Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 28 september 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

27. Strategiskt partnerskap mellan EU och Indien
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om ett betänkande (A6-0256/2005) av Emilio Menéndez del Valle för utskottet för utrikesfrågor om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien (2004/2169(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Emilio Menéndez del Valle (PSE), föredragande. (ES) Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna från de olika politiska grupper vars ändringsförslag har bidragit till att förbättra mitt betänkande, liksom utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel för deras yttranden och naturligtvis tjänstemännen här i parlamentet vars arbete har lett till att det har blivit en framgång.

Min utgångspunkt var kommissionens meddelande om ett strategiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Indien från juni 2004 och det utmärkta och välunderbyggda svaret från den indiska regeringen i dess strategiska dokument från augusti samma år.

Jag har tagit hänsyn till de olika möten som sedan dess har hållits av indier och européer och naturligtvis till det femte bilaterala mötet i Haag i november förra året, hörnstenen i den officiella lanseringen av det strategiska partnerskapet, som ger Indien status som privilegierad partner liknande den som har getts andra betydande länder.

Slutligen följde jag, då så var möjligt, förberedelserna och mötena inför det sjätte bilaterala mötet i New Delhi den 7 september i år då man gav grönt ljus till den förväntade gemensamma handlingsplanen i det strategiska partnerskapet.

Jag anser att jag på vissa områden i betänkandet går längre än kommissionen och rådet och att det ibland kan finnas en viss motsättning mellan min ståndpunkt och deras, men det beror snarare på utelämnanden än på konkreta åtgärder från deras sida. Ändå tror jag att om mitt betänkande godtas i morgondagens sammanträde så kommer vi med all rätt att kunna säga att de tre nämnda institutionerna – parlamentet, kommissionen och rådet – är helt överens om att vilja främja, befästa och utveckla våra förbindelser med världens största demokrati på ett sätt som båda parter drar ömsesidig nytta av. Vi får inte glömma att vi talar om ett land, Indien, som faktiskt är världens största demokrati.

Dessutom är det värt att påpeka, som jag också gör i texten, att en del av de mål som anges i rådets meddelande och i den senaste gemensamma handlingsplanen kräver en särskild finansiering som vi inte får rygga tillbaka inför om vi menar allvar med våra avsikter. Annars är det inte någon större mening med en politisk dialog.

I det här kapitlet föreslår jag att parlamentet uttrycker sitt stöd för det strategiska partnerskapet och prioriterar en politisk dialog, även om jag vill betona att genomförandet av millenniemålen och den effektiva kampen mot fattigdom måste fortsätta att vara de centrala delarna i unionens strategiska engagemang för Indien. Detta är i sig en politisk handling, för utan den politiska viljan att tillstyrka skäliga ekonomiska medel kan inga utvecklingsmål uppnås.

Indien står inför uppgiften att fullfölja det stora utvecklingsprojekt som redan är i full gång. Jag arbetar utifrån förutsättningarna att Indien och unionen delar uppfattningen att handel, investeringar och fri konkurrens är avgörande faktorer för utvecklingen, men också, för att denna ska bli harmonisk och rättvis, att hänsyn måste tas till grundläggande sociala krav som stärker den ekonomiska och sociala sammanhållningen, miljön och konsumenternas rättigheter. Därför vill jag uppmana New Delhi att på allvar ta itu med dessa förhållanden.

Nu vill jag tala om för er att det i förrgår i ledaren i en inflytelserik brittisk dagstidning stod att smekmånaden mellan den indiska regeringen och den privata ekonomiska och finansiella sektorn är över, och den indiska regeringen anklagades för att ha tillåtit vänsteranhängarna – och nu citerar jag – i regeringskoalitionen att stoppa de utlovade reformerna. Trots detta erkänns det uttryckligen i dagstidningen att den indiska ekonomin har vind i seglen, att tillväxten kan komma att överstiga 7 procent i år, att företagens vinster ökar, IT-sektorn blir starkare, börsen går upp och att stora mängder kapital alltjämt strömmar in. Detta enligt tidningen. Ändå kan den indiska regeringen enligt denna tidning inte ta åt sig äran för några av dessa framsteg som enbart påstås bero på tur, tidigare reformer och den privata sektorns satsningar.

