Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Torsdagen den 29 september 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

24. Tunisien
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om sex resolutionsförslag om läget för de mänskliga rättigheterna i Tunisien.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique De Keyser (PSE), frågeställare. – (FR) Herr talman! Det är alltid tråkigt att hålla en brådskande debatt om ett land som vi har ett associeringsavtal med. Så är det i fråga om Tunisien, och jag anser nog att detta associeringsavtal i många avseenden är mycket fruktbart.

Må så vara, men vissa händelser har ägt rum nyligen som mina vänner – från mitt parti och från andra partier – utan tvekan kommer att beskriva och som tvingar oss att granska denna resolution. Det första jag vill begära av Tunisien, utan att gå in på huvudfrågan för debatten om det aktuella problemet, är därför att snarast möjligt inrätta en underkommitté för mänskliga rättigheter inom ramen för partnerskapet EU–Tunisien, som skulle göra det möjligt för oss att gemensamt hantera enskilda och kollektiva fall som nämns i resolutionen, utan att behöva hålla en debatt om brådskande frågor.

Det andra problemet, som är ett av de viktigaste vi har med Tunisien, är frysningen av de medel som tilldelats den tunisiska människorättsorganisationen LTDH, en frysning som hindrar att projekt genomförs i dag. Vi insisterar i resolutionen på att dessa medel frigörs.

Det tredje problemet, som tas upp här, är frågan om förföljelse av organisationer som den tunisiska människorättsorganisationen LTDH, fackföreningen för tunisiska journalister SJT och föreningen för tunisiska domare och åklagare AMT, som hindras att verka som de borde. Detta är oacceptabelt för ett land som vi har så givande avtal med, ett land som dessutom har ett socialt trygghetssystem, som noterar en ökning av invånarnas förväntade livslängd, som har spelat en helt ledande roll inom områden som utbildning och hälsovård och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet.

Följaktligen har vi en paradoxal situation, och vi önskar uppriktigt att denna resolution får Tunisien att inte betrakta de mänskliga rättigheterna och den verksamhet som bedrivs av dess försvarare som ett hot mot den nationella säkerheten. Ett brott mot den nationella säkerheten är ett mycket elastiskt begrepp, och vi hoppas verkligen att få återuppta våra satsningar med fast mark under fötterna, samtidigt som vi visar vår beslutsamhet i resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), frågeställare. – (ES) Herr talman! Precis som Véronique De Keyser är även jag mycket oroad över de klagomål som når oss från Tunisien om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt med tanke på att vi har ett associeringsavtal med detta land. Detta var faktiskt det första Medelhavsland som vi slöt ett associeringsavtal med i samband med processen för integration av Europa och Medelhavsområdet.

I artikel 2 i detta avtal föreskrivs tydligt att respekten för de demokratiska principerna och de grundläggande rättigheterna måste utgöra grunden för parternas inre och yttre politik samt att denna respekt är en nödvändig beståndsdel i avtalet. Den 5 september inställdes emellertid den nationella kongressen för det tunisiska förbundet för mänskliga rättigheter, som var planerat till den 9 och 10 i denna månad, efter ett rättsligt avgörande.

Inför toppmötet om informationssamhället, som måste äga rum i Tunisien i mitten av november, ser dagens situation ut på följande sätt: det finns ingen fri rörlighet för information, webbplatser med politiskt innehåll och webbplatser för de mänskliga rättigheterna blockeras, människorättsaktivister hotas ständigt och de advokater som försvarar dem förföljs.

Av alla dessa orsaker, och inom ramen för den privilegierade politiska dialogen mellan Europeiska unionen och Tunisien, måste vi kräva att de tunisiska myndigheterna omedelbart upphör med alla former av våld och förföljelser mot människorättsaktivister och garanterar yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

I detta syfte måste vi be myndigheterna att uttryckligen tillåta att det tunisiska förbundet för mänskliga rättigheter, fackföreningen för tunisiska journalister och föreningen för tuniska domare bedriver sin verksamhet.

För det andra måste de tunisiska myndigheterna juridiskt erkänna alla icke-statliga organisationer som arbetar för de mänskliga rättigheterna och ställa in de rättsliga förfaranden som pågår mot dem.

Specifikt måste vi alla kräva frisläppande av alla som har dömts godtyckligt, till exempel i affären med Internetanvändarna i Zarzis, samt de personer som hålls kvar bara för att de har utnyttjat sin yttrande-, förenings- eller mötesfrihet, som i fallet med advokaten Mohammed Abbou.

Sammanfattningsvis vill vi uppmana rådet och kommissionen att basera den politiska dialogen med Tunisien på ett tydligt försvar för demokratin, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatliga principer och gott styre. I detta syfte vill vi, precis som Véronique De Keyser, också kräva att en underkommitté för mänskliga rättigheter mellan Europeiska unionen och Tunisien inrättas för att diskutera människorättssituationen i allmänhet och enskilda fall i synnerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen (GUE/NGL), författare. – (FI) Herr talman! I november ska världstoppmötet om informationssamhället hållas i Tunisien. Fängslandet av och rättegången mot advokaten Mohamed Abbou visar att detta möte anordnas i ett land som inte värnar om yttrandefriheten och som inte ger journalisters fackföreningar och människorättsorganisationer frihet att bedriva sin verksamhet, vilket särskilt drabbat det internationella förbundet för mänskliga rättigheter.

I vår resolution kräver vi ett omedelbart frigivande av Mohammed Abbou. Det finns goda skäl att pressa Tunisien att agera för att stärka demokratin, etablera rättsstatliga principer, respektera mänskliga rättigheter, skydda människors rätt att tala och uttrycka sig fritt och garantera rättsväsendets oberoende, i enlighet med Barcelonaprocessens regelverk.

Vidare måste kvinnors sociala status förbättras. Det är inte bara ett problem i Tunisiens arabkultur – det är ett vanligt problem i utvecklingsländerna. Det kan inte ursäktas i Tunisien bara för att det finns andra länder där kvinnor är socialt underordnade.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), förslagsställare. – (EN) Herr talman! Tunisien är ett partnerland i Europa–Medelhavsavtalet om associering, vilket gjort sig nästan unikt i den muslimska världen genom sitt fulla engagemang för att bygga upp ett modernt sekulariserat samhälle. Detta så till den grad att man faktiskt har förbjudit polygami liksom hijab, på offentliga platser, och man har ett etablerat och skyddat judiskt samfund.

Tunisien har under de senaste åren ställts inför en fientlig, fundamentalistisk islamistisk opposition, inspirerad av salafi- och wahhabirörelserna och fast besluten att störta regeringen med våld. Detta sakernas tillstånd kan delvis förklara varför president Ben Alis regering har varit tvungen att införa en ganska hård regim, som inte på långa vägar lever upp till den standard vi har inom EU. Jag är dock övertygad om att Tunisien nu är genuint inriktat på långsiktiga reformer och på att främja verkliga mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och en sekulariserad demokrati.

Jag rekommenderar denna resolution, som är balanserad och konstruktiv, och jag kommer att ge Tunisien mitt stöd i processen. Vi i Europaparlamentet – och särskilt jag, som föredragande för den europeiska grannskapspolitiken – kommer noggrant att följa denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Tunisien har under de senaste åren gjort betydande framsteg i respekten för medborgarnas mänskliga rättigheter. Icke desto mindre finns det mycket utrymme för ytterligare nödvändiga framsteg. Det kommer fortfarande många oroväckande rapporter från Tunisien om godtyckliga gripanden, rättsliga trakasserier av människorättsaktivister och deras organisationer, systematiskt förtryck av yttrandefrihet och föreningsfrihet liksom censur och statlig kontroll av tillgången till och användandet av Internet.

Den grupp av framstående experter på ny informationsteknik, media och mänskliga rättigheter som besökte Tunisien i januari tycks på ett övertygande sätt ha dokumenterat många fall där de tunisiska myndigheterna gjort sig skyldiga till överträdelser av internationell rätt och förakt för de mänskliga rättigheterna.

Vidare är statens allvarliga trakasserier av den tunisiska människorättsorganisationen LTDH under de senaste 30 åren helt oacceptabla. Vi fördömer detta uppförande och uppmanar den tunisiska regeringen att genom snabba och beslutsamma åtgärder se till att dessa trakasserier snarast förpassas till historien.

Detta skulle inte bara stärka förbindelserna mellan EU och Tunisien, utan också stärka demokratin och rättsstaten och följaktligen avsevärt förbättra det tunisiska folkets livskvalitet.

Jag är säker på att den tunisiska regeringen kommer att beakta denna gemensamma resolution, med dess rättvisa rekommendationer, noggrant och jag hoppas att den inte kommer att tolkas som en aggressiv inblandning i inre angelägenheter utan som ett välment kritiskt råd från en associerad vän.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Hutchinson, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Praktiskt taget allt har sagts om ämnet för detta resolutionsförslag, men jag skulle vilja redogöra för det besök som jag gjorde i Tunisien för bara tio dagar sedan med delegationen för förbindelserna med Maghrebländerna och Arabiska Maghrebunionen (medräknat Libyen), där jag är vice ordförande. Under detta besök träffade vi ett stort antal lokala personer i samband med denna förbindelse mellan församlingar.

Den känsla som jag har efter att ha återkommit från Tunisien är ambivalent. Å ena måste vi komma ihåg att Tunisien faktiskt är ett ganska avancerat land, och till och med ett mycket avancerat land inom en lång rad områden, vilket har påpekats här, vare sig det handlar om jämställdhet mellan män och kvinnor, social trygghet eller sjuk- eller invaliditetsförsäkring, och att det utan tvekan även finns en ekonomisk drivkraft, men att regeringen, jämsides med detta, inte kan ta till sig minsta lilla kritik eller ifrågasättande av det som genomförs.

Vad jag vill ha fram här är att vi, såsom har nämnts här i parlamentet, har viktiga avtal med Tunisien, vilka innehåller kapitel som rör frågan om de mänskliga rättigheterna, och att vi i Europeiska unionen – och jag vänder mig särskilt till vår kommissionsledamot – inte lyckas genomdriva respekten för dessa avtal, som har undertecknats av båda parter. Jag lägger därför stor tonvikt vid behovet av att våra representanter på plats, representanterna för unionen och våra institutioner i allmänhet utövar största möjliga påtryckningar för att se till att yttrandefriheten kan bli verklighet i länder som dessa. Detta är inte fallet i tillräckligt hög grad, och våra officiella representanter i landet övertygar i alla händelser inte oss om att så är fallet och därför vill jag vädja till kommissionsledamoten och till våra institutioner, och uppmana dem att stödja de demokrater som ständigt trakasseras i Tunisien.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! Under de första åren efter det franska kolonialväldets slut för nästan 50 år sidan framstod Tunisien som en perfekt modern och tolerant demokrati. Jämfört med andra arabländer har landet sedan dess haft en god utveckling av sjukvård och kvinnors rättigheter. Den enda bristen i denna positiva utveckling vid var denna tid glorifieringen av Habib Bourguiba, den man som betraktade sig som landsfader. Hans auktoritära ledarskap övertogs sedan och förstärktes av efterträdare som var mycket mindre populära. Dessa efterträdare har hela tiden identifierat hot mot vilka staten måste skydda sig. För att behålla stabiliteten i en stat som saknar opposition eller fri press har de vidtagit åtgärder för att gradvis inskränka friheten och demokratin. Resultatet har blivit att icke-statliga organisationer inte kan verka fritt och att kritiskt inställda personer fängslas.

EU är fortfarande för eftergivet i sin bedömning av Tunisien, men det är dags att vi klargör att detta land distanserar sig från EU. Min grupp anser att detta bör uttryckas tydligare än vad som är fallet i förslaget till resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Irena Belohorská (NI).(SK) Jag kan vittna om alla positiva saker som har sagts om Tunisien, ett land där jag arbetade som läkare under President Bourguibas tid vid makten. Nu vill jag dock tala om ett fall som för närvarande hanteras av Slovakiska republiken.

I februari 2003 häktades en slovakisk medborgare i Tunisien och i strid mot alla sedvanliga förfaranden och skyldigheten att underrätta konsulatet enligt artikel 36 i Wienkonventionen om konsulära förbindelser informerades inte Slovakien om att denna slovakiska medborgare hade häktats förrän i december samma år. Medborgaren förvägrades sina rättigheter – trots att han inte förstod språket i förfarandet fick han ingen tolk, och i två rättegångar som hölls på en och samma dag i december 2004 dömdes han till fängelse i 14 år för bedrägeri.

Den slovakiska sidan ifrågasätter att domstolsförfarandet mot denna slovakiska medborgare var opartiskt och att de relevanta europeiska rättsliga normerna har iakttagits. Den tunisiska sidan har vidare ännu inte besvarat promemorian från Slovakiens utrikesminister Eduard Kukan i fallet. Jag skulle vilja be hela det internationella samfundet att hjälpa till att säkerställa att domstolsförfaranden och demokrati genomförs på rätt sätt i Tunisien.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE).(DE) Herr talman! Begränsningar av yttrandefriheten i Tunisien är ingenting nytt. Det finns något lätt cyniskt över det ökande undertryckandet av oppositionsmedier, icke-statliga organisationer, studenter och advokater inför FN:s toppmöte om informationssamhället.

Utvecklingen av informationssamhället innebär fri tillgång till information och även rätten att sprida den. Som de föregående talarna vill även jag, herr kommissionsledamot, uppmana er att använda dialogen med vår partner Tunisien för att göra det möjligt för den tunisiska människorättsorganisationen LTDH, journalistförbundet och även domarnas förening att återuppta sin verksamhet så snabbt som möjligt och även att säkra ett omedelbart frigivande av advokaten Mohammed Abbou, som dömdes i april i en rättegång som på många sätt var bristfällig.

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Vi i Europeiska kommissionen ägnar stor uppmärksamhet åt situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien och använder alla medel som står till vårt förfogande för att uppmuntra landets myndigheter att göra framsteg på detta område.

Vi är särskilt oroade över kränkningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna, såsom yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Europeiska kommissionen har, bland annat på grundval av bestämmelserna i artikel 2 i associeringsavtalet, systematiskt framhållit vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, på högsta nivå i det bilaterala samarbetet med de tunisiska myndigheterna, bland annat vid förra mötet i associeringsrådet den 31 januari 2005.

Europeiska kommissionens delegation i Tunis övervakar noga den oroväckande situationen för människorättsorganisationen LTDH, de allvarliga svårigheter som drabbar många icke-statliga organisationer och branschorganisationer, liksom rättsväsendets oberoende. Vi upprätthåller en regelbunden direktkontakt med de olika sektorerna i det tunisiska civila samhället och de tunisiska myndigheterna för att överbrygga de nuvarande svårigheterna.

Kommissionen deltar till fullo i EU:s åtgärder till stöd för mänskliga rättigheter i Tunisien, däribland EU:s senaste uttalande och trojkans démarche om störande av LTDH:s verksamhet.

När handlingsplanen för grannskapspolitiken mellan EU och Tunisien trädde i kraft var detta ett viktigt steg framåt, eftersom den innehåller omfattande åtaganden om mänskliga rättigheter, demokrati och goda styrelseformer. Som prioriterade åtgärder i planen anges strävan efter och konsolidering av reformer som kan garantera demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter, samt rättsväsendets oberoende och effektivitet, och viktigast av allt, att en underkommitté för mänskliga rättigheter ska inrättas, vilken ska ha till uppgift att bedöma och övervaka hur dessa åtaganden uppfylls. Inrättandet av sådana ramar för institutionell dialog, som förväntas vara på plats vid årets slut, bör göra det möjligt att diskutera de mänskliga rättigheterna på ett mer strukturerat sätt.

När det gäller reformeringen av rättsväsendet håller ett MEDA-projekt om modernisering av rättsväsendet på att avslutas. Dess syfte är att särskilt ta itu med de befintliga bristerna och behovet av en bättre tillgång till rättsväsendet.

Ett antal projekt kopplade till människorättsfrågor finansieras också i Tunisien under det Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. De flesta av dessa har stött på allvarliga problem i genomförandet, eftersom de tunisiska myndigheterna avsiktligt blockerar de icke-statliga organisationernas, däribland LTDH:s, tillgång till EU-medel. Alla Europeiska kommissionens ansträngningar att häva denna situation har hittills varit förgäves.

Jag försäkrar att Europeiska kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete för att se till att bestämmelserna om mänskliga rättigheter i associeringsavtalet och i handlingsplanen för EU och Tunisien genomförs ordentligt, och för att framhålla för de tunisiska myndigheterna att de måste ge icke-statliga organisationer tillgång till EU-medel.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i eftermiddag kl. 17.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy