Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 25 oktober 2005 - Strasbourg

21. Frågestund (frågor till kommissionen)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0332/2005).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del 1

  Talmannen. –

Fråga nr 47 från Linda McAvan (H-0786/05):

Angående: Flygpassagerares rättigheter

Känner kommissionen till de praktiska svårigheter som finns för flygpassagerare att utöva sina nya rättigheter enligt förordning (EG) nr 261/2004⁽¹⁾, om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar? Är kommissionen beredd att vidta åtgärder för att lösa dessa problem?

Övervakar kommissionen genomförandet av den nya lagstiftningen i medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller den roll som de utsedda nationella organen bör spela för att hjälpa passagerare att utnyttja sina rättigheter?

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru talman! Den förordning som Linda McAvan nämner innehåller just gemensamma regler för ersättning och hjälp till passagerare som nekas ombordstigning eller vilkas flygningar ställs in eller försenas kraftigt.

Sedan förordningen trädde i kraft den 17 februari 2005 har kommissionen övervakat situationen noggrant för att se till att den genomförs i medlemsstaterna och att flygbolagen följer den. För att se till att förordningen tillämpas på ett enhetligt sätt i alla delar av EU har Europeiska kommissionen inlett överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater som ännu inte har vidtagit erforderliga åtgärder för att fastställa de straffavgifter som flygbolagen ska betala om de inte följer gällande lagstiftning.

På grundval av de klagomål som kommissionen regelbundet får ta emot har vi också noterat att det finns vissa praktiska svårigheter med att genomföra förordningen på ett effektivt sätt och övervaka att medlemsstaterna driver igenom den. Detta gäller särskilt de nationella organens skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att värna om passagerarnas rättigheter och undersöka bakgrunden till inkomna klagomål. I det här sammanhanget arbetar kommissionen för närvarande tillsammans med de nationella myndigheterna för att komma fram till en harmoniserad tolkning av den roll som dessa organ har när det gäller att övervaka och hantera klagomål.

  Linda McAvan (PSE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Problemet med denna lagstiftning ligger helt visst i att den i hög grad är beroende av den information som ges till passagerare, och problemet uppstår när det inte finns någon som kan ge passagerarna någon information.

I juni blev en av mina väljare, en fru Underwood, strandsatt över natten i Alicante med sin familj, som inkluderade en tio månader gammal baby, och det fanns ingen där från flygbolaget som kunde ge dem någon information. De ringde faktiskt till den flygplats där de skulle ha landat, och där kunde man inte heller ge någon information. Familjen hade redan checkat in; de kunde inte få tillbaka sitt bagage, och det fanns inget skötrum för spädbarn och inte heller någon barnmat. De lyfte slutligen kl. 4 på morgonen, fastän de skulle ha lyft kl. 19 föregående dag. Hon skrev till flygbolaget, men fick ingen kompensation, och de nationella myndigheterna menade också att flygbolaget hade agerat korrekt.

Vi har en lagstiftning när det gäller detta. Jag är glad över att ni ska granska dessa nationella myndigheters roll, för jag är inte övertygad om att denna lagstiftning är praktisk och användbar för medborgarna för närvarande.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru McAvan! Jag lyssnade uppmärksamt på det exempel som ni just gav. De nationella organen finns till för att ingripa om flygbolagen drar sig undan sina skyldigheter. Jag har sagt det till er, och jag ska upprepa vad jag sa: vi antog inte den här förordningen för att den inte skulle genomföras. Således kommer vi att granska de praktiska omständigheterna för hur dessa klagomål hanteras ingående tillsammans med de nationella myndigheterna. Som klart framgår av ert exempel måste de nationella myndigheterna följa de bestämmelser som finns i förordningen just för att inte behöva ta till rättsliga medel för att komma till rätta med flygbolagen. Andan i resolutionen var en önskan att undvika att ständigt behöva ta till lagstiftning. Tack för att ni framhöll detta och andra exempel för oss, fru McAvan. Det gör mig mer besluten att se till att den här förordningen genomförs.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Jag välkomnar kommissionsledamotens svar. Vissa flygbolag verkar göra allt de kan för att komma undan sina förpliktelser. Också jag har fått brev från väljare, ett där det beskrevs hur flygbolaget i ett fall med förlorat bagage sa att de naturligtvis skulle ersätta föremålen förutsatt att kunden kunde visa upp kvittona i original. Som om vi brukar behålla kvittona på allt vi köper! Ett annat flygbolag vägrade att betala ersättning för ett inställt flyg där orsaken var väderförhållanden, även om ett konkurrerande bolag kunde lyfta tio minuter senare samma dag från samma flygplats och med samma destination. Det finns många exempel. Var snälla och gör en kraftansträngning för att leta upp dem.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Jag kan bekräfta att kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande mot ett antal medlemsstater. Jag noterar 12 medlemsstater som vi har inlett överträdelseförfaranden mot. Naturligtvis vill jag personligen verkligen att detta utomrättsliga skydd, som ingår i förordningen och som ger européerna en lättillgänglig och flexibel lösning, ska genomföras.

Ett möte mellan kommissionen och de nationella organen kommer att äga rum före årets slut, hoppas vi. Våra tjänstemän svarar redan nu på omkring 500 brev i månaden. Detta visar att det fortfarande finns arbete att utföra, men jag försäkrar er att jag personligen ägnar mig en hel del åt den här frågan, herr Corbett.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det finns flygbolag som gör det till en principfråga att se till att dras inför domstol. Om man försöker med något annat tillvägagångssätt hamnar ens klagomål i papperskorgen. Det som tycks behövas omgående är införandet av ett slags tredjepartscertifiering, så att vägran att betala på grund av force majeure eller av andra skäl måste bekräftas av en tredjepartsorganisation.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Jag ska upprepa det jag sa tidigare, herr Rübig: i varje medlemsstat måste det finnas ett organ som är ansvarigt för att undersöka klagomål och vid behov fastställa påföljder för flygbolag som inte följer den här förordningen. Detta måste bli normal praxis. Vidare tror jag att det sätt på vilket dessa klagomål hanteras också kommer att få en avskräckande effekt, i den mån de hanteras på ett bra sätt. Med det menar jag att flygbolagen i ökande utsträckning kommer att uppmuntras att följa förordningen och vid behov betala ut ersättning, eftersom de kommer att vara medvetna om att det kommer ett överklagande och en säker påföljd om de inte gör det.

Det handlar bara om att genomdriva den här förordningen. Fru talman! Jag tror att det var den sista frågan. Därför tackar jag parlamentet för att det ville framhålla den här frågan för att låta förstå att vi gör allt som står i vår makt för att se till att den här förordningen tillämpas på ett effektivt sätt.

  Talmannen. –

Fråga nr 48 från João de Deus Pinheiro (H-0825/05):

Angående: Konkurrensen inom gas- och elsektorn

Till följd av målet nyligen i förstainstansrätten om uppköpserbjudanden som EDP och ENI hade inlett mot GDP bekräftade kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens att liberaliseringen av energimarknaderna under de senaste åren inte kan leda till att nya monopolbolag skapas. Dessutom ansåg hon att det är oacceptabelt att kunder i en medlemsstat skall betala priset för att ett företag skall bli en viktig leverantör i en annan medlemsstat.

Anser kommissionen att antalet leverantörer på gas- och elmarknaden ökat tillräckligt i medlemsstaterna eller är koncentrationen fortfarande omfattande?

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen tror att koncentrationsgraden på energimarknaden i många medlemsstater är ansenlig. Samtidigt har vi fått uppleva vissa nya aktörer på energimarknaden i många medlemsstater, endera i form av nyetableringar eller av företag etablerade i andra medlemsstater som upprättar dotterbolag. Därför har konsumentutbudet ökat i många delar av unionen.

En hög koncentrationsgrad skulle kunna få en negativ effekt på konkurrensnivån på dessa marknader. Prisnivån på energi skulle kunna vara ett tecken på detta. Men man får inte bortse ifrån att priset på energi också påverkas av många andra faktorer: importpriser på olja, gas och kol, priserna på marknaden för handel med utsläppsrätter för koldioxid, tilläggsutgifter för stödet för förnybara energier och ökad internalisering av de externa energikostnaderna.

Detta är anledningen till att kommissionen övervakar konkurrenskraften på marknaden i fråga mycket noggrant och till att man nyligen inledde en granskning angående EU:s energisektor. Vi väntar på resultaten av denna granskning.

När det gäller fusioner inom energisektorn måste dess möjliga inverkan på graden av konkurrens bedömas från fall till fall. Kommissionen engagerar sig starkt i att genomföra denna bedömning med stor uppmärksamhet för att skydda europeiska konsumenter mot risken för minskad konkurrens och omotiverade prisökningar. Kommissionen skulle vilja fästa den ärade ledamotens uppmärksamhet på att man för närvarande genomför fas II av fördjupade undersökningar av E.ON/MOL-fusionen i Ungern och DONG/E2-fusionen i Danmark.

  João de Deus Pinheiro (PPE-DE). – (PT) Fru kommissionsledamot! Jag vill först och främst tacka er för att ni bekräftade de här principerna, som är centrala. Faktum är att kommissionens rättsliga granskning av sammanslagningen av Gas Natural och Endesa – även om jag inte tror det – kan visa att den här sammanslagningen inte är av gemenskapsstorlek och att den i stället måste bedömas av en nationell konkurrensmyndighet, som står under den berörda regeringens beskydd.

Mot denna bakgrund, och med tanke på kommissionens beslut att stoppa sammanslagningen EDP/ENI/GDP den 9 december, vill jag fråga kommissionen hur den kan stoppa en sammanslagning som har gränsöverskridande återverkningar och betydande konsekvenser för konkurrensen vid en tidpunkt då den förhärskande strävan är en integrerad energimarknad på den iberiska halvön och en mer komplett inre marknad för energisektorn i EU.

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Jag kan fatta mig kort, för det har ännu inte fattats något beslut. Så snart som beslutet är fattat kommer parlamentet att informeras, och de som är delaktiga i hela ärendet kommer förstås att informeras först.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är uppenbart att de europeiska elkunderna för närvarande får betala den dyraste formen av elektricitetsgenerering på den europeiska elbörsen, det vill säga lignitdrivna gasturbiner vilkas kostnader till större delen består av koldioxid. Har ni några planer på att genomföra en undersökning av den europeiska elbörsen på grundval av konkurrensrätten för att förhindra denna koncentration?

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Det är en intressant fråga. Jag kan försäkra er om att vi är medvetna om betydelsen av den aspekten. Den utgör en del av utredningen inom energisektorn. Vi ser fram emot resultaten, och ni kommer självfallet att informeras om slutsatserna.

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Jag vill återkomma till den fråga som João de Deus Pinheiro tog upp, uppköpserbjudandet Gas Natural-Endesa.

Detta uppköpserbjudande har givit upphov till allvarliga tvivel i Spanien när det gäller dess inverkan på konkurrensen och dess förenlighet med fördragen.

Min fråga är mycket enkel: varför finns det lagstadgade tidsgränser för att anmäla transaktioner av det här slaget? Har någon regering eller något konkurrensorgan i någon medlemsstat hittills bett kommissionen att ingripa? När gjorde den i så fall det?

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Jag upprepar att jag på ett tydligt sätt försöker informera de ärade ledamöterna om den aktuella situationen. Beslutet har inte fattas ännu. För närvarande är Gas Natural av den uppfattningen att det bör hanteras av den nationella konkurrensmyndigheten i Spanien. Beslutet om detta är inte endast beroende av siffror och omsättning utan också av ett antal andra tekniska aspekter, och jag har ingen möjlighet att informera er om det slutgiltiga beslutet på det här stadiet. Jag lovar att ni kommer att informeras så snart denna information finns tillgänglig.

  Talmannen. – Vilken ordningsfråga vill ni ta upp nu, herr Masip Hidalgo?

  Antonio Masip Hidalgo (PSE). – (ES) Fru talman! Jag vill helt enkelt ställa samma fråga till kommissionsledamoten igen.

  Talmannen. – Det går tyvärr inte. Enligt reglerna finns det alltid en frågeställare, och två andra ledamöter kan ställa följdfrågor. Ni är den tredje, och det kan jag inte tillåta. Ni kan kanske reda ut den här frågan med kommissionsledamoten senare.

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Jag vill återigen betona situationen i dagsläget. Det råder ingen tvekan om att detta är en mycket viktig fråga. Det är vi alla överens om. Vi har från kommissionens sida ett stort ansvar inom energimarknaden när det gäller att övervaka konkurrens, priser och möjligheter till garanti, inte bara för i dag utan också för framtiden. Med detta i åtanke måste vi ta vårt ansvar och besluta vem som ska hantera detta. Det är situationen i dagsläget. Vi har ännu inte kunnat dra den slutgiltiga slutsatsen när det gäller om det är en fråga för den nationella konkurrensmyndigheten eller för kommissionen i Bryssel. Ni kommer att informeras så snart ett beslut är fattat.

  Talmannen. –

Fråga nr 49 från Georgios Toussas (H-0868/05):

Angående: Oljepriserna

För arbetstagarna medför de ständigt stigande oljepriserna en försämring av den ekonomiska situationen, inte minst nu när vintern står för dörren. De stigande priserna beror i hög grad på spekulationsverksamhet på börsen där syftet är att öka vinsterna för oljebolagen och andra spekulanter. De negativa konsekvenserna av de höga priserna blir särskilt kännbara i länder vars energiförsörjning är beroende av olja.

Vilka initiativ kommer kommissionen att ta för att skydda levnadsstandarden för arbetstagare och mindre bemedlade folkgrupper från de negativa effekter och följder som de höga oljepriserna har? Har kommissionen för avsikt att främja särskilda åtgärder i samband med tillhandahållandet av olja för uppvärmning?

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Jag har tagit över detta från min gode vän Andris Piebalgs. Som ni känner till kan han inte närvara här i dag, eftersom han måste underteckna ett mycket viktigt avtal.

Kommissionen är mycket oroad över de senaste två årens kraftiga ökning av oljepriset. Även om vår ekonomi inte drabbas i lika hög grad av denna ökning av oljepriset som vid prisökningen på 1970-talet får den allvarliga konsekvenser, i synnerhet för våra mest sårbara medborgare och oljeintensiva sektorer.

Kommissionen svarar aktivt på den utmaning som höga och instabila oljepriser innebär och följer en fempunktsplan i detta avseende. De huvudsakliga faktorerna är följande: att tillgodose vårt energibehov med hjälp av åtgärder för en ökad energieffektivitet och energibesparing, att öka användningen av alternativa energiformer, att öka öppenheten och förutsägbarheten på oljemarknaderna, att öka tillgången på olja och gas genom att främja en ökning av investering i produktion och raffineringskapacitet och, slutligen, att effektivt hantera avbrott i energiförsörjningen.

Kommissionen förstärker dessutom aktivt samarbetet med EU:s främsta externa oljeleverantörer genom initiativ som energidialogen mellan EU och Ryssland samt dialogen mellan EU och OPEC.

Kommissionen planerar också ett förslag om genomförande av ett system som samordnats av EU för beredskapslager av olja. Kommissionen har inte behörighet att fastställa priset på råolja eller petroleumprodukter, särskilt inte med tanke på att oljemarknaden är global. Kommissionen har ändå för avsikt att fortsätta det nära samarbetet med alla berörda parter för att öka graden av öppenhet på marknaden och därmed minska spekulationerna.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! De 70 största oljebolagen förväntas göra vinster på 230 miljarder US-dollar under första halvåret 2005. Inför denna profithunger utfärdar Europeiska kommissionen och regeringarna då och då varningar till företagen, för att förekomma vågen av raseri från arbetstagarna över de multinationella oljebolagens oansvariga agerande, men de fortsätter att inhösta enorma vinster.

På det hela taget, och med tanke på ert svar i dag, måste man dra slutsatsen att det här är en fråga om att Europeiska kommissionen, medlemsstaternas regeringar och bolagen har gaddat ihop sig mot arbetstagarna.

Regeringarna använder oljan för att höja skatterna, med tanke på att alla konsumenter betalar 70 cent i skatt av varje euro som de betalar för bensin, samtidigt som bolagens vinster ökar.

Vilka specifika åtgärder avser kommissionen att vidta inför vintern?

(Talmannen avbröt talaren.)

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Frågan är klar och tydlig: vad kan vi göra för att stimulera och öka investeringar i alternativa energikällor eller för andra syften?

I detta avseende är det värt att nämna att vissa har uttryckt bryderi över att myndigheterna inte vidtagit åtgärder för att få en andel av oljebolagens oväntade vinstökningar från de senaste oljeprisökningarna. Oljebolagen borde agera på ett ansvarsfullt sätt och se till att en betydande del av vinsterna återinvesteras i en ökning av sektorns kapacitet att hantera den växande efterfrågan och därmed lägga grunden för rimligare priser i framtiden – och, för den delen, skapa sysselsättning för sig själva. Det skulle innebära investering i såväl produktion av råolja som i raffinaderiverksamhet.

Olje- och energibolag borde verkligen uppmuntras på det starkaste att utveckla nya energikällor för att kunna hantera bristen på olja i framtiden. Kommissionen har gjort fortsatta ansträngningar genom sina kontakter med industrin för att öka oljebolagens medvetenhet om lämpligheten med att återinvestera en del av sin vinst i verksamhet för en mer hållbar ekonomisk tillväxt, såsom utveckling av alternativ energi och energieffektivitet.

  Antonio Masip Hidalgo (PSE). – (ES) Fru talman! Kommissionsledamotens arbete är mycket viktigt, och vi i parlamentet skulle därför vilja veta om det bygger på de resultat som har reviderats och registrerats i bolagen eller på kreativ bokföring, liksom om man tillfrågar experter på området eller om man tänker utarbeta nya teorier.

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Det är en mycket intressant fråga. Kommissionen är medveten om det stora ansvaret inom energisektorn. Jag kan försäkra er om att vi i kommissionen, i synnerhet Andris Piebalgs och jag själv, är medvetna om vårt stora ansvar när det gäller konkurrenspolitiken.

Del 2

  Talmannen. –

Fråga nr 50 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0764/05):

Angående: Åtgärdande av avfallsproblemet

Är medlemsstaterna skyldiga att sortera avfall?

Hur bedömer kommissionen medlemsstaternas praxis fram till dags dato när det gäller att samla in, göra sig av med eller återanvända kemiskt och giftigt avfall, smörjoljor och radioaktivt avfall?

Anser kommissionen att det är nödvändigt att lyfta fram problemet och göra det känt för allmänheten och att man borde finansiera åtgärder för att skydda hälsa och miljö med tanke på framtida generationer av invånare i Europa?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Fru talman! Ledamoten har ställt en rad frågor. Den första är om det finns någon skyldighet för medlemsstaterna att sortera avfall.

Enligt direktivet om farligt avfall är det förbjudet att blanda olika slags farligt avfall liksom att blanda farligt avfall med icke farligt avfall. Andra rättsakter i Europeiska unionen om specifika avfallsflöden kompletterar denna skyldighet att sortera avfallet. Dessutom kan medlemsstaterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med sin nationella politik.

Den andra frågan handlar om hur kommissionen bedömer att praxisen när det gäller att samla in avfallet, göra sig av med det och så vidare fungerar. Kommissionen anser att lagstiftningen måste tillämpas mer strikt. Vi har stora problem med tillämpningen av lagstiftningen, och kommissionen har förbundit sig att förbättra den.

Således är avfallspolitiken en prioriterad del av miljölagstiftningen, och det finns naturligtvis direktiv för olika avfallsflöden, såsom direktivet om smörjmedel, det batteridirektiv som diskuteras, direktivet om elektriskt och elektroniskt avfall, direktivet om bilskrotning och så vidare, som innehåller specifika regler om sortering, insamling och destruktionsmetoder.

Ledamoten ställde också en mycket viktig fråga om att öka medvetandegraden, med andra ord i vilken utsträckning som en ökad medvetandegrad och publicitet bidrar till att lösa problemet. Självfallet hjälper det till, eftersom det är viktigt att använda sig av publicitet och att lyfta fram problemet och göra det känt för allmänheten om man vill finna optimala lösningar på avfallshanteringsproblemen.

Jag vill också säga att principen om att den som förorenar betalar måste tillämpas som en förebyggande åtgärd i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Det är dessutom medlemsstaternas skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att se till att de följer gemenskapslagstiftningen på avfallsområdet.

Sedan var det en fråga om finansieringen. Europeiska unionen finansierar åtgärder för att minska avfallet. Det är ett av de prioriterade målen för sammanhållningsfonden. Denna finansiering kan komma från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden och avser naturligtvis områden med ogynnsamma förutsättningar och mindre rika länder i Europeiska unionen, vilka har rätt att utnyttja medel ur dessa fonder för att kunna tillämpa gemenskapens regelverk på miljöområdet. Detta stöd förväntas uppgå till omkring 2 miljarder euro under perioden 2000–2006.

Det finns naturligtvis diverse andra finansieringskällor, såsom Life, och ett nytt Life+ håller på att utarbetas för olika insatser, som till exempel att öka medvetandegraden om miljöfrågor, särskilt avfall, hos medborgarna.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Mitt intresse för den här frågan avspeglar de farhågor som finns i civilsamhället.

Är det möjligt att parallellt med de ekologiska konsekvenserna uppskatta de ekonomiska och sociala konsekvenserna över tiden av att relevant gemenskapslagstiftning inte följs och finna ett effektivare efterlevnadsförfarande än att hänvisa medlemsstaterna till Europeiska gemenskapernas domstol?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Saken är den att vi behöver andra metoder för att bekämpa det enorma avfallsproblemet utan att behöva vända oss till domstolen. Uppriktigt sagt föredrar jag att inte gå till domstolen och använda sådana förfaranden, utan att vi genom samarbete, medvetandehöjande åtgärder bland medborgarna, bättre kunskap och erfarenhetsutbyte mellan de olika länderna och användning av modern teknik finner lösningar och svar på de problem som de olika länderna har på avfallsområdet.

Jag måste förstås berätta att vi, inom ramen för de tematiska strategier som kommissionen nu håller på att lägga fram, om några dagar – i november om jag minns rätt – också kommer att presentera den tematiska strategin för att förhindra att avfall uppkommer, begränsa det och återvinna det. Detta är en särskilt viktig strategi som är sektorsövergripande och holistisk, som utgår ifrån avfallsproblemet som helhet och som naturligtvis kommer att lösa många av de problem som finns och som, på grund av att tvister uppstår, ofta hamnar i domstolarna.

Jag hoppas att avfallsmängden i Europeiska unionen på det här sättet först och främst kommer att begränsas. Det är detta som är huvudmålet, med andra ord att vi ska producera mindre avfall och att detta sedan ska samlas in och återvinnas. Endast om dessa möjligheter inte finns ska det hamna i förbränningsanläggningar, helst där energin tas till vara, eller i deponier. När det gäller de sistnämnda vill jag, eftersom detta är någonting som särskilt gäller Grekland, säga att vi knappt ens vet hur många det finns. I många fall ger de upphov till föroreningar och sänker livskvaliteten för medborgarna samtidigt som de skapar problem både i fråga om den biologiska mångfalden och klimatförändringarna, eftersom de släpper ut metan, en av de gaser som bidrar till växthuseffekten.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Ett exempel på ett område där kommissionen skulle kunna bistå medlemsstaterna är införandet av direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter (WEEE) i Irland, som gett upphov till fullkomlig förvirring detta år, eftersom människor inte alls vetat vad som skett.

Ni kanske kan svara på den här frågan. Många människor betraktade detta som en extra avgift för konsumenten, och ändå menar regeringen att det inte är någon extra avgift. Kan ni klargöra om denna synliga återanvändningsavgift, som nu står specificerad på alla våra elektroniska produkter, faktiskt är en tilläggsavgift, och kanske varför konsumenterna ska behöva betala moms utöver denna?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EN) Problemet berör inte bara Irland, utan också andra länder i Europeiska unionen. Detta är ett mycket viktigt direktiv som syftar till att på bästa möjliga sätt samla upp avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter, för partiell återanvändning, återvinning eller säker slutförvaring. Eftersom det finns problem håller vi på att utarbeta riktlinjer som snart kommer att vara tillgängliga.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Skulle kommissionsledamoten kunna hålla med om att ett av de bästa sätten att hantera avfall är att inte producera det? Är han till exempel medveten om att, återigen när det gäller Irland, en avgift på 5 pence för plastkassar – som det var tidigare – i synnerhet i livsmedelsbutikerna, helt enkelt ledde till att människor inte tog plastkassar från butikerna utan tog med sig väskor och påsar hemifrån till sina varor? Detta hade en oerhörd inverkan på avfallshanteringen i Irland.

Det kan säkert också finnas andra metoder i andra medlemsstater som vi kan lära av. Skulle kommissionsledamoten kunna se det som sin uppgift att ta fram den bästa metoden så att vi kan använda den som en resurs i alla medlemsstater?

  Stavros Dimas, ledamot av komissionen. – (EN) Jag håller med om att det är det bästa sättet att förebygga bildandet av avfall, och plastpåsar skapar problem. Det är mycket bättre att till exempel ha papperspåsar. Vissa medlemsstater har börjat använda papperspåsar och förbjudit användandet av plastpåsar. Det vi gör är att utbyta goda erfarenheter, och vi försöker få goda erfarenheter från olika medlemsstater. Vi ordnar seminarier och besök i medlemsstaterna för att informera dem om vad som händer på andra platser och hur de på bästa möjliga sätt kan handskas med de olika miljöproblemen. Vi ger dem riktlinjer och ibland även resurser för projekt som berättigar till stöd.

  Talmannen. –

Fråga nr 51 från Sarah Ludford (H-0768/05):

Angående: Överträdelseförfarande mot Förenade kungariket för brott mot direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Kommer kommissionen nu att fatta ett skyndsamt beslut om överträdelseförfarande mot Förenade kungariket för brott mot direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse till följd av utsläppen av orenat avloppsvatten i Themsen? Känner kommissionen till att den brittiska miljövårdsmyndigheten anser att de flesta utsläppen av avloppsvatten inte uppfyller kraven i direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse? Vad anser kommissionen om att det brittiska miljödepartementet (DEFRA) vägrar att offentliggöra de juridiska råd som givits till Thames Tideway Strategic Study, som samordnar de enskilda organen? Tänker kommissionen hjälpa London att undgå det obehag som denna föroreningsskandal, om den inte åtgärdas, kommer att medföra för OS 2012, inte bara för vattensporterna, utan även för att den föreslagna OS-byn kommer att angränsa till utsläppet vid Abbey Mills, med de lukter och den gräsliga röra som är förenade med detta?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen är medveten om de bekymmer som ledamoten har tagit upp med hänsyn till avlopp som svämmar över i Themsen. Ett antal klagomål registrerades efter händelserna i augusti 2004 när stora mängder obehandlade fasta avloppsämnen vällde in i Themsen.

Kommissionen har uppmärksammat myndigheterna i Förenade kungariket på dessa problem i en formell underrättelse upprättad i enlighet med artikel 226 i EG-fördraget, och den skickades i mars 2005.

I den formella underrättelsen understryks det att medlemsstaterna måste se till att de har adekvata uppsamlings- och behandlingssystem i enlighet med rådets direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Det har kommit ett svar från Förenade kungariket, och det utvärderas för närvarande. Denna utvärdering görs tillsammans med andra fall med liknande problem med häftiga översvämningar orsakade av svåra stormar i andra delar av Förenade kungariket. Om jag kommer ihåg rätt handlar det om två fall i England och ett i Skottland.

Kommissionen hoppas kunna besluta vilka steg som ska tas härnäst i denna fråga före årets slut.

Kommissionen kan inte kommentera den juridiska rådgivning som miljöministeriet i Förenade kungariket har gett och som ledamoten hänvisade till eftersom man inte var medveten om att sådan rådgivning fanns eller att tillgång till den hade förvägrats.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Den sista kommentaren var mycket intressant, och jag skulle vilja följa upp den. Miljöbyrån, som är Förenade kungarikets tillsynsmyndighet, anser att man bryter mot direktivet. Får jag bara tala om för kommissionsledamoten att det inte bara handlar om översvämningar orsakade av svåra stormar: det behövs inte ovanligt häftiga regnskurar för att dessa översvämningar ska uppstå; de inträffar i snitt en gång i veckan. Endast en av 57 översvämningar undersöks, så jag överlåter det åt er fantasi att föreställa er hur mycket fasta avloppsämnen som går ut i floden.

Jag är särskilt oroad över upptakten till de olympiska spelen 2012. För vattensporterna och för Londons ansikte utåt är detta en hemsk situation, och de tävlande kommer att bo med utsikt över en av dessa översvämningar. Jag är förvånad över att Förenade kungarikets regering och Londons borgmästare finner sig i denna situation.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag ska göra allt mina befogenheter tillåter, vilket är att se till att kraven i direktivet uppfylls. Jag kommer naturligtvis att arbeta med er, som ni underströk i er fråga, för att hjälpa London att undvika den pinsamma situation som föroreningarna från översvämningarna av grovt avlopp skulle orsaka de olympiska spelen 2012. Det är intressant att veta att om problemet inte är löst till dess kommer den föreslagna platsen för de tävlandes boende att ligga med utsikt över översvämningen i Abbey Mills, med alla dess lukter och gräsliga röra.

Man kan inte utesluta att de tävlande kommer att tillåtas öva på Themsen eller att evenemang kommer att äga rum på själva floden. Kommissionen kan inte ta ställning i frågan om de förberedelser som görs i London för de olympiska spelen 2012. Jag måste upprepa att vi endast är involverade i att se till att de krav i direktivet som rör rening av avloppsvatten från tätbebyggelse uppfylls.

Ni har rätt när ni säger att dessa utsläpp inte bara inträffade under de mycket häftiga regnen i augusti 2004. Enligt ett pressmeddelande från miljöbyrån inträffar dessa utsläpp ungefär 50 till 60 gånger per år. Miljöbyrån, som är rådgivare till Förenade kungarikets regering, har också kommit fram till den slutsatsen att systemet för uppsamling och behandling är otillräckligt. Det fanns några förslag på hur man skulle lösa detta problem. Ett var en tunnel med vattenlås under Themsen som skulle vara ungefär 34 kilometer lång och ta ungefär tio år att bygga.

Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse är ett resultatorienterat direktiv, så det är inte min sak att föreslå vilken metod Förenade kungarikets regering bör välja för att lösa problemet. Det är en fråga för regeringen. Men det finns ett problem, och vi har därför inlett ett överträdelseförfarande mot Förenade kungariket. I december kommer vi att se om vi ska fortskrida med det motiverade yttrandet för att övertala myndigheterna i Förenade kungariket att vidta lämpliga åtgärder för att utföra de arbeten med infrastrukturen som behövs för att behandla vattnet på ett acceptabelt sätt.

Min slutpunkt är att om obehandlat avloppsvatten släpps ut i floden kommer Themsens mynning, som är en betydelsefull våtmark, att hotas.

  Talmannen. –

Fråga nr 52 från Dimitrios Papadimoulis (H-0773/05):

Angående: Avfallsslam och det biologiska reningsverket på Psyttalia

Tillståndet i området runt Ano Liosia gör att det för närvarande är svårt att andas pga. de tusentals ton avfallsslam som transporterats från Psyttalia-reningsverket till soptippen i Ano Liosia. Såsom påpekas i en utredning gjord av länsstyrelsen för västra Attika finns det även sprickor i vallarna runt den plats där man dumpat avfallsslammet och på ett ställe rinner det ut flytande avfall som bildar en sjö i en närliggande naturlig fördjupning i marken. Detta innebär en uppenbar risk för invånarnas hälsa och en eventuell förorening av grundvattnet är hotande nära.

Kommissionen har i ett svar på en tidigare fråga (E-1728/05) sagt att den utreder ärendet i nära samarbete med de grekiska myndigheterna. Kan den säga mig hur dagsläget ser ut när det gäller bearbetningen av avfallsslammet och verksamheten på Psyttalia? Kan kommissionen dessutom ange om man (i enlighet med svar på fråga P-0916/05) har slutbehandlat de grekiska myndigheternas svar på det motiverade yttrande om överträdelse av direktiven om fast avfall och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse som kommissionen har utfärdat, och vilka slutsatser man har dragit av denna behandling?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Fru talman! Dimitrios Papadimoulis har lagt fram flera frågor om det här ämnet, och det är alltid jag som har turen eller oturen att få svara på dem.

Reningsverket på Psyttalia har varit i full drift sedan december 2004 och bearbetar avloppsvatten från tätbebyggda områden som släpps ut i det känsliga området Saroniska viken på tredje nivån.

När anläggningen byggdes och uppgraderades fick kommissionen ta emot klagomål om hanteringen av det slam – avfallsslam – som bildas. I oktober 2002 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Grekland i enlighet med artikel 226 i fördraget, på grundval av att de grekiska myndigheterna inte hade vidtagit åtgärder för att ta hand om avfallsslammet på ett sätt som var förenligt med gemenskapens miljölagstiftning.

Överträdelseförfarandet ledde till resultat, på så sätt att de grekiska myndigheterna i augusti 2003 till slut beslutade att bygga en torkanläggning på ön Psyttalia, där slammet skulle omvandlas till fast materia med tillräckligt värmevärde för att sedan kunna förbrännas på lämplig plats.

Det finns liknande arrangemang i andra europeiska länder. Det bör framhållas att kommissionen i december 2004 beslutade att medfinansiera projektet inom ramen för sammanhållningsfonden. Projektet ska vara genomfört i slutet av 2007. Detta förväntas lösa problemet med hanteringen av avfallsslammet permanent. Trots alla dessa positiva omständigheter återstår dock problemet med hanteringen av det avfallsslam som redan finns lagrat på ön och det avfallsslam som kommer att produceras dagligen fram till dess att den föreslagna torkanläggningen kommer till stånd.

En lösning är att transportera stora mängder obehandlat avfallsslam med fartyg och lastbil till deponin i Ano Liosia på fastlandet utanför Aten. Denna lösning medför emellertid vissa miljöproblem: risk för att vattnet förorenas till följd av utsläpp av avloppsslam i havet, återverkningar i form av utsläpp när avfallet transporteras en 21 kilometer lång sträcka genom ett tätbebyggt område och risk för föroreningar till följd av avfallsspill under transporterna.

Dessutom anses det att deponin i Ano Liosia kommer att fyllas om det behandlade avfallsslammet deponeras där.

Därför anser inte kommissionen att den ovannämnda metoden att deponera slammet är förenlig med gemenskapens miljölagstiftning. Det är de nationella myndigheternas ansvar att välja ut och förverkliga en lämplig metod att behandla avfallsslammet i avvaktan på att den föreslagna torkanläggningen färdigställs.

Kommissionen håller på att utvärdera den tillfälliga lösning som de grekiska myndigheterna har föreslagit, en slags humifiering, i kombination med driften av deponin i Ano Liosia, och om det behövs kommer vi naturligtvis inte att tveka att vidta rättsliga åtgärder mot Grekland. Det är inte bara gemenskapslagstiftningen som gör det nödvändigt utan också behovet att skydda medborgarnas hälsa och miljön. Inom ramen för sina befogenheter vidtar kommissionen – och kommer att fortsätta att vidta – alla erforderliga åtgärder för att se till att medlemsstaterna följer gemenskapslagstiftningen.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr kommissionsledamot! De grekiska myndigheterna har, som ni vet, lovat att stoppa de misslyckade transporterna till och humifieringen av avfallsslammet i Ano Liosia i december. Vet kommissionen om detta löfte kommer att hållas och vilken alternativ lösning som föreslås?

I Grekland florerar det olika rykten utan att det finns någon officiell information. Ni kan kanske upplysa oss? Har ni granskat och bedömt denna berömda alternativa lösning för tiden efter december, som hemlighålls för grekerna?

Slutligen har ingen entreprenör för torkningen av avfallsslammet på Psyttalia utsetts ännu, trots att det har gått två år sedan augusti 2003. Tror ni att de tidsfrister som kommissionen har satt upp kommer att hållas?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Uppriktigt sagt har inte ministern berättat för mig hur den lösning som har utlovats till årets slut ser ut. Jag antar att han har någonting i åtanke om han säger det, och en minister och en regering ger självfallet inte ett löfte av det här slaget om de inte har någonting specifikt i tankarna, med andra ord en plan för hur avfallsslammet ska tas om hand under perioden fram till 2007 när torkanläggningen på ön Psyttalia blir färdig.

Problemet gäller alltså mellantiden och vad som kommer att hända med det avfallsslam som nu deponeras i deponin i Ano Liosia och delvis humifieras med ett förfarande som för närvarande befinner sig på pilotstadiet, så att det material som produceras antingen kan användas för att täcka deponin eller förstärka marken på vissa områden.

Jag upprepar att det naturligtvis inte är bra att transportera slammet till deponin genom ett tätbebyggt område på nuvarande sätt. Det är därför som regeringen från december och framåt som utlovat kommer att använda en alternativ lösning som jag också utan tvivel tror kommer att bli mycket bättre ur miljösynpunkt.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Kommissionen är en viktig institution, både när det gäller att stifta lagar om miljöfrågor och i fråga om sanktioner för överträdelser. Den gör helt rätt i att vara sträng inom ramen för denna institutionella sanktionskedja.

Jag har dock en känsla av att det finns en motsägelse mellan stränghet, mellan att vara rättmätigt sträng vid överträdelser av EU:s miljölagstiftning, och antagandet av acceptabla normer för avfallshanteringen. Gemenskapens byråkrati, kommissionens byråkrati bör sätta upp stränga och bindande normer för avfallshanteringen. Den har enorma tekniska kunskaper, den har erfarenhet, och bör inte överlåta åt medlemsstaterna att bestämma metoderna. Med andra ord bör vi övergå till acceptabla normer för europeisk avfallshantering.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Jag vill börja med att tala om hur stränga eller mindre stränga vi är. När det gäller Grekland och mig själv kan jag säga att jag varken är mer eller mindre sträng mot det land som jag är medborgare i. Jag försöker att vara objektiv och göra det som krävs för att skydda Europeiska unionens, och naturligtvis Greklands, medborgares hälsa och värna om ekosystemen och miljön.

Således hanterar vi frågor om hänvändelse till domstolen på ett objektivt sätt och med en strävan att åstadkomma förbättringar på hälso- och miljöområdet, och jag upprepar att jag alltid försöker se till att vi undviker att gå till domstolen och finner andra sätt att lösa saker och ting.

Ledamoten sa att kommissionen borde ha ännu större befogenheter och anvisa specifika metoder. Det jag kan säga är att de bästa metoderna används, utifrån de förutsättningar som råder i varje land. Avfallshanteringen i Nordeuropa går till på ett annat sätt än i Sydeuropa, och det finns skillnader mellan de metoder som används i olika länder och till och med i olika områden av ett land. Det finns skäl till att vissa länder föredrar förbränning och återvinning och till att andra föredrar deponier för att förstärka marken, och vår grundläggande strävan är naturligtvis alltid att försöka förhindra att avfall uppkommer.

När det gäller den specifika frågan om Psyttalia har Europeiska unionen medverkat till finansieringen av det första projektet, som var avfallsbehandling på tredje nivån, och nu torkanläggningen. När det gäller det problem som den grekiska regeringen har skapat genom att samla allt detta avfallsslam på ön är det med tanke på detta inte Europeiska unionens sak att tala om vad som ska göras med detta avfallsslam.

Det är ett problem som skapades genom att man underlät att bygga torkanläggningen vid rätt tidpunkt, för tio år sedan, så att därigenom allt detta slam har ansamlats. Det är emellertid inte vår uppgift att tala om vad som ska göras med detta avfallsslam och hur regeringen ska hantera problemet.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vet kommissionen om alla medlemsstaterna har införlivat den gällande gemenskapslagstiftningen på miljöområdet om avfallshantering med sin lagstiftning och om de tillämpar den på rätt sätt? Vet ni om alla staterna gör det?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EN) Det finns skillnader mellan de olika medlemsstaterna. Det mesta av lagstiftningen har inlemmats, men inte allt. Jag kan inte just nu räkna upp vilka länder som har inlemmat allt och vilka som bara inlemmat en del av lagstiftningen, men vi försöker ha ett nära samarbete med myndigheterna i varje land i fråga om inlemmandet. Vi skickar expertteam, ofta juridiska experter, och vi använder Impelsystemet för att uppmuntra och förenkla inlemmandet av miljölagstiftningen i allmänhet och avfallslagstiftningen i synnerhet.

  Talmannen. – Eftersom den tid som avsatts för frågestunden har löpt ut kommer frågorna nr 53–59 att besvaras skriftligen⁽²⁾.

  Talmannen. –

Fråga nr 60 från Sajjad Karim (H-0776/05):

Angående: Associationsavtal mellan EU och Israel

I en fråga, P-3040/05, som jag ställde i augusti om Internationella domstolens dom om separationsmuren undrade jag vilken ”konkret alternativ plan […] kommissionen [har] för att uppfylla sitt eget åtagande gentemot det palestinska folket och se till att Israel följer Internationella domstolens dom av den 9 juli 2004”. Kommissionen upprepade EU:s ståndpunkt i denna fråga och hävdade att dialog betraktas som det mest effektiva sättet att förmedla sin åsikter. Domen innehåller ett generellt åtagande (erga omnes) ”att se till att alla hinder, som uppstått på grund av byggandet av muren, för utövandet av det palestinska folkets rätt till självbestämmande undanröjs”, vilket helt klart kräver mer än att bara uttrycka sina åsikter. Att muren dessutom i dag fortfarande håller på att byggas visar att det definitivt inte varit tillräckligt med politisk dialog för att se till att Israel följer internationell lag.

Kan kommissionen förklara vilka ytterligare redskap den har till sitt förfogande för att se till att denna lag följs samt på ett objektivt och öppet sätt tala om hur den skulle använda dessa redskap för att uppfylla sina egna åtaganden?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Europeiska unionen kommer att fortsätta med ett mycket nära samarbete med de internationella parterna i kvartetten, liksom med sina partner i regionen, och arbeta med båda sidorna för att återupprätta den politiska processen och återgå till färdplanen.

Vi anser att en dialog med Israel inom ramen för de politiska förberedelser som gjorts, å ena sidan i associeringsavtalet och å andra sidan i den Europeiska grannskapspolitiken, är det mest effektiva sättet att inprägla unionens oro över respekten för de mänskliga rättigheterna och folkrätten hos de nationella myndigheterna.

Hot om sanktioner och upphävandet av någon del av associeringsavtalet kommer troligtvis, anser vi, att minska snarare än stärka unionens förmåga att få inflytande över Israel. Under denna kritiska period efter Israels tillbakadragande från Gaza och delar av Västbanken som vi och hela världssamfundet helhjärtat välkomnar, har unionen gått med på att ge mycket stort stöd åt återuppbyggandet av den palestinska infrastrukturen och de palestinska institutionerna samt att främja ekonomiska reformer och styrelseformerna.

Vi anser således att en förbättring av palestiniernas liv och leverne är det bästa sättet att stabilisera situationen i Gaza och föra fredsutsikterna framåt. Kommissionen står fast vid sitt åtagande att uppnå detta.

  Sajjad Karim (ALDE). – (EN) Tack för ert svar, herr kommissionsledamot. Jag stöder naturligtvis det ni säger, men vi måste erkänna att trots tidig optimism efter Israels unilaterala tillbakadragande från Gaza ser det mycket dystrare ut än vad vi hade hoppats på.

Så sent som i förra veckan avbröt Israel de diplomatiska förbindelserna med den palestinska myndigheten efter att tre unga bosättare hade dödats; det är så politiken ser ut i verkligheten i denna region, och det är något som vi måste fokusera på.

Det jag specifikt frågar är hur kommissionen har tänkt föra Israel och den palestinska myndigheten tillbaka till förhandlingsbordet och se till att denna tidiga optimism inte är helt bortkastad?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag kan tala om att vi har ett nära samarbete i kvartetten, som har ett särskilt sändebud, James Wolfensohn, som jag har mycket nära kontakt med. Det vi vill göra är att föra samman de två parterna på de olika punkterna. Dessa inkluderar ”sex-plus-tre-punkterna” som identifierats av James Wolfensohn. Parterna har ännu inte enats om alla dessa punkter. Vi har gränszonen vid Rafah och förbindelsen mellan Gaza och Västbanken; vi har växthusen och många andra frågor. Jag var i Washington förra veckan tillsammans med ordförande José Manuel Barroso. Jag träffade president Bush och Condoleezza Rice. Vi talade om detta. Jag träffade James Wolfensohn före detta möte.

I nuläget vill vi följa dessa händelser mycket noggrant. Vi har också sagt i ett meddelande att vi till och med är beredda att fördubbla de resurser vi har gett palestinierna i år om båda parterna gör framsteg och andra bidragsgivare deltar.

  David Martin (PSE). – (EN) Fru kommissionsledamot! Era kommentarer om kvartettens aktiviteter och erbjudandet att öka biståndet till Palestina är något vi verkligen välkomnar. Jag undrar dock om ni håller med om att den långsiktiga säkerheten i Israel och Mellanöstern kan garanteras genom att integrera Israel mer med sina grannar för att se till att handel och rörlighet mellan grannarna utvecklas. Kommer ni att använda Barcelonaprocessen för att uppmuntra Israel och dess grannar att se kommunikation dem emellan som en lösning och inte som ett hot mot deras säkerhet?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag håller helt med om att det långsiktiga perspektivet måste vara ett sådant där Israel kan arbeta med alla sina grannar under fredliga förhållanden: framför allt med staten Palestina, som anges i färdplanen, men även med alla sina andra grannar.

Jag kommer även att åka till Barcelona där vi särskilt arbetar för en ny planläggning för de kommande tio åren och försöker fokusera mer på utbildning, samarbete inom ekonomi och handel – inte bara med Agadirprocessen som är en process mellan de sydliga delarna utan även i helhet, vilket betyder investeringar, jordbruksprodukter samt produkter och tjänster på hög nivå – och frågan om demokrati och mänskliga rättigheter. Jag reser verkligen runt i många länder och försöker stimulera dem att göra mer och att genomföra de handlingsplaner vi för närvarande har.

  Jonas Sjöstedt (GUE/NGL). – Många EU-medborgare som reser in i Israel utsätts för en mycket brutal och förnedrande behandling, framför allt om de har arabiskt ursprung eller om de är aktiva i solidaritet med demokratisk utveckling i Palestina.

Nyligen utsattes en ung svensk kvinna som reste in i Israel för en mycket våldsam behandling. Hon hotades till livet av de israeliska gränssoldaterna och hon avvisades under de mest brutala former därför att hon har arbetat för ett demokratiskt och fritt Palestina.

Tar ni i förbindelserna till israelerna upp frågan om hur deras behandling av EU-medborgare ser ut vid inresa i Israel?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (DE) Om vi får reda på sådana fall tar vi naturligtvis upp dem. Jag kände inte till det här fallet, men det säger sig självt att respekten för mänskliga rättigheter – som varenda resenär har i samma utsträckning som alla individer – ska upprätthållas överallt.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga nr 61.

Vi ska nu behandla fråga nr 62 från Bernd Posselt (H-0795/05):

Angående: Södra Kaukasus och Kaspiska havet

Vilken strategi följer kommissionen för att intensifiera EU:s samarbete med de tre länderna i södra Kaukasus samt med länderna vid Kaspiska havet?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) När det gäller södra Kaukasus och de stater som gränsar till Kaspiska havet har denna region och dess utveckling blivit alltmer betydande frågor efter utvidgningen. Därför är jag mycket glad över att säga att detta nu har inkluderats i vår grannskapspolitik. Det gjordes i juni, och sedan dess har vi utarbetat förslag till utkast för handlingsplaner med alla de tre berörda länderna. Partnerskapsländerna utarbetar själva sina egna prioriteringar för sådana handlingsplaner.

Kommissionen kommer att påbörja överläggningarna om dessa handlingsplaner mycket snart. En EU-trojka besöker i denna stund regionen, från den 24 till den 28 oktober, och dess bedömning kommer verkligen att vara till hjälp när vi börjar våra diskussioner.

Att stärka demokratin, rättsstaten, förbättra företagandet och investeringsklimatet för en hållbar ekonomisk utveckling och att uppmuntra kontakten mellan människor är ytterst viktiga frågor. Dessa är EU:s huvudsakliga prioriteringar för hela regionen.

Andra prioriteringar inom grannskapspolitiken är regionalt samarbete och konfliktlösning. EU-länderna kommer under tiden att ge ett omfattande stöd till partnerskapsländerna i södra Kaukasus, och som ett exempel kan jag nämna vårt djupa engagemang i Azerbajdzjans och Georgiens rättsliga reformer, vårt stöd för Armeniens institutionella, rättsliga och administrativa reformer eller våra ansträngningar för ett återställande i de delar av Georgien som speciellt drabbats av låsta konflikter, såsom södra Ossetien och Abchazien.

Vi hoppas också att vi kan uppmuntra till ett större samarbete mellan och med de länder som gränsar till Kaspiska havet. Låt mig ge ett par exempel. Vi anser att energi- och transportsamarbetet mellan EU och Svarta havet/Kaspiska flodområdet, som lanserades på ministermötet i Baku i slutet av förra året, är ett mycket viktigt medel för att uppmuntra till ett bredare regionalt samarbete. Vi ger också miljösituationen i och omkring Kaspiska havet tillbörlig uppmärksamhet eftersom den är den största saltvattensjön i världen men även en av de största oljereserverna. Så detta är en region som alltmer kommer att uppmärksammas i grannskapspolitiken.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru kommissionsledamot! Tack för ett mycket bra och uttömmande svar. Jag skulle vilja ställa en följdfråga: ni har redan nämnt ett av de två problem, nämligen energin och minoriteterna, som är typiska för regionen och som leder till fördrivning, separationer och mycket annat. Det jag skulle vilja veta är om kommissionen eller EU:s institutioner fortfarande planerar att hålla en konferens som specifikt handlar om energiproblemen, och för det andra om ni uppmärksammar minoritetsfrågorna särskilt, speciellt i Georgien, Azerbajdzjan och Armenien?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (DE) Som jag redan har antytt kan jag meddela ledamoten att energipolitiken naturligt nog spelar en mycket stor roll och att vi åtminstone är öppna för att hålla fler konferenser. Jag vet inte om min kollega i kommissionen Andris Piebalgs planerar någon ny konferens inom den närmaste framtiden, men jag kan säga att vi bevakar utvecklingen, som förstås blir mer och mer betydelsefull, mycket noga. Det innebär att detta kommer att bli en fråga som återkommer under hela kommissionens mandattid.

För att övergå till minoritetsfrågan så är det OSSE som sköter de här frågorna, och vi har ett mycket intimt samarbete. Jag var själv ordförande för OSSE 2000 och tog de här frågorna på stort allvar. Europeiska unionen kommer att fortsätta att övervaka de här frågorna som en del av de handlingsplaner som ännu inte har förhandlats fram. Eftersom demokrati och mänskliga rättigheter alltid har en framträdande plats i dem passar minoriteternas rättigheter också in.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (DE) Fru talman! Jag vill ställa en fråga till kommissionsledamoten om Georgien. Landet har genomgått betydande förändringar under de senaste åren, och med det menar jag reformer som har med demokrati, ekonomi och mänskliga rättigheter att göra. Det är välkänt att Georgien gör vissa bemödanden att närma sig EU. Hur bedömer ni landets chanser till anslutning någon gång i framtiden?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr Paleckis! Grannskapspolitiken har nu, så att säga, för första gången närmat de här staterna, liksom alla de andra länderna i Kaukasus, till Europeiska unionen. Det betyder att frågan om medlemskap i Europeiska unionen alldeles avsiktligt inte tas upp inom ramen för grannskapspolitiken. Detta är naturligtvis aldrig till men för den framtida utvecklingen generellt sett, men det är mycket viktigt att Georgien, liksom dess två grannländer Armenien och Azerbajdzjan, nu gör allt som står i deras makt för att genomföra reformer på hemmafronten. Det är mycket viktigt, och det återstår fortfarande mycket att göra för att föra dem närmare Europeiska unionen.

Vi betraktar de här länderna som framtida viktiga vänner och kommer i någon mån att vara beredda – under förutsättning att de genomför de här reformerna – att ta in dem på den inre marknaden och öppna möjligheter för dem i fråga om energi, transporter och utbildningspolitik. Vi förväntar oss självfallet också att de här länderna prioriterar åtgärder i fråga om demokratisering, rättsstatsprincipen och för att förhindra korruption och många andra gissel som hemsöker dem.

  Talmannen. –

Fråga nr 63 från Ģirts Valdis Kristovskis (H-0818/05):

Angående: Situationen när det gäller EU-medel som går till Tunisien

Är kommissionen medveten om problemen med EU-medel som går till Tunisien?

Tunisien är ett målland för Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) och en av de Meda-partner som får stort finansiellt stöd till ekonomisk/social verksamhet, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling. Jag är övertygad om att kommissionen känner till att de anslag som EU har tilldelat olika icke-statliga organisationer för projekt inom demokratibyggnad och demokratiutbildning har frusits av de tunisiska myndigheterna utan någon ordentlig förklaring. Inga framsteg har sedan dess gjorts när det gäller att frigöra EU-medel.

I Europaparlamentets resolution om Tunisien av den 29 september 2005 uppmanas rådet och kommissionen att verka för att förbättra förvaltningen av projekt inom Medaprogrammet och Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter och att utarbeta lämpliga åtgärder som skall vidtas om det inte görs några framsteg i frigörandet av medel. Vilka konkreta planer har kommissionen utarbetat och vilka konkreta åtgärder har vidtagits för att förbättra denna situation? Överväger kommissionen att se över de belopp som anslås till Tunisien (inom såväl Meda som EIDHR) med tanke på att delar av dessa medel inte har nått sina mottagare och mål?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Självklart är vi medvetna om svårigheter och hinder för EU, särskilt finansieringen av det civila samhällets aktiviteter i Tunisien. Vi lägger ned mycket tid på att försöka hitta en lösning på dessa problem. Jag har själv precis besökt Tunisien, den 12 och 13 oktober, och jag tog tillfället i akt att ta upp dessa frågor med alla människor jag talade med: premiärministern, ministern för samarbete och internationell utveckling och utrikesministern.

Jag träffade också företrädare för det civila samhället i Tunisien, i synnerhet de organisationer som har svårt att få stöd från EU, det Tunisiska människorättsförbundet och Association of Women for Research and Development. Jag måste säga att jag starkt uppmuntrar de tunisiska myndigheterna att snabbt sätta i gång de fyra projekt som för närvarande har stoppats och som utgör en totalsumma på 143 000 euro. Jag har också förtydligat att problemen med att genomföra våra projekt för det civila samhället och styrelseformerna kommer att få mycket negativa konsekvenser för vårt framtida ekonomiska samarbete med Tunisien.

Jag hoppas att dessa samtal kommer att ge resultat och att vi kommer att kunna sätta i gång projekten mycket snart.

I samband med det framtida ekonomiska stödet för partner, inklusive Tunisien, kommer förstås särskild hänsyn att tas till de framsteg som görs med de aktuella projekten.

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN). – (LV) Tack för er förklaring, fru kommissionsledamot. Jag var också i Tunisien förra månaden, och det var därför jag ställde den här frågan, men jag vill säga att jag personligen skulle vilja ha ett mer energiskt och exakt svar, eftersom frågorna var tillräckligt exakta för det. Vilka specifika åtgärder? Det fördes samtal i Tunisien, och man hade en känsla av att makthavarna var ganska avfärdande när det gäller Europeiska unionens förmåga att påverka situationen för de mänskliga rättigheterna i samtal med Tunisien. Det är därför som jag skulle vilja se mer kraftfulla åtgärder från Europeiska unionens sida.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr Kristovskis! Jag sa nyss att jag var mycket delaktig själv. Det handlar inte bara om att min personal kontinuerligt har ägnat sig åt de här frågorna och tagit upp dem på alla nivåer. Vi har också gjort det fullständigt klart att det inte kommer att finnas någon finansiering för de här projekten om de blockeras och inte fullföljs inom kort. Det betyder att det helt klart finns villkor som ska uppfyllas.

  Talmannen. – Eftersom den tid som avsatts för frågestunden har löpt ut kommer frågorna nr 64–72 att besvaras skriftligen.⁽³⁾

Eftersom frågeställarna är frånvarande utgår frågorna nr 73, 74 och 78.

  Talmannen. –

Fråga nr 75 från Ioannis Gklavakis (H-0819/05):

Angående: Möjlighet till fiske av tvättsvamp

Enligt det förra fiskeavtalet med Marocko beviljades fem grekiska fartyg möjlighet att fiska tvättsvamp.

Möjligheterna har tidigare inte utnyttjats fullt ut, men vid förhandlingarna om det nya avtalet begärde Grekland att ett fåtal fartyg som uttryckt särskilt intresse skulle beviljas fiskemöjligheter.

I den slutliga avtalstexten anges dock inte någon sådan möjlighet. Kan fiskemöjligheter av tvättsvamp i framtiden infogas i det nya avtalet? På vilka villkor?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen förhandlade fram det nya partnerskapsavtalet inom fisket med Marocko som undertecknades den 28 juli. Avtalet följer det nya partnerskapsformat som gemenskapen har utvecklat för förbindelser med tredjeland inom fiskeområdet. Denna nya strategi inkluderar bland annat ett tydligt åtagande från kommissionens sida att främja de allmänna principerna om bevarande och hållbar förvaltning av fiskeresurser. Det nya avtalet banar väg för en bestående politisk dialog om fisket mellan Europeiska gemenskapen och Marocko och förutser initiativ och åtgärder till stöd för en ansvarsfull fiskepolitik.

Det tidigare fiskeavtalet med Marocko, som täckte perioden 1995–99, gav verkligen fiskemöjligheter för fiske efter svamp. Det inkluderade faktiskt tillhandahållandet av fem licenser, som aldrig användes.

Genom det nya avtalet upprättas olika kategorier av fiskemöjligheter för gemenskapens fiskefartyg, och det täcker totalt 119 fiskefartyg och en kvot på 60 000 ton för industriellt pelagiskt fiske.

Kommissionen är väl medveten om Greklands intresse i fiske efter svamp eftersom Grekland under förberedelserna för förhandlingarna om ett nytt avtal om fiskepartnerskap med Marocko vid flera tillfällen påpekade sitt intresse att inkludera fiske efter svamp i det nya avtalet. Under förhandlingarna tog kommissionen hänsyn till Greklands intresse och lade fram en begäran till den marockanska sidan att inkludera fiske efter svamp i avtalet. Dessvärre kan dock fisket efter svamp i detta stadium inte inkluderas i avtalet. De befintliga vetenskapliga utvärderingarna ger inte tillräcklig information med hänsyn till fiske efter svamp för att vi ska kunna inkludera denna typ av fiske i avtalet.

Men om det i framtiden kommer en fördelaktig vetenskaplig bedömning av svampbeståndet kan kommissionen föreslå den marockanska sidan att inkludera denna typ av fiske i avtalet. Detta inkluderande skulle kunna ske i form av ett beslut i den gemensamma kommitté som föreskrivs i artikel 10 i avtalet.

Samtidigt vill jag understryka att både gemenskapen och Marocko har kommit överens om möjligheten att utföra ett visst försöksfiske i enlighet med artikel 5 i protokollet. I detta sammanhang kan man tänka sig försöksfiske efter svamp. Försökskampanjer kan underlätta utarbetandet av en vetenskaplig bedömning av svampbeståndet i den marockanska fiskezonen.

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE). – (EL) Herr kommissionsledamot! Eftersom ert svar kommer från en mycket lyhörd person är jag delvis nöjd med det. Jag vill emellertid understryka att vi tror på hållbarhet för haven, och det är därför som vi anser att de fem fiskefartyg som vi ber om är ett mycket litet antal fartyg som inte kommer att skapa någon obalans.

Därför ber vi er att, som utlovat, påskynda era vetenskapliga studier så att de kan fortsätta att fiska tvättsvamp, för annars går deras familjeföretag omkull.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Låt mig få börja med att säga att vi kommer att försöka införa försöksfiske i enlighet med artikel 5 i protokollet. Detta skulle ge utrymme för en nästan omedelbar bedömning av hälsotillståndet för svampbeståndet inom de områden som täcks av avtalet med Marocko. När vi har en vetenskaplig utvärdering av beståndens hälsotillstånd kommer vi att förhandla med Marocko om inkluderandet av denna typ av fiske i avtalet. Det finns en överenskommelse med Marocko om detta. Jag kommer att se till att försöksfisket och den vetenskapliga utvärderingen utförs så tidigt som möjligt.

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Om en kollega olyckligtvis har blivit försenad och inte befinner sig i kammaren när hans eller hennes fråga tas upp men sedan kommer tre frågor senare – det är trots allt väldigt få kolleger närvarande – kan ni vara så vänlig att fatta ett personligt beslut och ta fråga nummer 72?

  Talmannen. – Jag kan inte göra det, eftersom vi har strikta regler för frågestunden, och varje kommissionsledamot tilldelas 20 minuter. Jag skulle gärna ha tillåtit frågan från den ledamot som ni nämner om det inte hade varit för det att den är ställd till kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, som inte är här längre. Därför måste er fråga läggas till dem som besvaras skriftligen.

  Talmannen. –

Fråga nr 76 från Mairead McGuinness (H-0821/05):

Angående: Drivgarnsanvändningens effekter på laxbeståndet i europeiska vatten

Mot bakgrund av det fortsatta hotet mot laxbeståndet i europeiska vatten och med anledning av de åtgärder som flera av EU:s medlemsstater har vidtagit för att motverka ytterligare minskning av denna art i europeiska vatten – framför allt genom att förbjuda eller motarbeta användningen av drivgarn – vad anser kommissionens om de medlemsstater som fortsätter att tillåta användning av drivgarn i sina vatten och vilka åtgärder föreslår kommissionen för att stoppa användningen av denna metod i europeiska vatten?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen och medlemsstaterna följer noggrant alla enskildheter i förvaltandet av laxbestånden, där en viktig del är regleringen av laxfisket till havs, och ser till att ett tillräckligt antal återkommande laxar når laxens lekplatser uppströms.

Lika viktig är regleringen av flod- och flodmynningsfisket och underhållet av floder i gott ekologiskt skick för att säkra ett framgångsrikt ynglande samt unga laxars överlevnad och tillväxt. Men andra aspekter faller utanför de direkta befogenheterna inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken.

En stor nackdel med förvaltandet av laxfisket till havs är att man inte riktar in sig på enskilda laxbestånd. Lax som fångas i detta fiske kan tillhöra en blandning av bestånd i oförutsägbara proportioner.

En annan viktig aspekt när det gäller detta fiske är att det är djupt rotat i fiskesamhällenas traditioner och deras följdenliga sociala betydelse. Utmaningen är därför att göra en avvägning mellan de villkor som möjliggör ett fortsatt fiskande och att se till att denna typ av fiske inte underminerar hållbarheten för de bestånd som behöver återhämta sig.

Medlemsstater med laxfiske till havs har utvecklat förvaltningsstrategier för att ta itu med detta svåra problem. De åtgärder som vidtagits varierar mellan totalförbud och reglering av fiskeredskap för att på ett bättre sätt kunna identifiera laxbestånd i gott skick och skydda dem som behöver återhämta sig. Kommissionen har åtagit sig att se över situationen och granska dessa förvaltningsstrategiers framgång och därefter meddela rådet och parlamentet. Arbetet är i gång och kommer att slutföras under de kommande veckorna.

Efter resultaten från ovannämnda rapport och diskussionerna både med EU-institutionerna och med andra aktörer kommer kommissionen att överväga förslag om förvaltningsåtgärder inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken.

När det gäller den hänvisning som ledamoten gjorde till användandet av drivgarn bör kommissionen förtydliga att drivgarnsfisket av lax inom Irlands avgränsade område på 20 kilometer inte täcks av förbudet från 1998 att använda drivgarn för långvandrande arter såsom tonfisk.

Kommissionen vill också tillägga att den fråga som är uppe rör förvaltningen av bestånd, men den har inte någon direkt anknytning till den typen av berörda redskap. Den bör därför inte blandas ihop med förbudet från 1998 att använda drivgarn på grund av oavsiktlig val- och delfinfångst och som, i det atlantiska intresseområdet, endast gäller fångandet av tonfisk och vissa tonfiskliknande arter.

Det beslut som fattades av rådet förra året, med parlamentets fulla stöd, om en gradvis avveckling och ett totalförbud att använda drivgarn i Östersjön från och med den 1 januari 2008 och som ska gälla alla fiskarter, inklusive lax, syftar till att skydda det extremt utrotningshotade bestånd av tumlare som finns kvar i Östersjön.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Tack för det svaret. Ni kommer att märka att drivgarnsfiske diskuteras en hel del i Irland och om vi bör införa obligatoriska eller frivilliga uppköp av drivgarn. Ni sa att vi måste göra rätt avvägning; anser ni att vi för närvarande har rätt avvägning mellan förvaltningsrutinerna och bevarandet av våra bestånd?

Jag är intresserad av er granskning. Kan ni säga mer specifikt när den kommer att finnas till förfogande, och kommer den att innehålla bestämda rekommendationer? Vi måste skydda laxbestånden, som är i stor fara på de irländska vattnen, och detta får ekonomiska konsekvenser.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Med hänsyn till er kommentar om den rätta avvägningen har kommissionen åtagit sig att granska situationen och undersöka om förvaltningsstrategierna har varit framgångsrika för att utröna om det är rätt avvägning mellan hållbarhet och ett fortsatt traditionellt laxfiske.

Undersökningen kommer att vara klar i slutet av oktober, det vill säga nästa vecka. Vi kommer att granska resultaten och sedan komma till parlamentet och rådet med våra egna förslag för att se till att detta fiske förvaltas på rätt sätt.

  David Martin (PSE). – (EN) Jag kommer från Skottland. Som ni kanske vet är vildlax från Skottland den bästa i världen. Vi är bekymrade över laxbeståndens framtid.

Ni ger ett mycket sakligt och tydligt svar på nuvarande situation, men jag skulle vilja fråga er personligen, som kommissionsledamot: anser ni att drivgarn, med dess slumpartade fångst, kan fortsätta att användas i EU:s vatten? Är det inte dags att sätta stopp för användandet av drivgarn inom fisket?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Det är mycket svårt att göra ett övergripande uttalande; vi har ett förbud mot drivgarn med mycket stor spännvidd på grund av de negativa konsekvenser det kan få för fiskens hållbarhet och dess inverkan på oavsiktlig val- och delfinfångst. Där har vi ett totalförbud mot användandet av drivgarn.

När det gäller drivgarn av mycket mindre storlek, och där det inte finns någon risk för oavsiktlig val- och delfinfångst, har kommissionen en mer öppen inställning. Om man på grundval av vetenskapliga undersökningar kan dra slutsatsen att drivgarn inte onödigt belastar laxbeståndens och alla andra fiskbestånds hållbarhet och att det inte finns någon risk för oavsiktlig val- och delfinfångst, då kan vi inta en öppnare hållning. Därför har vi, på grund av rapporterna och kritiken i Irland, gett granskarna i uppdrag att se hur situationen ser ut och hur förvaltandet av bestånden fortskrider. Om vi ser att hållbarheten onödigt belastas kommer vi att vidta nödvändiga hjälpåtgärder.

Det kanske är en aning missvisande att peka ut en särskild typ av nät. Det kan finnas andra sorts nät som inte klassas som drivgarn, men som under speciella omständigheter kan få ännu mer negativa konsekvenser för fiskets hållbarhet. Därför är kommissionens uppdrag att återställa ett hållbart fiske där det inte finns och där vi fiskar på ett hållbart sätt – vilket är undantaget och inte regeln – för att bevara hållbarheten.

  Talmannen. –

Fråga nr 77 från María Isabel Salinas García (H-0828/05):

Angående: Underlåtenhet att följa fiskebestämmelserna i Medelhavet

Fiskare som tillämpar traditionella fiskemetoder och använder miljövänliga fiskeredskap, som fiskeflottan i Almeria som fiskar med långrev, befinner sig i ett svårt läge. Dels utsätts de för illojal konkurrens från vissa fartyg, framför allt italienska och franska, som använder de förbjudna och väsentligt billigare drivgarnen, dels drabbas de av miljökonsekvenserna av dessa fiskemetoder, vilket leder till minskade fångster på 40 procent. Fartyg som bedriver sådant olagligt fiske bestraffas inte på något sätt av sina respektive medlemsstater. Vissa regeringar går t.o.m. så långt att de ändrar sin interna lagstiftning för att kringgå gemenskapsbestämmelserna.

Tillgriper kommissionen alla till buds stående medel, inklusive rättsliga, för att förmå dessa medlemsstater att se till att deras fartyg respekterar rådets förordning?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Det är medlemsstaternas ansvar att säkra en effektiv övervakning, inspektion och tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskepolitiken, som inkluderar förbudet att använda drivgarn för att fånga långvandrande arter. Det är å andra sidan kommissionens ansvar att utvärdera och övervaka att medlemsstaterna uppfyller detta krav.

Under många år har kommissionen övervakat medlemsstaterna noggrant för att se till att de vidtar de åtgärder som behövs för ordentlig kontroll och genomförande av förbudet mot drivgarn. Trots att situationen har visat sig tillfredsställande i Atlanten finns det fortfarande allvarliga problem i Medelhavet. De senaste kontroller som genomfördes av kommissionens inspektörer i somras bekräftade att drivgarn för närvarande används i Italien, Frankrike och Spanien. Kommissionen har redan inlett överträdelseförfaranden mot dessa medlemsstater.

Italien och Frankrike har fått motiverade yttranden, och Spanien har fått en formell underrättelse. I yttrandena och underrättelsen invände kommissionen mot bristen på ordentlig kontroll och tillämpandet av förbudet mot drivgarn från de behöriga myndigheternas sida i berörda medlemsstater.

Kommissionen granskar också noggrant, på grundval av den information som står till buds, den nationella lagstiftningen som inte, eller inte verkar, stämma överens med gemenskapens övervakning av drivgarn. För att nämna ett exempel har kommissionen i överträdelseförfarandet mot Frankrike bestridit att ett franskt dekret som tillåter att franska fiskare använder fiskeredskapet thonaille, ett drivgarn för tonfiskfångst, är förenligt med gemenskapslagstiftningen. Regeringsrätten i Frankrike avskaffade nyligen denna lagstiftning, och i beslutet använde man samma argument som kommissionen har använt i sitt motiverade yttrande.

Jag vill också understryka att trots att kommissionen är medveten om påståendet att Almeiras fartygsflotta för fiske med flytlinor har drabbats av en fångstminskning på 40 procent, som ledamoten nämnde, finns det inga vetenskapliga bevis på att en sådan minskning verkligen har skett och att detta har orsakats av den illojala konkurrens som kan tillskrivas icke-spanska flottor. Företrädare för den spanska flottan i fråga har ombetts lägga fram uppgifter som stöder deras påstående. I vilket fall som helst kan jag bekräfta att kommissionen kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med bestämmelserna i EG-fördraget och i den gemensamma fiskepolitiken för att se till att medlemsstaterna följer gemenskapens lagstiftning om förbudet mot drivgarn.

  María Isabel Salinas García (PSE). – (ES) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans uppriktighet.

Det är förstås välkänt att drivgarn fortfarande används i Medelhavet, vilket kommissionsledamoten visade på ett mycket bra sätt.

De fiskare som följer förordningen har en känsla av att de inte skyddas, men det finns någonting som är ännu allvarligare. I somras uppdagades det att 18 av 37 fartyg som påträffades med drivgarn som är förbjudna av miljöorganisationerna redan hade fått omstruktureringsbidrag. Jag anser inte att det här problemet kan överlämnas helt till medlemsstaterna. Jag anser att kommissionen måste agera, och det har den gjort gentemot en del stater, men det räcker helt klart inte. Vi kan inte tillåta bristande efterlevnad av förordningen, och vi kan inte tillåta att vissa förfaranden används när bidrag betalas ut.

Vi väntar otåligt på ett svar på deras påpekanden.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Först vill jag understryka att hela frågan om kontroll och tillämpning i första hand är medlemsstaternas ansvar. Om kommissionen får veta att det eventuellt förekommer överträdelser av gemenskapslagstiftningen, det vill säga av de bestämmelser som rör den gemensamma fiskepolitiken, då kommer den att undersöka om medlemsstaterna utför kontroller. Kommissionen gör förfrågningar, och det är dessa förfrågningar som resulterar i att överträdelseförfaranden inleds mot medlemsstater. Detta är precis vad som hänt när det gäller överträdelseförfarandena mot Frankrike, Italien och Spanien.

Det är viktigt att understryka att vi hade hoppats att förordningen om Medelhavet hade antagits i rådet förra månaden. Denna skulle ha inkluderat en definition av drivgarn, som är förbjudna sedan 1988. Dessvärre antog inte rådet denna förordning i september. Vi kommer att pröva vår lycka igen snart i hopp om att vi kan säkra en mycket försenad förordning om fisket i Medelhavet. Detta skulle ge kommissionen ökade befogenheter att se till att fisket genomförs på rätt sätt och inom ramen för hållbarheten.

  Talmannen. – Eftersom den tid som avsatts för frågestunden har löpt ut kommer frågorna nr 79–126 att besvaras skriftligen.⁽⁴⁾

Frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.25 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS ROCA
Vice talman

(1) EGT L 46, 17.2.2004, s. 1.

(2) För frågor som inte besvarades, se bilaga: ”Frågestund” .

(3) För frågor som inte besvarades, se bilaga: ”Frågestund” .

(4) För frågor som inte besvarades, se bilaga: ”Frågestund” .