Uppriktigt talat tror jag att denna inflytelserika dagstidning fantiserar. Jag visste inte att tur var en aktivt avgörande faktor för ekonomin. Faktum är att – och här ska jag sluta – Indien gör framsteg liksom dess strategiska förbindelser med unionen.

I mitt fem minuter långa tal finns inte plats för mer. Mina syften läggs fram i detalj i motiveringen och i förslaget till resolution. Jag vill bara påminna den indiska regeringen och det indiska samhället om vissa frågor: dödsstraffet måste avskaffas, Förenta nationernas konvention mot tortyr måste undertecknas, landet måste godkänna Internationella brottmålsdomstolen och det skulle också vara en god idé att skriva på fördraget om icke-spridning av kärnvapen, vilket förresten även Pakistan och Israel bör göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill varmt gratulera Emilio Menéndez del Valle till hans utmärkta betänkande om det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien, som kommer att fungera som en mycket nyttig drivkraft för Europeiska unionens politik på det här området. Det finns mycket att reflektera över i detta betänkande. Indiens snabba utveckling och dess effekter på den internationella scenen är en företeelse av mycket stor betydelse. Den övriga världen, däribland EU, måste anpassa sin bild av detta nya Indien till hur landet självt definierar sig ekonomiskt och politiskt.

EU har visat tydligt att vi tar Indien på stort allvar. Under det senaste toppmötet mellan EU och Indien, som hölls för två veckor sedan, godkändes en ambitiös gemensam handlingsplan som utgör ramen för en kvalitativ förändring av våra förbindelser med Indien. Handlingsplanen banar väg för ett närmare samarbete om gemensamma strategiska mål för utveckling av handel och investeringar inom ramen för ett förstärkt kulturellt samarbete, deltagande i Galileo och även planer på Indiens deltagande i ITER. Handelsplanen ger vägledning inför det faktiska genomförandet av vårt strategiska partnerskap. Vi noterade att man i betänkandet betonar att EU och Indien, i egenskap av världens största demokratier, delar ett engagemang för värderingar som bidrar till världsomspännande fred och stabilitet. Vi delar grundläggande värderingar, vare sig det gäller vårt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter eller en gemensam böjelse för globala styrelseformer.

Det nya Indien förefaller stundtals vara en hel värld inom ett enskilt land. Landet kombinerar förstklassig kapacitet inom informationsteknik, läkemedel och bioteknik med tredje världens fattigdomsnivåer. Indierna köper 2 miljoner mobiltelefoner per månad, men samtidigt lever 300 miljoner indier fortfarande på mindre än en dollar per dag.

Kommissionen delar den uppfattning som så talande uttrycktes i betänkandet av Emilio Menéndez del Valle att öppen handel och ökade interna investeringar är nyckelfaktorer för ekonomisk utveckling, men för att en sådan utveckling ska bli enhetlig, hållbar och rättvis måste man ta hänsyn till människors grundläggande sociala behov.

Slutligen är kommissionen fast besluten att stödja Indiens ekonomiska reformer och modernisering. Vår regelbundna dialog, våra studentutbyten och vårt vetenskapliga samarbete kommer samtliga att bidra till att stödja de pågående reformerna.

Våra förbindelser med Indien kan inte enbart formas genom ett bilateralt samarbete. Vi måste emotse ett nära samarbete med Indien för att göra WTO:s ministermöte i Hongkong till en framgång. EU och Indien måste visa ledarskap när det gäller att med framgång avsluta utvecklingsagendan från Doha, och Indien är, som vår partner, förvisso i en unik position att plädera för en öppen handel med varor och tjänster som ett kraftfullt redskap för utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (EL) Herr talman! Strategiska förbindelser mellan Europeiska unionen och Indien, särskilt den senaste gemensamma handlingsplanen, markerar en övergång till högre och stabilare nivåer i samarbetet.

Jag anser att det är positivt att ramen för det nya samarbetet inte är en sammanställning av individuella mål och medel utan att den speglar en övergripande strategi som bygger på jämlikhet och ömsesidighet.

Redan dynamiken i samarbetet och de förväntade fördelarna för båda sidor är i sig tillräckliga för att motivera den nya satsningen. Men vi måste också ge spridningen av effekterna av det bilaterala samarbetet en viktig ställning inom området för Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete, där Indien spelar en viktig roll, och inom ramen för det globala handelssystemet.

Som föredragande för yttrandet och eftersom jag koncentrerar mig på pelaren för den ekonomiska dimensionen, särskilt på handel, vill jag påpeka att utmaningen består i att ytterligare stärka handel och investeringsflöden.

Större öppenhet på den indiska marknaden, vilket Indien självt kommer att dra fördel av, ekonomiska reformer som kommer att leda till systematisk konvergens samt stöd för grupper inom sektorn för vetenskap och teknik är områden för kreativa möten mellan båda sidorna. Ett utomordentligt tillfälle för konstruktivt samarbete är, som ni själv sa, herr kommissionsledamot, utan tvivel den nuvarande WTO-rundan, den s.k. Doha-rundan.

Slutligen är jag förvissad om att den särskilda betydelse som Indien har i G20-gruppen kommer att få karaktären av ett givande och kreativt bidrag till att överbrygga ställningarna mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna.

Mina varma lyckönskningar till föredraganden.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Marcello Vernola, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Europaparlamentet kommer att ha stor nytta av det arbete som utförts av föredraganden och de ledamöter som under de senaste månaderna har ägnat sig åt frågan om samarbete med Indien. Vi närmar oss ett strategiskt partnerskap som vi hoppas att kommissionen och även Europeiska rådet kommer att befästa formellt, medan vi i Europaparlamentet bestämt måste kräva en aktiv roll inom området för samarbete med det indiska parlamentet.

Föredraganden Emilio Menéndez del Valle har utarbetat ett utomordentligt betänkande som dock kräver Europaparlamentets fortgående engagemang. Det dokument som vi ska rösta om i morgon är ytterst analytiskt och innehåller en djupgående undersökning av åtskilliga aspekter av samarbetet mellan Europeiska unionen och Indien. Vi är de två största demokratierna i världen och vi samarbetar för att främja utveckling och samarbete inte bara på det ekonomiska området utan också på det sociala området i syfte att garantera en världsomfattande balans. Dessa två ledande makter måste bilda en allians för att garantera rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och – jag måste framhålla detta – behovet av att skydda arbetarnas rättigheter.

Om vi tillsammans med Indien vill fortsätta att engagera oss för att uppnå en ny balans för fred och utveckling i vilken form det än må vara, är det därför nödvändigt att en interparlamentarisk delegation mellan EU och Indien skapas, att det hålls årliga möten mellan de två parlamenten och kort sagt att vårt parlament på ett realistiskt sätt garanterar sitt fortgående engagemang för alla de saker som efterlyses i det direktiv som vi ska rösta om i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill, för PSE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Emilio Menéndez del Valle till hans utmärkta arbete. I egenskap av ordförande för parlamentets delegation för Indien anser jag att betänkandet är balanserat och att det visar hur sammansatta och värdefulla förbindelserna mellan EU och Indien är. Det markerar också en verklig vändpunkt i vår långa gemensamma historia.

EU och Indien är självklara partner och, som vi har hört åtskilliga gånger i dag, två av världens största demokratier. Inom några årtionden kommer Indien att vara en av världens största ekonomier. Landet har en enorm geopolitisk styrka och det är dags att vi förändrar våra förbindelser genom att förstärka och intensifiera dem. Båda parter är väl lämpade att utgöra viktiga aktörer i den globala, kunskapsbaserade ekonomin. För att använda Tony Blairs ord är det avgörande att EU och Indien skapar ett jämlikt partnerskap till ömsesidig förmån, särskilt med våra egna nedåtgående demografiska tendenser och med halva Indiens befolkning under 25 år.

Även om vi emellertid ofta hör talas om Indiens högutvecklade tekniska sektor är det viktigt att komma ihåg att det fortfarande finns väldiga utmaningar i Indien, där vi skulle kunna spela en central roll: fattigdom och bristande möjligheter och mer än 600 miljoner människor som är beroende av jordbruket. Därför måste vårt svar vara mer än enbart retoriskt. Jag stöder vad Emilio Menéndez del Valle sa om behovet av mer resurser. Kommissionen och rådet måste på allvar ta itu med Indiens begäran om vardera 1 miljard euro för hälso- och sjukvården och för utbildningen, genom att erkänna att en av våra huvudprioriteringar är millennieutvecklingsmålen, och Indien utgör 40 procent av dessa mål. Samtidigt behöver kommissionen föra en reformvänlig biståndspolitik som stimulerar hela landet, och inte bara vissa regioner.

Hur kan vi, bortom alla varma ord, åstadkomma en förändring? Vårt partnerskap måste nå bortom det ekonomiska området och bli mer politiskt. Vi kan inte tala om en förstärkt politisk dialog och sedan endast tillsätta en högnivågrupp för handel. Det finns ett akut behov av att upprätta och förbättra våra förbindelser mellan parlamenten. Jag välkomnar verkligen det forum för parlamentsledamöter som har upprättats av den indiska handels- och näringslivskammaren, men båda sidor bör anta en färdplan för att stärka den politiska dialogen, och däribland parlamentarisk medverkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Sajjad Karim, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Globaliseringen är en utmaning för världens etablerade ekonomier. I EU måste vi se till att upprätta starkare band med länder som delar våra värderingar. Det föreslagna strategiska partnerskapet mellan EU och Indien utgör därför ett gynnsamt tillfälle för både EU och Indien och har potential att medföra positiva effekter för hela den sydostasiatiska regionen.

Även om det är alltför enkelt att se detta partnerskap i enbart ekonomiska termer motsvarar det enligt min mening mycket mer än så. Helt klart är Indien en av de nationer som står i förgrunden för Asiens ekonomiska utveckling. I Indien ser vi också ett land som delar våra värderingar om demokrati, rättstatsprincipen, en oberoende domarkår och fria medier. Det återstår fortfarande mycket arbete, men alla dessa faktorer gör det möjligt för investerare att hysa förtroende för förbindelserna med Indien, och de borde även inge oss förtroende att gå vidare mot ett partnerskap.

Inom detta partnerskap kommer det också att finnas utrymme för frågor inom andra områden, vare sig dessa gäller mänskliga rättigheter, barnarbete, utbildning, utveckling, fattigdomsbekämpning eller kvinnors och minoriteters rättigheter. Det måste alltid finnas en vilja att ta upp dessa frågor med våra partner, med detta bör alltid ske på jämlika grunder och genom ett utbyte som gynnar båda parter.

Indien är en kulturellt och historiskt rik nation. Dess historia är oskiljaktigt sammanflätad med Europas historia. Dessa gemensamma erfarenheter utgör en gedigen grund att bygga på. Indiens växande betydelse i Sydostasien medför också ökade skyldigheter. Det kommer stunder när vi får lära av Indiens erfarenheter, men även vi bör vara villiga att i vissa situationer förmedla vår ståndpunkt och vårt stöd för att se till att skyldigheterna infrias. Endast på så sätt kan vi till fullo engagera oss i partnerskapet.

I det globala samhället representerar Sydostasien ett område med stora möjligheter, och det är här våra förbindelser med Indien kan bidra till att åstadkomma fred, stabilitet och ett närmare samarbete mellan de sydostasiatiska nationerna. De har givetvis sina egna frågor, vare sig det gäller vatten eller självbestämmande, men här kvarstår ändå en påtaglig möjlighet att Sydostasien kan framträda som en allt fastare union.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Efter att ha arbetat i tretton timmar kommer jag snart att ha överträtt arbetstidsdirektivet. Jag sitter med i utskottet för sysselsättning och sociala frågor, så jag kanske borde meddela ordföranden, men jag klarar mig, vilket är mer än vad miljontals människor på den indiska subkontinenten kan säga.

Det är mycket förvånande att EU öser pengar över tre SEI-organisationer och utlokaliserar tusentals arbetstillfällen inom teletjänstsektorn och mjukvarusektorn till Indien, vilket bara är en del av det stora antalet utlokaliserade arbetstillfällen till Asien. Att detta förvärrar arbetslösheten inom EU har ingenting med saken att göra. Vad som är relevant är orsaken till att arbetstillfällena utlokaliseras. Vi känner alla till varför: billigare produkter, först och främst eftersom arbetstagarna i den delen av världen får sämre löner än arbetstagarna i EU, vilket innebär en lägre ersättning än vad som är laglig minimilön i EU. I annat fall finns det ingen ursprunglig anledning att utlokalisera.

De kommer också att ha längre arbetstider, vilket i själva verket har stötts av de tre SEI-organisationerna. Emilio Menéndez del Valle skryter rentav med att ha upp till fem och en halv timme mer tillgänglig tid per dag. Vad som värre är, han erkänner att arbetslösheten utnyttjas i Indien, däribland genom barnarbete. Vi får alltså billigare produkter genom att bryta mot EU:s regler i fråga om de löner och arbetstider som dessa arbetstagare har, som utan tvekan arbetar under förhållanden som skulle förmå en hälso- och säkerhetsinspektör från EU att stänga ned anläggningen.

Inom en snar framtid kommer EU att utnyttja arbetstagare som arbetar för svältlöner, med samma fördärvliga metoder som man är så angelägen om att utrota här. Vilken skandal!

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! Det strategiska partnerskapet mellan unionen och Indien kan beskrivas i mycket enkla termer. Det är ett partnerskap mellan demokratier. Unionen och Indien är de två största demokratierna i världen, vilket redan har konstaterats här i parlamentet. Naturligtvis är demokratin på den indiska subkontinenten rotad i särskilda traditioner och värdesystem, men det är i alla fall frågan om demokrati.

Indien är ett av de mest tättbefolkade länderna i världen och också en framväxande ekonomisk makt. Landet har redan observatörsstatus i G7-gruppen. Det är ett paradoxernas land, vilket jag kunde konstatera under de veckor jag tillbringade där. Å ena sidan finns där den allra senaste teknologin och datorutrustningen. Å andra sidan, som Neena Gill tidigare nämnde, lever över en halv miljard människor av jordbruk, och 370 miljoner människor, nästan 35 procent av befolkningen, lever under fattigdomströskeln. Vi bör också komma ihåg att mellan 17,5 och 35 miljoner barn är tvungna att arbeta. Dessutom är Indien ett land som måste importera 70 procent av sin energi utifrån och landet är beroende av utländskt stöd

Vi vet ännu inte om Indien kommer att få en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Det är kanske inte lämpligt att ändra på sammansättningen av det organet då detta säkerligen kommer att ge upphov till starka känslor i olika europeiska och icke-europeiska stater. Men det råder inget tvivel om att Delhi snart kommer att spela en ledande roll på världens politiska och ekonomiska arena.

Ett strategiskt partnerskap mellan unionen och Indien är ett nödvändigt steg i rätt riktning för båda parter. Vi bör inte släta över vissa frågor, såsom den än så länge olösta konflikten i Kashmir eller det faktum att den senaste rundan i den så kallade kricketdiplomatin mellan Indien och Pakistan inte tar hänsyn till vilka önskemål människorna i Kashmir har. Det är framförallt människorna i Kashmir som bör tillfrågas om framtiden för sin region, inte bara politikerna i Karachi eller Delhi.

Även om detta är en viktig synpunkt får den inte skymma det faktum att Indien behöver unionen och unionen behöver Indien.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! En av de insatser här i parlamentet som jag är mest stolt över är att för tre år sedan ha varit med och grundat den informella tvärpolitiska gruppen Friends of India. Sedan dess har Indien gått stadigt framåt och är nu en strategisk partner till EU, något som jag varmt välkomnar.

Indien fortsätter att vara en stabil sekulär demokrati, vilket därigenom motbevisar den kinesiska ståndpunkten att ett lands storlek är ett hinder för demokrati och mänskliga rättigheter. Det sjätte toppmötet mellan EU och Indien i New Delhi den 7 september, där Europeiska rådets ordförande Tony Blair, kommissionens ordförande José Manuel Barroso och premiärminister Manmohan Singh deltog, blev en stor framgång i och med undertecknandet av den gemensamma handlingsplanen för ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien.

Enligt handlingsplanen ska en högnivågrupp tillsättas för att studera olikheter i fråga om immateriell äganderätt, antidumpning och icke-tariffära handelshinder. Det ligger med all säkerhet i Indiens intresse att delta i WTO:s förhandlingar för att sänka protektionistiska handelshinder, i synnerhet när det gäller tjänster såsom redovisning, juridik och ekonomi, eftersom detta skulle frigöra handeln och generera större investeringsflöden.

Indien har för närvarande en medelklass som består av 220 miljoner människor, och handelsvolymerna mellan EU och Indien uppgick under förra året till 35,37 miljarder US-dollar, en siffra som stiger med förvånansvärda 20 procent per år. Indien köpte nyligen upp Airbus, och i mitt hemland utlokaliseras teletjänster och till och med hälso- och sjukvårdstjänster till Indien, vilket jag – till skillnad från min UKIP-kollega – välkomnar.

Men fortfarande står Indien endast för 1,5 procent av EU:s utrikeshandel, vilket kan jämföras med att EU står för omkring 20 procent av Indiens utrikeshandel, så tillväxtpotentialen fortsätter att vara väldigt hög. Mer skulle kunna göras för att underlätta det så kallade ”leveranssätt 4”, fri rörlighet för yrkesutövare – i synnerhet forskare – och som tidigare nämnts deltar Indien numera i Galileoprojektet.

Jag stod för det ändringsförslag till betänkandet där jag begärde att Indien skulle garanteras en privilegierad ställning i utbytet av information med Europol för att bekämpa terrorismen. Jag är glad över att detta togs upp under toppmötet.

Slutligen tackar jag Indien för att man trots protesterna från kommunistpartiet röstade med Förenta staterna och EU om en IAEA-resolution om Irans kärnenergiprogram.

Indien förtjänar en egen delegation i Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jo Leinen (PSE).(DE) Herr talman! Jag skulle vilja lyckönska min kollega Emilio Menéndez del Valle till hans utomordentliga, balanserade betänkande. Det strategiska partnerskapet, som på nytt bekräftades i börja av september i New Delhi, innehåller också åtaganden. Jag tycker att det skulle vara motsägelsefullt om kommissionen skar ned anslagen till Indien istället för att öka dem, det skulle på något sätt verka osammanhängande.

Jag tror också att EU behöver bli mer synligt i Indien. Vid den brittiske premiärministerns besök var det ofta oklart om han var där som ordförande för Europeiska unionens råd eller som premiärminister för en medlemsstat. Vi måste skapa klarhet i den här förvirringen, vi måste klargöra att vi talar för EU och inte bara för en medlemsstat.

Frågan om ekonomin har tagits upp. Den är ett grundläggande skäl till detta strategiska partnerskap. Även jag anser att möjligheterna till handel långt ifrån är uttömda. Byråkratin måste minskas, hinder avlägsnas medan infrastruktur, hamnar och flygplatser måste utvecklas ytterligare.

Men som det har sagts flera gånger, här behövs också rättvis handel liksom respekt för arbetarnas rättigheter, avskaffande av barnarbete och respekt för immateriell äganderätt. Detta är en del av paketet och jag håller inte alls med Derek Roland Clark i UK Independence Party: Indien investerar nämligen i Europa. Tusentals arbeten skapas även i Europa. Till exempel etablerade sig nyligen ett IT-företag i Nordirland och 600 arbetstillfällen skapades. Detta är inte en utveckling som går åt bara ett håll, utan snarare ett utbyte.

I fråga om de politiska frågorna skulle jag vilja se att Indien engagerar sig för multilateralism och till exempel erkänner Internationella brottmålsdomstolen och ansluter sig till Förenta nationernas konvention mot tortyr. Jag tror att båda parter har många fler gemensamma planer.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag vill tacka Emilio Menéndez del Valle för ett framgångsrikt betänkande där frågor om mänskliga rättigheter har införlivats i partnerskapet på ett föredömligt sätt och inte åsidosatts som om de hade varit en separat kategori, som så ofta är fallet.

Indien har under de senaste årtiondena genomgått en anmärkningsvärd utveckling. Dess teknologiska utveckling betraktas allmänt med avund, och samtidigt har landet lyckats bevara sitt multietniska, multireligiösa, multikulturella och språkligt mångskiftande samhälle. EU och Indien har nära relationer, vi är vänner. Vi respekterar särskilt att detta land, som är världens största demokrati, genom lagstiftning aktivt försöker rätta till de brister som kan iakttas i dess samhälle. Ett exempel på detta är tillämpningen av positiv diskriminering.

Men bra lagstiftning är inte tillräckligt, tid och kraft måste också läggas på att genomföra den. Indiens kommission för de mänskliga rättigheterna har redan utfört ett anmärkningsvärt arbete, men de lokala myndigheterna bör också systematiskt rätta sig efter goda politiska beslut. Här skulle EU kunna ge stöd genom till exempel sina utvecklingsprogram som skulle inriktas på att bekämpa diskriminering.

Ungefär 35 procent av Indiens befolkning på en miljard invånare eller fler lever under fattigdomsgränsen och ett stort antal människor saknar fortfarande helt och hållet grundläggande rättigheter. Den enskilt viktigaste anledningen till detta är kastsystemet, som legitimerar ojämlikhet mellan människor. Särskilt oroande är den svåra situationen för kvinnor och de mer än 160 miljoner daliterna (registrerade kaster) vars exploaterande är socialt accepterat och allmänt förekommande. De daliter som försöker bryta med kastsystemet genom att gifta in sig i en högre kast, eller till exempel genom att skaffa sig utbildning eller land på ett lagligt sätt, blir ofta offer för fysiskt våld och utstötta ur samhället. Lokala myndigheter är bara allt för villiga att tolka lagen till förmån för en högre kast. Vi ledamöter av Europaparlamentet har vid flera tillfällen tagit upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna till följd av kastsystemet, men hittills har vi sett få konkreta åtgärder från EU:s sida.

Nu när näringslivet öppet talar om de tekniska framsteg som Indien är i behov av och som EU kan hjälpa till att förverkliga bör EU ge Indien mer konkret stöd i frågor om mänskliga rättigheter för att landet ska kunna förverkliga sin goda politiska vilja.

 
  
MPphoto
 
 

  Libor Rouček (PSE).(CS) Mina damer och herrar! Europeiska unionen och Indien är predestinerade för strategiskt samarbete och för strategiskt partnerskap. Tillsammans är vi de två största demokratierna i världen. Dessa demokratier bygger på respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter och på rättsstatsprincipen.

EU och Indien är predestinerade för strategiskt samarbete om globala, politiska och säkerhetsmässiga frågor, vare sig det är på bilateral nivå eller till exempel inom Förenta nationerna. EU och Indien är predestinerade att bli ekonomiska partner eftersom EU är Indiens största handelspartner och, som redan har nämnts, eftersom Indien investerar stort i Europa. I mitt eget land, Tjeckien, har till exempel Mittal Steel med framgång omstrukturerat den tjeckiska stålindustrin. Indien och EU är också predestinerade att samarbeta om miljön, jordbruket och de mänskliga rättigheterna samt att uppfylla millenniemålen och bekämpa fattigdomen.

Jag vill sluta med att lyckönska vår föredragande Emilio Menéndez del Valle och tacka honom för hans välbalanserade och förstklassiga betänkande. Jag stöder detta betänkande och tror att parlamentet också kommer att ge det sitt fulla stöd i morgondagens omröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag klockan 12.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy