Kazalo 
 Prejšnje 
 Naslednje 
 Celotno besedilo 
Dobesedni zapisi razprav
Sreda, 16. november 2005 - Strasbourg

20. Standardi humanega lova
MPphoto
 
 

  Předseda. Dalším bodem pořadu jednání je zpráva Karin Scheele za Výbor pro životní prostředí, veřejné zdraví a bezpečnost potravin o návrhu směrnice Evropského parlamentu a Rady, kterou se pro určité druhy živočichů zavádějí normy humánního lovu do pastí (KOM(2004)0532 - C6-0100/2005 - 2004/0183(COD)) (A6-0304/2005).

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. Κύριε Πρόεδρε, κατ' αρχήν θα ήθελα να συγχαρώ την εισηγήτρια για την πολύ ειλικρινή και επιμελή εργασία της και θα ήθελα να πω ότι η υπό συζήτηση πρόταση οδηγίας αποσκοπεί στη θέσπιση προτύπων για την εξασφάλιση σχετικά ανεκτών συνθηκών αιχμαλωσίας για τα ζώα που παγιδεύονται.

Η πρόταση αυτή υπαγορεύεται από την υποχρέωση εκπλήρωσης διεθνών δεσμεύσεων της Ευρωπαϊκής Κοινότητας έναντι του Καναδά, της Ρωσίας και των Ηνωμένων Πολιτειών. Αυτές οι διεθνείς δεσμεύσεις και υποχρεώσεις απορρέουν από τη συμφωνία για τα διεθνή πρότυπα μη βάναυσης παγίδευσης που υπεγράφη το 1998 μεταξύ της Ευρωπαϊκής Κοινότητας, του Καναδά και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, όπως επίσης και από μία άλλη συμφωνία ιδίου περιεχομένου η οποία υπεγράφη μεταξύ της Ευρωπαϊκής Κοινότητας και των Ηνωμένων Πολιτειών υπό μορφήν συμφωνηθέντων πρακτικών.

Η συμφωνία με τον Καναδά και τη Ρωσία, η οποία έχει ήδη επικυρωθεί από την Ευρωπαϊκή Κοινότητα και τον Καναδά, θα τεθεί σε ισχύ αμέσως μετά την επικείμενη επικύρωση από τη Ρωσία, διαδικασία η οποία, σύμφωνα με επίσημη ενημέρωση προς την Επιτροπή, έχει ήδη δρομολογηθεί. Επομένως, εάν δεν θεσπισθεί σχετική κοινοτική νομοθεσία, η Ευρωπαϊκή Κοινότητα δεν θα είναι σε θέση να τηρήσει τις διεθνείς δεσμεύσεις της όταν θα ισχύσει η συμφωνία.

Το πεδίο εφαρμογής της προτεινόμενης οδηγίας είναι πράγματι περιορισμένο. Εν τούτοις, σε περίπτωση υιοθέτησής της θα παρείχε ένα πλαίσιο για τη θέσπιση κοινών προτύπων της Ευρωπαϊκής Ένωσης για να περιορίζεται ο άσκοπος βασανισμός και η ταλαιπωρία των ζώων που έχουν παγιδευτεί. Τα προτεινόμενα πρότυπα βασίζονται στα αποτελέσματα σοβαρής επιστημονικής εργασίας στο πλαίσιο του Διεθνούς Οργανισμού Προτύπων και έχουν μάλιστα υιοθετηθεί από τη Διεθνή Ένωση Διατήρησης του Περιβάλλοντος.

Η πρόταση προβλέπει επίσης ότι τα κράτη μέλη δύνανται να διατηρούν σε ισχύ και να εφαρμόζουν αυστηρότερες εθνικές διατάξεις. Πέραν τούτου, το σχέδιο οδηγίας συμπληρώνει και δεν αφαιρεί από τα υφιστάμενα πρότυπα, βάσει της ισχύουσας κοινοτικής νομοθεσίας. Για παράδειγμα, η απαγόρευση στην Ευρωπαϊκή Ένωση της χρήσης παγίδων με σιαγόνες, βάσει του κανονισμού 3254/91 του Συμβουλίου, θα εξακολουθεί να ισχύει και μετά την υιοθέτηση της νέας οδηγίας.

Πρέπει να τονίσω ότι, κατά τη διάρκεια της διαδικασίας, είμαστε διατεθειμένοι να εξετάσουμε τις σχετικές τροπολογίες ώστε να ληφθούν υπόψη οι ανησυχίες που εξέφρασαν διάφορες πολιτικές ομάδες και πολλές φιλοζωικές οργανώσεις και η Επιτροπή προτίθεται να εξακολουθήσει να εργάζεται προς αυτή την κατεύθυνση.

Η απόρριψη της πρότασης σημαίνει ότι η Ευρωπαϊκή Ένωση θα παραμείνει χωρίς πρότυπα παγίδευσης στο άμεσο μέλλον, όπως επίσης και ότι η Ευρωπαϊκή Κοινότητα δεν θα είναι σε θέση να εκπληρώσει τις διεθνείς υποχρεώσεις της.

Τελειώνοντας, θα ήθελα να υπογραμμίσω ότι θα λάβω υπόψη την άποψη του Κοινοβουλίου και θα αξιολογήσω τις θέσεις που διατυπώθηκαν τόσο στο Κοινοβούλιο όσο και στο Συμβούλιο. Επ' αυτής της βάσεως, η Επιτροπή θα αποφασίσει για τις περαιτέρω ενέργειες περιλαμβανομένης της πιθανής απόσυρσης της προτάσεως. Παράλληλα, η Επιτροπή σχεδιάζει την κατάρτιση μελέτης με σκοπό να εκσυγχρονίσει την επιστημονική βάση για οποιαδήποτε πρόταση για τη θέσπιση προτύπων για παγίδευση. Θα περιλαμβάνονται βεβαίως και οι σχετικές διαβουλεύσεις με τα ενδιαφερόμενα μέρη.

