, som i Tyskland, utgörs av skatt, måste vi ledamöter i Europaparlamentet vädja till de nationella regeringarna att vidta tillfälliga åtgärder mot detta för att ge allmänheten någonting tillbaka, framför allt i högskatteländerna, och således garantera fortsatt rörlighet i dessa arbetsinriktade samhällen. Detta är ytterligare ett krav som framför allt är av politisk karaktär. Man kan inte rasa mot marknaderna och samtidigt själv vara ansvarig för 70 procent av priset. Det vore att lägga ansvaret på fel fjärdedel. Det vore därför klokt av oss att klargöra att staten bör stödja alternativ energi – inom rimliga gränser – men att vi också bör investera i nya tekniker. Det finns en mängd sådana alternativ att välja bland, till exempel hybriddrivsystem. Här bör dock tonvikten ligga på måttlighet och sunt förnuft, snarare än ideologi.

 
  
MPphoto
 
 

  Reino Paasilinna (PSE). – (FI) Herr talman! Ryssland intensifierar sitt samarbete med OPEC. Oljeproducenternas kartell blir mäktigare än någonsin. Förhoppningarna och åtgärderna som rör utvecklingen av förnybara energikällor har inte fått tillräckligt snabba effekter. Priset på olja förblir högt, medan Europa blir allt mer beroende och krisbenäget.

Medan vinden genererar kraft på en kontinent, störtar Europa huvudstupa in i kris. I Förenta staterna fick vind och vatten stopp på en tiondel av oljeraffineringsverksamheten, men priset steg med 40 procent. Det kommer fler kriser i framtiden, eftersom efterfrågan på olja och oljeförsörjningen har ett så nära samband. Bolagens vinster borde användas till att utveckla hållbara, alternativa former av energi. Efterfrågan kommer därför att gå ned, och ersättas med forskning, biomassa och alternativ.

Vi har dock inte försökt lägga fram lagförslag som begränsar spelet på fondbörsen, som höjer priserna, vilket min kollega Robert Goebbels nämnde, eller som minskar den sociala ojämlikhet som beror på oljan. Är ordförandeskapet, som också leder G8, berett att hålla ett toppmöte mellan de främsta konsumenterna och säljarna så snart som möjligt, och i alla händelser före konferensen mellan oljeministrarna nästa vår? Vi bör stabilisera oljepriserna.

Slutligen, kommissionsledamot Andris Piebalgs: Hur ser situationen ut för energidialogen mellan Europeiska unionen och Ryssland? Görs några framsteg?

 
  
MPphoto
 
 

  Roberto Musacchio (GUE/NGL).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vår debatt i dag om oljeproblemen innebär att prata om svårigheterna i vår nuvarande situation – från krig till utsläpp av icke-förnybara resurser och miljöförstöring – och om att besluta om vi ska ha en annan framtid eller om vi ska ha någon framtid överhuvudtaget.

Oljekrisen beror inte på kortsiktiga ekonomiska faktorer, vilket nu är uppenbart. Den är kopplad till att de nuvarande sociala och geopolitiska strukturerna och utvecklingsmodellerna är överspelade. Att hitta en väg ut ur detta kräver rättvisa, omfördelning av rikedomar, nya utvecklingsparadigmer och nya energipolitiska åtgärder som är baserade på effektivitet och på rena, säkra, förnybara alternativ, motsatsen till kol och kärnkraft. Fred, rättvisa och miljö är de enda alternativ som kan föra oss in i framtiden. Vi måste förverkliga dem med hjälp av praktiska politiska åtgärder som inte bestäms av marknaden, utan utvecklas genom nya politiska alternativ och nya åtgärder i det offentliga livet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luis de Grandes Pascual (PPE-DE). – (ES) Herr talman, herr energikommissionsledamot! Tack för att ni är här. Er närvaro är mycket lämplig. Det har tveklöst framförts enhälliga krav inom unionen på att ta itu med den hårda verkligheten beträffande ökningen av oljepriset. Situationen var förutsägbar, men verkligheten har varit mycket brutalare än vad som förväntades. Faktum är att prognoserna har fördubblats, och råoljepriserna påverkar den ekonomiska tillväxten och välbefinnandet hos unionens medborgare.

Diagnosen är densamma, och de olika recepten för att minska den makroekonomiska obalansen då råoljepriserna ökar är mycket likartade. Jag säger inte att det är dåligt att man är överens om analysen, men jag vill säga att dessa åtgärder vidtas på medellång och lång sikt och kräver vilja, och att de är otillräckliga på kort sikt.

Om ni tillåter mig ska jag inte slösa bort tid – tid som jag inte har – på att säga de vanliga sakerna. På utskottet för transport och turisms vägnar vill jag i stället rikta uppmärksamheten mot den extrema situation som vägtransportsektorn har hamnat i, inte i tillfälligt avseende utan i strukturellt avseende, och som kommer att bli svår att lösa.

