Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 28 september 2005 - Strasbourg

26. Vitryssland

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens uttalande om Vitryssland.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner hade verkligen velat vara här och diskutera denna punkt. Hon har varit starkt engagerad i utvecklingen av kommissionens arbete för Vitryssland sedan vi tillträdde våra tjänster. På kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners och kommissionens vägnar gläder det mig att få denna möjlighet att med er diskutera läget i Vitryssland och kommissionens arbete för att stödja demokratiseringen och det civila samhället.

Kommissionen är djupt oroad över bristen på demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Vitryssland har helt klart brutit mot sina internationella åtaganden enligt OSSE- och FN-stadgorna. Vi har under den senaste tiden sett en oroande försämring av läget. Systemet begränsar de mänskliga rättigheterna ännu mer och man håller på att vidta ytterligare åtgärder mot icke-statliga organisationer, undergräva minoriteternas rättigheter, fängsla medborgare för deras politiska uppfattning och begränsa åsiktsfriheten.

Vi har kraftfullt fördömt hoten från de vitryska myndigheternas sida mot de vitryska polackernas förening. Dessa händelser äger rum parallellt med ett växande förtryck av politiska partier, icke-statliga organisationer och oberoende medier i Vitryssland. Vi anser att en sådan inblandning undergräver minoriteternas rättigheter och att den därmed inte är förenlig med de styrelsenormer som Vitryssland har gått med på som en del av sina åtaganden inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

Vitryssland har dessutom utfärdat dekret som ytterligare begränsar biståndet från utlandet, vilket innebär att man isolerar landet och dess medborgare ännu mer.

Ni kanske frågar er hur kommissionen har reagerat? Som svar på det växande förtrycket i Vitryssland har vi ökat vårt ekonomiska stöd till demokratisering och mänskliga rättigheter genom att överföra 2 miljoner euro från Tacisprogrammet till det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, ett av de två instrument som inte kräver regeringens samtycke. Tacisprogrammet omorganiserades så att man skulle kunna möta befolkningens behov med det civila samhällets fullständiga deltagande.

I år har vi redan slutit 27 mindre avtal med icke-statliga organisationer som är värda 3 miljoner euro. Vi ska inleda ytterligare en ansökningsomgång inom ramen för det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter i oktober med en total budget på 420 000 euro.

Vi är också i färd med att tilldela över 1,7 miljoner euro till tre specifika nya projekt i Vitryssland. Dessa kommer att genomföras av OSSE, ODIHR, UNDP och Nordiska ministerrådet. I dessa projekt kommer man att koncentrera sig på mänskliga rättigheter, demokratisering, det civila samhället och oberoende utbildningsinstitut som t.ex. European Humanities University-in-exile.

Vi ska fortsätta att ta itu med befolkningens mer allmänna behov genom Tacisprogrammet och koncentrera oss på hälsofrågor och sociala frågor, högre utbildning, fortbildning och miljöfrågor.

För att lindra problemen efter Tjernobylolyckan är vår strategi att finansiera projekt som föreslagits av de lokala samhällena.

En av de viktigaste utvecklingarna i vårt bistånd är vårt stöd till oberoende etermedier. Som svar på förslagen från detta parlament och andra håll, ska vi – med start den 1 november – finansiera ett dagligt nyhetsprogram i radio. Idén är att öka medvetenheten hos den vitryska befolkningen om frågor som rör de mänskliga rättigheterna och demokrati och tillhandahålla nyheter om utvecklingen i och utanför Vitryssland som annars inte skulle finnas tillgänglig. Sändningarna kommer att inledas i Ryssland och de vitryska programmen ska komma igång gradvis så snart som möjligt.

Starten för dessa oberoende sändningar är ett viktigt steg och det gläder mig att vi var den första biståndsgivaren som tog ett sådant initiativ för Vitryssland.

Vi kommer dessutom att öppna ett representationskontor i Minsk tidigt nästa år. En chargé d'affaires kommer att vara chef för kontoret. Detta kommer att underlätta våra kontakter med det lokala civila samhället, och det kommer också att hjälpa till med våra samordningsansträngningar och med uppföljningen av vår verksamhet.

Vi har undersökt hur vi bäst kan se till att all vår politik gentemot Vitryssland är konsekvent och sammanhållen. När det rör handel har vi genomfört en undersökning om överträdelser av fackföreningsrättigheter enligt det allmänna preferenssystemet och undersökt fastställandet av årliga textilkvoter. Vi ser dessutom ständigt över EU:s förteckning över chefstjänstemän som omfattas av viseringsförbudet.

Kommissionen har tagit täten i diskussionerna om hur man kan förbättra samarbetet mellan de givare som är verksamma i Vitryssland. Vi har organiserat tre givarmöten i år. Det första hölls i Vilnius i mars, det andra i Kiev i juli och det sista hölls i förra veckan i Bryssel.

Demokratiseringsprocessen i Vitryssland och befolkningens välbefinnande är frågor som ligger oss väldigt varmt om hjärtat och som är viktiga mål för kommissionen. Vi gör allt vi kan för att stödja dem som strävar efter ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle i Vitryssland.

Förutom att fortsätta att koncentrera oss på demokratisering och mänskliga rättigheter, uppmuntrar vi dessutom de vitryska demokratiska krafterna att ha ett nära samarbete. Det är mycket viktigt med tanke på presidentvalet nästa år.

Vi ser fram emot att välkomna Vitryssland som en fullvärdig partner i den europeiska grannskapspolitiken så snart landet lever upp till sina åtaganden om demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, inte bara genom ord utan även i handling.

  Bogdan Klich, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Tidigare idag antog parlamentet en resolution om arvet efter solidaritetsrörelsen, som föddes för 25 år sedan. Det var emellertid mer än en historisk resolution, eftersom det också delvis var en vädjan till solidaritet inom Europeiska unionen. Vi arbetar nu med en resolution om Vitryssland, och denna resolution bör vara ett uttryck för vår europeiska solidaritet med dem som för närvarande är i behov av visad solidaritet, vilket sannerligen är fallet med våra vänner i Vitryssland, det vitryska folket.

Man kan med rätta fråga sig varför ytterligare en resolution om Vitryssland behövs, när den senaste antogs så sent som i juli, precis före sommaruppehållet. Som kommissionsledamoten med rätta påpekade förändras dock läget i Vitryssland mycket snabbt. Den politiska situationen förvärras för varje månad. Den senaste utveckling som kommit till vår kännedom gällde Lukasjenkoregeringens hårdare kontroll av den demokratiskt valda ledningen för polska förbundet i Vitryssland (Union of Poles in Belarus). Hela den civiliserade världen kunde själv se hur den största organisationen i det vitryska civila samhället förföljdes och hur dess ledare brutalt berövades sina befattningar.

I egenskap av polsk ledamot av Europaparlamentet skulle jag vilja framföra mitt uppriktiga tack till de Europaparlamentariker som hjälpte oss och gav oss sitt stöd under dessa svåra tider. Företrädare för alla de politiska grupperna engagerade sig i detta. Jag menar att hjälpen och stödet från andra vitryssar som delar samma öde som polackerna i Vitryssland var lika viktigt. Särskilt skulle jag vilja tacka företrädarna för den vitryska oppositionen för deras stöd till polska förbundet i Vitryssland under denna svåra tid. Detta pekar på framväxten av ett nätverk av solidaritet i Europa. Detta nätverk möjliggör för personer som ofta själva behövt hjälp i det förflutna att stödja dem som för närvarande befinner sig i svårigheter.

Enligt min uppfattning bör Europeiska kommissionen också gratuleras till det som kommissionsledamoten syftade på, nämligen till de första tecknen på en omprövning av Europeiska unionens politik gentemot Vitryssland. Detta är goda tecken, och jag hyser förtroende för att man kommer att fortsätta med det här viktiga arbetet.

  Joseph Muscat, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Händelserna i Vitryssland berör inte enbart ett begränsat antal medlemsstater, såsom Polen eller de baltiska staterna, på grund av lättförklarliga historiska, geografiska och sociala skäl. Dessa händelser borde vara en angelägenhet för EU:s samtliga medlemsstater. En av bristerna i vår strategi är just detta att vi alla inte betraktar Vitryssland som vår bakgård, vilket det förvisso är.

Jag ska inte upprepa vad som redan har sagts. Låt mig istället konstatera att man har kunnat påvisa betydande framsteg sedan vi senast sammanträdde och behandlade denna fråga i parlamentet.

Som ni sa, herr kommissionsledamot, håller kommissionen på att öppna ett representationskontor i Minsk, och ett projekt för radio- och TV-sändning håller på att startas, även om vissa av oss inte är vidare nöjda med tillvägagångssättet – och kanske med rätta. Detta är ändå ett första steg mot något som vi länge har insisterat på, och kommissionen ska berömmas för att ha hållit sitt ord.

Men vi bör inte stanna vid detta. De uttalanden som gjordes av landets president under FN:s toppmöte bådar inte gott. Några av våra kolleger sitter fortfarande fängslade – jag nämner Mikola Statkevich som symbol för dem alla.

Jag hoppas att intresset för Vitryssland inte kommer att avta i takt med att politiska befattningar i vissa medlemsstater kommer och går. Situationen i Vitryssland är alltför känslig för att användas som en politisk fotboll. Det måste bli ett långsiktigt åtagande – men låt oss hoppas att det inte blir alltför långsiktigt, utan att situationen löser sig på medellång sikt. Europeiska unionen måste ändå engagera sig.

(Applåder)

  Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) Herr talman! Vitryssland är en anomali på den europeiska kontinenten. Landet styrs av en individ som själv har sagt att Sovjetunionen är hans hemland, och som beklagar att det underbara landet försvunnit från Europas karta. Denne individ försöker isolera Vitryssland från Europa. Han är uppenbarligen rädd för den frihetens vind som drog genom Europa just som ett resultat av Solidaritets arbete. Eftersom Lukasjenko inför avgifter för att passera gränsen anser jag att det är mycket viktigt att se till att unionens medlemsstater börjar utfärda gratis visum till vitryssarna för att på så sätt göra det helt klart att Europa inte vänder Vitryssland ryggen, som landets ledare hävdar.

Det är inte bara en fråga om gester av den här typen. Man behöver också understödja aktiviteter i Vitryssland. Jag var mycket glad att höra kommissionsledamoten säga att Europeiska kommissionen håller på att starta program för Vitryssland, men jag är bekymrad över att allt detta har tagit så lång tid. När allt kommer omkring går året mot sitt slut. Jag förstår att det fanns tekniska hinder att övervinna. Om dessa hinder är bestående tycks det mig att det finns en vilja i det här parlamentet att överkomma byråkratiska formaliteter och hjälpa kommissionen att handla effektivt och med kraft. Om vi misslyckas med detta och inte hjälper Vitryssland kommer Vitryssland inte endast att vara en fläck på Europas karta utan också en fläck på våra samveten. Europa måste vara synonymt med frihet, och det innebär också frihet för Vitryssland.

  Elisabeth Schroedter, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vi är eniga i vår kritik av den oroväckande utvecklingen i vårt grannland. En diktatur utan respekt för mänskliga rättigheter eller demokrati håller på att systematiskt installeras inför våra ögon.

Denna enighet utsträcker sig även till kommissionen och rådet. Vi måste slutligen skrida till handling och använda alla medel som står till vårt förfogande för att främja demokrati och pluralism i Vitryssland. Dessa var kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners ord.

Jag är dock inte nöjd med vad som hittills gjorts. Kommissionen har inte brytt sig om det initiativ som tagits av Polen, Ukraina och de baltiska staterna. Det finns en mycket allvarlig risk vid den östra gränsen, spänningar mellan de angränsande staterna, och ingen gemensam utrikespolitik. Det civila samhället, som är landets enda källa till demokratisk potential och hopp, får inte tillräckligt stöd.

Vad kommissionsledamoten har föreslagit fram till nu är otillräckligt. Vår repertoar av diplomatiska protester är långt ifrån uttömd. Sanktioner bör användas på ett mycket mer anpassat och målinriktat sätt. Att prata räcker inte. Det civila samhället måste få mycket större finansiellt stöd.

Jag uppmanar kommissionsledamoten att utveckla ett speciellt program och att skynda sig att sätta sig ner vid bordet tillsammans med rådet, så att verkligt samordnade politiska, finansiella och ekonomiska åtgärder kan vidtas och följaktligen 2006 kan innebära början till demokrati i Vitryssland.

  Jonas Sjöstedt, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Jag vill stämma in i den hårda kritiken mot Lukasjenkoregimen här ikväll. Vi har kunnat se en allvarlig försämring av en redan dålig situation i Vitryssland, och regimen uppvisar nu alltmer de klassiska egenskaperna hos en politisk diktatur.

Jag kan dela i stort sett alla de ståndpunkter som framförs i resolutionen, men jag anser att ett område skulle kunna utvecklas ytterligare. Det gäller den oberoende fackföreningsrörelsens betydelse i Vitryssland. Oberoende fackföreningar har varit en av nyckelorganisatörerna i oppositionen mot Lukasjenkoregimen, men de kämpar idag för sin överlevnad och existens under förtrycket. Det finns en hel del samarbete mellan fackföreningar i andra EU-länder, t.ex. i Sverige och oberoende fackföreningar i Vitryssland. Jag hoppas att de kommer att få del av EU:s stöd till den demokratiska oppositionen. Vi har påmints den här veckan om betydelsen av Solidarnos i Polen och det är ju inte utan att det har sin betydelse att ha en stark och oberoende fackföreningsrörelse för att uppnå de förändringar som krävs i Vitryssland.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! För 11 år sedan, omedelbart efter sitt tillträdande, gav president Alexander Lukasjenko ett betecknande löfte till sina vitryska väljare. Han sa att han skulle återuppliva Sovjetunionen. Lukasjenko har levt upp till sitt löfte. Den historiska vit-röd-vita vitryska flaggan är förbjuden och ryska är det officiella nationella språket. Denna befängda antinationella politik har nu nått ett bottenläge i och med existensen av en underjordiskt sekundärskola i Minsk, som är den enda kvarvarande sekundärskolan i landet där undervisningen fortfarande sker på modersmålet, det vill säga till dess att underrättelsetjänsten spårat upp de privata bostäder som nu också fungerar som klassrum.

Mot denna bakgrund stöder jag kommissionens initiativ att finansiellt bidra till oberoende radiosändningar i Vitryssland. Faktiskt gör polska regeringen redan detta. Bryssel skulle göra rätt i att följa deras exempel. Polackerna öronmärker inte bara mycket mer pengar, utan deras program kommer också att omedelbart starta på vitryska i höst. Under tiden måste de drastiskt försämrade förbindelserna mellan Lukasjenkos Vitryssland och de tre EU-medlemsstaterna i öst – Polen, Litauen och Lettland – väga tungt på kommissionen.

Den förtryckande regimen i Minsk agerar också som om ett NATO-ingripande var på gång. Detta kan resultera i en mindre gränskonflikt. De betydande säkerhetsrisker som är förbundna med detta för EU-25 föranleder mig att rikta några frågor till kommissionen. Vad anser den om det initiativ som Polen, Litauen, Lettland och Ukraina har tagit för att samordna sin politik gentemot Vitryssland? Har kommissionen vidtagit åtgärder för att övertala Ryssland att axla sitt ansvar i egenskap av ordförande för G8-länderna och göra en positiv insats för att minska de spänningar som orsakats av Lukasjenkos inrikes- och utrikespolitik?

Jag skulle vilja be er, herr kommissionsledamot, eftersom ni ersätter Benita Ferrero-Waldner, att gå vidare till de frågor som när allt kommer omkring är väsentliga för EU:s säkerhetspolitik, inte minst med hänsyn till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Jag ser fram emot ett svar. Genom kontakter inom kyrkan i mitt eget land och genom vetenskaplig information i Tyskland har jag erfarit att medborgare i EU:s medlemsstater ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Brott mot de mänskliga rättigheterna är något som sker dagligen i Vitryssland. Det senaste i den långa listan av sådana brott var den nationalistiska hetsen mot polacker, som kulminerade i att polska förbundet i Vitryssland förklarades olagligt och att dess aktiva medlemmar blev förföljda.

Det finns mycket som ska göras, men detta betyder inte att vi bör nöja oss med ett ”lugnt och försiktigt” tillvägagångssätt. Tvärtom bör vi obevekligen driva på i våra förbindelser med Vitryssland. Om vi inte på veckobasis ska återkomma till frågan om brott mot de mänskliga rättigheterna i Vitryssland behövs på kommissionens sida en ständig föredragande för Vitryssland. Det behövs även ett effektivt sätt att finansiera de demokratiska krafterna, och det är svårt att föreställa sig hur ett sådant stöd skulle kunna ges utan ett särskilt instrument för de mänskliga rättigheterna. Detta instrument bör vara så flexibelt, snabbt och effektivt som möjligt när det gäller tillhandahållandet av stöd under ogynnsamma rättsliga omständigheter.

Det faktum att vi håller ännu en debatt om Vitryssland vittnar om den svaghet som parlamentet och Europeiska unionen visat i detta hänseende. Det här är femte gången Vitryssland har stått på vår dagordning, ändå har vi fortfarande inte lyckats prioritera frågan och göra den till ett villkor för att skapa goda förbindelser mellan EU och Ryssland. Det är sant att Europeiska kommissionen har lovat mer och mer, men fortfarande drar den fötterna efter sig och handlar motvilligt, långsamt och passivt när det gäller Vitryssland. Som ett resultat har Europeiska unionens trovärdighet på det här området skadats.

Jag skulle vilja peka på att till och med de administrativa rutiner som införts av den nästan absurda regeringen i Minsk har visat sig effektivare och mer verkningsfulla än våra i fallet med radiosändningarna. Vitryssland sänder radio i EU, men från vår sida kommer inget förutom en bedövande tystnad. Jag skulle vilja avsluta med en mer allmän kommentar, nämligen att Europa har ställt sig själv i en så löjeväckande dager, när det gäller Vitryssland, att dess deklaration om unionens gemensamma utrikespolitik har blivit helt och hållet meningslös.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Parlamentet har redan tidigare behandlat Vitryssland upprepade gånger, men det var då bara en liten minoritet som deltog: Elisabeth Schroedter, min kollega Michael Gahler och några andra. Jag är glad att vi nu arbetar aktivt med den här viktiga frågan. Detta är särskilt tack vare våra polska ledamöter, och jag skulle vilja tacka dem uttryckligen för detta.

Detta visar att historien har en effekt. Det har funnits negativa, nationalistiska perioder i historien, men också upprepade positiva exempel på samexistens. Ett sådant exempel var samexistensen mellan polacker, litauer och vitryssar i en federation under medeltiden. Det var ett Europa i miniatyr, och detta Europa har återverkningar idag genom att vi och våra polska ledamöter inte endast stöder den polska minoriteten i Vitryssland, utan hela det vitryska folket; ett folk som lider under förtryck i mycket hög grad och som olyckligt nog också hotas av försök att återskapa Sovjetunionen i en eller annan form.

Sådana försök är befängda och dömda att misslyckas, men som vi vet leker man med dessa idéer längre österut. Sålunda ligger det i Europeiska unionens grundläggande intressen att ge vår granne Vitryssland och dess folk och civila samhälle mycket större stöd än vad vi gjort tidigare, och särskilt se till att mediefriheten genomdrivs.

Jag skulle också med all önskvärd tydlighet vilja kritisera det tyska bolaget Deutsche Welle, som sänder sina program i detta viktiga europeiska land på ryska, det vill säga på den kolonialmakts språk, som förtryckt Vitryssland under många år och har del i ansvaret för den situation som nu råder där. Det vitryska folket har rätt att respekteras som en unik europeisk kultur, och detta bör också speglas i de massmedier som stöds av Europeiska unionen. Denna kultur utgör en viktig del av de europeiska folkens gemenskap.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! Internet har blivit en av de viktigaste källorna till oberoende information i Vitryssland under de senaste åren. Antalet hemdatorer och Internetanslutningar ökar. Vid mitten av 2005 var 2 miljoner människor i Vitryssland anslutna till Internet, av en befolkning på 10 miljoner. Nästan 450 000 personer använde Internetkaféer i Minsk under 2004. Samtidigt fortsätter emellertid det statliga bolaget Beltelecom, som lyder under kommunikationsdepartementet, att ha monopol på Internetanslutningar. Lukasjenkos regim gör sitt bästa för att kontrollera det civila samhällets användning av Internet. Dessutom förföljer och förtrycker den individer som är aktiva i cyberrymden, och åberopar odemokratiska bestämmelser i brottsbalken för det syftet.

Europeiska unionen bör utnyttja de allra modernaste kommunikationsmedlen i sin strävan att verka för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland. Internet bör spela samma roll för att tillhandahålla oberoende information som radion gjorde för att störta diktaturer under 1900-talet. Unionen måste öka den finansiering som är ägnad utnyttjandet av dessa nya former av kommunikation, via Internet och mobiltelefoni, vilka skulle kunna tjäna det vitryska civila samhällets intressen.

  Věra Flasarová (GUE/NGL). – (CS) Mina damer och herrar! Vi har alla erfarenhet av oläkta sår och orättvisor som ibland bestämmer vår aktuella situation. Detta gäller också Vitryssland. Därför bör vi hålla tre saker i tankarna. Vi bör försöka att uppnå en objektiv förståelse för landets situation, eller med andra ord undvika att välja och vraka mellan våra informationskällor, och istället försöka att inte bortse från det som inte passar in i en svartvit syn på Vitryssland. Vi bör inte heller på förhand utesluta någon från diskussionerna, även om vi inte nödvändigtvis alltid instämmer i deras uppfattningar. Slutligen är Vitryssland inte endast Lukasjenko, eller vice versa.

EU:s politik bör syfta till att förbättra situationen för landet och dess invånare. Jag tar inte parti för Lukasjenkos regering, inte heller stöder jag dess usla misslyckanden, men jag skulle vilja varna för att en kraftpolitik som använder sig av sanktioner, demoniserar regimens representanter och förenklar problemet på ett propagandistiskt sätt oftast bara tjänar till att trappa upp situationen, och inte löser någonting.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Trakasserierna och förföljelserna som den polska minoriteten i Vitryssland har fått utstå är allmänt kända. Europarådets ramkonvention från 1995 om skydd för nationella minoriteter bryter man mot på ett systematiskt och brutalt sätt, både när det gäller polska förbundet i Vitryssland och även andra minoriteter såsom romerna. Allt detta sker i ett europeiskt land som är beläget direkt utanför unionens yttre gräns. Europaparlamentet reagerar normalt och med rätta på brott mot de mänskliga rättigheterna, inbegripet nationella minoriteters rättigheter i olika delar av världen. Parlamentet kan därför inte förbli likgiltigt inför händelserna i Vitryssland.

Gruppen Självständighet/Demokrati stöder det gemensamma förslaget till resolution, särskilt när det gäller polackernas situation i Vitryssland. Därför efterlyser jag att prioritet ska ges till att stödja polska förbundet i Vitryssland och dess legitima ledare. Hjälp bör i första hand kanaliseras genom polska angränsande områden. Man bör vara på det klara med att nyckeln till en riktig lösning på de flesta av problemen i Vitryssland inte ligger hos Lukasjenko, utan hos hans ryska gudfar Putin, en före detta KGB-officer. Både Putin och Lukasjenko tillgriper metoder från underrättelsetjänsten i den tidigare kommunistregimen. Europaparlamentet skulle göra väl i att hålla detta i tankarna.

  Inese Vaidere (UEN). – (LV) Herr talman, mina damer och herrar! Europeiska unionens politik angående Lukasjenkos regim har hittills varit totalt ryggradslös. Europeiska kommissionen har inte någon adekvat handlingsplan för att i praktiken stödja den demokratiska utvecklingen. Emellanåt verkar det som att Vitryssland, vad kommissionen anbelangar, inte existerar – landet finns helt enkelt inte. Samordningen av handling och information mellan Europeiska unionens institutioner, Europarådet och Förenta nationerna är helt otillfredsställande. De demokratiska krafterna i Vitryssland är för närvarande totalt splittrade.

Jag vill uppmana kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att föra samman de demokratiska krafterna. På liknande sätt måste kommissionen fortsätta att kräva ett omedelbart frisläppande av Mihail Marinich, oppositionsledaren som dömdes på politiska grunder. Angående inrättandet av en oberoende radiostation för Vitryssland vill jag dra uppmärksamheten till två frågor. För det första vill jag uttrycka min oerhörda besvikelse över att radioorganisationerna i de baltiska staterna och Polen i praktiken inte kan delta på grund av de konkurrensvillkor som har kungjorts. De kan inte ens delta i ett konsortium. Samtidigt är det just dessa grannar till Vitryssland som har den största sakkunskapen om de processer som äger rum i det landet. För det andra måste radiosändningarna främst vara på vitryska, som Bernd Posselt redan har nämnt, så att befolkningen kan se dem som sina egna. Det faktum att många människor i Vitryssland kan ryska bättre, och inte kan vitryska, är en direkt konsekvens av ryssifieringen. Det är en process som vi inte bör uppmuntra.

  Barbara Kudrycka (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Oppositionspartierna, de icke-statliga organisationerna och de nationella och religiösa minoriteterna i Vitryssland väntar alla otåligt på resultaten av Europeiska kommissionens och rådets handlande. Dessa resultat har emellertid fortfarande inte aktualiserats. Medel från Europeiska initiativet för demokrati har ännu inte tilldelats. Solidaritetsfonden för förtryckta politikers familjer är fortfarande under diskussion. Venedigkommissionen har inte ombetts att genomföra någon internationell undersökning av giltigheten för den folkomröstning som möjliggör för president Lukasjenko att fortsätta att utöva ett totalitärt styre under ytterligare mandatperioder. Något EU-kontor har ännu inte öppnats i Minsk, fastän den vitryska regeringens delegation är verksam i Bryssel. Individer som har förtryckt icke-statliga organisationer, minoriteter och de protestantiska kyrkorna kan resa fritt inom EU, eftersom visumsanktionerna endast gäller ett par av dem.

Jag uppmanar därför kommissionen att vara mer aktiv och att visa större engagemang för dessa frågor. Jag föreslår att man utarbetar en rapport om läget i Vitryssland, i kombination med utfrågningar och djupgående undersökningar med syfte att formulera en plan för unionens förbindelser med Vitryssland på lång och kort sikt. Denna rapport skulle också vara användbar för att fastställa behov och hot, och vilka resurser och vilken typ av åtgärder Europeiska unionen och medlemsstaterna bör använda sig av. Ett sådant handlande måste dock företas på ett sammanhängande och samordnat sätt för att det ska ha någon chans att lyckas.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Hur många fler diktaturer måste falla, och hur många fler dissidenter måste dö eller få sin hälsa fördärvad i fängelse, innan förskräckliga diktatorer som Castro eller Lukasjenko förstår den skada de åsamkar sina nationer? Hur mycket längre måste dissidenter fortsätta att förföljas för sina övertygelser, när de försvarar grundläggande mänskliga rättigheter och står upp för frihet och rättvisa?

Alla medborgare i den fria världen och särskilt de av oss som kommer från den del av Europa som utstod kommunismens järnstyre, har en särskild kallelse att bekämpa totalitarism och förakt för de mänskliga rättigheterna. Därför hoppas jag innerligt att Europeiska kommissionen och Europeiska rådet kommer att stå sida vid sida med oss och hjälpa oss i vår kamp.

Herr kommissionsledamot, även om jag är tacksam för de åtgärder som vidtagits hittills, så anser jag att det är dags att inta en mer beslutsam hållning. Hur mycket längre kan vi tolerera att de grundläggande värden som Europeiska unionen vilar på föraktas så i Vitryssland, ett land med vilket unionen har en gemensam gräns? Förr eller senare faller diktatorer och lämnar förödelse efter sig. Jag syftar på splittrade och terroriserade samhällen där individerna saknar både en känsla av oberoende och en tro på sitt eget värde.

Vi måste hjälpa människorna i Vitryssland att störta Lukasjenko, och vi bör också hjälpa dem att lägga grunden för ett fritt civilt samhälle och utbilda den yngre generationen. Vi bör stödja den demokratiska oppositionen i Vitryssland och fördöma undergrävandet av de medborgerliga fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Kommissionen bör stödja den vitryska kulturen, som det vitryska språket utgör en del av. Av den anledningen skulle det vara ett misstag att stödja radio- och TV-sändningar på ryska. Vi bör inte ha del i den ryssifiering av Vitryssland som Lukasjenko beordrat. EU-medel bör ägnas åt radio- och TV-sändningar på vitryska. Jag skulle vilja påpeka för kommissionen att sådana radio- och TV-sändningar redan finns. Sändningar på vitryska från radio- och TV-stationer i Polen tas emot i Vitryssland, och detta arbete förtjänar stöd. På liknande sätt bör stöd ges till den föreslagna radiostation som planeras startas av fria vitryska emigranter i Polen, Litauen och Ukraina för att sända på vitryska. Vi som kommer från Centraleuropa minns mycket väl vilken glimt av hopp Radio Free Europe var för oss.

Europa kommer alltid att vara en frihetens fyr, och därför fordrar jag att Radio Free Belarus ska inrättas.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag tackar er för de viktiga och seriösa inläggen i denna debatt om Vitryssland och situationen för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har noterat de frågor som togs upp och jag kommer att vidarebefordra dem så att vi kan begrunda dem ordentligt.

Jag vill också tacka för att ni stöder kommissionens arbete, däribland öppnandet av kommissionens kontor i Minsk. Som Janusz Onyszkiewicz sa kan vi inte svika eller ignorera Vitryssland. Jag instämmer med de åtskilliga talare som är mycket oroade över den linje som Vitryssland fortfarande följer.

Jag är också mycket oroad över den bristande fokuseringen på ett av EU:s strategiska intressen, något som för närvarande är alltför vanligt. När vi nu går i funderingar över vår fortsatta existens bör vi inte glömma bort frågan om hur vi bäst kan stärka ett stabilt område av frihet och demokrati i våra sydöstra och östra omgivningar, vare sig det är i Turkiet eller på västra Balkan, i Ukraina eller Vitryssland. Detta förutsätter bland annat att vi till fullo tillämpar och ytterligare utvecklar de politiska redskap som finns att tillgå inom ramen för EU:s grannskapspolitik.

Det fanns vissa specifika frågor till kommissionsledamoten, och jag har som sagt vidarebefordrat dem till våra tjänsteenheter. Jag vill emellertid kommentera språkfrågan. Varför stöder vi radio- och TV-sändningar på både ryska och vitryska? Det finns ett enkelt faktum som vi måste ta hänsyn till: 65 procent av den vitryska befolkningen talar ryska i hemmet, medan 5 procent talar vitryska. För att vårt budskap ska nå fram måste vi ta hänsyn till att majoriteten av den vitryska befolkningen talar ryska i hemmet. Det är just därför vi har valt att sända på både ryska och vitryska. På ryska av pragmatiska skäl – det är det språk som de flesta människor talar varje dag, och på vitryska av symboliska skäl – det är det språk som förebådar ett nytt, fritt Vitryssland, som vi alla är för.

Europaparlamentets röst och dess stöd för vårt initiativ ger väldig tyngd åt EU:s ansträngningar att trycka på för en ökad demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter i Vitryssland. Detta har aldrig varit viktigare än nu, under valupptakten, och om detta val genomförs rättvist kan det bli en vändpunkt för landets framtid.

  Talmannen. – Tack, Olli Rehn. Jag har avslutningsvis mottagit sju resolutionsförslag, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen⁽¹⁾.

Debatten är avslutad.

Omröstningen om resolutionsförslagen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Tack, herr talman! Jag talar på det nya italienska socialistpartiets vägnar. Alltför ofta under den senaste tiden har parlamentet debatterat den vitryska regeringens beteende, den regering som är den kommunistiska auktoritarismens sista bastion i vår världsdel.

President Lukasjenko fortsätter sin intoleranta politik genom att kväva de röster som tillhör en mycket stor mängd, mestadels unga människor, som kräver en framtid av frihet för sitt land.

Några grundläggande individuella rättigheter blir ständigt och med avsikt förnekade av centralregeringen, som i stället skärper sitt grepp och hindrar medborgarna från att fritt uttrycka sina tankar, sina politiska uppfattningar och sin tro. Minoriteterna i landet åtnjuter inte tillfredsställande skydd utan utsätts i stället ofta för övergrepp och diskriminering.

Det är oacceptabelt att allt detta sker på vår tröskel.

Trots att vi stöder ordförande Barrosos synsätt anser vi att man bör anstränga sig mer för att öka Europeiska unionens närvaro i Minsk: sprida information, ägna sig åt samordning och stöd, och övervaka situationen, särskilt när det gäller de mänskliga rättigheterna.

EU måste ha förmågan och styrkan att vidta effektiva politiska åtgärder, inte minst genom ett närmare samarbete med de politiska oppositionskrafterna i landet, som med växande stöd från befolkningen kämpar för att säkra en annan och bättre framtid för Vitryssland.

(1) Se protokollet.