Θα ήθελα, τέλος, να εκφράσω την επιθυμία να συνεχίσω στο μέλλον την καλή συνεργασία μαζί σας.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE), Berichterstatterin. – Herr Präsident, Herr Kommissar, liebe Kolleginnen und Kollegen! Nach einer sehr angespannten Diskussion zur Chemikalienpolitik ist es auch wieder einmal ganz entspannend, ein Thema zu behandeln, zu dem es im Ausschuss für Umweltfragen, Volksgesundheit und Lebensmittelsicherheit bereits eine sehr breite Mehrheit gegeben hat und – wie ich annehme – auch morgen geben wird.

Der Kommissionsvorschlag von 2004 – und das wurde von Herrn Kommissar Dimas gesagt – ist das Umsetzungsinstrument des internationalen Abkommens. Im Umweltausschuss wurde mein Vorschlag, den Kommissionsvorschlag abzulehnen, fast einheitlich angenommen, mit 47 Stimmen dafür, 3 dagegen und 2 Enthaltungen. Die Gründe für meine Ablehnung sind folgende:

Da der Vorschlag unter das Kapitel Umweltpolitik fällt, ist die Europäische Union verpflichtet, den Gesetzesvorschlag auf die neuesten wissenschaftlichen Erkenntnisse zu stützen. Diese Grundlage fehlt. Es wurde nur das vor fast zehn Jahren ausgehandelte Übereinkommen fast wortgleich übernommen. Darüber hinaus bestehen rechtliche Unstimmigkeiten zwischen dem Vorschlag und anderen EU-Rechtsvorschriften, zum Beispiel der Richtlinie zum Schutz von Versuchstieren und der Habitat-Richtlinie. Der Kommissionsvorschlag erlaubt das Fangen und Töten von Tieren, die durch die Habitat-Richtlinie geschützt sind. Unter gewissen Voraussetzungen können Fangmethoden und Fallen nötig sein, das wissen wir alle, aber die Bezeichnung der Richtlinie als Festlegung von humanen Fangnormen haben wir von Anfang an als nicht passend dargestellt. Der Vorschlag ist generell sehr schwach und wird nichts ausrichten, um das Leiden von mit Fallen gefangenen bzw. getöteten Tieren zu verringern.

Ich glaube, und das hat auch der Herr Kommissar klar gemacht, um die starke Ablehnung des Europäischen Parlaments zu verstehen, muss man auch geschichtlich etwas ausholen. Das Europäische Parlament verabschiedete 1989 eine Entschließung, in der ein Verbot von Tellereisen in der Europäischen Union sowie ein Verbot der Einfuhr von Pelzen und Pelzwaren aus Ländern, in denen Tellereisen verwendet werden, gefordert wird. Als Reaktion darauf wurde 1991 eine Verordnung zu diesem Thema verabschiedet. Mit dieser Verordnung werden ab 1995 die Verwendung von Tellereisen und die Einfuhr von Pelzen von dreizehn namentlich aufgeführten Tierarten aus Drittländern verboten. Dieses Verbot gilt nicht, wenn eine der beiden Bedingungen erfüllt ist. Das ist auch der Grund, warum es zu diesen internationalen Abkommen gekommen ist. Es gelten angemessene Rechts- oder Verwaltungsvorschriften, die Tellereisen verbieten, es sei denn, die bei den genannten Tieren angewandten Fangmethoden erfüllen international vereinbarte humane Fangnormen.

Nach dieser EU-Verordnung wurde die Notwendigkeit, Fangnormen auf internationaler Ebene aufzustellen, vordringlich, um das Einfuhrverbot zu verhindern. Wegen Drohungen der USA und Kanadas, diese Einfuhrbeschränkungen bei der WTO anzufechten, wurde zwischen der EU, Kanada, Russland und den USA ein Übereinkommen ausgehandelt. Bisher haben allerdings nur die Europäische Union und Kanada das Übereinkommen ratifiziert. Die im Übereinkommen vorgeschriebenen Fangnormen spiegeln Normen, die in Russland, Kanada und USA bereits gelten und keinesfalls als human eingestuft werden können. Bereits 1997 verabschiedet das Europäische Parlament einen Bericht, in dem es die internationale Vereinbarung als völlig unzureichend in Bezug auf das Befinden der Tiere sowie auf die Umweltzielsetzung bezeichnet. Der Beitritt zu diesem Übereinkommen war für das Europäische Parlament völlig unannehmbar. Eine Vereinbarung, die nicht die geringste Garantie dafür bietet, dass die anderen Parteien die Verwendung sämtlicher Tellereisen innerhalb eines raschen und festgelegten Zeitplans einstellen, sollte nicht zur ernsthaften Erwägung vorgeschlagen werden. Dieser Bericht wurde 1997 mit einer großen Mehrheit in diesem Haus angenommen.

Das war der geschichtliche Rückblick. Ich hoffe, dass wir morgen eine breite parlamentarische Mehrheit für die Ablehnung eines aus meiner Sicht sehr schlechten Kommissionsvorschlags erhalten, und ich hoffe auch, dass die Kommission das nötige demokratische Verständnis beweist und diesen Vorschlag für eine Richtlinie zurückziehen wird.

 
  
MPphoto
 
 

  Horst Schnellhardt, im Namen der PPE-DE-Fraktion. – Herr Präsident, Herr Kommissar, meine Damen und Herren! Mein Dank gilt am Anfang der Berichterstatterin, Frau Scheele, für die sehr faire, ja schon angenehme Zusammenarbeit bei der Erstellung des heutigen Berichts, obwohl wir ja nicht in allen Fragen der gleichen Meinung sind. Im Ergebnis sind wir uns aber einig. Ich kann einfach sagen: Viele Wege führen nach Rom.

Der heutige Tagesordnungspunkt kennzeichnet die Besonderheit des Europäischen Parlaments. Wir beschäftigen uns mit der Umsetzung eines internationalen Übereinkommens zwischen Kanada, den USA, Russland und der EU, obwohl dieses Übereinkommen von diesem Parlament – die Berichterstatterin hat das schon gesagt – 1998 abgelehnt wurde. So etwas gibt es eben nur im Europäischen Parlament.

Für mich ist diese Situation nicht so problematisch, ich habe damals dem Übereinkommen zugestimmt bzw. ich habe damals gegen die Ablehnung gestimmt, weil ich eigentlich das Vertrauen hatte, dass die geforderten Standards in den beteiligten Ländern umgesetzt wurden, und weil ich großes Interesse daran hatte, dass die Lebensgrundlage für die indigenen Völker in diesen Ländern erhalten bleibe und sie ihren Verdienst mit dem Handel von Fellen erzielen könnten.

Weil der Handel erleichtert wurde, ist das sicher auch zu vertreten. Aber eines wurde auch erreicht – und auch deshalb habe ich damals zugestimmt: Grausame tierquälerische Fallen wurden verboten. Das waren, wenn man das Beispiel Tellereisen nimmt, teilweise die reinsten Folterinstrumente. Erreicht wurde dies dank langjährigen Drucks durch das Europäische Parlament, durch die Europäische Kommission, aber auch durch die Tierschutzorganisationen.

Die heute vorliegende Richtlinie der Europäischen Kommission beinhaltet alle Maßnahmen der Übereinkommen, die den Handel, d.h. in erster Linie den Import von Fellen in die Europäische Union, ermöglichen. Deshalb sind wir der Meinung, dass die Umsetzung der Richtlinie den Binnenmarkt betrifft und deshalb der Rechtsgrundlage Artikel 95 unterliegen sollte. Dass dies nicht der Fall ist, ist auch ein Grund, weshalb wir diesen Bericht ablehnen.

Ich möchte die Kommission auf meine Änderungsanträge aufmerksam machen, die wohl nicht die Mehrheit im Parlament fanden. Manchmal ist die Zeit für bestimmte Regelungen eben noch nicht reif. Ich habe vorgeschlagen, dass diese Vorschläge der Kommission in eine Verordnung münden, durch die die Mitgliedstaaten aufgefordert wären, die Übereinkommen umzusetzen, durch die sie also verpflichtet wären, mit allen Randerscheinungen – Berichterstattung usw. Ich denke, dass das ein guter Ansatz ist.

Ich stimme der Berichterstatterin auch darin zu, dass wir Verbesserungen bei den Parametern erreichen und auch die Forschung einfordern sollten. Doch dies ist Sache der Mitgliedstaaten, nicht der Europäischen Union. Die Bedingungen in den Ländern sind so unterschiedlich, da müssen wir die Subsidiarität schon beachten. Deshalb unsere Ablehnung des Vorschlags der Kommission.

 
  
MPphoto
 
 

  Dorette Corbey, namens de PSE-Fractie. – Voorzitter, ik zal het proberen. We staan vandaag of eigenlijk morgen voor een heel vervelende beslissing. We gaan stemmen vóór verwerping van het voorstel van de Commissie, maar in mijn geval gebeurt dat bepaald niet van harte. Als Parlement hebben wij de plicht om onze bijdrage aan het wetgevingsproces te leveren en wij verwerpen morgen het voorstel zonder een duidelijke richting aan te geven hoe het dan wel moet. En dat is wat mij betreft een gemiste kans. Gebleken is dat vrijwel alle partijen ontevreden waren. Sommigen vonden het voorstel te ver gaan, anderen vonden het lang niet ver genoeg gaan.

Maar daarover zouden we dan wel moeten besluiten. Dan heeft de Commissie ook een duidelijke leidraad, als zij een nieuw voorstel maakt om het internationale verdrag te implementeren. Ik kan natuurlijk niet nalaten om nog een paar woorden over de muskusratten te zeggen. Natuurlijk moeten de Nederlandse dijken beschermd worden. We kunnen geen dierenwelzijn bevorderen, die ten koste van onze veiligheid gaat. Maar ik ben niet zonder meer een voorstander van verdrinkingsvallen en ik wil hier alsnog pleiten voor een bezinning op de vangst en de vangstmethode van muskusratten.

Voor mij zijn in ieder geval de volgende voorwaarden voor het gebruik van verdrinkingsvallen essentieel. Allereerst moet er wel degelijk sprake zijn van een plaag en daarmee ook van schade aan de dijken. Die schade is op een aantal plaatsen in Nederland duidelijk, in Friesland, in Zuid-Holland, maar in Brabant is die schade veel minder duidelijk. De tweede voorwaarde is dat preventie niet werkt of niet mogelijk is en de derde voorwaarde is dat de verdrinkingsval slechts gebruikt wordt als er geen diervriendelijkere alternatieven voorhanden zijn. Europa zal op korte termijn geen werkbare richtlijn presenteren en dat is een teleurstelling, maar niet het einde van de discussie.

En dat hoeft wat mij betreft ook niet het pijnlijke einde van muskusratten te betekenen. Voorlopig is het aan de lidstaten zelf om hier werk van te maken. Dus maak werk van alternatieven en zorg voor zo min mogelijk dierenleed. Het verwerpen van deze richtlijn mag geen excuus zijn om in Nederland niet de discussie aan te gaan voor de bestrijding van muskusratten en wat dat betreft moet ik Karin Scheele bedanken, zij heeft in Nederland een enorme discussie losgemaakt die we zonder haar amendement niet gehad zouden hebben. Dus laten we de huidige situatie een positieve wending geven, grijp de kans die het Europees Parlement vooralsnog laat liggen en maak van preventie een prioriteit. Ontwikkel de nodige alternatieven, dan kan Nederland een belangrijke bijdrage leveren aan een nieuw wetsvoorstel.

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten, namens de ALDE-Fractie. – Voorzitter, mijn fractie steunt het voorstel van rapporteur Scheele tot verwerping van het voorstel van de Commissie. Ik vind dat zij overtuigenderwijs heeft aangetoond dat het hier gaat om een voorbeeld van slechte regelgeving. Het opstellen van normen waaraan de vallen moeten voldoen is bijvoorbeeld niet voorafgegaan door gedegen wetenschappelijk onderzoek. Er zijn criteria gesteld aan vallen en het testen van vallen en die zijn willekeurig. De duur van het lijden van dieren is natuurlijk heel moeilijk te meten. Wanneer treedt stress in en wanneer begint de doodsstrijd?

Bovendien, vooral bij vangst met behulp van levendvallen is er in het voorstel niets gezegd over de humaniteit van de alternatieve methoden die dan misschien gebruikt zouden moeten worden om dieren te doden. Dieren verdrinken dan vaak alsnog op een andere manier of worden doodgeknuppeld of maken elkaar af. Er is inconsistentie tussen dit voorstel en de Habitatrichtlijn. Bepaalde diersoorten die worden beschermd onder de Habitatrichtlijn - ik denk aan het expliciet verbod op het vangen en doden van bijvoorbeeld de in het wild levende otter, de bever, de wolf en de lynx - staan ook in de bijlage bij het voorstel inzake humane vangstmethoden. Hoe valt dat met elkaar te rijmen? En ook andere dieren vallend onder dit voorstel, bijvoorbeeld de marter en de das, worden in bepaalde gebieden beschermd of geconserveerd.

Bij deze richtlijn speelt - en ook ik kan het niet laten om daar toch even iets over te zeggen - een kenmerkend Nederlands veiligheidsprobleem: de bescherming van de laag gelegen landsdelen tegen overstromingen door dijkdoorbraken. Door zijn leefwijze ondergraaft de muskusrat dijken, dat is een reële bedreiging voor de veiligheid en de volksgezondheid. Het dier is in Nederland een uitheemse diersoort die natuurlijk op de meeste humane manier bestreden dient te worden, maar op dit moment is er geen bruikbare humanere bestrijdingswijze, die even effectief is als bestrijding met behulp van de verdrinkingsval. Een verbod op de verdrinkingsval - en ik kan raden dat het voorstel op een gegeven moment wel weer terug zal komen op zo'n verbod - maakt doelmatige bestrijding van muskusratten onmogelijk. De Nederlandse veiligheid en volksgezondheid zijn daarmee in het geding.

We moeten ook voor de muskusrat zoeken naar bruikbare humanere vangstmethoden, maar totdat geschikte alternatieven gevonden zijn, vind ik dat een duidelijke uitzonderingspositie voor Nederland of voor een situatie waar de veiligheid in het geding is, goed zou zijn.

Voorzitter, een laatste opmerking van wat meer algemene aard. We doen in de Europese Unie een beetje aan dierenbescherming à la carte. Er gebeurt veel op het gebied van bijvoorbeeld het terugdringen van dierenproeven, denk aan de cosmeticarichtlijn of REACH we nu over spreken. We doen iets aan internationale diertransporten. Het is allemaal heel belangrijk, maar het is ook erg willekeurig. Je moet je afvragen wat Europa op het gebied van dierenbescherming zou willen of moeten doen.

Willen we het kievitsei rapen in Nederland of het stierenvechten in Spanje of het vetmesten van Franse ganzen voor de foie gras verbieden, omdat die gebruiken dieronvriendelijk zijn of zijn dat nationale aangelegenheden en is er niet een toegevoegde waarde voor Europa om zich met dit soort zaken te gaan bemoeien. Het zou niet gek zijn als zowel wij hier in dit Parlement als de Unie er eens over zouden gaan nadenken wat we eigenlijk op gebied van dierenbescherming willen doen en wat niet, in plaats van hier en daar à la carte wat aan bescherming te doen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Anne Isler Béguin, au nom du groupe Verts/ALE. – Monsieur le Président, Monsieur le Commissaire, chers collègues, je tiens également à féliciter notre rapporteur pour la clairvoyance qu'il a montrée dans ce dossier et nous soutenons tout à fait sa proposition de rejet. Nous pouvons d'ailleurs aussi prendre à notre compte son argumentaire. Néanmoins, je souhaite insister sur quelques points.

Tout d'abord, Monsieur le Commissaire, je voudrais vous dire que j'ai bien apprécié vos dispositions quant à la suite à donner à ce projet, compte tenu de la position du Parlement européen. J'aimerais souligner en fait combien la gestion par la Commission de cette question du piégeage sans cruauté s'est avérée incohérente. Il faut rappeler en effet que, en 1998, le Parlement européen avait rejeté les conclusions des accords tripartites avec la Russie, le Canada et les États-Unis, estimant qu'ils n'étaient pas suffisamment ambitieux pour être efficaces. Mais à la différence de ce qui se passe aujourd'hui, le vote de 1998 était sans conséquence, puisque le Conseil pouvait conclure des accords, même contre l'avis du Parlement. Or, cette fois, la Commission propose une directive européenne pour la mise en œuvre de ces mêmes accords, c'est-à-dire d'un projet qui n'atteint pas les objectifs qu'il s'était fixés. Pourquoi donc, dans de telles circonstances, le Parlement accepterait-il une proposition aussi faible? C'est la question que nous posons à la Commission.

Pour ce qui est du contenu aussi, cette proposition est, pour nous, inacceptable. Non seulement, elle est critiquée par les scientifiques – d'autres collègues en ont parlé – et par les associations de défense du bien-être animal, mais en outre, elle ne réduit en rien les souffrances des animaux piégés. À ce propos, je crois qu'il faut s'en remettre au développement qu'a fait Mme Scheele, qui explique précisément qu'on ne réduit en rien ces souffrances.

Enfin, le dernier point, essentiel: ce projet est inacceptable parce que, en fin de compte, il bafoue la législation européenne, puisqu'il inclut dans sa liste positive des espèces protégées par l'article 12 de la directive Habitat. Vous avez la loutre, le loup, le castor, le lynx. Et vous savez, Monsieur le Commissaire, je viens de France, combien il est difficile de faire appliquer la directive Habitat, d'obtenir la protection du loup et d'essayer d'expliquer les choses.

C'est donc pour toutes ces raisons que nous rejetons cette proposition et que vraiment, Monsieur le Commissaire, nous comptons sur vous pour servir de relais entre le Parlement et la Commission et obtenir que celle-ci retire ce projet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jonas Sjöstedt, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Detta direktivförslag från kommissionen är ingen riktig succé. Man kan säga att alla, från dem som sysslar med djurskydd till jägarna, är missnöjda med innehållet. I vår partigrupp delar vi den kritik som har framförts. Inte minst är det uppenbart att detta inte bygger på de senaste vetenskapliga rön som finns. Det borde denna typ av direktivförslag göra.

Det är därför dags att dra tillbaka förslaget och börja om från början. Som vi ser det, handlar det om att få en balans i förslaget. Djurskyddet måste komma i första hand, vilket kräver avsevärda förbättringar i förslaget. När detta regleras är det emellertid viktigt att man inte i onödan reglerar jaktregler i medlemsländerna utöver vad som krävs för att skydda djuren mot lidande. Det skall i huvudsak vara en nationell fråga även i framtiden. Vi hoppas att kommissionen kommer tillbaka med ett nytt förslag. Vi tackar föredraganden för arbetet och kommer att rösta för betänkandet som det är.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, namens de IND/DEM-Fractie. – Voorzitter, mijn fractie steunt dit voorstel tot verwerping van deze richtlijn, toch hebben wij hiervoor andere argumenten dan de rapporteur hanteert.

Ten eerste ben ik van mening dat deze richtlijn de effectieve bestrijding van plaagdieren in bepaalde lidstaten, in het bijzonder de muskusrat in Nederland, onmogelijk zou maken. Dat kan grote consequenties hebben voor de openbare veiligheid. En zolang hiervoor geen uitzondering in het voorstel is opgenomen, kan ik het dan ook niet steunen. Commissaris Dimas, u heeft uitgesproken de zorgen te begrijpen van veel organisaties. Begrijpt u ook de zorg uit Nederland voor de veiligheid van de burgers, als dijken worden ondermijnd door het graven van de muskusrat.

Mijn tweede argument voor verwerping betreft de rechtsgrondslag. Protocol 33 bij het EG-Verdrag geeft de EU alleen competentie op het gebied van dierenwelzijn, als dit plaatsvindt in het kader van het landbouw-, transport-, interne markt- of onderzoeksbeleid. Het richtlijnvoorstel is de implementatie van de internationale overeenkomst inzake humane vangstmethoden die is afgesloten in het kader van het gemeenschappelijk handelsbeleid. Aangezien het voorstel de standaarden van de lidstaten voor diervallen harmoniseert op de interne markt en geen direct milieudoel dient, kan alleen artikel 95 gezien worden als de juiste rechtsgrondslag voor dit voorstel. Graag zou ik van commissaris Dimas hier een reactie op vernemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI). – Monsieur le Président, Monsieur le Commissaire, pour la troisième fois depuis 1991, soit depuis quinze ans, notre Parlement, toujours en séance de nuit, aborde la question des pièges et de leur barbarie à visage humain.

En 1991, par exemple, il s'agissait d'interdire les pièges à mâchoire et l'importation de fourrures de renards, de loutres, de lynx et de treize espèces animales en provenance du Canada ou des États-Unis. L'interdiction devait s'appliquer à partir de 1995. Cependant, en 1998, la Commission est venue nous expliquer qu'il fallait prolonger la vie des pièges à mâchoire dans l'intérêt des Indiens inuits et de leur chasse ancestrale, alors même que les trappeurs inuits en question sont des multinationales de la fourrure installées sur la Cinquième avenue, à New York.

Ici même, devant le commissaire irlandais Mac Sharry, je décrivais l'animal du Grand Nord, les os de la patte brisée, les tendons broyés et les artères sectionnées, qui s'arrache lui-même la patte et qui se traîne sur la neige rouge pour mourir vingt mètres plus loin sous les sapins, le tout au profit de l'industrie du luxe qui relève des Indiens, comme moi, qui m'appelle Martinez, suis génétiquement suédois.

Alors, ce soir, à la directive sur les pièges sans cruauté, censée permettre d'agir au nom de la gestion de la faune, de la protection des digues, des cultures et du respect des traités, je dis: Non! Non! Parce que, pour un rat musqué ou pour un blaireau qui créent un danger, on piège dix renards argentés qui créent un profit. Alors, Monsieur le Président, Monsieur le Commissaire, laissez-les vivre!

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE). – Herr Präsident! Auch ich möchte mich bei der Berichterstatterin für den Bericht bedanken. Das Abstimmungsergebnis im Ausschuss war ja eindeutig. Ich glaube, wir alle begrüßen grundsätzlich Regelungen zum Schutz von Wildtieren. Deshalb wäre meiner Ansicht nach ein umfassender Ansatz wünschenswert. Betrachten wir nur die großen Unterschiede, die die Habitat-Richtlinie und die Vogelschutz-Richtlinie im Vergleich zum Schutz anderer Tiere aufstellen: Die sind nicht immer gerechtfertigt.

Es ist natürlich auch zu berücksichtigen, dass Tiere gefährliche Schäden anrichten können. Ich meine, da muss man eine Unterscheidung treffen und das menschliche Wohl einfach in den Vordergrund rücken. Denken wir nur an die einbrechenden Dämme, die uns unsere holländischen Kollegen so eindringlich geschildert haben.

Dies vorausschickend haben wir als Gesetzgeber zu überlegen, wie wir auf der Grundlage der gegebenen Kompetenzbasis das Richtige beschließen können. Nachdem es aber auch einen Streit um diese Kompetenzgrundlage gibt, ist diese Frage nochmals sehr eingehend zu prüfen, um rechtliche Sicherheit zu haben. Folgen wir der Europäischen Kommission und dem Rechtsausschuss des Europäischen Parlaments, so sind dies Artikel 175 und folgender.

Nachdem der vorliegende Vorschlag aber eben nicht die neuesten wissenschaftlichen Kenntnisse berücksichtigt, ist der Vorschlag meiner Ansicht in seiner Gesamtheit abzulehnen. Die Materie ist zu wichtig, um nicht das Beste sowohl für die Tiere als auch für die Menschen herauszuholen.

Weiters ist zu berücksichtigen, dass im Sinne der Subsidiarität natürlich auch den Mitgliedstaaten die Möglichkeit gegeben wird, strenge Tierschutzregeln zu erlassen, aber eben auch die Sicherheit von Menschen in den Vordergrund zu stellen.

 
  
MPphoto
 
 

  Linda McAvan (PSE). – Mr President, I am not going to break the mould because I too support the idea of rejecting this proposal. As everybody else has said, it is hard to see any animal welfare benefits in what the Commission is proposing. I understand that the Commission’s own Scientific and Veterinary Committee queried the proposal, and there are even some question marks about how it was consulted.

It is also perplexing – and I raised this in committee – to see a list of 19 species to be covered by the directive and then to discover that some of them were actually protected species in the European Union. It seems strange to describe how to trap animals that you are not allowed to hunt by law. I would appreciate the Commissioner’s comments on that.

They say that you cannot please all of the people all of the time, but I am afraid that this proposal does not seem to please anybody at all. Therefore, I was pleased to hear that the Commissioner is prepared to listen to Parliament and to find an alternative way forward on this issue.

Mrs Scheele has done a very good job and we have a united front in Parliament, which is very different from the debate the Commissioner witnessed on REACH yesterday, the outcome of which we will see tomorrow in the vote.

 
  
MPphoto
 
 

  Mojca Drčar Murko (ALDE). – Če je bil namen te direktive uvesti standarde humanega lova živali s pastmi, se namera ni posrečila. Ne upošteva najnovejših znanstvenih spoznanj, je v nasprotju z določenimi drugimi deli evropske zakonodaje in ne more olajšati trpljenja v pasti ujetih divjih živali. Upoštevajoč psihološko in vedenjsko razvitost sesalcev, je glede pasti, ki naj ujeto žival ubijejo, glavni pomislek ta, da je čas, ki mine do njene nezavesti ali smrti, občutno predolg.

Drži pa, da je mednarodni sporazum, ki je sklenjen med EU in Kanado ter Rusko federacijo, katerega okoljski del želi ta direktiva vnesti v evropsko zakonodajo, eden od prvih dveh, ki sta se izrecno posvetila vprašanju dobrobiti divjih živali. Vendar je omenjeni sporazum posvečen predvsem olajšanju trgovine s krzni.

Opozoriti želim na mnenja o členu 5, da sporazum celo zavira prizadevanja tistih držav, ki so že uvedle pravila lova nad mednarodnim standardi. Če sedanji standardi izhajajo le iz najnižjih skupnih imenovalcev, sporazum ne bo vzpodbudil pogodbenih strank, da bi razmišljale o razvoju bolj humanih meril.

 
  
MPphoto
 
 

  Jillian Evans (Verts/ALE). – Mr President, I would like to echo the comments that have already been made by several other Members in support of the position of Mrs Scheele, the rapporteur, in her report. As we have heard, colleagues want to reject the Commission proposal for a number of different reasons; but we are in agreement about the rejection.

As has already been said several times, this proposal has been criticised by anyone who is involved in this area – by the scientists, by animal welfare groups, by pro-hunting groups – because it is not based on the latest scientific research evidence and it certainly does not prevent, or even reduce, the suffering of animals in traps. This Parliament has often shown its political will to protect animals and this weak proposal certainly does not achieve that. The standards here are not humane. We are not talking about a few animals, but about millions of animals that are trapped every year in the European Union.

There are many areas where the proposal falls short of what can be achieved or what could be achieved to improve animal welfare. For example, it allows traps that are not classed as humane to be used while better traps are developed, but no time limit is put on this. The priority is for trapping to continue. There are no safeguards, as we have heard already, to protect endangered species from being killed in traps in some areas where we know those species are found. The only way to do that would be to ban traps in those areas. So for these reasons, and for many other reasons, it is not acceptable and the Commission should produce a new proposal.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Herr talman! Kommissionens förslag om fällfångster är ytterst bristfälligt. Förslaget innebär att fällor skall testas enligt strikta normer, att en speciell utbildning för fångstmän skall införas och att hemgjorda fällor endast undantagsvis skall tillåtas. Om detta förslag antas av Europaparlamentet, blir det praktiskt taget omöjligt att bedriva fällfångst i Norden. Det är glädjande att miljöutskottet förkastade kommissionens förslag. Jaktfrågor skall avgöras på nationell eller lokal nivå, inte i Bryssel.

Jag vill uppmärksamma ledamöterna på att utskottet för rättsliga frågor har lämnat ett yttrande om förslagets rättsliga grund. Detta yttrande har infogats i miljöutskottets betänkande och förordar att artikel 175 skall utgöra den rättsliga grunden för förslaget. Denna artikel gäller unionens miljöpolitik. Djurskydd för vilda djur är dock inte en del av EU:s miljöpolitik och ligger inte ens inom EU:s behörighet. Om artikel 175 utgör den rättsliga grunden, är risken stor att alltfler ärenden som detta kommer att betraktas som EU-frågor och hanteras på EU-nivå.

Jag är överens med föredragande Scheele om att kommissionens förslag skall förkastas. Scheeles utgångspunkt är dock att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Jag är av motsatt uppfattning. Självfallet behövs regler, även för fälljakten, så att bl.a. djurskydd garanteras. Dessa regler skall dock fastställas av medlemsstaterna och inte i Bryssel.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – Herr talman, herr kommissionsledamot, kära kolleger! Jag har förstått att detta förslag lär komma att förkastas i morgon. Det beror bl.a. på att starka krafter här i parlamentet verkar vilja detaljreglera och nästan förhindra fällfångst som sådan. Det verkar nästan som om det slutliga målet är att det inte skall förekomma fällfångst i Europa. För dessa personer är detta förslag helt enkelt inte tillräckligt långtgående. Även om de ofta beskrivs som miljövänner är kraven som de ställer ofta allt annat än miljövänliga. Man bortser från att just fällfångst är en viktig del i vilt– och miljövård. Jag kan nämna ett exempel på det som jag hörde om häromdagen, nämligen att sjöfågelarter är beroende av att man i Finland fångar t.ex. mårdhundar som inte finns i den naturliga faunan utan har förts in.

Kommissionens förslag är enligt min mening inte för begränsat. Det går tvärtom egentligen alldeles för långt. Dessutom försöker kommissionen utöka befogenheten till frågor som medlemsstaterna egentligen hanterar bäst.

Jag har två argument som jag hoppas att kommissionen tar till sig för eventuella framtida förslag. För det första tycker jag att vi skall ta fasta på de internationella avtal som finns och inte försöka bygga ut dem på ett sätt som riskerar att skapa nya handelshinder. Det är någonting som i slutändan bara drabbar enskilda näringsidkare och jägare och skapar problem. Dessutom tycker jag att det hade varit tillräckligt att kräva att medlemsstaterna själva genomför delar av detta avtal, i stället för att bygga ut det med utgångspunkt från kommissionen.

För det andra innehåller detta förslag mycket byråkrati som man skulle kunna göra sig av med. Medlemsstater som Sverige har väl fungerande system som innebär att alla fällor testas. För att slippa byråkratin borde man ha kunnat godkänna de resultat av tester som redan har genomförts av olika fällor. Jag hoppas att kommissionen tar till sig av dessa argument och inte bara lyssnar på argumenten från dem som vill förhindra fällfångst.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Evans (PSE). – Mr President, the Commissioner spoke earlier on about our international obligations. I would argue that the so-called international agreement is at best ambiguous. I am no legal expert, but the Commission must agree that there are serious legal inconsistencies between this proposal and other EU policies, to which both Mrs McAvan and Mr Blokland, from different starting points, have drawn attention.

Mr Maaten mentioned the Habitats Directive. However, there is also the protection of laboratory animals in research. These and others are serious and sound policies for the protection of wildlife and animals that are sadly used in laboratories.

This is an important subject; it cannot be left merely to the luck of the toss. Air in the atmosphere and the air we breathe is rightly considered a subject necessary for environmental legislation at EU level. I would say to the previous speaker, Mr Fjellner, that this proposal falls into the same category of being important and necessary, but at the moment it fails to take account of many previous decisions.

As Mr Schnellhardt noted, we have to work with other countries in the world – the United States, Canada and Russia. However, for our own credibility, I would argue that we can do better than this and we have to do so.

I commend the rapporteur for her work and, speaking on behalf of this Parliament’s Intergroup on Animal Welfare, I too call for withdrawal of this proposal, because, sadly, it will do nothing for the welfare of animals. In the light of what the Commissioner has heard tonight, I suggest that to avoid humiliation tomorrow, he withdraws it before it is put to the vote in plenary.

 
  
MPphoto
 
 

  Margrete Auken (Verts/ALE). – Hr. formand! Jeg er naturligvis enig med både min egen gruppe og de andre, der har fremført argumenter imod Kommissionens forslag, og jeg skal ikke gentage disse argumenter her. Jeg har faktisk bedt om ordet for lige at minde om, at dyr, der lever i det fri, næsten ud fra enhver betragtning har et bedre liv end dyr, der bliver holdt i bure. Vi har set skrækkelige billeder fra Kina af bjørne, der holdes i bure for pelsens skyld, men det er jo ikke bare bjørnene, det går ud over. Vi har i Danmark store rævefarme, og ligegyldigt hvilken slags fældefangst man praktiserer, er rævefarme i hvert fald ikke at foretrække - rævefarme er det rene dyrplageri. Jeg mener, at vi må inddrage de andre dyr i denne diskussion i stedet for at se bort fra dette problem og kun interessere os for dyrplageri ved fældefangst. Jeg vil gerne understrege, at vi må udvide perspektivet for at undgå at legitimere brutal behandling af dyr på dyrefarme både i Kina og i Danmark.

 
  
MPphoto
 
 

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – Mr President, Commissioner, I could not disagree more with the previous speaker. I think the farming of animals for fur in Europe is in much better shape than farming animals in China. Deer farming, fox farming and mink farming are totally different issues.

I would like to take this opportunity to express my support for Mrs Scheele’s conclusion that the Commission proposal should be rejected. However, I do not agree with her reasons for doing so. Firstly, the legal basis of the Commission proposal is questionable. This proposal seeks to implement a trade agreement allowing the EU to comply with its international trade obligations, but its contents relate to the welfare of wild animals, for which the EU does not and should not have competence. The Treaty only empowers the EU to take responsibility for animal welfare in the context of agriculture, transport, internal market research and areas such as the welfare of farmed animals, fur farming included.

Secondly, the Commission has failed to provide an impact assessment of the proposed directive. The estimated cost of testing for a single type of trap varies from EUR 30 000 to EUR 100 000. Carrying out the testing by technical means would make the requirements more reliable, cheaper and easier to measure and standardise across the Member States. But there is a problem, as Mr Evans said. Laboratory animals are animals too and we have to take care of their welfare as well. Furthermore, the idea that home-made traps would require a special permit for each use is hallucinatory. How does the Commission think the permit requests of tens of thousands of Finnish trappers would be handled in Brussels?

Thirdly, like many of the previous speakers I would like to underline the detrimental effects of the proposal on the conservation of wildlife and nature. The raccoon dog, which is not a native species of Finland but is an extremely efficient predator of birds and other wildlife, can only be effectively managed by trapping. If the trapping were made as difficult as the proposal suggests, the loss of biodiversity would be enormous.

In general, it is essential to rely on local knowledge in applying trapping and hunting legislation. Only local people have sufficient knowledge of the local flora and fauna to help set up balanced legislation. The wrong kind of intervention at EU level can compromise an otherwise noble objective, as in all areas where subsidiarity should be upheld. I sincerely ask the Commission to withdraw this proposal in order to avoid humiliation tomorrow.

 
  
MPphoto
 
 

  Hans-Peter Mayer (PPE-DE). – Herr Präsident, Herr Kommissar, verehrte Kollegen! Ich fasse vieles zusammen: Fallenfang wird in der Europäischen Union hunderttausendfach praktiziert und dient hauptsächlich dem Management wild lebender Tiere und insbesondere der Schädlingsbekämpfung, z.B. im Fall der Bisamratte.

1998 hat die EU das Abkommen für internationale humane Fallenfangnormen mit Kanada, Russland und den USA abgeschlossen. Diese Länder sind Hauptexporteure von Pelzen und Fellen, und deshalb begründete die EU dies in zwei Beschlüssen zu Recht mit ihrer Zuständigkeit in der allgemeinen Wirtschafts- und insbesondere der Binnenmarktpolitik. Mit dem heutigen Gesetzesvorschlag wird versucht, dieses Abkommen in der EU umzusetzen. Die Kommission vertritt in ihrem Vorschlag inhaltlich eine durchaus noch diskussionsbedürftige Balance zwischen Einschränkung von vermeidbaren Tierleiden und der Notwendigkeit der Fallenjagd.

Allerdings konzentriert sich der Vorschlag auf die Rechtsgrundlage der Umweltpolitik. Die EU ist aber für das Wohlergehen von Tieren nur im Zusammenhang mit anderen Politikbereichen wie Landwirtschaft, Transport, Binnenmarkt oder Forschung zuständig. Sie hat daher keine allgemeine Kompetenz hinsichtlich des Wohlergehens wild lebender Tiere. Natürlich ist das Europäische Parlament – natürlich bin auch ich – für die Wahrung des Wohlergehens wild lebender Tiere. Aber dies ist Gegenstand der Gesetzgebung der Mitgliedstaaten. Das Europäische Parlament muss als europäischer Gesetzgeber die Subsidiaritätsrechte der Mitgliedstaaten achten und daher, unabhängig vom gut gemeinten Inhalt, diesen Gesetzesvorschlag ablehnen.

Herr Kommissar, die Europäische Union kann ihre Verpflichtung dadurch einhalten, dass die Mitgliedstaaten entsprechende Regelungen erlassen.

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. Κύριε Πρόεδρε, κατ' αρχήν θα ήθελα να πω ότι μέσα στις δημοκρατικές διαδικασίες είναι και η καταψήφιση προτάσεων και δεν το θεωρώ αυτό ταπεινωτικό ή μειωτικό. Είναι μέσα στις δημοκρατικές διαδικασίες τις οποίες και θα πρέπει να λαμβάνουμε υπόψη.

Όπως ανέφερα προηγουμένως, έχω λάβει υπόψη τη θέση της Επιτροπής Περιβάλλοντος σχετικά με την απόρριψη της πρότασης της Επιτροπής και άκουσα απόψε όλες τις διαφορετικές απόψεις που διατυπώθηκαν εδώ, απόψεις οι οποίες μπορεί μεν σε πολλές περιπτώσεις να ξεκινούσαν από διαφορετικές αφετηρίες, κατέληγαν όμως σχεδόν πάντα στο ίδιο συμπέρασμα.

Η συζητούμενη πρόταση οδηγίας θα κάλυπτε ένα νομικό κενό δεδομένου ότι, αν εξαιρέσουμε τον Κανονισμό του Συμβουλίου του 1991, δεν υπάρχει άλλη νομοθεσία σχετικά με τα πρότυπα παγίδευσης σε επίπεδο Ευρωπαϊκής Ένωσης, αλλά και σε εθνικό επίπεδο το υπάρχον νομικό πλαίσιο είναι πολύ περιορισμένο. Σε κάθε περίπτωση, η πρόταση αυτή θα προσέθετε στην υπάρχουσα νομοθεσία των κρατών μελών και δεν θα αφαιρούσε: όπου υπήρχε αυστηρότερη νομοθεσία, αυτή θα εξακολουθούσε να ισχύει.

Ωστόσο, δεδομένων των ανησυχιών σας και λαμβανομένης υπόψη της θέσης του Συμβουλίου, θέλω να σας ενημερώσω ότι η Επιτροπή θα εξετάσει πολύ προσεκτικά τα επόμενα βήματά της σχετικά με την πρόταση αυτή περιλαμβάνοντας βεβαίως και το ενδεχόμενο να την αποσύρει. Στο παρόν στάδιο πάντως, θα ήθελα να πω ότι χρειάζεται να εξετάσουμε όλες τις σχετικές παραμέτρους.

 
  
MPphoto
 
 

  Předseda. Rozprava je tímto uzavřena.

Hlasování proběhne ve čtvrtek.

 
Pravno obvestilo - Varstvo osebnih podatkov