Debatter

Torsdagen den 27 oktober 2005 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: FRIEDRICH
Vice talman

(Sammanträdet återupptogs kl. 10.05.)

  Hans-Gert Poettering, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är säker på att ni har tagit del av gårdagens uttalande av Irans president Mahmoud Ahmadinejad. Han anser att Israel bör utplånas från kartan och att detta är vad Ayatollah Khomeini skulle ha velat. Detta är en fruktansvärd sak att säga och genom att säga det sällar han sig till terrorister. Vi anser att Israels integritet och säkerhet har stort värde och måste försvaras.

På min grupps vägnar vill jag meddela att vi tänker följa upp detta. Vi kommer att lägga fram ett förslag vid parlamentets nästa sammanträdesperiod och jag skulle välkomna stöd från andra grupper. Jag ser att Silvana Koch-Mehrin och Hannes Swoboda är här, tillsammans med andra som skulle kunna tänkas ge sitt stöd.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Om uttalandet verkligen löd på detta vis är det givetvis helt oacceptabelt för alla här i kammaren och något som inte kan förbigås med tystnad. Eftersom det krävs ett lämpligt gensvar vill jag på min grupps vägnar uttrycka mitt starka stöd för Hans-Gert Poettterings idé om att detta bör föras upp på föredragningslistan för nästa sammanträdesperiod.

  Silvana Koch-Mehrin, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Om dessa uttalanden verkligen har gjorts anser vi att de är oacceptabla, skandalösa och farliga. Det är illa nog att en president talar på en konferens med temat ”En värld utan Sionism” och uttrycker sig på detta sätt. Det är fullständigt oacceptabelt och vi ställer oss bakom förslaget att ta upp frågan till debatt här i kammaren.

  Talmannen. – Era förslag har noterats, tillsammans med er avsikt att så småningom lägga fram ärendet för sådana organ som talmanskonferensen.

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2004

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0276/2005) av Manolis Mavrommatis för utskottet för framställningar om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2004 (2005/2136(INI)).

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka er för denna möjlighet att tala inför parlamentet och presentera årsrapporten för 2004, mitt första hela år i denna tjänst.

År 2004 var ett väldigt viktigt år för EU: ett år med en historisk utvidgning, val till Europaparlamentet, en ny kommission och en intensiv debatt om konstitutionen. Dessa händelser och den uppmärksamhet de väckte hos allmänheten fick betydande konsekvenser för ombudsmannen, vilket jag strax kommer att förklara.

Årsrapporten visar våra framsteg med att hantera klagomål, främja god förvaltningssed och göra medborgarna mer medvetna om det arbete som ombudsmannen utför. Totalt mottogs 3 726 klagomål, en ökning med 53 procent jämfört med föregående år. Ökningen av antalet klagomål är inte en följd av försämrad förvaltning från institutionernas sida, utan speglar snarare medborgarnas ökade allmänna medvetenhet om EU-frågor och växande kunskaper om sina rättigheter och hur dessa rättigheter kan utövas.

Som jag nämnde var 2004 ett år då EU-frågor gav upphov till rubriker över hela unionen. Jag gjorde även intensiva ansträngningar för att informera medborgarna om deras rätt att framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen och för att upplysa om de positiva resultat som har uppnåtts. Allt som allt gav jag över 30 offentliga föredrag och presentationer och hade över 150 möten med ombudsmän, offentliga tjänstemän och andra samtalspartner i medlemsstaterna och kandidatländerna.

Under 2004 kunde jag hjälpa nästan 70 procent av dem som framförde klagomål till mig. Hjälpen yttrade sig på ett av tre sätt: genom att inleda en undersökning, överföra ärendet till ett behörigt organ eller genom att ge råd om vart vederbörande kunde vända sig för att finna en snabb och effektiv lösning på problemet. Under året avslutade jag 251 undersökningar. I 45 procent av fallen visade undersökningen att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Ett sådant resultat är inte alltid negativt för den klagande, som åtminstone får en fullständig förklaring från det institutionella organet i fråga när det gäller dess agerande. Dessutom kan jag, även om det inte förekommer några administrativa missförhållanden, tala om för det institutionella organet hur det kan förbättra kvaliteten på sin förvaltning i framtiden. I sådana fall påpekar jag detta i en ytterligare anmärkning i det slutliga beslutet.

När det föreligger ett fall av administrativt missförhållande försöker jag, om möjligt, uppnå ett positivt resultat som tillfredsställer såväl den klagande som institutionen. I 28 procent av fallen ledde mina undersökningar antingen till att den berörda institutionen löste fallet till belåtenhet för den klagande eller till en vänskaplig förlikning. När det inte går att uppnå en vänskaplig förlikning avslutar jag ärendet med en kritisk anmärkning eller genom att lämna ett förslag till rekommendation.

Ett exempel på ett förslag till rekommendation som accepterades under 2004 var ett fall där kommissionen på frivillig grund beviljade ersättning till ett litet brittiskt företag som hade getts för kort tid att förbereda ett förslag till ett forsknings- och utvecklingskontrakt.

Om en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan underlåter att reagera tillfredsställande på ett förslag till rekommendation är ombudsmannens yttersta vapen en särskild rapport till Europaparlamentet. Endast en särskild rapport lades fram under 2004, till följd av kommissionens vägran att ompröva lönegradsreglerna för presstalesmännen i sina delegationer. Jag lade fram förslaget till rekommendation i detta fall eftersom kommissionen inte hade gett en logisk och övertygande förklaring på variationerna i dess nuvarande praxis, trots att kommissionen hade alla möjligheter att göra detta under min undersökning.

Enligt min åsikt är det viktigt att EU-institutionerna är villiga att tänka om, snarare än att ge intryck av att agera på ett godtyckligt sätt. Jag är tacksam för parlamentets stöd i denna viktiga principfråga, vilket uttrycks i punkt 11 i Manolis Mavrommatis betänkande.

Två undersökningar på eget initiativ som rörde systemfrågor avslutades med positiva resultat under året. Kommissionen accepterade behovet av att förbättra administrationen av Europaskolorna och åtog sig att samarbeta med föräldrarna. Jag uppmuntrade kommissionen att försöka se till att skolorna själva erkände behovet av att delegera befogenheter till föräldrarna och vinna deras förtroende. Kommissionen godtog och följde även ett förslag till rekommendation för att införa ett förfarande för interna klagomål från utsända nationella experter.

Jag skulle nu vilja säga några ord om mina prioriteringar inför framtiden. Den första prioriteringen är att främja en medborgarinriktad strategi från EU-institutionernas och EU-organens sida i all deras verksamhet. Jag kommer därför att systematiskt söka efter möjligheter att nå ut till institutionerna för att uppmuntra till bästa praxis och främja vänskapliga förlikningar. Institutionernas och organens aktiva samarbete är avgörande för framgångarna i ombudsmannens arbete för medborgarna. Årsrapporten innehåller många exempel på hur institutionerna vidtar snabba åtgärder för att lösa fall som de uppmärksammats på och reagerar positivt på mina förslag och rekommendationer.

Vid besök hos institutionerna och organen har jag framhållit värdet av att reagera snabbt och konstruktivt på klagomål. Det övergripande målet för oss alla måste vara att garantera bästa tänkbara service till medborgarna. Jag kommer att fortsätta att arbeta för att få ett slut på den förvirrande situation som råder för närvarande, där olika institutioner och organ har olika regler för god förvaltningssed.

Parlamentet har redan antagit den europeiska kodexen för god förvaltningssed, den 6 september 2001. Texten innehåller de regler och principer som bör tillämpas av alla unionens institutioner och organ. Kodexen har fått ett brett erkännande internationellt, i medlems- och kandidatstaterna, i Europarådet och på andra håll i världen. Detta är, efter vad som sägs, en europeisk framgångssaga som både parlamentet och ombudsmannen har allt rätt att vara stolta över.

Jag blev uppmuntrad av de positiva reaktionerna från kommissionens ordförande på denna punkt när jag träffade kommissionen i maj i år. Med kommissionens samarbete anser jag att en gemensam kodex ska kunna antas under 2006.

Jag har även för avsikt att se över ombudsmannens stadgar. Mitt huvudsakliga mål här är att se till att medborgarna kan ha fullt förtroende för ombudsmannens förmåga att ta reda på sanningen under utfrågning av vittnen eller granskning av dokument. Jag skulle också vilja samarbeta med parlamentet för att se till att medborgarnas klagomål om brott mot de grundläggande rättigheter som nämns i stadgan kan föras inför EG-domstolen om en viktig principfråga inte kan lösas på något annat sätt. Parlamentet har redan all rätt som institution att hänskjuta ärenden till domstolen. Det skulle med hänsyn till detta vara bra om ombudsmannen hade befogenheter att ingripa i sådana ärenden – befogenheter som, har jag märkt, redan har beviljats Europeiska datatillsynsmannen, som jag hade ett mycket vänskapligt och produktivt möte med förra veckan.

En tredje prioritering är att fördjupa mitt nära samarbete med ombudsmännen i medlemsstaterna genom det europeiska nätverket av ombudsmän. Nätverket gör det möjligt att snabbt överföra ärenden, utbyta bästa praxis och främja ett fritt informationsflöde om EU:s lagstiftning och dess tillämpning på nationell, regional och lokal nivå. Målet är att främja god förvaltningssed över hela EU så att medborgarna kan åtnjuta sina rättigheter enligt EU:s lagstiftning. Det gläder mig att utskottet för framställningar, till följd av ett värdefullt förslag i De Rossa-betänkandet förra året, deltar i nätverket som fullvärdig medlem och representerades vid det möte med nationella ombudsmän som ägde rum i Haag i september.

Jag vill tacka ledamöterna i utskottet för framställningar och särskilt detta års föredragande, Manolis Mavrommatis, för deras stöd och konstruktiva förslag i parlamentets betänkande.

Jag har i dag redan nämnt många av de frågor där betänkandet innehåller kloka råd, åtminstone för ombudsmannen. När det gäller övriga punkter har jag redan åtagit mig att begära att få infinna mig i utskottet för framställningar när jag anser att det är tillrådligt och nödvändigt att lämna en särskild rapport till parlamentet till följd av ett avvisande av en vänskaplig förlikning eller förslag till rekommendation.

Tidigare denna månad lade jag fram två särskilda rapporter för utskottet. Den första handlade om den ekonomiska behandlingen av kommissionens personal, vars barn inte kan gå i Europaskolorna på grund av funktionsnedsättningar. I den andra rapporten fastställdes att rådet inte har gett någon giltig anledning till att man fortsätter att stifta lagar inom stängda dörrar. Rådet skulle enkelt kunna ändra sin arbetsordning för att sammanträden där rådet agerar i sin lagstiftande funktion ska bli öppna.

Jag är också engagerad i att förbättra informationen till medborgarna om de tjänster som medlemmarna i det europeiska nätverket av ombudsmän tillhandahåller. Jag avser att införa en interaktiv guide på vår webbplats för att hjälpa de klagande att hitta en lämplig ombudsman att kontakta, antingen på europeisk, nationell eller regional nivå.

För några veckor sedan firade vi de första tio åren med Europeiska ombudsmannen. För att uppmärksamma jubileumet publicerade vi en skrift om institutionens historia. Vi har även anordnat ett antal lyckade jubileumsevenemang, bland annat för Europaparlamentet den 27 september i år. Ytterligare evenemang kommer att äga rum de närmaste veckorna i både Strasbourg och Bryssel.

Jag anser att de förbindelser som präglas av samförstånd, förtroende och förståelse och som har upprättats det senaste årtiondet är en värdefull källa för att förbättra kvaliteten på den offentliga förvaltningen i Europa till förmån för medborgarna. Europaparlamentet och utskottet för framställningar är i detta avseende mycket viktiga partner för Europeiska ombudsmannen.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE), föredragande. – (EL) Herr talman! Jag tackar Nikiforos Diamandouros för vårt samarbete under förberedelserna och vid utarbetandet av detta betänkande. Jag riktar även ett varmt tack till utskottet för framställningar, Marcin Libicki, alla kolleger här i dag, Sir Robert Atkins och alla andra som har hjälpt till med betänkandet.

Fru kommissionsledamot, herr Diamandouros, mina damer och herrar! Ombudsmannen är en oberoende institution och ett instrument för att kontrollera EU:s administration. Utarbetandet av Europaparlamentets årliga betänkande om Europeiska ombudsmannens verksamhet baseras på den rapport som Nikiforos Diamandouros lade fram vid det sammanträde som utskottet för framställningar höll i Strasbourg.

Antalet klagomål ökade med 53 procent under 2004 jämfört med året innan. Trots att det antagits att utvidgningen skulle vara den huvudsakliga orsaken till det ökande antalet klagomål till Europeiska ombudsmannen stod de 10 nya staterna endast för 51 procent av ökningen. Fler klagomål betyder emellertid inte nödvändigtvis att EU-institutionerna har gjort sig skyldiga till fler fall av administrativa missförhållanden. Det betyder helt enkelt att medborgarna är mer välinformerade om sina rättigheter. Detta beror huvudsakligen på att ombudsmannen har varit mycket aktiv. Genom sina otaliga besök till medlemsstater och tredjeländer, offentliga föredrag, pressintervjuer och andra möten under 2004 har han hjälpt till att informera medborgarna om sin roll och om medborgarnas rätt att klaga. Trots Nikiforos Diamandouros arbete med att informera medborgarna råder det emellertid fortfarande förvirring om vad som faller inom Europeiska ombudsmannens behörighetsområde. Närmare bestämt föll under 2004 74,8 procent av de klagomål som togs emot av Europeiska ombudsmannen utanför ombudsmannens mandat. Europaparlamentet måste därför också bidra till att klargöra de olika befogenheterna hos de gemenskapsinstitutioner som EU-medborgarna kan vända sig till för att utöva sina rättigheter.

Jag skulle även vilja kommentera viss statistik i ombudsmannens årsrapport. Under 2004 avslutades 251 ärenden, varav 4 hade inletts på ombudsmannens eget initiativ. I 12 fall föreslogs vänskapliga förlikningar, 36 ärenden ledde till kritiska anmärkningar, inklusive en till parlamentet för underlåtelse att vidta lämpliga åtgärder för att se till att reglerna om rökning följdes i parlamentets lokaler, 17 förslag till rekommendationer utarbetades och en särskild rapport lades fram.

Ombudsmannens samarbete med EU-institutionerna och Europaparlamentet är rent allmänt viktigt för hur effektiv ombudsmannen är som institution. Som exempel skulle jag vilja ta upp de regelbundna genomgångarna och mötena mellan Nikiforos Diamandouros och utskottet för framställningar och dess ordförande samt hans möte med kommissionen den 25 maj 2005. I slutsatserna från detta möte betonades det gemensamma intresse som kommissionen och Europeiska ombudsmannen har av att såväl den korrigerande som ingripande aspekten av ombudsmannens arbete utförs på ett framgångsrikt sätt.

De flesta klagomål rör fall av administrativa missförhållanden. I enlighet med ombudsmannens årsrapport från 1997 är det fråga om ett administrativt missförhållande om ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med bindande regler eller principer. Av alla ärenden rörande administrativa missförhållanden gällde 22 procent bristande insyn och vägran att lämna ut handlingar, 19 procent gällde diskriminering och 12 procent gällde försening som kunnat undvikas. Dessutom handlade 9 procent om bristfälligt förfarande, 7 procent om orättvisa eller maktmissbruk, 6 procent om försummelse och 5 procent om felaktig rättstillämpning.

Med tanke på denna statistik bör ombudsmannen definiera begreppet administrativa missförhållanden med hänvisning till både de institutioner och organ som omfattas och de frågor som kan tänkas bli föremål för klagomål.

Herr talman, fru Wallström! Precis som i mitt betänkande skulle jag vilja påpeka att det vore mycket bra om ombudsmannen närvarade när Europaparlamentets utskott för framställningar sammanträder för att diskutera olika former av avslag som den berörda institutionen har meddelat eller för att komma fram till en vänskaplig förlikning. I ombudsmannens årsrapport visas dessutom bland annat ombudsmannens ansträngningar för att utvidga och stärka nätverket av nationella och regionala ombudsmän genom att utveckla utbytet av information och bästa praxis.

Om Europaparlamentets utskott för framställningar deltog i detta nätverk skulle detta kunna underlätta det praktiska samarbetet mellan EU-institutionerna och nationella och regionala ombudsmän. Det skulle dessutom göra det möjligt att öka de regelbundna kontakterna med de nationella parlamentens utskott för framställningar samt med medlemsstaternas ombudsmän.

Uppgiften om att 69 procent av klagomålen riktades mot kommissionen är särskilt intressant. Europeiska kommissionen bör inom en skälig tidsperiod utreda de klagomål som rör överträdelser för att se till att medborgarnas klagomål behandlas omgående och effektivt.

Till sist hade jag som utgångspunkt för mitt betänkande också använt Proinsias De Rossas betänkande om ombudsmannens årsrapport 2003. Jämförelsen mellan ombudsmannens rapporter för 2003 och 2004 gav ett positivt resultat och visade vilka punkter som är av särskilt intresse för utskottet för framställningar. Dessutom kan vi på detta sätt se vilka konkreta framsteg som har gjorts på ett år.

Avslutningsvis skulle jag vilja tacka er alla och givetvis sekretariatet vid utskottet för framställningar samt alla kolleger som med sina ändringsförslag bidragit till utarbetandet av detta betänkande.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden Manolis Mavrommatis för hans betänkande som är ett mycket användbart dokument. Det innebär att kommissionen kan ta hänsyn till Europaparlamentets synpunkter i ett antal viktiga frågor som ombudsmannen har tagit upp i sin årsrapport för 2004.

För mig handlar kommissionens förbindelser med ombudsmannen om att vi engagerar oss helhjärtat för att garantera god förvaltningssed och öppenhet och, i slutändan, demokrati. Samma sak gäller våra förbindelser med parlamentets utskott för framställningar. Europeiska ombudsmannen har för mig en betydande roll i att bygga broar mellan medborgarna och EU. Hans åtgärder bidrar till att stärka kommissionens interaktion och kommunikation med medborgarna. Kommissionen kommer därför att fortsätta att försöka hitta olika sätt att ytterligare främja sitt samarbete med och engagemang i Europeiska ombudsmannen.

Som det helt riktigt påpekas i Manolis Mavrommatis betänkande ökade antalet klagomål till EU-institutionerna och EU-organen från ombudsmannen med 53 procent under 2004. Jag instämmer med det som står i ombudsmannens årsrapport om att detta speglar medborgarnas ökade medvetenhet om Europeiska ombudsmannen, vilket är en utveckling som vi bör välkomna.

Mot bakgrund av kommissionens engagemang för att ytterligare förbättra och främja dess samarbete med ombudsmannen skulle jag vilja ta tillfället i akt att belysa den nyligen genomförda reformen av kommissionens interna förfaranden. Reformen syftar till att stärka garantierna för ett starkt politiskt ansvarstagande av varje kommissionsledamot när det gäller ombudsmannens undersökningar inom hans eller hennes område.

Kommissionen har beslutat att ersätta det befintliga bemyndigandet, som för närvarande endast ges ordföranden, med ett bemyndigande som ges den kommissionsledamot som ansvarar för det ämnesområde som tas upp i förfrågan till ombudsmannen. Samtidigt förstärker kommissionens generalsekretariat sin roll som bevakare av den politiska och administrativa sammanhållningen och konsekvensen hos kommissionens slutgiltiga svar till ombudsmannen. Denna reform kommer att träda i kraft den 1 november 2005.

Kommissionen måste dessutom öka sina ansträngningar för att gå med på de vänskapliga förlikningar som Europeiska ombudsmannen har föreslagit. Rekommendationer till kommissionen att följa upp vissa aspekter för att rätta till problem som belyses genom olika ärenden måste beaktas snabbt. Att föreslå lösningar som är till belåtenhet för medborgarna och administrationen är ett av ombudsmannens viktigaste verktyg.

Det bör återigen betonas att ombudsmannens undersökningar ofta inte bara leder till positiva resultat för de klagande, utan även bidrar till att förbättra kvaliteten hos våra administrativa tjänster.

I Mavrommatis betänkande berörs frågan om öppenhet, särskilt med hänsyn till genomförandet av förordning (EG) nr 1049/2001 om tillgång till handlingar, en grundläggande rättighet för medborgarna. I betänkandet påpekas också att förordning 1049/2001 nu omfattar EU-organ.

Vi kan också bekräfta att vi undersöker ansökningar om tillgång till handlingar ytterst noggrant och att undantag från rätten till tillgång tillämpas från fall till fall.

Ombudsmannens roll på detta område är verkligen viktig. Vi har gjort betydande framsteg i riktning mot bättre och mer öppenhet. Särskilt när det gäller tillgång till handlingar i överträdelseförfaranden. Det är ytterst viktigt att kommissionen får ett nödvändigt manöverutrymme för att följa sitt förfarande på ett helt och hållet oberoende sätt. I dessa fall måste man hitta en balans mellan principen om öppenhet och sekretess. För avslutade överträdelseförfaranden har kommissionen sett över sin praxis, och handlingar har nu i princip gjorts tillgängliga.

Kommissionen är fast besluten att tillämpa förfaranden som tillåter Europeiska ombudsmannen att uträtta sitt arbete. Till exempel är det nu möjligt för ombudsmannen att undersöka akter. Det gör det möjligt för honom att kontrollera att den information som lämnats av den berörda EU-institutionen eller EU-organet är fullständig och riktig. Det utgör därför en viktig garanti för den klagande och för allmänheten att ombudsmannen kan göra en grundlig och fullständig undersökning.

Kommissionen fäster stor vikt vid frågan om en kodex för god förvaltningssed, som är bindande för alla EU-institutioner och EU-organ. Vi överväger denna fråga förutsättningslöst.

Kommissionens egen kodex trädde i kraft i november 2000. Vi kommer att meddela resultaten av våra funderingar kring denna fråga till de berörda organen. Inrättandet av en europeisk förvaltningsskola nyligen ökar denna frågas betydelse.

Förslaget till ett nytt konstitutionsfördrag skulle ge unionen en specifik rättslig grund för att agera i denna fråga. Men med tanke på situationen måste vi betrakta frågan på ett annat sätt. En positiv avslutning av denna fråga är ändå möjlig och jag hoppas att vi kan uppnå de resultat som ombudsmannen och föredraganden har nämnt.

Låt mig säga några ord om ombudsmannens stadga. Under sitt besök hos kommissionen den 25 maj 2005 meddelade Nikiforos Diamandouros kommissionen att han hade bett Europaparlamentet att se över vissa aspekter av ombudsmannens stadga. Han skulle i synnerhet vilja ha befogenhet att delta vid förhandlingar inför EG-domstolen i ärenden som rör påstådda överträdelser av de rättigheter som anges i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Det bör noteras att det i denna fråga är Europaparlamentet som har initiativrätten och som kan ingripa genom majoritetsomröstning, under förutsättning att rådet ger sitt godkännande, och att kommissionen endast kan avge ett yttrande. Kommissionen kommer därför att undersöka varje nytt initiativ ytterst noggrant och förutsättningslöst.

Att beredvilligt samarbeta med ombudsmannen är inte bara vår skyldighet, utan det är även viktigt för att förbättra administrationen. Det är därför vi välkomnar ert betänkande. Jag kan försäkra er om att vi fortsätter att försöka få kommissionen att arbeta ännu närmare med ombudsmannen och med parlamentets utskott för framställningar.

  Richard Seeber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr Diamandouros! Jag välkomnar ombudsmannens årsrapport och skulle också vilja gratulera min kollega Manolis Mavrommatis till hans förslag.

Det råder inget tvivel om att ombudsmannen är ett av de viktigaste instrumenten för att säkerställa medborgarnas ställning i kontakterna med institutionerna. Alltid när människor har kontakter med stora administrativa enheter är en oberoende, rak och framför allt fri extern övervakning ovärderlig. Det är förmodligen ingen slump att det var de skandinaviska länderna som på ett mycket tidigt stadium skaffade sig ett sådant instrument och att man redan 1970 hade tankar på att skapa ett sådant organ inom gemenskapen, något som till sist blev verklighet genom Maastrichtfördraget.

Ursprungstanken var att Europeiska ombudsmannen skulle fungera som en parlamentarisk kommissionsledamot som huvudsakligen skulle komma med råd och övervaka. I praktiken har utvecklingen emellertid gått snabbt, och ombudsmannen fungerar i dag som extern övervakare av EU:s offentliga förvaltning och uppmärksammar återkommande missförhållanden.

Om man tittar på siffrorna över klagomål ser man att de hela tiden ökar. Jag anser emellertid inte att det i första hand betyder att EU:s förvaltning har försämrats utan att fler och fler medborgare försöker utöva sina rättigheter. Därför är det inte lika betydelsefullt att de otillåtliga klagomålen ligger kvar på en konstant hög nivå, i genomsnitt 70–75 procent. Vad detta däremot tyder på är att någon anser att de har utsatts för orättvis behandling och vill göra något åt det.

Om detta inte är något man gör varje dag är det inte alltid så enkelt att hitta rätt form och människor frågar sig själva saker som: ”Har jag lämnat en heltäckande beskrivning av fakta i ärendet?”, ”Varför anser jag egentligen att jag har något att klaga på?”, ”Vilken rättighet har kränkts?”, ”Vilken institution bör reagera?”. De otillåtliga klagomålen bör därför ge oss tillfälle att fundera på hur vi kan skapa system som snabbt och utan byråkrati ger allmänheten ett tydligt och övertygande svar eller början till en lösning.

Därför förtjänar ombudsmannens ansträngningar för att skapa mer sammanhållna nätverk mellan nationella organ för klagomål och mellan dessa och ombudsmannen vårt helhjärtade stöd. Detsamma gäller hans ansträngningar för att förbättra kommunikationen. Det är endast på så sätt vi kan möta medborgarna där de nu befinner sig och stilla en del av den oro de känner inför en gemenskap som tyvärr fortfarande till största delen är en anonym enhet. I detta avseende finns det ett antal uppgifter som definitivt ligger på EU. Det behöver förbättra sin administration, öka öppenheten, snabba upp förfarandena och förenkla tillgången till lagstiftningen, inte minst genom icke-juridiska instrument som ombudsmannen själv eller parlamentets utskott för framställningar.

Därför är jag inte heller speciellt nöjd med det avsnitt i förslaget till betänkande som har rubriken ”Reflexioner kring hur ombudsmannens roll har utvecklats”, där det finns en hänvisning till vår tid ”då det pågår en debatt om bristerna från EU-institutionernas och de nationella regeringarnas sida när det gäller att informera människorna i unionen, efter de båda olyckliga folkomröstningarna om konstitutionsfördraget i Frankrike och Nederländerna” och mer av samma slag.

Vad betyder detta? Detta handlar givetvis inte så mycket om ett utbildningsmisslyckande som om frågan om hur vi kan förbättra gemenskapens kommunikation och politik. Det handlar inte om vårt mästrande förkunnande av saker som befolkningen i stort inte stöder.

I detta avseende ger betänkandet oss både en lägesanalys och ett uppdrag. Uppdraget är inte enbart att fastställa förbättrade regler som allmänheten stöder utan även att samtidigt se till att de genomförs på rätt sätt, samtidigt som ett av dessa instrument, nämligen ombudsmannen, utrustas med de befogenheter och det ansvar som krävs för att han ska kunna utföra sin övervakning på ett oberoende sätt, utan hänvisning till domstolarna, gratis och på ett medborgarvänligt sätt.

  Proinsias De Rossa, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar Manolis Mavrommatis betänkande och jag välkomnar även Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet här i dag. Ombudsmannen är en direkt länk mellan medborgarna och EU, och ger medborgarna möjlighet att uttrycka sin oro över administrativa missförhållanden på europeisk nivå.

Utskottet för framställningar, det utskott som jag är ledamot i och som har utarbetat detta betänkande, är också en direkt länk för medborgarna, men det har en annorlunda roll så till vida att det ger medborgarna en möjlighet att se till att myndigheterna i medlemsstaterna följer EU:s regler, förordningar, finansiering osv. Så ombudsmannen och parlamentets utskott för framställningar kompletterar på sätt och vis varandra.

Jag menar att ombudsmannens existens har en avskräckande inverkan på administrativa missförhållanden, och tioårsdagen för detta ämbete är en god anledning att se över stadgan. Jag hoppas att parlamentet, som har detta ansvar, kommer att åta sig det under de närmaste tolv månaderna.

Ombudsmannens kansli har uppenbarligen löst många problem, men det har inte haft möjlighet att lösa alla. Att 75 procent av de klagomål som ombudsmannens kansli mottar inte hänför sig direkt till EU-institutioner och problem inom dessa är enligt min åsikt inte nödvändigtvis dåligt. Det visar att människor är medvetna om att det finns ett organ som kan hjälpa dem, och det faktum att ombudsmannens kansli hänvisar dem till ett lämpligt ställe där de kan få en lösning på sina problem är en viktig tjänst.

Jag skulle vilja ta upp ett antal frågor här, varav en gäller Europaskolorna. Ett betänkande håller på att utarbetas om Europaskolornas finansiering för att barn med särskilda behov ska kunna tas om hand på samma sätt som alla barn i Europaskolorna – avgiftsfritt med obligatorisk undervisning. Det är en fråga som kommissionen, och särskilt den kommissionsledamot som ansvarar för Europaskolornas budget, måste ta itu med. Om kommissionen inte lägger fram en detaljerad analys av vilka belopp som krävs för att skolorna ska kunna fylla sin funktion ordentligt, antingen genom att tillhandahålla undervisning för elever med behov av särskilt stöd inom skolorna eller genom att tillhandahålla den undervisningen utanför skolorna, så misslyckas vi som union och som arbetsgivare för föräldrarna till dessa barn.

Den andra frågan jag vill ta upp är kodexen för god förvaltningssed. Som redan har nämnts har denna antagits av parlamentet. Parlamentet självt tillämpar den och rådet tillämpar den. Det finns ingen som helst anledning till att kommissionen inte skulle kunna godta kodexen för god förvaltningssed så att vi får en gemensam kodex för alla tre institutionerna. Jag vill vädja till kommissionsledamot Margot Wallström att ta itu med denna fråga och ta upp ärendet med kommissionen.

Den sista punkten som jag vill ta upp rör den senaste särskilda rapporten, som är en sällsynthet – särskilda rapporter från ombudsmannen är sällsynta – angående frågan om att rådet bör sammanträda offentligt när det stiftar lagar. Ert arbete med att främja plan D – demokrati, dialog och debatt – håller på att undergrävas av att rådet fortsätter att vägra att stifta lagar offentligt. Vi skulle inte godta detta från parlamentet eller från något annat nationellt parlament, och rådet borde inte få komma undan med det.

  Luciana Sbarbati, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tackar Manolis Mavrommatis för hans utmärkta betänkande och jag tackar även ombudsmannen.

Det första ombudsmannaämbetet i Europa inrättades i Sverige redan 1809. Som italienare skulle jag emellertid vilja påpeka att det var Giuseppi Mazzini – som föddes för två hundra år sedan – som skapade framställningsverktyget genom att ge medborgare, både enskilt och i grupp, rätt att lämna in framställningar i enlighet med artikel 10 i konstitutionen för den romerska republiken från 1849. Det var han som presenterade tanken på en politisk sammanslutning av Europas folk i form av sinsemellan förbundna fria nationalstater, en föregångare till den Europatanke som ett århundrade senare fick form och substans genom bildandet av kärnan till den nuvarande unionen.

I den rapport från ombudsmannen som vi behandlar i dag får vi en uppfattning om hur måna medborgarna är om att interagera med gemenskapsinstitutionerna. Vi måste emellertid ha i åtanke att 72 procent av de 3 726 klagomål som togs emot föll utanför ombudsmannens behörighet. Det är även betecknande att 51 procent av klagomålen kom från medborgare i de nya medlemsländerna. Det betyder att medborgarna fortfarande har en förvirrad uppfattning om unionen och om sina företrädare, att unionsmedborgarna onekligen är väl medvetna om sina rättigheter och att de vill utöva sitt medborgarskap genom att klaga. Det står emellertid också klart att de inte har förmåga att identifiera vem klagomålen ska riktas till.

Ombudsmannaämbetet och möjligheten att lämna in framställningar har blivit en framgång. Det kan vi inte bortse från. I dag måste vi emellertid gå djupare in på skälen till misstagen och till varför människor utnyttjar möjligheterna på fel sätt. Jag anser att något dessutom bör göras för att minska handläggningstiden för klagomål – vilket även nämns i Manolis Mavrommatis betänkande – genom att när det går förbättra informationsutbytet och samarbetet mellan institutionerna.

Mina damer och herrar! Europeiska ombudsmannen inrättades genom Maastrichtfördraget som en av beståndsdelarna i unionsmedborgarskapet. Detta är fortfarande en aktuell fråga som kräver nya rättigheter till följd av utvidgningen och migrationens och globaliseringens komplexitet. Jag anser att ombudsmannen helt och hållet har uppfyllt de tre mål som han satt upp: främjande av rättsstatsprincipen, god förvaltningssed och respekt för de mänskliga rättigheterna samt utvidgningen – och därmed närmare kontakt med alla medborgare, inklusive kontinuerlig kontakt med övriga ombudsmän i Europa. En politisk analys av uppgifterna visar emellertid att européer uppmärksammar och klagar till gemenskapsinstitutionerna och därmed i praktiken går förbi de nationella institutionerna. Även om människor uppfattar EU som en annan enhet – som de tror har makt och befogenheter – överensstämmer denna uppfattning sällan med verkligheten. Därför måste vi bli bättre på att lotsa EU-medborgarna till våra institutioner och samtidigt acceptera folkets mandat att uppmana regeringarna att bli mer öppna och överföra delar av sin suveränitet så att EU kan agera med större kraft

Som jag redan har påpekat är ombudsmannen ett oberoende, opartiskt organ. Han måste samarbeta med alla de övriga institutionerna och jag tror att han kommer att göra det så bra han kan, i samarbete med oss och de övriga institutionerna.

  David Hammerstein Mintz, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka föredraganden för hans utmärkta betänkande, och Europeiska ombudsmannen för det arbete han utför varje dag och för hans årsrapport.

Kommissionsledamot Wallström! Er så kallade plan D för att föra oss närmare EU-medborgarna, öppna dörrarna till denna institution och främja dialog är visserligen värd vårt stöd, men det utesluter inte rätten att klaga till ombudsmannen eftersom det är han som erbjuder medborgarna en oberoende analys om de vill klaga på att EU-institutionerna har visat på prov på dålig förvaltning eller behandlat dem illa.

Det råder inget som helst tvivel om att en av de slutsatser som kan dras av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna är att medborgarna inte vill bli behandlade som enbart passiva åskådare utan som dynamiska aktörer i den europeiska integrationsprocessen. De vill ha mer öppenhet och större möjligheter att delta.

Jag anser att ombudsmannen gör ett mycket bra arbete. Men jag skulle vilja ta upp en del av de problem som vi har haft, särskilt ett. Jag skulle vilja uttrycka min oro för och mitt ogillande av hur talmanskonferensen har behandlat den senaste och mycket viktiga särskilda rapporten från Nikiforos Diamandouros.

I denna rapport finns en fråga som har stor betydelse för medborgarna: Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) samarbetade tydligen inte fullt ut med ombudsmannen när han utredde ett klagomål mot denna byrå.

Som behörigt utskott beslutade utskottet för framställningar därför att utarbeta ett betänkande och höra både ombudsmannen och Olafs direktör.

Jag blev både överraskad och förvånad över hur ledarna för de två stora politiska grupperna blockerade detta betänkande och inte tillät att denna utfrågning ägde rum. Och för att göra saken ännu värre förhindrade talmanskonferensen – på de två största gruppernas inrådan – utskottet för framställningar från att höra ombudsmannen och direktören för Olaf, något som jag hävdar att den enligt parlamentets arbetsordning inte får göra.

Jag anser att de skäl som har anförts – att vi höll på att välja en ny direktör för Olaf – inte kan accepteras och att kammaren bör undersöka denna fråga eftersom detta varken har varit bra för öppenheten eller för sättet att behandla medborgarnas klagomål.

Jag tror att dessa åtgärder orsakar ytterligare skada. De försvagar nämligen ombudsmannens roll, vilket är helt oansvarigt.

Efter överenskommelse med föredraganden Manolis Mavrommatis har jag lagt fram flera ändringsförslag till detta betänkande så att parlamentet kan reagera så fort ombudsmannen överlämnar en särskild rapport till oss.

Eftersom ändringsförslagen stöddes av mina kolleger i utskottet för framställningar utgör de nu en del av det betänkande som läggs fram för kammaren. Naturligtvis är det upp till parlamentet att avgöra huruvida det håller med om ombudsmannens rekommendationer.

Det vore emellertid oacceptabelt om ingen ståndpunkt antogs och ombudsmannens oerhört betydelsefulla roll skadades och försvagades.

  Mario Borghezio, för IND/DEM-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi anser inte att Europeiska ombudsmannens rapport för 2004 ger någon generell överblick över de aktuella principerna, trots att behovet av en sådan är stort. Som många talare har betonat visar resultaten från folkomröstningarna, som sänkte utkastet till europeisk konstitution i några av de stora länderna med betydande demokratiska traditioner, att det finns en stark känsla av otålighet och ett utbrett missnöje bland EU:s medborgare med EU-institutionernas demokratiska egenskaper.

De flesta EU-medborgare betraktar EU som ett monster och Europeiska ombudsmannen borde ha känt ett behov av att få göra sig till tolk för denna känsla, som uttryckts så tydligt. Den aktuella rapporten liknar emellertid ett dokument från ett statistikkontor. Den är steril och ger ingen antydan om någon strid om principerna och skälen bakom de ämnen som behandlas.

Vi behöver bara tänka på det känsliga området bidrag och offentlig finansiering, som kanske är det som i störst utsträckning gett EU-medborgarna intrycket av bristande öppenhet hos EU-institutionerna. Till vem kan EU-medborgarna vända sig när de ser en skylt för stora och kanske meningslösa arbeten med orden ”Finansieras av Europeiska unionen” och tänker på de pengar som de har betalat i skatt? Varför har ni aldrig tänkt på att kräva att det överallt där sådana skyltar sätts upp eller EU-finansierat arbete utförs bör finnas en anvisning om hur medborgarna – vanliga människor – kan komma i kontakt med den institution som bör tillgodose deras önskan om öppenhet?

När jag tänker på vad resultatet blir varje gång maffiabekämpningskommissionen i mitt hemland tar itu med användningen av EU-bidrag i vissa regioner undrar jag vad en ärlig medborgare från Sicilien, Apulien, Kalabrien eller Kampanien tänker när han eller hon ser offentliga arbeten som kanske utförs via ett upphandlingsförfarande utan insyn.

Jag anser att Europeiska ombudsmannen måste ändra inriktning och att det grundläggande, känsliga ämnet om en modern demokratis roll i Europa bör behandlas. I rapporten talar man i allmänna termer om kontakter med nationella ombudsmän, utan att specificera vad som diskuterats vid sådana möten eller förklara tanken bakom detta samarbete. Även om detta nätverk säkert är användbart och vi välkomnar det, finns det inte heller någon redogörelse för följderna av det arbete det kan utföra med hjälp av nationella ombudsmän i de enskilda medlemsstaterna.

Den idé om Europeiska ombudsmannens roll som framträder i rapporten är som omväxling något ”överbyråkratisk”. Dessutom, herr Diamandouros, är ert uttalande om vad ni har för avsikt att göra de första fem åren mycket allmänt. Ni begränsar er till att säga att medborgarna måste känna till sina rättigheter, utan att nämna att det för närvarande håller på att införas en åtgärd som starkt hotar medborgarnas frihet: den europeiska arresteringsordern. Låt oss därför upprätthålla de europeiska medborgarnas frihet!

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag gläder mig åt att få tala i denna debatt eftersom jag delar debattutrymmet med personer som jag har stor respekt för. Jag syftar på ombudsmannen Nikiforos Diamandouros, som utskottet för framställningar, där jag är ordförande, har ett mycket nära samarbete med, föredraganden Manolis Mavrommatis, som är en av de mest aktiva ledamöterna i vårt utskott, och kommissionsledamot Margot Wallström, som vårt utskott har nära och vänskapliga kontakter med.

Jag anser att en ombudsman behöver ha tre utmärkande drag för att utföra sitt arbete väl. Det första är att vara professionell och kompetent, och professor Diamandouros besitter i hög grad dessa egenskaper. Det andra är att vara objektiv och opartisk, och det råder ingen tvekan om att detta också är kvaliteter som han har. Vi känner inte till någon som har anklagat honom för att inte ha utfört sitt uppdrag på ett objektivt sätt och vi skulle ha fått reda på det om så hade skett. Jag vill upprepa att vi aldrig har stött på några sådana anklagelser. Det tredje utmärkande draget är något som inte nämns lika ofta nu för tiden, nämligen att utföra sina uppgifter med värdighet. Professor Diamandouros visar ett stort mått av värdighet när han utför sina uppgifter. Rollen som ombudsman kräver även en viss förmåga att göra arbetet till sitt eget. Det syns oerhört tydligt i professor Diamandouros energiska inställning och vi är glada att det är på det sättet.

Varje tjänsteman bör respekteras av sina kolleger och så är fallet när det gäller professor Diamandouros. Jag är mycket medveten om detta eftersom jag har nära kontakt med de nationella ombudsmännen, som är de bästa domarna. Professor Zoll, den polske ombudsmannen, har alltid uttryckt sin respekt för professor Diamandouros verksamhet, och vi ser detta som ett mycket övertygande bevis. Vårt utskott för framställningar är naturligtvis fullt medvetet om professor Diamandouros goda arbete och han omvaldes också av en klar majoritet. Vi skulle vilja tacka er för allt detta, professor Diamandouros, och jag skulle även vilja tacka föredraganden.

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman, herr Diamandouros! I år fyller Europeiska ombudsmannen tio år, som vår föredragande Manolis Mavrommatis påpekar i sitt mycket heltäckande och glädjande betänkande.

Förlåt mig om jag säger det, herr Diamandouros, men ni har endast behörighet i frågor som rör administrativa missförhållanden. När det gäller den fetaost som tillverkas av mina grekiska vänner erkänns ni därför inte som behörig, inte heller i fråga om den fetaost som tillverkas i Lozère med hjälp av getmjölk från södra Frankrike.

Å andra sidan har ni definitivt behörighet i fråga om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Europaparlamentet, vilket 10 procent av ert arbete handlar om. Exempelvis är det en persons grundläggande rättighet att tala sitt modersmål. De 35 grupplösa ledamöterna får ingen tolkning från tolktjänsten vid gruppmöten. Varför är det så? Därför att de grupplösa utgör den felande länken mellan en apa och en politisk homo sapiens. När vi grupplösa talar med varandra kliar vi oss alltså i armhålorna, räcker ut tungorna och utstöter grymtningar. Det måste vara därför vi inte behöver några tolkar.

Det andra exemplet: alla har rätt till övernattningsmöjlighet, vatten och toaletter här i parlamentet. Nåväl, vi grupplösa ledamöter har kontor utan toaletter och utan vatten. Därför kräver vi att Genèvekonventionerna om krigsfångars rättigheter, särskilt rätten att gå på toaletten, tillämpas. Därför kommer jag att nominera er till nästa års Sacharovpris, herr Diamandouros, om ni fördömer kränkningen av de mänskliga rättigheterna för de 35 ledamöter som förvägras rätten att gå på toaletten.

Det är sant att turkarnas ankomst kommer att lösa problemet för de grupplösa ledamöterna eftersom vi kanske får tillåtelse att använda de turkiska ledamöternas toaletter. Det visar bara att Herrens vägar är outgrundliga. Det är Turkiets anslutning till EU som till slut kommer att leda till att de politiska minoriteterna – de grupplösa ledamöterna – respekteras inom Europaparlamentet…

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru vice ordförande, herr Diamandouros, herr Mavrommatis! Låt mig inleda med att säga hur tacksam jag är för det betänkande som utskottet för framställningar och föredraganden Manolis Mavrommatis har utarbetat. Vad som gör det så framgångsrikt är att det går tillbaka till de viktigaste problem som ombudsmannen tar upp i sin rapport och försöker hitta en lösning på dessa.

Under det gångna året har utskottet för framställningar och ombudsmannen arbetat mycket bra tillsammans. Jag anser att deras sätt att hantera detta bör bli en modell inte bara för samarbetet mellan ombudsmannen och kommissionen utan även – och detta är en punkt som jag kommer att återvända till – för samarbetet mellan ombudsmannen och rådet. Även om detta arbetsförhållande i de flesta fall under 2004 präglades av en stor samarbetsvilja måste vi erkänna att det fanns några fall där resultatet kunde ha blivit betydligt bättre.

Den funktion som en ombudsman har – ett ämbete som har avskaffats i mitt hemland – är av grundläggande betydelse för EU, eftersom han eller hon kommunicerar direkt med EU-medborgarna och på så sätt för dem närmare EU:s institutioner. Trots alla svårigheter som Richard Seeber räknade upp har redan mycket uppnåtts. Vi bör trots detta fortsätta att försöka övertyga medborgarna om de fördelar som ombudsmannen kan erbjuda när det gäller att belysa de missförhållanden inom EU:s administration som är aningen allvarligare än de fall som Jean-Claude Martinez precis beskrev, och att följa upp dessa problem.

Genom sitt arbete garanterar ombudsmannen att de högsta förvaltningsstandarderna upprätthålls inom EU, i dess institutioner och dess organ. Även i de 113 – av totalt 251 – fall där det inte gick att fastställa något administrativt missförhållande gör ombudsmannen ett värdefullt arbete eftersom den berörda institutionen – exempelvis kommissionen – kan ange hur kvaliteten kan förbättras i framtiden. I enskilda fall kan ombudsmannen se till att institutionerna besparas omotiverad kritik eftersom han som utomstående kan hävda absolut objektivitet.

Manolis Mavrommatis påpekade att siffrorna de senaste fem åren konstant har ökat. Jag är säker på att detta speglar det förtroende som människor har för er. Vi bör emellertid sträva efter en närmare koppling mellan tillvaratagandet av intressena hos de medborgare som vänder sig till sina Europaparlamentsledamöter och arbetet vid er egen institution, så att vi på ett bättre och effektivare sätt kan ta hand om deras frågor.

Det är en sak till som jag skulle vilja tacka er varmt för, och det är ert positiva svar på den fråga från tyska Junge Union – där jag fortfarande är medlem – som togs upp av Elmar Brok. Jag skulle vilja begagna mig av detta tillfälle för att påpeka att rådet, mot vilket min kritik riktas i detta fall, i dag återigen utmärker sig genom sin beklagliga frånvaro. Genom att hålla sina möten bakom stängda dörrar gör rådet ingenting för att nå det mål i den europeiska konstitution som det var med om att anta och som handlar om att vara så öppen som möjligt i försvaret av allmänhetens intressen och att höja sin röst för EU:s medborgare och invånare. Det är förvisso en positiv signal att en av EU:s institutioner kritiskt kan granska en annan och få vägledning i detta genom inget annat än den europeiska konstitutionen. För det skulle jag vilja tacka er varmt, herr Diamandouros.

  Alexandra Dobolyi (PSE). – (HU) Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja tacka både ombudsmannen och Manolis Mavrommatis för deras utmärkta betänkande. Jag skulle vilja inleda med en personlig kommentar. Jag är Europaparlamentsledamot från en ny medlemsstat och när vi diskuterade ombudsmannens årsrapport förra året hade jag ingen personlig erfarenhet av utskottet för framställningar eller ombudsmannaämbetet.

Som Manolis Mavrommatis påpekar i sitt betänkande har, tack vare ombudsmannens verksamhet förra året och hans kampanj i de nya medlemsstaterna, ett stort antal ungerska medborgare blivit medvetna om sin rätt att lämna in en framställning till EU. Jag är oerhört glad att se att de verkligen utövar denna rättighet. Det är ett stort stöd för medborgarna i de nya medlemsstaterna att ha ett annat forum att vända sig till – även om de framställningar som lämnas in inte alltid uppfyller unionens förväntningar och vi inte alltid vet vad vi ska göra med dem.

Margot Wallström nämnde i sitt anförande att kommissionen har en reformplan för att hjälpa oss i våra ansträngningar. EU-medborgare har rätt att förvänta sig att offentliga institutioner ska fungera effektivt och vara öppna för insyn. Jag hoppas att kommissionen i framtiden kommer att genomföra de reformer som nämndes i anförandet.

Jag delar de åsikter som många av mina kolleger har gett uttryck för under debatten, och även jag skulle – precis som ombudsmannen i sin särskilda rapport – vilja be rådet att överväga att öppna alla rådsmöten för personal från andra EU-institutioner. Om rådet emellertid fortsätter att insistera på att fatta alla politiska beslut bakom stängda dörrar bör vi åtminstone ha insyn i lagstiftningsförfarandet, och vi bör ha rätt att närvara när sådana beslut fattas. Nikiforos Diamandouros utarbetade ett material förra året som ledde till ännu närmare samarbete mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar, och skapade det s.k. europeiska nätverk av ombudsmän som nämndes i inledningen. Även detta bör välkomnas, och jag är mycket glad över att även delegaterna i utskottet för framställningar har fått delta i detta nätverks sammanträden i år.

Jag skulle vilja sammanfatta mina kommentarer genom att påpeka att Europeiska ombudsmannens verksamhet de senaste tio åren har varit mycket framgångsrik. Det finns emellertid fortfarande en del att göra. Både vi och EU: s institutioner och organ måste inrikta oss på dessa uppgifter så att EU-medborgarna får en känsla av att vi arbetar för dem, för att hävda deras rättigheter och för att hitta lösningar i offentliga frågor som ligger i deras intresse.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN).  – (PL) Herr talman, herr Diamandouros! Jag skulle vilja tacka ombudsmannen för hans detaljerade redogörelse för sin verksamhet under 2004. I och med EU:s utvidgning med 10 nya medlemsstater var detta ett extra viktigt år. Jag skulle även vilja gratulera Manolis Mavrommatis och tacka honom för hans utmärkta rapport.

Europeiska ombudsmannen tog upp de tre utmaningar som han står inför. Det handlar om att genomföra de medborgerliga rättigheter som anges i EU-lagstiftningen, att uppfylla de högsta administrativa standarderna och att se till att de åtgärder som vidtas på medborgarnas vägnar är effektiva och av högsta kvalitet. Professor Diamandouros har mött samtliga dessa huvudutmaningar positivt. Jag skulle därför vilja gratulera honom, inte minst för hans försök att bistå människor i ärenden som faller utanför hans ansvarsområde.

Att denna institution har funnits i tio år är ett utmärkt exempel på att medvetenheten om medborgerliga rättigheter har ökat inom gemenskapen. Jag säger detta som företrädare för Polen, en ny medlemsstat, som har fått erfarenhet på detta område genom institutioner som den polska ombudsmannen och den polska barnombudsmannen. Alla dessa faktorer bidrar till att skapa ett europeiskt samhälle med medborgare som är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Detta är något som jag skulle vilja betona.

Det återstår naturligtvis mycket att göra. Jag har upptäckt att särskilt ungdomar känner till stadgan om de grundläggande rättigheterna och kodexen för god förvaltningssed. Det gör att det finns skäl att vara hoppfull. Det är också oerhört viktigt att man överallt där det går följer principen om öppenhet.

Jag skulle vilja uppmärksamma ombudsmannen på en liten punkt. Jag anser att han gjorde fel som hänvisade till konstitutionsfördraget, eftersom detta dokument inte är rättsligt bindande och vi alla känner till hur situationen ser ut efter de två folkomröstningarna. Jag anser att de nuvarande bestämmelserna i Maastrichtfördraget fortfarande gäller. Till sist skulle jag vilja understryka att det vore fantastiskt om denna institution blev överflödig tack vare att lagstiftningen följdes till punkt och pricka. Om jag får skulle jag även vilja gratulera professor Nikiforos Diamandouros på årsdagen och önska honom många fler lyckliga år!

  Ryszard Czarnecki (NI).  – (PL) Herr talman, herr Diamandouros! För första gången på över tio år vann ombudsmannens hemland, Grekland, för några veckor sedan EM i basket. Jag nämner detta eftersom det i parlamentets resolutionsförslag uppges att ombudsmannen har gett effektiv hjälp i nästan 70 procent av de ärenden som har hänvisats till honom. Jag kan försäkra ombudsmannen att hans landsmän, som är Europas bästa basketspelare, skulle tala om för honom att ingen har ett snitt på 70 procent lyckade två- eller trepoängskast och jag skulle vilja gratulera honom till att ha uppnått detta. Jag skulle också vilja gratulera honom till ökningen av antalet klagomål, eftersom detta är ett bevis på att människor tar hans institution på allvar och anser att den fyller ett verkligt behov.

Jag håller inte med om påståendet att endast hälften av denna ökning beror på de 10 nya medlemsstaterna, vilket uppges i resolutionsförslaget. Ordet ”endast” i denna mening bör ersättas med ”så mycket som”, eftersom Europeiska ombudsmannen är ett helt nytt begrepp för medborgarna i de nya medlemsstaterna. Ombudsmannen kan vara säker på att han i sinom tid kommer att bombarderas med klagomål.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Herr talman! Låt mig först gratulera min kollega, föredraganden Manolis Mavrommatis, som noggrant har gått igenom den jubileumsrapport om Europeiska ombudsmannens verksamhet under 2004 som har överlämnats till Europaparlamentet. Även jag stöder det nära samarbetet mellan ombudsmannen och Europaparlaments utskott för framställningar, eftersom det gör det möjligt för medborgarnas framställningar att direkt nå Europaparlaments beslutsfattare. Därigenom utgör de ett direkt mått på hur effektiv EU:s lagstiftning är.

I den årsrapport för 2004 som Europeiska ombudsmannen har publicerat anges det att antalet klagomål ökade med 53 procent under 2004 jämfört med 2003. Ännu mer förvånande är att endast hälften av denna ökning beror på de tio nya medlemsstaterna. Med andra ord verkar det som om medborgarna och företagen i de nya medlemsstaterna är mindre missnöjda med EU, eller åtminstone mindre benägna att klaga.

Som företrädare för en av de nya medlemsstaterna kan jag berätta för er att inget av detta stämmer. Även om det är sant att en majoritet av de nya medlemsstaterna lämnade in färre klagomål i förhållande till sin befolkningsstorlek beror detta främst på att de är relativt ovana vid Europeiska ombudsmannen som institution, och inte på att de skulle vara mindre missnöjda.

På grund av bristande information och en ingrodd negativ prägling finns det tyvärr i de åtta nyanslutna postsocialistiska staterna en rädsla för att klaga som har sin grund i tidigare erfarenheter. Tyvärr är det så att medborgare fortfarande kontaktar oss Europaparlamentsledamöter informellt för att berätta om diskriminering som de har utsatts för av EU-institutionerna. Därför vet jag av egen erfarenhet att det även för oss är svårt att förmå dem att gå vidare med sina klagomål till ombudsmannen.

Som ledamot av Europaparlamentet, men inte EU-tjänsteman, ser jag fortfarande ett och ett halvt år efter anslutningen exempel på diskriminering. Ett exempel som jag skulle kunna ta upp är den praxis i parlamentet enligt vilken de skriftliga frågor vi ställer endast översätts till vårt modersmål och de femton gamla medlemsstaternas språk, och de svar som ges endast till vårt modersmål samt till engelska och franska.

Jag skulle särskilt vilja uppmärksamma Nikiforos Diamandouros på en diskriminerande företeelse i samband med rekryteringen till EU-institutionerna. Ett av villkoren för de uttagningsproven som tillkännagivits i de 25 medlemsstaterna är att provet genomförs på två av EU:s 15 språk. Detta betyder att en kandidat från en gammal medlemsstat kan skriva provet på sitt modersmål plus ett främmande språk medan en kandidat från en ny medlemsstat inte kan använda sitt modersmål.

Många liknande klagomål kommer in varje dag. Parlamentet debatterade Vaxholmsärendet i Sverige i tisdags men vi ser även liknande diskriminering mot företag i de nya medlemsstaterna. Låt mig ta upp fallet med Soko Bunda och Soko Pannonia som handlar om att dussintals ungerska företag nekats att komma in på den tyska marknaden med hjälp av metoder som till sist även domstolarna ansåg var felaktiga. Tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentet har jag även kontaktat den kommissionsledamot som är behörig i denna fråga.

Med tanke på detta anser jag att det är oerhört viktigt att medborgarna fortlöpande får information. Jag blev oerhört glad när jag hörde att medborgarna i medlemsstaterna blir allt mer medvetna om sin rätt att kontakta ombudsmannen om administrativa missförhållanden som de upplever. Jag anser att det är särskilt viktigt att betona att ombudsmannen inte bara är en i raden av högre myndigheter eller en verkställighetsinstans – det är en särskild institution som har inrättats för att bistå medborgare som har synpunkter eller klagomål. Ett extra plus i ombudsmannens rapport för 2004 är att den förutom en uppräkning av fall och utredningar även innehåller en tematisk analys av den verksamhet som har genomförts. Jag är särskilt glad åt att ombudsmannen spelar en aktiv offentlig roll för att informera medborgarna.

  Genowefa Grabowska (PSE).  – (PL) Herr Diamandouros! Som ombudsman företräder ni EU:s 450 miljoner medborgare. Detta gäller både när de skriver till er som enskilda personer och när de agerar i grupp. I lagstiftningen anges att varje EU-medborgare och varje fysisk person som är bosatt i en medlemsstat kan lämna in ett klagomål till er. Förutom vuxna människor som kan skydda sina egna intressen gäller detta de EU-medborgare som är minderåriga, dvs. barn. I er rapport finns det vissa indikationer på att er institution intresserar sig för denna fråga, men jag skulle vilja ställa en mer allmän fråga. I vilken utsträckning känner ni er personligt ansvarig för att företräda EU:s yngsta medborgare, och för att företräda deras intressen och behov vid deras kontakter med EU-institutioner?

Innan jag ställer min andra fråga till ombudsmannen skulle jag vilja gratulera honom till hans konsekventa tillämpning av kodexen för god förvaltningssed. Denna kodex har antagits av medlemsstaternas förvaltningar och blir allt populärare i hela Europa, inklusive i mitt hemland Polen. God förvaltning börjar emellertid med korrekt utförd rekrytering av personal och med rekrytering och anställning av tjänstemän helt utan diskriminering och med full respekt för principen om jämställdhet. I detta sammanhang skulle jag därför vilja fråga er vad ni anser om förfarandena för att anställa medborgare från de nya medlemsstaterna i EU:s institutioner. Kan det inte betraktas som diskriminering att få eller inga av dessa medborgare har anställts som tjänstemän, och i synnerhet inte som högre EU-tjänstemän?

Herr Diamandouros! Vårt mål är ett EU som är närmare medborgarna, och ni har tagit första steget i den riktningen. Ni är den som är närmast EU-medborgarna, och de både behöver och uppskattar er. Jag skulle vilja gratulera er till denna framgång.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE).  – (PL) Herr talman! Europeiska ombudsmannen spelar en extremt viktig roll i ett demokratiskt europeiskt samhälle. Han är en direkt kontaktpunkt för medborgarna, som vänder sig till honom med klagomål om administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna. Även om det stora flertalet av klagomålen, närmare bestämt 75 procent, rör frågor som ligger utanför hans behörighet, antyder det ändå att ombudsmannen ofta ses som en sista utväg i kampen mot nationella myndigheters inkompetens. Med tanke på detta bör tillhandahållandet av tillförlitlig och detaljerad information till medborgarna om deras rättigheter och Europeiska ombudsmannens roll prioriteras.

Professor Diamandouros förtjänar mycket beröm för det arbete som han hittills har utfört som ombudsman, däribland utarbetandet och distributionen av årsrapporter och en stark offentlig närvaro när det gäller att tillhandahålla information till medborgarna. Trots detta är det nödvändigt att ansträngningarna fortsätter för att göra denna verksamhet ännu effektivare. Ombudsmannen bör fungera som en väktare som garanterar god förvaltning i EU-institutionerna, och han bör ha ett ännu närmare samarbete med sina motsvarigheter på lokal och regional nivå. Medborgarnas klagomål måste behandlas snabbt och effektivt, och ombudsmannen bör därför stödjas i sina ansträngningar att uppmuntra EU-institutionerna att snabbare hantera klagomål. Dessa klagomål handlar bland annat om nekad tillgång till handlingar. Allmänhetens tillgång till handlingar om EU-institutionerna utgör ett bevis på att det råder öppenhet och insyn i dessa institutioners verksamhet, och vi bör därför ha som mål att garantera alla EU-medborgare denna rätt. När allt kommer omkring är det ju just dessa medborgare som institutionerna är till för.

Jag skulle vilja föreslå att Europeiska kommissionen för det första slutar att neka att lämna ut sina handlingar och för det andra utan dröjsmål antar kodexen för god förvaltningssed. På så sätt skulle man få ett slut på den nuvarande situationen där olika EU-institutioner tillämpar olika praxis.

(Applåder)

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna i parlamentet för deras vänliga yttranden om ombudsmannens arbete under det gångna året. Jag uppskattar verkligen uppmärksamheten och de mycket noggranna och konstruktiva kommentarerna. Jag ser att ett stort antal av kommentarerna kom från de nya medlemsstaterna, vilket jag varmt välkomnar som ett tecken på deras engagemang för den här institutionen. Jag välkomnar innebörden, karaktären, energin och syftet i synpunkterna från kommissionens vice ordförande, Margot Wallström. Jag är glad över att höra henne uttryckligen tillkännage den reform som kommissionen ska anta redan den 1 november och som kommer att göra det möjligt att behandla klagomålen på en högre nivå med en större grad av ansvarighet och enhetlighet.

Jag uppskattar kommissionsledamotens engagemang för utökat samarbete, särskilt de uppmuntrande orden om den föreslagna revisionen av stadgan. Jag konstaterar slutligen att vi kan se fram mot bindande riktlinjer. Jag anser att detta framgår av era positiva yttranden, och jag är mycket tacksam för den politiska vilja ni har visat i frågor som har att göra med ombudsmannen. Det är precis detta slags samarbete med kommissionen som jag ser fram mot. Jag vill offentligt tacka kommissionsledamoten för det.

Låt mig, när det gäller de olika kommentarerna från ledamöterna, kort nämna dem från Richard Seeber. Det är klart att vi har en stor andel otillåtliga klagomål, men vi har lyckats hjälpa 70 procent av dem som kom till oss och vars klagomål inte var tillåtliga. Jag tycker att det är bra att vi lyckas hjälpa så pass många medborgare, trots att de faller utanför vårt mandat.

Jag vill tacka Proinsias De Rossa för hans synpunkter. Vi det senaste mötet med de nationella ombudsmännen som hölls i september i Haag fattade vi särskilda beslut om hur vi via nätverket ska använda oss av mekanismer för att påskynda behandlingen av frågor utanför mandatet. Jag hoppas att jag kommer att kunna vidta ytterligare åtgärder för att minska antalet otillåtliga klagomål.

När det gäller David Hammerstein Mintz synpunkter, som jag tackar honom för, så avser den rapport som han hänvisade till 2005. Den är därför inte en del av min rapport till parlamentet för 2004, utan det är en rapport som gäller OLAF, som ska granskas nästa år. Jag anser att jag har fullgjort mitt uppdrag för parlamentet genom att lämna en särskild rapport. Det är nu upp till detta ärade organ att besluta om hur man önskar gå vidare.

Jag uppskattar synpunkterna från Mario Borghezio och Miguel Angel Martinez, men jag måste påpeka att ombudsmannen, till skillnad från parlamentet, inte är ett politiskt organ. Därför hör det inte till mitt ämbetsområde att engagera mig i det slags politiska aktiviteter som ni begär av mig. Jag är rädd för att om jag gjorde det så skulle detta organ, som jag har det yttersta ansvaret för, protestera mot att jag tar politiska initiativ som ligger utanför mitt ämbetsområde.

(FR) Herr Martinez! Jag är medveten om de problem som uppstår på grund av att ni är en grupplös ledamot. Än en gång tänker jag dock begränsa mig till innehållet i era kommentarer. Era kommentarer faller emellertid utanför mitt mandats räckvidd eftersom de i stället handlar om politiska frågor.

(EN) Jag vill tacka Marcin Libicki för hans samarbete som ordförande för utskottet för framställningar. Jag är också tacksam mot alla medarbetare i utskottet för deras hjälp och jag hoppas att detta samarbete kommer att fortsätta.

Synpunkterna från Alexandra Dobolyi och Péter Olajos var mycket konstruktiva. Låt mig bara säga till Péter Olajos att jag för närvarande handlägger ett fall som gäller diskriminering i fråga om sökandes språk. Jag har bett om mer information. Detta särskilda fall granskas fortfarande och jag hoppas kunna rapportera till parlamentet nästa år om utgången.

Låt mig slutligen säga till Genowefa Grabowska att jag, som ni vet, är mycket lyhörd för frågor som gäller barn. En av mina särskilda rapporter till parlamentet i år handlade om gravt funktionshindrade barns behov av specialundervisning. Därför är detta något som verkligen angår mig och jag tar gärna andra klagomål under övervägande. Jag har faktiskt inte fått några andra klagomål som rör barn. Jag känner inte heller till att jag har fått några klagomål om rekrytering och tillsättning av högre befattningar. Men eftersom jag får många klagomål om rekrytering kommer jag att vara mycket lyhörd för det problemet.

Slutligen känner jag till att ett fall som rör rekrytering väntar på avgörande i förstainstansrätten. Det ligger därför per automatik utanför mitt ämbetsområde och jag måste avvakta rättsinstansernas beslut.

Jag skulle åter vilja tacka parlamentsledamöterna och kommissionsledamoten för deras synpunkter och stöd.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 11.30.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.25 och återupptogs kl. 11.30.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS ROCA
Vice talman

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja säga något i enlighet med artiklarna 142 och 143 i arbetsordningen. Många av parlamentets ledamöter blev förvånade över att gårdagens budgetdebatt avslutades strax efter kl. 11.00, trots att det hade avsatts tid för debatten fram till kl. 12.00. Nu kan det mycket väl vara så att tiden inte var så väl uträknad, flera ledamöter var dessutom inte på plats, och det fanns de – kommissionen och rådet t.ex.– som yttrade sig förvånansvärt kortfattat.

Jag skulle dock vilja be Europaparlamentets presidium att överväga om det inte skulle gå att vara mer flexibel under sådana omständigheter, framför allt genom att ge ordet till de ledamöter som är kvar ända tills debatten avslutas – om de så önskar – eller låta dem tala längre. I stället fick ledamöterna endast en minut var på sig för sina anföranden och vi kastade bort nästan en timme utan att någon verksamhet bedrevs.

Skulle presidiet kanske kunna införa en regel om detta, så att denna debatt kan genomföras flexibelt och den tillgängliga tiden användas fullt ut?

(Applåder)

  Talmannen. – Tack så mycket, herr Swoboda. Vi noterar er begäran.

4. Mänskliga rättigheter i Västsahara (talmanskonferensens beslut)

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Innan vi inleder omröstningen måste jag ta upp en fråga med kammaren. Vid sitt möte i går beslutade talmanskonferensen att föreslå att debatten om mänskliga rättigheter i Västsahara undantagsvis inte skulle avslutas med en omröstning om ett resolutionsförslag, för att inte föregripa ad hoc-delegationens besök i den regionen den 11-15 januari nästa år.

Enligt vår arbetsordning måste jag lägga fram detta förslag till undantagsbeslut av talmanskonferensen för kammaren, och jag kommer att låta en ledamot tala för förslaget och en annan tala emot.

  Hans-Gert Poettering (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill faktiskt argumentera för en omröstning om resolutionen. I talmanskonferensen hävdade jag att det inte borde bli någon resolution, och jag motiverade detta med att vi borde vänta och se vad delegationen har att rapportera innan vi utarbetar resolutionen.

Jag måste förstås ha stöd av min grupp i detta, eftersom jag är dess ordförande, och alltså delgav jag dem detta i morse. Gruppen ansåg enhälligt att vi trots allt borde formulera en resolution i dag. Det betyder – och jag skäms inte för att erkänna det – att gruppens åsikt skilde sig från min.

(Applåder)

Jag är skyldig att agera i enlighet med gruppens beslut och som den goda demokrat jag är stöder jag alltså …

(Häcklande)

... ja, och jag önskar att andra skulle göra likadant och säga att de accepterar det gruppen uppmanar sin ordförande att göra. Det är vår grupps åsikt att vi inte ska invänta delegationens resultat utan i stället visa vad vi tycker i frågan nu. Därför anser gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att vi bör besluta om en resolution i dag.

(Applåder)

  Francis Wurtz (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Situationen har förändrats eftersom Hans-Gert Poettering, medlem av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, äntligen har anslutit sig till sin grupps ståndpunkt, det vill sig den ståndpunkt jag själv argumenterade för i talmanskonferensen. Dess innebörd är att taktiska överväganden inte på något sätt bör förhindra parlamentet att uttrycka sina åsikter om det akuta läget för de mänskliga rättigheterna i Västsahara

(Applåder)

och att det skulle vara mer meningsfullt för parlamentet att innan den skickar ut en delegation formulera sin ståndpunkt, särskilt i fråga om de mycket allvarliga avslöjandena nyligen om att massgravar påträffats, så att delegationen kan ta upp denna fråga och uppmana de marockanska myndigheterna, och alla andra, att samarbeta med den nya FN-representanten. Därför tillstyrker jag den ståndpunkt som beskrevs nyss och som tveklöst kommer att anammas av hela kammaren, nämligen att vi ska hålla en omröstning efter vår debatt i eftermiddag.

(Parlamentet avvisade förslaget om att ändra föredragningslistan.)

5. Omröstning

  Talmannen. – Vi ska nu genomföra omröstningen.

6. Förslag till Europeiska unionens allmänna budget – Budgetåret 2006

- Före omröstningen:

  Giovanni Pittella (PSE), föredragande. – (IT) Herr talman! Innan jag föreslår ett par tekniska justeringar vill jag tacka alla mina kolleger i parlamentet för den utmärkta debatt – koncis och saklig – som vi hade i går och för deras lojala samarbete så här långt, som, hoppas jag, kommer att fortsätta under omröstningen och därefter.

Precis som varje år vill jag be er att godkänna några tekniska justeringar innan vi genomför omröstningen. När det gäller budgetpost 15 06 06, Särskilda årliga evenemang, andra strecksatsen, bör orden ”på det nya Europamuseet” strykas. I budgetpost 19 03 06, Särskilda representanter för Europeiska unionen, bör orden ”utsänd personal” i avsnittet anmärkningar ersättas med ordet ”representanter” för att stämma överens med rubriken för budgetposten. Återstoden av anmärkningarna till denna post har strukits över på grund av ett tekniskt fel; det är alltså inte meningen att den delen av texten ska strykas.

I ändringsförslag 771 i block 4 bör det sammanlagda beloppet för betalningsbemyndiganden för budgetpost 22 02 01 01 skrivas i posten och slutligen bör det i posterna för Europeiska utvecklingsfonden skrivas in en påminnelse om att det preliminära budgetförslaget ska återinföras. Detta gäller posterna 21 03 01 till 21 03 015.

(Parlamentet godkände föredragandens förslag till tekniska justeringar.)

- Före omröstningen om ändringsförslag 779 och 231:

  Catherine Guy-Quint (PSE). – (FR) Herr talman! Det jag tänker göra hör inte till gängse praxis. Vi har två ändringsförslag under nästa rubrik: ett ändringsförslag som lagts fram av budgetutskottet och ytterligare ett i fråga om särläkemedel som lagts fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Vi måste rösta för budgetutskottets ändringsförslag. När det gäller det andra ändringsförslaget handlar det om ytterligare 1 miljon euro för särläkemedel som behövs för Europeiska läkemedelsmyndigheten. Jag undrar om vi skulle kunna rösta om ändringsförslag 231 så att myndigheten kan driva sin verksamhet detta år med alla resurser den behöver.

Ni förstår att detta inte är det korrekta förfarandet rent tekniskt. Jag håller med fullständigt. Men det visar sig att vi har fått ny information sedan omröstningen i budgetutskottet. Om vi skulle kunna rösta för ändringsförslag 231, vilket skulle innebära ett tillägg av 1 miljon euro som fortfarande finns tillgängliga i budgetmarginalen, skulle vi kunna förbättra arbetsförhållandena avsevärt på ett så viktigt område.

(Applåder)

  Talmannen. – Om vi har förstått saken rätt vill ni att vi först ska rösta om ändringsförslag 231 och sedan om ändringsförslag 779.

  Catherine Guy-Quint (PSE). – (FR) Herr talman! Vi kan rösta om ändringsförslag 779 också. Men om det går skulle jag vilja att vi utöver ändringsförslag 779 röstade för att bevilja ytterligare 1 miljon euro för särläkemedel till Europeiska läkemedelsmyndigheten. Jag vill påpeka att om någon invänder mot detta måste vi godta hans eller hennes invändning.

  Talmannen. – Är det någon av de politiska grupperna som motsätter sig detta?

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Vi föredrar att följa ordningsprinciperna. Därför är den ursprungliga fördelningen på omröstningslistan att föredra.

  Talmannen. – Då fortsätter vi som planerat.

- Före omröstningen om ändringsförslag 446:

  Giovanni Pittella (PSE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om detta ändringsförslag antas bör vi också anta den standardfras vi har använt för alla liknande ändringsförslag, dvs. ”del av anslaget är avsedd för”, eftersom vi inte kan reservera specifika medel.

- Före omröstningen om ändringsförslag 74 och 223:

  Giovanni Pittella (PSE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För att undvika förvirring under omröstningen föreslår jag att vi röstar om ändringsförslag 74 när det gäller anmärkningarna och ändringsförslag 223 när det gäller beloppen.

  Talmannen. – Finns det några invändningar?

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Vi vill återigen säga att vi föredrar den fastställda omröstningsordningen. Vi förstår inte dessa ändringar i sista minuten.

(Applåder)

  Kathalijne Maria Buitenweg (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! I de ändringsförslag vi har framför oss har inte beloppen ändrats. Vi röstar inte om beloppen. Det föreligger bara en kommentar om det. Det är den enda förändringen. Vi ska bara rösta om kommentaren. Vi kommer att rösta om siffrorna senare.

  Talmannen. – Ni har helt rätt. Vi fortsätter som planerat.

- Före omröstningen om ändringsförslag 292:

  Giovanni Pittella (PSE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det jag sa tidigare gäller även för detta ändringsförslag: om det godtas bör standardfrasen antas, eftersom vi inte uttryckligen kan reservera medel, alltså ”del av anslaget är avsedd för”.

  Talmannen. – Vi har noterat detta och ska nu genomföra omröstningen om ändringsförslag 292.

- Före omröstningen om ändringsförslag 473 och 475:

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE). – (LV) Herr talman, mina damer och herrar! När det gäller avdelningen övriga institutioner i 2006 års budget behöver vi göra följande tekniska justering. Det datum som anges i ändringsförslag 473 och 475 – den 31 oktober 2005 – bör flyttas från fotnoterna till motiveringarna.

(Parlamentet godkände Valdis Dombrovskis förslag till tekniska justeringar.)

7. Förslag till allmän budget för 2006 (Avsnitt III)

- Efter slutomröstningen:

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Vi har ett problem: vi har varken tolkning eller fungerande mikrofoner i den här raden. Det gäller hela raden.

  Talmannen. – Jag skulle be den tekniska personalen att komma och lösa detta tekniska problem.

8. Förslag till allmän budget 2006: Avsnitt I, II, IV, V, VI, VII och VIII

- Före omröstningen:

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! På grund av tekniska problem kommer jag att tala engelska för att de kolleger som också har tekniska problem ska kunna förstå mig bättre.

Som ett resultat av omröstningen om förslaget till allmän budget bör följande tekniska justeringar göras. För det första bör beloppet i punkt 5 vara 7,7 miljoner euro. Punkt 27.b bör börja med ”Att inrätta 46 tjänster (21 A*, 1 tillfällig A*, 19 B* och 5 C*)”. I punkt 41 bör beloppet vara 3 398 000 euro. Dessutom bör det datum som nämns i punkterna 17, 23 och 25 ersättas med den 30 november 2005.

  Francesco Enrico Speroni (IND/DEM). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Valdis Dombrovskis talade engelska i stället för polska. Jag är medveten om att många ledamöter förstår engelska bättre än polska, men alla språk har samma status och det bör finnas tillgång till tolkning för alla språk, eller för inga.

  Talmannen. – Vi har haft tekniska problem som legat utanför kammarens kontroll och Valdis Dombrovskis har varit vänlig nog att samarbeta med sina kolleger i parlamentet.

9. Situationen i Azerbajdzjan efter valen

10. Den omgestaltade Barcelonaprocessen

11. Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2004

  Talmannen. – Omröstningen är avslutad.

12. Röstförklaringar

- Förslag till Europeiska unionens allmänna budget – Budgetåret 2006

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! I dag vid den första behandlingen av den allmänna budgeten röstade jag emot ändringsförslag 543, 301, 344 och 345, eftersom det inte görs någon åtskillnad i dem mellan avelsdjur, produktionsdjur och slaktdjur. Jag talar inte bara för mig själv utan också för Österrike när jag säger att jag är emot export av levande boskap för slakt, men eftersom det inte görs någon skillnad i värderingen av avelsdjur och slaktdjur innebär avskaffandet av exportstöden att den europeiska produktionen och boskapsuppfödarnas försörjning förstörs.

För det andra röstade jag för ändringsförslag 99, eftersom den gemensamma organisationen av marknaden för tobak fortfarande finns och är i kraft.

  Jan Andersson, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. – Vi vill att budgeten ska bidra till en hållbar social, ekonomisk och miljömässig utveckling för EU i enlighet med Lissabonstrategin. Vi har därför valt att stödja de ändringsförslag i omröstningen som prioriterar forskning, utveckling och utbildning. Vi vill dock inte stödja de ändringsförslag som ger mer pengar till direkt jordbruksstöd då detta stöd redan är överdimensionerat. Detta stöd resulterar i ett ineffektivt jordbruk som skadar miljön och som genom dumpning av överskott bidrar till att öka klyftorna mellan fattiga och rika i världen.

Vi vill inte heller ge pengar till stöd för tobaksodling då detta direkt bidrar till folkhälsoproblem. Vi anser att detta stöd ska snabbt trappas ned för att inom kort helt tas bort. De pengar som därigenom sparas kan därmed användas bland annat till åtgärder för att minska bruket och beroendet av tobak. Vi vill att direktstödet till sockerodlare ska reformeras då vi inte i längden kan stödja en produktion som till stor del är överflödig. Vi vill dock inte att odlare i utvecklingsländer ska bli utan levebröd och har därför röstat för ett övergångsstöd för att kompensera dem tills de hunnit ställa om sin produktion.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan anser att EU:s budget ska begränsas till 1,00 procent av medlemsländernas genomsnittliga BNI och stödjer därför i princip Rådets position. 2006 års budget är den sista budgeten inom det nuvarande finansiella perspektivet varför det är extra olyckligt att Europaparlamentet försöker flytta fram sina positioner inför de kommande förhandlingarna genom att föreslå kraftiga höjningar. Vi har därför valt att rösta nej till samtliga höjningar som Europaparlamentet föreslagit samtidigt som vi välkomat de få besparingar som endera budgetutskottet eller enskilda ledamöter lagt fram som ändringsförslag.

Det finns fler olyckliga budgetposter, men Junilistan beklagar i synnerhet det höga stödet till EU:s jordbrukspolitik, sammanhållningsfonden, fiskerinäringen samt de budgetposter som innehåller stöd till olika former av informationskampanjer.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN)

Ändringsförslag 263:

Denna budgetpost skulle ha gett rätt till att använda medel för att informera om fördelarna med euron. Eftersom Skottland för närvarande är en del av Förenade kungariket hör det inte till euroländerna och jag har följaktligen lagt ned min röst då detta inte är en fråga som berör mig.

Ändringsförslag 440:

Denna budgetpost skulle ha utvidgat AVS-församlingens översättningstjänster till att omfatta alla språk till skillnad från de nuvarande arbetsspråken i den församlingen. Även om jag i princip stöder utvidgandet av översättning på grundval av att alla språk har samma värde så skulle kostnaderna för denna övergång till ett så stort antal språk vara oöverkomlig. Det skulle också, misstänker jag, vara onödigt eftersom det nuvarande systemet hittills har fungerat tillfredsställande.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) Det är verkligen synd att parlamentet i dag har röstat för att behålla tobakssubventionerna. En halv miljon EU-medborgare dör varje år i onödan av tobaksrelaterade sjukdomar. Endast med gemensamma åtgärder kan vi kämpa mot tobaksindustrin och skydda folkhälsan.

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Jag röstade för ändringsförslaget om Europeiska sammanslutningen av oberoende fackföreningar 446 i budgetpost 04 03 03 02.

- Betänkande (A6-0309/2005) av Giovanni Pittella

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Brittisk konservativ politik är helt inriktad på att se till att budgetåtagandena inte överstiger 1,0 procent av BNI. Vi vill se ett EU som använder skattebetalarnas pengar med förstånd till initiativ som främjar Lissabonmålen, samtidigt som bedrägeri, dålig förvaltning och slöseri som tobaksstöd motverkas.

Av dessa skäl har vi röstat mot ändringar eller förslag som skulle spräcka taket på 1,0 procent utan att de för den skull, enligt vår mening, skulle bidra till att främja hållbar tillväxt och arbetstillfällen i EU. Men vi stöder projekt som stimulerar utveckling och tillgång till nyskapande energilösningar.

  Niels Busk och Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. – (DA) Ledamöterna i Europaparlamentet från Danmarks liberala parti röstade emot ändringsförslag 7, som lagts fram av Jens-Peter Bonde för gruppen Självständighet/Demokrati. Det liberala partiet motsätter sig export av levande djur och röstade emot budgetpost 05 02 13 04, men Jens-Peter Bondes förslag går inte att genomföra i praktiken och måste betraktas som orealistiskt och ogenomtänkt.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. – (EN) Jag stöder Pittella-betänkandet inklusive ändringsförslagen 3004 och 3005, som återför 12 miljoner euro av 2006 års finansiering för Peace 11 till budgetrubriken för tekniskt stöd/innovativa åtgärder. Medlemsstaterna måste se till att den erforderliga flexibiliteten i budgeten inte på något sätt äventyrar fortsatt full finansiering av Peace 11, så som det förutsågs förra året när finansiering för det programmet garanterades t.o.m. 2006.

Den socialdemokratiska gruppen spelade en nyckelroll för att garantera 108 miljoner euro till Irlands Peace 11-program för 2006 och utlovar även fortsättningsvis sitt fulla stöd till programmet. John Hume, en tidigare medlem av socialdemokratiska gruppen, var den som utformade Peace-programmet, som i stor utsträckning har bidragit till försoningsprocessen. Om vi ska lyckas föra samman grupper från båda sidor av den sekteristiska skiljelinjen så är fortsatt finansiering av Peace-programmet avgörande.

Vi måste också stödja SDLP-kampanjen för ett Peace 111-program, genom att reservera 200 miljoner euro i budgeten för 2007–2013. Jag hoppas att minister Noel Tracy snarast tar upp detta, och att alla medlemsstater säkrar en smidig administrering av åtgärderna för att slutföra finansieringen av Peace 11 och garanterar fortsatt finansiering för ett Peace 111-program för 2007–2013.

  Ana Maria Gomes (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för ett avskaffande av subventionerna för tobaksproduktion. Jag anser att tobaksproduktionen, en grundläggande del av tobaksindustrin, inte längre bör subventioneras. Tobakens skadliga inverkan på folkhälsan (mer än 500 000 dödsfall per år till följd av sjukdomar som kan kopplas till tobaksanvändning) och därmed på medlemsstaternas och EU:s ekonomier, leder mig till slutsatsen att de mer än 100 000 euro som läggs på subventioner till dessa producenter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken är moraliskt, politiskt och ekonomiskt oförsvarbara. Som jag ser det bör tobaksproduktionen och tobaksindustrin inte bara bli av med vårt stöd, utan även gradvis men snabbt avvecklas. Parlamentet måste utöva påtryckningar mot medlemsstaterna och kommissionen för att få en sådan ändring till stånd genom den EU-budget som antas.

Jag är naturligtvis medveten om problemet med de 3 500 arbetstillfällen som är beroende av tobaksproduktionen i Portugal. Därför anser jag att insatserna för att ställa om denna industri måste intensifieras för att trygga arbetstillfällen och ekonomisk överlevnad för producenterna i Portugal och i alla tobaksproducerande länder i EU. Därför stöder jag all ekonomisk uppbackning de kan få från gemenskapen eller nationella institutioner. Men att fortsätta politiken med EU-subventioner är…

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med denna röstförklaring är att fördöma hycklandet hos majoriteten i parlamentet, som, efter att tidigare ha godkänt planer på att skapa ett så kallat gemenskapsprogram med tillräckliga resurser för textil- och konfektionsindustrin, särskilt utformat för att hjälpa de minst gynnade regionerna med stöd till forskning, innovation, yrkesutbildning och små och medelstora företag, nu har avvisat ett tydligt förslag för att genomföra detta program inom ramen för gemenskapens budget 2006. Majoriteten i parlamentet är med andra ord skamlöst inkonsekventa.

Vi är mycket besvikna över att de förslag vi lagt fram och som fått stöd av olika ledamöter i kammaren har avvisats. Syftet var att

- skapa ett pilotprojekt för åtgärder inom textil- och konfektionsindustrin för att kunna inrätta ett gemenskapsprogram i framtiden,

- skapa återhämtningsplaner för fiskeriresurserna mot bakgrund av de sociala och ekonomiska konsekvenserna av fredningstiderna,

- främja flerspråkighet, inte minst i gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen.

Vi argumenterade också för ett godkännande av andra förslag som vi lagt fram i fråga om återbeskogning och förebyggande av skogsbränder, bevarande av kulturarvet och stöd till samarbete mellan små och medelstora företag.

  David Martin, (PSE), skriftlig. – (EN) I omröstningen om budgeten röstade jag för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, för minskningar av tobakssubventioner, för ett slut på transporter av levande djur i mer än 8 timmar, mot nedskärningar i fredsprogrammet för Nordirland och för bistånd till banan- och sockerproducenter i AVS-länder.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för rubrik 3 i dagens omröstning om budgeten, eftersom jag vill lägga till minst 200 miljoner euro i betalningsbemyndiganden till en rad budgetrubriker för Lissabonstrategin som rådet minskade i första behandlingen.

Till de viktigaste områdena för att öka EU:s konkurrenskraft hör ökningar för program till stöd för små och medelstora företag, men framförallt för sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling. Betalningarna till utbildningsprogram ökas också med 35 miljoner euro för Sokrates, 20 miljoner euro för Leonardo da Vinci och 3 miljoner euro för e-lärande, vilket jag ger mitt fulla stöd.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att stryka denna budgetpost, eftersom jag inte anser att vi i dessa dagar bör finansiera exporten av levande djur, som ofta sker under förskräckliga betingelser. Följaktligen röstade jag för att få slut på detta.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det grekiska kommunistpartiet är kategoriskt emot det gräsrotsfientliga preliminära förslaget till Europeiska unionens budget 2006.

Det faktum att det har godkänts av ledamöter från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, den socialdemokratiska gruppen och så vidare visar intensiteten i Europeiska unionens och medlemsstaternas stadsbaserade regeringars gräsrotsfientliga attack mot arbetar- och gräsrotsklasserna för att öka vinsterna för de europatäckande storföretagen.

Förslaget åtföljer den gräsrotsfientliga reaktionära handlingsplan som diskuterades vid det informella toppmötet i England för att utöka de kapitalistiska omstruktureringarna inom ramen för Lissabonstrategin, göra drastiska nedskärningar i de sociala förmånerna, jordbruksproduktionen och de små och medelstora företagen och överföra resurserna för att stärka de militära kapitalistiska mekanismerna.

Tobaksodlarna står i skottlinjen, med nedskärningar på 1 miljard euro. Under förevändning att tobaksodling hänger ihop med kampanjen mot rökning förklaras gemenskapstobak vara farlig medan importerad tobak är harmlös. Dessa EU-beslut om den gräsrotsfientliga reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär också en avveckling av det begränsade stödet till jordbruket fram till 2013.

Samtidigt som arbetslösheten och fattigdomen ökar explosionsartat och det finns enorma behov i fråga om folkhälsa, utbildning och så vidare, förs kapital över till kommunikationspolitiken för att dölja EU:s imperialistiska och gräsrotsfientliga karaktär.

Arbetarrörelsens kamp mot budgetförslaget måste omfatta EU:s hela gräsrotsfientliga politik.

- Betänkande (A6-0307/2005) av Valdis Dombrovskis

  Niels Busk och Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. – (DA) Ledamöterna i Europaparlamentet från Danmarks liberala parti röstade emot ändringsförslag 4, som lagts fram av Jens-Peter Bonde för gruppen Självständighet/Demokrati. Det liberala partiet är för en reformering av reseersättningarna, så att alla rimliga och nödvändiga reseutgifter ersätts. Men Jens-Peter Bondes förslag är absurt och skulle inte gå att genomföra i praktiken.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag vill ta till protokollet att jag avstod från att rösta om ändringsförslag om reseersättningar till självkostnad eftersom jag anser att detta täcks av ledamotsstadgan.

  Mechtild Rothe (PSE), skriftlig. – (DE) Även om de parlamentsledamöter som tillhör det tyska socialdemokratiska partiet (SPD) vill att reseutgifter ska redovisas på ett sätt som avspeglar de faktiska kostnaderna, kommer vi inte att gå med på någon ändring som innebär att talmannen måste bryta mot arbetsordningen.

- Betänkande (A6-0280/2005) av Anneli Jäätteenmäki

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) Om en månad, i Barcelona, kommer partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet att förändras radikalt utifrån ett antal kraftfulla idéer.

För det första behöver i kampen mot fattigdomen en Medelhavsversion av millennieutvecklingsmålen utarbetas och finansieras, och solidaritetsstrukturer som är jämförbara med dem som finns i EU:s regionalpolitik behöver vidareutvecklas.

Arbetet för att främja demokrati och mänskliga rättigheter måste bilda grundbulten i partnerskapet genom att artikel 2 i associeringsavtalen tillämpas i praktiken och underkommittéer för mänskliga rättigheter används i stor omfattning.

Kampen för att undanröja diskriminering av kvinnor och främja jämlikhet mellan könen måste vara ett konkret och prioriterat politikområde för EU. Det är kvinnorna som kommer att föra samman de olika folken och kulturerna kring Medelhavet.

Vi behöver gemensamma lösningar på immigrationsfrågan. Låt oss få ett slut på hycklandet och cynismen. Vi får inte försöka hålla våra händer rena medan vi låter våra partner i söder göra smutsjobbet. Vi måste lägga grunden till en gemensam hantering av migrationsflödena genom att anta en generös och enhetlig hållning till frågan om människors rörlighet i Medelhavsområdet.

Vi vill ha ett område av hållbar utveckling i Medelhavsområdet med ett program för att få slut på föroreningen av Medelhavet till 2020, tillsammans med en detaljerad tidsplan för genomförandet.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande. Jag skulle vilja att Barcelonaprocessen och strukturerna i större utsträckning användes till att uppmuntra dialog och interaktion (i ekonomiska, sociokulturella, utbildningsmässiga, tekniska sammanhang etc.) mellan Israel och dess grannar. Jag är övertygad om att detta är det enda sättet för människorna i denna region att kunna leva i fred. Det kan inte bli någon trygghet bakom barriärer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Nyligen försökte mer än 1 000 svarta afrikaner under en enda natt storma gränsen till Melilla för att komma in i det förlovade landet. Försöket kostade ett okänt antal av dem livet, medan många andra överlämnade sig åt de skoningslösa människosmugglare som, som alltid, lockade med Europa, landet av mjölk och honung som de drömmer om.

På det sättet tvingas desperata människor in i en hopplös situation, inte minst för att de ofta saknar möjlighet att återvända hem. Men det måste sägas att de lokala beslutsfattarna har sin del i ansvaret för tragedin, eftersom de har underlättat denna utveckling genom att i hemlighet ge uppehållstillstånd till mängder av illegala invandrare.

En alltför liberal och naiv inställning till olaglig invandring, vilket vi tyvärr inte minst sett exempel på i ”Kievaffären” nyligen, hjälper inte någon alls, leder inte till någonting annat än fler problem, framför allt genom att den gynnar människosmugglare och andra som deltar i organiserad brottslighet.

En okontrollerad befolkningstillväxt kommer att ytterligare spä på floden av ekonomiska flyktingar vid Marockos gränser och utanför Italiens och Maltas kuster, vilket kommer att kräva inte bara en EU-omfattande lösning av problemet utan också åtgärder för att skingra de orealistiska bilderna av paradiset Europa i de länder som flyktingarna kommer från, så att vi kan frigöra resurser för att förbättra livsvillkoren på plats. Det är just av den anledningen som det är så viktigt att upprätthålla Barcelonaprocessen som en metod för att bekämpa fattigdomen och fortsätta utvecklingen av handlingsplaner för varje land.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med Barcelonaprocessen var att skapa en vändpunkt i förbindelserna mellan EU och dess grannar i söder och att den sedan skulle bilda en ram för en samordnad och solidarisk utveckling av Medelhavsländerna.

När vi nu firar processens tioårsdag måste den justeras och förbättras för att partnerskapet ska kunna möta dagens utmaningar och att anpassa sig till en förändrad regional och internationell miljö.

Genom att den ekonomiska och sociala dialogen förs på både bilateral och regional nivå och möjligheter till samspel skapas bidrar Barcelonaprocessen till att banden stärks och förtroende skapas mellan folken.

Jag anser att den viktigaste punkten är förslaget om att inrätta ett Europa-Medelhavsfrihandelsområde fram till 2010, som skulle omfatta ett 40-tal länder och omkring 700 miljoner konsumenter.

Jag tvivlar inte på att en förbindelse som bygger på ett utvidgat frihandelsområde kommer att vara mer effektiv. Dessutom skulle det uppsving som detta skulle innebära för de sydliga ländernas ekonomier kunna bidra till utvecklingen i regionen och därmed till exempel förebygga de migrationskonflikter som vi har sett nyligen.

Jag röstade för Jäätteenmäkibetänkandet.

- Situationen i Azerbajdzjan (B6-0558/2005) och betänkande (A6-0280/2005) av Anneli Jäätteenmäki

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Vi anser att EU har en viktig roll inom sitt närområde för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Båda resolutionerna berör dock länder och områden som inte kan betraktas som EU:s närområde. Det är tydligt att syftet är att framhäva EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska roll. För dessa ändamål är andra organisationer lämpade, exempelvis FN, OSSE samt Europarådet. De två sistnämnda organisationerna bör prioriteras när det gäller valövervakning och värnande av mänskliga rättigheter inom Europa.

Med anledning av ovanstående väljer vi att lägga ner våra röster i slutomröstningen om de två resolutionerna. Vi har dock valt att stödja några förslag som, enligt vår mening, ligger utanför EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Det gäller exempelvis förslagen om att inrätta ett frihandelsområde mellan EU och Medelhavsområdet till 2010, att utveckla ett samarbete för civil- och miljöskydd.

- Betänkande (A6-0276/2005) av Manolis Mavrommatis

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om detta betänkande handlar om den föregående ombudsmannens verksamhet, under den mandatperiod som har avslutats, välkomnar vi det sätt han utförde sitt arbete på. Han försökte göra institutionerna uppmärksamma på medborgarnas klagomål, och i vissa fall lyckades han föra dessa ärenden till ett avslut.

Han lade också fram förslag för att se till att de berörda EU-institutionerna skulle svara snabbare, som om de godkänns kan öka ombudsmannens möjligheter att vidta åtgärder och lösa medborgarnas problem.

Dessutom var vi överens med föredraganden om att det behövs ett ökat samarbete mellan Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentets utskott för framställningar, och att det bör göras insatser för att ge medborgarnas rättigheter en mer framskjuten plats.

Därför röstade vi för betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande som med rätta lovordar ombudsmannen under 2004. Ombudsmannen har visat uthållighet och kraft vid behandlingen av klagomål från EU-medborgare som gäller EU-institutionernas verksamhet. Han har visat sig vara en sann förkämpe för medborgarnas rätt till rättvis och öppen behandling från institutionernas sida.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Europa står inför en kris i dialogen med sina medborgare. Europeiska ombudsmannen får fortfarande in klagomål som inte omfattas av hans mandat.

Därför slår det mig som oerhört viktigt att dialogen med medborgarna återupprättas, så att institutionernas befogenheter kan förklaras enkelt och tydligt.

Europeiska ombudsmannen har tagit initiativ i den riktningen och måste fortsätta att göra detta. Dessutom har den nuvarande ombudsmannen visat oss att han är väl medveten om sin roll genom att föreslå ett utökat samarbete med sina nationella eller regionala motsvarigheter och åtgärder för att främja en europeisk offentlig förvaltning av högsta standard.

Till sist vill jag påpeka att det är viktigt att detta inflytelserika organ förblir opartiskt, eftersom det agerar som medlare mellan EU:s offentliga förvaltning och medborgarna och erbjuder utomrättslig hjälp.

Därför röstade jag för Mavrommattisbetänkandet.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europeiska ombudsmannen inrättades vid toppmötet i Maastricht och ämbetet har nu funnits i tio år. Ombudsmannens uppdrag är att undersöka klagomål om administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner och i medlemsstaternas offentliga förvaltning.

Det är uppenbart att detta ämbete tillgodoser behovet av att försköna EU i medborgarnas ögon, att styra reaktionerna mot den gräsrotsfientliga politiken till ofarliga kanaler, med andra ord till att handla om huruvida privatiseringen av allt, avskaffandet av arbetstagarnas rätt till lön och socialt skydd, övervakning och förtryck av fackföreningar och politisk verksamhet, förvaltas på ett bra eller dåligt sätt.

En god förvaltning är oförenlig med en gräsrotsfientlig och antidemokratisk politik.

Vi underskattar inte arbetstagarnas lidande till följd av administrativa missförhållanden, eller värdet av att underlätta deras förbindelser med byråkratin i Bryssel eller medlemsstaternas offentliga förvaltning. Men institutionen har väldigt lite att göra med de breda gräsrotsklasserna; den skapades inte för att lösa deras problem, utan används som en buffert mot missnöjet med den gräsrotsfientliga politiken i sig och med de administrativa metoder som används för att genomföra den.

För att bana väg för en lösning på de växande problemen för arbetstagarna måste arbetar- och gräsrotsrörelsens kamp mot EU:s gräsrotsfientliga politik intensifieras på alla plan.

13. Rättelser till avgivna röster: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl.12.55 och återupptogs kl.15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

14. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

15. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (artikel 115 i arbetsordningen)

16. Mänskliga rättigheter i Västsahara

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om mänskliga rättigheter i Västsahara⁽¹⁾.

  Karin Scheele (PSE), författare. – (DE) Herr talman! Även om jag tror att arbetet med att få fram resolutionen om mänskliga rättigheter i Västsahara var så svårt att alla inblandade måste vara ganska utmattade nu, är jag glad att parlamentet har stått emot påtryckningarna från Marocko och att kammaren i dag så gott som enhälligt har beslutat att behålla denna punkt på föredragningslistan i stället för att stryka den, vilket talmanskonferensen beslutade i går. Det var mycket viktigt för vårt självförtroende och för den bild av ett självsäkert parlament som vi ger omvärlden.

En viktig sak med denna resolution är att den kräver frigivning av sahariska politiska fångar, varav den mest framstående är Aminatou Haidar, som efter att ha sårats allvarligt togs till fånga den 17 juni i El Aaiún och kastades i det så kallade svarta fängelset där. Parlamentet har tagit ett initiativ på hennes vägnar tidigare; i juli undertecknade 178 ledamöter av Europaparlamentet ett krav på att hon skulle släppas fri. Men det som är så bra med den här texten är att den tar upp det verkliga problemet, nämligen att folkrätten fortfarande inte tillämpas i Västsahara och att det inte har hittats någon politisk lösning på denna konflikt.

Jag är mycket glad att vi åtminstone försöker ta med en hänvisning till råvaror i denna resolution, för vi vet att en av anledningarna till konflikten i Västsahara är regionens rikedom på råvaror och fisk. Parlamentet måste också i tydliga ordalag redogöra för anledningarna till denna konflikt om det vill bidra till att förbättra situationen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Jag vill inleda med att beklaga det märkliga försök vi nyss såg att hindra denna kammare från att uttrycka sin åsikt i en så viktig fråga som de mänskliga rättigheterna i Västsahara.

Om det initiativet hade lyckats hindra oss från att uttrycka denna åsikt skulle detta ha skapat ett mycket oroande prejudikat för kommande angelägna debatter och resolutioner om andra frågor som rör mänskliga rättigheter.

Därför är jag glad att förnuftet fick råda till slut och det gläder mig att vi i dag inte bara debatterar utan även, hoppas, jag antar en viktig resolution.

En resolution som dessutom är brådskande av några av de anledningar som Karin Scheele redan har nämnt och som jag vill understryka, eftersom jag anser att vi också måste ta tillfället i akt och uppmana marockanerna att spela en avgörande roll i lösningen av denna konflikt.

Just nu befinner sig flera människor i marockanska fängelser under fullständigt oacceptabla förhållanden, något som har konstaterats, kritiserats och fördömts i rapporter från Amnesty International och från Världsorganisationen mot tortyr.

Dessutom släppte Polisario flera politiska fångar och marockanska krigsfångar i augusti. Detta var rätt tillfälle för Marocko att visa sin goda vilja i denna konflikt, genom att göra en positiv gest, släppa fångar och informera om den behandling de får i marockanska fängelser.

Så har inte skett. Denna kammare – Europaparlamentet – måste därför yttra sig, denna resolution är viktig och vi måste tala högt och tydligt för att förbättra förbindelserna mellan Europeiska unionen och Marocko och för att en gång för alla kunna lösa – det vill jag framhålla – inte bara det särskilda problemet med de människor som hålls fångna utan även konflikten i Västsahara.

  Simon Coveney (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag är glad och lättad över att få tillfälle att tala för den gemensamma resolutionen. Jag vill göra det helt klart att jag fullständigt förkastar alla försök från parlamentets talman och från talmanskonferensen att vänta med detta förslag om situationen för de mänskliga rättigheterna i Västsahara tills någon framtida EU-delegation har avlagt ett besök och dragit sina slutsatser. Beslutet har fattats att gå vidare med denna brådskande fråga om Västsahara på de normala och vederbörliga vägarna. Olika gruppförslag debatterades och man kom överens om en gemensam kompromisstext och ett beslut fattades i plenum. Försök att i sista minuten bordlägga förslaget utan samråd hotade att skapa ett farligt prejudikat som enligt min uppfattning påtagligt skulle ha skadat trovärdigheten både hos det brådskande förfarandet, och kanske än viktigare, parlamentets arbete för frågor om mänskliga rättigheter i allmänhet.

När det gäller frågor om mänskliga rättigheter bör frågans politiska aspekter vara underordnade behovet av att uttrycka oro och kritik – om den är berättigad – som grundar sig på tillförlitliga fakta. De politiska aspekterna av Västsaharafrågan är komplicerade och jag vill i första hand inrikta mina kommentarer på mänskliga rättigheter, även om det uppenbarligen finns en överlappning däremellan.

I detta förslag välkomnar och värdesätter vi frigivandet av marockanska krigsfångar, men begär att de marockanska myndigheterna friger försvarare av mänskliga rättigheter. Vi kräver också frigivning av västsahariska politiska fångar och hjälp från myndigheterna att klara upp frågan med de försvunna. Vi uppmanar båda sidor att samarbeta till fullo med Internationella Röda Korset när det gäller dem som är försvunna och saknade sedan konfliktens början.

I förslaget yrkar vi på att befolkningen i Västsahara måste skyddas i allmänhet och i överensstämmelse med konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt inom området yttrandefrihet och rörelsefrihet, och vi kräver att varje politisk resolution måste stå i överensstämmelse med internationell rätt och de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd.

Slutligen kräver vi i förslaget fritt tillträde till alla territorier i Västsahara för oberoende observatörer, frivilligorganisationer och fria medier. Jag är glad över att stödja förslaget och rekommenderar det till parlamentet.

  Marios Matsakis (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! För det första vill jag sälla mig till föregående talare och tala om hur underbart det har varit att se att de försök som vissa har gjort för att hindra parlamentet från att godta en gemensam resolution om Västsahara i dag inte har haft någon framgång. Låt detta bli ett prejudikat och en varning för framtiden: hyckleri och falska, bedrägliga manövrer får inte stå i vägen för vår vilja och beslutsamhet att fördöma kränkningar av mänskliga rättigheter överallt i världen.

Flyktingar skyddas av flera olika FN-resolutioner, FN-protokoll och FN-konventioner. I en del fall är detta skydd effektivt och i många fall räddar det liv. I andra fall är situationen olyckligtvis inte vad den borde vara och oskyldiga civila drabbas av hunger, dålig behandling, sjukdom och till och med död.

Så är för närvarande förhållandena för ett stort antal flyktingar i Västsahara. Det rapporteras från tillförlitligt håll att hundratals personer har utsatts för omänsklig behandling av de marockanska myndigheterna i regionerna kring de så kallade spanska enklaverna Ceuta och Melilla, där många invandrare har skjutits ihjäl då de försökt ta sig in på spanskt territorium. Ja, varför det finns spanskt territorium i Marocko, det är en annan historia. Det är, förmodar jag, av samma skäl som det finns brittisk mark i Cypern, eller att det finns – eller tills helt nyligen har funnits – fransk mark i avlägsna havsområden.

Kanske är modern kolonisation inte ett helt avslutat kapitel, men vem vill tala om så känsliga frågor? När allt kommer omkring är några av de gamla kolonialmakterna – vilket vi ständigt påminns om här i kammaren – strålande exempel på förkämpar för principerna om demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter. Det är inte mer än rätt.

För att återgå till ämnet för denna resolution och sammanfattningsvis så gör den gemensamma resolutionen det helt klart för Marockos regering, och för allt andra berörda parter, att vi inte förväntar oss mindre än att de gör sitt allra yttersta för att skydda flyktingarnas rättigheter i Västsahara.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), författare. – (PT) Först vill jag uttrycka min glädje över att försöken att torpedera resolutionen om Västsahara har misslyckats. Som vi ser det bör denna debatt avslutas med en gest av solidaritet med det västsahariska folkets berättigade kamp för självständighet i enlighet med FN:s resolutioner. Precis som nämns i resolutionsförslaget måste en rättvis och hållbar lösning innefatta ett slut på den kolonisering som Västsahara drabbats av, och en självständig, oberoende och livskraftig västsaharisk stat måste skapas.

Trots intensiva ansträngningar, unilaterala eftergifter och gester för att visa god vilja från Polisario, den legitima företrädaren för det västsahariska folkets intressen, till exempel genom frigivningen nyligen av alla krigsfångar, hindras processen fortfarande av den omedgörliga inställningen hos den marockanska regeringen – som dock är det minsta av dess brott – som vägrar tillerkänna det västsahariska folket grundläggande rättigheter. Skyndsamma och effektiva åtgärder måste därför vidtas för att fullfölja avkoloniseringen av Västsahara. Det behövs också initiativ för att fördöma förtrycket av det västsahariska folket i de ockuperade territorierna och kräva att de västsahariska patrioter som hålls fångna av de marockanska myndigheterna släpps fria.

Dessutom måste det västsahariska folket få drägliga levnadsvillkor; alla de som lever i flyktingläger behöver omfattande bistånd i form av livsmedel, hälsovård och utbildning.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag är glad att vi håller denna debatt i dag låt detta bli ett varningsskott för talmannen och talmanskonferensen, för annars hade ett farligt prejudikat skapats. I torsdags ansåg talmanskonferensen att Västsahara var en av de tre mest angelägna frågorna om mänskliga rättigheter som vi måste ta itu med, och det rådde inga meningsskiljaktigheter om detta ens i måndags.

Sedan tog en ambassadör en tur här i parlamentet och kort därefter visade det sig att en delegation var på väg. Det skulle ha skapat ett prejudikat. Nästa steg skulle kanske ha varit att en fråga om mänskliga rättigheter godtyckligt hade strukits från föredragningslistan på grund av en middag med Vladimir Putin, och nästa gång kanske det skulle ha varit på grund av en lunch med den kinesiske generalkonsuln eller något annat, och så där skulle det ha fortsatt. Detta är något som ingen grupp här i kammaren kan acceptera.

Jag vill gå vidare till det aktuella ärendet. Jag är i hög grad en vän av Marocko och jag anser verkligen att båda sidor delar ansvaret för denna konflikt. Både Marocko och Västsahara har varit offer för kolonialismen. Kolonialmakterna drog helt enkelt deras gränser i öknen med en linjal och det är därför frågan är problematisk och bara kan lösas genom förhandlingar och ömsesidiga överenskommelser. Det ligger i båda sidors intresse att vår delegation kan utföra sitt arbete där utan minsta hinder. Det är ett minimikrav och något som borde vara självklart. Det är skandalöst att det framförs hot om att den kanske inte kommer att tillåtas göra det. Samtidigt som vi respekterar båda sidor och vill göra vårt för att bidra till freden, måste det stå utom varje tvivel att fred bara är möjligt på rättslig grund, vilket i detta fall betyder folkrätten, med särskild hänvisning till mänskliga rättigheter. Det kan inte bli några fredsförhandlingar om inte de mänskliga rättigheterna accepteras villkorslöst och om inte samtliga politiska fångar släpps. Därför är vi redo att fungera som partner och som medlare; därför står våra tjänster till parternas förfogande. Vi kommer inte att ta någons parti – Europeiska folkpartiet kommer verkligen inte att göra det – men vi skräder inte orden när vi uttrycker vår åsikt att mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter, att politiska fångar är politiska fångar och att dessa fångar, om det finns en verklig önskan att lösa detta kvistiga problem, måste friges utan några om och men.

  Luis Yáñez-Barnuevo García, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill sammanfatta några av de åsikter som har uttryckts, bland annat av några av mina goda vänner som jag har mycket gemensamt med: värderingar, idéer och mål.

Min långa politiska erfarenhet, särskilt av utrikespolitik, har lärt mig att det inte alltid är de som skriker högst eller får igenom de kraftfullaste resolutionerna som når de bästa resultaten. När en ståndpunkt antas måste många faktorer vägas in. Vi diskuterar en ordningsfråga, men ingen har påpekat att det som omvärlden kommer att se är hyckleriet i en parlamentsomröstning: 600 ledamöter säger att vi måste ha en debatt – och det röstade jag för och här är jag också – men sedan är vi bara 20 som deltar i debatten och vid omröstningen kommer vi att vara 70. Är detta verkligen tillräckligt, eller är det bara vi som tycker att dessa debatter på torsdagseftermiddagarna är viktiga? Vi måste vara lite mer realistiska och ta hänsyn till dessa faktorer.

Jag stöder den gemensamma resolutionen och målet att stödja det västsahariska folket och framför allt deras krav på självbestämmande – något de efter trettio år ännu inte har uppnått – men jag anser också att denna fråga hela tiden måste vägas mot det säkerhets- och stabilitetsproblem som vi står inför vid EU:s södra gräns och att vi måste ta hänsyn till Marockofaktorn, ett land med 30 miljoner invånare där det finns en latent fara för en återgång till islamism.

Vi måste genom att agera, eller inte agera, bidra till politiska reformer och en demokratisk process i det landet.

  Alyn Smith, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill helhjärtat stödja de föregående synpunkterna från min gruppkollega, Raül Romeva i Rueda, och även uttrycka min egen förvåning över att situationen i Västsahara förblir så dålig som den uppenbarligen är efter alla dessa år av påtryckningar och påstått engagemang från EU. Situationen är i dag fortfarande lika allvarlig som den har varit i många år. Den otillständiga, tarvliga debatten vid gårdagens talmanskonferens visade fram EU:s sämsta sidor.

När vi Européer ägnar oss åt taktik, intern politik, hänsyn till våra egna inre förhållanden, blir vi svaga och splittrade. Om vi håller oss till våra grundläggande principer om att främja demokrati, mänskliga rättigheter, frihet från tortyr och framförallt frihet för dialog, då kan vi tala med hög och klar röst. Detta förslag går i den riktningen.

Vi måste noga betrakta det förslag som vi har framför oss i dag, vad är parlamentet annars till för? Förslaget är aktningsvärt och välgrundat och jag hoppas att delegationen från vårt parlament kommer att tala med en riktigt klar röst i den här frågan när den besöker regionen.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) I dagens Afrika finns det inga kolonier, inte heller några rester av sådana; så lyder i alla fall den teori som ofta läggs fram här i parlamentet av vissa konservativa ledamöter. Verkligheten är förstås en helt annan. De båda enklaverna Ceuta och Melilla är fortfarande kolonier, och Västsahara, som tidigare var den spanska kolonin Rio de Oro, har nu varit ockuperat av Marocko i ungefär 20 år. I resolutionen som vi har framför oss stöder parlamentet en folkomröstning om landets framtid, som har funnits på dagordningen under lång tid. Mina damer och herrar! Vi får inte glömma att det kommer att bli nödvändigt att inte bara stödja själva genomförandet av folkomröstningen, utan också att besluta om tekniska detaljer, t.ex. vem som har rätt att rösta.

Jag välkomnar det beslut som meddelades i dag om att låta en delegation från parlamentet besöka landet i januari nästa år. Jag anser att de ledamöter som ska ingå i den inte får glömma bort att detta är ett ökenland som är rikt på fosfattillgångar och att de bör ta upp alla sidor av problemet med företrädare för Polisario, Marockos regering och de två andra länder som de delar gräns med, särskilt Algeriet. Detta är enda sättet för oss att få en opartisk bild av hela läget. Det skulle också vara bra att inhämta Afrikanska unionens åsikter.

Det är viktigt att besluta om reglerna för deltagande i folkomröstningen. Det finns till exempel en stor grupp invandrare från Marocko som lever i landet, medan ett antal människor från den tidigare spanska kolonin fortfarande befinner sig utanför territoriet. Här finns ytterligare en rad hittills obesvarade frågor, och jag menar att ett uppfyllande av kraven i resolutionen kan bana väg för en lösning på dessa frågor, vilket i sin tur kan leda till en lösning på frågan om avkoloniseringen av Västsahara.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Åren 1975 till 1991 var en period med blodiga konflikter i Västsahara mellan Marocko och Polisario som slutade med ett eldupphör som medlades fram av FN. Där krävs en folkomröstning om oberoende, som, det måste jag påpeka, ännu inte har genomförts, och som ska övervakas av MINURSO. Sjuttiosex länder erkänner nu den sahariska demokratiska republiken (SADR).

James Baker föreslog 2001 en period på fem års självstyre inom Marocko innan folkomröstningen hålls, men det förkastade Polisario, särskilt utifrån frågan om vem som skulle få rösta. Rättsligt sett är alltså fortfarande FN:s förlikningsplan från 1991 i kraft. Under tiden har Marocko fortsatt med sitt förtryck, inklusive de senaste oroväckande anklagelserna om godtyckliga arresteringar, dålig behandling av fångar i fängsligt förvar och till och med anklagelser om tortyr.

Algeriet har nu fått stora oväntade vinster från de höga oljeinkomster som landet åtnjuter och är därför i stånd att på nytt beväpna Polisario. Detta är ytterst farligt eftersom fientligheterna kan blossa upp på nytt. Vi måste undvika fientligheter och till varje pris förhindra att krig bryter ut.

  Iratxe García Pérez (PSE). – (ES) Herr talman! För några månader sedan debatterade vi just här i kammaren behovet av att stödja det västsahariska folket med humanitärt bistånd. Vid det tillfället påpekade vi att denna situation är följden av en politisk konflikt som vi hittills inte har lyckats lösa.

I dag talar vi om en allvarlig och oroande situation, nämligen kränkningen av det västsahariska folkets mänskliga rättigheter: yttrandefriheten, demonstrationsrätten och rätten till rörlighet. Detta har vi blivit medvetna om de senaste månaderna både via människorättsorganisationer och via medierna.

Vi i detta parlament riktar därför i dag en kraftfull uppmaning till de marockanska myndigheterna om att frige de västsahariska politiska fångarna. Dessutom anser vi att detta besök av en delegation från Europaparlamentet är mycket viktigt för att inhämta korrekt förstahandsinformation om det aktuella läget i det västsahariska territoriet.

Det råder inga tvivel om att denna konflikt kräver beslutsamma ingripanden, både från internationella organ och från Europeiska unionen, för att få ett slut på tre decenniers orättvisa och lidande. Det är ett gott tecken att Förenta nationerna har utsett en ny representant inför folkomröstningen i Västsahara (MINURSO). Nu är det dags att göra det möjligt att fastställa villkoren för en lösning av konflikten och att erkänna det västsahariska folkets legitima krav på att själva få avgöra sin framtid.

Mina damer och herrar! Dagens debatt från inte bara bli ännu en debatt; inte heller får dagens resolution bli bara ännu en att lägga till raden av resolutioner vi redan har antagit om denna fråga. För de mänskliga rättigheternas och den sociala rättvisans skull är det vår plikt att arbeta för detta.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen ger även fortsättningsvis sitt fulla stöd till Förenta nationernas roll och till dess ansträngningar att hitta en politisk lösning på konflikten i Västsahara.

Vi delar förhoppningen om att det nya personliga sändebudet för Förenta nationernas generalsekreterare, Peter Van Walsum, och den nya särskilda representanten, Francesco Bastagli, kommer att ge förnyad kraft åt försöken att hitta en fredlig lösning. Kommissionen uppmuntrar alla berörda parter och det internationella samfundet att samarbeta fullt ut med dem i detta syfte.

Kommissionen välkomnar också att Polisario frigivit 404 marockanska krigsfångar. Detta är en mycket positiv åtgärd som tveklöst kommer att bidra till att en lösning uppnås.

Med tanke på de nya spända förhållandena i Västsahara har kommissionen följt den senaste månadens demonstrationer, arresteringar, rättegångar och hungerstrejker mycket noga och fortsätter att övervaka läget.

Kommissionen har genom sin delegation i Rabat och i samarbete med medlemsstaterna riktat framställningar på hög nivå till de marockanska myndigheterna och andra berörda parter, där den ger uttryck för oro och begär direkt information om läget och vilka åtgärder som kommer att vidtas. Dessutom fortsätter kommissionen att beslutsamt arbeta för mänskliga rättigheter, eftersom respekten för mänskliga rättigheter är en väsentlig princip för Europeiska unionens yttre förbindelser.

Inom ramen för våra bilaterala relationer med Marocko har en underkommitté för mänskliga rättigheter, demokratisering och gott styre inrättats. Datum för dess första möte kommer troligen att fastställas vid det möte som associeringsrådet EU–Marocko ska hålla i november. Denna underkommitté kommer att göra det möjligt för kommissionen att ta itu med frågan om mänskliga rättigheter i dess helhet, även yttrande- och mötesfriheten.

Dessa frågor – mänskliga rättigheter, demokratisering, politiska och administrativa reformer – beaktas också i den handlingsplan som kommissionen och Marocko enats om inom ramen för Europeiska grannskapspolitiken.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 16.00.

(1) Se protokollet.

17. Uzbekistan

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om mänskliga rättigheter i Uzbekistan⁽¹⁾.

  Józef Pinior (PSE), författare. – (PL) Herr talman! Det bor omkring 20 miljoner människor i Uzbekistan, och det var här den legendariske Timur Lenk föddes. Landet ligger på Sidenvägen och, medvetet om sitt historiska arv som det är, spelar en avgörande geostrategisk roll där Europa möter Mellanöstern och Asien. Det uzbekiska folket och landets rika kultur innebär att det är ämnat att spela en nyckelroll i upprättandet av en internationell politisk ordning som bygger på fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Islam Karimovs auktoritära regim kväver det uzbekiska folkets demokratiska strävanden. Den kränker grundläggande mänskliga rättigheter och var ansvarig för massakern i Andizjan. I lördags, den 22 oktober 2005, häktades en oppositionsledare, affärsmannen Sanjar Umarov. Det har kommit alarmerande rapporter från hans advokat, Vitalij Krasilovskij, om den förödmjukande behandlingen av Sanjar Umarov under hans tid i häktet. Vitalij Krasilovskij är oroad över sin klients välfärd, eftersom han bara tillåtits besöka honom i fängelset under några minuter och Sanjar Umarov inte kunde svara sammanhängande på hans frågor under den tiden. Detta är en av Karimovregimens många kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Europeiska unionen kan inte förbli oberörd av situationen i Uzbekistan. Våra åtgärder måste vara inriktade mot det civila samhället i Uzbekistan och de måste bidra till att skapa goda förbindelser med det uzbekiska folket och samtidigt hjälpa dem som har drabbats av politiska förföljelser under den auktoritära regimen. Det är oerhört viktigt att företrädare för Europaparlamentet besöker Uzbekistan. De uzbekiska myndigheterna måste låta oss besöka Andizjan och träffa företrädare för medierna, oppositionen och frivilligorganisationerna. Jag vill uttrycka min förhoppning om att de goda förbindelserna mellan EU och Uzbekistan ska fortsätta och förbättras, eftersom dessa förbindelser kommer att stärka utvecklingen och det uzbekiska folkets välstånd. De kommer också att bidra till framväxten av demokrati och mänskliga rättigheter i Uzbekistan och i Centralasien som helhet.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), författare. – Herr talman! Rådet fattade ett bra beslut om vapenembargo den 3 oktober. Uzbekistan behöver inga vapen, de kan användas till att förtrycka den egna befolkningen. Det är bra att vi idag kräver att en oberoende undersökning genomförs av vad som hände i Abizjan.

Media är hårt kontrollerat och opposition och folkrörelser hindras från att mötas. De krav vi ställer på president Karimov borde inte vara så svåra att uppfylla. Han behöver bara uppfylla sitt eget lands konstitution, för där står det att det ska råda fri rörlighet, föreningsfrihet och mötesfrihet och att domstolarna ska vara oberoende. Det är inget orimligt krav att en president ska följa sitt eget lands konstitution, och det är det vi kräver här idag.

  Simon Coveney (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag ber om ursäkt. Jag skulle naturligtvis ha uppmärksammat kommissionsledamotens närvaro förra gången jag talade, men det gör jag den här gången.

Jag är glad över att få tillfälle att kort tala om förslaget om Uzbekistan. Uzbekistan är ett mycket stort och mycket inflytelserikt land i Centralasien. Dess stabilitet påverkar hela regionen direkt och EU har med rätta försökt att upprätta kontakter och relationer med denna betydelsefulla granne i vår närhet. Men för mig har detta förslag framförallt ett syfte: nämligen att återigen ställa frågan om vad som hände i Andijan i maj förra året och att komma med en ny begäran om en öppen och oberoende undersökning. Det tycks råda en uppfattning att vi genom att kräva att sanningen ska fram på något sätt tar parti mot myndigheterna i Uzbekistan. I EU är mänskliga rättigheter och internationell rätt centrala för vårt värdesystem och det är vårt ansvar att kräva att sanningen bakom denna mänskliga tragedi kommer fram.

I dag finns det tre versioner av ”sanningen”. För det första den officiella versionen från myndigheterna i Uzbekistan och president Karimov, enligt vilken dödandet var ett ”välbetänkt svar på ett islamistiskt uppror där 187 brottslingar dödades”. Sedan finns versionen från medier och frivilligorganisationer där det rapporteras om ett blodbad där kvinnor och barn mejades ned av beväpnad polis, kroppar släpades till en skola i närheten och lämnades att ligga där till nästa dag, varav en del inte var döda och sedan togs till sjukhus. Vi vet inte ens hur många som dödades. Uppgifterna varierar mellan 500 och 1 500 personer. För det tredje har vi lokalbefolkningen i Andijan, varav de flesta har tystats ned eller lider av minnesförlust, dvs. de är egentligen rädda för att tala ut eftersom en del av dem som gjort det har försvunnit.

EU måste kräva en oberoende undersökning och om vi får nej måste vi vidta åtgärder för att se till att detta får konsekvenser för förhållandet mellan Uzbekistan och Europeiska unionen.

  Ona Juknevičienė (ALDE), författare. – (LT) Presidenten i Uzbekistan, Islam Karimov, ignorerar öppet och uppenbart det internationella samfundets önskan om att få fram hela sanningen om vad som hände i Andizjan i maj i år. Han skapar sin egen version av sanningen. President Karimov skapar denna sanning genom att öppet kränka mänskliga rättigheter, utplåna spåren av mord och neutralisera vittnen och deras släktingar. Det verkar som om det bara kan finnas en sanning i Uzbekistan – den som censurerats grundligt av myndigheterna. Terrorism och ekonomisk brottslighet – detta är de båda vaga etiketter som används för att dölja den öppna och våldsamma behandlingen av de så kallade fienderna till staten. Ändå anser jag att det måste finnas en tydlig linje mellan säkerhet och förtryck. Sedan oppositionen förbjöds har den radikaliserats. Sociala orättvisor och förtryck av oliktänkande främjar religiös extremism. Det kan erkännas att Uzbekistan är ett lockande mål för islamistiska extremister; men myndigheternas åtgärder hindrar inte islamisk radikalism, eftersom radikalism bara kan bekämpas med demokrati och ett oberoende rättsväsende, inte med förtryck. Herr talman, parlamentsledamöter! Jag uppmanar er att rösta för resolutionen i dag, eftersom jag anser att den är ännu en investering i försöket att främja en mångfald av åsikter bland Uzbekistans invånare, tillsammans med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det är den sanna vägen mot demokrati.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Det var inte bara i Ukraina, Georgien och Kirgizistan som auktoritära regimer tog makten efter Sovjetunionens sönderfall, utan detta skedde även, och i särskilt hög grad, i Vitryssland, Turkmenistan och Uzbekistan. Där var det inte demokratin som segrade utan en grupp människor som hade erfarenhet av den gamla statsapparaten och underrättelsetjänsten. Utan annan målsättning än att hålla sig kvar vid makten omvandlar dessa människor statliga företag till sin egen privata egendom, de manipulerar valresultaten, ger oppositionen så lite utrymme som möjligt, hindrar fria organisationer, begränsar pressen och, vid behov, använder våld mot sin egen befolkning.

Uzbekistan är redo för en radikal förändring men demonstranternas första steg i den riktningen slogs ned den 13 maj med ett brutalt våld som krävde hundratals liv. Sedan dess har omvärlden varit slående tyst. Kan detta ha något med ekonomiska och militära intressen att göra? Ska diktaturen i Uzbekistan få fortsätta för att den visade sig användbar vid det militära ingripandet i Afghanistan? Lämnar vi dess invånare i sticket? Europa får inte sätta deras fri- och rättigheter åt sidan för andra hänsyn. Resolutionsförslaget hjälper oss att inta den ståndpunkt som krävs.

  Marcin Libicki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Det är ett olyckligt faktum att det historiska genombrott som i Polen ledde till att en demokratisk regering bildades 1989 och som sedan ledde till Berlinmurens fall och till hela det Moskvaledda kommunistblockets sönderfall inte ledde till framväxt av demokratiska regeringar med respekt för mänskliga rättigheter i alla länder i det forna kommunistblocket. De omvandlingar vi bevittnade i Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern, där system som byggde på respekt för de mänskliga rättigheterna inrättades, skedde inte till en början i Ukraina. Vi väntar fortfarande på en sådan omvandling i Vitryssland, och tyvärr finns det inga tecken på något sådant i Uzbekistan heller.

Händelserna den 13 maj 2005 var ett slags mått på de förhållanden som råder i Uzbekistan. Regeringens inställning när den vägrar låta utländska observatörer undersöka vad som orsakade alla dödsfallen och när den hotar journalister och förhindrar extern övervakning, innebär att Europaparlamentet måste inta en beslutsam hållning i denna fråga. Därför kräver vi att alla dessa frågor ska utredas och att demokrati ska införas i Uzbekistan.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Uzbekistan är ett uråldrigt kulturlandskap som har frambringat stater som furstendömena Bukhara och Kokand och som sedan föll offer för en aggressiv kolonialism. I dag har vi diskuterat europeisk kolonialism i Afrika, men i det här fallet var det Sovjet och kommunismen som stod för kolonialismen i spåren på den tsarregimens kolonialism i Centralasien. Det var inte förrän 1989, då kommunistregimen i Centraleuropa föll, som denna kolonialism fick ett slut – något jag vill påpeka för Jaromír Kohlíčeks skull.

Vi måste se realistiskt på situationen där. Dessa länder straffades genom att förvandlas till monokulturer, sedan blev de plundrade och utarmade och nu har de slagit in på den mödosamma vägen mot att bli självständiga stater. Man måste känna en viss sympati för deras situation och de behöver all hjälp vi kan erbjuda. Men det betyder inte att vi kan blunda för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Vad vi kräver är klart och otvetydigt: vi kräver att den uzbekiska regeringen ska upphöra att hindra de utredningar som redan är försenade, att den ska släppa alla politiska fångar och respektera grundläggande och mänskliga rättigheter. Om vi ska göra några framsteg måste det emellertid ske genom dialog och inte genom att den andra parten behandlas som ett barn.

Vi måste vara medvetna om närvaron av terrorister och destabiliserande element i hela regionen, för att inte nämna det fortsatta inflytandet från Moskva, som nyligen har försett Uzbekistan med stora mängder minor, något vi ofta haft tillfälle att debattera här i parlamentet, som bland annat är avsedda att ytterligare befästa landets gränser. Ryska trupper är fortfarande närvarande och de agerar som om detta fortfarande var en koloni. Det kan vi inte heller bara acceptera, eftersom detta är en region där stormakternas viktigaste geostrategiska intressen kolliderar, inte minst inom energiområdet.

Så låt oss säga högt och tydligt att det på detta område finns två motsatser: mänskliga rättigheter och öppet och rättvist partnerskap å ena sidan och kolonialism i vilken form det vara må å andra sidan.

  Karin Scheele, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! I dagens resolution fördöms den uzbekiska regeringens vägran att ge någon insyn i samband med utredningarna av händelserna i maj 2005, och det betonas hur viktigt det är att inrätta en oberoende internationell undersökningskommission som skulle kunna föra fram alla detaljer i ljuset utan dröjsmål och kunna observera pågående processer utan inblandning.

Exakt hur många som miste livet i Andizjan de där dagarna i maj är något som den globala allmänheten ännu inte har lyckats ta reda på. Människorättsorganisationernas uppgifter varierar mellan 500 och 1 000, medan den uzbekiska regeringen säger att antalet offer var 176. Om och om igen använder president Karimov islamism som ett trubbigt instrument för att oskadliggöra sina politiska motståndare – oavsett partifärg. Därför måste vi tydligt klargöra våra krav på att de människorättsaktivister, journalister och medlemmar av oppositionen som fortfarande är fängslade ska frisläppas.

  Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Alla som har sett de brutala kränkningarna av mänskliga rättigheter i Uzbekistan skulle förvänta sig skarp kritik av regimen i Uzbekistan, inte att den tonas ned på det sätt vi nyss hört Bernd Posselt göra. I stället åtnjuter Uzbekistan ett mycket nära samarbete med en EU-medlemsstat. Denna medlemsstat är Tyskland, som driver en militärbas i Termes som är ytterligt geopolitiskt betydelsefull, särskilt när det gäller de militära operationerna i Afghanistan. Jag har fått veta av NATO att detta inte är en av deras baser, även om den används av NATO-länder och även av Nederländerna, Belgien, Sverige, Norge, Danmark, Förenade kungariket, Frankrike, Grekland och Spanien – samtliga EU-medlemsstater.

Tyskland ger Uzbekistan ett omfattande ekonomiskt och militärt stöd som sägs uppgå till 2 miljarder euro, tillsammans med vapenfabriker, gamla vapen och så vidare. EU:s politik för de mänskliga rättigheterna är bara hyckleri om de brutala kränkningarna av de mänskliga rättigheterna å ena sidan kritiseras rättmätigt, samtidigt som å andra sidan geopolitiska hänsyn medför att Uzbekistans regering får militärt och ekonomiskt stöd.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! I slutspurten inför parlamentsvalet i Uzbekistan, som kommer att hållas i december, debatterar Europaparlamentet än en gång kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Uzbekistan är en före detta Sovjetrepublik, men trots att den till viss del frigjort sig från kommunistregimen fortsätter man att utöva makt på samma sätt. Islam Karimov, den tidigare kommunistiske generalsekreteraren, som nu innehar ämbetet som president, har visat sig vara en diktator. Han försöker blidka de rivaliserande makterna Ryssland, Europa och Förenta staterna; de senare har använt militära baser i landet tills helt nyligen. Uzbekistan är en region av strategisk och ekonomisk betydelse för såväl Ryssland som Förenta staterna, vilket komplicerar situationen i republiken ytterligare. Sedan 2001 har landet varit en av USA:s viktigaste allierade i kampen mot terrorism i Asien.

Tillsammans med Ryssland ingår Uzbekistan även i gruppen ”Shanghai Five”, ett forum för att bekämpa terrorism i Asien. Moskva använder hotet från den islamistiska fundamentalismen som ett medel för att skrämma Uzbekistan till att stanna kvar under dess inflytande.

Uzbekistan är ett land med rika naturresurser, bland annat olja och gas. Främst tack vare bistånd från USA har landet åstadkommit en viss ekonomisk framgång. Det är också ett land där etniskt skiljaktiga grupper av muslimer, ortodoxa och katoliker tidigare levt tillsammans i fred. Men på senare tid, bland annat till följd av konflikter mellan påtryckningar från utlandet och Karimovs auktoritära metoder, har landet bevittnat kränkningar av de mänskliga rättigheterna och förföljelse av oppositionen, särskilt den islamiska oppositionen.

Den 13 maj stoppades en demonstration i Andizjan med våld och man tror att flera hundra civila dödsoffer kan ha krävts. Trots protesterna har de som utförde massakern inte ställts inför rätta, och pressen har förbigått tragedin med tystnad. Rapporter från utländska observatörer, Amnesty International och Human Rights Watch talar om en tortyr utan motstycke av regimkritiker i de uzbekiska fängelserna, om kränkningar av mänskliga rättigheter och om trakasserier av de oberoende journalister och politiska aktivister som avslöjade sanningen om händelserna den 13 maj. Efter ett antal misslyckade mordförsök riktade mot honom, talar nu Islam Karimov om muslimska kritiker som fanatiker och terrorister och rättfärdigar därigenom förföljelserna av oberoende politiska tänkare inom oppositionen.

Påven Johannes Paulus II påminde oss om att frihet alltid är en utmaning. Han sa också att makt är en utmaning för friheten, och att den bara kan utövas genom att tjäna andra. Det internationella samfundet och makthavarna måste alltid låta mänsklig värdighet och mänskliga rättigheter gå före ekonomiska intressen. Därför kräver vi ett slut på förföljelserna och respekt för mänsklig värdighet och för de grundläggande skyldigheter som följer av stadgan om de grundläggande rättigheterna och av demokratins principer.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Till följd av massakern i Andijan och att Uzbekistan framhärdar i att avvisa en oberoende internationell undersökning av dessa händelser har Europeiska unionen intagit en mycket bestämd hållning gentemot Uzbekistan genom antagandet av rådets slutsatser den 3 oktober, efter de tidigare slutsatser som antagits efter maj.

Detta restriktiva åtgärdspaket omfattar ett partiellt upphävande av partnerskaps- och samarbetsavtalet, ett vapenembargo, ett selektivt viseringsförbud och övervägande av åtgärder inom ramen för Förenta nationerna och OSSE. Det är en mycket tydlig och stark politisk signal från unionen till Uzbekistan.

Kommissionen ger sitt fulla stöd till medlemsstaterna för införandet av viseringsförbudet, och åtgärder för dess genomförande håller för närvarande på att slutföras. Kommission ger likaledes sitt fulla stöd till genomförandet av vapenembargot och har utarbetat lagstiftning för rådet som ska kunna träda i kraft omgående.

När det gäller partnerskaps- och samarbetsavtalet har kommissionen omgående inställt alla vidare tekniska möten med Uzbekistan. Det innebär att vi har suspenderat underkommittéerna för handel och investering och för rättvisa, frihet och säkerhet liksom även samarbetskommittén.

Även om initiativet till ett möte för samarbetsrådet ligger hos medlemsstaterna anser kommissionen att ett sådant möte ändå skulle kunna äga rum för att inte vår politiska dialog med Uzbekistan helt ska avbrytas.

Kommissionen noterar beslutet att uppskjuta det sjätte mötet för den parlamentariska samarbetskommittén EU–Uzbekistan och beklagar att delegationen varken skulle få lov att resa till Andijan-regionen eller få oinskränkt rätt att träffa företrädare för oppositionen, frivilligorganisationer och oberoende medier.

I fråga om gemenskapens biståndsprogram har kommissionen beslutat om en minskning och förändring av EU-bistånd från 11 miljoner euro till 9,25 miljoner euro i år, och från 9 miljoner euro till 7,25 miljoner euro nästa år. Trots dessa nedskärningar anser vi absolut att riktat EU-bistånd bör fortsätta. Det bör inriktas på att minska fattigdomen i Ferghana-dalen och på att utveckla ett civilt samhälle liksom på rättsliga och juridiska reformer och utbyggnaden av högre utbildning.

Jag vill ta detta tillfälle i akt att betona att situationen för de mänskliga rättigheterna var dyster redan före händelserna i maj och gav kommissionen anledning till stor oro. För att bara nämna ett av skälen till oro så skulle kommissionen varmt välkomna en offentlig utfästelse som stöd för president Karimovs fördömande av tortyr.

Dessutom kommer kommissionen att fortsätta att försöka förmå uzbekerna att få till stånd ett omedelbart moratorium för alla dödsdomar före avskaffandet av dödsstraffet 2008. Kommissionen känner också oro inför rapporter om internering och trakasserier av människor, däribland försvarare av mänskliga rättigheter, journalister och lokala aktivister som har ifrågasatt myndigheternas version av händelserna.

Kommissionen kommer att fortsätta sina insatser för kampen mot narkotikahandel, förbättrad gränsförvaltning, energinät och transportvägar. Att utesluta Uzbekistan från sådana regionala program skulle skada Uzbekistans grannar mer än själva Uzbekistan.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 16.00.

(1) Se protokollet.

18. Fallet Tenzin Delek Rinpoche

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om fallet Tenzin Delek Rinpoche⁽¹⁾.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), författare. – (PL) Herr talman! En av de sista stora tibetanska lamorna, Tenzin Delek Rinpoche, har ägnat de senaste 20 åren åt att försöka skydda den tibetanska kulturen. Som ledande religiös företrädare i Tibet har han också spelat en aktiv roll i ekonomiska, kulturella och sociala frågor. Denne tibetanske lama har sedan länge varit en nagel i ögat på de kinesiska myndigheterna, även om han aldrig har deltagit i politiska demonstrationer.

Som andlig ledare med ett helhjärtat engagemang för viktiga sociala frågor som uppförandet av skolor för föräldralösa barn, härbärgen, lokala vägar och hjälp till gamla, är han en ledande förespråkare för fred, vars handlingar inte är det minsta aggressiva. Hans popularitet ledde dock till att han betraktades som ett hot av de lokala kinesiska myndigheterna, som arresterade honom under förevändning av att han påstods ha hjälpt till att organisera ett antal attacker. Han anklagades för terrorism och dömdes till döden, utan vare sig bevis eller en rättvis rättegång. Han har hållits fängslad under omänskliga förhållanden i flera månader i väntan på avrättning, och hans nuvarande dåliga hälsotillstånd är en direkt följd av utdragen tortyr.

Därför uppmanar vi de kinesiska myndigheterna att förbättra förhållandena under hans fångenskap. Vi uppmanar också den kinesiska regeringen att vidta åtgärder för att förbättra villkoren för andra fångar, avskaffa tortyr, och, framför allt, avskaffa dödsstraffet. Som del av det internationella samfundet måste vi mycket klart visa att vi inte går med på att människor fängslas utan att det har bevisats att de är skyldiga. Kina måste respektera de internationella standarderna för mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och medborgerliga rättigheter. Därför vill jag också uppmana internationella organisationer att pressa Kina att äntligen delta i en konstruktiv dialog för att lösa Tibetfrågan en gång för alla.

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE), författare. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Detta är inte första gången vi har haft anledning att debattera det förfärliga fallet med Tenzin Delek Rinpoche och att konstatera att Kina är obenäget att söka någon försoning. Långt därifrån: hans garantier för en öppen och rättvis rättegång har inte stärkts, och vad som är ännu värre är att tortyren och de omänskliga villkoren för hans fångenskap – utan rättvis rättegång, tänk på det – nu har lett till att hans liv är i fara. Detta måste vi absolut säga vår mening om, och inte för första gången.

Vi här i kammaren är skyldiga oss själva att agera nu, för vi har redan begärt en rättvis behandling av denne man som nu är nära döden och vars enda brott bestod i att han var en älskad lärare och andlig vägledare. Nu är det tid för oss att agera och att än en gång ställa krav på den kinesiska regeringen.

Det som gör detta än mer nödvändigt är att det verkar som om medlemsstaternas och deras regeringar i sin växande aptit på den kinesiska marknaden blir allt mer försiktiga med att ta upp frågor om mänskliga rättigheter i dialogen med sina kinesiska partner. I en tid som denna och i ett sammanhang som detta är vi skyldiga oss själva att försvara våra värderingar. Det är vi här i detta parlament som måste göra det som våra regeringar underlåter att göra.

I ett läge där Tibet är självständigt endast på papperet och inte i verkligheten, där dialogen med Dalai Lama, som började så lovande, aningen avbryts eller skjuts upp gång på gång, och där Kina ännu inte garanterar de mänskliga rättigheterna, måste vi höja rösten, säga vår mening och kräva att denna situation får ett slut och att ordningen återställs.

  Thomas Mann (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! De resolutioner vi antog den 18 november 2004 och 13 januari 2005 ledde tillsammans med massiva diplomatiska protester och aktioner från människorättsorganisationer till vissa resultat; de ledde faktiskt till att den respekterade laman Tenzin Delek Rinpoches dödsstraff omvandlades till livstids fängelse. De kinesiska myndigheterna betraktar honom som en brottsling, anklagar honom för att undergräva statens säkerhet och – utan bevis – för inblandning i bombattentat. De fortsätter att förvägra honom en rättvis rättegång med internationella observatörer närvarande.

Jag håller helt och hållet med de båda föregående talarna om att den verkliga anledningen till att han fängslats är hans stora inflytande över det tibetanska folket och hans stöd för Dalai Lama. Dödsstraffet har visserligen upphävts, men det verkar som om det kommer att verkställas med andra metoder; efter att ha utsatts för tortyr och isolering kan han nu varken tala eller röra sig och hans liv hänger på en tråd.

Alla politiska grupper här i parlamentet uppmanar kineserna att inte dröja längre med att förbättra villkoren för honom och att strikt följa bestämmelserna i FN:s konvention om behandlingen av fångar. Vi insisterar på att Manfred Nowak, FN:s särskilde rapportör i tortyrfrågor, fritt ska få träffa Tenzin Rinpoche; han kommer till Kina på ett inspektionsuppdrag om tre veckor.

Europeiska kommissionen, rådet och medlemsstaterna måste göra en tydlig koppling mellan de politiska fångarnas öde i Kina och ett fortsatt vapenembargo mot landet. Embargot måste upprätthållas utan undantag så länge kränkningarna av de mänskliga rättigheterna fortsätter. Den kinesiska ambassaden i Bryssel har försökt ingripa och hävdar att detta är interna frågor och att inga utomstående organisationer eller personer har rätt att lägga sig i. Dessa förtryckande uttalanden är ytterligare ett exempel på det otillfredsställande resultatet av toppmötet mellan EU och Kina den 5 september och på att dialogen om de mänskliga rättigheterna ännu inte gett några påtaliga resultat. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill betona behovet av att upprätthålla internationella standarder och värderingar.

Något som verkligen ger en kraftfull signal till alla de som förföljs av politiska, religiösa eller kulturella skäl, är att Europeiska unionen insisterar på att allt samarbete med andra länder ska ske på villkor – utan undantag – att de mänskliga rättigheterna respekteras. De som vill att konfrontation ska ersättas av samarbete måste upprätthålla de mänskliga rättigheterna och avstå från att kränka dem, för de mänskliga rättigheterna är universella.

(Applåder)

  Elizabeth Lynne (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Det är inte vår sak att avgöra om Tenzin Delek Rinpoche är skyldig eller oskyldig. Men det är vår sak att lyfta fram kränkningar av mänskliga rättigheter när vi ser dem. Det finns berättigade farhågor om denna internering, rättegång och dom, och enligt min mening handlade detta om ett justitiemord.

I en nyhetsbulletin från den 24 oktober sa den kinesiska regeringen att det var en intern kinesisk affär som vi inte hade någon rätt att blanda oss i. Om det är frågan om mänskliga rättigheter har vi all rätt att blanda oss i, det är vår uppgift. Det är oklart om Tenzin Delek Rinpoche hade full tillgång till rättshjälp under hela rättegången. Kineserna säger att han hade två advokater. Mina källor uppgav att han inte hade någon försvarsadvokat överhuvudtaget. Mina källor uppger också att han inte erkände och aldrig har erkänt detta påstådda brott, trots den tortyr som han enligt uppgift har utsatts för under flera månader före sin rättegång. När han ställdes inför rätta för tre år sedan gav detta upphov till högljudda internationella protester och då utlovade så vitt jag vet den kinesiska regeringen en förnyad rättegång i högsta domstolen. Den har inte blivit av. Han måste få en rättvis rättegång i full överensstämmelse med internationella normer för rättvisa rättegångar eller genast friges. Det finns inga andra alternativ.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Förtrycket i Tibet förekommer ofta på parlamentets föredragningslista. Kina betraktar det landet som en tom duk; det ska koloniseras och göras tillgängligt, och sedan kan det vidareutvecklas enligt modernt kinesiskt manér. Just nu handlar allt om disciplin och ekonomisk tillväxt, utan utrymme för andra åsikter. Detta strider mot tibetanernas kultur, traditioner och intressen. De har lärt sig att överleva i sitt ogästvänliga land och de vill lämnas i fred.

Detta problem återfinns även inom Kina bland andra folk med annorlunda språk och kultur, t.ex. uighurerna, som är besläktade med de turkiska folken i de forna Sovjetrepublikerna i Centralasien, men ända sedan Dalai Lamas flykt till Indien har den mesta uppmärksamheten riktats mot Tibet.

Vi kan inte se några egentliga förbättringar i Kinas sätt att behandla tibetanerna. Även om våra uttalanden här i parlamentet definitivt inte gett de resultat vi ville åstadkomma är det ändå rätt att fortsätta oförtröttligt. Kina bör inte få intrycket att Europa har accepterat status quo för att skydda sina egna ekonomiska intressen.

Slutligen måste dödsstraffet avskaffas i Kina, precis som i USA och resten av världen. Detta bör vi kämpa för globalt och vi bör kämpa för de mänskliga rättigheterna.

  Marcin Libicki (UEN), författare. – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Än en gång debatterar vi Tibet här i kammaren. Under dagens debatt måste vi fråga oss om de åtgärder som Europaparlamentet och kommissionen har vidtagit har varit effektiva. Att vi håller ännu en debatt i frågan tyder tyvärr på att de inte har varit det.

Vissa ledamöter har hävdat att dessa frågor tillhör Kinas interna angelägenheter, och detta är den hållning kinesiska ambassaden i Bryssel intar. Men så är inte fallet. Begreppet intern angelägenhet, som används för att rättfärdiga alla brott mot den egna nationen, är en doktrin som bara omfattas av tyranner och som aldrig har använts i det civiliserade Europa. Under århundradena har den katolska kyrkan och andra religioner krävt att medborgarna ska behandlas riktigt och de har motsatt sig tanken på att härskare kan göra vad de ville med sina egna medborgare. I dag betonar de internationella organisationerna ständigt att interna angelägenheter som innebär att grundläggande moraliska principer kränks berör hela mänskligheten.

Vi måste vara medvetna om att detta handlar om mer än en enda munk. Det är inget mindre än en utplåning av Tibet och den tibetanska kulturen och nationen, av den enda anledningen att denna fredliga nation existerar. Bara det att det finns en nation som skiljer sig från deras egen i kulturellt, historiskt och socialt hänseende är skäl nog för att de kinesiska myndigheterna ska försöka krossa den. I stället för att välkomna färdigställandet av en järnvägsförbindelse mellan Tibet och Kina borde vi bli förskräckta över utvecklingen, eftersom den bland annat syftar till att förstöra Tibet ytterligare genom att översvämma landet med kinesiska invånare och entreprenörer.

Parlamentet är mycket aktivt i denna fråga och den tvärpolitiska gruppen för Tibet har en mycket engagerad och energisk ordförande i Thomas Mann. Men vi måste göra mer. Jag vill påminna kommissionsledamoten om att det är hög tid för kommissionen att agera beslutsamt för att lösa problemen i Kina en gång för alla, eftersom dess status som mäktigt EU-organ betyder att den utan tvekan har möjlighet att göra detta. Första steget borde vara att rädda denna stackars tibetanska munk.

(Applåder)

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet är en angelägenhet som ständigt oroar Europeiska unionen och som står mycket högt på dagordningen för dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina. I detta sammanhang har Europeiska unionen alltid inriktat sig på minoriteternas rättigheter, särskilt i Tibet, och uppmanar de kinesiska myndigheterna att skydda det tibetanska folkets kulturella, religiösa och språkliga egenart.

Under denna dialog har de kinesiska myndigheterna regelbundet uppmärksammats på fallet med den tibetanske munken Tenzin Delek Rinpoche. Dessutom har EU:s trojka riktat tre framställningar till den kinesiska regeringen, två förra året och en i början av detta år, när trojkan träffade den kinesiske utrikesministern Tang Jiaxuan.

Vid alla dessa tillfällen har Europeiska unionen gett uttryck för sitt angelägna krav på dödsstraffets avskaffande i Kina, uttryckt förhoppningen att Tenzin Delek Rinpoche inte ska avrättas och bett om information om förhållandena i hans fängelse och hans hälsotillstånd. Även om vi välkomnar de kinesiska myndigheternas beslut av den 26 januari 2005 i år att omvandla Tenzin Delek Rinpoches dödsstraff till livstids fängelse är Europeiska unionen alltjämt mycket bekymrad över de frågetecken som kvarstår kring hans rättegång och det hårda straff han dömts till. Europeiska unionen är fast besluten att fortsätta att följa denna fråga mycket noga inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina.

På ett mer allmänt plan och som en del av den övergripande politiken för Tibet har Europeiska unionen under många år krävt, och kommer att fortsätta att kräva, upprättandet av en direkt dialog mellan Dalai Lama och de kinesiska myndigheterna som det enda realistiska sättet att hitta en varaktig lösning på Tibetfrågan. Det tredje besöket av Dalai Lamas särskilda sändebud i slutet av förra året var ett hoppingivande steg som bör följas upp ytterligare.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 16.00.

SKRIFTLIG FÖRKLARING (ARTIKEL 142)

  Filip Andrzej Kaczmarek (PPE-DE).  – (PL) Jag är helt och hållet för frihandel, men vi måste fråga oss om vi ska handla fritt med ett land som inte alls bryr sig om andra friheter. Jag anser inte att kulturell mångfald kan rättfärdiga Kinas agerade. Dödsstraffet är oacceptabelt i alla kulturer eftersom det är en förolämpning mot mänskligheten själv. Kina är stolt över den nya järnvägen till Tibet, som är den högst belägna i världen. Men det är värt att påpeka att investeringar i infrastruktur inte är det enda som utmärker en stor civilisation.

Om Kina kan bygga den här sortens järnvägar borde det också kunna förbättra livsvillkoren för sina fångar. Det enda som behövs är den politiska viljan. Det är oerhört viktigt att vapenembargot mot Kina upprätthålls, för Tenzin Delek Rinpoches öde är ett talande bevis på att landet inte har tagit lärdom av händelserna den 4 juni 1989. Detta är ett viktigt datum för människor i både Polen och Kina. Det är en symbol för hopp för de förra, eftersom det var dagen för det första delvis fria parlamentsvalet.

Men i Kina har denna dag kommit att symbolisera förtryck, eftersom det är årsdagen av tragedin på Himmelska fridens torg. När det begav sig 1989 bar jag ett märke med de kinesiska orden för frihet och demokrati. Dessa både värden som jag önskar att de tibetanska och kinesiska folken fick uppleva i dag.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Det har minst fem gånger denna sammanträdesperiod hänt att hörlurarna för hela raden bakom mig där jag normalt sitter – och därmed alltså tolkningen – inte har fungerat. Mikrofonen har heller inte fungerat, så att man hade kunnat påtala detta för ordföranden. Vi har visat stor flexibilitet under omröstningarna och fortsatt med dessa från den raden, men nästa gång behandlas många viktiga ärenden, bl.a. Reach, och då måste vi se till att tekniken fungerar annars kan det hända att sessionen avbryts på det mest olämpliga sätt, så jag hoppas att ni kan lösa det till nästa månad.

  Talmannen. – Tyvärr är detta ett återkommande problem. Vi ska undersöka detta noga och hoppas att det inte händer under nästa sammanträdesperiod.

(1) Se protokollet.

19. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är omröstningen.

(För resultatet av omröstningen och andra detaljer: se protokollet.)

20. Mänskliga rättigheter i Västsahara

21. Uzbekistan

22. Fallet Tenzin Delek Rinpoche

  Talmannen. – Omröstningen är avslutad.

23. Rättelser till avgivna röster: se protokollet

24. Parlamentets sammansättning: se protokollet

25. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

26. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

27. Beslut om vissa dokument: se protokollet

28. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

29. Kalender för kommande sammanträden: se protokollet

30. Avbrytande av sessionen

  Talmannen. – Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 16.20.)

Den polioepidemi som nyligen bröt ut i Indonesien sprider sig fortfarande. Den kan komma att sprida sig längre och utgöra ett globalt hälsohot, enligt FN:s barnfond Unicef.

Epidemin är en stor motgång för FN:s planer att före slutet av 2005 utrota denna sjukdom som överförs med vatten, och Unicef varnar också för att den kan sprida sig lättare under regnperioden, som vanligen börjar i oktober.

Dessutom svarar endast fem sjukdomar – lunginflammation, diarré, malaria, mässling och aids – för hälften av alla dödsfall bland barn under fem år. I den senaste FN-rapporten sägs det att ”elva miljoner barn – det vill säga 30 000 om dagen – dör före sin femårsdag av orsaker som kan förebyggas eller botas. De flesta av dessa liv skulle kunna räddas genom att man bygger ut befintliga program som främjar enkla, billiga lösningar”.

Instämmer rådet i FN:s slutsatser och kommer det att förbinda sig att vidta erforderliga konkreta och positiva åtgärder för att se till att befintliga enkla och billiga lösningar tillämpas, i praktiken, utan ytterligare onödiga förseningar?

(EN) Jag tackar ledamoten för att han påminner oss om den pågående ohyggligheten med fattigdom och sjukdomar bland barn i utvecklingsländerna. Rådet bekymrar sig naturligtvis också över detta.

Det är tydligt att barn är en viktig aspekt av EU:s utvecklingspolitik, och rådets avsikt är att detta skall återspeglas på ett lämpligt sätt i uppföljningen av millennieutvecklingsmålen från toppmötet i september 2005, i utformningen av EG:s framtida utvecklingspolitik och vid översynen av kommissionens kommande meddelande om ämnet.

Rådet gav i sina slutsatser från den 24 maj i år sitt fulla stöd till handlingsprogrammet för bekämpning av hiv/aids, malaria och tuberkulos genom externa åtgärder som kommissionen lade fram i slutet av april 2005. I detta program föreskrivs att särskild uppmärksamhet skall riktas på barns rättigheter och på föräldralösa och utsatta barns behov, såväl som på säkerhet i skolor, särskilt när det gäller flickor. Kommissionen ger ett avsevärt stöd genom den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, för att stödja och hjälpa till att finansiera landsspecifika planer för nödvändiga tjänster för barns hälsa. Kommissionen stöder också den globala alliansen för vaccin och immunisering, som är inriktad på att hjälpa länder att förbättra barns immunisering mot sjukdomar. Vi planerar en gemensam åtgärd för EG och medlemsstaterna, i samarbete med de stora internationella organisationerna på området, och tillsammans med lärare och föräldraorganisationer i partnerländerna.

Det gemensamma uttalandet om EU:s utvecklingspolitik från november 2000 håller på att ses över. Ett nytt interinstitutionellt uttalande om EU:s framtida utvecklingspolitik kommer att antas inom kort av de tre institutionerna. Att skydda barn finns bland de många punkter som rådet fastställt som möjliga tematiska prioriteringar.

Slutligen avser Europeiska kommissionen, på rådets begäran, att under 2006 lägga fram ett meddelande om barn inom ramen för utvecklingspolitiken, så att alla frågor som rör barn i utvecklingsländer, inbegripet att minska barnadödligheten, hanteras konsekvent.

Israel har nyligen gett instruktioner om att mer palestinsk mark i närheten av den största judiska bosättningen på Västbanken skall konfiskeras. Enligt Israels justitieminister planerar regeringen att använda marken för att fortsätta att bygga den kontroversiella muren på Västbanken runt bosättningen Maale Adumim.

Kan rådet kommentera dessa nyheter, mot bakgrund av att Internationella brottmålsdomstolen i juli 2004 i ett rådgivande utslag slog fast att muren på Västbanken är olaglig, eftersom den byggs på ockuperat territorium, och att byggandet måste stoppas?

(EN) Rådet har i ett antal svar på frågor som nyligen ställts av Europaparlamentets ledamöter redogjort för EU:s oförändrade ståndpunkt i fråga om muren och om Internationella domstolens rådgivande yttrande om ”rättsliga konsekvenser av uppförandet av en mur på ockuperat palestinskt område”.

Rådet och dess ordförandeskap har redan upprepade gånger krävt att Israel skall upphöra med och upphäva uppförandet av muren på det ockuperade palestinska territoriet samt i och omkring östra Jerusalem. Rådet och dess ordförandeskap har vidare krävt detta med hänsyn till Israels instruktioner om att konfiskera land som ledamoten hänvisar till i sin fråga.

Att erbjuda alla grundutbildning är ett av millennieutvecklingsmålen.

I årsrapporten om millennieutvecklingsmålen 2005, som Förenta nationerna nyligen publicerade, står emellertid: ”Mindre än två tredjedelar av barnen i de afrikanska länderna söder om Sahara går i grundskolan. Andra regioner, däribland södra Asien och Oceanien, har också långt kvar. I dessa och andra regioner måste en ökad inskrivning i skolorna åtföljas av ansträngningar för att se till att alla barn stannar kvar i skolan och får en utbildning med hög kvalitet.”

Håller rådet med om att det inte kan göras några reella framsteg i de berörda länderna utan utbildning? Har rådet vidare några idéer om hur situationen kan förbättras ordentligt och utvecklingen påskyndas?

(EN) Det andra millennieutvecklingsmålet att ”uppnå allmän grundskoleutbildning” syftar till att ”se till att barn, pojkar som flickor, kan slutföra grundläggande utbildning 2015”.

Rådets åsikt i frågan framgår tydligt av resolutionen från rådet och medlemsstaternas regeringsföreträdare med titeln: ”Utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna” som antogs den 30 maj 2002.

I denna resolution upprepade rådet sitt starka engagemang i fråga om millennieutvecklingsmålen, som omfattar målet att uppnå allmän grundskoleutbildning senast 2015 och att avskaffa skillnader beroende på kön i grundskolan, helst till år 2005, och i all utbildning senast år 2015. Rådet bekräftade också sitt engagemang angående åtgärdsramen för utbildning för alla som man kom överens om vid världsforumet för utbildning i Dakar och dess mål.

AVS–EG-ministerrådet beslutade vidare den 24 juni 2005 i Luxemburg att avsätta ett vägledande belopp på 63 miljoner euro ur den villkorade miljarden inom den nionde europeiska utvecklingsfonden som ett bidrag till det påskyndade initiativet om utbildning för alla. Merparten av EU:s finansiering av utbildning för AVS-stater kanaliseras genom landsspecifika program och i allt större utsträckning som budgetstöd.

Som rådet vet öppnade uzbekiska soldater eld mot en folksamling bestående av omkring tiotusen fredliga demonstranter tidigare i år. Human Rights Watch, Institute of War and Peace Reporting och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa har alla uppgivit att minst femhundra civilpersoner dödades.

Kan rådet, mot bakgrund av att Uzbekistan har ingått ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Europeiska unionen, berätta om den här frågan har diskuterats på rådsnivå och vilka slutsatserna i så fall var?

(EN) Jag kan förvisso bekräfta att rådet har diskuterat frågan, senast den 3 oktober.

Rådet har framfört sin djupa oro över utvecklingen i östra Uzbekistan och har starkt fördömt de uzbekiska säkerhetsmyndigheternas överdrivna och oproportionerliga rapporterade användning av våld. Rådet har uppmanat de uzbekiska myndigheterna att respektera sina internationella åtaganden i fråga om demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter och tillåta en oberoende internationell utredning av händelserna i Andijan.

Som ledamoten troligen känner till antog rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 3 oktober slutsatser om Uzbekistan, i vilka man fastställde detaljerade åtgärder som skall tillämpas, däribland att alla planerade tekniska möten inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet ställs in, ett vapenembargo, ett riktat visumförbud, samt att OSSE:s och FN:s relevanta mekanismer skall användas för att se till att en oberoende utredning görs av händelserna i Andijan.

Kan rådet redogöra för vad den anser om internering av invandrare i fängelser i EU:s medlemsstater? I Irland hålls olagliga invandrare fängslade i fängelset Clovehill. När en delegation ledamöter från Europaparlamentet nyligen besökte fängelset fann vi att fångarna behandlades väl och även att anstalterna höll god standard. Europaparlamentets ledamöter är emellertid tveksamma till om ett fängelse är rätta platsen för internering av olagliga invandrare.

Vad anser rådet om interneringen av olagliga invandrare och den mycket varierande standarden på EU-medlemsstaternas anstalter?

(EN) Ledamoten uppmärksammas på att rådet inte är behörigt att besvara ledamotens fråga, eftersom frågan om förhållandena för internering av olagliga invandrare inte omfattas av EU:s nuvarande lagstiftning, förutom när det gäller asylsökande.

Rådet har ännu inte tagit ställning till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, vilket omfattar förslag om tillfälligt frihetsberövande, inklusive i de fall då en medlemsstat måste använda fängelseanläggningar.

Jämställdhet har en stark ställning inom EU-samarbetet och är en av EU:s grundläggande värderingar och mål för all verksamhet inom unionen. Jämställdhet skall genomsyra alla EU:s politikområden. Jämställdhetsintegrering är en skyldighet såväl för EU:s medlemsstater som för gemenskapens institutioner. Hur arbetar ordförandeskapet för att se till att ”gender mainstreaming” blir verklighet inom unionens samtliga organ och främst inom rådsarbetet?

(EN) Storbritanniens ordförandeskap arbetar med rådet, kommissionen och detta parlament för att under hela sitt ordförandeskap främja integreringen av ett jämställdhetsperspektiv. Storbritanniens minister för kvinnofrågor och jämställdhet, Meg Munn, talade den 13 juli 2005 inför Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om de stora dragen i ordförandeskapets planer beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män, som innehåller följande initiativ:

– Den 30 september, var ordförandeskapet värd för ett möte med Europeiska kommissionens högnivågrupp för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv, företrädare för alla medlemsstater var närvarande. Diskussionen handlade främst om att förbereda den tredje årliga rapporten om jämställdheten i Europeiska unionen som skall presenteras på Europeiska rådets vårmöte i mars 2006.

– Den 8–9 november kommer ordförandeskapet att vara värd vid ett informellt möte för jämställdhetsministrarna i Birmingham. Ministrarna kommer huvudsakligen att diskutera EU:s Lissabonstrategi med utgångspunkt i frågan ”vad fungerar för kvinnor”. De kommer att utbyta modeller för bästa metoder vad gäller allt från utbildning och kvalifikationer för kvinnor till balans i arbetslivet, barnomsorg samt entreprenörskap och nyföretagande för kvinnor.

Storbritanniens ordförandeskap kommer också att göra ett uttalande om jämställdhet mellan kvinnor och män vid rådets möte om sysselsättning och socialpolitik den 8–9 december. Ordförandeskapet kommer att ge en sammanfattning av EU:s framsteg när det gäller genomförande för att uppmärksamma tioårsjubileet av handlingsplanen om jämställdhet från Peking.

Ordförandeskapet gläder sig åt EU:s framsteg på området för jämställdhet mellan kvinnor och män och framhåller att en ny lagstiftning inte är det enda som har åstadkommits. Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i medlemsstaternas sysselsättningspolitik inom ramen för EU:s riktlinjer för sysselsättningspolitik (2005-2008) är till exempel ett steg i rätt riktning då det krävs ”resoluta åtgärder för att öka kvinnors deltagande och minska klyftorna mellan män och kvinnor när det gäller sysselsättning, arbetslöshet och löner” och ”bättre balans mellan arbete och privatliv samt tillhandahållande av tillgänglig barnomsorg och anhörigvård till rimliga priser”.

Ordförandeskapet medger emellertid att mycket kvarstår att göra och att man tillsammans med Europaparlamentet och kommissionen kommer att fortsätta arbeta för att uppnå ytterligare förbättringar på detta område.

I samband med FN:s toppmöte gjorde stats- och regeringscheferna åtaganden om att livsviktiga antiretrovirala läkemedel fram till 2010 skall tillhandahållas alla individer som är i behov av sådana mediciner. Man kan dock konstatera att de finansiella medel som för närvarande ställts till förfogande inte är tillräckliga för att uppnå detta mål. Den brittiska regeringen meddelade i augusti att man kommer att fördubbla biståndet till globala fonden för bekämpning av AIDS, tuberkulos och malaria.

Har rådet diskuterat denna fråga? Vilka åtgärder har vidtagits för att förmå övriga medlemsstater att öka sitt ekonomiska bistånd för detta ändamål.

(EN) Kampen mot hiv/aids har hög prioritet inom EU i allmänhet och i rådet i synnerhet, både när det gäller fattigdomsminskning (som är det övergripande målet för EU:s utvecklingspolitik) och när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen. Europeiska rådet enades inom ramen för det fleråriga strategiska programmet, som antogs i december 2003, om att prioritera att garantera förbättringar i fråga om biståndseffektivitet, sammanhållning, samordning och komplementaritet till stöd för det primära målet att bekämpa fattigdomen. Detta inbegriper bekämpning av sjukdomar som hiv/aids, tuberkulos och malaria.

Mot bakgrund av kommissionens meddelande om en ny sammanhållen europeisk referensram för yttre åtgärder mot hiv/aids, malaria och tuberkulos, antog rådet i maj 2005 en omfattande åtgärdsplan för olika insatsområden, däribland förslag till framtida genomförande, övervakning och samordning av EU:s åtgärder för att bekämpa hiv/aids och övriga stora fattigdomsrelaterade sjukdomar.

När det gäller finansiering bidrar alla EU:s medlemsstater till EU:s globala ansträngningar att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar. I maj 2005⁽¹⁾ fattade rådet beslut om ett nytt gemensamt EU-mål med ett offentligt utvecklingsbistånd på 0,56 procent av BNI senast 2010. Detta innebär ytterligare 20 miljarder euro per år i offentligt utvecklingsbistånd, varav en del säkerligen kommer att användas till förebyggande och vård av och forskning om hiv/aids.

EU:s medlemsstater och Europeiska kommissionen var med och grundade den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria 2001 och Europeiska unionen är för närvarande fondens största givare. EU har hittills avsatt mer än 2 miljarder US-dollar till fonden. Vid konferensen om komplettering av den globala fonden, som hölls i London den 6 september 2005 med FN:s generalsekreterare Kofi Annan som ordförande, utlovade EU-medlemsstaterna och Europeiska kommissionen ytterligare 2,3 miljarder US-dollar för 2006 och 2007, vilket kommer att innebära att EU står för 60 procent av bidragen till fonden under denna period.

Färska uppgifter visar att antalet besökare på arkeologiska platser, och i synnerhet på muséer, minskade ansenligt under fjolåret. De sammanlagt 30 000 statliga och privata museerna i Europa hade i fjol 500 000 000 färre besökare än vad som varit fallet under föregående år. På basis av Eurobarometerns uppgifter om européernas kulturella aktiviteter förefaller det som om museibesök rangordnas lågt, detta av indikatorn att döma, eftersom den ligger väldigt nära det svarsalternativ vars formulering löd ”nästan aldrig”.

I det brittiska ordförandeskapets prioriteringar på kulturområdet ingår även initiativ för att hjälpa muséer att ordna utbytesutställningar med andra muséer. Finns det planer på att lägga fram konkreta förslag om detta vid rådets möte den 14-15 november? Har rådet för avsikt att uppmana kommissionen att undersöka fenomenet med besöksfrekvensen vid museerna i Europa, med hjälp av kvalitativa och kvantitativa indikatorer, för att bättre kunna tackla de faktorer som gör att européerna ogärna besöker muséer (utreda vilken roll turistbyråerna spelar i sammanhanget, konsekvenser av terroristhot – stränga säkerhetskontroller, omoderna museianläggningar, intressant information etc.) Har rådet för avsikt att genom konkreta åtgärder främja ett brett samråd tillsammans med medlemsstaterna och behöriga myndigheter och tillsammans med dessa gå in för en riktgivande politik i de 25 medlemsstaterna för att försöka locka allmänheten att oftare besöka museerna i EU?

(EN) Rådet uppmärksammar ledamotens fråga med intresse, och skulle först vilja nämna rapporten ”Utlåning inom EU – Rekommendationer om rörlighet för samlingar i de europeiska museerna”, som utarbetats av en oberoende expertgrupp som en del av arbetsplanen för kultur, i enlighet med rådets (utbildning, ungdom och kultur) slutsatser från november 2004.

I denna rapport hänvisar man till undersökningar som visar att aktiva utställningsprogram och tillfälliga utställningar tenderar att öka antalet besökare. Mot bakgrund av detta, och med tanke på att endast 300 av EU:s 30 000 museer regelbundet har stora tillfälliga utställningar, är det tydligt att rörligheten för konstverk, konstsamlingar och utställningar har blivit en viktig fråga för Europeiska unionen.

Vid rådets (utbildning, ungdom och kultur) möte den 14 och 15 november 2005 kommer rådet att uppmanas att nå en politisk delöverenskommelse – där beslut om budgetaspekterna lämnas till ett senare tillfälle – om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av programmet Kultur 2007⁽¹⁾. Ett av de tre målen för detta utkast till lagstiftningsinstrument är ”att uppmuntra transnationell rörlighet för såväl konstverk som konstnärliga och kulturella produkter”.

En konferens om rörlighet för konstsamlingar kommer också att äga rum i Manchester den 28 november 2005, där museiexperter och kulturadministratörer från hela EU kommer att samlas för att utarbeta omfattande planer för att skapa kontakter och förtroende, utbyta bästa praxis och arbeta tillsammans mot att utveckla lämpliga gemensamma normer för låneavtal och försäkringssystem eller statliga ersättningssystem. Detta torde räcka långt när det gäller att bekämpa den oroande trend som ledamoten tar upp.

Det europeiska centret för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering (EIUC) är den enda läroanstalt på EU-nivå som uttryckligen har till uppgift att stärka och sprida gemenskapens grundläggande värden som respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Flera av Europaparlamentets utskott (CULT, AFET och LIBE) har uppmanat EU att även fortsättningsvis stödja EIUC ekonomiskt genom att i Europaparlamentets betänkande om livslångt lärande återintegrera centret i handlingsprogrammet för livslångt lärande.

Kan rådet garantera att EIUC kommer att få fullt finansiellt stöd oavsett om centret kommer att belasta GD Utbildnings eller GD Yttre förbindelsers budget? Kommer rådet att ge sitt stöd till att centret återinförs i artikel 42 i det integrerade handlingsprogrammet för livslångt lärande?

Kommer rådet att ta på sig uppgiften att säkerställa att EU:s fortsatta engagemang för så viktiga principer som mänskliga rättigheter och demokrati inte undergrävs av en dispyt mellan kommissionsledamöterna Figel och Ferrero-Waldner om vilken budget som EIUC skall belasta?

(EN) Rådet har uppmärksammat ledamotens oro angående fortsatt finansiering för det europeiska centret för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering (EUIC). Rådet behandlar denna fråga i sin pågående diskussion om EU:s allmänna budget.

Förenta staterna har kallat sin invasion och ockupationen av Irak en befrielse av Irak och dess folk. Men trots det här, som väntat, har de mänskliga rättigheterna i Irak nu begränsats.

Den nya författningen, med sin religiösa förklaring, innehåller fruktansvärda kringskärningar av kvinnornas rättigheter. I stället för att föra fram kvinnornas rättigheter och försvara dem så förvisas kvinnorna till ett system som närmast kan liknas vid ett tillstånd av halvslaveri. De irakiska kvinnorna i Irak hade en gång i tiden ett relativt självständigt och produktivt liv, men det krig som nu rasat, och som man sagt att förts för att utvidga kvinnornas rättigheter, har lett till att deras röster tystnat. Friheten som skulle utvidgas har i själva verket kringskurits. Allt detta framgår bland annat i en rapport från Human Rights Watch daterad i juli 2003.

På vilket sätt planerar rådets ordförandeskap att bidra till att förbättra situationen avseende kvinnornas rättigheter i Irak, med beaktande av att de här rättigheterna fortsättningsvis kränks av den regim som den amerikanska ockupationsmakten har installerat i landet?

(EN) Det stämmer inte att de mänskliga rättigheterna i Irak har inskränkts sedan Saddam Husseins fall. Människor har nu yttrandefrihet och handlingsfrihet och i utkastet till konstitution föreskrivs ett avsevärt skydd av kvinnors rättigheter. Utkastet till konstitution innehåller särskilda bestämmelser som garanterar lika möjligheter för alla irakier, män som kvinnor, inklusive ett obligatoriskt deltagande på 25 procent för kvinnor i det nya parlamentet.

I sina bilaterala förbindelser med tredjeländer, såväl som i multilaterala och regionala forum, tar EU regelbundet upp frågan om ratificeringen och tillämpningen av FN:s instrument för mänskliga rättigheter, samt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som Irak undertecknade 1986.

Ordförandeskapet kommer naturligtvis att se till att den viktiga frågan om skyddet av kvinnors rättigheter tas upp i EU:s politiska dialog med Irak på alla nivåer som en del av diskussionerna om skydd av de mänskliga rättigheterna i allmänhet.

Kan rådet mot bakgrund av dagens instabila oljepriser redogöra för vad det anser om införandet av en EU-skatt på flygfotogen inom luftfartssektorn?

(EN) Rådet har ännu inte mottagit något förslag från kommissionen om detta ämne och kan inte ta ställning till frågan.

I stabilitets- och tillväxtpakten finns ett konstaterat, underförstått behov av budgetdisciplin. I vilken utsträckning håller ordförandeskapet med om att länder som bryter mot kravet att budgetunderskottet inte får överstiga tre procent av BNP bör utsättas för sanktioner? Hur lämpliga anser ordförandeskapet att dagens sanktioner är?

(EN) I artikel 104 i EG-fördraget och i förordningarna om förfarandet vid alltför stora underskott ges tydliga rättsliga ramar. Därutöver kan rådet tillämpa sanktionerna i artikel 104.11. Sanktioner eller böter kan inte tillämpas för medlemsstater utanför euroområdet.

Samtidigt som kommissionen har rätt att rekommendera att sanktioner skall tillämpas, har rådet sista ordet när det gäller förfaranden vid alltför stora underskott. Denna jämvikt mellan rådets handlingsfrihet och tydliga förfarandemässiga ramar har inte ifrågasatts av någon medlemsstat vid förhandlingarna inför den aktuella översynen av stabilitets- och tillväxtpakten.

Både det befintliga urvalet av sanktioner och referensvärdet för budgeten på 3 procent bekräftades vid den aktuella översynen av stabilitets- och tillväxtpakten och Ekofinrådet antog enhälligt sin rapport i mars i år.

Ordförandeskapet anser därför att de nu gällande ramarna är lämpliga och att rådet bör fortsätta att göra sina bedömningar inom dessa ramar.

Medlemsstaterna har uppmanats att lämna förslag till kommissionen om en förenkling och minskning av EU:s lagstiftning senast i mitten av oktober. Kommer rådet, i en strävan efter öppenhet, att se till att dessa förslag finns fritt tillgängliga på webben?

(EN) Som ledamoten helt riktigt uppmärksammar sände kommissionsledamot Günter Verheugen i april en begäran till ministerrådet (konkurrenskraft) om bidrag från de nationella regeringarna till nästa fas i kommissionens förenklingsprogram. [Ledamoten känner säkert till att kommissionen tillkännagav sina planer för det fortsatta arbetet i frågan tidigare i veckan (25 oktober)].

Regeringarna lämnade sina bidrag direkt till kommissionen. Det är upp till kommissionen och de enskilda medlemsstaterna att besluta om denna information skall lämnas ut.

Förenklingsprojektet är en viktig del av den mer omfattande kampanjen för att förbättra EU:s lagstiftning. Bättre lagstiftning är en prioritet för ordförandeskapet. Vi ser fram emot att fortsätta vårt samarbete med våra partner inom EU – Europaparlamentet, kommissionen och de övriga medlemsstaterna – för att garantera verkliga framsteg på det här området under vårt ordförandeskap och därefter.

Varför har ordförandeskapet inte gjort några framsteg med att nå enhällighet i rådet om att förnya eller varaktigt fastställa direktiv 1999/85/EG⁽¹⁾, som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa reducerade mervärdesskattesatser för renovering och reparation av bostäder? Hur väl skulle en sådan stimulansordning i fråga om mervärdesskatt, som omfattar både renovering och reparation av privata bostäder och energisnåla byggnadsarbeten, komplettera Lissabonstrategin och arbetstillfällena samt EU:s mål att minska kolutsläppen och maximera energieffektiviteten? I vilken utsträckning håller ordförandeskapet med om att en sådan bestämmelse bör omfatta ombyggnad av byggnader så att de uppfyller de särskilda behoven hos utsatta människor, till exempel äldre och funktionshindrade? Vilka tillfälliga åtgärder kommer ordförandeskapet att föreslå, dels nu, dels för nästa ordförandeskap för att se till att bostadsägare och byggföretag inte drabbas av ytterligare mervärdesskatt om rådet inte lyckas enas innan direktivet upphör att gälla den 31 december 2005?

(EN) Rådet och dess förberedande organ har diskuterat frågan om reducerade mervärdesskattesatser ett flertal gånger sedan juli 2003 men har inte kunnat enas, trots de fyra senaste ordförandeskapens ansträngningar.

Ordförandeskapet är fullt medvetet om att de reducerade skattesatserna för arbetsintensiva tjänster, däribland renovering och reparation av privata bostäder, löper ut den 31 december (2005), vilket gör det allt viktigare för rådet att enas i frågan.

Ordförandeskapet försäkrar ledamoten att det förpliktar sig att göra sitt bästa för att underlätta för en enhällig överenskommelse om paketet om reducerade mervärdesskattesatser och att det vidtar alla nödvändiga åtgärder i detta hänseende. Frågan har behandlats av Coreper och kommer att diskuteras av finansministrarna i Ekofinrådet den 8 november.

EU:s stats- och regeringschefer kommer under det kommande mötet att diskutera framtiden för den europeiska sociala modellen. Mot bakgrund av den höga arbetslösheten, de höga skatterna och den låga tillväxttakten i Europa undrar jag vad ordförandelandet tror att medlemsstaterna kan lära sig av misslyckandet med den europeiska sociala modellen i sina ansträngningar att främja Lissabonagendan?

(EN) Som ledamoten säkert kommer ihåg var en av de tre utmaningar som Tony Blair lyfte fram i sitt inledningsanförande i parlamentet i juni [och återigen tidigare i dag], hur man skall bemöta utmaningarna med globaliseringen, och särskilt behovet av att modernisera den europeiska sociala modellen.

Som Europeiska rådet betonade vid sitt möte i mars 2005, är resultaten fem år efter lanseringen av Lissabonstrategin blandade. Vid sidan av obestridliga framsteg finns allvarliga misslyckanden och förseningar i fråga om EU:s genomförande av sina ambitiösa reformåtaganden. Vi behöver bara titta på siffrorna för den potentiella tillväxten och produktiviteten för att se hur stor utmaningen är. EU:s stats- och regeringschefer enades om behovet av handling i mars och förband sig att förstärka Lissabonstrategin, med särskilt fokus på ”sysselsättning och tillväxt”. Medlemsstaternas inlämnande av nationella reformprogram är ett viktigt bevis på detta förnyade åtagande.

Det är av avgörande vikt att fokusera på att genomföra resultat som betyder något för våra medborgare. Med ungefär 19 miljoner arbetslösa inom EU, varav nästan hälften är långtidsarbetslösa, är det tydligt att stora framsteg måste göras. Därför måste medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och Europaparlamentet göra gemensamma ansträngningar. Vi måste tydligt fastställa var åtgärder på EU-nivå behövs och var det är lämpligast att de nationella men också de regionala myndigheterna genomför de nödvändiga förändringarna. Som tydligt framgår av kommissionens meddelande inför stats- och regeringschefernas informella möte i morgon kan vi ”genom att skapa tillväxt, och fler och mera produktiva arbetstillfällen, […] åstadkomma resultat som lever upp till de europeiska medborgarnas förväntningar och motsvarar deras värderingar.”….”Moderniseringen är avgörande för att Europa skall kunna behålla den höga nivå på välståndet, den sociala sammanhållningen, miljöskyddet och livskvaliteten som vi är vana vid”.

Varför har ordförandelandet ställt så dåliga resurser till journalisternas förfogande under de ministermöten som sedan den 1 juli 2005 anordnats i Förenade kungariket och också behandlat journalisterna dåligt? Tycker ordförandelandet att dessa förhållanden är pinsamma? I vilken utsträckning har detta haft en negativ effekt på den brittiska bilden utåt och allmänhetens bild av Förenade kungariket och det brittiska EU-ordförandeskapet? I hur stor utsträckning stämmer denna bild överens med medierapporter som hävdar att detta symboliserar den brittiska regeringens kyla mot EU? Vad har ordförandelandet gjort för att se till journalister behandlas på ett mer artigt sätt och få bättre resurser under återstoden av ordförandeskapet?

(EN) De informella möten som äger rum i ordförandelandet sköts helt och hållet och direkt av ordförandeskapets förvaltning.

Anser det brittiska ordförandeskapet verkligen – mot bakgrund av det kritiska mottagande som ordföranden för rådet för jordbruk och fiske fick efter sitt anförande inför Europaparlamentet – att det kan hantera jordbruksfrågor effektivt, särskilt med tanke på att det har gjorts försök att fördröja förfarandena i en rad viktiga frågor (såsom reformeringen av EU:s sockerordning, de nya riktlinjerna för landsbygdens utveckling och fågelinfluensan) så att de slutliga besluten om dessa lagstiftningsförslag kan fattas under det österrikiska ordförandeskapet?

(EN) Rådet försäkrar ledamoten att det är fast beslutet att göra framsteg i samtliga jordbruksfrågor som för närvarande granskas tillsammans med Europaparlamentet.

När det gäller sockerordningen avser ordförandeskapet att fortsätta förberedelserna i samma takt som nu så att man kan lägga fram en tydlig EU-ståndpunkt om sockerordningen vid Doharundan och anta lagstiftningspaketet så snart som Europaparlamentet har yttrat sig. Det är avgörande att beslut om kommissionens reformförslag fattas snarast, med tanke på att det befintliga systemet upphör att gälla den 1 juli 2006.

När det gäller gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdens utveckling, är den tekniska granskningen av förslaget från rådets olika organ långt framskriden. Ordförandeskapet planerar därför att diskutera frågan i rådet i november. Ordförandeskapet hoppas att rådets beslut sedan kommer att antas, efter att Europaparlamentet avgett sitt yttrande.

Beträffande fågelinfluensan är arbetet inom de behöriga rådsorganen också långt framskridet. Ordförandeskapet avser att slutföra arbetet i frågan under rådets (jordbruk och fiske) möte i december. Rådet har naturligtvis tillgripit förfarandet vid brådskande frågor och begärt att Europaparlamentet skall avge sitt yttrande vid sin korta sammanträdesperiod i november, så att rådet fortfarande kan anta direktivet om fågelinfluensan i december 2005.

Kommissionen har vidtagit åtgärder för att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB), trots att ett antal medlemsstater, bland dem Förenade kungariket, motsätter sig detta. Kommissionen har konstaterat att det inte finns några planer på att harmonisera skattesatserna, men att ta fram ett öppnare system som underlättar jämförelser. Vilka är ordförandelandets främsta invändningar mot kommissionens förslag?

(EN) Rådet har ännu inte mottagit några lagstiftningsförslag från kommissionen om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, vilket ledamoten hänvisar till.

Det brittiska ordförandeskapet har som uttalat mål att minska byråkratin. Hur stor andel av gemenskapens regelverk, som idag uppgår till 80 000 sidor, anser rådet att man kan avskaffa, och inom vilken tidsfrist? Hur långt har rådet kommit med att ställa upp mål för att minska de kostnader som uppstår till följd av EU:s föreskrifter, och när kommer dessa mål att offentliggöras?

(EN) Ledamoten känner säkert till att bättre lagstiftning – inbegripet en förenkling av den befintliga lagstiftningen, en ökad användning av konsekvensbedömningar och ansträngningar för att minska företagens administrativa börda – är högt prioriterat inom rådet och ordförandeskapet. Rådet (konkurrenskraft) kommer att hålla en policydiskussion om dagordningen för bättre lagstiftning vid sitt möte den 28 och 29 november, och kommer att ta upp kommissionens [aktuella] meddelande om enklare lagstiftning och resultatet av kommissionens undersökningspaket. I avvaktan på denna diskussion kan rådet inte fastställa precisa mål för att förenkla regelverket. Det är dock tydligt att rådet är fast beslutet att göra sin del. Vi ser fram emot att fortsätta vårt arbete med Europaparlamentet och kommissionen för att genomföra lagstiftning med högre kvalitet, som är enklare att tillämpa, mindre betungande för de ekonomiska aktörerna och därigenom mer effektiv.

Kommissionen stödjer valen till det palestinska lagstiftande rådet som planeras äga rum i januari 2006. Hamas – en terroristorganisation som vid upprepade tillfällen gjort uttalanden om att den israelitiska staten skall tillintetgöras och en politisk faktor som fått ett ökat inflytande hos den palestinska allmänheten, fanns upptagen på EU:s förteckning över terroristorganisationer i juni 2004. I det förgångna har EU tydligt klargjort att väpnade insatser inte kan ingå som en del av ett valförfarande.

Vilka exakta åtgärder kommer EU och EU:s valövervakningsuppdrag (EUEOM) att vidta för att förhindra att Hamas eventuellt uppnår offentlig politisk makt och på vilket sätt kommer EU och EUEOM att samordna sina insatser med de israelitiska myndigheterna?

(EN) Rådet och kommissionen diskuterar för närvarande fortfarande frågan om hur EU kan stödja de kommande valen till det palestinska lagstiftande rådet, som parlamentsledamoten nämner i sin fråga.

EU vidhåller förbehållslöst kvartettens åsikt att de som vill delta i den politiska processen slutligen inte bör delta i väpnad aktivitet.

Till följd av att fiskarna och deras branschorganisationer uttalat sig om följderna av de höjda bränslepriserna för fiskesektorn ”noterade” rådet (jordbruk och fiske) den 19–20 september 2005 ännu en gång knappt situationen, något som är svårt att förstå, och fattade inga beslut för att lösa problemet.

Såsom fiskarna har varnat för håller de höjda bränslepriserna på att förorsaka allvarliga problem inom sektorn. Flera fartyg kan inte fortsätta sin verksamhet om inte omedelbara åtgärder vidtas, som att ekonomiskt stöd införs som skulle minska de ökade bränslekostnaderna.

De höjda bränslepriserna kommer att förvärra den redan svåra situationen för många fiskare inom det småskaliga fisket som inte kan räkna med något som helst stöd för att lindra effekterna av den fortsatta höjningen av bränslepriserna.

Vid sidan av andra långsiktiga åtgärder undrar jag vilka omedelbara stödåtgärder som kommissionen ämnar vidta inom sektorn, särskilt inom det småskaliga fisket?

(EN) Rådet är medvetet om den här frågans vikt för fiskeindustrin. Rådet kan dock inte fatta några beslut om de höjda bränslepriserna för fiskare utan att kommissionen lägger fram ett förslag för att ta itu med problemet. Rådet (jordbruk och fiske) har dock haft en värdefull diskussion om ämnet.

På en restaurang i centrala Belfast den 8 oktober häktades Sean Garland av specialstyrkor utsända av de brittiska myndigheterna. Sean Garland, ordförande för Irlands arbetarparti, är utsatt för politisk förföljelse och har blivit måltavla för en rad ostyrkta och fingerade anklagelser. Häktningen av Sean Garland, som var den person som grundade det irländska arbetarpartiet och som är välkänd för sin antiimperialistiska verksamhet, skedde under ett partimöte. Häktningsordern åtföljs av ett hot om utlämning till Förenta staterna, grundat på de lösa anklagelser som säkerhetstjänsten spridit i massmedierna om honom i massmedierna och som handlar om en kommunistisk komplott riktad mot den amerikanska dollarn.

Vilka åtgärder ämnar rådet vidta för att garantera respekt för grundläggande rättigheter och mänskliga friheter och för att sätta stopp för den förföljelse av Sean Garland som pågår och det politiska intrigmakeriet mot honom, och för att hindra att han utan orsak utlämnas till Förenta staterna?

(EN) Denna fråga bör inte ställas till rådet, utan till Förenade kungarikets och Förenta staternas regeringar.

I Somalia har återigen ett fartyg med varor avsedda som nödhjälp kapats. Det är andra gången på några månader som ett fartyg med nödhjälp kapas. Hjälpsändningen tillhör Förenta nationernas livsmedelsbyrå. Hjälporganisationen kallar det en skandal att en liten grupp profitörer stjäl varor avsedda som nödhjälp åt deras egna nödlidande somaliska landsmän.

Som ni vet är Somalia helt och hållet i händerna på väpnade gäng och den fattiga befolkningen får sitta emellan. Vad är rådets reaktion på denna händelse? Har man redan diskuterat med FN om hur man skall kunna undvika sådant i framtiden? Kommer man att vidta några åtgärder? Kommer programmet för hjälp åt Somalia att anpassas till denna situation?

(EN) Rådet anser att händelser som de aktuella kapningarna av fartyg med livsmedelshjälp till Somalia endast kan hindras genom en varaktig fred i Somalia och återupprättandet av en fungerande stat. Detta kan endast uppnås genom en fredlig och allomfattande process som leds av somalierna själva.

EU fortsätter därför att ge den somaliska freds- och försoningsprocessen samt de federala övergångsinstitutionerna sitt fulla stöd, och att arbeta aktivt för att skapa en dialog och ett samförstånd mellan alla parter i Somalia.

Nästa månad kommer Europeiska unionens statschefer att träffa tio av sina kollegor från Medelhavsländerna i samband med tioårsdagen för Barcelonaprocessen och partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna. I september 2004 lade kommissionen fram en förordning om att inrätta ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument.

Hur avser rådet att ge ny stimulans åt Barcelonaprocessen utan att innehållet i dess utvidgade ram som omfattar grannskapspolitik förlorar i synlighet? I detta grannskapsinstrument läggs särskild betoning på regionalt samarbete. Liksom människor från många regioner i Europa är jag övertygad om vikten av en politik som inspireras av modellen för regional sammanhållning och som kompletterar insatserna genom den nya grannskapspolitiken. Inom ramen för detta instrument är det också tänkt att ERUF skall samfinansiera det gränsöverskridande samarbetet.

Vilken roll tänker rådet ge regionerna i nysatsningen på Barcelonaprocessen och vilket tekniskt och finansiellt stöd skulle Europeiska unionen kunna ge de gemensamma insatser som görs av regioner på bägge sidor om Medelhavet?

(EN) Rådet hoppas att man genom att, för första gången någonsin, anordna ett toppmöte för Europa–Medelhavsområdets stats- och regeringschefer den 27–28 november, verkligen kommer att göra Barcelonaprocessen mer synlig. Mötet kommer att markera att tio år gått sedan Barcelonaförklaringen gjordes och utgöra en stark signal till stöd för Barcelonaprocessen. Avsikten är att anta en åtagandeförklaring och ett femårigt arbetsprogram med konkreta åtaganden på medellång sikt om väsentliga reformer i fråga om ekonomi, utbildning, styrelseformer, terrorismbekämpning och migration. Detta kommer att bidra till att göra processen mer synlig och meningsfull, men också mer relevant för medborgarna i regionen. Det kommande toppmötet kommer också att vara ett tillfälle att betona behovet av att stärka dialogen på alla nivåer, däribland mellan de regionala och lokala förvaltningarna.

Vid Europa–Medelhavskonferensen i Luxemburg den 30–31 maj 2005 erkändes behovet av att föra Europa–Medelhavspartnerskapet närmare medborgarnas hjärtefrågor. Man erkände också vikten av städerna och regionerna i området: de lokala och regionala myndigheterna måste vara mer delaktiga i att utvärdera sina gemensamma utmaningar och utbyta erfarenheter och bästa metoder.

Den europeiska grannskapspolitiken torde stärka Barcelonaprocessen genom att den bygger vidare på dess resultat och innehåller åtgärder för att utveckla dess regionala och nationella aspekter. När det gäller EU:s tekniska och ekonomiska stöd till Europa–Medelhavsområdet har kommissionen lagt fram ett förslag till ett utkast till förordning om ENPI (det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet). Detta förslag diskuteras för närvarande i rådet.

Det grekiska ministeriet för den allmänna ordningen har hos landets regering anhållit om att det beslut som fattats om skydd av personuppgifter skall upphävas. Detta beslut tillåter villkorlig användning av hundratals övervakningskameror som registrerar bild och ljud – men bara i trafiken. Ministeriet kräver nu att dessa kameror skall utnyttjas fullt ut och att de uppgifter som på detta sätt registreras – till och med när uppgifterna hänför sig till privatlivet – skall kunna användas av juridiska myndigheter i brottsförebyggande syfte och i samband med utredning av allvarliga brottsliga handlingar under demonstrationer, massmöten etc. Det är emellertid ett välkänt faktum – som förövrigt stöds av en utredning som inrikesministeriet i Förenade kungariket låtit utföra – att den här typen av åtgärder inte alls bidrar till att minska brottsligheten, men däremot på drastiskt sätt reducerar eller utplånar fullständigt grundläggande rättigheter, till exempel rätten till privatliv och rätten att delta i samhällslivet.

Anser rådet att ett sådan här förfarande, som tvingar och förvandlar allt och alla till misstänkta brottslingar, är en effektiv åtgärd för att förbättra livet för människorna? Anser inte rådet att övervakning och registrering av folkliga sammankomster utgör en uppenbar kränkning av våra grundläggande demokratiska rättigheter?

(EN) Enligt artikel 33 i Fördraget om Europeiska unionen är åtgärder för att upprätthålla den allmänna ordningen och skyddet av den nationella säkerheten en fråga för medlemsstaterna. När det gäller att anta polisiära åtgärder är alla medlemsstater bundna av gemensamma normer om mänskliga rättigheter, enligt Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Som inrikesministern sade i sitt tal i Europaparlamentet den 7 september, måste vi alla vara säkra på att vi uppnår den rätta balansen mellan vår kollektiva säkerhet och våra grundläggande rättigheter.

Ett ryskt stridsflygplan utrustat med robotar som var på väg till Kaliningrad störtade den 15 september 2005 i Litauen. Denna gång krävdes inga offer och inga allvarliga skador orsakades. Det är dock en mycket oroande incident, som ingår i ett bredare mönster av kränkningar från Rysslands sida av vissa EU-staters luftrum, trots att Ryssland och EU ingått uttryckliga förpliktelser som omfattar dokument och internationella principer, vilka kräver respekt för samtliga parters territoriella integritet.

Vad anser rådet om avmilitariseringen av Kaliningrad Oblast? Anser inte rådet att den mycket tungt beväpnade och befästade regionen Kaliningrad Oblast borde avmilitariseras för att öka säkerheten i Östersjöområdet och undvika liknande olyckor i framtiden?

(EN) Rådet bekräftar att det förvisso har full kännedom om den händelse som ledamoten tar upp. Rådet har inte tagit ställning när det gäller det störtade stridsflygplanet eller avmilitariseringen av Kaliningrad.

Kommissionens i2010-strategi är ett centralt instrument i strävan att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning och tillväxt. Strategins främsta mål är att säkra att man i EU skapar förutsättningar för en blomstrande marknad på området informations- och kommunikationsteknik samtidigt som man ser till att samhällets och medborgarnas intressen tryggas. Dessa mål kan uppnås endast om tillräckliga resurser avsätts för ändamålet.

På vilket sätt tänker rådet uppmuntra medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att uppnå Lissabonmålen och särskilt de mål som ställts upp i i2010-strategin i fråga om investering i forskning och produktutveckling inom EU:s största tillväxtsektor, nämligen informations- och kommunikationsteknik?

På vilket sätt tänker rådet politiskt stödja i2010-initiativet? Hur tänker rådet ta hänsyn till parlamentets åsikt i denna fråga? Hur tänker rådet arbeta för förverkligandet av i2010-strategins mål? Kan rådet bekräfta att dessa åsikter kommer att beaktas då beslut om finansieringsramarna fattas?

(EN) Vid Europeiska rådets vårmöte i mars bekräftade man att kunskap och innovation är drivkraften bakom en hållbar tillväxt och viktiga inslag i en förstärkt Lissabonstrategi för ”sysselsättning och tillväxt”. Användningen av informations- och kommunikationsteknik nämns i riktlinjerna i Lissabonstrategin och borde finnas med i många medlemsstaters nationella reformprogram inom ramen för Lissabonstrategin.

i2010 är en viktig del av EU:s arbete med informations- och kommunikationsteknik. Som ordförandeland stod vi värd för en konferens i september för regeringar och företagsrepresentanter från hela EU, såväl som ett antal andra länder, däribland Sydkorea, Japan och Schweiz, i syfte att utforska och aktivt bidra till att fastställa i2010-strategin för informations- och kommunikationsteknik. Vi skulle vilja ha ett framåtblickande i2010-initiativ som förpliktar EU att utveckla ett konkurrenskraftigt, allomfattande och innovativt informationssamhälle som bidrar till att genomföra Lissabonmålen. Vi välkomnar Europaparlamentets bidrag till detta viktiga projekt.

Rådet granskar för närvarande kommissionens i2010-förslag. All finansiering för i2010 måste naturligtvis följa den fastställda budgeten för nästa budgetplan (2007–2013).

Enligt en rapport från organisationerna Human Rights Watch och Amnesty International avtjänar tusentals barn som ännu inte fyllt 18 år livstidsstraff i fängelser runtom i Förenta staterna. I hela 42 stater är det tillåtet att döma minderåriga till fängelse på livstid. Av de 2 225 unga livstidsfångar som för närvarande sitter i amerikanska fängelser har 16 procent begått en ogärning i åldern 13–15 år. 59 procent av de unga fångarna har dömts till livstids fängelse utan rätt till uppskov, trots att det rört sig om deras första brottsliga handling. Av samma rapport framgår också det faktum att av de ungdomar som dömts till livstidsstraff är de svarta tio gånger flera än de vita.

Känner rådet till denna juridiska realitet i Förenta staterna som strider mot allt vad rättstaten som begrepp innehåller? Har rådet beaktat vilka konsekvenser överföringen av information till de amerikanska myndigheterna kan få, med tanke på att man i detta land tillämpar lagar som klart kränker de grundläggande rättigheterna och som dessutom innehåller uppenbara diskrimineringsmoment? Har rådet för avsikt att ta initiativ på internationell nivå för att få till stånd ett fördömande av detta agerande och för att skydda barns rättigheter och värna om mänsklig värdighet?

(EN) Rådet känner naturligtvis till dessa rapporter. EU har samråd med Förenta staterna om mänskliga rättigheter två gånger om året. Vid dessa möten, såväl som vid möten inom ramen för FN och andra berörda organisationer, tar EU regelbundet upp frågan om ratificering och genomförande av internationella människorättsliga normer, inbegripet konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. EU har med framgång sänt ett amicus curiae-brev till Förenta staternas högsta domstol om avskaffande av dödsstraff för minderåriga, till följd av vilket högsta domstolen den 1 mars i år beslutade att avrättningen av ungdomsbrottslingar är ett ”grymt och ovanligt straff” som är förbjudet enligt åttonde tillägget till Förenta staternas konstitution.

Hur utvärderar rådet utvecklingen när det gäller pensionering av tjänstemän vid Europeiska kommissionen, särskilt de tjänstemän som lämnar tjänsten före den ålder då de skulle ha fått rätt till

avgångspension? Anser rådet att det finns anledning till oro?

Stämmer det att tjänstemän, i enlighet med artikel 23 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, kan gå i pension redan vid 50 års ålder? Skulle rådet godkänna ett sådant beslut även i dagens perspektiv?

(EN) De pensionsbestämmelser som ledamoten hänvisar till infördes i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen inom Europeiska gemenskaperna, som trädde i kraft den 1 maj 2004.

Bestämmelserna ingår i en djupgående reform av pensionsbestämmelserna för tjänstemän, vilken särskilt höjde minimiåldern för pensionering från 60 till 63 år och minimiåldern för förtidspensionering från 50 till 55 år. Dessa beslut påverkar inte bara nya tjänstemän, utan på grund av övergångsbestämmelser även de som tjänstgjorde före det att reformen trädde i kraft.

De enda tjänstemän som drar nytta av övergångsbestämmelser som tillåter pensionering vid 50 års ålder torde vara de som var lägst 45 år den 1 maj 2004. Vidare omfattar övergångsbestämmelserna också negativa ekonomiska åtgärder för de som väljer att gå i pension innan de fyllt 65.

Reformen av tjänsteföreskrifterna var den viktigaste delen av EU:s arbete med att modernisera institutionerna under den senaste kommissionen. Det kompromisspaket som man enades om innehöll många viktiga delar, däribland en modernisering av lönesystemet samt en översyn av pensionssystemet.

Jorden är av naturliga orsaker (omloppsbanan, vulkaner) och till följd av utomjordiska faktorer (meteoriter) utsatt för en klimatförändring. De antropogena, alltså av människan förorsakade, faktorerna under de senaste tvåtusen åren går hittills inte att exakt kvantifiera. Den sammanlagda inverkan av motåtgärderna uppskattas av aktuella studier komma att ta sig uttryck i form av en temperatursänkning på 0,1 °C.

Står EU:s obligatoriska energisparåtgärder (med allt vad de innebär av avbräck för ekonomin och ökad byråkrati) i rimlig proportion till de temperatursänkningar som faktiskt kan uppnås?

Vilka projekt för miljö- och infrastruktur har kommissionen för att förbereda mänskligheten på den förskjutning av klimatzonerna som definitivt håller på att äga rum?

(EN) Klimatförändringar sker. Det finns en bred vetenskaplig enighet om att detta beror på utsläpp av växthusgaser från mänsklig verksamhet. Detta har godtagits och diskuterats av Europeiska unionens stats- och regeringschefer vid ett flertal tillfällen, senast på Europeiska rådets vårmöte i år. Europeiska rådet tillstår att klimatförändringar sannolikt har stora negativa miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser på global nivå. Rådet bekräftade att för att nå det slutgiltiga målet i FN:s ramkonvention om klimatförändring bör den totala globala temperaturökningen per år inte överskrida 2º C över de förindustriella nivåerna.

Ett första steg för att nå detta mål är Kyotoprotokollet. EU har förbundit sig att uppfylla sin del av Kyotomålen genom att vidta en rad kostnadseffektiva åtgärder för att minska utsläppen, t.ex. EU:s program för handel med utsläppsrätter. Dessutom har kommissionen nyligen lagt fram en grönbok om energieffektivisering där en rad kostnadsfria alternativ för att väsentligt minska EU:s energiförbrukning presenteras. Dessa åtgärder kommer också att innebära andra viktiga fördelar, som att förstärka säkerheten i EU:s energiförsörjning. I den nya fasen av det europeiska klimatförändringsprogrammet kommer kommissionen att granska programmets utveckling och undersöka nya åtgärder för att systematiskt utnyttja kostnadseffektiva alternativ för att minska utsläppen.

EU kommer att behålla sin ledande roll i klimatförändringspolitiken. För att garantera en effektiv politik kommer EU i diskussioner om framtida internationella klimatförändringspolitik att efterlysa ett brett internationellt deltagande som grundar sig på ett gemensamt men differentierat ansvar.

EU kommer också att behöva anpassa sig till oundvikliga klimatförändringar. Medlemsstaterna tar redan olika initiativ. Kommissionen kommer att undersöka EU:s roll i anpassningspolitiken med tanke på att det behövs en fullt integrerad anpassning till EU:s politik i den nya fasen av det europeiska klimatförändringsprogrammet som startade i samband⁽¹⁾ med ECCP-konferensen i Bryssel.

Utsmält animaliskt fett omfattas av direktiv 2000/76/EG⁽¹⁾ om förbränning av avfall, och efter december 2005 måste detta fett förbrännas under mycket stränga villkor. För närvarande används det som bränsle i ångpannor i konverteringsanläggningar och i framställningen av biodiesel. Villkoren i direktivet om förbränning av avfall tycks dock förbjuda att fettet används för dessa syften. Strider inte detta mot kommissionens miljöpolitik att främja konkurrenskraftiga och effektiva alternativa energikällor?

(EN) Kommissionen kan bekräfta att direktivet om avfallsförbränning⁽²⁾ inte är tänkt att förhindra användning av avfall som en konkurrenskraftig och effektiv alternativ energikälla och håller med om att det inte bör ha en sådan effekt. Det skall istället uppmuntra all användning av avfall som kan bidra till hållbar utveckling. Målet med direktivet att i möjligaste mån motverka eller begränsa negativa effekter på miljön, i synnerhet föroreningar till följd av utsläpp i luft, mark, ytvatten och grundvatten och de risker för mänsklig hälsa som förbränning eller samförbränning av avfall kan medföra.

Direktivet kommer endast att gälla förbränning av animaliskt fett om det sker i en förbrännings- eller samförbränningsanläggning och om det animaliska fettet är klassat som ”avfall” enligt definitionen i ramdirektivet för avfall⁽³⁾. I konkreta fall är det de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som bedömer om animaliskt fett är avfall eller inte.

Kommissionen har nyligen fått ett antal uppgifter som vittnar om att kostnaderna för att tillämpa direktivet vid konverteringsanläggningar och slakthus uppväger fördelarna och hindrar dem från att använda animaliskt fett som bränsle. Det är olyckligt att denna fråga kommer upp först nu och så nära inpå sista datumet för genomförandet trots att direktivet antogs av rådet och parlamentet för fem år sedan, men är ändå något som vi måste ta itu med. Kommissionen inser att det är ett problem och att frågan behöver undersökas ytterligare. Av denna anledning har kommissionens avdelningar fått anvisningar om att göra ytterligare analyser.

Den temainriktade strategin för förebyggande och återvinning av avfall kommer att innehålla åtgärder för att förbättra tillämpningen av definitionen av avfall. Den kommer att ta upp frågan om biprodukter och specificera när olika typer av avfall upphör att vara avfall.

Om man vill svara på de utmaningar som miljön ställer så måste en korrekt – och en allt bättre – tillämpning av miljölagstiftningen prioriteras. Det europeiska regelverket på miljöns område är omfattande och splittrat, men dess tillämpning kräver precisa och fullständiga insikter både av de behöriga myndigheterna och av medborgarna i medlemsstaterna. Frågan om en kodifiering av det gemensamma regelverket på miljöns område framstår därför som mer aktuell och nödvändig än någonsin tidigare.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kommissionen om, och i så fall när, den har för avsikt att inleda ett förenhetligande, en kodifiering och en omdisponering av den nuvarande miljölagstiftningen? Siktar kommissionen på att höja lagstiftningens kvalitet och på att förenkla den, och på att frångå alla överflödiga tekniska detaljer som gör lagstiftningen svår att tolka, svår att använda och som till på köpet gör den verkningsfull bara när det gäller vissa delar?

(EN) Under de senaste fyra åren har EU infört en övergripande strategi för att förbättra lagstiftningen genom att tillhandahålla ett mer effektivt, verkningsfullt och öppet regelverk som skall vara till fördel för medborgarna och förstärka konkurrenskraften, tillväxten och den hållbara utvecklingen och därmed bidra till Lissabonmålen.

Kommissionen lade i juni 2002 fram ett förslag om en omfattande åtgärdsplan för att ”förenkla och förbättra lagstiftningen”⁽¹⁾ och presenterade i februari 2003 ett ambitiöst förenklingsprogram utformat för att förenkla och uppdatera den befintliga EU-lagstiftningen och minska dess omfattning⁽²⁾.

I mars 2005 antog kommissionen ett meddelande med titeln ”Lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen”⁽³⁾ som ett bidrag till förnyandet av Lissabonstrategin där den tillkännagav att den har för avsikt att införa en ny fas av förenklingsprogrammet i oktober 2005 som bygger på en sektoriell strategi och ett mer omfattande engagemang från berörda parter.

Kommissionen lägger stor vikt på en mer korrekt och bättre tillämpning av miljölagstiftningen och har engagerat sig i ett fortlöpande kodifierings- och konsolideringsprogram som bland annat innefattar gemenskapens miljölagstiftning. Från och med oktober 2005 pågår kodifiering av rättsakter inom områden som vattenskydd och naturvård.

Men utöver kodifiering och vad som kan ses som en tillbakablickande strategi har kommissionen, som tidigare nämnts, åtagit sig att förbättra lagstiftningsprocessen genom att bedöma betydelsen av nya förslag, hålla offentliga samråd och se till att politiska alternativ lämpar sig för effektivt genomförande på fältet. Kommissionen har för avsikt att ytterligare utveckla den nya strategin. Detta åtagande visar sig särskilt i förberedelsen av sju temainriktade strategier för miljön som starkt kommer att bidra till en modernisering av miljöpolitiken och miljölagstiftningen. Den första temainriktade strategin antogs av kommissionen den 21 september 2005 och handlar om luftkvalitet. Den kommer bland annat att resultera i att fem redan befintliga lagar sammanförs till ett mer omfattande direktiv om luftkvalitet. Den kommande temainriktade strategin om förebyggande och återvinning av avfall kommer också som en uppföljningsåtgärd att medföra att fyra avfallsdirektiv omarbetas och avskaffas. Något liknande kommer under följande år att ske inom området för utsläpp från industrianläggningar. Dessa initiativ och många andra är del av det rullande förenklingsprogram som kommissionen kommer att anta principiellt den 25 oktober 2005.

Människor som lever vid Östersjön kan inte längre fiska på samma sätt som förut. I somras gick det inte ens att bada i Östersjön på grund av algblomning. Utfiskning och förorening av vatten är bara ett av de många miljöhot EU står inför. EU:s invånare ger i Eurobarometern uttryck för stora förväntningar på att EU skall föra en ambitiös miljöpolitik. Därför är det mycket oroande att kommissionens arbete med ny lagstiftning på miljöområdet har bromsats in.

– Varför har kommissionen inte klarat av att följa den tidsplan för bland annat de tematiska strategier som utlovats? När avser kommissionen att presentera de tematiska strategier, inklusive strategin för hållbar utveckling, som utlovats?

(EN) Vår miljö är utsatt för mycket allvarliga hot och stor belastning. Kommissionen står fast vid sitt åtagande att ta itu med och fullfölja alla tre dimensioner av hållbar utveckling, inklusive den miljörelaterade delen, på ett integrerat och balanserat sätt och i full överensstämmelse med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Detta återspeglas också i arbetsprogrammet för detta år.

För närvarande pågår översynen av strategin för hållbar utveckling och enligt kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2005 skall de tematiska strategierna som efterlystes i det sjätte miljöhandlingsprogrammet antas. Inga beslut har fattats om att stryka dem ur arbetsprogrammet eller avsiktligt fördröja deras antagande.

Med beaktande av att översynen av strategin för hållbar utveckling och de tematiska strategierna är viktiga initiativ som omfattar åtgärder som skall vidtas inom många sektorer (t.ex. jordbruk och industri) och som direkt berör EU-medborgarna, vill kommissionen noga begrunda dessa strategier. Kommissionen anordnade exempelvis i juli en riktlinjedebatt om de tematiska strategierna, vilken visade att det finns ett brett stöd för att hålla fast vid de ambitiösa men realistiska målen för miljön. Översynen av strategin för hållbar utveckling har omfattat ett stegvist tillvägagångssätt med vittgående samråd med aktörer 2004 och 2005, ett första meddelande från kommissionen i februari 2005 om översynens huvudsakliga inriktningar samt antagandet i juni 2005 av Europeiska rådets förklaring om vägledande principer.

Vi befinner oss nu i den sista fasen. Kommissionen antog den första tematiska strategin om luftföroreningar den 21 september 2005. Den marina strategin skall enligt planerna antas denna månad och den kommer att bidra till att försöka finna lösningar på vissa av de problem som ledamoten är särskilt oroad över.

Fyra strategier kommer att antas i november och december 2005. Den återstående strategin om bekämpningsmedel antas 2006 på grund av att två viktiga åtgärder som ingår i strategin – översynen av rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden samt Eurostats förslag om statistik över växtskyddsmedel – inte kommer att bli färdiga under 2005. Det är klokast att vänta tills dessa förslag är färdiga och sedan lägga fram ett enda åtgärdspaket.

Kommissionen planerar att i december 2005 anta den reviderade strategin för hållbar utveckling. Kommissionen ser fram emot ett brett stöd från rådet och parlamentet samt stats- och regeringschefernas antagande av strategin vid Europeiska rådets möte i juni 2006.

Varför har kommissionen beslutat att vänta med att lägga fram och därmed genomföra de temainriktade strategierna för miljön inom ramen för det sjätte miljöprogrammet? De tidsfrister som fastställts för dessa miljöstrategier i kommissionens lagstiftningsprogram för 2005 har inte respekterats. När ämnar kommissionen därför lägga fram sina förslag?

(EN) I kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram finns planer på att genomföra alla temainriktade strategier under 2005 och det finns inget beslut om att senarelägga dem.

Med tanke på att de temainriktade strategierna är viktiga initiativ med åtgärder som skall vidtas inom andra sektorer (t.ex. jordbruk och industri) höll kommissionen en vägledande diskussion om dem i juli. Diskussionen resulterade i ett allmänt stöd för att bibehålla ambitiösa mål för miljön. Kommissionen ansåg det därför nödvändigt att lägga fram de temainriktade strategierna under 2005.

Enligt nuvarande planering kommer man att genomföra sex av de sju strategierna under 2005. Den 21 september antog kommissionen den första som rör luftföroreningar. Enligt planerna kommer den marina strategin att antas under innevarande månad. De fem återstående strategierna kommer att antas under årets sista månader. Strategin om bekämpningsmedel följer under 2006 om inte två betydande åtgärder som hänvisas till i strategin, översynen av direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och Eurostats förslag om statistik om bekämpningsmedel, blir klara redan under innevarande år.

Vid sammanträdet den 19 september 2005 i rådets expertkommitté förde Frankrike upp en debatt på dagordningen (dokument: ENV/05/11) om vilken tolkning som skulle ges åt artikel 25 i direktiv 2001/18/EG när det gäller vilka uppgifter som skall betraktas som konfidentiella i ett GMO-ärende. Dessutom lämnade den franska kommittén för tillgång till administrativa handlingar den 8 april 2005 ett utlåtande som preciserade att endast följande uppgifter kan betraktas som skyddade i enlighet med den skyldighet som föreskrivs i artikel 25: information som rör metoden för att erhålla den genetiskt modifierade organismen eller saluföringen av denna och vars spridning skulle kunna skada konkurrenssituationen för det företag som begärt tillståndet. Beslutet från domstolen i Münster den 20 juni 2005 att tvinga företaget Monsanto att offentliggöra sin ”konfidentiella” toxicitetsstudie avseende majssorten GMO MON 863 går i samma riktning. Vi bedömer att de toxicitets- och miljöstudier som genomförts inom ramen för utvärderingen av riskerna med en genetiskt modifierad organism skall offentliggöras i enlighet med artikel 25.4 och bilaga II.C.2 i direktiv 2001/18/EG⁽¹⁾.

Delar Europeiska kommissionen vår åsikt? Om inte, i så fall av vilka juridiska och politiska orsaker? Om kommissionen delar vår åsikt, är den beredd att omedelbart ställa till parlamentets och medborgarnas förfogande toxicitets- och miljöstudierna för samtliga genetiskt modifierade organismer som godkänts av unionen och för de GMO som håller på att genomgå en godkännandebehandling inom unionen?

(EN) I direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer (GMO) i miljön anges att det är den berörda myndigheten i medlemsstaterna och inte kommissionen som i samråd med anmälaren av GMO-produkten avgör om anmälan skall hållas konfidentiell. I direktivet anges också att viss information under inga omständigheter kan hållas konfidentiell. Därutöver måste den behöriga myndigheten i medlemsstaten respektera nationell lagstiftning inom området och samtidigt i sitt beslut om anonymitet skydda anmälarens konkurrensposition.

Det råder för närvarande skilda meningar bland medlemsstaterna huruvida offentliggörandet av dokument som toxikologiska studier kan skada anmälarens konkurrenssituation och om de därför bör behandlas konfidentiellt. Av denna anledning lyfte Frankrike fram frågan vid sammanträdet den 19 september. Det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen har ett informationsutbyte i denna fråga för att garantera enhetliga beslutsförfaranden. Rent allmänt föredrar kommissionen så mycket öppenhet som möjligt och att endast de anmälningar skall hållas konfidentiella där det finns en verklig risk för anmälarens konkurrenssituation. Kommissionen anser också att de dokument som krävs för analys av riskbedömning skall finnas tillgängliga för allmänheten.

Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att skriftligen meddela vilka principer de tillämpar i praktiken när det gäller anonymitet enligt direktiv 2001/18/EG. En mer utförlig diskussion kommer att hållas vid nästa möte med behöriga myndigheter som preliminärt kommer att hållas den 8 november 2005.

Floden Pinios spelar en viktig roll när det gäller att bevara och utveckla ekosystemet i Thessalien. Enligt en färsk undersökning tillhör den i dag en av de mest förorenade floderna i Europa med allt vad det innebär av negativa konsekvenser för ekosystemet. Orsakerna till föroreningen står att finna i det avfall som dumpas i floden – det rör sig om avfall från industrier och slakterier samt avfall från målfärger, textilfärgning etc. En del kommuner leder också sitt avfall ner i floden som även fått ta emot rester av pesticider och olika gödselämnen.

Har kommissionen för avsikt att skärpa åtgärder som syftar till att hindra en ytterligare förorening av floden, för att stärka ett återupprättande av ekosystemet?

(EN) De synpunkter som ledamoten tar upp om föroreningen av floden Pinios aktualiserar frågan om införlivande av EU:s miljölagstiftning. Det finns redan ett antal instrument i gemenskapens miljölagstiftning som medlemsstaterna kan använda för att minska förorening av floder och förbättra kvaliteten i ekosystemen kring floderna. Enligt ramdirektivet om vatten är medlemsstaterna skyldiga att uppnå en god kvalitet i alla slags vatten till 2015. Detta kräver att medlemsstaterna väljer en stegvis strategi som innebär, för det första, att analysera belastning och påverkan, för det andra, att fastställa och utarbeta nödvändiga åtgärder för att nå bra kvalitet i alla slags vatten och till sist att genomföra dessa åtgärder. I detta sammanhang förväntas också genomförandet av ett antal andra direktiv vara relevanta. Detta gäller till exempel direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, nitratdirektivet och livsmiljödirektivet.

Lämpliga lagstiftningsinstrument finns alltså redan inom EU på detta område. Problemen som ledamoten nämner beror på att man har brustit i att korrekt tillämpa den befintliga lagstiftningen.

Kommissionen är här speciellt orolig över Grekland som är en av de två EU-länder som fortfarande inte har tagit det första viktiga steget i ramdirektivet för vatten, nämligen de miljömässiga bedömningarna av belastning och påverkan i direktivet.

Som en följd av detta har kommissionen inlett ett överträdelseförfarande mot Grekland p.g.a. att landet inte har rättat sig efter de relevanta bestämmelserna i direktivet. Kommissionen skickade för par dagar sedan, den 18 oktober 2005, en sista varning till Grekland – men även till Italien och Spanien – eftersom landet inte följer de grundläggande bestämmelserna i EU:s ramdirektiv för vatten. Den tidsbestämda identifieringen av deras avrinningsområden som skulle ha gjorts redan i juni 2004 är en av de viktiga byggstenar som behövs för att alla vattenresurser skall nå upp till god kvalitet.

De rättsliga åtgärderna är ett komplement till den granskning som redan pågår av genomförandet av direktivet om nitratförorening från jordbruket och livsmiljödirektivet. När det gäller livsmiljödirektivet hänvisar kommissionen till det mera detaljerade svaret på den skriftliga frågan E-1700/05 från Dimitrios Papadimoulis.

Samtidigt vill kommissionen påminna om de heltäckande finansieringsinstrument som är tillgängliga för vattenskydd och som kan hjälpa till vid tillämpningen av gemenskapens regelverk när finansieringsvillkoren är uppfyllda. Detta gäller i synnerhet förordningen om inrättandet av en sammanhållningsfond och förordningen om landsbygdsutveckling i samband med den nya gemensamma jordbrukspolitiken.

Vid det nyligen avslutade FN-toppmötet i New York beslutades på initiativ av ett antal kvinnliga utrikesministrar att skapa en fredsförebyggande kommission för att bistå länder att hantera övergången från konflikt till hållbar fred. Erfarenhet visar att kvinnors engagemang i fredsförebyggande arbete är oerhört viktigt. Hur kommer kommissionen att agera för att europeiska kvinnor och representanter för kvinnoorganisationer från EU-länderna blir delaktiga i detta?

(EN) Upprättandet av en fredsskapande kommission är ett av de viktigaste besluten som fattades av de drygt 170 stats- och regeringschefer som samlades vid FN-toppmötet i New York i september i år.

Detta beslut bör kunna genomföras redan i slutet av innevarande år. Detta är bra då den fredsskapande kommissionen fyller ett tomrum som för närvarande finns i FN:s system. Den bör göra det möjligt för det internationella samfundet att på ett effektivare och mer samordnat sätt tillgodose de behov som finns i de länder som nyligen tagit sig ur ett krig, och säkerställa en bättre övergång från det stöd som tillhandahålls direkt efter ett krig till utvecklandet av strategier för en fredlig och hållbar utveckling på längre sikt.

I den fredsskapande kommissionen kan vi européer bidra med ledarskap och sakkunskap grundade på vår långa erfarenhet av fredsskapande arbete i hela världen.

När det gäller parlamentsledamotens fråga skulle kommissionen vilja understryka att den helt och hållet håller med om vikten av att både kvinnor och män engageras i det fredsskapande arbetet. Vi måste se till att inte bara de europeiska kvinnorna och organisationerna blir delaktiga i processen, utan även, och detta är särskilt betydelsefullt, kvinnorna i det land som kämpar med sin återuppbyggnad efter ett krig.

Jämställdhet mellan könen är en grundläggande princip för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och för dess förbindelser med tredjeländer. I detta sammanhang har EU åtagit sig att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325 från oktober 2005 om kvinnor, fred och säkerhet. Detta betonades av rådet tidigare i år (allmänna frågor och yttre förbindelser, februari). Tilläggas kan att flera olika rådsorgan för närvarande arbetar med att utarbeta särskilda rekommendationer om hur denna resolution skall genomföras rent konkret i samband med den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

Vilken roll anser kommissionen att parlamentet skall ha när det gäller utrikes förbindelser?

(EN) Kommissionen lägger stor vikt på bidrag från parlamentet i utformningen av unionens utrikespolitik. Kommissionsledamöterna med ansvar för yttre förbindelser tillsammans med andra Relex-kommissionsledamöter underströk detta under utfrågningarna av den här kommissionen. Kommissionen uppskattar ett konstruktivt tvåvägsutbyte med parlamentet på detta viktiga politiska område.

Parlamentets formella roll i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken/europeiska säkerhets- och försvarspolitiken har fastställts inom ramen för fördragen. Men i praktiska termer har parlamentet använt sina rådgivande och övervakande möjligheter fullt ut.

Kommissionen ser att utrikespolitiken i ett större perspektiv skall omfatta alla externa åtgärder i Europeiska unionen, däribland utvecklingspolitik och handelspolitik. Annan politik som ingår i den första pelaren, t.ex. miljö, energi, forskning och transport har också viktiga internationella dimensioner och här har parlamentet viktiga befogenheter som medlagstiftare och som en gren av budgetmyndigheten. Dessutom lägger kommissionen vikt på parlamentets samtycke i anslutningen av nya medlemsstater och ingåendet av vissa internationella avtal. I det omformulerade ramavtalet mellan våra institutioner har kommissionen inte bara förnyat utan t.o.m. utvidgat sitt åtagande för att hålla parlamentet informerad i förhandlingar om och ingåendet av internationella överenskommelser.

Kommissionen ser parlamentet som en värdefull aktör i främjandet av europeiska värderingar världen över. Detta gör parlamentet genom sitt arbete som valobservatörer och den här kommissionen har med nöje fortsatt traditionen att utse parlamentsledamöter som chefsobservatörer. Parlamentet för också en kontinuerlig dialog med parlament världen över i interparlamentariska delegationer. Parlamentsledamöter medverkar också som observatörer vid internationella konferenser som nyligen vid FN:s toppmöte i New York där kommissionen, som redan har nämnts, satte stort värde på den parlamentariska delegationens insats.

Slutligen anser kommissionen att parlamentet har en viktig roll i utrikespolitik och yttre förbindelser och kommer även i fortsättningen att betrakta det goda samarbetet med parlamentet och dess utskott som mycket viktigt för att kunna genomföra en stark och effektiv europeisk utrikespolitik.

Den 27 maj 2005 kom FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga fängslanden fram till beslutet rörande de fem kubanska medborgare som hålls fängslade i Förenta staterna att rättegången inte varit objektiv och opartisk. Den 11:e appellationsdomstolen i Atlanta, Förenta staterna, beslutade den 9 augusti enhälligt att upphäva domarna från Miami, att upphäva straffen mot dessa fem kubaner och att återremittera ärendet för en ny rättegång.

Hittills har de fem kubanerna (António Guerrero, Fernando Gonzalez, Gerardo Hernández, Ramon Sabañino e René González) dock inte släppts ur fängelset och Förenta staternas regering vägrar fortfarande att bevilja visum för René Gonzáles och Gerardo Hernández fruar så att de kan åka och besöka sina män.

Anser inte kommissionen i detta läge att Förenta staternas regering omedelbart borde släppa de fem kubanerna som har suttit fängslade i nästan sju år efter att domstolen i Atlanta har upphävt domslutet mot dem?

Anser inte kommissionen att det är oacceptabelt att René González och Gerardo Hernández fruar inte får besöka sina män?

(EN) Kommissionen känner till fallet från rapporter i pressen.

Kommissionen ser dock inga rättsliga eller andra förutsättningar för att kunna yttra sig i fallet, vare sig det gäller rättsliga förfaranden för de fem personerna eller villkoren i samband med fängelsebesök.

Även om Europeiska unionen har stor respekt för de mänskliga rättigheterna, fortsätter bistånd att ges till länder som gång på gång struntar i internationella normer som exempelvis Genèvekonventionen. Även om biståndet ibland är riktat mot specifika projekt som bostäder för flyktingar och tillhandahållande av mat till behövande, hur kan kommissionen garantera att våra medborgares pengar går till verksamhet som syftar till att skydda och främja mänskliga rättigheter runt om i världen, med tanke på att de fattigaste länderna i världen ofta är drabbade av en omfattande korruption?

(EN) Respekt för mänskliga rättigheter är ett viktigt element i alla associerings- och partnerskapsavtal mellan EU och tredjeländer. Mänskliga rättigheter är också en mycket viktig fråga i de globala och gemensamma åtgärdsplaner som vi har upprättat med våra partnerländer inom ramen för EU:s grannskapspolitik där man har infört inslag av villkor. Vi har inom ramen för åtgärdsplanen för ett utvidgat grannskap i vissa länder, som till exempel Tunisien, inrättat en underkommitté för mänskliga rättigheter där genomförandet av åtagandena kommer att bedömas och övervakas.

Generellt sett är mekanismer för rådgivning och politisk dialog angivna i alla dessa överenskommelser med tredjeländer. Allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och demokratiska principer har i vissa fall lett till ett avslutat eller begränsat samarbete mellan EU och det berörda landet, som i Zimbabwe och Myanmar där EG-samarbetet med regeringarna har upphört och enbart sociala program som direkt gagnar befolkningen fortsätter att finansieras.

Korruption ingår också i den politiska dialogen med tredjeländer. I Cotonouavtalet mellan EU och AVS⁽¹⁾ -länderna finns till exempel under artiklarna 9 och 97 särskilda bestämmelser som gäller samråd mellan parterna i allvarliga korruptionsfall, vilket kan leda till att erforderliga åtgärder vidtas, där möjligheten att avbryta samarbetet är den sista utvägen. Kampen mot korruption är en fråga som har tagits upp vid utarbetandet och genomförandet av alla EG:s program för utvecklingssamarbete. En standardklausul för kampen mot bedrägeri och korruption finns med i alla modeller av finansieringsavtal som kommissionen har ingått med mottagarländer.

Enligt EG:s utvecklingspolitik anses goda styrelseformer (och därmed skyddet av mänskliga rättigheter) vara ett genomgående tema och beaktas därför systematiskt vid utformningen och genomförandet av kommissionens samarbetsprogram.

Främjande av mänskliga rättigheter och demokratisering är ett prioritetsområde i EU:s samarbete med tredjeländer. Under perioden 2000 till 2005 anslog kommissionen mer än 1 miljard euro till program i utvecklingsländer och övergångsländer för att tillhandahålla teknisk och ekonomisk hjälp inom följande områden: demokratisering, mänskliga rättigheter, rättsstaten, val, stöd till parlamenten, stöd till rättsväsendet och goda styrelseformer.

Inom ramen för Barcelonaprocessen, vars tioårsjubileum inträffar nästa månad, skulle jag vilja veta mer om det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Detta instrument är ett av unionens sex nya instrument för yttre förbindelser som kommer att användas från 2007. De aktuella instrumenten behövde visserligen rationaliseras. Jag undrar ändå om instrumentet, ämnat åt en grupp heterogena länder som ingår i olika partnerskap, verkligen kommer att vara effektivt i den form det presenterats av kommissionen. Hur kommer kommissionen till exempel att bemöta de specifika behov som partnerländerna kring Medelhavet har, där ekonomiska svårigheter och demografiska utmaningar inte längre är omtvistade? Hur kommer adekvat finansiering av fattigdomsbekämpning att bibehållas inom instrumentet? Vissa av de länder som berörs av grannskapsinstrumentet är även utvecklingsländer, och de kommer alltså inte längre att vara berättigade till det nya europeiska instrumentet för finansiering av utvecklingssamarbetet och det ekonomiska samarbetet. För att vara mer precis, omnämner instrumentet de åtgärder som är nödvändiga för att dessa länder skall kunna uppnå millenniemålen? Hur kommer kommissionen att rent konkret integrera millenniemålen i instrumentet?

(EN) Med hjälp av den europeiska grannskapspolitiken (ENP) syftar EU till att främja ett område med stabilitet, välstånd och vänskapliga förbindelser med både våra östra och södra grannländer.

Till grund för ENP ligger bilaterala handlingsplaner med prioriteringar av vad som bör åtgärdas. Handlingsplanerna överenskoms gemensamt med respektive partner och är anpassade efter landets behov och förmåga.

Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI), som bör vara i drift från 2007 och ersätta både samarbetsinstrumentet för finansiella stödåtgärder i södra Medelhavsområdet (MEDA) och det tekniska stödet till Oberoende staters samvälde (Tacis), är ett politiskt inriktat instrument som utformats för att stödja ENP och genomförandet av ENP:s handlingsplaner.

Erfarenheten visar att en närmare koppling mellan stöd och politik ökar egendomsrätten och genomslagskraften.

Många grannländer är utvecklingsländer (inte enbart utmed Medelhavets södra kuststräcka). Följaktligen ingår hållbar utveckling och minskning av fattigdomen i ENPI:s klara mål.

”Minskning av fattigdomen” och andra millennieutvecklingsmål hör till prioriteringarna i handlingsplanen. De kommer att utgöra en del av vår politiska dialog och erhålla stöd från gemenskapen.

De särskilda behoven och förhållandena i varje land, som redan återspeglas i ENP:s handlingsplaner såvida sådana har antagits, kommer också att beaktas i vår programplanering för länderna.

I samband med ENPI har kommissionen föreslagit en avsevärd höjning av biståndsbudgeten för grannländerna, och vi räknar med att parlamentet kommer att stödja oss så att vi uppnår detta.

Den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland möttes för två veckor sedan i Kaliningrad. Europaparlamentets ledamöter kunde vid detta tillfälle fördjupa sina kunskaper om enklaven Kaliningrad och dess problem. Det visade sig då att fler samarbetsmöjligheter öppnas för Europeiska unionen med denna ryska enklav. Den ryska duman kommer inom kort att anta en lag om en särskild ekonomisk zon i Kaliningrad, vilken i större utsträckning bör öppna möjligheterna för investerare från EU. G. Boos, en inflytelserik rysk politiker, har utsetts till guvernör över enklaven. Ryssland talar nu mer öppet om ett ”pilotprojekt” för samarbete mellan Europeiska unionen och Ryssland inom enklaven.

På vilket sätt tänker kommissionen utnyttja denna nya situation så att samarbetet mellan Europeiska unionen och enklaven Kaliningrad blir till ett föredöme för hela Ryssland och så att invånarna i enklaven lättare kan åka till grannländerna och övriga länder i Europeiska unionen? Kommer de litauiska och polska invånarna, efter det att deras länder anslutit sig till Schengenavtalet, att kostnadsfritt erhålla visum för inresa i enklaven Kaliningrad och kommer invånarna i Kaliningrad att kunna åka till Litauen och Polen enligt samma villkor?

(EN) Kommissionen är intresserad av ett fortsatt samarbete med Ryssland för att ytterligare främja utvecklingen av Kaliningrad, vilket skulle gagna hela Baltikum. Betydande insatser har gjorts, även när det gäller stöd. Kommissionen gläder sig åt att kunna konstatera att ekonomiska indikatorer och handelsindikatorer, som nyligen tagits fram, visar en snabb utveckling i Kaliningrad. Kaliningrad drar stor nytta av de ekonomiska möjligheter som EU:s utvidgning bidragit till.

Kaliningrad är ett unikt område, som förtjänar och ägnas särskild uppmärksamhet av EU. Det är lätt att hålla med om att Kaliningrad bör bli ett exempel på ett framgångsrikt samarbete mellan EU och Ryssland. Men det är svårt att se hur det skulle kunna bli ett ”pilotprojekt” för ett sådant samarbete. Utvecklingen av den regionala lagstiftningen måste anpassas till lagstiftningen i Ryssland. Skattefördelar som Kaliningrad får kan knappast göras till allmän praxis i Ryssland. Att utsträcka EU-stödet med motsvarande belopp till andra områden i Ryssland vore inte heller ekonomiskt möjligt.

När det gäller människors rörlighet kommer det nyligen undertecknade avtalet om visumlättnader att underlätta resor och kontakter mellan EU:s och Rysslands medborgare tack vare ett antal förenklade förfaranden vid utfärdandet av korttidsvisum. När avtalet trätt i kraft kommer villkoren att vara tillämpliga för invånare i Kaliningrad, Litauen och Polen, så snart Litauen och Polen skrivit under Schengenavtalet.

De senaste dagarna har en rad viktiga händelser inträffat som rör situationen i Västsahara och som utifrån EU:s synvinkel bör ses som nya möjligheter att definitivt lösa motsättningarna i denna region mellan de marockanska myndigheterna och Polisario. Mot bakgrund av dels frigivningen av de marockanska fångar som fram tills i dag suttit fängslade i de västsahariska lägren i Algeriet, dels den svåra situationen för de västsahariska fångar som befinner sig i de marockanska fängelserna i Al Ayiun vill jag ställa följande frågor:

Ämnar kommissionen uppmana de marockanska myndigheterna att frige de politiska västsahariska fångar som sitter fängslade i Al Ayiun? Avser kommissionen att vidta någon påtryckningsåtgärd om Marocko inte accepterar att frige dessa fångar?

(FR) Kommissionen har mycket noggrant följt händelserna de senaste månaderna i Västsahara. Kommissionen deltog också aktivt i rådets diskussioner som ledde till ett antal åtgärder på hög nivå, i vilka alla parter deltog. För denna typ av politiska frågor har kommissionen ingen annan rättslig ram än EU:s förfaranden och den kommer i detta sammanhang att ge sitt stöd till en lösning som innebär att de mänskliga rättigheterna försvaras.

Samtidigt som kommissionen hoppas att alla ansträngningar av de olika parterna snabbt kan bära frukt när det gäller den fråga som ligger framför oss håller den ändå ett öppet sinne till huruvida denna fråga bör sättas upp på dagordningen vid det kommande associeringsrådet, med hänsyn till de kommande diskussionerna i rådets arbetsgrupp för Mashrek och Maghreb.

Ryssland vägrar att underteckna gränsavtalen om EU:s yttre gräns med två av EU:s medlemsstater nämligen, Lettland och Estland – ett väl känt faktum för kommissionen.

Det är helt uppenbart att undertecknandet av gränsavtalen mellan dessa två stater och Ryssland är av yttersta betydelse för EU eftersom dessa gränser utgör EU:s yttre gräns i öster. För att undvika en situation där olika EU-regioner har skilda säkerhetsnivåer, och i synnerhet vad avser den gränsöverskridande säkerheten, är det nödvändigt att EU ägnar denna fråga vederbörlig uppmärksamhet och att den tas upp i samband med dialogen mellan EU och Ryssland, särskilt med anledning av de pågående förhandlingarna mellan EU och Ryssland om visumlättnader och återlämnandeavtal.

Det väckte stor förvåning och besvikelse bland mina kollegor i parlamentet och mig att höra från rådets och kommissionens medlemmar (Ferrero-Waldner och Solana) att de lettisk-ryska och estnisk-ryska gränsavtalen betraktas som bilaterala frågor.

Är det verkligen så att kommissionen anser att detta är en bilateral fråga som skall behandlas av Lettlands och Estlands egna regeringar? Vilka planer och vilka förslag har kommissionen beträffande kommande åtgärder för att nå en uppgörelse om de lettisk-ryska och estnisk-ryska gränsavtalen?

(EN) Det finns ett klart intresse inom EU av att bidra till att de lettisk-ryska och estnisk-ryska gränsavtalen undertecknas och ratificeras så snart som möjligt, eftersom de gäller EU:s yttre gränser. Därför är undertecknande och ratificering av dessa avtal en prioriterad del av färdplanen för EU:s och Rysslands gemensamma område med frihet, säkerhet och rättvisa, som överenskoms vid toppmötet mellan EU och Ryssland den 10 maj 2005. Frågan behandlades senast av kommissionens vice ordförande med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet och av ordförandeskapet vid mötet med EU:s och Rysslands permanenta partnerskapsråd om rättsliga och inrikes frågor den 13 oktober. Där framlades tydligt och klart EU:s ståndpunkt att rättslig säkerhet vid gränserna är en förutsättning för en stabil förbindelse mellan EU och Ryssland, och för ett förbättrat samarbete vid den gemensamma gränsen. Kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser tog personligen upp frågan vid ett möte med den ryske ambassadören den 14 oktober, och påpekade behovet av en flexibel och pragmatisk lösning. Kommissionen kommer att ta alla tillfällen i akt att uppmuntra till en snabb lösning på problemet.

Den 4 december 2005 skall presidentval anordnas i Kazakstan. President N. Nazarbajev har bekräftat landets beslutsamhet att söka ordförandeskapet i OSSE för 2009. Det kommande valet blir det avgörande provet på landets beslutsamhet att på lång sikt uppnå målet att bli ordförandeland för OSSE.

Följer kommissionen utvecklingen i Kazakstan på området för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och pressfriheten? Övervakar kommissionen utvecklingen i landet under valkampanjen? Anser kommissionen att lagen om politiska partier i Kazakstan överensstämmer med internationella demokratiska standarder?

(EN) Frågor om de mänskliga rättigheterna och demokratisering tas ständigt upp i vår politiska dialog vid de årliga mötena med samarbetsrådet mellan EU och Kazakstan inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet samt i underkommittén för rättsliga och inrikes frågor.

Kazakstans framsteg när det gäller demokratisering och skydd för de mänskliga rättigheterna sker i långsammare takt än framstegen i fråga om att inrätta en marknadsekonomi.

Särskilt oroande är den alltför stora makten hos presidenten och landets institutionella system, domarkårens starka beroende av den verkställande makten, säkerhetstjänstens överdrivna kontroll av det civila samhället samt korruptionen i hela systemet.

Men vissa positiva aspekter bör också nämnas, särskilt införandet av ett icke-tidsbegränsat moratorium om dödsstraffet, samt inrättandet av en ombudsmannafunktion. Kommissionen kräver bland annat att dödsstraffet skall avskaffas och att ombudsmannens makt skall stärkas.

Genom sin delegation i Almaty följer kommissionen med oro den senaste utvecklingen under valkampanjen och är medveten om den utveckling som för närvarande äger rum i Kazakstan.

Situationen för medierna förvärras genom att flera tidningar har lagts ned efter tvivelaktiga domstolsbeslut, regelbundet utkommande registrerade tidningar har undandragits från cirkulation och privata handlare och mediedistributörer har utsatts för påtryckningar.

Den politiska friheten undergrävs genom upprepade häktningar av företrädare för den demokratiska oppositionen, skingrande av fredliga demonstrationer, ett mordbrandsangrepp mot ett av oppositionens presidentkandidat Zharmakhan Tuyakbais lokalkontor och användning av offentliga medel för att hindra oppositionspartier att sprida sitt kampanjmaterial och sina idéer.

Ett antal kontrollbesök som polismakten gjort i icke-statliga organisationers och oppositionsrörelsers lokaler har rapporterats. En oberoende källa har bekräftat omfattande påtryckningar på statsanställda och studerande för att förmå dem att rösta på den nuvarande presidenten.

Kommissionen har vid flera tillfällen påpekat att endast fria och rättvisa val i enlighet med OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) åtaganden skulle ge Kazakstan en verklig möjlighet att erövra ordförandeskapet i OSSE 2009. Det är endast på den grundvalen som EU skulle överväga att stödja Kazakstan om landet kandiderar till ordförande i OSSE 2009.

Kommissionen vill understryka för parlamentet, och särskilt för de ledamöter som kommer att övervaka valet, den viktigaste frågan som rör presidentvalet i Kazakstan. Ett elektroniskt röstningssystem förväntas införas i upp till 20 procent av vallokalerna i landet, vilket skulle kunna beröra 35 procent av väljarna. Systemet saknar möjlighet till manuell kontroll och till att spåra vad som hänt, och medger omfattande tillfällen till missbruk. Den rådande uppfattningen är dessutom att systemet kränker valhemligheten. Det finns ett behov av att ta itu med frågan om godtagbara internationella standarder för kontroll vid val och bestyrkande av valresultatet och om en överenskommelse om nöjaktiga normer i detta avseende.

Kommissionen är väl medveten om den lagstiftning om politiska partier som antogs i Kazakstan i juli 2002. Bland annat höjdes genom denna lag den lägsta nivån för partimedlemskap från 3 000 till 50 000. Det bör noteras att befolkningen i Kazakstan är omkring 15 miljoner invånare. Denna lag utgör fortfarande ett hot mot politisk pluralism och är ett hinder för att politiska partier skall kunna utvecklas helt.

Kommissionen stödde OSSE/ODIHR:s (Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter) expertutlåtande om den nya lagen om politiska partier och fastslog att de nya registreringsförfarandena innebär en påtaglig begränsning av föreningsfriheten och medborgarnas rättigheter att grunda politiska partier, och de begränsar följaktligen medborgarnas deltagande i politiska och demokratiska processer.

Det bör emellertid också noteras att det var just denna lag som fick oppositionen att samla sina styrkor. Det enade oppositionsblocket ”För ett rättvist Kazakstan” presenterade en enda presidentkandidat som ett resultat av denna lag.

Efter kontakter med ansvariga för politiken och politiska ledare i Kosova och efter att ha tagit del av analyser som gjorts av namnkunniga observatörer av situationen i Kosova har det blivit klart för mig att frågan om en slutgiltig status för Kosova är av yttersta vikt. Den svåra sociala och ekonomiska situationen med en arbetslöshet på 70 procent kan inte avhjälpas på något annat sätt än genom att Kosova får en status så att ekonomin kan ta fart på nytt. De unga institutionerna i Kosova har ingen reell beslutanderätt i frågor som berör budget och beskattning, något som är väsentligt för demokratin. Institutionerna måste vara anknutna till en status. Den bästa normen för en stat är en status. Normerna och statusen måste gå hand i hand. Om man misslyckas med detta äventyras stabiliteten för sydöstra Europa. Av de senaste valen i Kosova har det klart framgått att det finns en bred uppslutning bakom tanken på självständighet.

Av alla dessa anledningar frågar jag: vilka initiativ ämnar kommissionen ta för att Kosova snabbt skall få en villkorad självständighet, såsom också Europaparlamentet rekommenderat?

(EN) Det slutliga ansvaret för beslut om att underlätta den politiska process som skall avgöra Kosovos framtida ställning ligger hos Förenta nationernas generalsekreterare, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1244.

Sex år efter att denna resolution antagits är kommissionen mycket tillfreds med den rekommendation om Kosovas framtid, som FN:s generalsekreterare nyligen lade fram (7 oktober). Det är nu säkert att säkerhetsrådet kommer att godkänna detta beslut, så att processen kan börja före årets slut.

Kommissionen har uppmärksammat FN på att alla länderna i västra Balkan, däribland Kosovo, har som gemensamt mål att bli medlemmar i EU:s familj. Kommissionen förväntar sig att Kosovos framtida status kommer att bidra till en långsiktig hållbar stabilitet i Kosovo, Serbien och Montenegro och hela regionen, när de närmar sig EU.

Kommissionen har också klargjort för alla länder i området, däribland Serbien och Montenegro (genom en tydlig hänvisning i stabiliserings- och associeringsavtalets genomföranderapport), att man förväntar sig att de kommer att arbeta intimt och konstruktivt tillsammans för att infria sina utsikter till medlemskap i EU.

Tills man uppnått en lösning på frågan om Kosovos slutliga status gör kommissionen allt den kan för att Kosovo skall förbli fast förankrat i stabiliserings- och associeringsförfarandet.

Man försäkrar sig om att våra politiska och finansiella instrument⁽¹⁾ är konsekventa och förstärker genomförandet av Kosovo-normerna i enlighet med EU:s långsiktiga synsätt för ett närmande, i syfte att motverka uppfattningen att några standarder inte längre krävs, så snart som statussamtalen påbörjats.

Kommissionen är också beredd att spela sin roll i EU:s bidrag till världssamfundets insatser genom att stödja FN:s särskilda representant i statussamtalen och i genomförandet av FN:s eventuella säkerhetsresolutioner efter resolution 1244. Man stöder tanken på en uppstramad internationell närvaro och lämnar över så stort ansvar som möjligt till lokala myndigheter, vilka bör vara våra direkta förhandlingspartner i framtiden.

Den brittiska tidningen the Guardian rapporterade tisdagen den 13 september 2005 att kinesiska kosmetikaföretag använder hud från avrättade fångars kroppar för att framställa skönhetspreparat som säljs i Europa. Agenter för företaget har berättat för presumtiva kunder att man använder kollagen, framställd av hud som tagits från skjutna fångar, för att tillverka läppreparat och preparat mot rynkor. Agenterna hävdar att företagets produkter har exporterats till Storbritannien (och med största sannolikhet även till andra EU-länder) och att användningen av hud från dömda fångar för att tillverka skönhetspreparat är ”traditionell” och ingenting som det finns anledning att ”göra en stor affär av”. Läkare och politiker menar att detta avslöjande åskådliggör de faror som människors tilltagande strävan att förbättra sitt utseende medför. Utöver de etiska aspekterna finns det även en potentiell risk för infektioner. Vilka åtgärder avser kommissionen vidta – med hänvisning till dessa upprörande avslöjanden – för att ta fram bestämmelser som syftar till att kontrollera kosmetisk behandling med produkter som kollagen och för att sätta stopp för denna avskyvärda handel?

(EN) Kommissionen är bestört över den information som ledamoten har lagt fram om att hud som tagits från avrättade fångars kroppar eventuellt används för att utveckla skönhetsprodukter som säljs i EU.

Till att börja med betraktas mänskligt kollagen för behandling av läppar och rynkor inte som en kosmetisk produkt enligt gemenskapens lagstiftning. Kommissionen konstaterar också att under alla förhållanden förbjuds enligt EU-lagstiftningen, på grund av risken för överföring av smittsamma sjukdomar, användning av mänskliga celler, vävnader och produkter av mänskligt ursprung i kosmetiska produkter.

Dessa produkter faller därför under direktivet om vävnader och celler.

Detta direktiv antogs av EU i mars förra året, och i det fastslås krav på kvalitet och säkerhet för mänskliga vävnader och celler. Direktivet medger inte sådan praxis som den som beskrivs i medierna när det gäller anskaffning av kollagen för skönhetsprodukter.

I direktivet (2004/23/EG) garanteras att det ökande antalet patienter i EU som behandlas med mänskliga vävnader och celler kan lita på att dessa ämnen är säkra och av god kvalitet.

Direktivet om vävnader och celler omfattar också villkor om bland annat standarder för donation av mänskliga vävnader och celler. Där behandlas också kraven för att anskaffningen av dessa skall godkännas och för att de företag som ägnar sig åt sådan hantering som omfattas av direktivet skall godkännas.

Direktivet omfattar också ett villkor om reglering av import av vävnader och celler från tredjeland. I direktivet uppges tydligt och klart att medlemsstaterna skall vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att all import av vävnader och celler från tredjeland skall skötas av företag som är bemyndigade att göra det. Medlemsstater och företag som mottar sådan import skall se till att produkterna uppfyller de kvalitets- och säkerhetsnormer som föreskrivs i direktivet.

I direktivet anges också principiellt att program för användning av vävnader och celler bör grundas på filosofin om frivillig och obetald donation, givarens oegennytta och solidaritet mellan givare och mottagare. I artikel 13 föreskrivs att ”Tillvaratagande av mänskliga celler eller vävnader får genomföras först när alla obligatoriska krav i medlemsstaterna rörande samtycke eller auktorisering är uppfyllda”.

Direktivet skall införlivas i nationell lagstiftning senast den 7 april 2006.

När direktivet trätt i kraft kommer man genom detta att utförligt ta upp de förhållanden som nämns i parlamentets fråga.

Men medlemsstaterna kan inte undslippa sitt ansvar genom att de viktigaste delarna i direktivet, särskilt de som är av etiskt slag, gäller redan i dag.

Kommissionen vill försäkra ledamoten om att den kommer att ytterligare undersöka den information som har lämnats.

I Europeiska gemenskapernas övergripande förhandlingsförslag till WTO understryks hur viktigt det är att se till att liberaliseringen av handeln inte underminerar EU:s ansträngningar för att förbättra välbefinnandet för djur. Kommer kommissionen därför att göra djurs välbefinnande till ett kriterium när det fastställs vilka produkter som skall betraktas som känsliga och måste skyddas i samband med en sådan liberalisering?

En nyligen genomförd Eurobarometer-undersökning om husdjurs välbefinnande visar att fler människor i EU oroar sig för kycklingars välbefinnande än för andra djurarter. Att detta tas upp i rådets direktiv 1999/74/EG⁽¹⁾ om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns innebär stora framsteg. Dessa framsteg hotas dock av importen av torkade och flytande äggprodukter från höns som hålls under sämre förhållanden utomlands. Kommer kommissionen att ta med äggprodukter i de känsliga produkterna vid WTO-förhandlingarna om jordbruksavtalet?

(EN) I sin fråga begär ledamoten att djurskyddet bör vara ett relevant kriterium för urvalet av känsliga produkter inom ramen för de pågående Dohaförhandlingarna om jordbruk.

Känsliga produkter är ett begrepp som infördes genom det ramavtal som godkändes den 1 augusti 2004, där man föreskriver en annan behandling för känsliga produkter än för icke-känsliga produkter, men där ingen hänvisning till djurskydd görs. Om den behandling som föreskrivs för känsliga produkter lämpar sig bättre för de särskilda produkter som ledamoten hänvisar till beror på de modaliteter som man ännu inte kommit överens om i Genève.

Kommissionen kan ändå, såvitt det gäller framstegen i Dohaförhandlingarna, försäkra ledamoten att kommissionen är mycket mån om en väl avvägd uppgörelse för samtliga tre jordbruksaktörer, och med hänsyn tagen till andra frågor än handel vid ministermötet i Hongkong i år. Som ledamoten känner till återstår fortfarande åtskilligt arbete innan man kan komma fram till ett avtal i Hongkong med fullständiga modaliteter, däribland de känsliga produkterna och deras beskaffenhet, som är en viktig fråga för EU.

Handeln idag har ofta procentuella påslag på sina varor. Detta ger dåliga konkurrensfördelar för varor inom samma varugrupp med högt inköpspris. Det blir således svårt att konkurrera med varor av högre kvalitet. Ett påslag i ”kronor/euro etc.” skulle ge bättre och jämnare konkurrensförutsättningar. Ett exempel:

Konventionellt odlade tomater kostade förra veckan 8 kr i inköpspris; ekologiska tomater hade ett inköpspris på 14 kr. En procentuell ökning på 100 procent ger ett pris på 16 kr respektive 28 kr i handeln. Prisskillnaden ökar från 6 till 12 kr kilot mellan tomaterna. Hanteringskostnaden är ungefär densamma så detta motiverar ej större påslag, utan endast momsen borde ha den effekten.

Finns det möjligheter för ekologiska odlare att hävda att detta är konkurrenshämmande och strider mot lagstiftningen då de missgynnas på bekostnad av konventionella odlare?

Finns det möjligheter att göra uppgörelser mellan odlare och handlare i ett land om fasta istället för procentuella påslag per varugrupp, utan att detta skulle strida mot några konkurrensregler?

(EN) Frågeställaren är bekymrad över det påstådda fastställda påslaget som detaljhandeln tillämpar på jordbruksprodukter. Han nämner fall där detaljhandelns praxis resulterar i större påslag (i absoluta termer, t.ex. i euro) på organiska produkter. Han frågar om sådana större påslag strider mot konkurrensreglerna och om jordbruksproducenterna och detaljhandlarna i ett land enligt konkurrensreglerna kan komma överens om fastställda påslag i euro/kronor per produktgrupp.

Enligt gemenskapens konkurrensregler är det inte förbjudet för enskilda detaljhandlare att bestämma om sina påslag efter eget godtycke.

I det aktuella fallet kan större påslag för organiska produkter bero på en större efterfrågan på sådana produkter snarare än på ett försök att diskriminera dessa produkter.

Det finns inga gemenskapsbestämmelser som skulle föreskriva att konventionella och organiska produkter bör ha samma påslag, vare sig i procent eller i absoluta belopp.

I artikel 81.1 a i fördraget förbjuds att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs. Således kan varje fastställande av priser mellan privata parter utgöra ett brott mot gemenskapslagstiftningen, om detta fastställande av priser påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Utan att känna till detaljerna i fallet och de berörda produkterna är det omöjligt att säga huruvida vissa prisöverenskommelser mellan privata parter utgör sådant fastställande av priser som förbjuds i artikel 81.1 eller ett brott mot den gällande gemensamma organisationen av marknaden.

Prishöjningen på olja, kampen mot luftföroreningarna, branden i Fréjus-tunneln, trafiksäkerheten, kostnaderna för de skador på infrastrukturen som vägtransporterna vållar – allt detta talar i dag starkt för att godstransporter på järnväg obetingat bör prioriteras, för att motverka trängseln på vägarna.

Men översynen av vitboken om transporter av 2001 har börjat på ett sätt som sannerligen inte bådar gott. Inte nog med att de stora projekten för järnvägsinfrastruktur står stilla till följd av bristen på finansiering, utan till detta kommer också att Barrot den 12 juli deltog i en sammankomst som hölls av arbetsgivarna inom åkeribranschen och där avsikten helt öppet var att vitboken borde ses över på ett sätt så att järnvägarna skulle lämnas därhän till förmån för vägtransporterna.

Alltså sade Barrot vid denna sammankomst att han skulle ägna större uppmärksamhet åt att investeringarna i järnvägssystemet verkligen var relevanta och att han inte heller skulle ställa sig avvisande till att de nya medlemsstaterna investerade i motorvägar, varvid han samtidigt angav att vägtullarna för lastbilar på över 3,5 ton sannerligen måste vara rimligt tilltagna.

Tänker kommissionen äntligen ge impulser till en frivillig politik till förmån för godstransporter på järnväg, utgående från ett samarbete mellan de stora europeiska företagen för offentliga järnvägstjänster?

(FR) Kommissionen arbetar för närvarande med en översyn av vitboken, vilken planeras till början av 2006, och den medför en omfattande samrådsprocess med alla berörda sektorer och intressenter.

Denna samrådsprocess undergräver inte på något sätt vitbokens målsättningar och kommissionens politiska åtagande att bidra till att utveckla järnvägstransporterna. Antagandet av det första och andra järnvägspaketet är bevis på de framsteg som har gjorts. Kommissionen är fortsatt hängiven uppgiften att anta det tredje paketet. Utan att vilja föregå resultatet av halvtidsöversynen ser vi frågan utifrån två huvudaxlar:

Den första är förbättringen av infrastrukturen, särskilt den som rör järnvägstransporter. Man bör komma ihåg att av de 30 prioriterade projekten inom transeuropeiska transportnät är 22 järnvägsprojekt – med andra ord 80 procent av investeringarna. Kommissionen har visat att dess politik är förutseende genom att i budgetplanen 2007–2013 föreslå en gemenskapsbudget som ger möjlighet till ett tillräckligt utnyttjande. Beslutet vilar hos rådet och parlamentet. Kommissionens vice ordförande med ansvar för transportfrågor spillde ingen tid när han redan i juli utsåg samordnare för att övervaka fem särskilt komplexa projekt och främja driftskompatibiliteten genom ERTMS. I detta sammanhang deltog vice ordföranden vid invigningen av den första gränsöverskridande ERTMS, mellan Wien och Budapest, till följd av meddelandet från den 4 juli, i vilket de frågor som rör driftskompatibiliteten för utvecklingen av järnvägstransporter klargjordes.

Den andra axeln är inriktad på en mer effektiv användning av befintlig infrastruktur. I detta avseende bör man tänka på att det redan finns effektiv konkurrens i ett antal länder. I Förenade kungariket och Tyskland, där marknaden har varit öppen sedan 1995, ökade järnvägstransporterna exempelvis med 60 respektive 40 procent mellan 1995 och 2004.

De nya medlemsstaterna har specifika behov som kommissionen inte får förbise och det är viktigt att förbättra järnvägsinfrastrukturen samtidigt som man tänker på att förbättra vägtransporterna, särskilt ur säkerhetssynpunkt. Skyddet för medborgare och arbetstagare bör trots allt inte begränsas till ett enda transportmedel.

Oberoende av översynen av vitboken kommer främjandet av utvecklingen av järnvägstransporter i Europa att fortsätta att vara ett prioriterat område för kommissionen, som har planerat ett meddelande till 2006 om utvecklingen av särskilda korridorer för järnvägstransporter.

Stats- och regeringscheferna i Europeiska unionen beslutade under Europeiska rådets möte den 16-17 juni 2005 att utlysa en period av eftertanke vad gäller ratificeringen av konstitutionsfördraget. I ett uttalande som stats- och regeringscheferna gjorde i frågan omtalas den intensifierade och utvidgade debatt som bör föras i frågan, en debatt som de europeiska institutionerna skall bidra till och i vilken kommissionen har en särskild uppgift att fylla.

Ämnar kommissionen informera Europaparlamentet om vad den gjort i detta avseende under de tre månader som gått sedan uttalandet, eller om vad den planerar göra under den här perioden av eftertanke? I enlighet med det här uttalandet från Europeiska rådet löper perioden av eftertanke ut under första halvåret av 2006.

(FR) Kommissionens har lyssnat till det uttalande som antogs den 18 juni 2005 av stats- och regeringscheferna i EU:s medlemsstater vad gäller ratificeringen av Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Som kommissionens ordförande sade till parlamentet den 27 september 2005 stöder kommissionen, såsom saker och ting ser ut för närvarande, en period för grundlig reflektion över framtiden för det europeiska projektet. Kommissionen är även beredd att spela den roll som förväntas av den under denna period.

Kommissionen lämnade nyligen sitt bidrag till reflektionsperioden i form av ett meddelande till rådet, parlamentet och unionens övriga institutioner och organ. I meddelandet föreslås en plan D som syftar till ”dialog, diskussion och demokrati” och det innehåller en rad olika åtgärder för att bidra till de nationella diskussioner som enskilda medlemsstater har huvudansvaret för att anordna. Det fortsätter med ett antal åtgärder som skall vidtas på gemenskapsnivå av kommissionen, såsom besök av grupper av kommissionsledamöter till medlemsstaterna, rundabordskonferenser om demokrati och stöd för europeiska medborgarpaneler. Kommissionen hoppas att dessa initiativ så långt som möjligt tas i samarbete med de andra institutionerna och i första hand parlamentet.

Är kommissionen medveten om att den europeiska fotbollsorganisationen UEFA påstås användas för penningtvätt?

Om kommissionen inte känner till detta, tänker kommissionen kontakta UEFA i denna fråga?

Om kommissionen känner till detta påstående, vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att undersöka påståendet?

(FR) På grund av den attraktionskraft som den professionella idrotten har för stora delar av befolkningen blir de ekonomiska intressen som står på spel i den allt större, särskilt i samband med reklamen kring idrottsevenemang och TV-rättigheter. Denna trend är särskilt tydlig inom fotbollen, där allt fler stora klubbar blir fullfjädrade börsnoterade bolag. Dessutom är vissa matcher föremål för vadslagning, vilket bara ökar de ekonomiska insatserna. Mot bakgrund av dessa utvecklingar kan idrotten inte på något sätt betrakta sig som immun mot hotet från organiserad brottslighet i form av penningtvätt.

Effektiviteten hos åtgärder för att bekämpa penningtvätt, antingen i Europeiska unionen eller på internationell nivå, beror på inblandningen av de berörda organen och personerna (finansinstitut och vissa personer som är verksamma i näringslivet), som på grund av sin särskilda utsatthet för denna typ av brottslighet har en skyldighet att tillämpa strängare åtgärder för att förhindra och upptäcka penningtvätt.

De bestämmelser mot penningtvätt som har utvecklats av kommissionen utgör ett svar på behovet att upprätta kraftfulla murar mot infiltreringen av alla sektorer i ekonomin av den organiserade brottsligheten. Det ankommer därför på medlemsstaterna att genomföra de regler som föreskrivs i de relevanta gemenskapstexterna. Det första EU-direktivet mot penningtvätt (1991), som ändrades genom det andra direktivet (2001), antogs just i syfte att skydda den lagliga ekonomin mot kriminalitet. När FATF enades om en omarbetnings av sina standarder i juni 2003 behövde det befintliga direktivet uppdateras för att fortsätta att avspegla bästa internationella seder, i enlighet med de reviderade 40 rekommendationerna, samt Europeiska gemenskapens engagemang för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I enlighet med bestämmelserna i det tredje direktivet mot penningtvätt, som nyligen antogs av parlamentet och rådet, har finansinstitut och angivna icke-finansiella företag och branscher en skyldighet att visa försiktighet genom att identifiera sina kunder och de slutliga förmånstagarna för ekonomiska transaktionerna på ett pålitligt sätt. Dessutom består rollen för dessa institut och angivna branscher av att i ett tidigt skede i idrottssektorn, precis som i alla andra sektorer, identifiera transaktioner som kan användas för penningtvätt så att de kan varna de behöriga nationella myndigheterna med ansvar för kampen mot penningtvätt.

Kommissionen vill nämna att den inte har någon information som tyder på att vissa europeiska fotbollsklubbar används för penningtvätt. Den vill än en gång påpeka att den inte har någon utredningsbehörighet inom detta område och att det ankommer på Europeiska unionens medlemsstater att utföra lämpliga kontroller, särskilt när en idrottsklubb köps av personer eller med kapital av okänt ursprung.

Vad gör kommissionen och vad tänker den göra när det gäller vilseledande direktreklam för att se till att medborgarna skyddas mot företag som tillämpar sådana metoder nu och i framtiden?

Jag har till exempel fått brev från ett flertal personer i min valkrets om detta, och klagomål har framförts från olika EU-medlemsstater i fråga om de oärliga affärsmetoder som företaget European City Guide (ECG) tillämpar.

ECG är ett internetföretag som skickar ut vilseledande formulär till företag och ber om information om det aktuella företaget samt erbjuder det att ingå i ECG:s register. Formuläret ger intrycket att det är gratis att registrera sig, men när registreringen väl är genomförd och undertecknad har företagen i själva verket ingått ett avtal som kräver att de betalar avgifter. ECG sänder sedan brev med hot om rättsliga åtgärder om betalningen uteblir, och indrivningsföretag anlitas för att skrämma företag att betala. Det drivs nu en kampanj mot ECG, och en framställning har ingivits till Europaparlamentet.

(EN) Kommissionen är förpliktad att garantera en hög nivå på konsumentskyddet i hela EU.

Beträffande vilseledande reklam i samband med business-to-business förbjuds sådant i direktivet om vilseledande reklam⁽¹⁾, inklusive reklam som riktar sig till affärskunder, till exempel sådan svindel som European City Guide ägnar sig åt. Genomförandet av EU:s konsumentlagstiftning ligger i händerna på nationella domstolar och myndigheter och det finns därför begränsat utrymme för åtgärder från kommissionens sida.

I den mån det rör sig om icke-rättsliga åtgärder beträffande ohederlig praxis i samband med business-to-business, vill kommissionen påpeka att man också stöder utvecklingen och tillämpningen av uppförandekoder. Dessutom kommer kommissionen snart att offentliggöra en rättslig undersökning om otillbörliga affärsmetoder i samband med e-handel mellan företag.

Kommissionen vill ändå i fråga om det återkommande fallet med European City Guide informera ledamoten om att trots att kommissionen saknar genomförandebehörighet vill kommissionsledamoten med ansvar för hälsa och konsumentskydd noga följa denna fråga. Därför kommer han personligen att skriva till sina kolleger i de medlemsstater som berörs av de tvivelaktiga metoder som exempelvis European City Guide utövar och uppmärksamma dem på att respektive gemenskapslagstiftning är bristfälligt genomförd.

Vilka är de senaste siffrorna som kommissionen har tillgång till om den sammanlagda ekonomiska vinst som EU:s inre marknad medför för EU-medborgarna?

(EN) En omfattande undersökning av den totala ekonomiska effekten av den inre marknaden genomfördes 1996 och publicerades 1998. Där fastslogs att bruttonationalprodukten 1994 var mellan 1,1 och 1,5 procent högre än den skulle ha varit om den inre marknaden inte funnits. Samma år uppskattades ökningen för sysselsättningen att uppgå till mer än 300 000 anställningar.

Sedan dess har delbedömningar gjorts. Bland de senaste är

meddelandet som utfärdades vid den inre marknadens tionde årsdag och innefattade en ny runda med makroekonomiska uppskattningar av effekten av 1992 års program. Enligt dessa uppskattningar var EU:s BNP 2002 1,8 procent eller 164,5 miljarder euro högre tack vare den inre marknaden. Dessutom hade omkring 2,5 miljoner arbetstillfällen inrättats i EU sedan 1992 som ett resultat av att gränserna öppnats mellan medlemsstaterna.⁽¹⁾

Enligt en undersökning som kommissionen gjort som grundade sig på räkenskaper från EU-företag har man funnit belägg för att den inre marknaden haft en betydande effekt på produktiviteten. Effektiviteten, så som den mäts i tillgångarnas avkastningsförmåga, ökade cirka 25 procent mellan 1993 och 2001.⁽²⁾

I en undersökning som genomfördes åt kommissionen om offentlig upphandling gjordes en bedömning av den ekonomiska vinst som tillämpningen av EU:s direktiv medförde. Resultaten visar att de insynsförfaranden som krävs i direktiven åstadkom ca 30 procent lägre priser på varor, tjänster och arbetskontrakt. Undersökningen visade också att möjligheten för utländska företag med verksamhet i andra medlemsstater att erhålla kontrakt i själva verket är jämförbar med möjligheten för inhemska företag som lämnar anbud i sina hemländer.⁽³⁾

Hur kommer kommissionen närmast att gå vidare med direktivet om atypiskt arbete?

(FR) Förslaget till direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag, som ledamoten utan tvekan menar, håller fortfarande på att diskuteras av rådet. Det måste anta en ståndpunkt om kommissionens ändrade förslag, vilket innefattade ett antal ändringsförslag från parlamentet vid den första behandlingen av det inledande förslaget.

Naturligtvis bör detta förslag, precis som alla andra kommissionsinitiativ, bedömas med hänvisning till lagstiftningsutvecklingen. Det var därför som kommissionen i sitt meddelande av den 27 september 2005⁽¹⁾ uppgav att den förbehöll sig rätten att ompröva förslaget om personal som hyrs ut av bemanningsföretag mot bakgrund av de kommande diskussionerna om andra förslag.

Genom förordning (EG) nr 639/2003⁽¹⁾ sänktes åldersgränsen för exportbidrag för kor och kvigor från 36 till 30 månader. Tidigare var man enligt förordning (EG) nr 615/1998⁽²⁾ berättigad till bidrag för djur som var upp till 36 månader gamla vid exporten.

Detta har gjort livet svårare för uppfödare i bergsområden. De är bundna av höstkalvningar i alpcykeln. Dessutom utvecklas alpina nötkreatursraser som betar på alpängar långsammare än andra på grund av den hårda miljön och de kan av biologiska skäl inte betäckas förrän de är 24 månader gamla.

Kan kommissionen omgående bevilja ett undantag för alpina nötkreatursraser och höja exportåldern för nötkreatur i bergsområden till den tidigare gränsen på 36 månader?

(EN) Beslutet att sänka åldersgränsen för exportbidrag för renrasiga hondjur från 36 till 30 månader fattades mot bakgrund av statistik över vår export av renrasigt nötkreatur som visade att det huvudsakligen var unga, renrasiga hondjur som exporterades. Även i dag är det övervägande för djur under 30 månader som man söker exportbidrag.

Ur teknisk synvinkel anser kommissionen att det fortfarande går att dra nytta av exportbidrag vid export av kvigor, och i vissa fall även unga kor av alpina nötkreatursraser, om den genomsnittliga parningsåldern är 24 månader.

Utöver den administrativa aspekten verkar det svårt att upprätta ett särskilt system för alpina kreatursraser, såsom efterfrågas, med tanke på att detta inte är tillåtet enligt den exportnomenklatur som används för att fastställa vilka kategorier av djur som skall vara bidragsberättigade. Dessutom finns det uppfödare som har och föder upp djur av dessa raser utanför bergsområden, där uppfödningsförhållandena är annorlunda.

Slutligen har den allmänna oron när det gäller export av levande djur med exportbidrag ökat kontinuerligt. Kommissionen medger att det hittills främst är exporter av boskap för slakt som har väckt mycket kritik. Men även exporten av renrasiga djur har kritiserats, på grund av de långa transporterna.

Mot bakgrund av detta kan kommissionen inte genomföra de efterfrågade anpassningarna.

Behandlingen av kommissionens förslag till förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH) pågår som bäst i Europaparlamentet. Utgångspunkten för parlamentets behandling av ärendet är det förslag som kommissionen lade fram den 29 oktober 2003 (KOM(2003)0644 slutlig). Mitt under denna behandling i parlamentet har tydligen kommissionen nu planer på att lägga fram ett nytt förslag till förordning. Att göra detta utan att invänta parlamentets ställningstagande är exceptionellt. Vad är orsaken till att kommissionen inte inväntar Europaparlamentets första behandling innan man agerar?

Uppgifter i media har gjort gällande att EU-kommissionen har författat ett modifierat förslag till kemikalielagstiftningen REACH. Detta informella dokument är daterat den 20 september 2005. Kommissionens nya förslag innehåller flera av de synpunkter som framförts i utskotten för industri och den inre marknaden, två av de utskott som har behandlat REACH. Kommissionens agerande har väckt irritation inom miljörörelsen. Kritik har framförts mot att kommissionen genom sitt agerande försöker påverka parlamentets fortsatta behandling av REACH.

Kan kommissionen klargöra orsaken till att den mitt under pågående debatt i EU-parlamentet lägger fram ett nytt dokument om kemikalielagstiftningen REACH? Vilket är syftet med detta dokument?

(EN) Ledamoten kan vara försäkrad om att kommissionen inte har några planer på att lägga fram ett nytt förslag till förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH).

Kommissionen skulle vilja påminna om att den i sitt meddelande till Europeiska rådets möte våren 2005 när det gäller den föreslagna REACH-förordningen betonade behovet av att komma fram till ett beslut som står i överensstämmelse med Lissabonmålen i fråga om EU-industrins konkurrenskraft och främjande av innovation och som kommer att leda till en påfallande förbättring på hälso- och miljöområdet till gagn för EU-medborgarna. Kommissionen aviserade dessutom sin vilja att fullt ut samarbeta med parlamentet och rådet i arbetet med att hitta pragmatiska lösningar på nyckelfrågor som dykt upp under behandlingen av REACH i syfte att förbättra förslagets användbarhet. Detta angreppssätt har rent allmänt välkomnats.

Under behandlingen av REACH-förslaget i rådet och parlamentet har ansvariga kommissionsledamöter ofta uppmanats att ange sin inställning till de huvudfrågor som utkristalliserat sig och som gett upphov till särskilda ändringsförslag från de ansvariga utskotten och/eller rådets ordförandeskap.

Som svar på denna typ av begäran och med tanke på de uppmuntrande tidiga framsteg mot en överenskommelse i rådet och parlamentets första behandling ansåg kommissionsledamöterna med ansvar för näringsliv och industri respektive för miljö det lämpligt att göra det möjligt för kommissionens förhandlare att delta i diskussionen.

Kommissionen kommer endast att lägga fram ett ändrat förslag mot bakgrund av parlamentets första behandling.

Den grekiska regeringen föreslår en värdepapperisering av förfallna skulder för att få in intäkter till det offentliga och täcka en del av det offentliga underskott som härrör från revisionen av de offentliga finanserna 2004.

Värdepapperisering av skulder är en högst tillfällig åtgärd som inte nämnvärt förbättrar det faktiska ekonomiska läget, som dessutom kraftigt avviker från regeringens prognoser när det gäller skatteintäkternas storlek, på grund av dåligt fungerande kontrollmekanismer, och tillväxttakten.

På vilket stadium befinner sig kommissionens diskussioner med den grekiska regeringen om huruvida värdepapperisering av förfallna skulder skall godtas som ett sätt att täcka det offentliga underskottet?

Vilka förutsättningar, villkor och garantier kommer kommissionen och Eurostat att kräva om ansökan godtas, detta med tanke på att vissa medlemsstater redan fått avslag på motsvarande ansökningar, medan andra inte uppnått de förväntade resultaten?

(EN) Kommissionen känner till de grekiska myndigheternas avsikter att värdepapperisera fordringar, i synnerhet när det gäller skattefordringar.

Ur redovisningssynpunkt har Eurostat för närvarande kontakt med de grekiska statistikmyndigheterna angående hanteringen av dessa åtgärder. De grekiska myndigheterna har redan gett en allmän beskrivning av sina avsikter, men Eurostat har ännu inte fått en fullständig dokumentation.

Enligt redovisningsreglerna är effekterna av värdepapperiseringen av det offentliga underskottet främst beroende av att man överför riskerna till den privata sektorn. För att värdepapperiseringen skall kunna redovisas som en minskning av budgetunderskottet måste regeringen ha fört över de flesta riskerna och förmånerna till den privata sektorn, annars redovisas värdepapperiseringen som lån. Det går inte att göra en bedömning av alla de relevanta delarna (eventuellt utbyte av tillgångar, garantier, förekomsten av ett uppskjutet inköpspris, förvaltning av tillgångar, osv.) för varje transaktion förrän kontraktet har analyserats noggrant.

Mer allmänt har Eurostat för avsikt att så snart som möjligt förtydliga reglerna för emission av värdepapper för alla medlemsstater i ENS 95 handledning över offentligt underskott och offentlig skuldsättning. Detta beror på att det nyligen har uppstått tolkningsproblem med de befintliga reglerna, särskilt när det gäller garantivillkor och regeringens överföring av risker och förmåner.

Vid en föreläsning på Qinghua-universitetet i Peking den 9 september 2005 yrkade den ungerske premiärministern Ferenc Gyurcsány på att viseringstvånget för kinesiska medborgare skulle upphävas.

Enligt ungerska och internationella medier uppgav Gyurcsány att Ungern är ett av de EU-länder som anser att viseringstvånget för kinesiska besökare bör upphävas och att det endast är ett fåtal stater inom EU som vill att det skall behållas.

Har kommissionen några planer på att upphäva viseringstvånget för kinesiska medborgare?

Kan kommissionen kommentera den ungerske premiärministerns uttalande mot bakgrund av den pågående ”utformningen” av EU:s gemensamma viseringspolitik?

(EN) Kommissionen hänvisar ledamoten till sitt svar på den prioriterade skriftliga frågan P-3399/05 av Kinga Gál om samma ämne.

Den 22 juli 2005 lade kommissionen (generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet) fram ett förslag till rekommendation om en uppförandekod för ideella organisationer. I detta dokument påstås det att det finns bevis på att ideella organisationer har använts för att finansiera terrorism och begå andra brott. Trots att man erkänner att de ideella organisationerna spelar en avgörande roll när det gäller att utföra viktiga humanitära verksamheter och tjänster för medborgare, räknar man i förslaget upp en rad förslag till övervakning som inte bara skulle rubba organisationernas verksamhet utan också förvränga deras uppgift. Ingenstans i dokumentet anges orsakerna till att de ideella organisationerna klassificeras som mottagliga för kriminell verksamhet. Det är visserligen önskvärt att skapa öppenhet och insyn i verksamheten, men genom förslaget om att inrätta ett övervakningsorgan som skall ansvara inför regeringarna sätts de ideella organisationernas autonomi och handlingsfrihet på spel. Anser inte kommissionen att den bör dra tillbaka sitt förslag, som i själva verket skulle underkasta de ideella organisationerna en övervakning som fråntar dem deras demokratiska legitimitet?

Bör inte kommissionen snarare främja en strukturerad dialog med de ideella organisationerna, där man utgår från helt andra premisser och i stället för dessa ensidiga regler skapar sådana som kan delas också av de ideella organisationerna?

(EN) Ledamoten känner säkert till arbetsgruppens mot penningtvätt (FATF) ”Särskilda rekommendationer” om finansiering av terrorism. FATF:s uppgift är att samordna och gå i spetsen för den internationella kampanjen mot brottslig penningtvätt och finansiering av terrorism. I den särskilda rekommendationen VIII begär man att länder skall ta itu med den ideella sektorns utsatthet när det gäller finansiering av terrorism.

Vidare uppmanade Europeiska rådet i sina slutsatser av den 16–17 december 2004 kommissionen att före slutet av 2005 utarbeta förslag om hur man förhindrar att ideella organisationer utnyttjas för finansiering av terrorism. Dessutom uppmanar rådet i sin förklaring om EU:s reaktioner på bombattentaten i London den 13 juli 2005 till att det upprättas en uppförandekod för att förhindra att terrorister utnyttjar välgörenhetsinrättningar.

Med anledning av detta planerar kommissionen att i år skicka ut ett meddelande om finansiering av terrorism med en rekommendation till medlemsstaterna att uppmuntra till efterlevnad av de första principerna i en uppförandekod.

Utkastet till kommissionens meddelande har setts över noggrant utifrån de kommentarer som kommissionen fick under den offentliga utfrågningen. Kommissionen kommer genom meddelandet att främja en dialog under strukturerade former med den ideella sektorn. Meddelandet kommer att innebära början på ett nytt skede i debatten med den ideella sektorn om frågan. Kommissionen planerar att arrangera en konferens 2006 i vilken den ideella sektorn och offentliga organ skall delta för att nå ett samförstånd när det gäller problemet med att förhindra och bekämpa utnyttjandet av ideella organisationer till finansiering av terrorism och andra brottsliga syften.

Slutligen skulle kommissionen vilja betona att syftet med rekommendationen och ramen för en uppförandekod inte på något sätt är att undergräva den viktiga humanitära verksamheten och andra viktiga verksamheter som de ideella organisationerna i EU utför. Syftet med det förslag som kommissionen planerar är att uppmuntra ideella organisationer att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig själva mot utsattheten för finansiering av terrorism och andra former av brott.

Vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002 fastställdes ett mål för den gränsöverskridande överföringskapaciteten av el motsvarande 10 procent av den befintliga produktionskapaciteten i varje enskild medlemsstat i syfte att förbättra nätens tillförlitlighet, nätsäkerhet, leveranssäkerheten och den inre marknadens funktion. Den gränsöverskridande överföringskapaciteten ingår i det transeuropeiska energinätverket och är absolut nödvändig för att operatörerna på elmarknaden skall få tillgång till andra nationella marknader.

Kan kommissionen uppge hur läget ser ut när det gäller den gränsöverskridande överföringskapaciteten mellan Frankrike och Iberiska halvön samt ange hur denna påverkar elmarknaden i Spanien, Portugal och Iberiska halvön?

(EN) I parlamentets och rådets beslut om det transeuropeiska energinätverket anges de prioriterade projekten ”EL.3. Frankrike–Spanien–Portugal” som främst syftar till att öka samtrafikförmågan mellan dessa länders elnät.

Frankrike och Spanien har gått med på att öka kapaciteten med ytterligare runt 1 200 MW utöver de nuvarande 1 400 MW under 2006, med målet att uppnå 4 000 MW i framtiden. I detta syfte håller man i flera genomförbarhetsstudier på att undersöka olika alternativ för att transportera extra wattal över östra, centrala och västra Pyrenéerna. Under budgetposten Transeuropeiska nät anslogs sammanlagt 2,5 miljoner euro till undersökningar av olika former av samtrafik mellan Spanien och Frankrike.

Den nuvarande samtrafikförmågan om 1 400 MW mellan Spanien och Frankrike utgör endast 2,3 procent av den kapacitet som finns installerad i Spanien. Detta gör att linjen i östra Pyrenéerna utnyttjas till sin yttersta kapacitet, vilket leder till att det ofta blir överbelastningar och oftast även till att den tillgängliga gränsen överskrids. Även det planerade målet med en överföringskapacitet av 4 000 MW ligger en bra bit under målet tio procent.

2001 skrev den spanska och den portugisiska regeringen under ett avtal om att utveckla en gemensam elmarknad för Iberiska halvön. Man håller på att bygga en ny förbindelselänk från öst till väst mellan Sines (Portugal) och Balboa (Spanien) och man håller även på att uppgradera förbindelsen mellan Aldeadavilla (Spanien) och Recarei (Portugal). Dessutom kommer man att förstärka den nord-sydliga förbindelsen i Portugal (Valdigem–Viseu–Anadia). Den nuvarande överföringskapaciteten mellan Portugal och Spanien ligger över målet med tio procent, vilket gör det möjligt att importera upp till tio procent av Portugals elbehov från och/eller via Spanien.

Även om nio procent av Portugals elbehov importerades från Spanien redan 2003 bör det emellertid noteras att den genomsnittliga nivån på överbelastningar från Spanien till Portugal under första halvan av 2004 var 25 procent och att den nådde 66 procent i juli 2004 samt 47 procent i augusti 2004 (se ärende COMP/M.3440–EDP/ENI/GDP – skäl 80–83).

Det finns farhågor om att det bud om övertagande som ett spanskt energikonsortium nyligen lagt kan leda till snedvridning av konkurrensen inom energisektorn i Spanien och Portugal och att detta eventuellt inte är förenligt med målsättningarna i fördraget om värnandet om en rättvis konkurrensmiljö.

Vilka anmälningsfrister gäller för dylika bud? Har något lands regering eller någon organisation som slår vakt om konkurrensförhållandena begärt att kommissionen skall intervenera? I så fall när?

(EN) Företagskoncentrationen Gas Natural/Endesa meddelades till den spanska konkurrensmyndigheten den 12 september 2005 med antagandet att den inte hade gemenskapsdimension. På begäran av Endesa håller kommissionen nu på att noggrant kontrollera om detta antagande är korrekt och kommissionen kommer att tillkännage resultatet av undersökningen så fort som möjligt.

I enlighet med artikel 4.1 i koncentrationsförordningen⁽¹⁾, skall ”Koncentrationer med en gemenskapsdimension […] anmälas till kommissionen innan de genomförs och efter ingåendet av avtalet, tillkännagivandet av det offentliga budet…”

I enlighet med samma artikel får anmälan ”också göras när de berörda företagen kan visa för kommissionen att de har en ärlig avsikt att ingå ett avtal eller, när det gäller ett offentligt bud, när de offentligt har tillkännagivit en avsikt att lägga ett sådant bud…”.

Fortfarande med antagandet att Gas Natural/Endesa inte hade en gemenskapsdimension begärde den portugisiska konkurrensmyndigheten den 21 september att kommissionen, i enlighet med artikel 22 i EG:s koncentrationsförordning, skulle bedöma de konkurrensmässiga konsekvenserna av koncentrationen inom landets territorium. Den 7 oktober anslöt sig den italienska konkurrensmyndigheten till denna begäran. Kommissionen kommer att fatta beslut om dessa begäranden den 27 oktober 2005.

Vid frågestunden i januari frågade jag kommissionsledamoten när hans förslag skulle komma. Nu är det oktober, och det utlovade datumet har passerats för länge sedan. När lovar han nu att lägga fram förslaget? Under tiden har vi fortfarande ingen klar bild av de organiserade kriminella ligornas verksamhet i unionen – en brist som är bra för brottslingarna men dålig för medborgarna.

(EN) Som ledamoten känner till är kommissionen mycket angelägen om att utveckla högkvalitativ statistik över brott och rättsskipning i brottmål. På medellång sikt är syftet med projektet att samla in tillgängliga indikatorer och statistik inom olika områden samt att öka kvaliteten på dessa. På lång sikt är syftet att utveckla en harmoniserad statistik över brott och rättsskipning i brottmål. Arbetet utförs enligt flera olika men samordnade drag. Harmoniseringen av statistik över brott och rättsskipning i brottmålkommer att kräva stora ekonomiska och mänskliga resurser, såväl i medlemsstaterna som i kommissionen, och den måste göras steg för steg och bygga på kunskap, så att alla medlemsstater kan vara överens om att de harmoniserade definitionerna och reglerna är användbara och att den utarbetade statistiken betyder något.

När det gäller organiserad brottslighet i allmänhet har Europol beslutat att inte delta i arbetet med att utveckla långsiktiga kvantitativa mått utan att i stället lägga sin energi på att utveckla kvalitativ information till utvärderingen av hotbilder avseende den organiserade brottsligheten (OCTA) som kommer att offentliggöras första gången 2006. Här kommer man att göra en utvärdering av det hot som den organiserade brottsligheten utgör som skall fungera som underlag för adekvata mätningar.

De enorma metodproblemen med de olika nationella statistiksystemen undersöktes av en arbetsgrupp bestående av experter från tolv medlemsstater som sammankallats av Eurostat i maj och juni 2005. Utifrån arbetsgruppens utvärdering av uppgifter som redan finns tillgängliga i medlemsstaterna kommer man att börja samla in uppgifter i slutet av 2005 med information som bygger på polisrapporter och fängelsepopulationer. Kommissionen är i färd med att anlita oberoende experter som skall komplettera samlingen.

Arbetsgruppen bekräftade att det för närvarande inte finns några stora mängder systematisk information om organiserad brottslighet i medlemsstaterna men att kommissionen har inlett ett antal undersökningar som man hoppas skall ge användbara riktlinjer så att man kan inkludera den organiserade brottsligheten i uppgiftssamlingen. Eurostat skall till 2007 lägga fram en gemensam modul om bestraffning som skall inkluderas i nationella undersökningar så att det blir lättare att jämföra dessa uppgifter.

För att kunna göra en fortlöpande och heltäckande utvärdering av handlingsplanen för narkotikabekämpning 2005–2008 har kommissionen, i samarbete med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) och Europol, skapat olika utvärderingsverktyg/-indikatorer för var och en av åtgärderna i handlingsplanen. ECNN och Europol samlar regelbundet in uppgifter om detta område, vilket gör att man kan få en överblick över situationen i EU på detta område.

När det gäller det särskilda problemet med rasistiska brott spelar även Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC) en aktiv roll. EUMC framställer rapporter om rasism och offentliggjorde i synnerhet en särskild rapport om rasistiskt våld förra våren. För att kunna övervinna de hinder för insamling av uppgifter som anges i rapporten, och för att öka mängden och kvaliteten på de tillgängliga uppgifterna om rasistiskt våld, kommer EUMC under 2006 att genomföra en provundersökning på offer för rasism. Kommissionen stöder detta arbete.

I ett meddelande som planeras skickas ut i slutet av 2005 kommer kommissionen att ange riktlinjerna för utvecklingen de kommande åren samt upprätta en expertgrupp som vid sidan av arbetsgruppen skall ge kommissionen råd.

Kan kommissionen ange om den har sammanställt en specifik rapport om konkreta åtgärder från EU:s SIDA för att bekämpa och utrota aids-gisslet i utvecklingsländerna?

Kommer kommissionen i så fall att göra denna rapport omedelbart tillgänglig för parlamentets ledamöter?

(FR) Från och med år 2005 har kommissionen beslutat att anta en gemensam syn på de stora utmaningarna till följd av de tre främsta smittsamma sjukdomarna, hiv/aids, malaria och tuberkulos inom en sammanhängande och samordnad politisk och strategisk ram. Därför antog kommissionen den 26 oktober 2004 en andra rapport om de framsteg som har gjorts av Europeiska gemenskapens handlingsprogram mot hiv/aids, malaria och tuberkulos⁽¹⁾, vilken sedan dess har överlämnats till rådet och parlamentet.

Den främsta målsättningen med rapporten var att ge en övergripande bild över de framsteg och/eller resultat som har uppnåtts inom vart och ett av följande områden: åtgärdernas effekt, tillgång till mediciner och stöd till forskning och utveckling om nya behandlingsresurser för att bekämpa dessa sjukdomar.

Samtidigt som kommissionen fördelar anslag till sjukvårdsprogram i partnerländer är de belopp som är specifikt öronmärkta för hiv/aids inte kvantifierbara. Finansieringen av vårdsektorn i enskilda länder under olika program har i motsvarande grad minskat (från ett årligt belopp om 393 miljoner euro mellan 1998 och 2002 till 246,6 miljoner euro mellan 2003 och 2006). Förutom budget- och sektorsstöd har anslag som är specifikt öronmärkta för att bekämpa de tre sjukdomarna ökat avsevärt från 59,3 miljoner euro per år mellan 1994 och 2002 till 235 miljoner euro per år mellan 2003 och 2006 från alla källor (Europeiska utvecklingsfonden, specifika budgetposter, forskningsfonden) Särskilt har det mellan 2003 och 2006 skett en stadig ökning inom budgetposter för gemenskapsstöd till utvecklingsländer i kampen mot dessa tre sjukdomar, de regionala fondanslagen för länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) samt anslag som tilldelas under sjätte ramprogrammet för forskning till dessa tre sjukdomar (fyra gånger under femte ramprogrammet).

För perioden 2003–2006 har kommissionen öronmärkt ett belopp om 200 miljoner euro till EDCTP under sjätte ramprogrammet för forskning⁽²⁾. Detta pilotprojekt, som kallas partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning, fick ett motsvarande bidrag (200 miljoner euro) från de deltagande europeiska länderna och är inriktat på utveckling av nya mediciner, vacciner och mikrobicider som är verksamma mot de tre sjukdomarna i fråga och ökar kapaciteten för klinisk forskning i de afrikanska länderna söder om Sahara. Ytterligare 220 miljoner euro har öronmärkts för genomförandet av otaliga grundläggande och prekliniska forskningsprojekt under sjätte ramprogrammets varaktighet.

Kommissionen har lämnat ett betydande bidrag till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, samt andra partnerskapsprogram, som t.ex. det internationella aidsvaccininitiativet (IAVI), den globala alliansen för vacciner och immunisering (GAVI) och det internationella partnerskapet avseende mikrobiocider (IPM). Kommissionens totala bidrag till den globala fonden mellan 2001 och 2005 uppgick till 432,5 miljoner euro. 2006 uppgick kommissionens bidrag till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria till nästan 90 miljoner euro, varav 62 miljoner euro togs ur Europeiska utvecklingsfonden.

Kommissionen inser att bioetanolbranschen är viktig liksom att EU:s jordbrukare, som är landsbygdsmiljöns väktare, på allvar skulle kunna och vilja bidra till kontrollen av klimatförändringarna genom att använda jordbruksmark på alternativa sätt för produktion av alternativa och förnybara energiresurser.

Kan kommissionen kommentera medlemsstaternas utnyttjande av tillgängliga EU-medel för att skapa biobränsleprojekt i Europa och om den anser att utnyttjandegraden är tillfredsställande eller inte?

(EN) I och med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2003 kan jordbrukare nu odla vilken typ av biomassa som helst för energianvändning utan att förlora direktstödet.

I enlighet med direktstödet behöver inte jordbrukarna uppge hur de utnyttjar sin jordbruksmark. Därför är kommissionens information om energigrödor som odlas på mark som kan beviljas direktstöd begränsad. Det finns mer detaljerad information när det gäller jordbrukares ansökningar inom systemet för arealuttag och energigrödor.

Enligt systemet med arealuttag, som gör det möjligt att odla industrigrödor på areal som måste tas ut används ungefär 900 000 hektar till produktion av energigrödor.

Dessutom införde man i och med reformen 2003 en särskild premie för energigrödor om 45 euro per hektar för en högsta garantiareal om 1,5 miljoner hektar. Under 2004, som var det första året som regeln tillämpades, betalades energigrödepremien ut till ungefär 300 000 hektar.

Kommissionen tror att det antal hektar som man kan ansöka om energigrödepremier för kommer att öka under 2005 och åren därefter.

Den nuvarande produktionen av energigrödor räcker inte för att nå EU-målsättningen för förnybara energikällor till 2010.

Man planerar att utarbeta ett betänkande om genomförandet av energigrödepremien i slutet av 2006 och betänkandet kommer även att åtföljas av förslag till ändringar, där sådana behövs. När det gäller biobränsle borde marknadsandelen för i år uppnå 2 procent och sedan öka till 5,75 procent till 2010. Medlemsstaterna var tvungna att rapportera till kommissionen om utvecklingen på området under 2004 och 2005 och kommissionen kommer utifrån denna information att lägga fram en rapport till rådet och parlamentet under 2006. Kommissionen kan komma att föreslå ytterligare åtgärder om detta visar sig vara nödvändigt för att nå det planerade målet.

Biobränslen bidrar till att förkorta omloppstiden för växthusgas på olika sätt beroende på hur de produceras. Det skulle vara bra om man tog hänsyn till detta i politiken och främjade införandet av mer önskvärda biobränsletekniker.

Europeiska unionen har bidragit med ett betydande ekonomiskt stöd till forskning och utveckling inom området biobränsle under årens lopp. Inom det femte ramprogrammet stöddes biobränslen genom livskvalitets- och energiprogrammet. Under det nuvarande sjätte ramprogrammet stöds ett antal integrerade projekt inom området biobränslen.

Kommissionen håller på att utarbeta en handlingsplan för biomassa för att få igång diskussionen om att främja biomassa, däribland biobränslen, ännu mer. Diskussionen kommer även att behandlas i ett särskilt meddelande om biobränslen som kommer att komplettera de uppdragna strategierna, i synnerhet när det gäller användningen av biobränsle som råmaterial och de globala ramarna för EU:s biobränslepolitik.

Generaldirektoratet för konkurrens hävdade nyligen att företrädare för den engelska Premier League-fotbollen måste se till att ytterligare ett TV-bolag får ”en inte obetydlig bit av kakan” när sändningsrättigheterna fördelas.

Företrädarna för Premier League bör vid det här laget ha visat kommissionen att den håller på att genomföra en överenskommelse från 2003 om marknadsföring av tv-sändningsrättigheter för fotboll på ett ”realistiskt” sätt. Kan kommissionen bekräfta att den har mottagit ett svar från företrädarna för engelska Premier League och ange om den avser att skicka ut en invändning eller inte?

(EN) Kommissionen kan bekräfta att det har förts fortgående diskussioner med engelska Premier League angående deras kollektiva försäljning av sändningsrättigheter i Förenade kungariket och andra länder. I december 2003 lade Premier League fram förslag på ett antal åtaganden som innehöll en regel om att en köpare inte ensam skulle kunna få alla TV-rättigheter till direktsändningar i Förenade kungariket från 2007 och därefter. Dessa åtaganden behandlades vid en offentlig utfrågning 2004 och diskussionerna om resultatet av utfrågningen fortsatte under 2004 och 2005.

I juni 2005 lade Premier League fram ett omarbetat förslag som kommissionen påpekade var otillräckligt. Vid ett möte mellan kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens och Premier League tisdagen den 18 oktober 2005 lade Premier League fram ett ordentligt omarbetat förslag som förde de två parterna närmare en vänskaplig uppgörelse i fallet. Premier League har framförallt gått med på att rättigheterna skall säljas till den som lägger det högsta budet vid en enkel upphandling, enligt regeln att ingen köpare ensam kan köpa alla rättigheter till direktsändningar i TV. Kommissionen har gått igenom förslaget och fredagen den 21 oktober 2005 skickade den ett svar till Premier League där den bad Premier League inta en tydlig ställning gällande ett antal förtydliganden. Kommissionen kan vidare bekräfta att den fick ett svar från Premier League under kvällen måndagen den 24 oktober och att den för närvarande håller på att gå igenom detta svar noggrant.

I direktiven 2003/54/EG⁽¹⁾ och 2003/55/EG⁽²⁾ fastställs de grundläggande kriterierna för en lämplig liberalisering av gas- och elmarknaderna. Direktiven omfattar en rad minimikrav när det gäller den fria konkurrensen som är nödvändiga för att upprätthålla rimliga priser samtidigt som tjänster av god kvalitet tillhandahålls, de mest utsatta konsumenterna skyddas och leveransen säkerställs. Direktiven garanterar att alla inhemska kunder från och med den 1 juli 2007 fritt kan välja sin gas- och elleverantör.

Vilka är för närvarande enligt kommissionens uppfattning de största hindren för inrättandet av en verklig europeisk gas- och elmarknad?

(EN) De flesta bestämmelserna i direktiven 2003/54 och 2003/55 skulle ha införlivats av medlemsstaterna senast den 1 juli 2004. De viktigaste kraven var att öppna konkurrensen för alla icke-hushållskunder, att upprätta tillsyn på förhand för tillträde till el- och gasnätverk och att skilja systemansvariga för överförings- och distributionssystem från andra vertikalt integrerade företag.

De flesta medlemsstaterna har nu uppfyllt dessa krav. Men i flera stater genomfördes direktivet upp till ett år för sent. Sju medlemsstater har ännu inte meddelat vilka åtgärder som vidtagits för att införliva direktiven och överträdelseförfaranden har inletts.⁽³⁾

Kommissionen håller på att utarbeta en heltäckande rapport om tillämpningen av direktiven, så som anges i texterna (artikel 28 i eldirektivet och artikel 31 i gasdirektivet). Arbetet med rapporten pågår fortfarande, men bortsett från ovanstående förseningar av tillämpningen beror de stora hindren för verklig konkurrens – bland annat – på koncentrationer på många av de berörda marknaderna, bristen på sammanlänkningskapacitet mellan medlemsstater, olika nivåer när det gäller tillsynsmyndigheternas makt och oberoende, otillräcklig insyn i vissa marknader, bristen på likviditet på vissa grossistmarknader och eventuellt bristfälliga bestämmelser om åtskillnad. Man förutser att vissa av dessa frågor kommer att lösas gradvis genom de båda direktiven, förordningen om gränsöverskridande elhandel (1228/2003) och den kommande förordningen om gasöverföring.

I syfte att förtydliga konkurrensvillkoren på de europeiska gas- och elmarknaderna inledde kommissionen den 13 juni 2005 en undersökning inom de europeiska gas- och elsektorerna. Sektorsundersökningen, som är ett genomförandeverktyg i enlighet med EU:s konkurrensrätt, startades efter klagomål om prisökningar och brist på valmöjligheter för kunderna. De första resultaten av undersökningen kan väntas komma i slutet av 2005. Den slutliga rapporten väntas bli klar under 2006.

Efter den slutliga omröstningen i Europaparlamentet kommer den turkiska regeringen att lägga fram för det turkiska parlamentet protokollet om utvidgning av tullunionen till att omfatta de tio nya medlemsstaterna. I anslutning till ratificering kommer protokollet att omvandlas till turkisk lagstiftning och bli bindande ”erga omnes” d.v.s. inom och utom Turkiets gränser vad avser landets förbindelser med EU och tredjeländer. Om ratificeringsförfarandet sker i enlighet med vad som föreskrivs i den turkiska författningen när det gäller ratificering av ett internationellt fördrag kommer protokollet att få grundlagsstatus. Om protokollet läggs fram tillsammans med Turkiets unilaterala förklaring om Cypern – oavsett om Cypern enligt EU:s lagstiftning inte berörs av de rättsliga konsekvenserna – kommer, med hänvisning till vad som sagts ovan, denna unilaterala förklaring att få samma rättsliga kraft som lagen.

Vilka åtgärder har de Europeiska institutionerna, och i synnerhet kommissionen, vidtagit för att förebygga att förklaringen läggs fram för ratificering vilket skulle innebära att den enbart förblir en politisk förklaring utan rättslig verkan?

(EN) Det gläder kommissionen att EU och Turkiet har undertecknat tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet. Kommissionen förväntar sig att Turkiet kommer att ratificera protokollet och tillämpa det till fullo i vederbörlig ordning. Detta betonades av kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen vid hans besök i Turkiet i början av oktober.

När det turkiska parlamentet har godkänt ratificeringen av protokollet kommer, såvitt kommissionen förstår, Turkiets president att underteckna beslutet som innebär att Republiken Turkiet går med på att följa protokollet, och detta instrument kommer att deponeras hos rådets generalsekretariat.

I den förklaring som Europeiska kommissionen och dess medlemsstater utfärdade som svar på Turkiets deklaration vid undertecknandet av tilläggsprotokollet anges det tydligt att Turkiets förklaring är unilateral, inte ingår i protokollet och inte har någon rättslig inverkan på Turkiets skyldigheter enligt protokollet. Ratificeringsförfarandet berör endast protokollet.

Med hänvisning till det beslut som British Nuclear Fuels (BNFL) tillkännagav den 30 september 2005 om att företaget avser sälja viss nyckelverksamhet bl.a. British Nuclear Group – det företag som ansvarar för säkerheten vid de brittiska kärnkraftverken – önskas svar från kommissionen på följande fråga:

Kan kommissionen garantera att ifall den privata sektorn blir inblandad inget avkall kommer att göras på säkerheten vid upparbetningsanläggningen i Sellafield, vilken har ett underskott på 470 miljoner pund, och att det kommer att råda full insyn och full ansvarsskyldighet när det gäller dessa frågor?

(EN) Alla aktörer måste följa gemenskapens och nationella säkerhetsregler.

När det gäller säkerhetsåtgärder i fråga om kärnmaterial är såväl privata som offentliga innehavare av kärntekniska anläggningar enligt avdelning II, kapitel 7 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) skyldiga att göra en fullständig redovisning av sitt kärnämnesinnehav. Kommissionen ser till att innehavarna uppfyller sina rättsliga skyldigheter.

När det gäller kärnsäkerhet är de behöriga nationella myndigheterna ansvariga för att tillämpa gemenskapens förordningar i enlighet med avdelning II, kapitel 3 i Euroatomfördraget om hälsoskydd, oavsett om det sker någon finansiell omstrukturering inom sektorn.

De nationella myndigheterna med ansvar för säkerhet och strålskydd har hand om de kontroller som krävs; kommissionen har i uppdrag att självständigt övervaka och kontrollera att Euroatomfördraget följs, inklusive bestämmelserna om hälsoskydd, samt att även sekundärlagstiftningen som bygger på fördraget följs.

Slutligen har kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om grundläggande skyldigheter och allmänna principer för säkerheten i kärntekniska anläggningar. Direktivet diskuteras fortfarande.

De hedersrelaterade brotten i EU-länderna är fortfarande oroande. Enligt uppgifter från icke-statliga organisationer faller 5 000 kvinnor över hela världen årligen offer för hedersrelaterade brott. Till stor del handlar detta om kvinnor i Europa, främst kvinnor som kommit från tredje land, invandrarkvinnor som är medlemmar av muslimska folkgrupper.

Har kommissionen några kvalitativa och kvantitativa uppgifter om detta? Tänker den ta några konkreta initiativ i syfte att uppmana medlemsstaterna att ta itu med detta fenomen för att se till att de mänskliga rättigheterna och rättsstaten upprätthålls i EU?

Dessa konflikter berör kvinnor av turkisk nationalitet, vilket också framgår av Europaparlamentets resolution om turkiska kvinnors roll i det sociala, politiska och ekonomiska livet (P6_TA(2005)0287). Har kommissionen beaktat denna aspekt i inträdesförhandlingarna med Turkiet? Tänker kommissionen verka för en samordnad politik i syfte att öka medvetandet och informera om detta fenomen i medlemsstaterna och kandidatländerna?

(EN) Kommissionen har inga tillförlitliga uppgifter om omfattningen av hedersmord i Europa. Med hänsyn till bristen på brottsstatistik av hög kvalitet på EU-nivå har kommissionen åtagit sig att utveckla ett system för jämförbar statistik inom EU om brottslighet och rättsväsende, i samarbete mellan Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet och Eurostat.

Kommissionen kommer inom kort att offentliggöra ett meddelande om jämförbar statistik över brottslighet och rättsväsende med en långsiktig handlingsplan för att utveckla jämförbar statistik. För att bidra till en förbättrad statistisk övervakning av våld mot kvinnor, unga och framför allt barn, samt till en harmoniserad och jämförbar uppgiftsinsamling har kommissionen utpekat utvecklingen av indikatorer och relaterad uppgiftsinsamling om våld som ett prioriterat område inom ramen för Daphneprogrammet.

Kommissionen stöder insatser för att förebygga och förhindra brott som begås mot kvinnor med heder som förevändning genom att särskilt uppmuntra medlemsstaterna att

ta itu med de grundläggande orsakerna till patriarkalt våld för att ändra attityderna i samhällen och gemenskaper som uppmuntrar till, accepterar eller tolererar våldsamt beteende i hederns namn,

samla uppgifter om hedersrelaterat våld och ta fram statistik,

utarbeta och genomföra lämplig lagstiftning som bygger på internationella resolutioner om att bekämpa patriarkalt våld,

genomföra en jämställdhetspolitik,

samarbeta med, stöda och dra lärdom av det civila samhället och gräsrotsrörelser.

Kommissionen har möjlighet att främst genom Daphne II-programmet ge stöd till organisationer på lokalnivå som bland annat tillhandahåller lång- och korttidsutbildning av alla samhällsgrupper för att förhindra att hedersrelaterat våld uppstår. Daphneprogrammet kan också ge stöd till socialtjänsten i samarbete med icke-statliga organisationer för att skydda och stödja offer genom kvinnojourer/alternativa bostäder och rådgivning.

Under anslutningsförhandlingarna kommer komissionen att fortsätta bevaka de politiska reformerna och deras tillämpning i Turkiet noggrant och kvinnors rättigheter kommer att fortsätta att vara en prioriterad fråga. Enligt de förhandlingsramar som godkändes den 3 oktober och som kommer att ligga till grund för förhandlingarna skall Turkiet konsolidera och utvidga lagstiftningen och genomförandeåtgärderna i fråga om kvinnors rättigheter.

Åtgärder har redan vidtagits i Turiket för att stärka skyddet av kvinnors rättigheter. Ett nytt parlamentsutskott om våld mot kvinnor och barn inledde sitt arbete denna månad. Det kommer bland annat att studera orsakerna till hedersmord i Turkiet och föreslå åtgärder för att förhindra dessa brott.

Enligt lag nr 5251 om organisation av och uppgifter för Generaldirektoratet för kvinnors ställning från oktober 2004 skall denna tjänsteavdelning hos regeringen arbeta för att förhindra och utrota alla former av våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor uppmärksammades också under konferensen den 26–27 juni 2005 i Elazig som anordnades av den turkiska regeringen och kommissionen och som finansierades genom det strategiska ramprogrammet för jämställdhet mellan könen.

Enligt den nya turkiska strafflagen som trädde i kraft i juni 2005 skall mord och dråp som utförs på grund av traditioner och seder straffas med livstids fängelse. Kommissionen känner till två domstolsavgörande nyligen där förövare av hedersmord dömts till livstids fängelse enligt den nya strafflagen.

Finlands riksdag har ändrat landets polislag, så att det nu kan utverkas handräckning hos försvarsmakten för att inom ramen för bekämpningen av terrorism få passagerarplan nedskjutna. Nu frågar jag kommissionen huruvida de föreskrifter som möjliggör sådan förstörelse av civila mål eventuellt stammar från gemenskapslagstiftningen eller från utfästelser som Finlands regering gjort gentemot EU och, om så är fallet, huruvida alla EU-medlemsstater förbundit sig att skjuta ned civila trafikflygplan?

(EN) Det finns inte någon EG-lagstiftning eller gemensam EU-ståndpunkt eller gemensam åtgärd när det gäller motåtgärder mot civila flygplan som befinner sig under terroristhot. Det är den enskilda medlemsstaten som ensam är behörig att besluta om hur den skall använda sina militära medel.

Varken Finland eller någon annan medlemsstat har gjort något åtagande på EU-nivå om att anta nationell lagstiftning som skulle tillåta användningen av militära medel för att skjuta ned civila trafikflygplan vid ett terroristattentat. Men frågan är på intet sätt ny; flera medlemsstater har redan infört lagstiftning för att tillåta användning av militära medel vid terroristattentat, till exempel Danmark, Förenade kungariket, Lettland, Tjeckien och så vidare. Frågan har också diskuterats ingående i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) och i Europeiska organisationen för luftfartssäkerhet (Eurocontrol).

Turkiets bosättningspolitik på Cypern är ett krigsbrott enligt internationell rätt. Europarådet har avgett två rapporter om detta, en från Cuco och en från Laakso. I båda rapporterna fördömer man den turkiska politiken gentemot Cypern och betonar att bosättningen utgör ett av de största hindren när det gäller att finna en hållbar lösning på Cypernfrågan.

Skulle Europeiska unionen kunna åta sig övervakningen och kontrollen av en folkräkning på hela ön – om Cypern anhåller om det? Har Europeiska unionen i så fall för avsikt att göra så, i syfte att precisera hur stor del av invånarna på ön som är infödda och hur många som är bosättare?

(EN) När det gäller övervakningen och kontrollen av en folkräkning har kommissionen inte de befogenheter som krävs och den anser att Europarådet är rätt institution för den typen av åtgärder. Men kommissionen skulle ändå stödja ett sådant initiativ på alla sätt.

En hållbar lösning på Cypernfrågan måste naturligtvis omfatta frågan om bosättarna.

Den 8 september 2005 undertecknade det ryska företaget Gazprom och de tyska konsortierna E.ON-Ruhrgas och BASF ett avtal om en gasledning genom Östersjön. Gasledningen skall gå mellan Tyskland och Ryssland utanför de baltiska ländernas och Polens kust. Polen ser projektet som ett hot både mot landets energisäkerhet och mot Polens ekonomiska intressen, eftersom följden blir att planerna på en andra gasledning genom Polen mellan Jamalhalvön och Tyskland skrinläggs.

Hur ser kommissionen på detta? Kommer projektet att erhålla stöd från EU:s budget?

(EN) I riktlinjerna för de transeuropeiska energinäten⁽¹⁾ anges ett antal prioriterade projekt för att öka EU:s försörjningstrygghet på energiområdet, bland annat genom en ny gasledning från Ryssland till Nordeuropa. Med hänsyn till att EU:s gasbehov förväntas öka avsevärt under de kommande åren ligger det helt klart i EU:s intresse att stödja utvecklingen av en ny infrastruktur för gastransport.

Två möjliga sträckningar har diskuterats under en tid:

en ledning offshore från Ryssland direkt till Tyskland via Östersjön (Nordeuropeiska gasledningen – eventuellt med förgreningar till de skandinaviska och baltiska staterna),

från Ryssland via Vitryssland och Polen till Tyskland längs den nuvarande Yamalledningen (Yamal II), inklusive en alternativ sträckning från Ryssland via de baltiska staterna till Polen och Tyskland (Amber).

Hur den europeiska gasledningen Yamal slutligen dras är upp till de kommersiella aktörerna att avgöra i samråd med de berörda nationella myndigheterna.

Ekonomiskt stöd från gemenskapsbudgeten för infrastrukturprojekt kan bara ges inom ramen för TEN-energis årsarbetsprogram om det finns en ansökan som har lämnats in efter inbjudan att lämna projektförslag och denna har valts för finansiering.

Inom ramen för inbjudan att lämna projektförslag för TEN-energi 2003 lämnades en ansökan in från ett konsortium av europeiska och ryska företag för att undersöka den tekniska genomförbarheten hos Nordeuropeiska gasledningen, bland annat i fråga om miljö, säkerhet och hälsa. Projektet valdes ut för finansiering, men den sökande skrev inte under det bidragsavtal som kommissionen erbjöd och genomförbarhetsstudien påbörjades inte. Det lämnades inte in någon ansökan för detta projekt inom ramen för 2004 års inbjudan att lämna projektförslag. Därför har projektet Nordeuropeiska gasledningen hittills inte fått någon finansiering ur gemenskapsbudgeten.

När det gäller de andra sträckningarna har ett förslag som lämnats in från Polen inom ramen för inbjudan att lämna projektförslag för TEN-energi 2004 valts ut för finansiering. Projektet syftar till att undersöka genomförbarheten i de två alternativa sträckningarna Amber och Yamal II. Projektet omfattar för båda sträckningarna undersökningar av tekniska, ekonomiska, finansiella och rättsliga frågor, samt av marknaden och av miljöpåverkan. Syftet är att ta fram ett underlag för att avgöra vilket av de båda landburna alternativen som är mest fördelaktigt med hänsyn till alla relevanta aspekter. Kommissionen förväntas fatta sitt slutliga beslut om finansieringen inom kort.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen föreslå att man vidtar i samband med passagerarfärjor och andra färjor mellan EU-stater som seglar under bekvämlighetsflagg och erbjuder löner och anställningsvillkor under de minimistandarder som tillämpas inom EU? Avser kommissionen föreslå ett direktiv i denna fråga?

(EN) Kommissionen har lagt fram ett förslag i fråga om reguljär passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstaterna för att se till att sjömän från tredjeländer som är anställda på sådana fartyg får samma anställningsvillkor och -förhållanden som gemenskapsmedborgare. Detta förslag blev föremål för långa och heta diskussioner inom ministerrådet som inte lyckades att fatta ett majoritetsbeslut. Därför blev kommissionen tvungen att dra tillbaka sitt förslag i oktober 2004.

Efter att ha dragit tillbaka detta förslag undersöker kommissionen nu andra vägar för att kunna uppnå samma mål. Kommissionen för diskussioner inom ramen för kommittén för den sociala dialogen för sjötransport om hur arbetsmarknadens parter kan bidra till att uppnå målen i förslaget. Så länge dessa diskussioner pågår har kommissionen inte för avsikt att lägga fram något nytt förslag om bemanningsvillkor.

Känner kommissionen till att, enligt en tidningsartikel i Wall Street Journal Europe av den 30 maj, har ett antal amerikanska företag som Western Union, America Online och Wal-Mart givit amerikanska brottsbekämpande myndigheter tillgång till kunders, däribland EU-medborgares, personuppgifter. Fraktföretaget FedEx har dessutom givit tulltjänstemän tillgång till företagets databas över internationella försändelser, vilken bland annat innehåller avsändarens namn och adress.

Delar kommissionen uppfattningen att eftersom dessa uppgifter även omfattar EU-medborgare har de i EU:s direktiv fastställda grundläggande rättigheterna till skydd av privatliv och personuppgifter kränkts.

Vilka åtgärder avser kommissionen vidta för att sätta stopp för denna kränkning av EU:s lagstiftning?

Kommer kommissionen att ta upp denna fråga med den amerikanska regeringen, medlemsstaterna och de nationella dataskyddsmyndigheterna?

(EN) I frågan hänvisas till en tidningsartikel om samarbetet mellan olika amerikanska företag och brottsbekämpande myndigheter i Förenta staterna som kan leda till att EU-medborgares personuppgifter lämnas ut till dessa myndigheter.

Det måste avgöras från fall till fall huruvida utlämnandet av EU-kunders personuppgifter från olika amerikanska företag till amerikanska brottsbekämpande myndigheter är en kränkning av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter till skydd av privatliv och personuppgifter i enlighet med direktiven om skydd av personuppgifter. Att EU-medborgares personuppgifter lämnas ut till amerikanska brottsbekämpande myndigheter behöver inte i sig betyda att dessa individers rätt till skydd av personuppgifter har kränkts. För att kunna avgöra detta måste man känna till vilka omständigheter som låg till grund för att vart och ett av de amerikanska företagen samlade in EU-medborgarnas personuppgifter över huvud taget.

I detta sammanhang vill kommissionen påminna om att enligt direktiven om skydd av personuppgifter är det främst de nationella myndigheterna med ansvar för skydd av personuppgifter som skall kontrollera om dessa utlämnanden är lagliga. Dessa myndigheter har bland annat behörighet att tillämpa de nationella bestämmelserna för att genomföra direktiven om skydd av personuppgifter, däribland övervakningen av internationella överföringar. För att bedriva denna verksamhet har de nationella myndigheterna för skydd av personuppgifter fått behörighet att utreda och ingripa, samt att driva rättsliga förfaranden.

Kommissionen litar på att de nationella myndigheterna för skydd av personuppgifter, antingen genom klagomål från tredje part, eller på eget initiativ, kommer att fullfölja sina skyldigheter att se till att direktivet tillämpas, särskilt i fråga om övervakningen av internationella överföringar, för att garantera EU-medborgarnas skydd av personuppgifter. Kommissionen känner inte till någon anmälan till de nationella myndigheterna för skydd av personuppgifter och den har inte heller fått någon information av dessa myndigheter om eventuella problem på detta område. Kommissionen kommer ändå att ta upp frågan med de amerikanska myndigheter som har ansvar för skydd av personuppgifter.

Det europeiska centret för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering (EIUC) är den enda läroanstalt på EU-nivå som uttryckligen har till uppgift att stärka och sprida gemenskapens grundläggande värden som respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Flera av Europaparlamentets utskott (CULT, AFET och LIBE) har uppmanat EU att även fortsättningsvis stödja EIUC ekonomiskt genom att i Europaparlamentets betänkande om livslångt lärande återintegrera centret i handlingsprogrammet för livslångt lärande.

Kan kommissionen garantera att EIUC kommer att få fullt finansiellt stöd oavsett om centret kommer att belasta GD Utbildnings eller GD Yttre förbindelsers budget? Kommer kommissionen att ge sitt stöd till att centret återinförs i artikel 42 i det integrerade handlingsprogrammet för livslångt lärande?

Kommer kommissionen att ta på sig uppgiften att säkerställa att EU:s fortsatta engagemang för så viktiga principer som mänskliga rättigheter och demokrati inte undergrävs av en dispyt mellan kommissionsledamöterna Figel och Ferrero-Waldner om vilken budget som EIUC skall belasta?

(EN) Kommissionen bekräftar på nytt att den har ett fortsatt och djupt engagemang för att främja utbildning i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati. Kommissionen tänker föreslå ett temaprogram till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen, som skall ersätta det nuvarande Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter.

Europeiska centrumet för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering i Venedig finansieras just nu genom budgetpost 19.04.01, under budgetrubriken yttre förbindelser.

I det förslag till beslut om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande som nu är på väg att antas genom ett lagstiftningsförfarande, är de institutioner som kommissionen föreslår skall beviljas driftstöd enligt artikel 42.2 i förslaget till beslut sådana som har en mellanstatlig ledning eller finansiering. Europeiska centrumet för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering uppfyller inte detta villkor och har därför inte tagits med i förteckningen.

Kommissionen påpekar att institutioner eller organisationer som är verksamma på utbildningsområdet och som inte finns med i förteckningen i artikel 42.2 kommer att kunna beviljas driftstöd inom ramen för inbjudan att lämna projektförslag enligt artikel 42.3, om de uppfyller villkoren för detta.

För några veckor sedan inträffade en incident i Algecirasbukten. Oljetankern Eileen släppte ut mer än 7 000 liter bränsle längs kusten utanför Cadiz. Har kommissionen någon information om bristfälligheterna hos denna oljetanker, i synnerhet de som upptäcktes vid inspektionen i december 2004? Eftersom den största delen av havsföroreningarna kommer från små utsläpp som detta, har kommissionen några planer på nya initiativ för att förstärka de rättsliga säkerhetskraven för mindre fartyg?

Kan Europeiska kommissionen bekräfta om den monegaskiska oljetankern Moskovsky Festival har ankrat eller nyligen tankat i Algecirasbukten?

(EN) När det gäller utsläppet från fartyget Eileen har kommissionen inte på grundval av den information som finns tillgänglig kunnat hitta någon uppenbar koppling mellan de brister som rapporterades från inspektionen i december 2004 och föroreningarna längs kusten utanför Cadiz nyligen. Bristerna gällde främst personlig utrustning.

Kommissionen delar ledamotens oro över de globala effekterna av ett stort antal relativt små utsläpp, som ofta sker i samband med fartygens drift. I detta sammanhang föreskrivs kompletterande åtgärder i artikel 10 i direktiv 2005/35/EG om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser, som förstärker systemet med avskräckande åtgärder för att i högre grad förhindra föroreningar orsakade av fartyg. Dessa kompletterande åtgärder inriktas främst på att spåra föroreningar och att tidigt identifiera fartyg som släpper ut förorenande ämnen i strid med direktivet. Kommissionen har redan börjat utforma dessa kompletterande åtgärder med hänsyn till att direktivet träder i kraft i april 2007.

Enligt officiella uppgifter från klassificeringssällskapet Lloyd’s Register är Moskovsky Festival en oljetanker med dubbelt skrov. Villkoren för att segla detta fartyg i Algecierasbukten är en nationell fråga.

Utbildningsmyndigheterna i Italien och Frankrike envisas för närvarande med att inte erkänna yrkeskvalifikationerna hos erfarna lärare från andra medlemsstater. Lärarna hindras därigenom från att utöva sitt yrke i franska och italienska skolor, högskolor och universitet. Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta mot dessa myndigheter inom ramen för den inre marknaden för att möjliggöra fri rörlighet för arbetstagare inom hela EU? Inom vilken tidsram kommer åtgärderna att vidtas?

(EN) Kommissionen övervakar kontinuerligt medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna för erkännande av yrkeskvalifikationer inom utbildningssektorn. Och vi anser att EU-medborgarna är vår viktigaste bundsförvant i denna fråga och den mest tillförlitliga källan till information om hur dessa bestämmelser tillämpas i praktiken. De kontaktar ofta kommissionen och rapporterar vilka svårigheter de möter när de ansöker om att få sina kvalifikationer erkända i andra medlemsstater.

Kommissionens insatser för att montera ned hindren för arbetskraftens rörlighet varierar efter omständigheterna. Kommissionen har ett nära samarbete med de nationella myndigheterna, till exempel genom Solvit eller andra informella kontakter. Men när det inte går att nå en tillfredsställande lösning genom dessa kontakter inleder kommissionen överträdelseförfaranden gentemot de medlemsstater som vid upprepade tillfällen bryter mot gemenskapsreglerna.

Just nu pågår inga överträdelseförfaranden mot Frankrike eller Italien när det gäller erkännande av kvalifikationer för att få rätt att utöva ett läraryrke. Om ledamoten har konkret information om fall av administrativa missförhållanden hos italienska eller franska myndigheter när det gäller erkännande av lärardiplom skall kommissionen förstås undersöka detta.

Kommissionen kan i alla fall lämna följande information när det gäller andra frågor om lärares rörlighet över gränserna:

Kommissionen vill uppmärksamma den senaste utvecklingen när det gäller rekrytering av lärare. Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) klargjorde i Burbaudfallet att det inte i sig strider mot EU:s lagstiftning att anordna uttagningsprov för att rekrytera lärare. Yrkesutövare med fullständiga kvalifikationer behöver dock kanske inte genomgå rekryteringsförfaranden som syftar till att välja ut kandidater som inte har fullständiga kvalifikationer till en kompletteringsutbildning som leder till fullständiga kvalifikationer, vilket är en förutsättning för att få en anställning inom den offentliga sektorn. Kommissionens tjänsteavdelningar för en dialog med de franska myndigheterna för att hjälpa dem att utforma en rättslig ram som skulle kunna tillämpas för dessa uttagningsprov för alla yrken inom den offentliga sektorn.

Kommissionen har inlett ett antal överträdelseförfaranden mot Italien i fråga om de inträdeshinder som möter språklärare när de anmäler sig till uttagningsprov.

En annan fråga gäller hänsynen till kvalifikationer i rekryteringsprocessen (t.ex. genom att sätta poäng på kvalifikationer under rekryteringsprocessen för att flytta upp personer i reservlistan). Ett överträdelseförfarande pågår just nu mot Italien i denna fråga.

Slutligen är också frågan om hänsyn till yrkeserfarenhet för att få tillgång till den offentliga sektorn och för att fastställa anställningsförmåner (t.ex. lön, tjänstegrad) viktig. När det gäller EG-domstolens rättspraxis anser kommissionen att migrerande arbetstagares tidigare perioder av jämförbar sysselsättning i en annan medlemsstat måste ingå i en medlemsstats bedömning när det gäller frågan om tillträde till deras offentliga sektor och för att avgöra anställningsvillkoren på samma sätt som yrkeserfarenhet som inhämtats inom deras eget system. Kommissionen har inlett ett flertal överträdelseförfaranden mot ett antal medlemsstater, däribland Italien och Frankrike. Frankrike har antagit en ny uppsättning bestämmelser för att ta hänsyn till yrkeserfarenhet vid lönesättning och kommissionen fortsätter att övervaka hur dessa nya bestämmelser tillämpas i praktiken. När det gäller Italien konstaterade EG-domstolen nyligen att italienska myndigheter hade brutit mot principen om arbetstagares fria rörlighet eftersom de inte i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till migrerande arbetstagares lärarerfarenhet vid ett uttagningsprov för en ledig lärartjänst på en italiensk statlig skola (EG-domstolens beslut den 12 maj 2005). När det gäller frågan om att ta hänsyn om yrkeserfarenhet för att fastställa anställningsvillkor pågår ett annat överträdelseförfarande mot Italien (C-371/04).

I skolorna i Grekland tillämpas ett system med ”obetalda lärare”. De här lärarna utnyttjas för att fylla lärarbehovet vid landets gymnasier och de är (precis som sina kolleger med fast anställning) utbildade vid universitet. De utför exakt samma arbete som sina fast anställda lärarkolleger, men placeras i regel – detta gäller flertalet av dem – vid gymnasier i landets mest avlägsna områden. Trots det här är det lönesystem de lyder under inte rättvist. De erhåller ingen lön under sommarmånaderna när skolorna är stängda, och de får heller inte den extra månadslön som utbetalas till fast anställda lärarna vid jul och påsk – detta fastän de arbetar under synnerligen pressande och osäkra omständigheter, då de aldrig kan vara säkra på om och när de blir kallade i tjänst.

Är det system som beskrivs ovan förenligt med principen om samma lön för samma arbete? På vilket sätt kan kommissionen ingripa för att stoppa denna säregna ”rasism” riktad mot ”obetalda lärare” vid grekiska gymnasier?

(EN) Direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete som ingicks av Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), Europeiska gemenskapens industriunion (Unice) och Europeiskt centrum för offentliga företag (CEEP)⁽¹⁾ innebär att medlemsstaterna är skyldiga att införa regler för att genomföra principen om icke-diskriminering mellan visstidsanställda arbetstagare och jämförbara tillsvidareanställda arbetstagare när det gäller anställningsvillkor och tjänstgöringskvalifikationer. Direktivet gäller visstidsanställda arbetstagare som har ett tjänstgöringskontrakt eller ett anställningsförhållande enligt den definition som gäller på nationell nivå.

Grekland har underrättat kommissionen att direktivet i ovannämnda hänseende har införlivats genom dekret 81/2003 och därefter för den offentliga sektorn genom presidentdekret 164/2004. Båda dessa dekret innehåller regler om principen för icke-diskriminering mellan visstidsanställda arbetstagare och jämförbara tillsvidareanställda arbetstagare när det gäller anställningsvillkor och kvalifikationer som avser anställningstid. Kommissionen anser att dessa bestämmelser är förenliga med de krav som fastställs genom direktivet.

Frågan om huruvida behandlingen av vikarierande lärare i Grekland är förenlig med de bestämmelser som har fastställts på nationell nivå för att överföra gemenskapslagstiftningen på området är i första hand en fråga för de behöriga grekiska myndigheterna. Kommissionen kan ingripa, om bestämmelserna på nationell nivå i praktiken tillämpas på ett sätt som strider mot gemenskapslagstiftningen. Det kan tilläggas att kommissionen för ögonblicket inte ser några tecken på att så är fallet.

Har kommissionen någon tidtabell, åtminstone preliminär, för förhandlingar med Makedonien om förberedelser för anslutning, och sedan med andra länder i sydöstra Europa (Serbien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina och Albanien)? Mot bakgrund av inledandet av förhandlingarna med Turkiet får våra relationer till sydöstra Europa nämligen en särskild betydelse.

(EN) Det finns ingen tidsplan för anslutningsförhandlingar med den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien eller med något av de andra länderna i sydöstra Europa som har nämnts av ledamoten (Serbien och Montenegro, Bosnien och Hercegovina samt Albanien).

Ledamoten kommer säkert ihåg att anslutningsförhandlingarna äger rum så snart rådet har beslutat i ärendet, efter ansökan om anslutning av det ansökande landet i enlighet med artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionen. Rådet beslutar på grundval av ett yttrande från kommissionen.

Länderna i västra Balkan är alla möjliga medlemskandidater och EU har upprepade gånger slagit fast att deras framtid ligger inom EU. I detta skede är emellertid Kroatien det enda kandidatland som förhandlar om anslutning.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien lämnade in sin ansökan om medlemskap i mars 2004 och rådet uppmanade kommissionen att förbereda ett yttrande i maj samma år. Kommissionen kommer att anta sitt yttrande den 9 november men har i dag ingen möjlighet att föregripa sin rekommendation, som gäller möjligheten att inleda anslutningsförhandlingar med detta land.

När det gäller Albanien, Bosnien och Hercegovina, Serbien och Montenegro har ingen ansökan lämnats in av dessa länder, som i själva verket ännu inte har avslutat stabiliserings- och associeringsavtalen med Europeiska unionen. En rekommendation om möjligheten att slutföra förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Albanien skulle kunna läggas fram av kommissionen inom en snar framtid. Liknande förhandlingar har just inletts med Serbien och Montenegro och kommer troligen också att inledas inom de närmaste månaderna med Bosnien och Hercegovina.

Förbindelserna med sydöstra Europa har hög prioritet hos EU, trots att anslutningsförhandlingarna med Turkiet har inletts. EU:s perspektiv när det handlar om denna region är särskilt betydelsefull med tanke på den förestående utvecklingen inom området, såsom inledandet av samtalen om Kosovos ställning. Viktiga framsteg på vägen mot EU har uppnåtts i hela regionen, vilket återspeglar både de reformansträngningar som har gjorts av länderna i fråga och vår egen politiska vilja. Emellertid har vi i de flesta fall fortfarande lång väg kvar. Varje lands framstegstakt, och därigenom tidsplanen för de steg som återstår, är beroende av landets egna framsteg för att uppfylla de fastställda kriterierna för att komma närmare och slutligen gå med i unionen.

Har kommissionen fastställt eller kommer den att fastställa något överträdelseförfarande för brott mot gemenskapsbestämmelserna på området för luftfartssäkerheten?

Den 3 oktober 2005 inledde kommissionen en rad överträdelseförfaranden avseende underlåtenhet att anmäla nationella åtgärder för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG⁽¹⁾ av den 13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart.

Kommissionen har också inlett ett antal överträdelseförfaranden avseende otillfredsställande genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004⁽²⁾ om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet, när det gäller inrättandet av nationella tillsynsmyndigheter och anmälan av dessa till kommissionen, i enlighet med artikel 4 i förordningen.

Tillsammans med mina kollegor i PPE-DE-gruppen adopterade jag nyligen symboliskt en politisk fånge, Antonio Díaz Sánchez, som dömdes till 20 års fängelse i mars 2003 av den kubanska regeringen. Jag hålls underrättad om hans situation av representanter för medborgarorganisationen Človek v ohrození (Människor i fara) och Pontisstiftelsen i Slovakien. I början av oktober mottog jag ett brev från Sánchez hustru Gisela (medlem av rörelsen ”kvinnor i vitt” och nominerad till Sacharovpriset) i vilket hon beskriver hur illa det är ställt med hennes makes hälsa och hävdar att han konstant nekas medicinsk vård. Situationen i Kuba har inte förändrats på länge. Kan kommissionen tala om hur vi kan intervenera diplomatiskt för att se till att Sánchez och andra som orättfärdigt dömts till fängelse p.g.a. sina politiska övertygelser får bättre tillgång till adekvat medicinsk vård?

(FR) Kommissionen välkomnar detta nya uttalande och parlamentsledamöternas stöd för de personer som är fängslade i Kuba på grund av sina politiska övertygelser. Jag delar den djupa oron över ödet för de politiska fångarna i Kuba.

Vid ett besök i Kuba förra månaden träffade kommissionsledamoten för utveckling ett antal anhöriga till politiska fångar, däribland Gisela Sanchez Verdecia, hustru till Antonio Diaz Sanchez, och flera framstående fredliga dissidenter. Under besöket tog kommissionsledamoten upp frågan om politiska fångar med alla representanter från myndigheterna som han talade med, däribland president Fidel Castro. Kommissionens delegation i Havanna står i regelbunden och nära kontakt med de politiska fångarnas familjer och människorättsorganisationer i Kuba, däribland den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning.

Sedan mars 2003 har EU kraftfullt och vid upprepade tillfällen uppmanat de kubanska myndigheterna att frige alla politiska fångar och tills detta sker säkerställa att dessa fångar behandlas humant. I sitt pressmeddelande av den 24 juli 2005 uttryckte kommissionen sin oro över den politiska situationen i Kuba och fördömde de senaste gripandena av dissidenter i Havanna. Ordförandeskapet uttryckte på unionens vägnar samma oro i två uttalanden, den 15 och den 25 juli 2005, och upprepade sina krav att alla politiska fångar skall friges.

Den 29 september 2005 släppte EU ännu ett uttalande där de kubanska myndigheterna uppmanades att ”vidta omedelbara åtgärder för att förbättra villkoren för fängslandet av alla politiska fångar som hålls under förhållanden som ligger under FN:s lägsta standarder för behandling av fångar”. Att förbättra villkoren för fängslandet innefattar naturligtvis att de politiska fångarna skall ha tillgång till tillfredsställande sjukvård.

Kommissionen är fortfarande för ett konstruktivt politiskt engagemang genom politisk dialog med de kubanska myndigheterna, tillsammans med starkare band till dissidentrörelsen och företrädare för det civila samhället. Genom rådets beslut av den 13 juni 2005 stärktes behovet av att använda denna dialog för att stödja praktiska framsteg inom området för mänskliga rättigheter. Kommissionen känner att denna politik om ett konstruktivt politiskt engagemang har bäst chanser att leda till att alla politiska fångar i Kuba friges.

Enligt EU:s strategi för västra Balkan som antogs av Europeiska rådet i Thessaloniki (juni 2003) skall gemensamma projekt för partnersamverkan mellan statliga och kommunala instanser i medlemsstaterna och i länderna på västra Balkan finansieras med medel ur gemenskapsprogrammet CARDS. Syftet är att stärka den pågående processen för att demokratisera och modernisera olika institutioner och organ inom ramen för ländernas framtidsperspektiv vad gäller EU.

Vilka projektplaner har de grekiska myndigheterna lagt fram under perioden 2004–2005 och vilka projekt förverkligas som bäst i länderna på västra Balkan? Vilka projektplaner har de övriga medlemsstaterna i EU lagt fram? Och rent allmänt – hur framskrider genomförandet av den här processen med partnersamverkan på västra Balkan, mot bakgrund av det beslut som Europeiska rådet fattade i Thessaloniki?

(EN) Kommissionen har inlett ett antal projekt för partnersamverkan inom ramen för Cardsprogrammet sedan 2001, dvs. innan EU:s strategi för västra Balkan antogs vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki i juni 2003.

Mellan 2001 och 2005 har kommissionen tagit initiativ till 54 projekt för partnersamverkan inom Cards och uppmanat medlemsstaternas offentliga förvaltningar att föreslå sakkunskap inom den offentliga sektorn i detta syfte. Enligt de uppgifter som är tillgängliga för närvarande har Grekland lagt fram 25 förslag för dessa projekt för partnersamverkan och den grekiska förvaltningen har utsetts att genomföra två projekt.

Överlag har det ansetts att partnersamverkan, som ett beprövat institutionsbyggande instrument för målinriktat administrativt samarbete, bör användas i större utsträckning för att fullfölja slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki och för att stärka demokratiserings- och stabiliseringsprocessen på västra Balkan. Detta kommer att fortsätta att återspeglas genom ett ökande antal projekt för partnersamverkan inom Cardsprogrammet.

I samband med diskussionerna om kommissionens redogörelse i utskottet för ekonomi och valutafrågor för EU:s nya rättsliga ram för betalningar inom den inre marknaden meddelades att resultatet av den sektorsrelaterade undersökning om betalkort och kreditkort som DG Konkurrens utför förväntas föreligga nästa år. Det förefaller som om det kommer att bli en viss överlappning med den nya lagstiftningen om betalningar. Om så är fallet håller kommissionen med om att parlamentet bör få tillgång till de uppgifter som är relevanta för den pågående undersökningen i samband med att detta direktiv diskuteras?

Mer allmänt förefaller det som om även andra delar av den sektorrelaterade undersökningen kan vara av intresse. Kan kommissionen uppge huruvida man avser samordna åtminstone provisoriska svar på den sektorsrelaterade undersökningen med den nya rättsliga ramen och tillhandahålla parlamentet dessa uppgifter?

(EN) Förslaget om en ny rättslig ram för betalningar har noga övervägts av kommissionens tjänsteavdelningar för att se till att verkningarna blir konkurrensbefrämjande. Både generaldirektoratet för den inre marknaden och generaldirektoratet för konkurrens samarbetade för att förbereda förslaget. Det har också gått igenom en ordentlig konsekvensanalys.

Förslaget till den nya rättsliga ramen innebär en inriktning på förhållandet mellan tjänsteleverantörerna av betalningar och deras användare och tar upp relevanta konkurrensaspekter i detta avseende, såsom harmonisering av villkoren för marknadstillträde för de nationella betalmarknaderna och förbättrad marknadsinsyn för användarna. Den sektorsrelaterade undersökningen av privatbanker är ett särskilt projekt som baseras på konkurrensbestämmelserna. Betalningstjänster är en del av undersökningen.

Kommissionen kommer naturligtvis att delge parlamentet resultaten av den sektorsrelaterade undersökningen så snart dessa är tillgängliga. Emellertid väntar sig kommissionen inte att resultaten av den sektorsrelaterade undersökningen kommer att ändra berättigandet och den konsekvensanalys som det aktuella förslaget till den nya rättsliga ramen för betalningar är grundat på. Kommissionen ser därför inget hinder att diskutera detta viktiga lagstiftningsförslag innan resultaten av den sektorsrelaterade undersökningen är tillgängliga.

Enligt vad som nyligen rapporterats skulle Sverige vilja införa införselbegränsningar för likörer från andra EU-medlemsstater. När det gäller drycker med hög alkoholhalt har Sverige fortfarande ett statligt monopol (Systembolaget) som inrättades en gång i tiden för att motverka många svenskars alkoholproblem.

Svenska myndigheter sägs nu ha planer på att börja tillämpa införselbegränsningar för likörer som deras landsmän köper i utlandet, framför allt i angränsande länder. Skälet är att dryckeskonsumtionen de senaste åren har ökat i skrämmande takt. Detta tycks mig stå i strid med principerna för den inre marknaden och varors fria rörlighet. Framför allt kommer grannländerna och de europeiska likörproducenterna att bli drabbade. Handlar det inte här om att svenska myndigheter försöker lösa interna problem till nackdel för andra EU-medlemsstater? Kommer kommissionen att tillåta detta och i så fall, under vilka förutsättningar? Kommer detta inte att framkalla motreaktioner från andra medlemsstater, så att hela idén med den fria rörligheten hotas?

(EN) Ledamotens fråga gäller tydligen ett eventuellt förslag från den svenska regeringen att inskränka importen till Sverige av alkoholhaltiga drycker av typen ”likör” i avsikt att skydda folkhälsan. Kommissionen kände inte till att det fanns ett sådant förslag, eftersom det ännu inte har meddelats enligt direktiv 98/34/EG.

Kommissionen vill informera ledamoten att kommissionen den 7 juli 2004, i samband med överträdelseförfarandet av artikel 226 i EG-fördraget, beslutade att anmäla Sverige för EG-domstolen för att bibehålla ett förbud mot att svenska konsumenter använder oberoende mellanhänder för att importera alkoholhaltiga drycker för egen privat användning till Sverige från andra medlemsstater. Samtidigt som kommissionen beaktar det folkhälsosyfte som förbudet antas uppnå anser den att förbudet utgör ett oproportionerligt hinder för den fria rörligheten för varor som står i motsättning till artiklarna 28 och 30 i EG-fördraget. Kommissionen anser att skyddet av folkhälsan kan uppnås på andra sätt som är mindre restriktiva för handeln mellan medlemsstaterna, till exempel genom offentliga informationskampanjer och genom att införa ålderskontroller för dem som köper alkoholhaltiga drycker.

Dessutom vill kommissionen göra ledamoten uppmärksam på EG-domstolens dom i Franzénmålet (Mål C-189/95, Harry Franzén, dom avkunnad den 23 oktober 1997). EG-domstolen bekräftade i denna dom att förekomsten och verksamheten av ett inhemskt detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker som ”Systembolaget” av allmänna hälsoskäl var förenligt med EG-fördraget, närmare bestämt artikel 31 om nationella monopol. I artikel 31 i EG-fördraget finns definitivt inget krav på att nationella monopol med kommersiell inriktning skall avskaffas, men den innehåller krav på att de skall anpassas på ett sådant sätt att det finns garantier för att det inte finns någon diskriminering i fråga om de villkor under vilka varorna tillverkas och marknadsförs.

Kommissionen kommer att följa utvecklingen mycket uppmärksamt när det gäller eventuella avsikter att inskränka importen av alkoholdrycker till Sverige.

Den kooperativa centralorganisationen i Grekland (PASEGES) innehåller, med stöd av en rekommendation från den grekiska regeringen, helt olagligt ett belopp på 10–25 euro av jordbrukarna för varje ansökan de gör om korrigering av fel som gjorts av OPEKEPE, organisationen för utbetalning och övervakning av gemenskapsstöd, i samband med beräkningen av det enhetsstöd som varje jordbrukare har rätt till inom ramen för den nya GJP. Innehållandet av det här beloppet är olagligt eftersom förvaltningen av enhetsstödet är en statlig utgift, och eftersom det, i enlighet med bestämmelserna i den allmänna förordningen, är förbjudet att innehålla delar av utbetalningen av dessa stöd till jordbrukarna, och det är framförallt olagligt därför att jordbrukarna förväntas betala för fel som begåtts av OPEKEPE och inte av dem själva.

Känner kommissionen till den här frågan? Vilka åtgärder ämnar den vidta för att sätta stopp för detta olagliga innehållande av pengar och för att se till att de belopp som innehållits återbetalas till jordbrukarna?

(EN) Kommissionen kommer att påminna de grekiska myndigheterna om den rättsliga skyldigheten att utbetalningar av direktstöd till jordbrukare måste ske fullt ut utan några avdrag för att täcka förvaltningskostnaderna. Dessutom kommer denna viktiga sida av genomförandet av systemet för enhetsutbetalning att kontrolleras inom ramen för godkännandet av redovisningsförfarandet.

Jordbrukare som är missnöjda med sättet att genomföra utbetalningarna bör begära ett klargörande från de grekiska myndigheterna och be om full betalning. De har också möjlighet att vidta de rättsliga åtgärder som gäller på nationell nivå.

Kommissionen inledde den 7 juli en antidumpingundersökning avseende importen av ”skodon med överdel av läder” från Kina och Vietnam. Undersökningen genomfördes efter kraftig press från en organisation vilken företräder företag som står för under hälften av EU:s produktion av de ifrågavarande varorna.

Saken har redan fått skadliga konsekvenser för den globalt inriktade delen av den europeiska skodonsbranschen och om några få månader kommer konsekvenserna att slå igenom inom detaljhandeln och för konsumenterna inom EU, som kommer att få uppleva stigande priser redan innan en eventuell antidumpingtull har genomförts.

En bekräftelse önskas på att kommissionen bara kommer att föreslå att det införs en antidumpingtull om man menar att det detta ligger i gemenskapens intresse. Vidare uppmanas kommissionen att upplysa om hur den avser att tillse att såväl hela skodonsbranschens som konsumenternas intressen vägs in vid värderingen av vad som ligger i gemenskapens intresse.

(EN) Varje industri som är verksam inom Europeiska gemenskapen, eller producenter som företräder en sådan, har laglig rätt att lämna in ett klagomål om antidumpning som innehåller bevis på att branschen lider av en skada som orsakas av dumpningmetoder. Om klagomålet innehåller tillräckliga bevis på skadlig dumpning har kommissionen inget annat val än att inleda en undersökning.

I detta speciella fall inkom klagomål från över 800 tillverkare av skodon inom gemenskapen, som företräder omkring 60 000 anställda. Dessa företag företräder en viktig del av skodonsbranschen inom EU, dvs. i detta fall över 40 procent av den totala gemenskapsproduktionen av skodon med överdel av läder. Dessa producenter anses företräda gemenskapens skodonsindusti i rättsligt avseende.

Det bör understrykas att inledandet av en undersökning självklart inte påverkar resultatet. Genom den pågående undersökningen kommer man att avgöra om det föreligger dumpning, skada och ett orsakssamband mellan dessa faktorer.

Om anklagelserna om skadlig dumpning bekräftas genom undersökningen kommer kommissionen att stå inför uppgiften att balansera alla de inblandade parternas olika intressen, inbegripet dem som rör producenterna, importörerna, distributörerna och konsumenterna i EU och att avgöra om det ligger i gemenskapens intresse att vidta några åtgärder.

Liksom i varje annan undersökning om antidumpning har kommissionen gett alla ekonomiska aktörer som är direkt berörda av varje åtgärd som vidtas möjlighet att träda fram och att samarbeta i undersökningen genom att erbjuda sina åsikter och alla relevanta upplysningar som krävs för att analysera i vilken utsträckning de skulle beröras av någon åtgärd. Kontakt har också tagits med konsumentföreningarna i denna fråga.

Undersökningen kommer att innebära en grundlig analys av dessa kommentarer för att se till att åtgärder endast vidtas om det beslutas att detaljhandlarnas och konsumenternas ekonomiska intressen på det hela taget inte väger tyngre än gemenskapsindustrins och verkan av hjälpåtgärden. Kommissionen kommer att utföra denna analys med största noggrannhet.

Stämmer det att tjänstemän, i enlighet med artikel 23 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, kan gå i pension redan vid 50 års ålder?

(DE) Enligt artikel 23 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna kan en tjänsteman som redan var 45 år gammal vid tiden för reformen av tjänsteföreskrifterna (den 1 maj 2004), eller som vid denna tid redan hade tjänstgjort i 20 år, gå i pension vid 50 års ålder. Hans pensionsförmåner skall nedsättas proportionellt (bilaga XIII, artikel 23, punkt 2)⁽¹⁾.

(EN) Det är viktigt att notera att denna föreskrift ingick i de övergångsåtgärder som gällde de reviderade tjänsteföreskrifterna som innebar garantier för att den befintliga personalens legitima förväntningar skyddades. Alltsedan reformen av tjänsteföreskrifterna har den vanliga minimiåldern för förtidspensionering höjts till 55 år. Dessutom har alltid pensionering före 55 års ålder i praktiken varit ytterst sällsynt i kommissionen, troligen därför att minskningen av den pension som skall betalas ut är mycket avsevärd i sådana fall. Pensionering före den gamla normala pensionsåldern vid 60 år är också relativt ovanlig.

Under 2003 lade den spanska regeringen fram fem projektförslag för Europeiska kommissionen till hur avledningen av floden Ebro skall genomföras, till ett värde på cirka 1,2 miljarder euro. En del av finansieringen av dessa projekt skulle komma från strukturfonderna för mål 1-regioner (Valencia, Murcia och Andalusien), medan resten skulle tas från sammanhållningsfonden. Dessa projektförslag studerades av GD Regionalpolitik. Mot bakgrund av att den spanska regeringen på ett senare stadium drog tillbaka projektförslagen vill jag ställa följande frågor till kommissionen:

För vilka projekt har medel från dessa fonder anslagits, hur många projekt handlar det om och vilket är det administrativa läget för projekten? Har de utlovade medlen automatiskt dragits tillbaka? Har det föreslagits att den vattenplan som den spanska regeringen lagt fram skall finansieras genom dessa fonder, och i sådana fall, vilka projekt inom den vattenplanen rör det sig om och vilka belopp har begärts för finansieringen av dem?

(EN) Projekten för avledningen av floden Ebro lades fram för gemenskapsfinansiering av de spanska myndigheterna i december 2003 och i januari 2004 som en serie fyra stora projekt med en total kostnad av 2 728 miljoner euro och en begärd gemenskapsfinansiering på 1 262 miljoner euro. Den situation som rör den eventuella gemenskapsfinansieringen av arbeten som ingår i den spanska nationella hydrologiska planen (SNHP) var föremål för intensiva diskussioner mellan alla inblandade parter, i synnerhet när det gällde den föreslagna överföringen av 1050 kubikhektometer (Hm3) vatten om året från floden Ebro till de spanska kustregionerna vid Medelhavet: Katalonien, Valencia, Murcia och provinsen Almeria i Andalusien. Det fanns ingen enhällighet mellan de olika spanska regionerna om denna avledning. Efter regeringsskiftet i Spanien som blev resultatet av det allmänna valet i mars 2004 förklarade de nya spanska myndigheterna att ”avledningen av floden Ebro” skulle återkallas och ersättas av alternativa projekt. Dessa krav på samfinansiering drogs tillbaka officiellt genom en skrivelse från Spaniens ständiga representation av den 29 juni 2004.

Därför har projekten ”avledning av floden Ebro” aldrig godkänts av kommissionen och inga medel har någonsin anslagits för att samfinansiera dessa projekt.

Genom kungligt dekret 2/2004 av den 18 juni 2004 ändrade den nya spanska regeringen artiklarna och projekten i den NHP-lag som gäller avledningen av floden Ebro och föreslog en rad alternativa prioriterade och brådskande åtgärder för de berörda avrinningsområdena.

Dessa åtgärder lades fram av miljöministeriet den 2 september 2004 under det nya namnet AGUA-programmet (Actuaciones para la Gestión y la Utilización del Agua – Åtgärder för förvaltning och användning av vatten).

Syftet med en rad brådskande åtgärder i vattenavrinningsområdena i Medelhavsområdet inom ramen för AGUA-programmet är att, till dessa regioner samt till provinsen Malaga i Andalusien, leverera en total mängd av 1 063 kubikhektometer vatten om året (i praktiken motsvarande den föreslagna mängden av 1 050 kubikhektometer om året som enligt förslaget skulle avledas från Ebro, trots att det berör ett större område) genom en blandning av åtgärder som inbegriper vattenbesparande åtgärder och förvaltningsmässiga förbättringar, återanvändning av behandlat avloppsvatten och byggande av avsaltningsanläggningar.

Den 1 oktober 2005 uppgick de beräknade investeringarna för de över etthundra AGUA-åtgärderna till 4 360 miljoner euro. Under pressförklaringarna vid presentationen av AGUA-programmet meddelade den spanske miljöministern att Spanien räknar med att få 1 362 miljoner euro från gemenskapsfonderna.

Enligt de senaste uppgifterna från det spanska miljöministeriet motsvarar, av de beräknade investeringarna på 4 360 miljoner euro, 432 miljoner euro 11 projekt i genomförandefasen, 26 miljoner euro de avslutade projekten, 71 miljoner euro projekt för vilka meddelande om upphandling har offentliggjorts, 3 350 miljoner euro projekt som befinner sig i utformningsfasen och 481 miljoner euro projekt för vilka genomförbarhetsstudier pågår.

Kommer kommissionen att åta sig att se över direktivet om elektromagnetiska fält (2004/40/EG⁽¹⁾) med tanke på att ledande vetenskapliga experter på detta område är eniga om att detta direktiv kommer att få negativa följder för den framtida utvecklingen av och tillgången på medicinsk utrustning i hela EU, och särskilt med tanke på dess potentiellt katastrofala följder för klinisk magnetisk resonanstomografi (MRT)?

(EN) Parlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens i arbetet (elektromagnetiska fält) är ämnat att skydda arbetstagare mot överdriven exponering för MRT (magnetisk resonanstomografi) och för elektromagnetiska fält, som enligt vetenskapliga experter, i likhet med annan strålning, är hälsofarlig. Direktivet lades fram av kommissionen och baserades på resultat och rekommendationer som har lämnats av ICNIRP (Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning), en oberoende organisation som är erkänd över hela världen och som använder sig av sakkunskap från tekniker, forskare och läkare som arbetar inom området.

I april 2004 medgav parlamentet och rådet (enhälligt) att det är viktigt att ha samma normer för hälsa och säkerhet för arbetstagare när det gäller elektromagnetiska fält, eftersom risken är densamma för sjuksköterskor och läkare inom hela EU. Direktivet antogs enhälligt och måste genomföras senast i april 2008.

Kommissionen är medveten om den oro som vissa läkare och forskare har uttryckt angående ikraftträdandet av detta direktiv. Därför vill kommissionen påminna om att risken med magnetisk resonanstomografi är verklig för alla som regelbundet exponeras för den och att läkare och sjuksköterskor som exponeras för MRT genom detta direktiv kommer att få ett gott skydd som inte bör inverka negativt på sjukvårdens kvalitet.

I varje fall innehåller direktivet bestämmelser om en översynsmekanism vart femte år, som grundas på genomföranderapporter från medlemsstaterna. Varje oavsiktlig inverkan på sjukvårdens kvalitet kommer att åtgärdas mot denna bakgrund.

I april Vägtransporterna är en av de största energiförbrukarna och står dessutom för mer än en femtedel av alla koldioxidutsläpp i Europeiska unionen. Ett sätt att göra vägtransporterna miljövänligare vore att använda biobränsle. En särskilt intressant möjlighet tycks användningen av rapsmetylester, även kallad biodiesel, vara. Den framställs av raps, det vill säga en förnybar energikälla. Användningen av biodiesel skulle bidra till en sänkning av sotutsläppen. Vid förbränningen av rapsmetylester släpps ungefär lika mycket koldioxid ut, som absorberas av plantorna under deras odlingstid. Raps kan produceras i EU och därför leder användningen av biodiesel till ett oberoende från oljeimport. Dessutom skulle en ökad efterfrågan på biodiesel och därmed också på raps även påverka jordbruket positivt.

Känner kommissionen till några studier om användning av rapsolja som alternativt bränsle, som visar hur miljövänlig den är? Om så är fallet, skulle inte biodieseln även kunna bidra till uppfyllandet av Kyotomålen?

Vilka förutsättningar måste uppfyllas för att biodieseln skall vara konkurrenskraftig? Skulle kommissionen kunna se till att göra rapsoljan konkurrenskraftig med hjälp av konsumtionsskatterna?

(EN) Kommissionen instämmer helt och fullt. EU har åtagit sig att använda mer biodrivmedel. Visserligen är biodrivmedel dyra (det skulle behövas ett oljepris på omkring 75 euro per fat för att biodiesel skulle bli lika billigt som konventionellt bränsle och för bioetanol 95 euro). Men de är en av de få åtgärder vi har som på ett betydande sätt kan minska transportens beroende av olja och dess alltmer ökande utsläpp av växthusgaser. Dessutom erbjuder de viktiga fördelar för den ekonomiska verksamheten i landsbygdsområden.

EU har redan vidtagit flera åtgärder för att främja biobränslen. År 2003 antog EU direktiv som innebar att mål ställdes upp för deras användning⁽¹⁾ och genom vilka det blev lättare att anpassa konsumtionsskatterna för att stödja dem.⁽²⁾ Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att innebära hjälp för biobränslen genom att göra det möjligt för jordbrukarna att välja de marknader som de odlar sina grödor för. Biobränsle får också stöd från gemenskapens finansiella instrument, till exempel Europeiska regionala utvecklingsfonden, landsbygdsprogrammet och krediten för odling av energigrödor. Ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling (FoTU) stöder forskningen om ”andra generationens” biobränslen som kan framställas av trä och avfall. Om de återstående tekniska hindren kan övervinnas hoppas vi att biodrivmedlen kommer att innebära att växthusgaserna minskar ytterligare.

Genom biodrivmedelsdirektivet var syftet att komma upp till en marknadsandel på 2 procent för biodrivmedel vid slutet av 2005. Det börjar visa sig att detta mål inte kommer att uppnås. Om alla medlemsstater når upp till de mål de har ställt upp kommer andelen i bästa fall att bli 1,4 procent. Mot bakgrund av detta och med den ökade vikt som genom de höga oljepriserna läggs vid biobränslen kommer kommissionen att i sin förestående handlingsplan för biomassa noga undersöka vad som ytterligare måste göras. Kommissionen kommer att lägga fram ett mer detaljerat meddelande om aspekter på politiken för biobränsle i början av 2006.

År 2003 inledde Europeiska kommissionen en massiv s.k. antidiskrimineringskampanj. Ett stort antal organisationer på både europeisk och nationell nivå deltar aktivt i kampanjen, t.ex. arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och icke-statliga organisationer. Den största delen av kampanjens verksamhet organiseras inte centralt från Bryssel utan nationellt och regionalt i varje enskild medlemsstat.

Den 13 oktober 2005 försökte jag finna information på den aktuella webbplatsen om s.k. nationella partner och den nationella kampanjen i Belgien. Jag upptäckte då att denna information faktiskt bara finns på franska. Det finns helt enkelt ingen version på nederländska, vilket är modersmål för den största befolkningsgruppen i Belgien, flamländarna.

Är Europeiska kommissionen medveten om att flamländarna är den största befolkningsgruppen i Belgien och att inte bara franska utan även nederländska är officiellt språk i Kungariket Belgien? Anser inte kommissionen att detta då är helt oacceptabelt i en kampanj som har som mål att främja mångfald och respekten för andra människor? Vem är ansvarig för detta? Har Belgien bara sett till att det finns en fransk version, eller är det så att den ansvariga avdelningen vid Europeiska kommissionen har ansett att det är tillräckligt med en fransk version av den aktuella texten på kommissionens officiella webbplats?

(EN) Webbplatsen för informationskampanjen ”För mångfald. Mot diskriminering” () är tillgänglig på samtliga 20 EU-språk. Från startsidan är informationen tillgänglig med avseende på språk snarare än land. För att ge tillgång till speciell information om ett land har alla ytterligare sidor som tillhör webbplatsen försetts med en listmeny i högra spalten. För att få information om den belgiska kampanjen på både nederländska och franska bör man välja Belgique/België.