Vi samtycker till de statliga ingripanden som syftar till att vidta åtgärder för att underlätta en trafikomställning i riktning mot effektivare transportsätt. Vi samtycker till att vidta åtgärder för effektivare användning av de olika transportsätten, och slutligen samtycker vi till att vidta åtgärder för att öka energieffektiviteten för fordon. Samtidigt måste ni dock hålla med mig om att det på kort sikt inte är möjligt att ändra verkligheten och att det främsta offret för resultaten av denna situation är en sektor som transportsektorn, som är alltför beroende av hur efterfrågan utvecklas och är utlämnad till fluktuationer i oljepriser.

De ständiga ökningarna av råoljepriset har lett till en kraftig ökning av bolagens driftskostnader, vilket försätter sektorn i en helt maktlös situation med tanke på att det är omöjligt för dem att ta igen höjningen genom att höja priset på de tjänster som de tillhandahåller. Utan att det påverkar antagandet av de mer allmänna åtgärder som vi kommer att samtycka till, anser vi därför att det vore lämpligt att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna också undersöker åtgärder för att justera ned skatten på den diesel som används yrkesmässigt och att anpassa beskattningen på ett sätt som verkligen påverkar sysselsättningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Hedkvist Petersen (PSE). – Herr talman, herr rådsordförande och herr kommissionär! Som det har sagts här så står transportsektorn för den absolut största delen av den totala oljekonsumtionen i EU. Vi är alla extremt oljeberoende för att transportera varor och för att röra oss, eftersom vägtransporterna dominerar så.

Det här har vi och industrin vetat under en längre tid, men medvetandet har inte kommit till handling. Vi måste nu ställa om och påbörja arbetet mot förnybara energikällor och bränslen. Men man kan också se positiva tendenser, medvetenheten ökar och bilindustrin i USA har efter Katrina begärt att presidenten ska inkalla ett toppmöte om vad man kan göra för att utveckla alternativa bränslen. De stora biltillverkarna säger också att man i USA måste minska bensinberoendet. Vi måste använda oss av denna medvetenhet och skapa förutsättningar i våra samhällen och i vår union – och det är ju det som vi som politiker kan göra. På transportområdet måste vi forska fram nya förnybara bränslen, t.ex. satsa på syntetisk diesel. Vi måste gynna alternativa bränslen, som etanol. Vi måste förnya fordonsparken, och här går det att göra ganska mycket, ganska fort. Vi måste också satsa på alternativa transporter.

Vi har pratat om järnvägarna idag och beslutat att utveckla järnvägstrafiken. Det är viktigt, men vi måste också i översynen av vitboken skriva mer och ta fler beslut när det gäller alternativa bränslen och förnyelse av bilparken.

 
  
MPphoto
 
 

  Carmen Fraga Estévez (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag har kommit hit för att tala om en sektor som särskilt påverkas av den här situationen, dvs. fiskerisektorn. Jag håller med kommissionen om att det är nödvändigt att utarbeta en handlingsplan på medellång och lång sikt som gör det möjligt för flottan att hantera de nuvarande förhållandena, som bevisligen är strukturella snarare än tillfälliga, även om jag också måste klargöra att jag inte förnekar att vissa av de lösningar som generaldirektoratet för fiske och havsfrågor anger, eftersom energibesparing, såsom skrotning av gemenskapens flotta, är mycket oroande för många av oss.

Jag anser att vi, när vi förbereder oss för framtiden, också måste ta hänsyn till nuet, eftersom flottan redan är i en desperat situation och vi inte är övertygade om de kortsiktiga åtgärderna som angavs vid fiskeministrarnas senaste rådsmöte.

Det tillfälliga stoppet av FFU är inte avsett att hantera denna typ av kriser, eftersom regeringarna dessutom redan har tilldelat sina medel och en ny programplanering är problematisk. Kommissionsledamot Joe Borgs tillkännagivande om ökningen av det försumbara stödet löser inte heller problemet, eftersom vi måste vänta i nio månader och på nya gemenskapsregler för att detta ska kunna lösas.

Detta leder till att många medlemsstater hjälper sina sektorer så gott de kan, vilket också leder till betydande snedvridning av konkurrensen. Precis som för ett år sedan vill vi därför återigen uppmana kommissionen, som här representeras av kommissionsledamoten med ansvar för energi, att göra det möjligt för fiskerisektorn att komma ur den här krisen. Detta skulle innefatta att införa en mekanism som skulle träda i kraft automatiskt när det sker plötsliga eller kontinuerliga ökningar av bränslepriserna och att denna bör mobiliseras innan fiskeföretagen börjar kollapsa i massomfattning.

 
  
MPphoto
 
 

  Mechtild Rothe (PSE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr minister, mina damer och herrar! Det finns flera viktiga svar på den nuvarande oljekrisen. Jag är dock helt övertygad om att den enda korrekta lösningen på lång sikt är att komma ifrån vårt beroende av olja, en energikälla som kommer att vara i kanske ytterligare 40–60 år, är krisbenägen och ökar i pris ju större bristen blir. Vi kan därför se att alternativen är ett givet val.

Energibesparing måste komma först. Studier har visat att besparingar på 14 procent inom transportsektorn och 20 procent inom byggnadssektorn är möjliga, och det utan några som helst uppoffringar i fråga om bekvämlighet. Jag vänder mig till rådsordföranden när jag uttrycker min innerliga förhoppning om att vi, särskilt i denna svåra situation, ska lyckas med att nå en förnuftig och genomförbar kompromiss om direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster.

Mycket har uppnåtts i Europeiska unionen på området förnybar energi, men brister kvarstår. Nästan hälften av all producerad energi används för att generera värme, en stor del av detta från olja. Inte minst här ser vi att genomslaget inte når sin potential. Jag vill därför uppmana kommissionsledamoten att verkligen lägga fram ett lämpligt direktiv om detta, med tydliga mål och relevanta åtgärder i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den nuvarande situationen med tanke på oljepriserna är mycket otillfredsställande.

Å ena sidan betalar konsumenterna mycket höga priser. Å andra sidan skapas omotiverade vinster, inte bara inom oljesektorn utan också inom andra energisektorer. Jag anser att det är vårt ansvar att diskutera hur de här bolagen kan placera dessa omotiverade vinster på bästa sätt, och i synnerhet vad de stater som tjänar mest på detta kan göra med dessa skatter.

Huvudfrågan måste vara att denna inkomst inte investeras i andra områden. Kommissionen borde kanske utarbeta en handlingsplan för ett frågeformulär som undersöker hur företagen, och i synnerhet nationalstaterna, på bästa sätt kan placera denna extrainkomst som strömmar in i deras kassavalv. En möjlighet vore att starta ett slags projekt om riktmärkning och bästa metoder för att se till att denna inkomst läggs på forskning och utveckling, effektivitetsåtgärder, skattelättnad – inte på konsumtion utan på investeringsområdet –, omfördelning och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP).

En helt ny möjlighet att slå in på en ny väg öppnas i detta avseende. Jag anser att vi kan samla in exempel på bästa sätt att hantera detta i nationalstaterna, och kanske till och med på internationell nivå.

Den andra huvudfrågan är följande: För tillfället utfärdas fakturor i dollar. Detta kan vara till vår fördel för tillfället, men det är också möjligt att vinden vänder, det vill säga när priserna ökar ytterligare och dollarn ändrar riktning. Av den anledningen bör vi kanske överväga huruvida det är möjligt att skapa ett separat euroområde i energisektorn för andra länder än OPEC-länder, eller till och med incitament för att skapa ett sådant område, eftersom detta också skulle medföra en viss grad av stabilitet och oberoende.

Min slutliga synpunkt är att vi för hedgefonder behöver kapitalkrav och kapitalvillkor som uppfylls, och slutligen också öppenhet för att lämpligen förhindra onödig marknadsspekulation i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Riitta Myller (PSE). – (FI) Herr talman! Jag stöder dem som har insett att beroendet av olja måste upphöra genom stora ansträngningar att investera i förnybara energikällor och energibesparing. EU bör stödja genombrottet för nya miljötekniker. Dessa innovationer kan hjälpa oss att inte bara öka vår självförsörjning av energi, utan vi kan också förbättra luftkvaliteten och minska växthusgaser.

Många av de förnybara energikällorna som bidrar till att bevara miljön finns redan inom räckhåll. Biomassa kan användas på flera sätt för uppvärmning, för att producera elektricitet och som bränsle. Hittills är detta den enda förnybara energikälla som kan användas för att ersätta flytande transportbränsle. EU bör sätta upp ambitiösa mål för att minska beroendet av olja och öka besparingarna. Förnybara energikällor bör stå för åtminstone 25 procent av EU:s hela energiförbrukning år 2020.

 
  
MPphoto
 
 

  Ján Hudacký (PPE-DE). – (SK) Den nuvarande energisituationen, som framför allt har orsakats av oljekrisen, tvingar oss att söka en snar lösning. Det är viktigt att använda råoljan så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Det kan inte finnas något tvivel om att Europeiska unionens ansträngningar i denna riktning bör omfatta åtgärder för att så snart som möjligt överge användningen av råolja för att producera el. Det är dags att diskutera denna fråga öppet.

Kärnkraft är en mycket effektivare ersättning för råolja, både i fråga om tillgänglig produktionskapacitet och miljöskydd. Kärnkraftstekniken tillämpar de modernaste teknikerna med höga säkerhetsnormer. Den är dessutom en ren energikälla som inte producerar några koldioxidutsläpp. En säker lösning har alltså hittats på det problem som motståndarna till kärnenergi ofta betonar – kärnavfallet. Genom investeringar i forskning om säker kärnavfallsåtervinning och ytterligare utveckling av nya tekniker, vilket Europeiska unionen också kan tillhandahålla genom att ge tillgång till det sjunde ramprogrammet, elimineras snart eventuella tveksamheter om säkerheten i kärnkraftverk.

Å andra sidan vill jag inte tona ned vikten av andra alternativa energikällor, särskilt de källor som inte producerar koldioxidutsläpp. Allvaret i den nuvarande energisituationen kräver dock ett antagande av den enda rationella och lämpliga lösningen: en återgång till kärnkraft genom konstruktionen av ny produktionskapacitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mia De Vits (PSE). – (NL) Herr kommissionsledamot! Om ni vill lindra den direkta effekten av ökningen av oljepriserna räcker det inte med att bara presentera långsiktiga lösningar. Vi förväntar oss att kommissionen ska spela en samordnande och övervakande roll även för kortsiktiga åtgärder. Det är bland allmänheten, särskilt den svagare delen, och bland dem med låga inkomster som den dyra oljan skördar sina offer. Det är varje lands ansvar att vidta åtgärder för att lindra dessa problem, men Europeiska kommissionen skulle kunna samordna åtgärderna genom att till exempel tillåta en reducerad mervärdesskatt inom detta kompetensområde. Kommissionen är också skeptisk till att stödja industrier som berörs av de höga oljepriserna, särskilt transportindustrin men också fiskeindustrin, men även för dessa kan kommissionen spela en stor roll genom att samordna övergången till miljövänlig utrustning. Många fiskare saknar ekonomiska resurser för att täcka dessa kostnader, och jag vill därför be er att fördubbla ert stöd för att få till stånd denna övergång.

 
  
MPphoto
 
 

  Alejo Vidal-Quadras Roca (PPE-DE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Jag vill först gratulera kommissionsledamoten med ansvar för energi till den snabba reaktionen på den senaste tidens extrema och varierande oljepriser som presenteras i denna plan, ur vilken han i dag har förklarat huvudpunkterna, grundidéerna och de konkreta åtgärderna, som jag helt accepterar.

Priset på råolja steg med 50 procent förra året, och denna ökning har lett till en avsevärd snedvridning av konkurrenskraften i vår ekonomi. Många regeringar utsätts därför för ett hårt tryck för att minska skatten på olja inom vissa transportsektorer. Som kommissionsledamoten har sagt är detta dock ingen lösning. Precis som att det skapar snedvridningar på marknaden och problem med bestämmelserna om statligt stöd, banar det väg för möjliga ökningar av konsumtionen och det framtida priset per fat.

Vi måste vidta de åtgärder som kommissionsledamoten anger i planen: beslutsamt främjande av användning av förnybar energi och förbättrad effektivitet, ökad raffineringskapacitet för att förhindra spekulation med tanke på att kärnenergi är en viktig del av säkerheten för försörjningsstrategin, och främjandet av användningen av biobränslen. Vi diskuterar en kris i dag, men vi måste lära oss av den för att planera för vår framtid på ett intelligent sätt.

Jag vill inte sluta utan att be rådet, vars företrädare för närvarande tittar i ett papper med stort intresse, att med stort allvar och mot bakgrund av rådande omständigheter beakta effekterna av en oacceptabel minskning av de medel som är avsedda för teknisk forskning och innovation i det sjunde ramprogrammet.

 
  
MPphoto
 
 

  Antolín Sánchez Presedo (PSE). – (ES) Herr talman! Energisystemet är mycket viktigt och har globala dimensioner. De åtgärder som vidtas i EU för att dämpa effekterna av stigande priser bör vara samordnade och förenliga med våra multilaterala åtaganden.

Vi måste få till stånd mer öppenhet och balans i prissättningen som eliminerar spekulativt beteende och förhindrar missbruk av stora aktörer och offentliga åtgärder som skapar snedvridning. Vi måste införa större rationalitet och effektivitet i det globala systemet och därmed förhindra det energispill som vi alla betalar för – Förenta staterna använder 50 procent mer energi per BNP-dollar än Europeiska unionen.

Vi måste minska skillnaderna i miljölagstiftningen, vilket har blivit aktuellt för Förenta staterna med tanke på de orkaner som har härjat under den senaste tiden, genom att uppmana företagen att lägga upp större reserver och främja nya investeringar.

Vi måste rikta in oss på en ny energimodell med hjälp av innovation på transportområdet, utveckling av teknik som främjar icke-kolbaserade energikällor och utveckling av förnybara energikällor; detta ska också ske genom ett stabilt och långsiktigt internationellt samarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Liese (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag håller med dem som har tackat och berömt kommissionsledamot Andris Piebalgs för hans aktiva och sammanhållna strategi.

Jag skulle nu vilja diskutera frågan om förnybara energikällor, inte därför att jag anser att dessa är den enda lösningen på problemet, utan därför att jag som skuggföredragande för min grupp har ett särskilt ansvar för denna fråga. Visst är det så att förnybara energikällor utgör en del av gensvaret på de höga oljepriserna, men jag anser att ytterligare en viktig faktor är att EU och medlemsstaterna inte alltid har fastställt de rätta prioriteringarna när det gäller förnybara energikällor.

Vi har ett direktiv om elektricitet och är aktiva inom detta område, om än ganska mycket mindre aktiva inom området biobränslen. Vi har ännu inte en sammanhållen EU-strategi för främjande av förnybar energi inom områdena uppvärmning och kylning, trots att olje- och gasberoendet är starkast här. Vi vet också varför: många förespråkare för förnybar energi ser denna bara i ett motsatsförhållande till kärnkraft. Jag undrar emellertid om det verkligen är så oerhört viktigt att sluta att använda kärnkraft. Är det inte mycket viktigare att minska olje- och gasberoendet och kontrollera orsakerna till klimatförändringarna i så hög grad som möjligt?

En del kanske säger att det är viktigt att göra en sak och oerhört viktigt att göra en annan, men det är inte så enkelt när vi bara har begränsade medel till vårt förfogande. I Tyskland, t.ex., finns det en lag om förnybar energi, enligt vilken 0,5 euro/kWh investeras i fotovoltaisk teknik. Totalt kommer 3 miljarder euro att samlas in på detta område under de kommande åren. Man kan naturligtvis inte få tag i dessa pengar på annat håll.

Vi måste komma ihåg att, för varje euro som investeras i uppvärmning och kylning – t.ex. inom uppvärmning som grundas på biomassa, värmepumpar eller solvärmeenergi – blir koldioxidutsläppen 45 gånger lägre och man sparar 45 gånger så mycket fossila bränslen. Det är därför dags att få några nya prioriteringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Herr talman! Trots att priset på råolja har tredubblats på världsmarknaden under de senaste tre åren, verkar människans omättliga hunger efter energi inte ha dämpats. Naturkatastrofernas ekonomiska effekter i år verkar dessutom fungera som en varningsklocka för vårt bensinberoende samhälle. De flesta medlemsstater förlitar sig på energikällor i avlägset belägna områden och länder, vilket resulterar i ett beroende av mindre demokratiska stater. Om vi inte handlar tillräckligt snabbt måste vi börja använda ännu mer förorenande bränsletyper när vi har gjort slut på ren olja och gas. Detta kommer att resultera i ännu värre miljöskador. Jag välkomnar därför verkligen kommissionens fempunktsplan, särskilt kapitlen om energieffektivitet och användning av alternativa energikällor.

Vi måste med alla medel minska oljekonsumtionen inom energiproduktionen, särskilt när det gäller transporter. Det aktuella direktivet måste följas bättre om man ska kunna främja biobränslen. Tjänsteleverantörer och konsumenter måste få uppmuntran genom förmånsskatter och administrativa åtgärder. Det är oerhört viktigt att stödja forskning om icke-oljebaserad energiproduktion i större utsträckning i EU, både på gemenskaps- och medlemsstatsnivå. Man måste stödja nanotekniken inom solenergiområdet, biotekniken inom biobränsleområdet, MUX inom kärnenergiområdet eller ITER inom området för termonukleär energi, eftersom de är mycket viktiga både för miljön och ekonomin – och detta stöd är oundgängligt om vi vill att varningsklockorna ska sluta ringa. Det är goda nyheter att större oljekonsumerande och miljöförorenande länder som Förenta staterna, Kina, Indien, Australien, Japan och Sydkorea undertecknade ett avtal i juni i år i Laos som ett slags motkraft mot Kyotoavtalet i syfte att utveckla och främja renare energityper och tekniker, eftersom lösningen måste vara global – precis som själva problemet är.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Dyr olja är naturligtvis det bästa incitamentet för både myndigheterna, industrin och konsumenterna att leta efter alternativ, och det är underförstått att vi oreserverat stöder de initiativ som ni har utvecklat på detta område under de senaste veckorna. Detta är bara bra på lång sikt, men på kort sikt, som redan har påpekats i eftermiddag, löper oräkneliga familjer och enskilda individer, både gamla och unga, risken att hamna ute i kylan – bokstavligen – under de kommande månaderna, eftersom de helt enkelt inte längre kan betala sina uppvärmningskostnader. Jag är rädd att kommissionen, med sin konsekventa om än lite styvnackade inställning, inte tar hänsyn till detta i tillräcklig grad.

Samtidigt har olika nationella regeringar vidtagit många olika typer av nya åtgärder. Den belgiska regeringen avser t.ex. att täcka en del av kostnaderna för eldningsoljan i syfte att minska trycket, men sådana åtgärder löser naturligtvis inte de uppvärmningsproblem som väldigt många personer har för tillfället, och jag vädjar därför till er att göra något på kort sikt. En tillfällig sänkning av momsen på eldningsolja kanske inte är en så dålig idé. Herr kommissionsledamot! Jag vet att ni inte stöder denna idé, men detta är trots allt en social åtgärd. På lång sikt kanske ni vill använda någon slags bandbredd. Med detta menar jag inte bara en lägsta utan även en högsta sats, med andra ord en lägsta och högsta gräns inom vilken medlemsstaterna bör röra sig. På detta sätt kan vi göra något åt de enorma och löjliga prisskillnaderna mellan medlemsstaterna.

Eldningsolja, gas och el är grundläggande och nödvändiga när det gäller att värma upp hus och definitivt inte någon lyx. De är mycket viktiga, och som ni känner till bättre än jag består en stor del av priset av moms och punktskatter som fyller de statliga kassakistorna. Därför finns det absolut utrymme att vidta strukturella åtgärder, och utan tvekan på kort sikt

En avslutande kommentar, herr kommissionsledamot. Samtidigt som ni uppenbarligen måste försvara EU:s långsiktiga intressen, skulle ni göra en mycket vänlig gest gentemot alla dessa sårbara familjer som riskerar att hamna i svårigheter under de kommande veckorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Strejček (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill göra några anmärkningar som några kanske finner hädiska.

Enligt min uppfattning bör Europeiska unionen uppmuntra till en internationell politisk debatt som skulle öppna vägen för investeringar i utvecklingsländerna. Fördelarna med det är uppenbara: Stora europeiska företag skulle bidra ekonomiskt till utvecklingsländerna medan Europa skulle dra nytta av billigare olja från de länderna och bidra till att höja deras levnadsstandard.

Från en ekonomisk utgångspunkt bör vi låta marknaden fungera utan någon reglering, utan begränsningar och utan ytterligare pålagor. Vi måste sluta drömma om universalmedel i form av förnybara energikällor och vara realistiska. Vi bör avstå från att försöka påverka oljepriset på konstlad väg. Den enda möjliga lösningen är att låta marknaden fungera själv. Marknadskrafterna kommer själva, med utgångspunkt i efterfrågan och tillgång, att återupprätta balansen mellan energislukande produkter och den naturliga och konsumentvänliga utvecklingen av helt nya produkter.

Vi får inte intensifiera arbetet för att skapa skatteharmonisering på en övernationell nivå, och vi får inte främja skattestimulanser som utmynnar i lägre skattesatser för enskilda segment inom energi- eller oljeindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Douglas Alexander, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Jag tackar alla ledamöter för deras inlägg. Jag är medveten om tiden, men låt mig försöka svara på några av de synpunkter som har framförts under denna givande och aktuella debatt.

Giles Chichester inledde debatten med en tydlig vädjan om ett bibehållande av nationella skatter och uppmanade till en balanserad syn på den aktuella situationen. Jag har viss sympati för de åsikter som han framförde.

Hannes Swoboda upprepade de synpunkter som jag framförde tidigare om öppenhet i förhållande till den internationella oljemarknaden. Fiona Hall frågade om direktivet om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. Jag kan försäkra henne att medlemsstaterna och parlamentet arbetar hårt för att finna kompromisslösningar i de frågor där det fortfarande finns en meningsskiljaktighet mellan rådet och parlamentet. Vi hoppas att alla institutioner ska delta konstruktivt i processen för att få fram ett direktiv som är viktigt för oss alla.

Claude Turmes tog upp bredare frågor om miljömässig hållbarhet – jag nämnde just direktivet om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. Han hänvisade dock också till vad han kallade för den schweiziska modellen för vägtullar. Jag förmodar att han syftade på Eurovinjett och vill, med utgångspunkt i det, redogöra för ordförandeskapets inställning. Ordförandeskapet kommer att göra verkliga ansträngningar för att se till att vi förhandlar fram en överenskommelse med Europaparlamentet i en andra behandling. Jag måste dock på detta stadium betona att den överenskommelse som vi nådde vid transportrådets möte den 5 april står för en grannlaga avvägning och kompromiss, så utrymmet för ytterligare förändringar är begränsat mot bakgrund av fattade beslut.

Sergej Kozlík välkomnade de åtgärder som redan har vidtagits mot oljechocker och utvidgningen av samarbetet med OPEC. Det är viktigt att poängtera att investeringar i raffinaderikapacitet redan sker, men priserna ger signaler om att ännu större investeringar i oljesektorn är nödvändiga, däribland raffinaderikapacitet, och större öppenhet och bättre investeringsklimat behövs för att åstadkomma de nödvändiga investeringar vi har pläderat för.

Robert Goebbels argumenterade kraftfullt för väteteknik och krävde större öppenhet – en synpunkt som jag redan har tagit upp.

Det ställdes en allmän fråga om spekulation bland dem som handlar. Det är svårt att veta exakt vilken roll spekulationen har spelat för priserna. Jag skulle dock vilja hänvisa till Internationella valutafondens analys i den senaste ”World Economic Outlook”, där det görs gällande att spekulationen följer förändringar i oljepriset och framförs tvivel på att spekulationen verkligen har varit en nyckelfaktor bakom de aktuella höga priserna.

Vittorio Prodi anförde att det är oacceptabelt att vi inte gör någonting. Jag hoppas att mina och kommissionsledamotens inlägg i inledningen av debatten har varit till fyllest för att övertyga honom om att åtgärder vidtas och kommer att vidtas i framtiden.

Satu Hassi tog upp frågor om tillgången. Internationella energiorganet noterade i sin ”World Energy Outlook” för 2004 att de flesta uppskattningar visar att de dokumenterade oljereserverna räcker för att möta världens förväntade efterfrågan de kommande 30 åren och att världens oljeproduktion inte kommer att nå sin höjdpunkt före 2030, förutsatt att nödvändiga investeringar görs – vilket är ett viktigt förbehåll. Som jag nämnde i mitt inledningsanförande är den stora utmaningen att skapa det rätta klimatet för de investeringar som nu måste göras.

Dimitrios Papadimoulis tog upp ett antal synpunkter. Jag måste säga, med all respekt, att jag inte alls instämmer i det han sa om det nödvändiga eller lämpliga i att rådet ska sträva efter att införa en europeisk skatt under de omständigheter vi befinner oss i.

Liam Aylward tog upp frågan om den gemensamma jordbrukspolitiken. Det brittiska ordförandeskapet har aldrig varit motvilligt till att diskutera den politiken, men jag skulle kunna tänka mig att det finns andra forum där det skulle vara mer passande att gå in på de bredare frågor som han tog upp i sitt anförande.

Likaså tog Luca Romagnoli upp ett antal fascinerande frågor, däribland Förenta staternas utrikespolitik. Jag beklagar, men med tanke på att jag har fem minuter på mig att avsluta den här debatten är det knappast läge att nu ytterligare gå in på de specifika frågorna.

Christoph Konrad tog upp frågan om raffinaderikapacitet. Jag skulle vilja hänvisa till mitt inledningsanförande och till de synpunkter jag just tog upp.

Reino Paasilinna tog upp den viktiga frågan om förhållandet till Ryssland. Här vill jag återigen med all respekt hänvisa till att jag i mitt inledningsanförande betonade att det förs en dialog om energifrågor – kanske kommissionsledamoten återkommer till det – och att det pågår en fortlöpande dialog mellan Ryssland och Europeiska unionen under vårt ordförandeskap, inte bara om energifrågor utan om en lång rad frågor.

Carmen Fraga Estévez tog upp viktiga och omfattande frågor om fiskeripolitiken. Jag svarar på samma sätt som jag gjorde om den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt som jag är medveten om den börda som de högre oljepriserna just nu innebär för fisket finns det många andra forum där en mer fullständig och öppen debatt kan föras om den framtida gemensamma fiskeripolitiken.

Mechtild Rothe tog upp frågan om direktivet om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster, och jag hoppas återigen att jag har tagit upp det tidigare. Paul Rübig tog upp ett antal frågor i samband med de nya möjligheter som han nämnde. Jag vill definitivt medge och framhålla att marknaderna själva, t.ex. bilindustrin, tillhandahåller lösningar såsom framväxten av hybridbilar, som vinner alltfler marknadsandelar i flera europeiska länder.

Riitta Myller argumenterade kraftfullt för tekniker för förnybar energi, något som jag känner starkt för. Ján Hudacký tog upp frågan om kärnkraft. Jag vill uppriktigt och med respekt säga att det ytterst är ett beslut för varje medlemsstat hur man möter sitt energibehov och kärnkraftens roll i detta. Kärnkraft är absolut ett alternativ som länderna kan överväga, men om vi ser det som ett alternativ till olja måste vi tänka på koncentrationen av efterfrågan på olja i transportsektorn, som vi har hört så mycket om i debatten här i dag.

Mia De Vits tog upp den bredare frågan om nivån på bränsleskatter. Ett antal ledamöter berörde frågan om en lösning som innefattar nivån på bränsleskatter skulle kunna bidra till att lätta på bördan med de högre oljepriser som medlemsstaterna erfar just nu. Jag vill då återigen gå tillbaka till Ekofinrådets informella möte som nyligen ägde rum, där man kom överens om att medlemsstaterna bör undvika snedvridande skattepolitiska och andra politiska ingripanden som förhindrar de nödvändiga anpassningarna. Ministrarna bekräftade särskilt att man bör undvika snedvridande effekter av kortsiktiga åtgärder som vidtagits för att lindra effekten av högre oljepriser för fattigare delar av befolkningen.

Antolín Sánchez Presedo och Peter Liese pläderade för förnybar energi, och jag har redan sagt att jag har viss sympati för de synpunkterna. Péter Olajos sa att det är ett globalt problem som vi nu har diskuterat i en och en halv timme. Jag vill nog instämma i det, men det gäller även den lösning som vi måste hitta.

Ivo Belet tog upp ett antal frågor som gäller kommissionen, så jag lämnar dem till kommissionsledamoten. Slutligen gjorde Ivo Strejček några anmärkningar som han menade skulle vara hädiska som avslutning på vår debatt i dag. Jag överlämnar till andra att bedöma om de förtjänar det omdömet. Om han är ärlig i sina krav på en ordentlig och uppriktig internationell diskussion om de frågor som vi har berört här i dag vill jag fästa hans uppmärksamhet på att det brittiska ordförandeskapet, den brittiska regeringen, har tagit upp frågan om klimatförändringar under vårt ordförandeskap i G8 i år. Jag menar att det var ett modigt och principfast beslut att säga att klimatförändringar, tillsammans med internationell utveckling i särskilt Afrika, kommer att vara i fokus för Gleneaglesmötet den 6–8 juli.

Detta är en viktig fråga inte bara för Europa utan för världsekonomin, vilket har varit tydligt under hela debatten, och den kräver internationella och gemensamma åtgärder. Hållbar ekonomisk tillväxt är beroende av tillgången till pålitliga och överkomliga energitillgångar. Nyckeln till en förbättring av oljemarknadens sätt att fungera är, som jag hoppas framgick tydligt av mitt inledningsanförande, bättre villkor för investeringar och öppnare marknader men framför allt bättre information, förbättrad energieffektivitet och utveckling av alternativa tekniker.

Konsument- och producentländer och internationella organisationer arbetar redan på dessa områden, och Europeiska unionen spelar en särskilt konstruktiv och värdefull roll. Tillsammans kan våra ansträngningar hjälpa marknaden att anpassa sig efter den ökade efterfrågan som vi har varit med om och hjälpa den att mer effektivt handskas med framtida chocker som påverkar både efterfrågan och tillgång.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: TRAKATELLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka Europaparlamentet för dess stora intresse för och arbete med frågor om hållbar energi, där vi bör ta upp alla frågor samtidigt – säker tillgång, konkurrenskraft och miljöutmaningar. Jag väntar mig att vi kommer att ha fler debatter i detta ämne i framtiden.

Jag vill också tacka utskottet för industrifrågor, forskning och energi och dess ordförande, Giles Chichester, för möjligheten att i dag mer ingående diskutera några av de frågor som har tagits upp i plenum med utskottsledamöterna. Av den anledningen kommer jag inte att ta upp alla förslag. Jag kommer att koncentrera mitt inlägg till några särskilda punkter.

När det gäller lagstiftningsförslagen förutsätter jag att vi har goda chanser att hitta en effektiv kompromiss som rör direktivet om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. I nuläget är behovet av ett sådant direktiv ännu starkare. Kommissionen kommer att godkänna en åtgärdsplan för biomassa i november. Nästa steg kan bli ett lagstiftningsförslag om användande av biomassa för uppvärmning och nedkylning. Detta är åtgärder på kort sikt som kan antas.

Samtidigt kan jag instämma i uttalandet att det inte finns någon universallösning. Det betyder att man verkligen måste ändra inrotade tankesätt och kräver ett systematiskt tillvägagångssätt, inte bara från kommissionen utan också från rådet. Jag utgår från att energisituationen kommer att diskuteras mer i detalj under rådsmötena. Rådet har redan diskuterat fisket. Andra ministerråd undersöker också frågor som hänger samman med det nya läget för tillgången till energi.

I vilket fall som helst kommer svaret från EU att i hög grad bero på de investeringar som görs i forskning och utveckling. Det är den rätta vägen att gå. De ekonomiska ramarna för sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling kommer i stor utsträckning att avgöra hur snabbt vårt gensvar kommer att bli. Jag hoppas att det, när sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling antas, kommer att finnas ekonomiska medel för nödvändiga behov på vissa områden för att ta itu med de frågor som vi har debatterat i dag.

Jag välkomnar det resolutionsförslag som ni kommer att anta i morgon. Det är en mycket kraftfull, ambitiös och realistisk resolution. Kommissionen kommer att fortsätta arbetet på de fem områdena, men inte bara där. Ett systematiskt tillvägagångssätt, tålamod och konsekvens kommer att krävas för att uppnå de resultat som EU-medborgarna väntar sig av oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag om olja, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen(1).

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 29 september 2005 kl. 12.00.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL).(PT) Oljeprisets utveckling under den senaste tiden har fört upp problemet med höga oljepriser högst upp på dagordningen, mot bakgrund av de allvarliga problem som denna prisökning har orsakat i förhållande till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, och detta vid en tidpunkt när EU:s ekonomi mer eller mindre har avstannat.

Som professor Michael T. Klare sa nyligen är eran med lätt överkomlig olja över. Denna skymningstid för oljeeran märks i allt högre grad genom politiseringen av oljepolitiken och genom den upprepade användningen av militärmakt för att få kontroll över de tillgångar som finns. Det råder ingen brist på exempel, och Irakkriget är ett av de mest påtagliga.

Vi anser att det är avgörande att frågan om bedömning av resurser och inriktningen mot prospektering och utveckling av kolväten på både EU-nivå och global nivå diskuteras ingående. En praktisk åtgärd skulle vara att arrangera en konferens under FN:s överinseende för att garantera en världsomspännande strategi för att minska oljekonsumtionen.

Vi måste göra oss beredda för framtiden genom att investera i forskning för att hitta sätt att minska oljekonsumtionen uttryckt i BNP. Vi måste dessutom investera i alternativa energikällor och i en effektivare energianvändning, vilket är ett av de allvarligaste strukturproblem som finns i en rad länder, däribland Portugal. I nästa budgetplan måste man ge denna fråga den vikt den förtjänar och öronmärka medel för förnybar energi.

 
  

(1)Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy