Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 15 november 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

25. Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH)
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är den gemensamma debatten om

- ett betänkande (A6-0315/2005) av Guido Sacconi för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet samt ändring av direktiv 1999/45/EG och förordning (EG) [om långlivade organiska föroreningar] (KOM(2003)0644 – C5-0530/2003 – 2003/0256(COD)), och

- ett betänkande (A6-0285/2005) av Guido Sacconi för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG för att anpassa det till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (KOM(2003)0644 – C5-0531/2003 – 2003/0257(COD)).

 
  
MPphoto
 
 

  Günther Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter av Europaparlamentet! Låt mig inleda denna debatt med att gratulera alla utskott och deras många enskilda ledamöter som har deltagit i diskussionerna om REACH, vilket är ett av de mest omfattande förslag som kommissionen någonsin har antagit. Utskotten och deras ledamöter har haft ett enormt arbete med att analysera detaljerna i REACH och utarbeta ändringsförslag för att förbättra det.

Jag vill särskilt tacka Guido Sacconi som i egenskap av föredragande för det ansvariga utskottet och ståndaktig försvarare av förbättringar för hälsan och miljön var öppen för möjligheten till kompromisser. Jag vill även tacka Hartmut Nassauer, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och förespråkare för konkurrenskraft och innovation som politiska mål, som också var öppen för en rimlig kompromiss, samt Lena Ek, som utarbetade yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och presenterade industrins invändningar utan att för den skull göra avkall på betydelsen av att skydda hälsan och miljön

Detta lagstiftningsprojekt har inte minst här i parlamentet inneburit stora organisatoriska krav, och kommissionen själv fann det svårt att besvara över 1 000 ändringsförslag och nå en överenskommelse. Vi kommer att i detalj förklara vår ståndpunkt om den kompromiss som Guido Sacconi och Hartmut Nassauer har lagt fram, och också i detalj besvara de ändringsförslag som lämnades in i god tid innan tidsfristen löpte ut, men jag ber om er förståelse för att kommissionen inte till fullo kan behandla de ändringsförslag som lades fram precis före tidsfristens utgång. Det beror på att jag ännu inte kan informera er om kommissionens ståndpunkt beträffande dem. Vi kommer dock att dröja så kort tid som möjligt med att lämna vår ståndpunkt beträffande de ändringsförslag som får majoritetens stöd vid omröstningen.

Jag kommer nu att ta upp de grundläggande frågor som ändringsförslagen gäller.

Kommissionen stöder de kompromisser som Guido Sacconi och Hartmut Nassauer lagt fram rörande registrering och informationsutbyte. Vi anser att de uppnår en mycket god balans mellan å ena sidan industrins krav på konkurrenskraft och å andra sidan framstegen inom hälsa och miljö. Beträffande informationsutbyte skulle jag vilja betona att alla sådana system måste erbjuda så många stimulansåtgärder som möjligt, även om det kan finnas situationer där det av bl.a. kostnadsskäl inte ligger i företagens intresse att samarbeta och där informationsutbyte skulle skada deras huvudsakliga intressen. Jag är därför tacksam för att ett system har utarbetats enligt de villkor som gäller för datautbyte, så att det ska bli så lite besvär som möjligt för företagen och kemikaliemyndigheten.

Jag skulle vilja säga att det finns tre bakomliggande skäl till de ändringsförslag som rör förordningens tillämpningsområde. Det första skälet är att förtydliga förordningen. Det andra skälet är att skapa ett undantag från förordningen för flera övriga ämnen som inte anses utgöra någon risk, och det tredje skälet är att undvika dubbla regler.

Kommissionen godkänner förtydligandena av undantagen från förordningens tillämpningsområde, särskilt för avfall, livsmedel, biocider och pesticider. Vi godkänner också förtydligandet om att REACH inte kan användas för att ändra eller kringgå bestämmelser i kosmetikadirektivet för att undvika djurförsök.

Vi godkänner behovet av att krav för särskilda ämnen – dvs. mineraler, malmer, koncentrat som utvinns ur malmer och naturligt förekommande ämnen – uttrycks på ett tydligare sätt.

Beträffande kraven som ska införas för så kallade nedströmsanvändare är kommissionen positiv till att införa ett gränsvärde på ett ton per år om sådana användare måste sammanställa en kemikaliesäkerhetsrapport på egen bekostnad. Detta är nödvändigt om de inte ska missgynnas i förhållande till sina egna leverantörer och för att systemet ska överensstämma bättre med deras behov.

Det är tydligt att olika utskott anstränger sig ihärdigt för att öka kemikaliemyndighetens roll beträffande riskbedömning. Kommissionen anser att en sådan strategi har sina fördelar för att åstadkomma en jämnare och mer konsekvent tillämpning av förordningens bestämmelser, men vi måste vara mycket försiktiga med tanke på den konkreta form strategin kommer att anta. Faktum är att det endast finns begränsad sakkunskap, och mycket av den finns i medlemsstaterna – antingen vid medlemsstaternas behöriga myndigheter eller vid särskilda institutioner. Dessa resurser måste användas på bästa möjliga sätt för allmänhetens bästa.

Tillståndsförfarandet är en av de viktigaste aspekterna i hela REACH-förordningen, i varje fall är det förordningens hörnsten. Å andra sidan vill vi finna ett effektivt sätt att ge företagen ett incitament att ersätta mycket riskfyllda ämnen med livskraftiga alternativa ämnen, men å andra sidan vill vi inte inrätta ett system som leder till nackdelar i konkurrenshänseende för tillverkare inom EU. Detta påverkar ett mycket stort antal högteknologiska företag, och den innovativa nyttan för kemiska ämnen är avgörande om de ska kunna konkurrera med ämnena i USA, Kina eller i andra asiatiska länder. Vi måste också vara försiktiga med att överbelasta kemikaliemyndigheten eller kommissionen utan att det leder till någon större verklig effekt.

Riskfaktorn måste fortfarande vara avgörande i tillståndsförfarandet om vi ska lägga ned kraft på att övervaka förfarandet på ett lämpligt sätt. Företagen måste också kunna visa att de lyckas genomgå det.

Vi kan gå med på ett steg i förfarandet där kemikaliemyndigheten offentliggör information om sitt arbetsprogram för godkännande, dvs. valet av vilka kemiska ämnen som myndigheten ska föreslå kommissionen att bevilja tillstånd för inom en viss tid. Det är bra för näringslivet på så sätt att det ger företagen större förtroende för att planera framåt. Vi kan också godta idén om att införa en klausul om översyn av myndighetens tillstånd för ämnen i enskilda fall.

Att diskutera ämnen i produkter, som omfattas av artikel 6, har blivit svårt, inte på grund av att det skulle vara politiskt kontroversiellt, utan på grund av objektiva fakta, eftersom det å ena sidan gäller att skapa lika konkurrensvillkor för tillverkare och importörer av produkter och å andra sidan att lösa de problem som uppstår vid import av produkter, i vilka de kemiska ämnena inte måste uppfylla samma villkor som produkter som tillverkats av registrerade ämnen. Detta gäller många komponenter som den europeiska industrin använder i slutprodukter. I den slutliga analysen är det oundvikligt att uppfylla WTO-bestämmelserna som kräver riskbaserade förordningar.

Av detta skäl är kommissionen positiv till de förslag som kan genomföras och som uppfyller WTO:s krav. Kommissionen anser att de bestämmelser är tillförlitliga vilka avser ämnen som kommer att frigöras från produkter. För övriga ämnen i produkter krävs att ett system skapas som företagen anser lätt att använda och vars främsta syfte är att identifiera riskerna.

Jag går över till konfidentiella uppgifter. I flera ändringsförslag finns invändningar mot att den informationsförteckning, som alltid och i princip ska anses som konfidentiell, ska utökas. I andra ändringsförslag försöker man att korta ned förteckningen och underlätta offentliggörande av mer information på Internet.

Kommissionen anser att det genom kompromissförslaget slutligen uppnås rätt balans. Vårt syfte bör vara att få tillgång till information som verkligen behövs för att skydda folkhälsan och miljön. Med tiden kommer kemikaliemyndigheten att få en viktig roll när det gäller kommunikation och information till konsumenterna, även om det inte är REACH-förordningens uttryckliga målsättning.

Å andra sidan får vi inte vara naiva. Både Europa och företagen har stor kunskap och erfarenhet av att använda kemiska ämnen, en kunskap som säkert skulle vara mycket värdefull för konkurrenter utanför Europa. Också inom Europa måste vi se till att de enskilda företagens konkurrenskraft inte undermineras.

Vi kan därför inte utesluta möjligheten att vi måste göra ett antal ändringar av texten för att se till att det praktiska genomförandet av REACH överensstämmer med bestämmelserna i Århuskonventionen. Jag tänker här särskilt på de korta tidsfristerna för beslut om överklaganden.

I ändringsförslagen tas också många andra enskilda frågor upp. Även om tiden inte räcker till för att jag ska kunna nämna alla skulle jag vilja uppmärksamma er på de ändringsförslag som avser kemikaliemyndigheten, vilka omfattar ett stort antal frågor rörande myndighetens mandat, kommittéernas samarbete inom myndigheten samt förvaltningskommitténs sammansättning och utnämningen av myndighetens verkställande direktör. Kommissionens ståndpunkt rörande dessa ändringsförslag utgår från ett pragmatiskt förhållningssätt. Vi är öppna för förslag som syftar till att göra myndigheten mer effektiv, och vi kommer att behandla sådana förslag konstruktivt, men vi måste undvika att lägga ytterligare börda på den. Ju fler uppgifter vi förväntar oss att den ska utföra, desto större risk finns för att den inte kommer att vara framgångsrik i början.

Låt mig också betona för budgetmyndigheten att om myndigheten tilldelas fler uppgifter måste det självklart åtföljas av en motsvarande ökning av dess ekonomiska resurser.

Kommissionen hoppas alltså att parlamentet känner att det kan godkänna det kompromisspaket som har lagts fram av Guido Sacconi och Hartmut Nassauer. Vi anser att detta paket kan bidra till att sprida ett omfattande stöd för en lagstiftning som är en av de mest problematiska, komplexa och säkert en av de mest kontroversiella lagstiftningarna i Europeiska unionens historia.

Ända från det att REACH började diskuteras har kommissionen alltid sett sig ha till uppgift att försöka finna en rationell och pragmatisk lösning som ger en god balans mellan ekonomins krav och målen för hälsan och miljön, och vi anser att dessa kompromissförslag uppfyller detta – och låt mig göra det klart – utan att kommissionens ursprungliga förslag försvagas. Vi anser att kompromisspaketet gör förslaget mer genomförbart, mer effektivt och också mer kostnadseffektivt, vilket är ett bättre sätt att nå målen för hälsan och miljön. Svaret från kommissionens möte i dag var därför mycket positivt, och jag hoppas att det också kommer att uppmuntra rådet att anta hela paketet före årets slut. De förslag som kommissionen har besvarat positivt är hållbara i jämförelse med dem som tidigare lades fram av rådets brittiska ordförandeskap, och jag tror nu därför att vi har en mycket god chans att på ett framgångsrikt sätt komma överens om detta svåra lagstiftningspaket före årets slut.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen.(EL) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Europaparlamentet som arbetade mycket intensivt med detta förslag vid första behandlingen.

Jag vill särskilt gratulera ordföranden för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och naturligtvis utskottet självt, föredraganden Guido Sacconi, vars outtröttliga, alltid konsekventa och konstruktiva insatser på ett avgörande sätt har bidragit till att stödja detta förslag. Jag tackar också utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi, samt deras föredragande Hartmut Nassauer och Lena Ek för deras konstruktiva förslag.

De har alla samarbetat, lagt fram förslag och uppnått denna kompromiss som de förslår för en av de huvudsakliga beståndsdelarna i REACH-systemet, nämligen registrering.

REACH är ett mycket viktigt lagstiftningsinitiativ för att förbättra miljöskyddet och skyddet för folkhälsan, och när det tillämpas kommer det att avsevärt öka våra kunskaper om kemiska ämnen, ämnenas säkerhet kommer att förbättras och konsumenternas förtroende för de kemiska ämnen de kommer i kontakt med kommer att stärkas. Det kommer dessutom att vara en drivkraft till innovation och kommer att främja att produkter ersätts med säkrare produkter.

Jag är särskilt nöjd med det faktum att Europaparlamentet och rådet har slutfört sina ståndpunkter om förslaget. Därmed har de båda gemenskapsinstitutionernas ståndpunkter närmat sig varandra, och de har liknande synsätt i flera frågor som rör REACH.

Det kompromissförslag rörande registrering som föreslagits av Guido Sacconi och Hartmut Nassauer, och som har undertecknats av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är ett positivt framsteg i ett av de mest komplicerade avsnitten i REACH-ärendet. Kompromisspaketet är ett balanserat förslag. Genom att koncentrera förslaget till ämnen som har högst risknivå förbättrar kompromissen REACH-förslagets möjligheter att fungera i praktiken, särskilt ämnen som tillverkas eller används i små mängder. Samtidigt garanteras en hög miljöskyddsnivå, eftersom mer information krävs där risken är som störst.

Trots att synsättet beträffande ämnen som tillverkas eller används i små kvantiteter skiljer sig från kommissionens förslag är det ändå en förbättring av hälso- och miljöskyddet jämfört med den nuvarande situationen. Kommissionen stöder detta paket eftersom man strävat efter att nå en kompromiss.

Kompromisspaketet går i samma riktning som de diskussioner som hållits i rådet. Det har också mycket gemensamt med den kompromiss som det brittiska ordförandeskapet lade fram den 28 oktober, vilket fick brett stöd i Ständiga representanternas kommitté (Coreper) i fredags. Kommissionen stöder helt det brittiska ordförandeskapets mål att nå en politisk överenskommelse före årets slut, att göra de insatser som är nödvändiga för att uppnå detta samt att på ett positivt sätt bidra till detta mål.

Det finns flera viktiga aspekter på REACH-initiativet, men på grund av tidsbrist vill jag ta upp två av dem, nämligen förslagets tillämpningsområde och bestämmelserna om godkännande.

Förslagets tillämpningsområde är ganska komplicerat, främst på grund av det stora antalet rättsakter inom gemenskapsrätten rörande särskilda produkter som innehåller kemiska ämnen. Kommissionen kan godkänna flera av parlamentets ändringsförslag, som t.ex. undantag för registrering av avfall, livsmedel och malmer. Vi kan dock inte godta flera andra ändringsförslag, vilka skulle skapa ett vakuum för tillämpningen av lagstiftningen.

När det gäller godkännande och ersättning gläder jag mig åt att parlamentsledamöterna har lagt fram flera värdefulla ändringsförslag, i vilka tidsfrister fastställs för godkännande och som innebär påtryckningar på att ersätta produkter. På så sätt förstärks hälso- och miljöskyddet. Kommissionen instämmer i att det finns ett behov av att införa ett tillståndsförfarande för ämnen som ger upphov till liknande oro beträffande risker som de farligaste ämnena i kommissionens förslag: cancerframkallande, mutagena, långlivade bioackumulerande samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen. Vi samtycker också till fastställande av en tidsfrist för godkännande, men den ska fastställas från fall till fall av Europeiska kemikaliemyndigheten.

Vi tror samtidigt att detta system, tillsammans med artikel 52, som ändrats av det brittiska ordförandeskapet, kommer att ha positiva effekter på ersättning av ämnen, eftersom det kommer att bli ett tryck på företagen att öka sina insatser för att finna ersättningar och säkrare ämnen.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka alla ledamöter av Europaparlamentet som har arbetat så intensivt de senaste nio månaderna med att åstadkomma framsteg för REACH-förslaget. Europaparlamentet bidrar därmed på ett avgörande sätt till att förbättra hälsoskyddsnivån och miljöskyddsnivån i Europa, samtidigt som det europeiska näringslivets konkurrenskraft behålls.

 
  
MPphoto
 
 

  Lord Bach, rådets ordförande. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka parlamentsledamöterna för deras hårda arbete med REACH, och särskilt huvudutskotten och deras ledamöter. Det är en ära att bli inbjuden hit för att tala på det brittiska ordförandeskapets vägnar.

Först vill jag betona att REACH är ett mycket viktigt ärende för det brittiska ordförandeskapet. Denna lagstiftning erbjuder en unik möjlighet att uppnå ett ordentligt skydd för människor och miljön, samtidigt som den är genomförbart och upprätthåller EU-industrins konkurrenskraft. Alla vill hitta en bra lösning till REACH, en lösning som både förstärker skyddet för folkhälsan och miljön, och som upprätthåller industrins konkurrenskraft. Detta mål kan endast uppnås om alla medlemsstater, Europaparlamentet och aktörerna samarbetar. REACH kommer att vara ett starkt inslag vid rådet (konkurrenskraft) den 29 november, där vi planerar att föra en viktig och väsentlig politisk debatt, och det är således viktigt att era åsikter tillförs till den. Vi inser att vi är mycket nära en överenskommelse, och vi strävar fortfarande efter att nå ett politiskt avtal före slutet av det brittiska ordförandeskapet.

Det gläder mig att notera det engagemang som Europaparlamentet har visat prov på genom att genomföra sin första behandling denna vecka. Vi välkomnar det arbete som utförts av de föredragande för att uppnå en balanserad och fungerande kompromiss om de centrala delarna i REACH, dvs. registrering. De centrala delarna i denna kompromiss, som har undertecknats av de tre största politiska grupperna tillsammans, ligger mycket nära de idéer som rådet arbetar på. Ett antagande av Europaparlamentets åsikt enligt dessa linjer borde därför bereda vägen för ett tidigt antagande av REACH. Det skulle påverka miljön och industrin positivt, eftersom osäkerheten upphör och det dessutom är positivt för alla. Det skulle slutligen resultera i ett effektivare system för riskhantering när det gäller kemikalier i syfte att skydda folkhälsan och miljön.

Ordförandeskapets kompromisstext syftar till att på ett balanserat sätt beakta de åsikter som medlemsstaterna hittills har uttryckt i diskussionerna. Den innehåller en bekräftelse på den oro industrin känner och ett svar på den. Genom denna text upprätthålls målen med REACH på området för skydd av folkhälsan och miljön. Vi ser fram emot att ta med bidrag från Europaparlamentet så fort ni har avslutat era överväganden. Genom att förklara i vilken riktning ordförandeskapet går hoppas jag tillföra ytterligare information i den här diskussionen.

Låt mig ta det från början, med registrering. Den utmaning som ligger framför oss alla är att nå ett avtal om ett registreringspaket som samlar den information som krävs för att bedöma riskerna. Samtidigt måste det ha rimliga proportioner. Vi måste undvika att tvinga företag att tillhandahålla uppgifter för sakens skull. Vi delar alla samma oro, och vi vill se till att REACH inte påverkar småföretag negativt.

Det som ingår i våra gemensamma registreringsförslag är för det första en enda fas för förregistrering för att förenkla förfarandet, för det andra krävs en sammanställning av uppgifter genom ”ett ämne, en registrering”. Detta skulle kunna ge en besparing på upp emot 600 miljoner euro. Vi har också infört flexibilitet genom att föreslå tydliga kriterier när det gäller möjligheten för företag att kunna befrias från skyldigheten att lämna in ett gemensamt informationspaket. Det är allmänt accepterat att det borde vara obligatoriskt med samutnyttjande av uppgifter om djurförsök. För att förenkla systemet har samutnyttjandet av uppgifter som inte handlar om djur endast blivit obligatoriskt om en eventuell registrator så begär.

Rådet är i likhet med parlamentet också bekymrat över effekterna på småföretag. För att minska effekterna har ett förslag lagts fram om målinriktade informationskrav för lågvolymkemikalier. När det gäller en volym på lägre än tio ton behöver en fullständig uppsättning uppgifter tillhandahållas om ett ämne endast om det uppfyller enkla kriterier som identifierar det som ett högriskämne. Med detta tillvägagångssätt kommer inte så mycket information att tillhandahållas om ämnena som i kommissionens ursprungliga förslag, men det innebär att vi kan tillämpa en förenklad riskbaserad strategi för de 20 000 lågvolymkemikalierna och fokusera på de som i första hand är av betydelse. För att minska bördan inom industrin, och särskilt för småföretag, kommer kemikaliemyndigheten att tillhandahålla de verktyg som behövs för att förenkla framläggandet av uppgifter.

Vi har minskat registreringskostnaden i det högre mängdintervallet 10–100 genom att avlägsna ett dyrt test från informationskraven. Detta bidrog till en besparing på omkring 80 miljoner euro. Dessutom har möjligheten att frångå vissa test i bilaga VI förstärkts för att minimera bördan i samband med test på högre mängdintervaller. Jag vill betona att detta kan utföras på ett sätt som ändå ger den information om kemikalierisker som krävs.

Jag övergår nu till utvärdering. Här kontrolleras registreringen när det gäller efterlevnaden eller hänskjutning för ytterligare granskning. Kompromisstexten ger kemikaliemyndigheten i Finland en mer central roll i denna fas av REACH. Vi vill säkerställa att utvärderingen utförs på ett mer effektivt och konsekvent sätt över hela EU, och att myndigheten har de medel och resurser som behövs för att detta ska ske. Jag upprepar att rådets ståndpunkt inte är alltför långt ifrån parlamentets i detta avseende enligt min uppfattning. En liknande strategi har valts i betänkandena från de parlamentsutskott som har avgett sitt yttrande.

En central punkt i detta förslag är naturligtvis godkännandestadiet. Inom ramen för REACH krävs att alla högriskämnen måste förbjudas, såvida det inte föreligger starka skäl för godkännande som rättfärdigar fortsatt bruk av ämnet. I rådet har vi tydliggjort räckvidden och förstärkt bestämmelserna för godkännande i syfte att tillhandahålla en utökad satsning på ersättning.

Kompromissförslaget möjliggör ett första godkännande som endast grundar sig på vederbörlig kontroll, vilket innebär att man kan fortsätta att använda riskämnen om man kan bevisa att riskerna hålls tillbaka. Men – och detta är ett stort ”men” – vederbörlig kontroll måste definieras strikt. Nu är det striktare i vårt förslag. Det är tydligare. Det är korrekt att alla beslut bör fattas utifrån varje enskilt fall. Av den anledningen har en ändring införts i vårt förslag, som innebär ett krav på att alla godkännanden ska granskas. Detta skulle öka möjligheten att beakta alternativ som kan bli tillgängliga i framtiden. Dessutom har vi i vårt förslag gett ytterligare stimulans till ersättning genom kravet att tillhandahålla en analys av tänkbara alternativ. Jag ser fram emot parlamentets yttrande.

Om jag inte har lyckats att övertala er om hur viktigt det är för alla EU-medborgare att säkerställa ett tidigt avtal om REACH, så har jag misslyckats. Jag hoppas att jag har gett er inblick i den diskussion som förs i rådet.

Vi kommer själva att fortsätta arbeta i vår roll som ordförandeskap och göra allt i vår makt för att nå ett avtal i år. Vi anser att vi kan det. Vi ser fram emot att motta Europaparlamentets bidrag.

Låt mig upprepa att detta är en unik chans. Vi får inte försumma den.

 
  
MPphoto
 
 

  Guido Sacconi (PSE), föredragande. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När jag lyssnade till anförandena av de två kommissionsledamöterna och Lord Bach, som företrädde det brittiska ordförandeskapet, tänkte jag på den långa resa vi har varit tvungna att göra för att nå hit.

Ni har själva hört hur nära varandra de tre institutionernas ståndpunkter nu ligger. Jag tror att jag kan säga att det beträffande registrering, godkännande och andra aspekter som nämnts inte finns några betydande skillnader i huvudfrågorna. Det är svårt att sammanfatta denna långdragna process på några få minuter, trots att detta är den längsta talartid jag har fått sedan jag blev ledamot av Europaparlamentet.

Jag ska därför endast säga några ord om de två huvudbegreppen: balans och ansvar. Dessa ord dök upp i mina tankar under veckoslutet som jag nästan helt ägnade åt självrannsakan. Särskilt mot bakgrund av kritiken förra veckan mot kompromissen som jag undertecknade undrade jag faktiskt om jag hade fattat rätt beslut och om balans verkligen hade uppnåtts, och jag kan med gott samvete svara ja. Vi har inte bara säkerställt balans, utan också förstärkt balansen mellan de två viktiga faktorer som ligger oss alla varmt om hjärtat, nämligen skydd av folkhälsan och miljön å ena sidan och bevarande av den europeiska industrins konkurrenskraft å andra sidan.

Det är lättare att uppnå en sådan balans när man godkänner en politisk resolution, eftersom man då endast arbetar med ord. Att uppnå balans i en så betydelsefull förordning där så många intressen påverkas, vilka är i konflikt med varandra, är däremot betydligt svårare. Under sådana omständigheter är det faktiskt också nödvändigt att ta hänsyn till viktig teknisk information, som är av stor betydelse.

Ur detta perspektiv känner jag att jag har gott samvete. När det gäller folkhälsan och miljön – jag kommer att begränsa mig till att endast ta upp några få förbättringar av kommissionens förslag som jag anser särskilt viktiga – kan vi ta registreringen av långlivade bioackumulerande ämnen som exempel. Eftersom det naturligtvis har varit föremål för parlamentets godkännande ska vi också införa kemikaliesäkerhetsrapporten även för ett lägre antal ton, även om det endast gäller de farligaste ämnena. Om parlamentet godkänner den ståndpunkt som antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelsskydd på torsdag ska vi definiera en mekanism för godkännande vid ersättning av de farligaste ämnena, vilken är mycket lik den mekanism som det brittiska ordförandeskapet presenterade för en kort tid sedan. Jag är särskilt stolt över detta.

Beträffande företagen ska jag endast nämna de viktigaste saker som genomförts. Bevisbördan behålls, men vi har gjort registreringsförfarandet mer flexibelt för intervall med lägre antal ton och har infört en mycket viktig egenskap för små företag, nämligen gemensamt utnyttjande av data, vilket har blivit obligatoriskt utom för vissa mekanismer för undantag.

Jag vill också påminna om att vi tillsammans med Hartmut Nassauer i elfte timmen förlängde perioden för dataskydd samt för forskning och utveckling. Jag anser att allt detta är konkreta åtgärder som går i rätt riktning. I detta sammanhang skulle jag, herr Nassauer, också vilja säga att jag under mitt veckoslut med eftertanke och självrannsakan var lite besviken över att ni, efter det att vi tillsammans hade undertecknat kompromissen, ansåg det lämpligt att också lägga fram era tidigare ändringsförslag. Jag måste i detta sammanhang säga att om vår kompromiss olyckligtvis inte skulle godkännas kommer jag naturligtvis att stödja det andra blocket (nummer 2). Jag är optimistisk i denna fråga.

Jag går nu över till mitt andra huvudbegrepp, ansvar, och jag skulle till detta vilja lägga till ordet självständighet. Vi har utsatts för många påtryckningar, visserligen rättmätiga påtryckningar, rörande de intressen som vi alla på något sätt måste företräda när vi söker uppnå den bästa möjliga kompromissen som kan godtas av en majoritet i parlamentet. Vi har kommit nära detta mål, och under tiden har de olika institutionernas ståndpunkter, särskilt de två lagstiftande institutionernas, rådets och parlamentets ståndpunkter, närmat sig varandra i mycket hög grad. Jag anser att det nu är parlamentet som har bollen, så att säga.

Vi är medvetna om att det finns svårigheter kring många aspekter rörande den europeiska integrationen för närvarande. I dag kan parlamentet dock sända ett starkt, tydligt budskap om ett ämne som är mycket betydelsefullt för medborgarna, företagen och fackföreningarna och som rör förmågan att fatta beslut och nå en kompromiss som på ett så bra sätt som möjligt definitionsmässigt företräder alla berörda parters önskemål.

Herr talman! Mitt arbete har nu slutförts. Jag kommer naturligtvis att uppmärksamma omröstningslistan under de kommande timmarna, men låt oss säga att den största delen av mitt arbete är genomfört.

Som Lord Bach och kommissionsledamot Günter Verheugen sa tidigare, måste vi nu ta tillfället i akt att påskynda beslutsfattandet och lagstiftningsförfarandet i denna fråga som vi har ägnat så mycket tid åt. Jag sa nyligen att en överenskommelse är som en frukt. Om den inte plockas vid rätt tidpunkt, när den är mogen, ruttnar den och blir dålig. Sedan i morse har jag haft ett äpple i min ficka. Det är inte vackert, det är litet och täckt av märken eftersom det har odlats ekologiskt och inte innehåller några svampmedel, men jag tror att det kommer att smaka väldigt gott, och därför ska jag äta det senare.

Jag uppmanar följaktligen parlamentet att plocka denna frukt. Om vi gör det hjälper vi också de andra institutionerna, särskilt rådet, att till slut avsluta detta ärende och sända det budskap som jag tidigare talade om.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE).(DE) Herr talman! Jag har bara en liten ordningsfråga som jag vill ta upp. Det har tidigare varit sed i parlamentet att föredragandena lägger fram sina utskotts ståndpunkter. Eftersom Guido Sacconi faktiskt är föredragande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet skulle jag önskat att han hade berättat om utskottets inställning. Jag ber talmannen att i framtiden uppge om anföranden ska hållas för att uttrycka personliga uppfattningar eller om de ska hållas i egenskap av föredragande.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Ni har uttryckt er oro, men jag kan inte som talman behandla det som en ordningsfråga. Det finns en fastställd ordning, föredraganden har rätt att tala och han har sagt vad han ansåg lämpligt, och nu ska de berörda utskottens företrädare tala. Er kommentar kommer inte att ändra debattordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE-DE), föredragande av yttrande från utskottet för internationell handel. – Herr talman! Kemikalier är viktiga, de är livsviktiga. De är en del av vår vardag och en förutsättning för mycket av modern mänsklig verksamhet. Samtidigt finns det en allmän oro för kemikalier. Vad gör de med oss och vår miljö? Viss oro är berättigad. Därför är jag glad för att vi här skall rösta igenom en ny europeisk kemikalielagstiftning, en lagstiftning som gör att vi får veta vilka kemikalier som utsätter oss för stora risker och vilka som inte gör det, att vi kan förbjuda kemikalier som vi måste bli av med, och att vi kan behålla dem som vi behöver.

Vi har bidragit till få REACH att prioritera att det fästs större uppmärksamhet vid de ämnen som utgör ett stort hot. Vi har fått undantag för sådant som vi vet är ofarligt, t.ex. cellulosa och järnmalm. Därigenom slipper vi byråkrati och onödiga kostnader, men framför allt medför det att vi använder våra begränsade resurser till att åstadkomma största möjliga säkerhet.

Det fastställs många mål i Europa som vi faktiskt inte lever upp till. Beslut i denna kammare lovar ofta runt men håller ibland tunt. Den gamla kemikalielagstiftningen var ett utmärkt exempel på det. Den skulle ge oss säkerhet men har nästan inte åstadkommit någonting. Ibland är misslyckanden bara pinsamma, men i kemikaliepolitiken kan de vara livsfarliga. Det är därför vi behöver REACH – men ett REACH som klarar att hålla vad det utlovar.

Den stora utmaningen för REACH är att utforma en politik som inte skapar handelshinder, som inte begränsar andra länders möjlighet att sälja sina produkter till den europeiska marknaden. Det vore fel mot vår omvärld men också mot europeiska konsumenter. De är orimligt att vi här utformar en lagstiftning som sen olagligförklaras av WTO. Därför hoppas jag att kammaren tar till sig de förslag för att minska handelshinder som utskottet för internationell handel har föreslagit.

Flera ledamöter, bl.a. de svenska socialdemokraterna, verkar vara inne på att ställa sig vid sidan av och rösta mot hela förslaget. I nästa andetag anklagar de hela parlamentet för att inte bry sig om miljön. De svenska socialdemokraternas viktigaste tidning kallar till och med den egna gruppledaren här i parlamentet, Martin Schulz, för överlöpare. Det tycker jag är fegt, och det bidrar inte till att förbättra miljön. I stället borde de fråga sig varför de står vid sidan av. Den överväldigande majoriteten däremot, från de borgerliga partigrupperna PPE-DE och ALDE till den socialdemokratiska gruppen och nu även kommissionen, är överens, och det är vi som kommer att bära upp förslaget. Det gläder mig att ha varit med och ta ansvar för att det röstas fram en ny, stark europeisk kemikalielagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisa Ferreira (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (PT) Att minska kemiska ämnens skador på miljön och hälsan, att öka medvetenheten om konsekvenserna av användning av kemiska ämnen, att förbättra konsumenternas tillgång, att gradvis ta bort och ersätta de farligaste kemiska ämnena och förbjuda försök på ryggradsdjur, allt detta påverkar medborgarnas liv, vilka vi företräder här i parlamentet.

Parlamentet måste därför välkomna kommissionens initiativ och delta på ett aktivt och konstruktivt sätt med att förbättra kommissionens förslag. Detta har vi gjort. Genom kollektivt ansvar och framför allt Guido Sacconis utmärkta betänkande har vi fått bred uppslutning kring denna fråga. Stöd för dessa förslag kommer att leda till en avsevärd förbättring av kommissionens text och kommer att underlätta genomförandet. Textens kärna förblir intakt, dvs. principen om ansvar, minskade kostnader för små och medelstora företag, inriktning på de mest problematiska kemiska ämnena och deras användning, klargörande av kemikaliemyndighetens roll och större tonvikt på bedömning och övervakning av systemet.

I egenskap av skuggföredragande för utskotten för internationell handel samt ekonomi och valutafrågor är jag glad över att enighet har uppnåtts för stora delar av den text som ska bli föremål för omröstning. Mina damer och herrar, jag vill i detta sammanhang rikta er och kommissionens uppmärksamhet på att EU måste utnyttja sin ställning som världens största handelsblock och världens största tillverkare av kemiska ämnen och se till att de bestämmelser som antas internt om miljö- och hälsoskydd tillämpas internationellt och ses som förutsättningar för frihandel.

Beträffande REACH, liksom för många andra lagar, bör det betonas att Europa inte kan fortsätta att stifta lagar om den inre marknaden som om globalisering inte existerade. Om vi inte kommer ihåg detta kommer vi att förstöra Europa som bas för tillverkning, arbetstillfällen i Europa kommer att försvinna och genom hyckleri skulle vi exportera miljöföroreningar till länder utanför EU, till andra mer sårbara områden i världen. Det skulle vara detsamma som att skjuta oss själva i foten, och artikel 6 är inte tillräckligt långtgående för att hantera detta problem.

På detta område, liksom på andra områden, är överenskommelsen långt ifrån perfekt. Den kommer att behöva förbättras gradvis med utgångspunkt från praktiska bedömningar. Detta är dock den överenskommelse som vi har lyckats nå, och den är tillräckligt bra för att parlamentet ska kunna ge den ett brett stöd. Det är endast på detta sätt som en balanserad institutionell lösning kan garanteras på kort sikt. Jag stöder därför överenskommelsen.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Mann (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (DE) Herr talman! REACH, ett av de mest komplexa lagstiftningsförfarandena – och inte bara på grund av att det uppgår till 1 200 sidor – har sysselsatt Europaparlamentets utskott i tio års tid, och utskottet för sysselsättning och sociala frågor, vars yttrande jag har utarbetat, har varit ett av dem.

Den kemiska industrin i EU sysselsätter 1,7 miljoner människor, och ytterligare cirka 3 miljoner är knutna till den som leverantörer. För att bilda mig en uppfattning om REACH:s konsekvenser för arbetslivet i vardagen har jag besökt 50 företag – inte bara i Tyskland – som arbetar inom färg- och målningsbranschen, keramikbranschen, textilindustrin, elvarubranschen, bilindustrin och den kemiska industrin. Den enhälliga åsikt som uttrycktes bland både chefer och butikspersonal var att det inte finns något alternativ till att skydda hälsan och miljön, och att det måste utarbetas en klar åtskillnad mellan farliga och ofarliga ämnen, inte minst i arbetsgivarens intresse.

Det måste dock sägas att de kostnader som uppges i kommissionens förslag är så höga och den byråkrati som förslaget leder till är så omfattande att det finns risk för att konkurrensen med företag utanför EU snedvrids, och man kan inte utesluta möjligheten att företag flyttar sin verksamhet.

Det var utskottet för sysselsättning och sociala frågor som ledde de första utfrågningarna i parlamentet om REACH i oktober 2004 med 200 experter inom arbetsrätt och hälsoskydd, och även arbetsmarknadens parter, som var närvarande. Den 12 juli 2005 var vi också det första utskott som röstade om REACH, och utan tvekan gav det en viktig indikation på den framtida utvecklingen för debatten i Europaparlamentet.

Vi är positiva till förhandsregistrering och prioritering av ämnen som standard. Om det finns en mängd centrala uppgifter om den verkliga risken i stället för uppgifter om kvantiteten av det aktuella ämnet, vilka kategorier som exponeras och användning, kan registrering vid kemikaliemyndigheten genomföras professionellt och snabbare. Man undviker därigenom inte bara stora mängder meningslösa uppgifter, utan också onödig byråkrati, vilket särskilt gynnar små och medelstora företag. De flesta av oss röstade ja till undantag för ämnen som används inom forskning och utveckling, och för att den nya kemikaliemyndighetens befogenheter ska utvidgas.

Ett ändrat REACH-förslag kommer att göra två dussin EU-förordningar inom arbetsrätt överflödiga endast på området arbetarskydd. Utarbetande av säkerhetsdatablad har prioriterats, samt föreskrifter om hur de ska användas på arbetsplatser, och därigenom förebyggs olyckor på grund av felaktig hantering av ämnen.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), föredragande av yttrande från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – Herr talman! Kemikalier i Europa regleras av en mycket dålig lagstiftning för äldre kemikalier, cirka 30 000, och en relativt bra lagstiftning för nya, cirka 3 000. Det nya förslaget ersätter 43 direktiv och nationell lagstiftning i 25 länder, en lagstiftning som är väldigt varierande i kontroll och kvalitet, från ganska dålig till ganska bra. Samtidigt är det 100 år sedan vi hade stängda nationella marknader. Den som t.ex. vill köpa en leksak till sitt barn finner att en och annan sak är producerad i vårt hemland, men att de flesta är importerade.

En ny kemikalielagstiftning innebär av alla dessa anledningar en stor möjlighet för miljö, människor och företag. Industriutskottet var det första utskott som fattade beslut. Vi kunde lyfta förslaget till kemikaliedirektiv från en död och mycket ifrågasatt produkt till en möjlighet att faktiskt komma fram till ett beslut. Jag vill tacka utskottets ledamöter för ett mycket konstruktivt och bra samarbete.

Industriutskottet har ansvar för industri, småföretag och forskning och har därför i enlighet med sin uppgift fokuserat arbetet på ändringar som bereder väg för nya, moderna teknologier, innovationer och modern miljöteknik. I Europa har miljödriven industri dubbelt så hög tillväxt som industrin i genomsnitt och är ett otroligt viktigt redskap för att skapa arbetstillfällen och hållbar tillväxt i en kunskapsbaserad ekonomi.

För att REACH skall kunna vara denna motor för hållbar tillväxt behöver förslaget emellertid förenklas, förstärkas och förtydligas. Det behöver förenklas för att småföretagen skall kunna överleva, förstärkas för en bättre miljö och förtydligas för att det på vissa punkter är mycket otydligt. Det kan t.ex. inte vara meningen att varje lass mineral skall analyseras för sig.

Mina damer och herrar, vi har fyra stora frågor i EU: budgetplanen är en soppa, förslaget till tjänstedirektiv är en soppa, förslaget till konstitutionellt fördrag har en ”period av eftertanke”. Efter sju års diskussion behöver vi nu faktiskt ett beslut i det fjärde viktiga förslaget, nämligen det som handlar om en europeisk kemikalielagstiftning.

Mina damer och herrar! Ovissheten är mycket kostsam. Låt oss därför rösta ja på torsdag och anta de kompromisser som har lagts fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Hartmut Nassauer (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det råder inget tvivel om att miljön och konsumentskyddet kommer att vinna om REACH-förslaget antas. Om förslaget går igenom kommer vi inom elva år att ha kunskap och information om cirka 30 000 ämnen som används av europeiska företag, och dessa uppgifter har inte kunnat samlas in tidigare. Det är det som gör att detta kliv framåt är avgörande.

Det som gör att framsteget är så stort är att vi i framtiden kommer att överlämna ansvaret till företagen att skaffa information och genomföra tester, och därmed också de kostnader som uppstår. Företagen kommer att vara ansvariga för att de ämnen som de producerar och bedriver handel med hanteras på ett säkert sätt. Det är den stora förändringen i lagstiftningen jämfört med tidigare, och jag anser att det bör nämnas att det är stora kostnader det rör sig om, för testerna kostar pengar – upp emot 200 000 euro! Företagen skulle i framtiden få bära dessa kostnader själva i miljöns och konsumentskyddets intresse, och det innebär att vi måste tänka över vilka konsekvenser det kunde ha för konkurrenskraften.

Den kompromiss som Guido Sacconi och jag har lyckats få till stånd har redan tagits upp, och våra respektive grupper har varit goda nog att godta den. I den fastställs kravet på data för intervallet mellan ett och hundra ton, något som är särskilt viktigt för små och medelstora företag, som är mer beroende av ett ämnes potentiella risk, i stället för att endast se till kvantiteten av ett producerat ämne. Det är en mycket viktig utveckling för små och medelstora tillverkare och användare. Jag är mycket nöjd över att vi har kunnat uppnå detta, och naturligtvis får det vårt fulla stöd. Vi har lagt fram gamla ändringsförslag endast i den händelse att vi inte skulle få majoritet för förslaget.

Det måste dock sägas att kompromissen endast rör registrering, vilken är den viktigaste delen av REACH, och att den inte gäller hela förslaget. Frågor som rör godkännande och tillämpningsområde är utmärkta, och jag hoppas att vi ska lyckas nå en överenskommelse även på dessa områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Kurt Lechner (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Under de två korta minuter jag fått ska jag koncentrera mig på endast ett fåtal punkter.

Jag ska inleda med en allmän kommentar om förslaget som helhet. Europa, som snart kommer att ha en befolkning på 500 miljoner människor, är ett omfattande ekonomiskt område, och det är riktigt att vi bör vara föregångare genom att ge detta område en enhetlig bindande rättslig ram på miljöskyddsområdet. Europa är dock inte en isolerad del av världen, och det finns inga planer på att Europa ska bli det. Tvärtom måste Europa konkurrera med andra stora ekonomiska områden, och våra mål, bland vilka miljöskyddet är ett mål, är till ingen nytta, hur goda våra avsikter än må vara, om produktionen i framtiden flyttas till andra delar av världen, där miljöproblemen kan komma att bli ännu större. Vi kommer nämligen att påverkas av dem i lika hög grad, och samtidigt skulle det också innebära avsevärda ekonomiska förluster.

De ekonomiska förluster som jag har hänvisat till påverkar inte bara produktionen av kemiska ämnen, utan alla varor som tillverkas med användning av kemiska ämnen, och de är nog ganska många.

Denna aspekt är också relevant för ett viktigt område i förordningen, nämligen skyddet av immateriella rättigheter och konfidentiella uppgifter, som upptog en särskilt stor del av debatten i utskottet för rättsliga frågor. Jag skulle i korthet vilja säga något om detta. Kommissionens förslag i sin nuvarande lydelse tar inte tillräcklig hänsyn till detta och är inte tillräckligt långtgående. Kommissionsledamot Günter Verheugen nämnde detta tidigare och, om jag antar att jag inte missförstod honom, tror jag att han i stort sett fick det klart för sig. Faktum är att garanterad ömsesidighet inte finns över huvud taget.

Om europeiska företag avslöjar många uppgifter kan utomstående se dem och dra vissa slutsatser från dem, men det omvända inträffar inte. Eftersom dessa förhållanden strider mot tanken om rättvis konkurrens världen över beslutade utskottet för rättsliga frågor att anta en rad ändringsförslag för att beakta detta. Vissa av dem kom med i det övergripande paketet, särskilt de som rör förlängning av tidsfristerna, vilket Guido Sacconi hänvisade till i korthet tidigare. De ändringsförslag som syftade till att förbättra sekretessen för data – närmare bestämt ändringsförslagen 43, 45, 46 och 48 – kom dock inte med, och jag skulle vilja ta tillfället i akt att begära att de införlivas nu.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (DE) Herr talman! Jag har för avsikt att presentera den ståndpunkt som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män intar och inte göra som vissa ledamöter har gjort – missbruka min talartid till att uttrycka mina egna synpunkter.

En stor majoritet av ledamöterna i utskottet för kvinnors rättigheter samtycker till kommissionens förslag om REACH. Kvinnor drabbas särskilt mycket av kemiska föroreningar, eftersom fettet i deras kroppar lättare absorberar farliga ämnen. Kemiska ämnen lagras i kroppen och kan orsaka cancer. Förekomsten av bröstcancer har fördubblats i Europa de senaste 20 åren. En av nio kvinnor i Europa drabbas av bröstcancer, och detta beror i många fall på kemiska ämnen. Kemiska ämnen kan också skada embryon och hindra fertiliteten. 15 procent av alla par som vill ha barn kan inte få några. Kvaliteten på mäns spermier har halverats de senaste åren. Gener kan bytas ut, och allergier kan utlösas.

Kemiska ämnen påverkar också barns hälsa. Frekvensen av cancer hos barn ökar med 1 procent per år, och det har blivit den näst vanligaste dödsorsaken bland barn. Utan att vilja det överför kvinnor hela cocktailen med kemiska ämnen till sina barn under graviditeten och amningen.

Utskottet för kvinnors rättigheter anser därför att REACH är en unik möjlighet att på ett bättre sätt skydda människorna och miljön för farliga kemiska ämnen. Utskottet har inte bara samtyckt till tanken att REACH-förordningen ska vara tydlig, utan har särskilt begärt att registreringen ska vara noggrann, och har dessutom föreslagit att kemiska ämnen bör registreras från en nedre gräns på tio kg upp till ett ton. Utskottet för kvinnors rättigheter vill att ersättning ska bli obligatoriskt, och att även importerade produkter ska registreras. Det gäller utan tvekan utskottets önskemål om begränsad registrering, och utskottet begär en tydlig ersättning ...

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för framställningar. – (ES) Herr talman! Utskottet för framställningar tog emot underskrifter från en miljon brittiska kvinnor. Lord Bach! En miljon brittiska kvinnor skrev till parlamentet och var oroade över effekten av kemiska ämnen på deras kroppar och deras liv.

De europeiska fackförbunden har krävt ett starkt REACH, i likhet med flera miljoner europeiska sjukvårdsarbetare och läkare. Ni har sagt att denna förordning kan vara vår enda möjlighet. Låt oss inte förstöra den.

Jag är dock rädd att vi kommer att förstöra den, eftersom det har förekommit oacceptabla påtryckningar här, en del skamliga inställningar, varigenom man vänder ryggen åt miljoner och åter miljoner européer som förväntar sig att parlamentet, dessa institutioner, ska vidta åtgärder som får en positiv effekt på deras vardag.

Vi kan inte – såsom har sagts – tillämpa ett system för riskbedömning av ämnen, i enlighet med kompromissförslaget, när vi på grund av denna kompromiss inte vet någonting om mer än 90 procent av ämnena. Aldrig. Med alla undantag, med alla kryphål, med alla avhopp kommer vi aldrig att få någon information.

Denna kompromiss främjar bara ignorans och obskyritet. Snälla, låt oss få ett slut på ignoransen en gång för alla. I dag, den här veckan, har vi tillfälle att göra det. Vi får inte förstöra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Satu Hassi (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (FI) Mina damer och herrar! Kemikalielagstiftningen hade till syfte att skydda folkhälsan, men det verkar bli en stor besvikelse, ett urvattnat resultat och en seger för lobbyisterna inom den kemiska industrin, som har använt sina enorma rikedomar som vapen. Avtalet mellan konservativa och socialister kommer att innebära att inga kemikalier i konsumentprodukter kommer att testas. Detta är en skandal, eftersom vi vet att kemikalier orsakar en tredjedel av alla yrkessjukdomar och en betydande del av alla fall av allergi, astma, infertilitet och cancer.

Den roll som spelas av kommissionen, och särskilt det generaldirektorat som leds av Günter Verheugen, har verkligen varit märklig. Det har varit som ett Kinderägg – man vet aldrig vilken överraskning man får den här veckan. Nästan varje vecka har vi fått helt motstridiga budskap i kommissionens namn – kommissionen stöder sitt ursprungliga förslag, den stöder det inte, den stöder det, den stöder det inte. Det har kommit mycket information från kommissionen som går stick i stäv med dess officiella beslut.

Mina damer och herrar! Detta är inte god ledning, och det är inget gott exempel inför Turkiet, som strävar efter ett medlemskap. Jag vill be er alla att stödja förslaget från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och det exempel som gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har föregått med, vilket skulle garantera att kemikalier som används i konsumentprodukter testas. Då skulle vi skapa en konkurrensfördel för den europeiska industrin. Överallt i världen skulle människor veta att europeiska produkter är säkra, och små företag skulle också kunna använda kemikalier som skyddar deras egna anställda på ett säkert sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ria Oomen-Ruijten, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min respekt för föredragandens – Guido Sacconis – arbetsglöd och beslutsamhet, men jag står även i tacksamhetsskuld till den orubbliga inställning som ett antal ledamöter har uppvisat, däribland Hartmut Nassauer, Alejo Vidal-Quadras Roca, Edit Herczog, Erika Mann, Thomas Mann, Werner Langen, Dagmar Roth-Behrendt, Robert Goebbels, Toine Manders med flera, eftersom vi utan dem som medkämpar för ett fungerande REACH inte skulle ha kunnat nå ett resultat.

I dagens moderna samhälle finns det kemikalier överallt. Kemiska ämnen eller tekniker används för kroppsvård, livsmedel och sjukvårdsprodukter. Kemikalier i Europa har mycket stor betydelse, eftersom de står för 440 miljarder euro av BNP. Eftersom 1,3 miljoner människor är anställda i 27 000 företag i denna bransch har den en positiv effekt på ekonomin, men det påverkar inte faktum att det finns en oro bland den europeiska allmänheten om effekterna och riskerna av kemikalier för vår vardag, vår arbetsplats och vår miljö. Med detta kolossala lagstiftningsprojekt kan vi ingjuta nytt förtroende och ge övertygande argument.

Förordningen såsom den ursprungligen föreslogs av kommissionen var alltför byråkratisk, innefattade alltför mycket dokumentation och var dyr utan att faktiskt kunna förbättra resultatet. Jag tror att vi måste erbjuda garantier för ett fungerande projekt som om elva år ska ge samhället produkter som är fullständigt säkra.

Det är fortfarande en sak som oroar mig. Ett antal kompromisser har nåtts, och jag välkomnar dem. När det gäller godkännandet har nya kompromisser lagts fram, däribland några kompromisser av fyra av grupperna. Ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, och möjligen ledamöterna i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kanske tror att det inte finns så mycket svängrum kvar i dessa kompromisser, men ingenting skulle kunna vara mer felaktigt. Regler har skärpts i kompromisserna, så mycket att de i vissa avseenden till och med är strängare än dem som var föremål för omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag vill därför be er att inte få blå dunster i ögonen, utan att ta ännu en titt på dokumenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Werner Langen (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag ville påpeka att Satu Hassi inte framförde inställningen hos utskottet för ekonomi och valutafrågor, utan enbart sin egen personliga åsikt, om vilken det inte var möjligt för en majoritet att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman! Låt oss se över REACH lugnt, och vara försiktiga så att vi undviker både naiv grön optimism och industriell pessimism. Kemi är varken vänster- eller högervridet. Det är ett oumbärligt element i universum. Vissa kemiska föreningar är skadliga för människor, oavsett om de förekommer naturligt eller är tillverkade av människan.

Det mest grundläggande förnuftet kräver en försiktig inställning till nya kemiska ämnen. Jag föredrar förnuft framför försiktighetsprincipen, som alltför ofta används för att slippa allt ansvar. Enligt publikationer från organisationer som Greenpeace är de verkligt farliga ämnena redan kända, eftersom de fördöms dag ut och dag in. Varför vill vi då göra REACH till ett besvärligt, byråkratiskt system? Varför koncentrerar vi oss inte på att angripa de extremt oroande cancerframkallande, mutagena, giftiga och bioackumulerande ämnena? För alla dessa ämnen är substitutionsprincipen en nödvändighet.

De kompromisser som har upprättats av Guido Sacconi skyddar denna målsättning. Den flexibilitet som har fördömts av vissa kommer fortfarande att innefatta ansvar för Europeiska kemikaliemyndigheten, vars befogenheter kommer att utvidgas. Det är inte att ge efter för industrins lobbyverksamhet att vilja ta hänsyn till de små och medelstora företagens intressen och begränsa dyra och ofta meningslösa tester. Därför behövs principen om ”en registrering per ämne”.

Kemins språk är universellt, och varje kemisk formel är unik. Skyddet för miljön och skyddet för folkhälsan fortsätter att vara huvudmålsättningar. Hur stor rädsla handlarna än kan göra gällande förbättras dock miljön i Europa hela tiden, och varje år ökar den förväntade livslängden för européerna med i genomsnitt tre månader. Människorna är emellertid dödliga. Det är därför fel att påstå att ett strängare REACH-system kommer att rädda tusentals liv och så att säga skapa odödlighet.

REACH är nödvändigt, om så bara för att gynna dem som arbetar inom sektorn. Det handlar om att skydda inte bara deras hälsa utan även deras arbeten. Den europeiska kemiska industrin är bäst i världen. Bevarandet av en konkurrenskraftig europeisk kemikaliesektor är fortfarande en hedervärd målsättning, även om vi måste påminna industrins lobbyister om att rena produktionsförfaranden och problemfria produkter skulle vara en verklig konkurrensfördel på den globala marknaden.

Trots ofta extrema påståenden har vår föredragande, med hjälp av andra, lyckats hitta en balans mellan de tvingande nödvändigheterna hälsa, miljö och ekonomi. Inte ens de som inte kommer att rösta för Guido Sacconis kompromissförslag kan undgå att erkänna att Europa är i en process av utveckling av den mest progressiva och ambitiösa lagstiftningen i världen inom kemiområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Bakgrunden till varför vi behöver en ny kemikalielagstiftning i Europa har beskrivits vältaligt. Jag skall därför inte närmare gå in på det. Inom ALDE-gruppen har vi identifierat tio svåra politiska punkter. Jag vill därför i stället beskriva några av dem.

De trovärdiga utvärderingarna av lagförslaget har visat att det finns särskilda problem för småföretag när det gäller volymerna 1–10 ton. Det behövs därför en förenklad registrering för småföretag i fråga om ofarliga kemikalier. Samtidigt behövs det ställas högre krav på de kemikalier som misstänks vara farliga. Kompromissen innebär att det krävs ytterligare information om ca 30 procent av ämnena medan det räcker med en förenklad registrering för resterande ämnen. Det tycker jag är en bra, kanske inte perfekt, men godtagbar balans. Det bästa får inte bli det godas fiende när det handlar om så viktiga saker som detta. Man brukar säga att en bra kompromiss kännetecknas av att alla är lika missnöjda med resultatet. Jag tror att det i detta fall faktiskt är tvärtom, dvs. att de flesta är rimligt nöjda med resultatet.

Det behövs också förstärkningar i förslaget. Varje enskild konsument skall ha rätt att veta om det finns någon farlig kemikalie i den vara han eller hon köper. Vi har därför i kompromissen också regler om skadeståndsansvar, eller duty of care, som tydligt ligger hos företagen. ALDE-gruppen föreslår också ett tillägg där det klart står att bevisbördan skall ligga på företagen, burden of proof.

En viktig fråga rör auktoriseringen, dvs. själva beslutet om kemikalierna. Det är viktigt med en stark substitutionsprincip för farliga kemikalier som kan bytas ut mot mindre farliga alternativ. De kemikalier som behöver auktoriseras är inte vilka som helst, utan det rör sig om kemikalier som kan orsaka cancer, är skadliga för reproduktionen och som anrikas i människokroppen – kort sagt ”de värsta av värstingarna”. Det behövs också en möjlighet till bättre information för de företag som finns längst ner i kedjan, s.k. downstream users, och en informationsrätt för konsumenter. Jag är därför glad att detta finns med.

REACH behöver dessutom förtydligas. När gruvindustrin tror att den måste prova varje vagnslast malm som tas ur gruvan, är det något som är fel. Förslaget innehåller liknande gråzoner och konstigheter som samtliga tre större politiska grupper har varit mycket överens om att plocka bort.

Jag skulle vilja tacka kommissionsledamöterna Verheugen och Dimas. Ett ögonblick blev jag oroad när ni kom med detta room paper, men jag är mycket glad att kommissionen nu har beslutat att stödja den huvudlinje som de tre stora grupperna i parlamentet företräder.

Jag skulle också vilja gratulera Storbritannien till det förtjänstfulla arbete som man har utfört och utför – liksom Luxemburg till det arbete som detta ordförandeland utförde dessförinnan. Det beslut som jag hoppas att vi kommer att rösta igenom på torsdag här i kammaren liknar till väldigt stor del det förslag som läggs fram av ordförandeskapet. Det innebär att vi nu har möjlighet att både stabilisera hela frågan och komma fram till ett beslut som ALDE-gruppen anser är oerhört viktigt. Vi kommer att stödja de kompromissförslag som ligger på bordet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Herr talman! Jag vill tacka Sacconi för hans arbete med REACH och för de kompromisser han har åstadkommit med oss om tillståndsgivning m.m. Attackerna från Nassauer, Schulz, Poettering och Ek mot REACH är däremot en eftergiftspolitik för den tyska kemiindustrin, som förstör miljön och hälsan samt saboterar för arbetarna och alla småföretag som vill veta vad de kemikalier som de köper åstadkommer och hur de påverkar oss.

Redan för fyra år sedan krävde Europaparlamentet ett starkare REACH i betänkandet av Schörling. I ett år har miljöutskottet på ett effektivt och balanserat sätt arbetat för att skydda allmänna intressen, hälsa och miljö. Nu verkar hela parlamentet hypnotiserat av den tyska kemiindustrins lobbytrick med Nassauer som förste anförare av trollspöet.

Hur kan ni i PPE-DE-gruppen försvara attacken i Nassauerkompromissen mot småföretagen, som innebär att det saknas full datadelning och fem år längre tid som de måste betala för uppgifter som de stora företagen har? Hur kan ni försvara att registeravgiftens volymberoende togs bort och otydlighet uppstår kring kostnaderna? Vakna upp ur trollspöets makt och rösta för den alternativa kompromissen.

Hur kan ni i PSE-gruppen försvara den massiva urholkningen av lågvolymkemikaliernas testning? Hur kan ni försvara flummiga kriterier, när även högvolymkemikalier kan undantas från tester som upptäcker cancerrisker? Hur skall vi kunna skydda arbetarna utan information och tydliga krav på arbetsmiljön? Vakna upp ur förtrollningen och rösta nej till Nassauer och ja till den alternativa kompromissen.

Ni liberaler, bryt förtrollningen och stå upp för en liberal politik. Låt konsumenterna få chansen och kunskapen att välja bort farliga kemikalier. Rösta nej till Nassauerkompromissens urholkning av skyddet för konsumenterna. Den riskerar att göra oss alla till försökskaniner genom att ta bort det uttryckliga skyddet mot att konsumenter utsätts för forskningskemikalier. Kompromissen grundar dessutom konsumentskyddet på att en riskbedömning skall ske på tillgängliga data, men det var just denna brist på data som REACH skulle åtgärda. Det gör inte er kompromiss. Jag ber er därför bryta förtrollningen av den tyska kemiindustrins falska locktoner om tillväxt. Det enda som kommer att växa med ett urholkat REACH är cancersvulsterna hos våra medborgare. Det skulle ta mig en timme att räkna upp alla de organisationer som vill ha ett starkare REACH. Lyssna på dem! Ni kommer endast att få chansen att rösta för ett starkare REACH om ni röstar nej till Nassauerkompromissen och ja till det alternativa förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Innan jag fortsätter vill jag påpeka att enligt artikel 145 i arbetsordningen om personliga uttalanden får ledamöter vars namn nämns i anföranden tilldelas ordet i slutet av debatten. Om alla nämner Hartmut Nassauers namn är det tydligt att han i slutet av debatten skulle kunna be att få göra dussintals personliga uttalanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jonas Sjöstedt, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Jag talar för den överväldigande majoriteten i min partigrupp. Vänstern i EU vill ha ett starkt REACH. Vi vill ha ett REACH som innebär att vi får kunskap om kemikaliernas effekter – även om de kemikalier som görs i lägre volymer. Vi vill ha en kemikaliepolitik som innebär att det är obligatoriskt att fasa ut och förbjuda de allra farligaste kemikalierna. Vi vill att ett tydligt ansvar skall ligga hos företagen för deras produkter. Detta är till fördel för både folkhälsan och löntagarnas säkerhet. Varje seriös analys visar att vinsterna med en fungerande kemikaliepolitik vida överstiger de ofta kraftigt överdrivna kostnaderna för samma politik. REACH borde vara en självklarhet; företagen skall veta vad de gör och ta ansvar för vad de gör.

I miljöutskottet kom vi fram till en i huvudsak bra kompromiss. Jag beklagar djupt att socialister och liberaler har sprungit ifrån den kompromissen och valt att i stället göra upp med högern. Nassauer/Sacconi-kompromissen innebär en dramatisk försvagning av det som vi ville åstadkomma för ett fungerande REACH. Det innebär att vi inte kommer att få reda på effekten av kemikalierna. Kanske undantas hela 90 procent av lågvolymkemikalierna, och även kemikalier inom det högre volymintervallet undantas från verkliga tester. Detta innebär att vi inte kommer att kunna få den kunskap som krävs för en fungerande kemikaliepolitik.

Vi anser att detta är helt oacceptabelt. Vår partigrupp kan aldrig acceptera en sådan försvagning av kemikaliepolitiken. Vi har därför valt att lägga fram det alternativa förslaget tillsammans med gruppen De gröna.

Många ledamöter i detta parlament har i praktiken agerat som lobbyisternas förlängda armar för kemikalieindustrin. Jag tycker att det ibland har varit beklämmande att se.

Till Lena Ek skulle jag vilja säga följande: Du talar om miljö, men du har vid varje möjligt tillfälle konsekvent arbetat för att försvaga detta lagförslag och göra det sämre. Detta är det viktigaste förslaget i miljöfrågor som vi har behandlat på många år i EU-systemet. Det du företräder är ingen miljöpolitik.

Till Europeiska kommissionen skulle jag vilja säga följande: Ni har tappat trovärdigheten i miljöfrågorna. Ni löper ifrån ert eget förslag. Ni står inte ens upp och försvarar det som ni själva föreslog så sent som för några år sedan. Det anser jag vara svagt. Ni har ingen trovärdighet längre i miljöpolitiken.

Och till sist – Sacconis äpple. Om du har fått det här äpplet av Nassauer, då skulle jag se upp. Det är sannolikt fullproppat av farliga kemikalier och bekämpningsmedel och antagligen ruttet inuti.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Det är sällan vi diskuterar ett förslag här som är så här komplicerat. Kommissionens REACH-förslag måste förbättras. Vi är alla eniga om detta, men när det gäller hur denna förbättring ska genomföras är åsikterna i denna kammare mycket delade. Den 4 oktober nådde vi i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet en acceptabel kompromiss. Trots att aspekter som är viktiga för mig, däribland risk och volymbaserad registrering inte har nått mållinjen, röstade jag ändå för detta vid den slutliga omröstningen. Nu stöder jag även i kammaren den kompromiss som nåddes i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag anser att den så kallade Sacconi-Nassauer-kompromissen är otillräcklig. Med denna infallsvinkel förlorar vi i viss mån de resultat som har nåtts i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag vill trots detta uttrycka min uppskattning till föredraganden för hans infallsvinkel och goda samarbete. Med tanke på hur litet stöd han fick i den slutliga omröstningen kan jag förstå varför han valde denna infallsvinkel efter omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

Jag kan stödja syftet med gruppen De grönas plan för att rädda REACH, även om jag inte stöder avlägsnandet av användnings- och exponeringskategorier. Jag vill åter rikta er uppmärksamhet mot ett antal punkter, eftersom jag anser att de är så viktiga. En lämplig lösning måste hittas på problemet med oorganiska ämnen. Metaller, malmer och koncentrat kan inte hanteras på samma sätt som organiska kemiska ämnen. Jag förväntar mig att rådet tar itu med detta problem så att det blir löst före andra behandlingen.

Bördan för små och medelstora företag måste vara möjlig att hantera. Efter omröstningen måste ännu en kostnads- och intäktsanalys göras för att kartlägga effekterna av omröstningen på bördan för små och medelstora företag. Bildandet av konsortier måste främjas, delvis för att hålla kostnaderna nere. Volym och risk går hand i hand. Det är just om de farligaste ämnena som den mesta informationen behövs, och det behöver inte handla om stora volymer. Det är fortfarande ett stort problem.

Avslutningsvis: samtidigt som djurförsök måste undvikas när så är möjligt är framsteg fortfarande nödvändiga. Om denna önskelista uppfylls tror jag att vi kommer att vara på god väg att uppnå vårt mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Det finns säkerligen inte någon i denna kammare som ifrågasätter behovet av REACH, som i första hand är ägnat folkhälsan i EU, unionens framtida generationer, dess unga människor i synnerhet och miljön. I dag finns det över 100 000 kemiska produkter på EU-marknaden, och av dessa har den största delen aldrig utvärderats när det gäller deras effekter på lång sikt. Alltfler resultat av vetenskaplig forskning pekar på att dagens sjukdomar så som astma, allergier, vissa cancertyper och arbetsrelaterade sjukdomar ofta orsakas av kemiska produkter i miljön.

Med REACH kommer det bli lättare att utveckla och sälja nya och säkrare ämnen, och det kommer i hög grad att lugna europeiska konsumenter när tillverkare, producenter och importörer registrerar kemikalier och informerar om deras egenskaper. REACH kommer att uppmuntra till att ersätta de farligaste ämnena. Det kommer inte att bara gälla produkter inom alla EU-medlemsstater, utan också importerade produkter.

Samtidigt som det föreligger ett enhälligt godkännande i fråga om syftena med REACH, är enigheten desto svagare om metoderna för att uppnå dem, särskilt när det gäller de krav som ställs på kemikalie- och läkemedelsindustrin. I mitt land Irland står läkemedelsindustrin för 37,4 miljarder euro av exporten, och den står direkt och indirekt för omkring 40 000 arbetstillfällen. Därför måste vi undvika att lamslå små och medelstora EU-industrier med för stora krav och förordningar. I dagens samhälle spelar kemikalier en väsentlig roll i ekonomin. Vi är alla i behov av kemikalier i vårt vardagsliv, men vi måste också garantera deras säkerhet. REACH kan förse oss med den garantin och informationen, men vi måste se till att vi inte knäcker dessa industrier på samma gång.

Svaret på denna debatt är balans. Med tanke på den kraftansträngning många utskottsledamöter har svarat för, särskilt i mitt eget utskott, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, anser jag att vi har uppnått den balansen, och jag anser att detta förslag borde vara godtagbart för parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Irena Belohorská (NI).(SK) Mina damer och herrar! Jag skulle vilja ge ett erkännande åt det omsorgsfulla arbete som har utförts av föredraganden Guido Sacconi i framställningen av detta betänkande. Som läkare är jag medveten om den stora ökningen av antalet allvarliga sjukdomar som har registrerats under det senaste årtiondet, varav mycket beror på den farliga användningen av kemikalier. Problem uppstår emellertid ofta till följd av tillverkarnas underlåtenhet att lämna information om kemikaliernas effekter.

Det är viktigt att inse att REACH-direktivet inte bara handlar om konflikten mellan den kemiska industrin och miljön, utan även om konkurrensen mellan stora företag och små och medelstora företag i kemisektorn. Jag välkomnar att REACH-direktivet kommer att medföra ett förbud mot vissa ämnen och att de ersätts med mindre farliga substitut. Jag hoppas att människor kommer att få direkt information, som grundar sig på tester, om de faror som de medför. Det är självklart att jag också är tacksam för att människor kommer att bli mer försiktiga i hanteringen av sådana ämnen.

Jag har emellertid en allvarlig invändning när det gäller en form av diskriminering mot de tio nya medlemsstaterna. Dessa stater har bara deltagit i diskussionerna om REACH-direktivet i ett år, och därför är deras beredskapsnivå lägre än den är för EU-15, som har diskuterat frågan i tre år. Republiken Slovakien stöder och rekommenderar godkännandet av systemet med ”en registrering per ämne” eftersom det bidrar till att sänka de totala testkostnaderna och avlägsna onödig byråkrati.

Eftersom målet med REACH är att minska riskerna med kemiska ämnen samtidigt som man undviker prisökningar i slutprodukter till följd av höga testkostnader anser jag att det skulle vara lämpligt att även standardisera testavgifterna, och att då ta hänsyn till de nya medlemsstaternas svagare ekonomier.

 
  
MPphoto
 
 

  Werner Langen (PPE-DE).(DE) Herr talman! Kommissionens förslag är både alltför byråkratiskt och alltför dyrt, det skadar små och medelstora företag och är, om det inte ändras väsentligt, helt oförsvarbart. Det var heller inte dessa två kommissionsledamöter som lade fram förslaget, utan deras företrädare, och den nya förändrade inställningen ska välkomnas.

Det andra som jag vill säga är att de ytterligare förslag som har förts in av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet mycket väl kan hålla de stora företagen nöjda, men de kommer inte att ha någon sådan effekt på de små. Den hållning som gång efter annan har intagits av De gröna med flera utgör exempel på deras fientliga inställning till små företag.

Det finns ett antal principer som vissa utskott har enats om med stor majoritet. Den första är att företagen bär ansvar, men de måste också vidta försiktighetsåtgärder. Den andra är att minimikraven och tillgängliga data är mer åtkomliga – det tar upp till 18 månader. För det tredje bör bedömningarna vara flexibla och grunda sig på risk. Exponerings- och användarkategorier måste vara åtkomliga ända till slutet av användarkedjan. För det fjärde måste frivilligt samarbete uppmuntras – det får inte finnas några obligatoriska konsortier av den typ som det brittiska ordförandeskapet envisas med att föreslå. För det femte bör upprepade djurförsök undvikas. Jag ryser vid tanken på alla de tusentals djurförsök – samtliga onödiga – som skulle behöva genomföras om förslagen från De gröna skulle antas.

En rättvis konkurrens måste skyddas, och ett speciellt sätt att göra det är genom hanteringen av importer, som omfattas av artikel 6. Det får inte finnas någon tidsgräns för godkännanden, som måste kunna ses över under vissa omständigheter. Större uppmärksamhet måste läggas vid behoven hos små och medelstora företag. Jag vill i själva verket påstå att det bara är dessa förändringar som kan göra det hela till ett försvarbart förslag, och jag vill uttrycka min tacksamhet mot alla dem som, i olika utskott och olika egenskaper, har arbetat med det. Det är först när vi har en förnuftig kompromiss med ett allmänt stöd som parlamentet kommer att kunna utöva det inflytande som det har rätt till, för varken kommissionen eller rådet har hittills varit i en sådan ställning att de har kunnat göra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Béatrice Patrie (PSE).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! I Frankrike har nästan 10 procent av de fall av cancer som utvecklas av arbetare varje år en koppling till deras exponering mot kemikalier på arbetsplatser. I brist på användbara uppgifter om dessa kemikalier kan emellertid endast en liten andel av dessa fall av cancer erkännas som arbetssjukdomar och hanteras som sådana. Mer allmänt ser vi en exponentiell ökning i antalet fall av cancer som påverkar hela befolkningen, särskilt barn, vilket har lett till att många forskare har dragit slutsatsen att dessa fall av cancer är direkt kopplade till kemikalieproduktionen. Det visar den vikt som läggs vid ikraftträdandet av ett system av bedömningar, godkännanden och utbyte av kemikalier.

Alla vi här är angelägna om att garantera konkurrenskraften för den europeiska kemikalieindustrin och därmed skydda arbetstillfällen. För min del har jag alltid förespråkat tanken att det system som antas ska vara tekniskt och ekonomiskt hållbart för företag, och i detta syfte främja konsortier. Vi vill dock inte ha ett REACH som är alltför billigt.

För att REACH verkligen ska kunna göra det möjligt att avlägsna skadliga ämnen från den europeiska marknaden finns det två villkor. För det första är fastställandet av arten av och de potentiella riskerna med ämnen direkt beroende av kvaliteten på den information som lämnas under registreringen. Ingen ändring får leda till att registreringsaspekten görs verkningslös, och i detta avseende måste avvikelser från skyldigheten att lämna uppgifter utgöra undantag och vara strikt begränsade, även för ämnen som produceras i små mängder. Bevisbördan måste ligga hos företagen.

För det andra måste vi ge alla EU-medborgare och alla arbetare en försäkran om att skadliga ämnen kommer att tas ur cirkulationen och ersättas med säkra produkter. Genomförandet av ett ersättningskrav, och inte bara en rekommendation, är inte förhandlingsbart. Därmed får en skadlig substans inte godkännas för marknadsföring om en alternativ produkt finns.

Jag anser att det är mot bakgrund av dessa krav som vi måste diskutera vår omröstning vid första behandlingen. Socialdemokraterna i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, för vilka jag är skuggföredragande, var nöjda med en kompromiss som var ganska lik den som ligger framför oss i dag. Å andra sidan skulle andra ledamöter i vår grupp, särskilt de franska socialdemokraterna, ha önskat sig en mer ambitiös kompromiss.

Avslutningsvis vill jag tacka vår föredragande, Guido Sacconi, för hans hårda arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Chris Davies (ALDE).(EN) Herr talman! REACH har redan förorsakat två gissel, varav det första har med sanningen att göra. Alldeles för många inom kemikalieindustrin, och särskilt den tyska grenen av dess lobbyverksamhet, verkar tro att om man ska berätta en lögn så ska man ljuga ihop något stort; kostnaderna för REACH har nämligen överdrivits kraftigt från början till slut. Det andra gisslet är att kommissionen har påstått sig vara neutral i sitt stöd för både ekonomisk utveckling och för miljöskydd på en och samma gång.

Efter kommissionsledamot Günter Verheugens ganska skamliga försök att till och med undergräva det brittiska ordförandeskapets ståndpunkt, har vi rätt att tro att pendeln inom kommissionen nu har svängt i en riktning som klart är emot miljön. Ett uppskattningens ord från våra politiska motståndare riktade till det brittiska ordförandeskapet: ordförandeskapet har med framgång lyckats uppnå ett avtal mellan de 25 medlemsstaterna utan att behöva uppoffra så många av de ursprungliga målen som vissa av oss fruktade. Jag hoppas att man kan säkerställa en gemensam ståndpunkt före slutet av december, och jag hoppas att parlamentets omröstning på torsdag kommer att föra det närmare ordförandeskapets ståndpunkt. Det kan vi emellertid inte vara säkra på än. Det finns fortfarande ledamöter som förkastar själva tanken på att industrin bör axla ansvaret för att bevisa att de kemikalier man erbjuder på marknaden är säkra.

Det finns fortfarande ledamöter här som skulle vilja upphäva testkraven nästan helt och hållet. Deras argument är: ”Lita på oss, de är kemiföretag”. Det finns ledamöter här som fortfarande anser att mycket viktiga kemikalier borde fortsätta att säljas, även om det redan finns säkrare ersättningar att tillgå.

Guido Sacconi och Lena Ek har framförhandlat kompromisser som kommer att ge ett svar på industrins verkliga bekymmer, samtidigt som höga standarder för miljöskydd fortfarande upprätthålls. Det återstår emellertid fortfarande för oss att se om de kommer att vinna stöd hos en majoritet.

Det finns en fråga som knappt har övervägts, nämligen att vi lämnar en mängd ärenden till den nya kemikaliemyndigheten, men att vi inte har någon aning om vilka kriterier den kommer att anta eller om den kommer att vara foglig eller strikt i sin tolkning. Om ni anser att lobbyverksamheten de sista åren har varit intensiv, vänta bara tills industrin försöker smuggla in sitt eget folk i myndigheten. Vi måste kontrollera processen med hökblick.

 
  
MPphoto
 
 

  Caroline Lucas (Verts/ALE).(EN) Herr talman! Många i min grupp har framhävt de stora svagheterna i Sacconi-Nassauer-kompromissen när det gäller folkhälsa och miljö, och jag instämmer naturligtvis med dem. Jag vill emellertid fokusera på ytterligare svagheter i den kompromissen från ett perspektiv avseende djurens välbefinnande. När det till exempel gäller samutnyttjande av uppgifter erbjuder kompromissen alltför många kryphål. Samtidigt som det kommer att bli tillåtet för företagsgrupper att lägga fram en enstaka registrering ska separata registreringar fortfarande vara tillåtna, och därmed är sannolikheten stor att upprepade djurförsök kommer att utföras.

Förslaget kommer att göra det möjligt att dela över tio år gamla uppgifter öppet, vilket minskar eller helt undanröjer möjligheten av att upprepade djurförsök kommer att utföras. Kompromissen å andra sidan tillåter endast att över 15 år gamla uppgifter delas, vilket återigen ökar sannolikheten att upprepade djurförsök kommer att utföras. Detta är fullständigt oacceptabelt, för bortsett från att djurförsök är mycket grymt är det också brutalt och ineffektivt. Problemen med att överföra slutsatser av testresultat från djur till människor och från dosering i laboratorium till det verkliga livet är nu väldokumenterade. Så sent som i förra veckan beskrevs i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature utövandet av regelbundna djurförsök som att ha fastnat i det förflutna, och att de till stor del är baserade på oekonomiska djurexperiment med dålig förutsägbarhet. Det är därför jag lade fram ändringsförslag till bilagorna V–VIII i REACH. Många av dessa antogs i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och är ett drag som redan har hjälpt till att öka trycket på kommissionen och industrin, för att verka för att ytterligare arbete utförs när det gäller djurförsök.

Om vi vill hitta en bättre strategi får vi emellertid inte låta denna möjlighet att uppnå ökad kontroll av djurförsök glida oss ur händerna. Vi måste utmana de konventionella antagandena om djurförsöksmetoder och granska testmetoder med samma stränghet som vi granskar andra delar av denna nya föreslagna kemikaliepolitik. Att inleda kontroll av djurförsök kommer nämligen att föranleda en sådan form av debatt som vi inte har råd att förbigå. Om vi förbigår den kommer REACH och alla framtida kemikalieförordningar att bindas till testmetoder som inte förtjänar någonting annat än att förpassas till historien.

Lord Bach sa att omröstningen om REACH är en möjlighet som inte återkommer. Jag instämmer, och det är därför det är så viktigt att vi gör det rätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL).(EL) Herr talman! Historien om REACH handlar om ett försvagande av kommissionens ursprungliga förslag, och varje gång kommer kommissionen och firar ett annat förslag än det ursprungliga förslag som den lade fram.

För en månad sedan röstade utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet med mycket stor majoritet för ett starkt REACH, värt sitt namn. I dag har vi, efter påtryckningar från den kemiska industrins lobbyister – som ingen kan låtsas som att de inte känner till – och vissa medlemsstater, under Tysklands ledning, en dålig kompromiss framför oss av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa – en kompromiss som, med snaran kring Guido Sacconis hals, försvagar förslaget från miljöutskottet.

Detta negativa avtal leder inte bara till att skyddet för folkhälsan och miljön inte sätts i första rummet; det underkuvas i stället av kraven från en dålig syn på konkurrenskraft.

Vi i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har inte för avsikt att rösta för detta dåliga avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Krupa (IND/DEM).  – (PL) Herr talman! Vi anser att parlamentet bör förkasta detta förslag. Till och med dess förkortning får det att låta som om det har tillkommit enbart för att gynna de rika. Efter att ha tänkt mycket på saken har dessa sistnämnda kommit på ett förfarande som i princip är auktoritärt och centralistiskt. Det är självklart att de har förpackat det som ett ädelt försök att skydda hälsan och miljön, men det kommer ändå att innebära konkurs för små och medelstora företag, och det kommer utan tvekan att beröva hundratusentals människor deras arbeten.

Det är bara ett fåtal som kommer att gynnas av att marknaden tas över av stora kemiföretag. Vidare skulle alla eventuella hypotetiska fördelar av miljöförbättringarna, som i sig själva för närvarande är rent teoretiska, vara försvinnande små jämfört med de hälsoproblem som drabbar dem som har förlorat sina arbeten. Dessa människor skulle bli frustrerade över att ha förlorat sitt levebröd, sitt uppehälle, sina möjligheter till utveckling och sitt hopp. Mer information och en förmodad ökning av konsumenternas förtroende för produkterna är inte värda sitt pris om de ekonomiska och sociala kostnaderna blir för höga.

Beviset på denna sluga plan för att ruinera de svagare medlemmarna i samhället finns i det faktum att kemiföretagen har förekommit förslaget till direktiv genom att utföra de rekommenderade testerna av giftiga ämnen, utan att någon enighet har nåtts om huruvida deras resultat bör delas med andra. Tester bör utföras centralt för de giftigaste ämnena för att pålitliga uppgifter ska erhållas, och dessa ämnen bör avlägsnas från marknaden, särskilt om de är cancerframkallande eller skadliga för reproduktionssystemet eller andra system.

Vi stöder den internationella kampanjen ”Objection!”, som har lanserats i protest mot de kostnader som kommer att uppstå utan goda skäl till följd av REACH. Ett förslag som verkligen har till syfte att skydda folkhälsan och miljön bör formuleras för att ersätta det nuvarande förslaget, som främst rör affärsrelaterade faktorer. En annan fråga som jag vill ställa är hur någon med rent samvete kan vara för ett förslag till direktiv för vilket bara något över 1 000 ändringsförslag nu har lagts fram, av tidigare totalt mellan 2 000 och 3 000. Ovanpå detta är det fysiskt och psykiskt omöjligt att fastställa vilka ändringsförslag som har antagits av parlamentet under debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Foglietta (UEN).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill följa Guido Sacconis reflektioner – han tillbringade förra söndagen med att fundera över denna åtgärd, som visserligen är en kompromiss, men som även medför ett betydande ansvar.

Jag anser emellertid att Guido Sacconi har gjort några grundläggande misstag, särskilt när det gäller förbindelserna med andra. För att nå en kompromiss borde han därför ha delat sina reflektioner med utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, annars är hans inställning rent personlig, och inte en inställning som delas av utskottet. Det är därför, herr Sacconi, som jag anser att ni har tagit fel väg genom att besluta att inte söka en lösning som är så allmänt tillämplig som möjligt.

I detta sammanhang vill jag göra några iakttagelser avseende OSOR-systemet (en registrering per ämne). Jag anser att vi borde försöka hitta en lösning genom vilken OSOR-systemet skiljs från REACH-paketet, eftersom små och medelstora företag, vilket har betonats flera gånger, som saker och ting ser ut inte får något skydd.

Det skulle dessutom vara lämpligt att tala om tonnage i de fall där kostnaderna blir alltför höga. Jag anser trots detta att när det gäller farliga produkter borde hänsyn tas till tonnagekostnaderna utan att riskaspekten någonsin glöms bort. Vidare håller jag inte med om beslutet att dela upp produktlistan i två delar, eftersom det skulle utgöra en diskriminering mot vissa farliga produkter och vissa företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Ashley Mote (NI).(EN) Herr talman! Återigen står vi inför lagstiftning som är utformad för ett ändamål men som är utstyrd till någonting annat. Vem skulle argumentera mot behovet av kontroll av kemikalier och skydd av den offentliga säkerheten? Registrering – kanske, utvärdering av forskare – naturligtvis, men tillstånd utfärdade av tjänstemän i en kemikaliemyndighet? Vilken mardröm!

REACH handlar inte om kontroll av kemikalier; det handlar om byråkrater som tillmötesgår multinationella företag, dvs. båda sidor i en outtalad överenskommelse som förnöjsamt utnyttjar den osläckliga törsten efter ytterligare socialpolitik och centraliserad kontroll. REACH har sålts till en naiv allmänhet som ett universalmedel för en bättre värld, vilket jag skulle vilja kalla ”alternativförsäljning” av det tarvligaste slaget.

Även om REACH går igenom som det nu är utformat, med kompromissen, kommer alla småföretag som har en idé eller en produkt som verkligen förbättrar den här världen att anse att priset för att komma in på marknaden är så högt att det är omöjligt. De oavsiktliga politiska konsekvensernas lag visar redan att effekterna av REACH blir att exportera arbetstillfällen. Företag inom denna sektor kommer att hämmas i EU och kommer att dyka upp i andra länder som inte har lamslagits av katastrofal lagstiftning. Det är det som kommer att hända, och det är motsatsen till det vi behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Alejo Vidal-Quadras Roca (PPE-DE).(ES) Herr talman! I övermorgon kommer Europaparlamentet att rösta om REACH-förordningen, efter två långa år av lagstiftningsförfarande.

Från den dag då vi inledde arbetet fram till i dag har alla inblandade ledamöter tillbringat ett enormt stort antal timmar för att uppnå ett resultat som, med största möjliga enighet här i parlamentet och med de andra institutionerna, på ett tillfredsställande sätt skyddar konsumenternas hälsa och förbättrar miljöns kvalitet, allt utan att äventyra konkurrenskraften för vår industri.

Jag måste medge att ett sådant resultat från början verkade mycket svårt att uppnå, men jag kan med glädje notera att de största politiska gruppernas inställningar några timmar före omröstningen ligger ganska nära varandra.

Kompromissen om registreringar, som har undertecknats av den socialdemokratiska gruppen, vår grupp och liberalerna, visar att Europaparlamentet kan anpassa sig efter omständigheterna och fatta ansvarsfulla beslut när det gäller våra medborgare och vår industri. När allt kommer omkring är det nämligen detta vi talar om: att sända ut ett budskap om förtroende till medborgarna, som visar att deras välstånd prioriteras av unionens institutioner.

Det är också vår plikt att lagstifta för att främja konkurrenskraften för vår industri, i enlighet med det åtagande som vi gjorde i Lissabon och upprepade för några månader sedan.

Herr talman! Många ledamöter här i dag, som företräder olika politiska grupper, har gemensamt lagt fram ändringsförslag som vi anser vara nödvändiga för att säkerställa att REACH blir ett exempel på hur europeisk lagstiftning kan vara sammanhängande, ta ansvar för medborgarnas hälsa och samtidigt främja innovation och konkurrenskraft.

Jag hoppas att en stor majoritet i parlamentet stöder dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Erika Mann (PSE).(DE) Herr talman! Jag kan verkligen skriva under på det som Alejo Vidal-Quadras Roca har sagt. I utskottet för industrifrågor, forskning och energi ägnade vi oss åt att utarbeta kompromisser, och efter att vi har tittat på det kompromisspaket som har förhandlats fram av Guido Sacconi och Hartmut Nassauer är det uppenbart för oss att de och vi faktiskt har tänkt i likartade banor. Med detta menar jag å ena sidan att vi ville göra allt möjligt för att bedriva en riktig energipolitik, utveckla den och behålla konkurrenskraften, samtidigt som vi dock inte får glömma den andra pelaren, med dess skydd för hälsan, miljön och människor på arbetet. Dessa två har ett direkt samband. Jag anser att dessa saker finns i kompromissen, men de blir alla svåra, och vi får se hur det går med våra förhandlingar i morgon, för det återstår fortfarande en dag fram till omröstningen.

Samtidigt som vi faktiskt har ett kompromissförslag omfattar det bara registreringar, och vi får vänta och se vad vi kan uppnå inom övriga områden, med allt från godkännande till frågorna om hur skydd för personuppgifter ska hanteras och många andra aspekter. Rådets ordförandeskap har lämnat förslag. Jag skulle vara glad om dessa förhandlingar före årets slut kunde föra oss fram till en ordentlig kompromiss både här och i rådet, så att frågan inte läggs på hyllan.

Jag vill också ge alla ledamöter som har fällt kommentarer om Tyskland i dag att stanna upp och för ett ögonblick tänka på att det finns ett samband mellan att ha en riktig nationell energipolitik i en viss medlemsstat – vilket, vill jag tillägga, gäller för de nordiska länderna – och den typ av riktig energipolitik som vi konstruerar i Europa, och det kan sammanfattas i ordet ”konkurrenskraft”. Tyskland är den tredje största kemikalieproducenten i världen – efter USA och Japan, men före Frankrike, Kina och Italien. Inom Europeiska unionen står landet för mer än 25 procent av omsättningen från kemiska produkter och för vart fjärde arbetstillfälle i kemisektorn. Detta är siffror som ni helt enkelt måste ta hänsyn till, för de är viktiga, inte bara för Tyskland, utan även för Europeiska unionen, när det gäller att behålla arbetstillfällen.

Bara under 2004 investerades 7,7 miljarder euro i forskning. Vi talar alltid en massa om hur mycket vi vill ha forskning och hur vi vill att företag ska investera i det – låt oss då sätta i gång och stödja det! Låt mig slutligen bara ge er en enda siffra, om storleken på kemikalieföretagen i Europa: 92,5 procent av dem är små eller medelstora. Det är också statistik som vi bör ta hänsyn till.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Lambsdorff (ALDE).(DE) Herr talman! När vi kommer fram till omröstningen om REACH gör vi det i slutet av en debatt som har varat i nästan två år, och som i början fördes längs starkt ideologiska linjer. Jag säger detta med hänvisning inte bara till den skamliga sensationalism som den före detta kommissionsledamoten för miljöfrågor svarat för, utan även till några av de synpunkter som kommer från De gröna i dag. De måste försiktigt upplysas om att politik handlar om mer än utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, att parlamentet inte bara består av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, och att Europeiska unionen inte bara består av Skandinavien.

Jag vill säga att jag håller med Erika Mann, när det gäller att vi, i parlamentet, arbetar i Europas intresse. Jag utgår från att det är det som mina kolleger från andra länder gör, och jag vill påstå att jag gör det själv. Det måste emellertid sägas att ideologin från början fördes in i debatten lika mycket av näringslivet som av andra, för det fanns många där som kände sig skyldiga att förutspå att REACH skulle innebära industrins undergång, hur överdrivet detta naturligtvis än var. Debatten har sedan dess blivit mer rationell, och det var faktiskt nödvändigt att den blev det. Jag vill särskilt tacka Hartmut Nassauer och Guido Sacconi för att de har hanterat detta omfattande ärende på ett mycket bra sätt.

Det måste stå mycket klart för oss att de flesta små och medelstora företag, särskilt de som finns i slutet av produktionskedjan, kommer att pressas alltför hårt om de juridiska kraven inte förenklas, om de inte får stöd utifrån – vilket kommer att bli dyrt, om metoderna för genomförande inte fungerar och om kommissionens förslag kvarstår i sin ursprungliga form. Det är därför som vi stöder ”Objection!”, en europeisk allians av små och medelstora företag, som har deltagit aktivt i debatten och i praktiken visat vad REACH verkligen kommer att ha för betydelse på gräsrotsnivå.

Redan nu har den lagstiftning som vi pumpar ut från Bryssel blivit så komplex att det ofta ligger bortom de små och medelstora företagens förmåga att hantera den. Av detta följer sedan att om vi under genomförandet av REACH inte lyckas göra informationen och bedömningsförfarandena mindre komplexa kommer det befintliga omflyttningsunderskottet att bli ännu större, och det gynnar verkligen ingen här i parlamentet.

Genom att gå över till en syn på registrering som är mer inriktad på risker innebär kompromissförslaget att ett nödvändigt paradigmskifte sker, och det med rätta, för det är där som de avgörande svagheterna finns i kommissionens förslag. Faktum är att det skulle ge anledning till oro för att krav på uppgifter utan hänvisning till risker skulle leda till att ämnen förloras från marknaden av rena kostnadsskäl. Om det skulle hända skulle REACH inte bara innebära ett misslyckande med att uppfylla en grundläggande målsättning, utan det skulle även försvaga den europeiska industrins innovationskapacitet. Låt oss därför vara allvarliga, låt oss ha bättre regler, låt oss vara omdömesgilla i antagandet av REACH. Jag kan tillägga att jag anser att vi borde föra denna debatt i Bryssel i stället för Strasbourg.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE).(DE) Herr talman! Förslaget till REACH-förordning skulle förlora sitt sting om det urvattnades på något sätt eller i någon form. Den missriktade kompromiss som har utarbetats mellan Martin Schulz och Hans-Gert Poettering är inget annat än en önskan som har slagit in för den tyska kemiska industrin. Industrin skulle segra, medan miljön och konsumentskyddet skulle bli förlorare. Kompromissen skulle vara sista spiken i kistan för denna reform av kemikaliepolitiken.

Vi behöver ett kraftfullt REACH och en motsvarighet till en ”bilprovning” för kemikalier, och vi får inte gå med på att företag belönas för att de inte lämnar information eller för sin brist på öppenhet. Det kan väl inte vara riktigt att av de 30 000 ämnen som förordningen från början hade till syfte att omfatta återstår bara 12 000. Det skulle innebära ett fullständigt övergivande av den grundläggande princip som ligger bakom REACH, nämligen att inget ämne får saluföras om inga säkerhetsuppgifter finns tillgängliga.

En av stöttepelarna för REACH är den omvända bevisbördan; ändå finns det personer här i parlamentet som till och med vill göra sig av med denna tanke. Jag vill uppmana ledamöterna att frigöra sig från den tyska kemiska industrins grepp och undvika att skapa ännu ett prejudikat som skulle innebära att vi i framtiden skulle behandlas som karbonkopior av den storslagna koalitionen i Berlin.

Utan ett kraftfullt REACH kommer människor att bli försökskaniner för otestade kemikalier, och principen om att famla i blindo, endast med vägledning av okunskap, skulle inneslutas i en lag. Utan REACH kommer risken för cancer och utbredningen av miljörelaterade sjukdomar att öka. Jag vill därför uppmana er att uttrycka ert stöd för ett kraftfullt REACH. Industrin får inte tillåtas att själva bestämma vilka uppgifter de ska lämna eller inte lämna. Det är ett märkligt faktum att alla de ledamöter i parlamentet som har påstått sig agera för små och medelstora företag har lagt fram ändringsförslag som skulle göra saker och ting värre för dessa.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL).  – (CS) Som ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och särskilt som läkare, vill jag uttrycka mitt stöd för en kraftfull version av den nya REACH-förordningen om kemiska ämnen. Under min tid som läkare har jag sett många fall av sjukdomar som har orsakats av kemiska ämnen, och jag är väl medveten om att sådana ämnen har blivit så utbredda att de finns såväl i våra barn som i rengöringsprodukter. Många av dem behöver också fortfarande testas för att fastställa den effekt som de kan ha i framtiden för människor eller miljön.

Jag anser att det ändringsförslag som har till syfte att säkerställa att industrin inte skulle behöva lämna information om ämnen i små volymer underminerar själva kärnan i REACH. Som föredragande om ramdirektivet om hälsa och säkerhet i arbetet (89/391/EEG) anser jag att vi måste anta en kraftfull version av REACH om vi ska kunna genomföra detta direktiv i praktiken. Jag är ganska säker på att vi inte kommer att förbättra människors hälsa med hjälp av ett REACH som har förlorat sitt sting.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Herr talman! Det är beklagligt att starka krafter i detta parlament arbetar hårt för att kemikalielagstiftningen skall bli så urvattnad som möjligt. REACH är en gränsöverskridande fråga som berör såväl miljön som den inre marknaden. Därmed är EU-åtgärder motiverade. Jag anser att informationskraven för kemiska ämnen i lägre volymer måste stärkas. Om detta inte görs, går en stor del av syftet med REACH förlorat. Jag stöder också en stark substitutionsprincip. Sverige har redan infört detta, vilket i hög grad fungerar väl.

Jag anser att konsumenterna skall ha rätt att få information om kemikalier i varor. Det är en förutsättning för att de skall kunna göra ett aktivt och upplyst val. Det är också viktigt att vi klargör att det är industrin, inte myndigheterna, som skall ansvara för utvärdering och riskbedömning av de registrerade kemikalierna. Det finns ingen motsättning mellan ett starkt REACH och en väl fungerande marknad. Att ligga i frontlinjen i denna fråga kommer att innebära en konkurrensfördel på sikt. Jag kommer därmed att rösta mot det kompromissförslag som grupperna PSE, PPE-DE och ALDE har utarbetat.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: OUZKÝ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Mogens N.J. Camre (UEN).(DA) Herr talman! Det är oacceptabelt att vi i vår förhållandevis upplysta tid tillåter ett enormt stort antal kemiska ämnen i vår miljö, utan att ha registrerat dem och utan att känna till deras skadliga effekter. Det är oacceptabelt att vi inte har några tydliga regler för att ersätta farliga ämnen med mindre farliga. Vi är i en situation där parlamentet är delat, och hela det komplicerade förslag som utgörs av REACH skulle kunna falla samman till ingenting. Jag tillhör ett parti som skulle ha velat se åtgärder på grundval av inställningen hos utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelsfrågor, som den såg ut före de kompromisser som nu har ingåtts. Vi måste tyvärr notera att det inte finns någon majoritet för miljöutskottets ursprungliga förslag. Förhandlingar om en kompromiss har emellertid drivits på ett verkligt demokratiskt sätt. Jag tror inte att REACH är den sista lagstiftning som vi kommer att anta inom detta område, eftersom vi alltid förvärvar nya kunskaper om behovet av att skydda miljön på vår planet. Det förslag som nu är acceptabelt för parlamentets stora grupper innebär emellertid tydliga framsteg, och det är mycket bättre än den nuvarande bristen på tydlig lagstiftning. Jag kan därför stödja kompromissförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Tadeusz Masiel (NI).(PL) Herr talman! Den diskussion som hittills förts om REACH, både inom parlamentet och utanför, har visat att Europeiska unionen ännu inte är redo att anta detta direktiv i dess nuvarande kraftfulla form.

Vi vill alla leva hälsosammare och tryggare liv i större harmoni med naturen, men ekonomiska realiteter och sunt förnuft får inte lämnas utanför räkningen. Samtidigt vill vi inte avvisa denna möjlighet att förbättra det rättsliga läget för Europeiska unionens medborgare. Lyckligtvis har föredraganden utarbetat ett kompromissförslag, där man sammanjämkar små, medelstora och stora företags intressen och även de intressen som konsumenter och miljöengagerade arbetstagare har. Jag kommer att rösta för förslaget med hänsyn till kommande generationer trots att det kommer att innebära ekonomiska förluster för mitt land.

Europeiska unionen behöver gemensamma förordningar som efterlevs av dess medlemsstater och av dess utländska samarbetspartner.

 
  
MPphoto
 
 

  John Bowis (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka föredraganden. Sir Tom Blundell, som är ordförande i Royal Commission on Environmental Pollution, sa att med hänsyn till vår förståelse för hur kemikalier samspelar med miljön skulle man kunna säga att vi utför ett gigantiskt experiment där människor och andra levande varelser utnyttjas. Det var anledningen till att lägga fram det här förslaget. Han sa emellertid att om vi antog det ursprungliga förslaget skulle denna eftersläpning ta 50 år, och uppemot 6 miljoner djur skulle förintas.

Därför är lösningen att prioritera, att få hela systemet att fungera för att skydda folkhälsan, för att minska antalet djurförsök och för att uppnå allt detta inom tio år. Vi har slagit in på den här vägen eftersom de flesta kemikalier är säkra och vi är beroende av dem, men vissa måste hanteras försiktigt och vissa är så farliga att vi måste hitta säkra alternativ.

Emellertid vet vi inte vad som är vilket. Vi har reglerat nya kemikalier sedan 1981, men det täcker endast ungefär 3 000 ämnen av de 100 000 som existerar, och det har krävts 40 olika förordningar och direktiv för att göra det. Hädanefter vill vi förenkla det. Vi vill ha en enda förordning, fler begripliga sätt för att fastställa vilka ämnen som är bland de 20 procent som kräver ordentlig utvärdering och godkännande. Vi måste ge industrin visshet och klarhet. Med våra kompromisser och ändringsförslag eftersträvar vi således prioritering, förregistrering, ”ett ämne, en registrering”, samutnyttjande av uppgifter, en balans mellan volym och risk, särskild hänsyn till småföretags behov utan att för den skull offra den offentliga säkerheten, och obligatoriskt samutnyttjande av uppgifter för att minska och avveckla djurförsök.

Vi måste också säkerställa att våra EU-industrier inte missgynnas, så vi måste gå så långt vi kan för att säkerställa att ämnena i produkter som importeras till EU följer samma regler som de som tillverkas här, utan att bryta mot WTO-reglerna. Vi måste också ta hänsyn till den stora oron bland utvecklingsländer, särskilt när det gäller mineraler och gruvdrift, och säkerställa att vi inte fördärvar deras svaga ekonomier.

 
  
MPphoto
 
 

  Mary Honeyball (PSE).(EN) Herr talman! Det har sällan tidigare funnits ett så stort intresse för vårt lagstiftningsarbete under parlamentets historia. Och det med rätta, för den här lagstiftningen ger oss, tillsammans med de andra punkterna som tagits upp i debatten, en fantastisk möjlighet att leda världen i fråga om reglering och godkännande av kemikalier och att påverka skeenden på detta område, inte bara inom Europeiska unionen utan också utanför dess gränser för kemikalietillverkare i hela världen. Detta är något vi måste ta på allvar, för vi kan verkligen påverka. Det är därför det är så viktigt att stödja Sacconi/Nassauer-kompromissen och garantera parlamentets antagande av denna lagstiftning, så att vi kan förbättra människornas hälsa och miljön runtom i världen och samtidigt upprätthålla vår egen industris konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrizia Toia (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! När man står inför en så omfattande åtgärd som denna är det viktigt att hitta den rätta balansen mellan å ena sidan den absoluta nödvändigheten av att skydda medborgarnas, arbetstagarnas och konsumenternas hälsa och å andra sidan behovet av att vidmakthålla kemikalieindustrins betydelse för Europeiska unionens ekonomi och arbetsmarknad. Branschen består inte enbart av stora företag i vissa länder utan även av små, ibland mycket små, och medelstora företag i länder som Italien, mitt eget hemland.

Därför anser jag att arbetet för att uppnå samförstånd och minska avståndet mellan ståndpunkter som från början var vitt skilda, ett arbete som varit fullt av kompromisser, ska ses i positiv dager eftersom det innebär att vi beaktar alla de många argument och förhållanden som berörs.

De enligt min mening viktigaste punkterna är behovet av att skydda människors hälsa, information till konsumenterna, stöd för små och medelstora företag medan REACH genomförs – bland annat genom stöd till forskning – inrättandet av en kraftfull byrå med verkliga befogenheter, effektivisering av förfarandena för små- och medelstora företag samt, slutligen, betydelsen av OSOR-programmet (en registrering per ämne). Ett övermått av undantag bör undvikas. Jag anser nämligen att gemensamt utnyttjande av data och fördelning av kostnader är viktiga inslag för våra små och medelstora företag.

Slutligen anser jag att det bör finnas specifika och uttryckliga regler för importerade produkter, eftersom reglerna för dessa produkter bör vara samma som de regler som tillämpas för Europeiska unionens produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE).(FR) Herr talman! Vi har gjort stora framsteg sedan REACH-projektet sjösattes. Vi har upptäckt att vi använder över 100 000 kemiska föreningar utan att veta vilka effekter de har. Vi har förstått att våra medborgare har blivit sjuka av giftiga ämnen som bidrar till vår sysselsättning, vårt välbefinnande och vår lycka. För ungefär 20 år sedan när toxikologiska undersökningar först visade att dioxiner påträffats i isbjörnar blev vi chockade och upprörda men, naturligtvis, skulle vi inte stoppa utvecklingen bara på grund av några få isbjörnar!

I dag är läkarvetenskapen säker: Det är människor överallt på vår planet som är förgiftade. Undersökningar har nyligen visat att vi kvinnor som mödrar överför ett giftigt arv till våra barn genom navelsträngen. Det är mänsklighetens framtid som står på spel, vad en del av mina kolleger än säger här i dag. Det är bråttom om vi ska undvika att bli ansvariga för en hälsokatastrof orsakad av kemikalier.

Det ursprungliga REACH-projektet tillät oss att tackla den utmaningen. Tyvärr har utpressning om utlokalisering och påtryckningar från branschen förgiftat våra diskussioner och gett en vilseledande bild av syftena med REACH. Föredragandens kompromiss är en illusion, en obalans mellan hälsa och konkurrenskraft, eftersom hälsa är värt mycket mer än krasst köpslående, och varken kommissionen eller rådet har beräknat hälsokostnaderna av ett försvagat REACH.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberto Musacchio (GUE/NGL).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! De krafter som motsätter sig REACH uppvisar en ren halsstarrighet som kan karakteriseras som antieuropeisk. Det är den okontrollerade marknadens, avregleringens och profitens krafter som spekulerar med folkhälsan och miljön. Alla dessa krafter utgör negativa värden som strider mot grundprinciperna för en socialt och miljömässigt harmoniserad europeisk union.

Ärligt talat har vi inte några höga tankar om José Manuel Barrosos hållning. Vi anser att en fast och beslutsam reaktion mot dessa krafter är påkallad. Av denna anledning är vi inte delaktiga i, utan starkt kritiska till de dåliga kompromisser som har uppnåtts: De riskerar att allvarligt försämra REACH-projektet, utan att ens göra motstånd mot de krafter som vill förinta det.

Med som jag tror bifall från den överväldigande majoritet som nu försöker se till att parlamentet antar bästa möjliga lagar lägger vi därför på nytt fram alla förslag som krävs för en stark REACH-förordning, det vill säga en förordning som verkligen kommer att vara till nytta för en modern europeisk union.

 
  
MPphoto
 
 

  Godfrey Bloom (IND/DEM).(EN) Herr talman! Långt nere bland de utskottsyttranden som bifogats Sacconibetänkandet finns ett litet bidrag från budgetutskottet som visar anslagsberäkningar för den föreslagna Europeiska kemikaliemyndigheten. Dessa beräkningar presenteras i en beundransvärt tydlig tabell över tidsperioden 2006–2016, och 78 miljoner euro av skattebetalarnas pengar beräknas komma till användning för att stödja myndigheten under denna period. Egendomligt nog är denna summa mycket ojämnt spridd över de tio aktuella åren, och den största delen, på mer än 50 miljoner euro, är koncentrerad till 2014 och 2015. Ännu mer egendomligt är det att ingen i budgetutskottet, inte heller dess ordförande, verkar känna till dessa siffror, fastän de förekommer i budgetutskottets yttrande. Vad beror detta på? Och varför förväntas myndigheten använda två tredjedelar av sin tioåriga budget under bara två år av nästa decennium?

 
  
MPphoto
 
 

  Lydia Schenardi (NI).(FR) Herr talman! Med hänsyn till Europaparlamentets första behandling av förslaget till förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier, och trots att vi är positiva till den roll som den europeiska myndigheten ska spela, måste vi inta en avvaktande hållning, eftersom texten, även med alla ändringsförslag genomförda, är full av brister och långt ifrån någon framgång.

Dessutom förefaller den inte göra den önskade avvägningen mellan de tre grundprinciperna: skydd av hälsa och miljö, företagens konkurrenskraft, innovation och substitution. Denna brist på precision är följden av de snedvridningar av kostnaderna som en sådan förordning skulle orsaka, och som förefaller ligga mellan 3 och 180 miljarder euro, och av fördelarna, som beräknas uppgå till mellan 5 och 230 miljarder euro. Skillnaderna i de kostnader som kommissionen presenterat är enorma, och det är även de kostnader som branschen lagt fram. Vi får dock inte glömma att dessa kostnader kommer att bäras av branschen ensam, att detta direktiv berör 5 miljoner arbetstillfällen och att det kommer att få allvarliga konsekvenser. Därför kan vi inte tillåta oss att influeras av rent politiska uttalanden, och därför kommer vi att ta ställning till de olika ändringsförslag som lagts fram från fall till fall.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE).(ES) Herr talman! Jag vill tacka Guido Sacconi, samordnarna och föredragandena för deras storartade insatser, men också hela sekretariatet och tjänstemännen, som alla har gjort det möjligt för oss att nå en överenskommelse i en så invecklad fråga. Det är ett tecken på att politiken fungerar och att parlamentet fungerar när det får en verkligt viktig uppgift.

Vi behandlar ett komplicerat dokument, inte bara därför att det omfattar ett stort antal politikområden, utan också därför att det är ett öppet dokument, vilket är vad jag kommer att argumentera för här. Jag anser att frågan hanteras som om hela politiken för kemiska produkter slutade med REACH. Men politiken för kemiska produkter måste om den ska kunna främja medborgarnas hälsa och välstånd komplettera unionens och ländernas övriga politik, och därför kan vi inte hålla med om att allting börjar och slutar med REACH. Jag tror också att det kommer att bli det perfekta medlet för att uppnå en samförståndspolitik.

Vilka är fördelarna med REACH? Jag anser att REACH har lagt grunden för en gemensam EU-politik inom kemikalieområdet och varit en seger för samordning och gemensam politik på det området.

För det andra inrättades genom REACH en myndighet som ges behörighet, kompetens, ansvar och förmåga att samordna, vilket enligt min mening är en utomordentlig framgång för medborgarna.

För det tredje grundas REACH helt på ett erkännande av vetenskap och av värdet av forskning och undersökningar, vilket garanterar objektivitet i framtiden och även öppnar dörrarna till information för medborgare och företag. Jag anser att detta är den andra viktiga punkt som vi bör vara nöjda med.

Avslutningsvis anser jag dessutom att det är absurt att tro att ansvaret för hälsopolitiken helt måste vila på företagen. Företagen klandras för allt som händer inom hälsans och kemikaliernas värld. Jag menar att de i detta fall ges större ansvar än tidigare och att de är skyldiga att genomföra undersökningar, men den nya hälsopolitiken för nya kemikalier kan endast genomföras om vi kombinerar god forskning i medlemsstaterna och god hälsoforskning och om myndigheten tillsammans med en expertgrupp framstår som en reservoar för den information som måste förmedlas till industrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Edit Herczog (PSE).(HU) Herr talman! Jag märker att vi alla försöker skapa ett effektivt, fungerande och framgångsrikt system för att förbättra kemikaliesäkerheten. För att åstadkomma detta är det viktigt att förregistrering snabbt införs. Då kommer Europeiska kemikaliemyndigheten att kunna meddela alla tillverkare, importörer och konsumenter så fort det framkommer ny information om ett ämne.

Samtidigt får vi inte tillåta att förslaget till REACH-direktiv orsakar diskriminering mellan tillverkade och naturligt förekommande ämnen, mellan vissa geografiska områden eller mellan medlemsstater – här tänker jag på de nya medlemsstaterna där industrin är mindre kapitalstark – eller mellan stora och små företag.

REACH påverkar industrin i hela Europeiska unionen. Med andra ord talar vi om flera miljoner arbetstillfällen. Statistik bekräftar att en av de största farorna för människans hälsa och livslängd är arbetslöshet. Det enda slags lagstiftning som vi kan acceptera är en som skapar minst lika många nya arbetstillfällen som den riskerar att avskaffa. Innovation, forskning och utveckling är viktigt för att upptäcka och kostnadseffektivt producera ämnen av bättre kvalitet. När vi ingav våra ändringsförslag var det för att vi inom utskottet för industrifrågor, forskning och energi var angelägna om att skydda miljön, skydda hälsan och trygga arbetstillfällen. Jag uppmanar er att stödja dessa ändringsförslag. Till sist vill jag om jag får lov ge Guido Sacconi ett mycket godare – och mycket hälsosammare – äpple från min egen trädgård!

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Laperrouze (ALDE).(FR) Herr talman! Som de flesta av talarna före mig välkomnar jag mycket REACH, som ska garantera att de ämnen vi använder i våra dagliga liv inte utgör risker för människans hälsa eller för miljön. Att ett skadligt ämne måste godkännas bör enligt min mening vara ett väsentligt steg i regleringen. Hur används produkten? Hur kan den identifieras? Hur kan vi förhindra att den används av en intet ont anande allmänhet? Hur kan vi utarbeta en undersökningsplan i syfte att ersätta ett farligt ämne?

REACH måste också utöka kunskapen om kemikalier genom att inrätta en EU-databas och stimulera innovation genom att främja substitution av oroväckande ämnen. REACH kommer att bli en bra förordning om den, baserat på kemikalieföretagens kunskap och kompetens, ger upphov till nya tekniker, nya ämnen och nya företag. Vi har lyckats om vi antar ett rimligt, enkelt, effektivt system som är genomförbart för företagen. Vi kommer att ha lyckats om vi på torsdag antar en väl avvägd text som gör det möjligt för företagen att behålla sin ledande ställning på global nivå och som skyddar människors hälsa och miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Karl-Heinz Florenz (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill tacka Guido Sacconi för hans utmärkta arbete, trots att det inte är alltid som våra åsikter i frågan sammanfaller. Samtidigt vill jag tacka Lena Ek och Hartmut Nassauer för att de har utarbetat viktiga yttranden på de övriga rådgivande utskottens vägnar.

Om jag får vill jag kort kommentera betydelsen av REACH. Jag har haft nöjet att vara parlamentsledamot i 17 år, och jag tror att detta är ett av de största och mest betydelsefulla betänkanden som vi någonsin har debatterat här i kammaren. Betänkandet kommer också att få långtgående konsekvenser för hälsan – eller åtminstone hoppas vi att det kommer att bli så – och för branschen. För en gång skull är det en punkt där kommissionsledamot Günter Verheugen och jag inte är överens, och jag är glad att han är här i parlamentet igen. Den nya kommissionens arbete i ärendet har varit förstklassigt, men när detta betänkande på 1 200 sidor först lades fram för parlamentet gavs föga information och få förklaringar. Det innebar att det blev en mycket urvattnad och tam version av diskussionen under de följande månaderna från andra berörda parter utanför parlamentet. Jag är nöjd med att vi nu kommit långt med att väga samman de två REACH-prioriteringarna, nämligen konsumentskydd och industripolitik, eftersom detta kommer att göra att lagstiftningen verkligen blir framåtsyftande och banbrytande. Det kommer att vara svårt att ignorera innebörden av 1 200 sidor.

Jag är nöjd med att vi har lyckats få med begreppet exponering för kemikalier i betänkandet, åtminstone allra minst upp till en gräns på 100 ton. Detta är exakt den uppläggning jag anser bör antas för att rikta uppmärksamheten på en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen testning av kemikalierna i tobak och cigaretter. Den fråga det gäller här är varken tobak eller förbud mot tobaksrökning, utan vad jag efterlyser är enbart att tester utförs på de manuellt blandade kemikalierna i cigaretter och cigarettpapper. Vi fruktar att dessa ämnen kan vara mutagena, carcinogena och beroendeframkallande.

Frågan är mycket angelägen för mig, och jag uppmanar parlamentsledamöterna att ge den sitt stöd. Jag vill ännu en gång tacka föredraganden för betänkandet och föredragandena för yttranden från övriga utskott.

 
  
MPphoto
 
 

  Manuel Medina Ortega (PSE).(ES) Herr talman! Jag vill först tacka Guido Sacconi för det arbete han har utfört om ett så komplicerat ämne. Jag anser att parlamentet har utfört ett bra arbete eftersom REACH är en viktig förordning.

Det bör noteras att många människor tycker att det är illa att det finns en kemikalieindustri, men om vi tänker på saken så är livslängden i de länder som inte har någon kemikalieindustri ungefär hälften eller en tredjedel av den i utvecklade länder. Jag anser därför att vi bör införa lagstiftning som å ena sidan garanterar livskvalitet och produktkvalitet, men som å andra sidan gör det möjligt för denna kemikalieindustri som ger oss vår utkomst och som farmaceutisk utveckling är beroende av att fortsatta sin verksamhet.

Jag anser att det är en fråga om balans och att Guido Sacconi och föredragandena från de olika utskotten har granskat de olika aspekterna, och jag tror att vi här i parlamentet nästa torsdag kommer att kunna rösta om en text som har fullt stöd av parlamentets samtliga sektorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE).(FR) Herr talman! Om exakt två dagar kommer parlamentet att ha ett gyllene tillfälle att förlika Europeiska unionens medborgare med unionen genom att anta det ambitiösa REACH-direktivet, som verkligen kommer att skydda vår hälsa och vår miljö. Valet är därför enkelt: antingen vänder vi ryggen till medborgarnas farhågor genom att ge efter för klagolåten från en viss bransch eller genom att rösta med en traditionell vänster-höger-uppdelning som är helt förlegad här, eller så omarbetar Europaparlamentet det förslag som utarbetats av dess utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet till ett starkt REACH-projekt som kan infria förhoppningarna hos medborgarna och branschens många innovatörer som har satsat sina kort på miljövänlig kemi.

Vi behöver därför ett ambitiöst REACH som gör det möjligt att hejda ökningen av cancer och andra sjukdomar, så som två miljoner läkare i Europeiska unionen kräver, och som också kommer att skydda de miljontals arbetstagare som exponeras varje dag. Herr Sacconi, herr Verheugen! Med ett minimalt registreringssystem och maximala möjligheter att göra undantag från OSOR-principen, det vill säga att kringgå systemet ”en registrering per ämne”, hur kan vi då i dag tala om en ambitiös kompromiss? Själv kallar jag det för ett nederlag. Jag hoppas att vårt parlament på torsdag kommer att ta den moderna risken av att förena hälsa och hållbar sysselsättning i stället för att fruktlöst försöka sätta dem i motsatsställning till varandra.

Herr talman! Jag skulle vilja avsluta med ett kort svar i all vänlighet till Robert Goebbels: Jag som liberal känner mig inte särskilt ”grön” för att jag gör detta val, som varken är vänster- eller högerpolitik, utan en satsning på framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonios Trakatellis (PPE-DE).(EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Kemivetenskapen och de kemiska föreningar som denna vetenskap producerar har hjälpt människan att lösa problem under sin levnad. Det är ett faktum precis som det är ett faktum att vi i dag har tusentals föreningar och produkter i omlopp, och många av dessa föreningar är farliga och kan skada miljön och hälsan.

Följaktligen är det dags för oss att tillämpa en politik inom denna sektor, och den politiken är uttryckt i REACH-förordningen. Den förordningen ger oss också möjlighet att praktiskt pröva och bli prövade i en rad frågor som är angelägna för unionen och dess medborgare. Jag tänker på frågor om miljöskydd och folkhälsa och behovet av anpassning till nya omständigheter som uppkommer i och med tillkomsten inte bara av kvantitativa utan även av kvalitativa indikationer, exempelvis de inneboende farorna med kemiska föreningar.

Förordningen måste även reglera frågor om miljöskydd och folkhälsa samtidigt som den ger Europeiska unionens kemikalieindustri möjlighet till anpassning under den planerade övergångsperioden.

Med denna förordning kan vi därför faktiskt få ett konkret exempel på praktisk tillämpning av modellen för hållbar utveckling, som stöder och stöds av en harmonisk kombination av de tre pelarna som, vilket jag vill påminna om, är miljö och folkhälsa, ekonomisk utveckling, social sammanhållning och ökad sysselsättning. Jag upprepar ”vi kan få ett konkret exempel på tillämpning” framför allt genom att uttala vår förväntan att Europeiska unionens kemikalieindustri kommer att svara på det sätt den kan bäst – med andra ord med innovation – så att den inte bara kommer att anpassa sig till utan även stärka både sin konkurrenskraft och sysselsättningen.

Med innovation menar jag framtagning av nya kemiska föreningar som är gynnsamma för miljön och hälsan, och detta är nyckeln till att uppnå en harmonisk förnyelse av de tre pelarna i hållbar utveckling.

Till sist vill jag betona att jag har förtroende för och litar på att medbeslutandeförfarandet kommer att sammanföra alla aspekter av denna komplexa fråga, så att vi kan få till stånd bästa möjliga förordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Dorette Corbey (PSE).(NL) Herr talman! Först av allt vill jag framföra min stora uppskattning och tack till Guido Sacconi som enligt min mening har gjort ett utmärkt arbete. REACH-förslaget innebär att över 30 000 ämnen måste testas. Detta är i sig en källa till innovation men också till förenkling. Eftersom 40 direktiv dras in när REACH träder i kraft kommer det att vara till fördel för både miljön och innovationerna.

Det finns många bra förslag till ändringar för att göra REACH mer praktiskt genomförbart och billigare och för att begränsa antalet djurförsök, men tyvärr finns det fortfarande rätt många företag som motsätter sig innovation och föredrar att röra sig i det okända och som inte vill söka efter säkrare och renare alternativ. Uppriktigt sagt är det en besvikelse att de får en hel del politiskt stöd. Vi antog alla Lissabonutmaningen. Innovation är kärnan i ett starkt konkurrensläge för Europeiska unionens industri. Utan fortsatt innovation för att göra produkter renare, säkrare och mer hälsosamma kommer Europeiska unionens industri till sist att tappa mark till Kina, Indien och Förenta staterna.

De nederländska socialdemokraterna kan inte stödja den kompromiss som vi nu har framför oss. Det är ett stort bakslag om endast 8 000 ämnen i stället för 30 000 ämnen omfattas av REACH fullständiga testsystem, för då kommer konsumenternas osäkerhet att bibehållas och risken för allergier, cancer och arbetsrelaterade sjukdomar att kvarstå helt i onödan och potentiellt giftiga ämnen kommer att finnas kvar i miljön. Sist men inte minst kastas ett incitament till fortsatta innovationer i Europeiska unionens industri överbord.

 
  
MPphoto
 
 

  Holger Krahmer (ALDE).(DE) Herr talman! En av de viktigaste inslagen i denna förordning är datakraven för registrering. En mycket tillfredsställande kompromiss har lagts fram för parlamentet om denna fråga, och den har fått stöd av tre huvudgrupper i parlamentet.

I det här sammanhanget, och jag riktar mina kommentarer särskilt till gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, vill jag upprepa att en kompromiss som stöds av en stor majoritet i parlamentet är ett helt normalt demokratiskt förfarande. Anklagelser om att parlamentet har hypnotiserats av kemikalieindustrin är en förolämpning, och vi bör protestera mot dem.

Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har alltid förespråkat en funktionsduglig version av REACH. Vårt huvudkrav är ett system som sänker kostnaderna betydligt för företagen, särskilt små företag, och som undviker onödig byråkrati, utan att offra målet att skydda miljön och konsumenterna. Så nyligen som för ett år sedan kallades vår ståndpunkt industriorienterad. Nu är det samförstånd om den. Den innebär införandet av exponeringskategorier, en betydande uppmjukning av reglerna för lågvolymämnen och beviljandet av undantag för forskning och för OSOR (one substance, one registration – en registrering per ämne).

Samtidigt finns det dock andra huvuddrag i REACH, exempelvis tillståndsgivning för kemikalier, som inte får falla offer för en politisk framgångssaga när det gäller registrering. Saken är den att REACH inte bara berör kemikalieindustrin, och jag säger detta särskilt för att glädja Hartmut Nassauer eftersom det är något som han brukar framhålla starkt. Det är i stället något som berör alla sektorer som behandlar kemiska ämnen.

Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har på nytt lagt fram förslaget från utskottet för industrifrågor, forskning och energi om godkännande, eftersom det är utomordentligt förnuftigt. Företag behöver tydliga kriterier för att kunna uppfylla lagstiftningens krav och planera framåt. Farliga ämnen bör endast ersättas om vetenskapliga belägg visar att det finns säkra alternativ. Vidare måste ett flexibelt förhållningssätt intas till tillfälligt godkännande av kemikalier med vederbörlig hänsyn till sektorspecifika produktcykler.

 
  
MPphoto
 
 

  Amalia Sartori (PPE-DE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! I det förslag som vi diskuterar i dag anges skyddet av människors hälsa och av miljön som huvudmålen.

Trots detta uppställs också målet att bibehålla och stärka konkurrenskraften för Europeiska unionens kemikalieindustri och ökad insyn till förmån för konsumenterna. Därför måste vi betona de konsekvenser den nya förordningen kommer att ha på små och medelstora företag i medlemsstaterna, vilka oaktat andra problem kommer att överbelastas av de nya administrativa och byråkratiska kostnader som uppkommer av förordningen.

Mitt uttalande bör ses i ljuset av den ekonomiska roll som små och medelstora företag spelar i kemikalieindustrin. Nittiosex procent av de 22 000 kemikalieföretagen i Europeiska unionen är små och medelstora företag, som bidrar med 28 procent av den totala produktionen. Det är därför nödvändigt att fundera över de negativa konsekvenserna på produktionskostnaderna, som kommer att bli mer betungande för små och medelstora företag. Vi bör också fundera över förlusten av konkurrenskraft inom och utanför den gemensamma marknaden på grund av den högre kostnaden för färdiga produkter.

Mot bakgrund av vad jag har sagt fäster jag stor vikt vid tillämpningen av OSOR-principen (one substance, one registration – en registrering per ämne) och möjligheten att bilda företagskonsortier för att kunna sänka kostnaderna och antalet onödiga experiment, men samtidigt är jag misstänksam mot det stora antalet undantagsmöjligheter som föreskrivs i kompromissförslaget om registrering, vilka enligt min mening upphäver själva principen.

För det andra anser jag det väsentligt för genomförandet av de prioriteringar och mål som REACH syftar till att alla importerade produkter omfattas av säkerhetsbestämmelser som är likvärdiga med dem som gäller för produkter tillverkade i Europeiska unionen.

I detta fall hade jag önskat att Europeiska unionen, som i miljöfrågor ofta går i täten i svåra strider – vi behöver bara tänka på klimatförändring och Kyotoprotokollet – står upp för dessa krav och förhandlar med Världshandelsorganisationen om att dessa förordningars räckvidd utsträcks till alla länder som producerar kemiska ämnen och artiklar, och därvid insistera på nödvändigheten av att tillämpa principen om ämnens spårbarhet. Det är därför som jag är mot undantaget för produkter som är avsedda för tredjeland.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE).(DE) Herr talman! Jag vill varmt tacka Guido Sacconi för hans utmärkta arbete. Tyvärr måste jag dock säga att jag är mindre optimistisk än han är om den kompromiss om registrering som vi har framför oss. Jag skulle också vilja gratulera ett stort antal parlamentsledamöter till deras siarförmåga, eftersom de har sagt sig helhjärtat stödja en prioriteringslista över kemiska ämnen trots att det inte finns någon möjlighet att veta vilka kemiska ämnen som är farliga och vilka som inte är det.

Jag har också svårt att tro de ledamöter som hävdar att det viktiga är små och medelstora företags överlevnad. Om så skulle vara fallet är det svårt att förstå varför vissa av ändringarna och formuleringarna i kompromissen är till nackdel för dessa små och medelstora företag. Enligt min mening är det tydligt att ledamöterna skyddar storföretagens intressen.

Jag vill avsluta genom att uppmärksamma parlamentet på en undersökning utförd av Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), där man fann att 50 procent av fallen av yrkesrelaterad astma och hudåkommor skulle kunna förhindras av en kraftfull version av REACH. En ledamot påpekade tidigare att miljontals arbetstagare är anställda inom denna sektor. Dessa ledamöter torde själv kunna räkna ut vilka besparingar det i så fall skulle bli för staten och för oss alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Anders Wijkman (PPE-DE). – Herr talman! Precis som andra talare välkomnar jag att vi får en striktare lagstiftning på detta område. Det är egendomligt – för att uttrycka sig försiktigt – att detta område har varit så relativt fritt från regler under så lång tid. Vi känner till riskerna med kemikalier. Varje gång som vi har stött på ett allvarligt problem, som t.ex. PCB, DDT eller freoner, har vi tagits helt på sängen. Skadorna har varit mycket stora. Därför måste vi ha en betydligt försiktigare hållning. Företagen måste självklart ta ansvar för både information och för att ersätta farliga substanser med mindre farliga, när sådana föreligger. Jag vill understryka att substitutionsprincipen har fungerat bra i mitt hemland i snart 15 år. Jag anser att denna princip måste bli en del av den nya lagstiftningen. Jag hoppas att så många kolleger som möjligt, även i min egen grupp, håller med mig på denna punkt.

Diskussionen om REACH har varit komplicerad. Det sägs att the devil is in the details. På få områden stämmer det bättre än just här. Det finns massor av svåra detaljer som många av oss ledamöter inte behärskar, vilket har gjort det extra svårt att nå fram till konstruktiva lösningar. Den kompromiss som nåtts i elfte timmen när det gäller registreringen är inte perfekt. Den avviker på flera punkter från den linje som jag själv helst skulle välja. Mot bakgrund av förutsättningarna och vad alternativet skulle kunna vara, dvs. en linje där huvudansvaret för informationsinhämtandet skulle läggas på kemikaliemyndigheten, måste jag trots allt vara positiv till kompromissen. Jag upprepar att jag inte är nöjd, men det allra viktigaste måste ändå vara att vi en får en politik på detta område som går att arbeta med, så att vi steg för steg kan städa upp i kemikaliedjungeln.

Jag vill slutligen gratulera Sacconi som jag tycker har gjort ett utmärkt arbete under mycket lång tid under komplexa förhållanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Dan Jørgensen (PSE).(DA) Herr talman! Vi omges av tiotusentals kemikalier i vår vardag. De finns överallt. De finns i våra kläder. De finns i våra bilar. De finns i den här kulspetspennan jag håller i. De finns till och med i våra barns leksaker. Tyvärr vet vi mycket lite om vilka effekter dessa ämnen har. Vi vet inte vilka negativa effekter de kan ha på vår miljö. Vi vet inte vilka negativa effekter de kan ha på vår hälsa. Med REACH har vi nu äntligen en chans att ändra på detta. REACH ger oss möjlighet att få tillgång till grundläggande uppgifter och anta flera principer, som kommer att få oerhört stor betydelse.

För mig är den viktigaste principen den omvända bevisbördan, som innebär att vi innan vi beviljar branschen tillstånd att saluföra ett ämne i framtiden kommer att kräva att den ska visa att ämnet är ofarligt. Det blir alltså inte längre myndigheternas sak att bevisa att ett ämne är farligt, som det är i dag, och därmed kanske få bort det från marknaden. Den andra och mycket viktiga principen är substitutionsprincipen, som vi måste se till att den tillämpas. Om det finns ett ämne på marknaden som är farligt och ett annat ämne som inte är det och därför är ett bättre alternativ, ska det vara obligatoriskt att byta ut det farliga ämnet mot det mindre farliga ämnet.

Slutligen vill jag säga att de som menar att det inte går att kombinera konkurrenskraft med en förnuftig och sträng kemikalielagstiftning har fel. Tvärtom är det kemikalieindustrins enda framtidshopp att REACH ska utformas precis så strängt och att detta ska tvinga kemikalieindustrin att bli innovativ, investera i forskning och fullt ut förbinda sig att hålla sig inom de ramar inom vilka den måste konkurrera i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Péter Olajos (PPE-DE).(HU) Herr talman! Vi behöver ett starkt och effektivt REACH, ett REACH som skyddar såväl människors hälsa som miljön, som leder till färre djurförsök och samtidigt värnar om kemikalieindustrins konkurrenskraft och ökar öppenheten, stärker den inre marknaden och dessutom är förenlig med WTO:s regler.

Frågan är huruvida det finns en gemensam nämnare här eller inte. Kan vi förbättra vår hälsa radikalt utan att lägga en alltför tung börda på de små och medelstora företagen? REACH kan bara lyckas om vi svarar ja på den frågan. Vi måste därför stödja det brittisk-ungerska förslaget OSOR (en registrering per ämne) och se till att det inte försvagas. Sunda förnuftet och de små och medelstora företagens intressen talar för obligatorisk datadelning, samtidigt som företagssekretessen givetvis ska respekteras i ordets striktaste bemärkelse. Slutmålet för REACH är att ersätta och dra tillbaka ämnen som utgör en fara för hälsan och miljön. Därför måste vi så djärvt som möjligt gå vidare med lagstiftningen inom detta område.

Som kemist vet jag att tekniska hinder begränsar de resultat vi vill uppnå, men låt oss inte dra oss för att vara så stränga vi någonsin kan inom dessa gränser. Jag är också emot de försök som görs att försvaga registreringen, och jag stöder den ståndpunkt som förespråkas av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag är övertygad om att detta är enda sättet att se till att våra barn och vår miljö får ett starkt skydd.

Effektiviteten och genomförbarheten hos REACH hänger på kraften hos dem som ska genomföra det. Jag stöder därför även förslaget att begränsa kostnaderna för REACH till 0,2 procent av den årliga omsättningen för små och medelstora företag, eftersom detta kommer att innebära att lagstiftningen kan följas. Det är ingen mening med att tvinga bort den europeiska kemikalieindustrin till andra delar av världen, eftersom detta inte löser våra problem globalt sett, tvärtom. Vi måste därför sträcka oss så långt det absolut går, men vi får inte låta oss nöja med det. Jag har inte med mig något äpple till Guido Sacconi, men jag gratulerar honom.

 
  
MPphoto
 
 

  Riitta Myller (PSE).(FI) Herr talman! Genom EU:s kemikalieförordning (REACH) kommer framför allt skyddet för folkhälsan och bästa möjliga miljöskyddsnormer att garanteras. Ett ganska stort steg bakåt har tagits för dessa principer jämfört med kommissionens ursprungliga förslag. Det beror främst på att de politiska och ideologiska maktstrukturerna har ändrats tydligt i samtliga EU-institutioner sedan det senaste valet.

I denna svåra situation anser jag att Guido Sacconi, föredragande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, har gjort ett utmärkt jobb, och det resultat som nåddes i utskottet gav en fingervisning om hur värdefullt hans arbete har varit. Jag hade hoppats att vi inte längre skulle behöva backa från denna kompromiss.

Jag vill tacka ordförandelandet, framför allt för löftet att stödja hårdare regleringar än de som finns i kommissionens förslag när det gäller att ersätta farliga och skadliga ämnen. Detta kommer att underlätta för kemikalieindustrin och öka dess möjligheter till innovation i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE).(EN) Herr talman! Som svar på kritiken att den befintliga bestämmelsen om kemikaliereglering – ett virrvarr av omkring 40 enskilda direktiv – var långsam, alltför sträng och kvävde nyskapande – man behöver bara se på den fjortonåriga historien med analysen av riskbedömningen av zink som inte har avslutats ännu – lade kommissionen fram en ny bestämmelse om kemikaliereglering i oktober 2003, efter grundligt samråd med berörda parter.

Denna REACH-förordning syftar till att bibehålla en stark kemisk industri på den inre marknaden, samtidigt som den innebär en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön. I förordningen föreslås ett förenklat förfarande vid registrering av nya och befintliga ämnen, och genom förordningen kommer vår kunskap om dessa ämnens effekter att öka och ett säkert bruk kommer att kunna garanteras för alla stadier av livscykeln. Nedströmsanvändare av kemikalier, vilket innefattar den stora majoriteten av små och medelstora företag, kommer att ha mycket stor nytta av denna information.

Eftersom jag inte har mer än två minuter på mig måste jag begränsa mig. Jag stöder kompromissen om registrering i förening med ändringsförslaget om att begränsa kostnaderna för små och medelstora företag, och med en reducering av djurförsök till ett minimum. Jag anser också att oorganiska ämnen ska hanteras annorlunda än organiska ämnen. Vi måste beakta högsta möjliga nivå av sekretess när det gäller företag samtidigt som vi inte får kompromissa med människors hälsa och med miljön, genom att tillåta registratorer att använda företrädare för tredje part där så är möjligt och genom att skydda mot offentliggörande av företagsinformation av känslig natur på byråns webbplats.

Jag skulle dock vilja fokusera på förslaget att inkludera kemikalier som används i tobaksprodukter i REACH. Det är av stort intresse för rökare att känna till exakt vilka kemikalier tobaksprodukter innehåller och att ha möjlighet till valfrihet grundad på kunskap. I artikel 3 i direktivet om tobaksvaror fastställs endast gränsvärden för tjära, nikotin och koloxid. Det finns ingen begränsning av användandet av de andra omkring 2 000 kemikalierna som används i cigaretter. I artikel 6 i samma direktiv krävs bara att tillverkare och importörer av cigaretter anger vilka kemikalier som cigaretterna innehåller och vidarebefordrar de toxiska fakta som de har tillgång till medlemsstaterna, som sedan ska informera kommissionen. Detta ger tobakstillverkare möjlighet att fortsätta åberopa ovetskap om några skadliga effekter av dessa tillsatser på människors hälsa.

Jag ska avsluta, herr talman. Detta är anledningen till att det är viktigt att samtliga kemikalier som tillsätts cigaretter går genom det centraliserade registreringsförfarandet och förfarandet för godkännande i REACH-förordningen. Jag uppmanar er att stödja mina ändringsförslag. Vi i Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan inte avsäga oss vårt ansvar på det här området. Jag vill tacka Guido Sacconi och alla som varit engagerade i denna komplicerade lagstiftning: ett pågående arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Gierek (PSE).  – (PL) Herr talman! Kommissionens förslag till förordning innehåller ett metodiskt fel. Trots att kemikalier anges i titeln nämns de inte i artikel 3. I stället ges en definition av ämne. Detta utvidgar förordningens räckvidd väsentligt till att inkludera det slags materia som, vilket vi alla vet, inte är energi. Detta gör även förordningen mindre tydlig.

Den andra punkten jag vill ta upp är att det saknas en definition av förordningens ämne, dvs. farliga kemiska föreningar och deras kemiska verkan i levande organismer.

För det tredje definieras inte riskklasser i förslaget, t.ex. utifrån medicinska kriterier. Det vore förnuftigt att försöka definiera farliga nivåer i termer av sannolikhet, genom att dela in ämnena i olika grupper utifrån mängdintervall, om de alla utgjorde samma hot, men så är inte alls fallet.

Min fjärde punkt är att flera traditionella produkter borde undantas från förordningens räckvidd, eftersom deras kemiska aktivitet är nästan noll under normala förhållanden.

Behovet av REACH-förordningen är stort, men den bör begränsas till mycket snäva definitioner av riskklasser för kemiska föreningar. Genom förordningen bör även en europeisk kemikaliemyndighet inrättas, som kan utforma detaljerade specifikationer för kemikalier och utfärda tillstånd och registreringar i linje med denna tolkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marianne Thyssen (PPE-DE).(NL) Herr talman, mina damer och herrar! Det förslag till förordning som vi debatterar här är inte bara komplext och långtgående; det är också mycket ambitiöst. Och så ska det också vara, för detta handlar trots allt om hälsan och miljön. För att nå dessa mål måste vi inte bara sikta högt, utan förslaget måste också göras enkelt att genomföra och även få en praktisk dimension. Guido Sacconi hade rätt i att balans och ansvar är två nyckelord inom detta område.

Att vi intresserar oss för betydelsen av konkurrenskraft, kostnadseffektivitet, de små och medelstora företagens särskilda behov, vår industris innovationsmöjligheter och konkurrenskraft samt uppgiftsskydd med rättssäkerhet strider inte mot REACH utan är en väsentlig del av det.

En lång rad ändringsförslag har lagts fram, faktiskt alltför många för ett plenarsammanträde, men någon gång måste vi fatta beslut. Låt oss därför kräva förnuftiga samråd från och med nu och fram till torsdag, så att vi kan nå ett omröstningsresultat som är konsekvent på alla nivåer och som har ett brett stöd, eftersom ett omröstningsresultat med brett stöd också kommer att utmynna i en väl avvägd rättsakt.

Inom detta område väljer vi medvetet – och med rätta – en gemensam europeisk strategi. Vi bör därför dra nytta av det europeiska mervärdet och ge myndigheten de befogenheter som krävs för att nå en enhetlig strategi, dock utan att förbise medlemsstaternas kunnande. Låt oss alltså se till att denna strategi är tillräckligt harmoniserad när det är dags för oss att genomföra förordningen.

Om vi gör ett bra jobb den här veckan kommer vår miljö att se helt annorlunda ut om elva år, och vi kommer att ha revolutionerat hela EU. Vi kommer att ha information om alla kemikalier, och vi kommer att använda dessa på ett betydligt förnuftigare sätt. Vi kommer att ha bidragit till bättre folkhälsa och en hälsosammare livsmiljö. Låt oss ta vårt ansvar för att nå dessa mål på ett ambitiöst och realistiskt sätt.

Jag vill avsluta med att säga det som vissa kolleger redan har påpekat, nämligen att vår politiska övertygelse egentligen inte är relevant här. Vi bör sträva bort från den dimensionen och se till att vi röstar klokt på torsdag.

 
  
MPphoto
 
 

  Evangelia Tzampazi (PSE).(EL) Herr talman! Vinster för folkhälsan och miljön, tillverkning av säkrare produkter som är mindre skadliga för människor, vinster genom utveckling av nya, innovativa produkter, skydd av den europeiska kemikalieindustrin mot konkurrenter från tredjeländer, större öppenhet, ökat förtroende för industrin hos konsumenterna, fördelar för små och medelstora företag, som framför allt använder snarare än tillverkar kemikalier, skydd för arbetstagarnas hälsa i kemikalieindustrin, färre olyckor, ett planerat regelsystem och rimliga kostnader för genomförandet. Detta är REACH, detta är Guido Sacconis REACH som kännetecknas av balans och känslighet, detta är parlamentets REACH, som vi är skyldiga EU-medborgarna. Medborgarna har rätt till REACH, som vi kanske behöver vänsteranpassa och göra grönare i morgon, men i dag behöver vi REACH.

Jag tackar kommissionsledamöterna och den grekiska kommissionsledamoten för deras stöd i denna viktiga fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Åsa Westlund (PSE). – Herr talman! I det mesta som vi använder finns ett stort antal kemikalier utan att vi vet hur dessa ämnen påverkar oss. Däremot vet vi att det har blivit vanligare med cancer, att det har blivit vanligare med allergier och att många arbetsskador beror på att man har utsatts för kemikalier på arbetsplatsen.

På torsdag har vi möjlighet att ändra på detta genom att rösta ja till en säker kemikalielagstiftning som gör att vi verkligen upptäcker och fasar ut de farliga kemikalierna. Jag hoppas att vi blir en majoritet som tar den chansen för att hävda europeisk konkurrenskraft, men framför allt för att få slut på det experiment med människors hälsa och miljö som dagens lagstiftning faktiskt innebär.

I likhet med konsumentrörelsen, fackföreningsrörelsen och miljörörelsen kommer vi svenska socialdemokrater inte att stödja den kompromiss om registrering som finns mellan grupperna PSE, ALDE och PPE-DE. Den ger alltför många kemikalier frikort från testning, och de testkrav som alls ställs är för låga för att farliga kemikalier skall upptäckas och kunna fasas ut. Vi kan därför inte stödja kompromissen.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till Guido Sacconi som har gjort ett hästjobb med detta ärende.

 
  
MPphoto
 
 

  Guido Sacconi (PSE), föredragande. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill mycket snabbt beröra tre saker. För det första vill jag svara på den kritik som framförts av flera kolleger, däribland Hiltrud Breyer och Alessandro Foglietta, som hävdar att jag har uttryckt min personliga ståndpunkt och inte den ståndpunkt som gäller i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Det är möjligt att jag har gjort ett misstag, och i så fall ber jag verkligen om ursäkt.

Som parlamentets huvudföredragande anser jag att jag har ett ansvar gentemot parlamentet att sträva mot en majoritet som är så bred och trygg som möjligt. Det var framför allt därför jag ansåg att den kompromiss vi har debatterat så länge var fördelaktig, genomförbar och nödvändig.

För att få igenom REACH har vi varit tvungna att kompromissa. Innan vi gör en bedömning av huruvida REACH är en stark förordning eller inte – efter omröstningen kommer vi att ha tid med en noggrannare analys – är det oerhört viktigt att vi har en REACH-förordning till vårt förfogande. Vi vet hur mycket djupt rotad fientlighet förordningen har genererat till och med de senaste veckorna.

Å andra sidan tycker jag att det verkar som om de principiella frågor, som jag öppet har sagt är oöverkomliga, inte har lösts, eftersom bevisbördan för lägre mängdintervaller har behållits. Det innebär att 30 procent av dessa ämnen måste ha fullständig dokumentation. Jag uppmanar alla att överbevisa min bedömning här. Jag skulle vilja citera exemplet med principen en registrering per ämne, som för första gången tack vare kompromissen har brett stöd i parlamentet, medan den dessförinnan endast godtagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Kriterierna för att hoppa av har visserligen justerats, men det är kemikaliemyndigheten som fattar det slutliga beslutet om ansökningar om tillstånd att slippa delta i datadelning.

Avslutningsvis vill jag tacka alla ledamöter, särskilt föredragandena, men framför allt den oerhört viktiga personal som vi ibland kanske borde sätta större värde på, nämligen parlamentets tjänstemän och sekretariatet. Nu när vi har kommit så här långt måste äran också, eller kanske framför allt, ges åt alla tjänstemän som har gjort en fantastisk insats.

 
  
MPphoto
 
 

  Lord Bach, rådets ordförande. – (EN) Herr talman! Detta har varit en utmärkt debatt, där ledamöterna talat med kunskap, erfarenhet och engagemang. Sextioen enskilda ledamöter i Europaparlamentet har talat, och jag har på rådets vägnar lyssnat mycket noga till dem allihop.

Det är av avgörande betydelse att de bördor som industrin åläggs genom REACH är så små som möjligt. Detta är en industri som sysselsätter många hundra tusen av våra EU-medborgare, men det är viktigt att bördorna är förenliga med att uppnå våra gemensamma mål för skydd av människors hälsa och av miljön, och vi anser att de uppfattningar som parlamentet, rådet och kommissionen utvecklat uppfyller detta.

Många talare har fokuserat på de små företagens behov inom den kemiska industrin eller därmed förknippade industrier. Rådet delar denna oro, och ordförandeskapet har i sin kompromiss försökt att presentera en rad stödåtgärder för dessa företag. Dessa åtgärder innefattar ”ett ämne, en registrering”, byråns roll i stödet av små företag och ett flertal åtgärder som ska underlätta deras utnyttjande av sitt nyskapande.

Många ledamöter har nämnt ordet ”balans” i eftermiddag. REACH är på många sätt en balansakt, och vi tror att det samförstånd som håller på att växa fram mellan våra tre institutioner representerar den enda balans som är möjlig att uppnå i detta känsliga, komplexa och mycket viktiga ärende.

Jag välkomnar och delar verkligen det utbredda stöd som har kommit till uttryck här i dag för behovet att undvika onödiga djurförsök. För närvarande finns det uppenbarligen inte alternativa försöksmetoder för alla nödvändiga tester, så ”ett ämne, en registrering” har en avgörande roll för att undvika överlappande undersökningar. Vi vill också ha utrymme att ändra förteckningen över godkända testmetoder så snabbt som möjligt när alternativ till djurförsök har utvecklats.

REACH kommer i sin ändrade form att vara inriktat på de farligaste ämnena: PBT-ämnen, vP-ämnen och vB-ämnen kommer att registreras tidigt. Dessa ämnen, CMR-ämnen samt andra ämnen med särskilt farliga egenskaper, såsom endokrinstörande ämnen, kommer att bli föremål för ett strängt tillståndsförfarande som innefattar substitution.

En huvudprincip inom REACH-systemet är att orubbligt lägga ansvaret för att bevisa kemikaliernas säkerhet på den kemiska industrin. Att bevisbördan kastas om kommer att markera en positiv och dramatisk förbättring av det aktuella systemet och är något som medlemsstaterna och rådet har sett som mycket viktigt. REACH är en betydande förbättring av det nuvarande läget. Det kommer att ge oss den information vi behöver för att ta itu med ämnen med farliga egenskaper. Det kommer att främja nyskapande inom själva industrin genom en minskning av de nu förekommande bördorna för företag som vill introducera nya och grönare kemikalier och genom att främja substitution av äldre och mer förorenande ämnen. EU har debatterat REACH sedan 1998. Vi har nått långt i förståelsen av såväl ämnena som de berörda parternas oro. Jag vill hävda att det nu är dags att ta den här enda chansen att enas om vad som ligger framför oss och övervinna problemen med sund kemikaliehantering.

Den befintliga bestämmelsen om kemikalier är full av brister, byråkratisk och långsam, och under alltför många omständigheter är den helt enkelt ineffektiv. Efter mer än 40 lagar och över 100 000 ämnen och nästan 40 år efter det att EU först började ta itu med kemikalierna har vi fortfarande inte nått fram. Kemikalier utgör en enorm utmaning och en enorm möjlighet för det moderna samhället, och vi måste ta oss an dessa nu. REACH är, som det utvecklas i parlamentet, rådet och kommissionen, det bästa verktyget vi har för detta arbete, därav dess stora betydelse för oss alla.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionen anser också att detta har varit en viktig och övertygande debatt. Med risk för att upprepa mig själv så har det viktigaste för oss varit att finna en lösning, eller hjälpa till att finna en lösning.

Det omöjligt att göra alla nöjda i ett sådant här fall. Det finns ingen verklig kompromiss mellan dem som är rädda för att förlora sina arbeten och för vad framtiden bär i sitt sköte och dem som oroar sig över sina barns hälsa. En perfekt kompromiss finns inte, och i kompromissens natur ligger ju just detta att gå den andra parten halvvägs till mötes. Detta säger jag till företrädare för båda sidor som uttryckte avvikande åsikter under debatten.

Jag anser att det skulle vara fel att vilja fastställa bestämmelser av ett slag som aldrig förr skådats i världen, utan att ta hänsyn till konkurrenskraften och framtidsutsikterna för en av EU:s viktigaste industrier. Samtidigt vore det också fel om vi inte gjorde allt som står i vår makt för att skapa bästa möjliga förutsättningar för våra medborgares hälsa och den miljö där de lever.

Kommissionen vill också upprepa sin övertygelse att den kompromiss som lagts fram är väl balanserad, och jag måste åter på det bestämdaste protestera mot anklagelserna om att detta förslag urholkar målen i kommissionens ursprungliga förslag. Som jag ser det är det kommissionens sak att besluta vad den anser om de ändringar av förslaget som har lagts fram. Vi debatterar ett förslag från kommissionen, och kommissionen tycker inte att de ändringsförslag som har lagts fram för parlamentet försvagar eller urholkar förslaget. I stället anser kommissionen att förslagets verkliga mål faktiskt har stärkts. Jag vill påpeka att kraven till och med har skärpts i det lägre mängdintervallet 1–100 ton, där de flesta ämnen återfinns och som alltså är det viktigaste intervallet.

Samtidigt är det dock också sant att praktiska verktyg nu har hittats som kommer att göra det enklare för företagen, särskilt de små och medelstora företagen, att hantera denna oerhört krävande lagstiftning. Flera talare nämnde att EU:s kemikalieindustri domineras av små och medelstora företag. Detta är något jag vill framhålla för de ledamöter som har bemött meningsmotståndare genom att hävda att den kompromiss vi har framför oss, eller den lösning den innehåller, är ett bakslag för den storskaliga kemikalieindustrins intressen i EU. Detta är nonsens, inte minst eftersom EU:s kemikalieindustri inte kontrolleras av stora företag. Ni blir säkert förvånade när jag säger att ett genomsnittligt europeiskt kemiföretag bara sysselsätter 74 personer. Det betyder att denna industri i högsta grad domineras av små och medelstora företag, och vi måste fundera mycket noga över vilka krav vi bör och inte bör ställa på företagen.

Ingen annanstans har man erfarenhet av att genomföra en sådan lagstiftning, och vi bör redan från början vara medvetna om att endast praktisk erfarenhet kommer att visa om vi har rätt eller fel i våra antaganden. Vi bör förbli öppna för förbättringar, inte bara under debatterna utan även under genomförandet efter dessa.

På kommissionens vägnar försäkrar jag er att vi inte kommer att smita från vårt ansvar, framför allt inte när det gäller myndigheten. Det är faktiskt myndigheten som kommer att få göra det mesta av arbetet, och kommissionen kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den kan påbörja sitt arbete så snabbt och effektivt som möjligt.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen.(EL) Herr talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Först vill jag tacka alla som deltagit i kvällens debatt, som var mycket viktig och mycket intressant och som kommer att bidra till antagandet av det förslag som vi debatterar i syfte att värna om EU-medborgarnas hälsa och miljön.

Jag vill återigen gratulera föredraganden Guido Sacconi, och även Lena Ek och Hartmut Nassauer, för deras verkligt stora insatser för att vi ska nå denna kompromiss, som berör en av de viktigaste aspekterna av REACH.

Kommissionen stöder helhjärtat kompromissen, och jag är säker på att stödet kommer att vara lika starkt under torsdagens omröstning.

Det finns förstås vissa andra frågor, däribland frågan om tillstånd och substitution, som är Europeiska kemikaliemyndighetens ansvar, frågor där jag är säker på att parlamentet kommer att fatta beslut med samma öppenhet.

Kommissionen välkomnar den samsyn som vuxit fram mellan parlamentet och ordförandeskapet och kommer att arbeta för att underlätta en överenskommelse om REACH, så att REACH blir lagstiftning så snart som möjligt.

På samma sätt stöder kommissionen föredragandens ändringsförslag om tidsfristen för tillstånd, dock med förbehållet att tidsfristen fastställs från fall till fall av Europeiska kemikaliemyndigheten.

När det gäller kemikalier i produkter strävar föredraganden efter en mer specifik och fungerande lösning liknande den som det brittiska ordförandeskapet eftersträvat och som kommissionen kommer att kunna godta.

Tack så mycket för er uppmärksamhet och för ert deltagande i denna viktiga debatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag vill tacka parlamentet för den allvarliga debatt som har hållits. Jag finner det oacceptabelt att det finns en utställning i parlamentets lokaler med en bild på Günter Verheugen som förgiftar ett barn medan José Manuel Barroso tittar på, och jag uppmanar talmanskonferensen att se till att denna affisch omedelbart avlägsnas från parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

SKRIFTLIG FÖRKLARING (ARTIKEL 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL) , skriftlig. – (CS) På grund av interna demokratiproblem i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster fick jag inte möjlighet att tala under den gemensamma debatten om REACH. Av de totalt 52 ändringsförslag jag har lagt fram gick 30 vidare till slutomröstning, och dessa ändringsförslag har välkomnats av experter på området. Mitt mål har varit och är att skapa en balans mellan de olika ståndpunkter som finns i frågan, och jag motsätter mig starkt extrema åsikter.

Den slutliga effekten av den ståndpunkt som framförts av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet skulle bli att vi hindras från att nå Lissabonmålen och att de små och medelstora företagens ställning försvagas. Trycket kommer att öka på de nya medlemsstaterna – som av tradition har importerat varor från länderna i f.d. Sovjetunionen – att i stället importera varor från Västeuropa, vilket skulle medföra extra kostnader. Flera undersökningar som gjorts i Tjeckien visar att upp till en femtedel av arbetstillfällena kan gå förlorade, vilket skadar lönsamheten även inom angränsande sektorer, t.ex. bilindustrin.

Jag är glad över detta initiativ, men jag anser att det måste genomföras under en lämplig tidsperiod. Jag kräver även att provningskostnaderna finansieras offentligt, då detta är enda sättet att undvika negativa effekter, särskilt för de små tillverkningsföretagen.

Jag välkomnar den kompromiss som har nåtts i utskottet för industrifrågor, forskning och energi. REACH är inte en konfrontation mellan vänster och höger. I stället är det en intressekonflikt som ger upphov till frågan om huruvida balans kan nås mellan Lissabonstrategins ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter.

 
  
  

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

 
  
  

Betänkande (A6-0315/2005) av Sacconi

Kommissionen kan helt godta alla ändringsförslag från PPE-DE/PSE/ALDE:s kompromisspaket om registrering, inbegripet ändringsförslaget om ”ett ämne, en registrering”; dessa är ändringsförslagen 367–413.

Kommissionen kan också helt godta följande ändringsförslag: 40, 73, 74, 79, 117, 119, 125, 128, 148, 158, 273, 276, 291, 292, 317 och 324.

Kommissionen kan delvis godta ändringsförslagen 10, 322, 327, 333, 335, 336, 340, 345 och 347.

Kommissionen kan i princip godta ändringsförslagen 4, 8, 11, 14, 16, 18, 21, 26, 34, 36, 39, 50, 59, 60 61, 62, 63, 64, 67, 68, 72, 76, 78, 81, 83, 87, 97, 101, 102, 104, 105, 107, 108, 115, 116, 120, 121, 123, 124, 126, 139, 140, 145, 146, 147, 149, 159, 171, 172, 175, 176, 183, 184, 185, 186, 187, 188, 190, 191, 193, 202, 203, 204, 205, 207, 208, 209, 211, 213, 215, 217, 220, 221, 235, 236, 248, 249, 259, 265, 270, 277, 278, 286, 293, 297, 299, 300, 301, 302, 306, 308, 310 och 323.

Kommissionen kan i princip och delvis godta ändringsförslagen 19, 20, 41, 53, 65, 88, 89, 103, 122, 130, 132, 141, 142, 144, 157, 158, 161, 163, 180, 181, 192, 194, 195, 196, 197, 198, 199, 200, 201, 210, 285, 290 och 294.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 1, 2, 3, 5, 6, 7, 9, 12, 13, 15, 17, 22, 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 35, 37, 38, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 51, 52, 54, 55, 56, 57, 58, 66, 69, 70, 71, 75, 77, 80, 82, 84, 85, 86, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 98, 99, 100, 106, 109, 110, 111, 112, 113, 114, 118, 129, 131, 133, 134, 135, 136, 137, 138, 143, 150, 151, 152, 153, 154, 155, 156, 160, 162, 164, 166, 167, 168, 169, 170, 173, 174, 177, 178, 179, 182, 189, 206, 212, 214, 216, 218, 219, 222, 223, 224, 225, 226, 227, 228, 229, 230, 231, 232, 233, 234, 237, 238, 239, 240, 241, 242, 243, 244, 245, 246, 247, 250, 251, 252, 253, 254, 255, 256, 257, 260, 261, 262, 263, 264, 266, 267, 268, 269, 271, 272, 274, 275, 279, 280, 281, 282, 283, 284, 287, 288, 289, 295, 296, 298, 303, 304, 305, 307, 309, 311, 312, 313, 314, 315, 316, 318, 319, 320, 321, 325, 326, 328, 329, 330, 331, 332, 334, 337, 338, 339, 341, 342, 343, 344, 346, 348, 350 och 351.

Kommissionen tar inte ställning till två språkliga ändringsförslag, nämligen ändringsförslagen 127 och 165.

Kommissionen tar inte heller ställning till alla ändringsförslag som lades fram den 9 november, med undantag för dem från PPE-DE/PSE/ALDE:s kompromisspaket som nämndes tidigare. Dessa är ändringsförslagen 352–366 och ändringsförslagen 414–1038. Kommissionens ståndpunkt kommer att göras tillgänglig efter omröstningen om alla de ändringsförslag som antas.

Betänkande (A6-0285/2005) av Sacconi

Kommissionen kan inte godta något av de fyra ändringsförslag som lagts fram till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG för att anpassa det till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Dessa är ändringsförslagen 1–4.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy