Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 november 2005 - Strasbourg

12. Röstförklaringar

– Betänkande: De Veyrac (A6-0310/2005)

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Vi har röstat nej till betänkandet i sin helhet då vi anser att kommissionens förslag är bättre. Det är rimligt att flygpassagerare informeras om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning för att de ska kunna fatta välavvägda beslut ur bland annat ett säkerhetsperspektiv. Vi stödjer kommissionens förslag om att medlemsstaterna samlar in säkerhetsinformation för att delge kommissionen och övriga medlemsstater denna men vänder oss emot parlamentets förslag att istället införa en gemenskapsförteckning och på så sett centralisera administrationen.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag vill gratulera Christine De Veyrac till hennes viktiga och aktuella betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning, och om medlemsstaternas utbyte av säkerhetsinformation. Jag stöder betänkandet och vill lyfta fram förslaget om att utvidga befogenheterna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och att ge den en central roll för att utfärda säkerhetsföreskrifter för flygplan från bolag i tredjeländer.

Den svarta listan bör offentliggöras inte bara av kommissionen utan också av alla medlemsstater, biljettkontor, nationella civila luftfartsmyndigheter och flygplatser i medlemsstaterna för att se till att passagerarna får korrekt information och att målen i det här förslaget verkligen uppfylls.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) I grunden är detta ett väldigt lägligt förslag som reaktion på de funderingar som kommit fram efter flygkatastrofen i Sharm el-Sheikh (där 148 personer omkom) och efter alla flygolyckor i augusti i år. Många av de passagerare som omkom i Sharm el-Sheikh visste inte att de skulle flyga med det egyptiska flygbolaget Flash Air, och inte heller att planet ifråga 2002 tillfälligt hade varit föremål för restriktioner från Schweiz på grund av säkerhetsrisker.

Passagerare har rätt att få information om det flygbolag som de flyger med, oavsett var de startar i gemenskapen. Flygresenärer bör få all information om den förestående flygningen innan de ger sig av på resan, särskilt om planet faktiskt inte är detsamma som angavs då resan bokades. Detta förslag tar oss i den riktningen.

  Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. – (EN) Jag ger mitt fulla stöd till Christine De Veyracs betänkande där hon föreslår en EU-täckande svart lista över flygplan som inte håller en internationell säkerhetsnivå. Dessa flygplan bör pekas ut enligt nolltoleransprincipen i hela gemenskapen. Det är ju trots allt så att alla EU-medborgare vill kunna flyga säkert när de reser inom och utanför gemenskapen, och vi kan inte kompromissa i denna fråga.

Jag är också av den klara åsikten att informationen på den svarta listan måste vara lättillgänglig och allmänt disponibel för alla aktörer (nationella civilflygsmyndigheter, alla flygplatser inom EU och förstås passagerarna).

Som ledamot av utskottet för transport och turism menar jag att det är Europaparlamentets roll som medlagstiftare att göra allt det kan för att snabbt få en sådan lista till stånd. Jag menar att det är lika viktigt att den svarta listan också omfattar flygplan som chartrats från bolag från länder utanför EU, och medlemsstaterna kan ge Europeiska kommissionen en förteckning över de plan som är förbjudna att flyga i deras luftrum.

Nyckeln är samarbete och samordning. Därför måste Europeiska byrån för luftfartssäkerhet få en större roll när det gäller kontrollen av internationella normer och utfärdandet av godkännandeintyg. Jag vill betona att vi inte kan kompromissa på något sätt när det gäller säkerheten

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade naturligtvis för det här förslaget till lagstiftning som syftar till att upprätta en svart lista över osäkra flygbolag.

Vad är innebörden i det här förslaget? Att göra det möjligt för passagerarna att välja flygbolag med full kännedom om säkerhetsvillkoren och att få information om flygbolaget byts ut i sista minuten.

Detta uppdrag utgör en del av en vidare strategi som syftar till att öka säkerheten i den expanderande lufttrafiksektorn. Under 2003 fanns 1,7 miljarder flygpassagerare i hela världen, och siffran förväntas vara 2,5 miljarder år 2015. Enbart i Europa ökade antalet passagerare med i genomsnitt 5,5 procent om året mellan 1990 och 2003.

Detta arbete måste utföras på EU-nivå i samarbete med medlemsstaterna för att fastställa gemensamma kriterier för inspektion. Det finns alltjämt för många skillnader, särskilt i fråga om kontrollerna.

Även om kommissionen inte ska uppträda som flygmarskalk måste den visa beslutsamhet, rikta uppmärksamheten mot de sämsta operatörerna, avslöja alla svagheter och harmonisera lagstiftningen i EU rörande flygsäkerhet. Detta är en förutsättning för att lufttrafiken ska förbli vad den är, nämligen det säkraste transportmedlet.

– Betänkande: Harms (A6-0282/2005)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Som slovakisk ledamot av Europaparlamentet och ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet röstade jag naturligtvis för förslaget att öka stödet för att avveckla de två reaktorerna i kärnkraftverket Jaslovské Bohunice. Den slovakiska regeringen, vars företrädare vid anslutningsförhandlingarna fattade det svåra beslutet om avveckling, skulle ha fått svårt att förklara sig om omröstningen i Europaparlamentet hade gett ett annat resultat.

Om Slovakien hade lämnats att klara sig självt hade landet inte kunnat klara av en minskning på 19 procent av energiproduktionen tillsammans med de höga direkta och indirekta kostnader som uppkom vid minskningen av effekten i kärnkraftverket Bohunice. Jag vill därför tacka alla mina kolleger i Europaparlamentet som insåg att det slovakiska problemet var ett europeiskt problem och som röstade för att ge ekonomiskt bistånd till avvecklingen av anläggningen i Bohunice.

  Árpád Duka-Zólyomi (PPE-DE). – (SK) Jag är glad över resultatet av omröstningen om ekonomiskt stöd för avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice V1. Skälet till detta är följande. På 1990-talet genomgick anläggningen Bohunice V1 en total ombyggnad under översyn av ett internationellt organ och till en kostnad av närmare 300 miljoner euro. Kärnkraftverket avvecklas därför uppenbarligen i förtid eftersom det nu är i stånd att utan risk producera el åtminstone fram till 2015. Beslutet 1999 var politiskt och grundade sig inte på sunt förnuft utan på ett ensidigt resonemang. De direkta kostnaderna kommer att uppgå till mer än 1,3 miljarder euro.

Lyckligtvis enades kammaren åtminstone om ett bidrag på 400 miljoner, men detta utgör bara en tredjedel av det belopp som behövs. De totala kostnaderna kommer att bli så höga som 5 miljarder euro, inklusive avgörande delar som säker förvaring av radioaktivt avfall, betydande förluster av elproduktion och så vidare.

Kärnkraftverk producerar cirka 57 procent av elektriciteten i Slovakien. Avvecklingen av kärnkraftverk V1 kommer att medföra ett bortfall på cirka sju terawattimmar el per år. Detta är liktydigt med att skruva ur varannan glödlampa i landet. Jag tackar alla för deras stöd.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! De rekordhöga olje- och bensinpriserna gör oss nu på ett mycket obehagligt sätt medvetna om att vi kan vänta oss en ny energikris. Världens energiförbrukning har så gott som tredubblats sedan 1960, och medan Förenta staterna är ledande i det här avseendet med sin förbrukning av en fjärdedel av världens energi så är den verkliga orsaken den fortgående moderniseringen av tidigare utvecklingsländer och nya industriekonomier.

Det är fortfarande så att 80 procent av världens energiproduktion kommer från fossila källor som olja, gas och kol vars utvinning blir allt svårare och därför allt dyrare och vars användning skadar vår miljö. När vi är inne på en så felaktig väg som vi är blir den återupplivade efterfrågan på kärnkraft som att föredra pest framför kolera.

Kärnklyvning har visserligen fördelen att inte avge koldioxid och bidrar därför inte till den globala uppvärmningen, men tills den tiden kommer då de djupgående problemen med reaktorsäkerhet och slutförvaring av kärnavfall är lösta bör nya kärnkraftverk inte byggas, och inte heller bör de befintliga verkens livslängd utsträckas. Om vi ska klara efterfrågan och ytterligare effektivisera vår användning av energi och existerande tekniker så har vi inget annat val än att ytterligare utveckla sektorn för förnybar energi, som på lång sikt är det enda godtagbara alternativet.

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. – Vi valde att rösta emot ändringsförslag 5 och 12 om en höjning av finansieringsbeloppet för avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice V1 då vi anser att budgetramen för 2007-2013 inte bör överskridas. Självfallet ska en avveckling av kärnkraftverk ske på ett miljö- och säkerhetsmässigt sätt.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Syftet med den föreslagna förordningen är att finansiera avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice VI i Slovakien. Slovakien har förbundit sig att stänga reaktor 1 och reaktor 2 på kärnkraftverket den 31 december 2006 respektive den 31 december 2008.

Avvecklingsprocessen för kärnkraftverket är dyr eftersom den kommer att fortsätta efter 2006 och efter nästa budgetplan 2007–2013. Mot bakgrund av detta har EU gått med på att utöka föranslutningsstödet genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd för avvecklingen fram till 2006. Därefter har ett ändringsförslag antagits om att höja budgeten från 237 miljoner euro till 400 miljoner euro.

Trots att jag i stort är för budgeten anser jag att den nya summan på 400 miljoner euro är för stor, och jag välkomnar alternativet att söka bidrag utanför EU för att nå den summa pengar som krävs för att genomföra avvecklingen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Kärnkraftsalternativet, som jag menar är befogat under vissa omständigheter, kan bara fungera om det åtföljs av en sträng säkerhetspolitik. När säkerheten sätts i fråga måste dessa anläggningar stängas och avvecklas. Men i just detta fall anser jag inte att det är berättigat att anslå mycket större ekonomiska medel än de som föredraganden föreslår. Därför valde jag att avstå från att rösta om det aktuella förslaget.

– Förslag till resolution Β6-0584/2005

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Vi stödjer EU:s nordiska samarbete, den så kallade nordliga dimensionen, men anser att samarbetet måste vara baserat på mellanstatlighet, strikt avgränsat och fokuserat på konkreta resultat. Några av de frågor som bör prioriteras är miljöfrågor, kärnkraftssäkerhet samt bekämpande av internationell brottslighet.

Vi stödjer förslaget att EU ska utveckla samarbetet med regionala organisationer, bland annat Nordiska rådet. Det nordiska samarbetet kan fungera som förebild för EU, eftersom det visar hur fri rörlighet kan gynnas och uppmuntras utan en omfattande överstatlig byråkrati. Men anledning av ovanstående väljer vi att rösta för betänkandet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) ”Vårt Europa” – Europeiska gemenskapen – förändrades dramatiskt till sin geografi i maj förra året. Förändringarna erkänns allmänt som en stor framgång, men när EU nu från den ena dagen till den andra har fått nya grannar, med allt vad det innebär för ett antal politikområden, står vi inför nya utmaningar.

EU har redan stor erfarenhet av en regionalpolitik som är anpassad till särskilda geografiska egenskaper, även om den inte alltid bedrivits med önskad framgång. Jag stöder de riktlinjer som föreslås i denna resolution eftersom de innebär ett viktigt framsteg mot effektiva politiska åtgärder av detta slag. Som jag ser det bör politiken inte bara tillämpas i svepande drag utan anpassas efter olika situationer och särskilda förhållanden.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det gladde mig att det gemensamma resolutionsförslaget fick ett tillräckligt brett stöd i kammaren eftersom detta är ett särskilt viktigt politiskt område. Som nordeuropeiskt land borde mitt eget land, Skottland, ha en mer aktiv roll i denna politik, men tyvärr har vi inte ens kunnat göra vår röst hörd i vårt eget skotska parlament i denna fråga ännu.

  Bogusław Sonik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Den 1 maj 2004 flyttades Europeiska unionens gränser österut och norrut. Detta har medfört en mängd nya utmaningar, och därför är åtgärder och projekt som EU:s nordliga dimension oerhört viktiga i sammanhanget. Syftet med ett multilateralt regionalt samarbete mellan EU-medlemsstaterna i Östersjöområdet är att skapa villkor som är gynnsamma för den sociala och ekonomiska utvecklingen och för den politiska stabiliteten i detta område. Europeiska unionen har nu ett innanhav för första gången i sin historia.

Jag vill passa på tillfället att uppmärksamma parlamentet på detta initiativs politiska betydelse. Länderna inom den nordliga dimensionen ligger trots allt på den punkt där EU möter Öst, det vill säga, de delar gräns med sådana viktiga partner som Ryssland och Vitryssland. Regionen kan därför spela en avgörande roll i genomförandet av ett särskilt viktigt projekt, nämligen ett nära och mångfacetterat samarbete mellan EU och Ryssland.

Den nordliga dimensionen kommer att gynna det ekonomiska samarbetet och uppbyggnaden av infrastrukturer, och ett intensifierat samarbete i rättsliga och inrikes frågor kommer sannolikt att öka säkerheten i de gränsöverskridande frågorna.

Vi bör också uppmärksamma de miljömässiga fördelarna med den nordliga dimensionen, som omfattar ett värdefullt och känsligt ekosystem. Därför bör ett samarbete utvecklas i fråga om miljöskydd och en hållbar utveckling.

Gasledningsprojektet kring Östersjön, eller i Nordeuropa, har gett upphov till många kontroverser och är fortfarande en viktig fråga som måste lösas. Ingen av regeringarna i länderna kring Östersjön rådfrågades inför beslutet om att uppföra denna gasledning, och beslutet är ett allvarligt hot mot flera länders energisäkerhet. Vi får inte tillåta att svagare länder diskrimineras och vi får inte tillåta att åtgärder vidtas som skadar deras intressen. Om vi misslyckas med detta kommer den nordliga dimensionen att förbli enbart en teori utan verklighetsförankring. Östersjöprojektet med gasledningen är också ett enormt hot mot miljön i Östersjöområdet.

– Förslag till resolution Β6-0583/2005

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Fördelarna med EU är ibland roten till dess problem. Detta gäller verkligen de tekniska utmaningarna; blotta storleken på en union med 25 medlemsstater gör det svårt att nå en överenskommelse. När det handlar om teknisk utveckling och införandet av ny teknik är det avgörande att vi tänker snabbt och agerar kraftfullt.

Dessa överväganden spelar in när det gäller den viktiga tekniska förändringen som den digitala övergången innebär. Jag stöder de riktlinjer som föreslås i den gemensamma resolutionen, men jag anser att den fria marknadens funktion på detta område bör prioriteras. Stödet till den tekniska utvecklingen får inte innebära ett hot mot den naturliga frihet som marknaderna i allmänhet, och denna marknad i synnerhet, behöver.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) Även om jag stöder detta betänkande måste det vara paritet vid en sådan övergång. Medborgarna måste vara informerade och förberedda.

– Betänkande (A6-0279/2005) av Harms

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) När vi röstade om detta betänkande tog vi hänsyn till det tjeckiska perspektivet på dessa förslag, med tanke på de påtryckningar de utsattes för om att avveckla kärnkraftsanläggningarna.

Därför har tillräckliga finansiella resurser tillhandahållits för att täcka alla kostnader för avvecklingen och för slutbehandling och slutförvaring av det radioaktiva avfallet.

Det finns i dagsläget 14 medlemsstater med kärnkraftsanläggningar, vilket motsvarar 149 reaktorer, och de reaktorer som är i drift är i genomsnitt äldre än 20 år.

I de nya anslutningsländer som möts av dessa avvecklingskrav, som i detta fall, anser vi att det är rätt att de får det stöd de behöver för att genomföra detta på ett korrekt sätt i fråga om säkerheten för människor och miljö.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta betänkande är ett steg i rätt riktning mot en förbättring av de ekonomiska och tekniska aspekterna av att avveckla ett kärnkraftverk.

Som vi har lärt oss av erfarenheterna från Dounreay i Skottland krävs omfattande förbättringar för att hantera denna farliga, men nödvändiga, process.

Säkerheten måste komma i första hand, och de otillräckliga förberedelserna för avveckling i de flesta EU-medlemsstater rättfärdigar åsikten att inga nya kärnkraftverk bör byggas.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. Kärnkraftsavveckling är en viktig fråga eftersom det finns omkring 50–60 kärnkraftverk inom EU som ska avvecklas innan 2025. Det säger sig självt att kärnkraftverk måste stängas på ett säkert sätt för att skydda människor och miljö. En brist på ekonomiska medel för denna process skulle kunna orsaka förseningar och eventuella säkerhetsrisker. Alla kärnkraftsbolag bör ha tillräckliga medel för att kunna avveckla. Kommissionen vill gärna få fram ett gemensamt ramverk och på längre sikt harmonisera metoderna för att finansiera avvecklingen i EU. Detta betänkande bidrar till det målet.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. – (DE) EU får inte längre främja kärnkraften som det föreskrivs i Euratomfördraget. När EU i detta exceptionella fall kräver att en kärnkraftsanläggning ska avvecklas för att skydda människoliv och miljön, som skedde i fallet med den slovakiska reaktorn Bohunice V1, förtjänar dessa krav stöd, även om den uppdelning kommissionen gör mellan ”goda” reaktorer i Väst och ”farliga” sådana i Östeuropa inte är hållbar.

Den inledningsvis höga stödnivån är lämplig för en målinriktad start på avvecklingsprocessen, eftersom Slovakien har ackumulerat medel på endast 320 miljoner euro. Stödet är förenligt med de åtaganden som gjordes vid Slovakiens anslutning till EU.

Utan EU:s stöd finns det risk för att reaktorerna i Bohunice V1 fortsätter att vara i drift, vilket skulle innebära allvarliga säkerhetsrisker. Utan EU-finansiering kan det också mycket väl bli omöjligt att se till att avvecklingsåtgärderna vidtas snabbt för att skydda människoliv och miljön.

Men EU:s medel bör inte bara gå till avvecklingen av reaktorerna i Bohunice V1 och åtföljande åtgärder. Det bör göras ett tillägg till artikel 2 i kommissionens förslag där det också anges vilka EU:s prioriteringar är för användningen av dessa medel, däribland att upprätthålla säkerhetsstandarderna under avvecklingen och förverkliga klimatförändringsmålen genom att främja förnybara energikällor.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om användningen av de ekonomiska resurserna för avveckling av kärnkraftverk.

Jag välkomnar de principer som läggs fram i betänkandet, inte bara för att jag anser att alla möjliga säkerhetsåtgärder bör vidtas när det gäller kärnkraften, utan också för att jag menar att lämpliga ekonomiska resurser måste ställas till förfogande för att omfatta sådana åtgärder under dessa anläggningars livstid.

Jag anser att de villkor som anges i betänkandet för användningen av de ekonomiska resurserna för avveckling är både ansvarsfulla och effektiva, och jag vill bland annat lyfta fram inrättandet av en avvecklingsfond som ska förvalta intäkterna från energiproduktionen.

Jag vill påpeka att det, när vi talar om kärnkraftsfrågor, alltid är avgörande att det vidtas nödvändiga säkerhets- och skyddsåtgärder under en kärnkraftsanläggnings livstid. I detta sammanhang bör de föreslagna åtgärderna för en säker, effektiv och miljövänlig avveckling av dessa anläggningar ingå.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det var med nöje jag ställde mig bakom mina gruppkolleger genom att stödja detta viktiga betänkande, eftersom det betonar frågorna om kärnkraftsindustrins långsiktiga livskraft när det gäller avvecklingen. Eftersom det finns så mycket alternativ teknik tillgänglig anser jag att vi måste investera i förnybar energi, som inte lämnar ett ekologiskt arv.

– Betänkande (A6-0312/2005) av Wijkman

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill göra en röstförklaring angående Wijkmanbetänkandet, som jag i allt väsentligt stöder. Det är olyckligt att Alejo Vidal-Quadras Rocas ändringsförslag godkänts, vilket innebär att undantaget för kärnenergi nu har tagits bort. Jag menar att detta är falskt, eftersom jag inte anser att kärnenergi är ett realistiskt alternativ för framtiden och att riskerna med den ännu inte är hanterbara. Därför har jag och mina kolleger röstat emot betänkandet. Vi har inget emot det som sådant, men det kunde ha varit tydligare i sin slutsats att kärnenergi inte är något alternativ.

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är rädd att Anders Wijkmans betänkande är felaktigt redan rubriken – och jag hoppas att han inte kommer att hysa agg till mig för detta. Människorna har aldrig vunnit i kampen mot klimatförändringen och kommer aldrig att göra det, eftersom deras inflytande på den är begränsat och ännu inte vetenskapligt bevisat.

Som jag ser det går det på sin höjd att stödja förhoppningen om att de skadliga och eventuellt klimatpåverkande utsläppen minskas, men det är stor skillnad mellan det och att godkänna ett dokument av tvivelaktigt vetenskapligt värde och vars målsättningar rentav är förmätna. Vi behöver bara titta på punkterna 2 och 3 efter skäl M, där det föreslås att planetens genomsnittliga temperaturökning ska begränsas till två grader över den förindustriella nivån, trots att det inte finns några tillförlitliga uppgifter för den perioden.

Jag håller heller inte med om att Europeiska unionen bör åta sig att ge ekonomiskt stöd till Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika för att dessa länder ska kunna utveckla hållbara energistrategier. Det vore bättre att införa sanktioner och begränsa handeln med industriländerna, däribland Förenta staterna, och med de utvecklingsländer som jag nyss nämnde om deras industri fortsätter att skada miljön eller mer allmänt visar mycket liten social hänsyn. Mot bakgrund av allt det jag just påpekade röstade jag emot betänkandet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Inför parternas kommande konferens i Montreal den 28 november–9 december betonar Europaparlamentet behovet av att ge högsta prioritet åt samtalen om åtagandena om att minska utsläppen för perioden efter 2012 mot bakgrund av att Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringarna trädde i kraft den 16 februari 2005 och har ratificerats av 152 länder och regionala organisationer.

Det verkar som om de uppsatta målen var lite för ambitiösa eftersom vi vet mycket lite om de faktiska följderna av mänsklig påverkan på klimatförändringarna, vilket blir ännu mer problematiskt så länge USA står utanför Kyotoprotokollet.

Vi välkomnar alla åtgärder som är avsedda att minska energiförbrukningen och energislöseriet, för att skapa en högre energieffektivitet, utveckla en ny och miljövänligare transportpolitik samt främja tågtransporter och allmänna kommunikationer i stort.

Å andra sidan har vi en helt annan syn på frågan om handeln med utsläppsrätter som av allt att döma inte löser någonting utan bara bidrar till att förvärra bristen på jämlikhet och balans på miljöområdet. De rikaste länderna kommer att kunna fortsätta att släppa ut föroreningar genom att köpa utsläppsrätter av andra och det är oacceptabelt.

Därför avstod vi från att rösta.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – De globala klimatförändringarna utgör ett betydande problem som vi anser att det finns goda skäl att behandla på internationell nivå. Wijkmanbetänkandet har många förtjänster. Junilistan upprepar emellertid sin ståndpunkt att EU-parlamentet inte skall ta över medlemsländernas utrikespolitik genom att uppmana tredjeländer som ännu inte ratificerat Kyotoprotokollet att göra detta.

Det är vidare beklagligt att betänkandet innehåller ett antal uppmaningar till medlemsstaterna, som borde hanteras på nationell nivå. Här kan till exempel nämnas förslag om gemensamma hastighetsgränser för hela EU, trafikavgifter, skatteincitament, utbyggnad av järnvägstransporterna och de allmänna transportmedlen i allmänhet. Vi är dessutom kritiska till EU-initiativ för att göra medborgarna medvetna om vilka följder en vidlyftig konsumtion och produktion har för klimatet. Detta kan självfallet hanteras på nationell nivå.

Vi har valt att rösta nej till betänkande i dess helhet, men har stött enskilda ändringsförslag, för att enligt vår mening förbättra betänkandet.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om denna text. Som jag sa i mitt tal under dagens plenarsammanträde är detta ett brådskande ärende. Vi måste agera omedelbart för att möta den hotande klimatförändringen, som otvivelaktigt är ett av de allvarligaste hoten under mänsklighetens historia.

Jag stöder de åtgärder som rekommenderas i detta betänkande – även om jag avvisar tanken på ekoskatter – och den politiska beslutsamhet som de avspeglar.

Jag avstod från att rösta för att visa mitt starka missnöje med en ändring som utmanar parlamentets existens i Strasbourg.

Det är inte acceptabelt att en sådan viktig text används för att föra in frågor som inte har med det aktuella ämnet att göra.

  Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. – Vi är för en miniminivå på koldioxidskatt inom EU. Men vi anser att ett sådant beslut måste tas med enhällighet av rådet, ej med majoritetsbeslut. Skatt ska även fortsättningsvis tas ut nationellt och inte av unionen.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I Anders Wijkmans utmärkta betänkande föreslås en rad åtgärder för att lösa det globala problemet med klimatförändringarna.

Parternas konferens kommer snart att hållas i Montreal och förhoppningen är att Europas ledare ska lägga fram förslag till kommande åtgärder mot klimatförändringarna. Dessa åtgärder måste bygga på gemensamma men åtskilda ansvarsområden för att kontinuerligt minska utsläppen, och fler länder måste delta i dessa ansträngningar.

Det behövs också ambitiösare målsättningar. Vid Europeiska rådets möte i mars 2005 betonades att de utvecklade länderna måste minska utsläppen med 15–30 procent fram till 2020. Föredraganden föreslår att målen på längre sikt ska vara att utsläppen minskas med 60–80 procent till 2050.

Avslutningsvis måste vi utveckla en strategi för att göra EU till den mest energieffektiva ekonomin i världen. Vi måste skapa incitament för att öka användningen av ”ren” teknik; forskning och innovationer för att stödja hållbara energikällor och en hållbar markanvändning bör stödjas på EU-nivå.

  David Martin, (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnade betänkandet som visar behovet av kampen mot klimatförändringarna. När en viss nivå av växthusgaskoncentration har passerat i atmosfären kommer hela systemet att gå igenom drastiska förändringar. Det kommer att inträffa katastrofer, som exempelvis årliga materiella skador på grund av extrema väderförhållanden, som kommer att resultera i att miljontals människor blir hemlösa. Utvecklingsländerna är de som antagligen kommer att bli mest lidande. EU har minskat utsläppen med tre procent under nivån från 1990, men det krävs mer arbete för att nå målet på åtta procent enligt Kyotoprotokollet.

Trots att jag håller med om att EU måste minska utsläppen för att nå målet enligt Kyotoavtalet tycker jag att betänkandet är väldigt optimistiskt med tanke på inblandningen av fler politiska områden och med tanke på tidsgränsen, och jag skulle vilja att ärendet fick en högre prioritet.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Klimatet håller på att förändras. Klippmålningar visar däggdjur i Sahara och stenbockar i Lascaux. Eftersom dessa djur har försvunnit från de områdena är detta ett verkligt bevis på att klimatet har förändrats. Om denna förändring pågår beror det dessutom utan tvekan på människorna.

Det faktum att jordens axel lutar i förhållande till det elliptiska planet, som exempelvis varierar över en period på 10 000 år, och att detta, vilket Milankoviç har visat, påverkar klimatet, spelar inte stor roll. Det faktum att det mäktiga fenomenet med oceanernas respiration påverkar klimatet genom att de stora floderna dyker ned i Nordatlanten för att komma upp till ytan igen i Stilla Havet, spelar ännu mindre roll här.

Rädslan kräver förklaringar, stora och lugnande mytologier, kosmogonier, Gott och Ont, och straff. Vi straffas alltså för vår påhittighet, straffas för våra framsteg och straffas för våra uppfinningar och våra skapelser. Människan måste likt Prometeus, som stal elden, i dag ta emot detta straff i form av smältande glaciärer, stigande havsnivåer, värmeböljor och syrebrist. Precis som Egypten hemsöktes i forna tider.

Det skulle vara gott och väl med allt detta om denna post-medeltida förvirring ledde till en förändring i det ekonomiska och sociala klimat som orsakar det – mycket verkliga – förfall som vi lider av.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det är bara naturligt att miljöfrågorna och särskilt klimatförändringarna är det som upptar våra tankar mest.

Jag stöder många av EU:s riktlinjer för miljöpolitiken, som återspeglas både i betänkandet och i kommissionens meddelande. Men jag anser att vi måste hålla två saker i minnet. För det första är miljöfrågorna uppenbarligen inte det första man tänker på i utvecklingsländerna, och de är inte ensamma i det avseendet. För det andra är de utvecklade samhällena inte beredda att acceptera en sänkt levnadsstandard, och detta bör inte heller vara vår politik eller plan. Det är just därför som vi i första hand måste prioritera forskning och utveckling; syftet bör vara att hantera resurserna och på det sättet trygga en bättre och mer hållbar livskvalitet.