Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 1 december 2005 - Bryssel

3. Gemensamt system för mervärdesskatt – Återbetalning av moms till personer etablerade i en annan medlemsstat – Moms på arbetsintensiva tjänster

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om följande betänkanden:

– A6-0323/2005 av Zsolt László Becsey för utskottet för ekonomi och valutafrågor om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG angående det gemensamma systemet för mervärdesskatt med avseende på tillämpningsperioden för miniminivån på normalskattesatsen (KOM(2005)0136 – C6-0113/2005 – 2005/0051(CNS)),

– A6-0324/2005 av Zsolt László Becsey för utskottet för ekonomi och valutafrågor om förslaget till rådets direktiv om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 77/388/EEG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade inom landets territorium men etablerade i en annan medlemsstat (KOM(2004)0728 – C6-0251/2005 – 2005/0807(CNS)) och

– en muntlig fråga till kommissionen av Pervenche Berès för utskottet för ekonomi och valutafrågor om utlöpandet av direktiv 1999/85/EG om möjligheten att på försök tillämpa reducerad mervärdesskatt på arbetsintensiva tjänster (O-0106/2005 – B6-0342/2005).

  Zsolt László Becsey (PPE-DE), föredragande. – (HU) Vi diskuterar två frågor och jag ska börja med miniminivån på normalskattesatsen. Vi diskuterar en fråga som är ytterst känslig i rättsligt och politiskt avseende. Enligt kommissionens rapport skulle det vara berättigat att förlänga det nuvarande tillfälliga system som bygger på det sjätte mervärdesskattedirektivet, vilket utlöper den 31 december 2005. Vad jag menar är att vi bara skulle kunna fastställa miniminivån på normalskattesatsen, som just nu ligger på 15 procent, och förlänga detta system, fortfarande tillfälligt, till 2010. Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har diskuterat detta förslag och delar i stort sett kommissionens inställning. Även vi instämmer alltså i förslaget och tidsramen för det, det vill säga att systemet ska förlängas till 2010. Vi insåg också att det var nödvändigt att diskutera frågan mer brådskande än vanligt, före Ekofins senaste sammanträde den 6 december, för att rådet skulle få höra parlamentets uppfattning och utifrån den fatta ett beslut. Med utgångspunkt från diskussionen i utskottet ändrar vi utskottets ursprungliga förslag när det gäller en fråga: förutom den normala miniminivån vill vi också fastställa en maximal skattesats på 25 procent, vilket skulle vara den högsta skattesats som för närvarande tillämpas i medlemsstaterna. Härigenom skulle man undvika att några av medlemsstaterna tvingades ta till lagändringar eller budgetkorrigeringar på mycket kort sikt. Men genom att följa denna linje visar majoriteten i parlamentet att vi anser det nödvändigt att förhindra skillnaden i tillämpningen av normala mervärdesskattesatser. Parlamentet har emellertid också intagit en annan viktig ståndpunkt i denna fråga som inte påverkar det omedelbart förestående beslutet om en förlängning men som är viktig för oss. Vi vill faktiskt undvika en situation som den nuvarande när vi har tidspress både när det gäller förlängningen av miniminivån på normalskattesatsen och när det gäller direktivet om reducerad mervärdesskatt på arbetsintensiva tjänster som utlöper vid årsskiftet och som har genomförts av flera medlemsstater som alla har fått värdefulla, positiva erfarenheter av genomförandet. Därför ber vi kommissionen att senast i början av 2007 genomföra en undersökning av vilken inriktning och omfattning medlemsstaternas mervärdesskattepolitik bör ha och vilka EU-regler som krävs på detta område, så att parlamentet får möjlighet att i god tid och utan tidspress inleda en debatt 2007–2008.

I vårt förslag, som har utarbetats under deltagande av samtliga grupper i parlamentet, ber vi kommissionen att göra en utvärdering av de nuvarande implicita, d.v.s. genomsnittliga, och normala mervärdesskattesatserna och deras budgeteffekter, särskilt när det gäller den differentiering som kan urskiljas i de medlemsstater som anslöt sig till EU vid den senaste utvidgningen. Dessa länder kan inte tillämpa de individuella reducerade skattesatserna, utan kan bara genomföra en övergång till de särskilda områden som inte omfattas av det sjätte mervärdesskattedirektivet (d.v.s. som inte omfattas av bilaga K eller bilaga H) förrän 2007. Med utgångspunkt från det material som kommissionen ska förbereda kommer vi att kunna definiera parlamentets ståndpunkt om huruvida mervärdesskatten ska debiteras vid källan eller om den ska debiteras konsumenten. Därefter kommer vi att ta ställning till om vi i enlighet med subsidiaritetsprincipen måste fastställa en minimi- och en maximiskattesats på gemenskapsnivå, och om svaret är ja får vi överväga om vi för dessa mervärdesskattesatser bör använda normalskattesatsen eller den implicita, dvs. den faktiska, genomsnittliga skattesatsen. Ytterligare en fråga som måste diskuteras av parlamentet under kommande år är med tanke på stabilitets- och tillväxtpaktens effektivitet i vilken utsträckning medlemsstaterna ska få frihet att reducera mervärdesskattesatserna och om det främst är normalskattesatserna eller undantagen från normalskattesatserna som sannolikt kommer att snedvrida marknaden (om de över huvud taget kommer att snedvrida den). Samtidigt skulle vi också kunna ta ställning till om prioriteringen av skatterna på konsumtion – på bekostnad av de direkta skatterna och framför allt skatterna på arbete – verkligen kan hjälpa medlemsstaterna att nå upp till Lissabonstrategins sysselsättningsmål. Detta är frågor som kan tas upp vid nästa debatt, och för den måste tillräckligt mycket tid anslås. Jag är övertygad om att ett bra bakgrundsbetänkande från utskottet kan vara till hjälp för parlamentet i denna fråga, och vi kommer att kunna godta en väl övervägd ståndpunkt redan före 2010, men för närvarande föreslår vi fortfarande en förlängning med tillägget att vi också måste fastställa en maximal skattesats på 25 procent.

Mitt andra betänkande gäller återbetalning av mervärdesskatt. Det ändringsförslag till det åttonde direktivet som vi har framför oss ingår i ett ytterst viktigt tredubbelt paket med ändringsförslag som kommissionen lade fram i oktober 2004. Paketets giltighetstid har med rätta förlängts av den nuvarande kommissionen och det har blivit känt för det så kallade ”single window-systmet”, eller ”one-stop-shop-systemet”. Parlamentet har redan tagit ställning till frågan och även till samarbetet mellan medlemsstaterna på skatteområdet i samband med två betänkanden som har lagts fram i parlamentet, och nu är jag glad att vi på rådets begäran kan uttrycka våra åsikter, låt vara i efterhand, om det åttonde direktivet om återbetalning av mervärdesskatt. Först och främst vill jag säga att vi till fullo delar kommissionens inställning till hela förslaget till paket, även ändringsförslaget till det åttonde direktivet, eftersom detta hjälper företagen att få tillbaka uteliggande mervärdesskatt från andra medlemsstater och även påskyndar denna process genom användning av elektroniska metoder. Hittills har återbetalning endast varit möjlig om en vara eller tjänst varit registrerad i en annan medlemsstat. Många har vägrat att tillämpa detta långdragna och dyrbara förfarande eftersom det administrativa förfarandet skulle ha kostat mer än den faktiska summan uteliggande mervärdesskatt. Det aktuella ändringsförslaget kommer i första hand att förbättra situationen för de små och medelstora företagen, som har haft störst svårigheter att klara av det system som krävs för återbetalning på ett kostnadseffektivt sätt.

Rådets uppfattning att de behöriga myndigheterna bör få tre månader på sig för att bedöma ett krav är också gynnsam för de små företagen. Vi stöder också förslaget att den behöriga skattemyndigheten måste betala ett mycket kännbart bötesbelopp för varje extra månads försening efter att tidsfristen har utlöpt. Vi godtog inte ändringsförslaget att detta skulle regleras individuellt av medlemsstaterna. Våra ändringsförslag har också utformats i linje med kommissionens uppfattning eftersom vi också har framhållit att det klart måste formuleras vilka uppgifter medlemsstaternas skattemyndigheter ska ha, utöver skyddet för företagen, med korrigeringar där det krävs, och att det måste finnas specifika tidsgränser för expediering, granskning, beslutsfattande och återbetalning. Detta är innehållet i våra ändringsförslag. Vi har också särskilt specificerat att den tre månader långa granskningsperioden inte kan påbörjas på nytt ens i händelse av förfrågningar, krav på ytterligare information eller några som helst andra problem – som vi har uppfattat det i kommissionens förslag – eftersom vi anser att hela förfarandet inte får överskrida fyra månader ens när det förekommer sådana problem. Syftet med vårt förslag är att undvika onödiga förseningar under återbetalningsperioden och att förvara pengarna på skattekonton. Även om vi av juridiska skäl inte kunnat låta detta ingå i vår ståndpunkt som ett formellt ändringsförslag hoppas jag ändå att samarbetet mellan myndigheterna kommer att ske snabbare som en del av paketet, som en del av det övergripande ”one-stop-shop-paketet”, eftersom detta bidrar till att man undviker kassaflödesproblem för de små företagen, problem som gäller rätten till återbetalning av mervärdesskatt och fastställandet av kvoter och även problem med missbruk eftersom ett försök att få tillbaka fiktiv exportmoms ofta leder till bedrägerier och bildande av fiktiva bolag.

Vid diskussionen i rådet hoppas jag att den tidsgräns på 10–40 dagar för elektronisk vidarebefordran av uppgifter som skattemyndigheterna i bosättningslandet får kan kortas ned när det gäller den övre gränsen på 40 dagar. Det viktigaste är emellertid att genomföra paketet så snart som möjligt, och om några år (vi bad om fyra år i samband med ”one-stop shop”) hoppas vi att vi kan utvärdera genomförandet med utgångspunkt från kommissionens rapport. Jag är övertygad om att förfarandet (och kontrollen av missbruk) kan påskyndas i framtiden genom användande av något slags gemensam databas – eller genom lättare tillgång till andra medlemsstaters databaser – men detta kommer att kräva att man löser ett stort antal rättsliga frågor, frågor om uppgiftsskydd och andra frågor som bör granskas efter den första utvärderingen.

Det viktigaste är därför för närvarande att detta konstruktiva förslag genomförs så snart som möjligt och att våra företag får dra nytta av fördelarna med det.

  Pervenche Berès (PSE), frågeställare. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I utskottet för ekonomi och valutafrågor ville vi med anledning av de två betänkandena av vår kollega Zsolt László Becsey om mervärdesskatt ta tillfället i akt och framföra en muntlig fråga till parlamentet, och jag hoppas att frågan leder till att en resolution antas. När det gäller systemet med reducerad mervärdesskatt inom arbetsintensiva sektorer befinner vi oss faktiskt i en ekonomisk, social, politisk och rättslig situation som är minst sagt obehaglig för att inte säga rent ut komplicerad.

Vi har i dag ett system som har förlängts två gånger. Därefter lämnade kommissionen ett förslag från 2003 till oss. Parlamentets ledamöter röstade nästan enhälligt för förslaget den 4 december 2003, men sedan dess har det blockerats av rådet. Vi får mycket ofta höra att bättre reglering innebär att parlamentet arbetar snabbare, men ibland har jag ett intryck av att vi också bör se hur saker och ting sker ur rådets synvinkel.

Vi eftersträvar enhällighet, och samtidigt som vissa medlemsstater kommer att agera utifrån strikt nationella intressen genom att utnyttja mervärdesskattesatserna blockerar de förlängningen av detta system i rådet, ett system som har bevisat sitt värde. Detta system ger oss i själva verket möjlighet att upprätthålla sysselsättningen, att bekämpa svart arbete och att organisera skattesystemet på ett mer enhetligt sätt på medlemsstatsnivå. Därför ville vårt utskott framföra denna muntliga fråga, och genom den stöder vi till fullo både kommissionens initiativ och de framgångsrika insatserna först av Luxemburgs och sedan av Storbritanniens ordförandeskap som båda har lagt fram ett kompromissförslag som är helt i överensstämmelse med de önskemål parlamentet uttryckte 2003.

I dag har vi ryggen mot väggen: detta system som har förlängts två gånger kommer att utlöpa vid årets slut, och i nio medlemsstater finns det hela sektorer som just nu ännu inte vet vilket skattesystem som kommer att tillämpas för dem från den 1 januari nästa år. I dag är det inte lång tid kvar till ett Ekofinmöte där jag hoppas att ekonomi- och finansministrarna kommer att höra den mycket tydliga signal som parlamentet vill sända till dem genom denna muntliga fråga och även genom flera skriftliga förklaringar som har lämnats till parlamentets registreringsenhet och undertecknats av ett stort antal ledamöter.

Luxemburgs förslag som har tagits upp av det brittiska ordförandeskapet gör det möjligt att förtydliga, förenkla, harmonisera och ge omfattande spridning åt vad som hittills har varit ett enkelt experiment. För byggsektorn och sektorn för hushållstjänster är det i första hand en fråga om att förlänga de reducerade mervärdesskattesatserna. Det är en fråga om att förlänga en mer flexibel mekanism och att planera för att denna mekanism ska förlängas fram till 2015. Det är en fråga om att konsekvent avvisa det som ingår i den ökända bilaga H. När det gäller det brittiska ordförandeskapets initiativ är det en fråga om att utvärdera hela mekanismen vart femte år. Jag tycker att vi framför oss har väl avvägda förslag som kommer att göra det möjligt, jag upprepar det, att upprätthålla sysselsättningen inom arbetsintensiva sektorer – och här är den enhetliga skattemekanismen viktig – att bekämpa svart arbete och att bidra till att det som ligger i linje med detta blir ett ledmotiv för parlamentet – och förutom för parlamentet även för rådet, hoppas jag – det vill säga bättre reglering och Lissabonmålen.

Låt mig ännu en gång säga till rådet, även om jag inte kan se att det är representerat här i kammaren nu under förmiddagen, hur viktigt det är att ekonomi- och finansministrarna kommer fram till en överenskommelse. Även om Luxemburgs och Förenade kungarikets förslag inte godkändes enhälligt anser jag att den solidaritet som också måste prägla Ekofins arbete bör leda till ett års förlängning av systemet sådant som det nu är. Detta skulle vara den ”minst dåliga” lösningen.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Innan jag börjar med mina inledande anmärkningar skulle jag vilja framföra mina ursäkter till er och till ledamöterna för förseningen. Vi hade en del trafikproblem, men nu är jag här och jag ska informera er om kommissionens ståndpunkt.

Jag skulle vilja tacka föredraganden, Zsolt László Becsey, för hans två betänkanden och Pervenche Berès för den muntliga frågan om ett så viktigt spörsmål som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Först ska jag kommentera förslaget om den normala miniminivån för mervärdesskatt. Jag kommer att fortsätta med kommentarer om den muntliga frågan och resolutionsförslaget om den reducerade mervärdesskattesatsen. Slutligen kommer jag att kort kommentera förslaget till åttonde direktiv om mervärdesskatt, vilket är en del av one-stop shop-principen som parlamentet höll en långvarig debatt om i september.

Kommissionen tackar Europaparlamentet för dess snabba hantering av förslaget till miniminivå på normalskattesatsen och särskilt föredraganden, Zsolt László Becsey, för hans aktiva och positiva bidrag. Detta förslag behöver antas som ett brådskande ärende eftersom de nuvarande reglerna upphör att gälla den 31 december 2005. Avsaknaden av ett beslut i rätt tid skulle medföra ett juridiskt tomrum i EU-lagstiftningen.

De regler för normala mervärdesskattesatser som för närvarande gäller har i kombination med övergångssystemet hittills fungerat i acceptabel utsträckning. Därför är det lämpligt att behålla den nuvarande miniminivån på normalskattesatsen på 15 procent under ytterligare en femårsperiod för att på så sätt täcka det pågående genomförandet av strategin för att förenkla och modernisera den nuvarande gemenskapslagstiftningen om mervärdesskatt.

För er information har förslaget fått ett positivt mottagande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Kommittén har erkänt att under rådande förhållanden – dvs. med prisutjämningsregeln – är kommissionens förslag den bästa vägen framåt. Trots att jag helt och fullt förstår ledamöternas oro över att rådet inte fattat något beslut när bara en månad återstår fram till utgångsdatumet för den reducerade momssatsen på arbetsintensiva tjänster, vill jag betona att jag inte tror att det senaste förslaget kan användas för att lösa detta problem. Därför skulle jag verkligen uppmana ledamöterna att inte sätta detta dokument i samband med de diskussioner om omfattningen av de reducerade momssatserna, som nu förs i rådet på grundval av kommissionens kompromissförslag från 2003.

Jag ska nu komma till de muntliga frågorna och till resolutionsförslaget om reducerade mervärdesskattesatser på arbetsintensiva tjänster. Jag skulle vilja tacka er för att ni ställer denna fråga till kommissionen. Jag är medveten om att frågan är av stor betydelse både för allmänheten och för näringslivet. Jag är också mycket engagerad i den här frågan eftersom det nuvarande systemet för tillämpning av reducerade mervärdesskattesatser på arbetsintensiva tjänster ska upphöra vid slutet av det här året. Jag uppskattar verkligen det brittiska ordförandeskapets ansträngningar att nå en kompromiss om reducerade mervärdesskattesatser. Denna fråga diskuterades vid Ekofinrådet den 8 november och kommer åter att diskuteras den 6 december. Avsaknaden av ett beslut av rådet innan årsskiftet om tillämpningen av reducerade mervärdesskattesatser på arbetsintensiva tjänster skulle vara en mycket olycklig utgång. Företagen är mycket oroade eftersom de behöver rättssäkerhet. Jag kan försäkra er om att kommissionen kommer att göra sitt yttersta för att hjälpa ordförandeskapet att komma till beslut i ärendet.

Utan att gå in på detaljer om ordförandeskapets kompromiss vill jag förklara de svårigheter som har uppstått under föregående debatter i den här frågan. Några delegationer avvisar av princip varje utvidgning av bilaga H. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår den hållningen. De reducerade mervärdesskattesatserna som tas upp i bilaga H är frivilliga. Därför finns det redan idag, frånsett ett fåtal kategorier där reducerade mervärdesskattesatser i stor utsträckning tillämpas i hela EU, enorma skillnader mellan medlemsländerna.

Om vi tar i beaktande de många särskilda undantag som vissa medlemsländer har beviljats, blir dessa skillnader ännu större. Restaurangtjänster är ett mycket bra exempel. För närvarande tillämpar hälften av medlemsländerna genom särskilda undantag reducerade momssatser på restaurangtjänster, och detta har inte gett upphov till några klagomål eller någon snedvridning av konkurrensen. Varför då inte ge alla medlemsstater möjligheten att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats inom denna sektor om de önskar göra detta? Några medlemsländer kräver mer subsidiaritet. Effekterna på budgeten av att man tillämpar ytterligare reducerade momssatser spelar också in. Enligt min åsikt är endast mycket få sektorer verkligt relevanta i detta hänseende. I princip skulle bara restauranger och byggtjänster kunna ha en betydande potentiell påverkan på budgeten. När det till exempel gäller byggsektorn skulle rådet kunna undersöka kriterier för att begränsa omfattningen av de reducerade mervärdesskattesatserna, för att begränsa den möjliga påverkan på budgeten, till exempel genom att begränsa den reducerade mervärdesskattesatsen till byggnader över en viss ålder.

Jag vill understryka byggsektorns ekonomiska betydelse. Ni vet att kommissionen alltid har varit tveksam till om introduktionen av reducerade mervärdesskattesatser skulle ge positiva effekter på sysselsättningen. Detta är fortfarande fallet. Icke desto mindre måste vi inse att momssatsen åtminstone inom denna sektor spelar en viktig roll. I kontrast till en reduktion av momssatsen skulle en höjning genom ett återinförande av standardnivån väl kunna leda till en omedelbar ökning av konsumentpriserna. Detta skulle få negativa effekter på sysselsättningen och även kunna gynna den svarta marknaden i de berörda medlemsstaterna. Jag är medveten om att företagen, de berörda medlemsstaterna och Europaparlamentet har stora farhågor i detta hänseende. Därför bedömer jag att det finns goda politiska och ekonomiska argument för att åtminstone låta det nuvarande läget kvarstå inom denna sektor.

Det finns dock ett antal villkor. För det första bör endast lokalt levererade tjänster läggas till det existerande tillämpningsområdet för bestämmelserna om reducerad momssats. Utvidgningen av reducerade momssatser till nya kategorier av varor bör undvikas, då risken är alltför hög för att man snedvrider konkurrensen.

För det andra, att helt enkelt förlänga det nuvarande försöket med reducerade mervärdesskattesatser på arbetsintensiva tjänster är varken praktiskt eller önskvärt. Fastän jag inledningsvis tilltalades av denna lösning måste vi erkänna att det är en illusion att tro att enbart en förlängning har större chans att enhälligt antas av rådet än den kompromiss som man för närvarande diskuterar. Vidare har detta försök varit begränsat till nio medlemsstater och om man endast förlänger det skulle detta bara förlänga den ojämlika behandlingen av medlemsstaterna. Jag måste betona att rådet redan har haft mer än två år på sig för att komma fram till ett beslut. Rådet bör inte än en gång dra sig undan sitt ansvar.

För det tredje måste kompromissen vara rättvis, dvs. den bör utgöra ett steg mot en jämlik behandling av alla medlemsstater. Enligt min åsikt skulle det brittiska ordförandeskapets förslag om en första förlängning av de tidsbegränsade undantagen för de nya medlemsstaterna fram till 2015 bidra just till detta mål.

Jag vet att några av ledamöterna kanske inte helt instämmer i detta, särskilt inte när det gäller utvidgningen av de arbetsintensiva tjänsterna. Låt mig därför ta tillfället i akt och påminna dem om att när rådet enades om den andra förlängningen av de reducerade mervärdesskattesatserna på arbetsintensiva tjänster under ytterligare två år ansåg kommissionen att samma möjligheter borde erbjudas de nya medlemsstaterna. Vid tiden för anslutningsförhandlingarna ansågs möjligheten att tillämpa reducerade mervärdesskattesatser på arbetsintensiva tjänster inte relevant eftersom det var planerat att försöket skulle upphöra den 31 december 2003, dvs. innan EU:s utvidgning. Sålunda utgjorde förlängningen av denna åtgärd ett nytt element som krävde en ny översyn av situationen. Situationen är helt klart inte densamma som den var 2003 och det är därför ytterst osannolikt att rådet enhälligt kommer att uppmana kommissionen att föreslå en förlängning, som rådet tidigare gjorde. Dessutom erbjuder enbart en förlängning av försöket med de arbetsintensiva tjänsterna ingen lösning på den utbredda efterfrågan på att också inkludera restaurangtjänster i tillämpningsområdet för de reducerade mervärdesskattesatserna, eftersom de för närvarande inte finns med i bilaga K.

Sammanfattningsvis anser jag det vara absolut nödvändigt att rådet nu drar upp riktlinjerna för en fungerande kompromiss med siktet inställt på ett politiskt beslut i december vid det sista Ekofinmötet under det brittiska ordförandeskapet. Emellertid är kommissionen i händerna på rådet och vi kan inte göra mer än att hjälpa rådet så mycket som möjligt att nå en överenskommelse.

Som kommissionsledamot med ansvar för skatter kan jag försäkra er om att kommissionen är beredd att göra sitt yttersta och att visa maximal flexibilitet under Ekofinmötet den 6 december för att på så sätt hjälpa till att nå en enhällig överenskommelse om grunden för den brittiska kompromissen.

Slutligen skulle jag kort vilja kommentera förslaget till åttonde direktiv. Vid flera tillfällen har jag understrukit att ett av sätten att uppnå Lissabonmålen är att minska de gränsöverskridande kostnaderna för administration och efterlevnad, för att på så sätt underlätta för företag som har verksamhet i flera medlemsländer. I dag kommer det att vara möjligt att ta nästa steg mot det målet. Förslaget som har lagts fram i dag är en del av det större paket som är känt som one-stop shop-principen. De andra delarna av det samlade förslaget – förenklingsåtgärderna, som möjliggör för skattskyldiga personer att fullgöra sina momsskyldigheter i de medlemsländer där de är etablerade, och de regler som styr informationsutbytet mellan medlemsländerna – antogs av parlamentet i september. Denna del av förslaget syftar till att reformera reglerna för momsåterbetalning för företagare som behöver återkräva moms i ett medlemsland där de inte är etablerade. Ett helt elektroniskt system kommer att ersätta det nuvarande besvärliga pappersbaserade återbetalningssystemet enligt åttonde direktivet. Som ett resultat av det nya förslaget kommer det att bli möjligt att avsevärt snabba på momsåterbetalningen. Detta kommer att vara till särskilt stor hjälp för små och medelstora företag. I detta hänseende välkomnar jag föredragandens positiva bidrag, fastän jag inte kan acceptera de föreslagna ändringarna. De flesta av frågorna täcks faktiskt redan in av kommissionens förslag om one-stop shop-principen. Jag uppmanar er därför att stödja kommissionens ursprungliga hållning.

Nu är jag nyfiken på att höra er åsikt om de tre dokumenten om moms som står på dagordningen för det här mötet. I mina avslutande anmärkningar ska jag sedan ta ställning till de ändringsförslag som har lagts fram.

  Marianne Thyssen, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Herr kommissionsledamot, jag är tacksam att ni har gett oss hopp genom ert anförande. Jag anser att vi kan behöva all den optimism vi kan få när det gäller lagstiftningen om mervärdesskatt, för samtidigt som alla hela tiden talar om bättre lagstiftning och god förvaltning märker vi att motsatsen gäller i två av de tre ämnen som finns på föredragningslistan.

Jag välkomnar förenklingen av reglerna om återbetalning av mervärdesskatt för de skattskyldiga som är etablerade i en annan medlemsstat. Företagen, även de minsta bland dem och även alla små och medelstora företag, kommer nu att få möjlighet att verkligen kräva tillbaka sina pengar inom rimlig tid. De av oss som är medlemmar av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kan bara stödja detta.

Det finns emellertid också ett förslag om att förlänga tröskelnivån för den normala mervärdesskattesatsen. Det är naturligtvis bra att denna förlängning föreslås, och vi stöder den, men vi tycker att det är lite dramatiskt att vidta en åtgärd av detta slag mindre än 30 dagar innan tidsfristen utlöper och nästa system träder i kraft. I alla fall vet alla vad som kommer. Ett beslut kommer att fattas vid ett senare datum, och därefter kommer alla att kunna koppla av i fem år till.

Däremot är det värre med de svårigheter – och jag kan inte beskriva dem på annat sätt – som gäller bilaga K och indirekt även bilaga H till det sjätte mervärdesskattedirektivet. Försöket med reducerad mervärdesskatt för arbetsintensiva tjänster har pågått under dubbelt så lång tid som ursprungligen var planerat. Rådet klarar helt enkelt inte av att göra en utvärdering och fatta beslut.

De sektorer där vi, både kommissionen och parlamentet, 2003 hade uttryckt en förhoppning om en reducerad mervärdesskattesats – hotell- och cateringbranschen, byggindustrin men också tvätterier och företag inom trädgårdsnäringen – alla dessa sektorer väntar fortfarande. Rådet säger varken ”ja” eller ”nej”, rådet fattar inga beslut och det är inte närvarande här i kammaren. Vi skapar osäkerhet, och osäkerheten är skadlig för den ekonomiska utvecklingen. Detta är oacceptabelt i en tid då vi är i desperat behov av tillväxt och ökad sysselsättning. Herr kommissionsledamot! Vi räknar med ert stöd i diskussionen med rådet. För övrigt stöder vi helt de två Becseybetänkandena och den resolution som är kopplad till den muntliga frågan.

  Ieke van den Burg, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Det var jag som applåderade, och det gjorde jag därför att jag helhjärtat instämmer i vad Marianne Thyssen sa. Först av allt vill jag gratulera föredraganden Zsolt László Becsey som har kämpat sig igenom detta svåra ämne och som nu har blivit vår mervärdesskatteexpert i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Vi stöder hans betänkande och även vad andra har sagt om återbetalning av mervärdesskatt. Det är verkligen mycket viktigt att detta system införs snabbare och på ett enklare sätt för företag med gränsöverskridande verksamhet. Annars är EU:s inre marknad en fars.

Det andra betänkandet gäller den muntliga fråga som vi har framfört och de tidsfrister inom vilka vissa frågor måste behandlas. Jag delar helt Marianne Thyssens uppfattning att det är orimligt att det nu, när det bara är en månad kvar, fortfarande råder osäkerhet, i synnerhet inom de arbetsintensiva tjänstesektorerna som fortfarande inte vet vad som gäller för dem. Kommissionen kan inte klandras för detta. Rådet är det rättsliga organ som har ansvar för detta, och det klarar inte av att utarbeta en förordning.

Jag står här som förespråkare för dessa arbetsintensiva tjänster. I det ideala fallet skulle jag vilja att de omfattades av bilaga H, det vill säga i den strukturella lösningen. Jag hoppas att vår vädjan här i parlamentet under alla omständigheter blir den sista påtryckning som krävs för att en överenskommelse ska komma till stånd och att det kommer att finnas tid för att diskutera detta nästa år. Jag vill för egen del att diskussionen ska föras på en mycket bredare bas. Jag anser att hela debatten om övergång från indirekt till direkt beskattning, någonting som er premiärminister Guy Verhofstadt ännu en gång uttryckligen har nämnt, på ett strukturellt plan har ett mycket stort samband med hur vi behandlar dessa mervärdesskattesatser.

Därför delar jag Zsolt László Becseys uppfattning och säger att jag inte vill att det ska fastställas en maximal skattesats under denna mellanperiod och att jag vill att det ska skapas en strukturell möjlighet att tillämpa dessa låga skattesatser. Om man vill skapa en övergång från direkt till indirekt beskattning, vilket förvisso kan vara mycket fördelaktigt, måste man också differentiera skattesatserna. Vad som talar för låga skattesatser är sociala skäl, sysselsättningsskäl och behovet att reglera och förhindra svartjobb. Alla dessa faktorer bör tas med i beräkningen. Högre skattesatser bör kanske tillämpas på vissa lyxvaror eller varor som förorenar miljön.

Jag anser att denna strukturella diskussion verkligen bör hållas nästa år, och jag hoppas att kommissionsledamoten kan ta initiativet till detta. Jag hoppas att medlemsstaterna inte varje gång kommer att gömma sig bakom regeln om enhällighet och sina möjligheter att införa olika slags blockader och att göra smygöverenskommelser. Jag instämmer i vad Pervenche Berès sa tidigare när jag säger att jag inte anser detta vara god förvaltning och bra lagstiftning.

  Margarita Starkevičiūtė, för ALDE-gruppen. – (LT) Även jag vill tacka Zsolt László Becsey för hans arbete med frågan om mervärdesskatt och dithörande dokument. I dag diskuterar vi en skatt med alleuropeisk betydelse. Trots att EU inte har en gemensam skattepolitik har mervärdesskatten en nyckelposition som finansieringskälla när det gäller EU:s budget. Redan vid antagandet av det sjätte mervärdesskattedirektivet 1977 gjordes försök att i princip skapa en gemensam grund för mervärdesskatten för att säkra stabila inbetalningar till EU:s budget.

Arbetet på detta område har gett betydande resultat, men enligt det nuvarande systemet för mervärdesskattesatser medges fortfarande undantag i form av betydligt lägre mervärdesskattesatser för vissa varor och tjänster. Frågan gäller inte heller bara de specifika produkter som dessa mervärdesskattesatser kopplas till i olika medlemsstater, utan även under vilka olika omständigheter dessa undantag ska gälla. Genom ett så komplicerat system skapas problem när det gäller att förutse långsiktiga budgetflöden samtidigt som det finns en risk att olika villkor skapas i medlemsstaternas tillämpning av villkoren i mervärdesskattedirektivet.

Därför vill jag föreslå, och stödja dessa förslag, att Europeiska kommissionen ska granska och göra upp en gemensam lista över de varor och tjänster som de lägre skattesatserna får tillämpas på. Dessutom bör kommissionen utvärdera listans makroekonomiska betydelse och vilka erfarenheter som gjorts i olika länder så att listans giltighet kan garanteras på lång sikt och inte enbart kortsiktigt, om ingen annan gemensam överenskommelse görs. Införandet av en gemensam lista skulle vara till hjälp för att få bukt med vissa länders oskick att tillämpa lägre skattesatser som undantag, samtidigt som andra länder inte kan använda sådana skattesatser. En gemensam lista skulle utan tvivel också garantera ett stabilt tillflöde till EU:s budget och även underlätta prognoserna för finansflöden på lång sikt.

  Ian Hudghton, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! När det gäller ämnet reducerade mervärdesskattesatser på arbetsintensiva tjänster är det nästan ett år sedan parlamentet antog ett betänkande, för vilket jag var föredragande, som på ett överväldigande sätt stödde principen att alla medlemsstater bör ha rätt att genomföra förslaget. Det är en besvikelse att inga framsteg har gjorts under det gångna året.

Jag förklarade då att vi självklart borde ha jämlikhet mellan medlemsstaterna, men också att vi borde utöva påtryckningar på rådet för att de skulle göra den här principen till ett permanent inslag i vår ambition att uppnå Lissabonstrategin. Jag håller med om att det kan vara svårt att kvantifiera de positiva fördelarna i termer av skapande av arbetstillfällen, men jag är också övertygad om att det kommer att få negativa effekter om man plötsligt åter belägger arbetsintensiva tjänster med moms.

Jag vet av personlig erfarenhet från ett småföretag i byggsektorn att konsumenternas val påverkas om man måste ta ut full moms. I ett betydande antal fall väljer konsumenterna att handla där moms inte tillämpas. Denna resolution, som alla grupper stöttat och som vi kommer att rösta om idag, är en förnuftig resolution. Detta är det minsta vi kan vänta oss från rådet om vi inte ska se en plötslig chock utlösas vid slutet av denna plan. Jag skulle hoppas att medlemsstaterna kan uppmuntras att i större utsträckning delta i denna plan så att vi kan samla data om de goda effekterna, för jag är säker på att de kan mätas.

  Diamanto Μanolakou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Indirekt beskattning är i grunden ett medel för att plundra gräsrötterna på deras inkomster och den strider därför mot gräsrötternas intressen.

Ständig skattebefrielse för storfinansen och dess vinster under förevändning av ökade investeringar åtföljs av en ökning av de indirekta skatterna och en minskning av gräsrötternas inkomster. Det är därför som vi uttrycker vårt motstånd mot alla former av indirekt skatt, och särskilt mot mervärdesskattesystemet såsom det fungerar i dag.

Alldeles nyligen genomförde regeringen i mitt land, Grekland, lydigt diktaten i stabilitetspakten och ökade mervärdesskatten med en procentenhet. Samtidigt finns det de som säger att det under kommissionens påtryckningar kan bli ännu en ökning. Javisst, en skattesänkning på 10 procent har lanserats till förmån för företagen. Ironiskt nog kan vi till slut komma att hamna i den paradoxala situationen att vi är för ett tak på 25 procents mervärdesskatt, eftersom vi då kan vara säkra på att den inte kommer att öka ytterligare.

Skattesatserna på 15–25 procent, som inte ger utrymme för åtskillnad mellan livets nödtorft och lyxvaror, och de enhetliga skattesatser som gör att den fattige arbetaren och den rike affärsmannen betalar samma konsumtionsavgifter, varigenom samma skattesats gäller för tandkräm som för en segelbåt, är ofta högre än de skattesatser som gäller vid direktbeskattning av storfinansen. Det finns även förslag om att avskaffa direkt progressiv skatt och skapa en normalskattesats som är densamma som för de indirekta skatterna.

Att försöksdirektivet, som ger utrymme för en lägre mervärdesskattesats för arbetsintensiva tjänster, inte kan tillämpas generellt är typiskt för storfinansens enhetliga strategi och den kapitalistiska maktkampen. Giltighetstiden för detta direktiv, enligt vilket medlemsstaterna får tillämpa reducerade mervärdesskattesatser för vissa verksamheter så att de arbeten som är knutna till denna samtidigt kan behållas, har förlängts två gånger. Det har hittills inte varit möjligt att tillämpa direktivet generellt i alla medlemsstater, och det är därför ett typiskt uttryck för den oenighet som råder.

Vi kämpar tillsammans med arbetarna för att skydda gräsrötternas inkomster, för att avskaffa de indirekta skatterna och för att en progressiv inkomst- och kapitalskattepolitik ska tillämpas, så att arbetarna, pensionärerna, de arbetslösa och de som tillhör gräsrötterna i största allmänhet ska slippa betala notan och så att skatterna inte ska bli ett redskap för att omfördela arbetarnas inkomster till förmån för storfinansen.

  John Whittaker, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! I Zsolt László Becseys betänkande om miniminivån på normalskattesatsen uppges att Europaparlamentets främsta mål är att bidra till att öka den ekonomiska produktiviteten och tillväxttakten i EU. Dessa är visserligen ädla känslor, men jag hoppas att ni tillåter mig komma med några allmänna råd.

Den nuvarande tillväxtprognosen för 2006 för euroområdet uppskattas av Internationella valutafonden (IMF) till 1,8 procent och det är de största ekonomierna som uppvisar de sämsta resultaten. Denna svaga tillväxt är långt ifrån tillräcklig för att upprätthålla EU:s sociala modell. Kommissionen antyder att en sänkning av inkomstskatten med 1 procent av BNP skulle åstadkomma en mer än proportionell ökning i tillväxten. Ett harmoniserat momssystem bör därför användas för att växla från direkt till indirekt beskattning. Olyckligtvis finns inga klara belägg för att denna tillväxt skulle äga rum. Vidare medför en sådan växling en omfördelning från de fattiga till de rika, i likhet med den gemensamma jordbrukspolitiken som gynnar markägare snarare än jordbrukare. Är detta verkligen vad vi vill ha?

Jag skulle vilja föreslå att våra partner i kommissionen, i stället för att försöka harmonisera beskattningen, hellre låter det vara som det är. Inser de inte att deras överdrivna strävan mot de illusoriska lika villkoren och deras inåtvända regleringspolitik skadar tillväxten snarare än att stimulera den? Både direktivet om arbetstid, direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag och den gemensamma jordbrukspolitiken är exempel på ett EU som vägrar att vakna upp och inse verkligheten med globala marknader, frihandel och effektivitet, utan i stället är helt inriktat på att eftersträva en föråldrad social modell, som inte har någon plats i den globala ekonomin.

Harmonisering bör vara det sista som sätts på dagordningen för varje nationell regering som vill öka sitt lands ekonomiska tillväxt. Däremot skulle en dos äkta avreglering åstadkomma fantastiska resultat.

  Talmannen . – Jag vill påminna John Whittaker om att undersökningar i hela världen tyder på att Europa är världens mest attraktiva region. En majoritet av jordens befolkning skulle helst vilja bo i Europa, och föredrar till och med Europa framför Amerika. Slutsatsen måste bli att det europeiska systemet inte kan vara så uselt!

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Att ni utnyttjar er ledande ställning till att göra politiska uttalanden kan sägas vara en profileringsfråga, men hur tekniskt det än kan låta är detta något som faktiskt berör grunderna i vår gemenskaps verksamhet. Det är också alltid så att de frågor som är förknippade med mervärdesskatten har att göra med rättvisa. Vi kan inte undgå att lägga märke till att vår europeiska union i sin svaghet – för det finns inte längre någon kraft i vår organisation – tillgriper den konstlade hjälp som mervärdesskatten erbjuder för att kunna samla på sig skatteinkomster i en omfattning värd namnet. Detta är ett mycket orättfärdigt handlingssätt, eftersom mervärdesskatten som bekant mycket ofta drabbar fel personer.

Det finns två österrikare som kanske kan lämna ett exempel på hur man kan göra. En av dem – Bruno Kreisky – torde ni redan vara bekant med, medan ni förmodligen ännu inte har lärt känna den andre, Karl-Heinz Grasser. Kreisky insåg för väldigt många år sedan mycket klart att vi inte skulle komma någonstans med detta slags förhållningssätt. I stället måste vi koncentrera våra ansträngningar – framför allt när det gäller mervärdesskattesatserna – på den mervärdesskatt som tillämpas på områden där vi kan få tillbaka något av det vi förlorar på annat håll, till exempel sådant som de rika verkligen tycker om: lyxlimousiner, segelbåtar och en andra bostad. Syftet med ändringsförslaget är att sätta stopp för sådana saker, och detta anser jag vara befängt. Karl-Heinz Grasser försöker, åtminstone i Österrike – och på det området tycker jag att han är föredömlig – att hindra företag som verkar på internationell nivå från att flytta runt sin ingående skatt utan att någonsin behöva betala mervärdesskatt. En möjlighet för nästa ordförandeskap i rådet skulle kunna vara att flytta fram positionerna, åtminstone på EU-nivå, när det gäller att täppa till luckor som berör mervärdesskatten.

  Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Herr talman! De flesta av de föregående talarna har visat att det sätt som denna fråga behandlas på är oprofessionellt, avslöjar en oansvarig inställning till marknadens aktörer – både företagen och deras kunder – och skapar mer osäkerhet än klarhet.

Man kan enligt min uppfattning inte vara säker på att någon planering för framtiden sker, ej heller tycks vare sig rådet eller kommissionen ha fullgjort sina uppgifter i tillräckligt hög grad. Om de hade gjort det skulle planeringen inte innehålla ett sådant hopkok av rapporter, uppskov och förlängningar av tillfälliga lösningar utan att någon verklig lösning över huvud taget kommer till stånd.

På tyska har ordet Steuer dubbel innebörd: Det förknippas inte bara med beskattning utan även med styrning. Skatter styr. Skattepolitik är ett ekonomiskt instrument för styrning av ekonomin, och om det inte råder någon större klarhet om den på EU-nivå, om vi inte får större befogenheter att hantera den, om det inte förekommer någon vittomfattande debatt om skattepolitiken, om vi inte får en enhetlig grund för företagsbeskattning, om vi inte täpper till luckorna på skatteområdet, om det inte finns enhetliga regler för olika yrkesområdens pensionsfonder – då kommer vi att sakna förmåga att nå många av de mål för tillväxt och sysselsättning som vi eftersträvar, eftersom vi inte kommer att besitta de medel som krävs för att göra detta.

Jag uppmanar därför till en omfattande debatt om beskattning – och dessutom till en debatt som inte begränsas till personliga synpunkter i ämnet. Vad jag förordar är ett långsiktigt förhållningssätt till beskattning, något som medlemsstaterna kommer överens om snarare än något som snickras ihop fem i tolv för att så småningom förlängas utan att någon lösning kan nås. Båda exemplen visar oss att det som vi nu debatterar inte kommer att kunna vara något mer än en tillfällig lösning som inte leder framåt.

  Dariusz Rosati (PSE).  – (PL) Herr talman! Vi har för närvarande en situation där mervärdesskattesatserna varierar mycket inom EU. Medlemsstaterna har olika normalskattesatser, olika reducerade skattesatser och olika regler för hur dessa skattesatser ska tillämpas. Slutresultatet av allt detta är prissnedvridningar inom EU. Dessa olika skattesatser har även negativ inverkan på resursfördelningen och minskar på lång sikt EU:s tillväxtpotential.

Samtidigt har emellertid många tvivel rests om behovet av att harmonisera mervärdesskattesatserna och vi har faktiskt hört sådana betänkligheter komma till uttryck i kammaren i dag. Jag anser att tiden är mogen för oss att ha en allvarlig och omfattande debatt om skattesystemet i EU. Jag vill föreslå kommissionen att genomföra en detaljerad studie om vilken betydelse, positiv eller möjligen negativ, som en gradvis tillnärmning av mervärdesskattesatserna och deras tillämpning i hela EU skulle få. Vi behöver en analys som bygger på välgrundade uppgifter för noggrant övervägande på detta område.

För att gå vidare till reducerade mervärdesskattesatser för arbetsintensiva tjänster skulle jag vilja upprepa att dessa skattesatser infördes för sex år sedan på försök. Det förvånar mig verkligen att medlemsstaterna ännu inte har lyckats utvärdera resultaten av detta försök.

Den nu rådande situationen leder till en allvarlig diskriminering av de nya medlemsstaterna på detta område, och detta kan inte få fortsätta.

  Wolf Klinz (ALDE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är – som föregående talare, Dariusz Rosati sa – rätt förvånande och nedslående att vi fyra veckor före årets slut ska debattera något som i själva verket borde ha klarats av för länge sedan.

Faktum är att de särskilda regler för reducerade mervärdesskattesatser som infördes 1999 – i första hand på tre år – endast gällde i några medlemsstater för vissa arbetsintensiva tjänster. Sedan den ursprungliga tidsramen passerats förlängdes den vid upprepade tillfällen, vilket visar att det inte heller i det förflutna har varit möjligt att åstadkomma en slutgiltig lösning. Om inget annat beslut fattas kommer denna regel att upphöra att gälla vid årsslutet. Vad vi faktiskt vet är att de förväntningar som införandet av de särskilda reglerna väckte bara delvis har infriats – i bästa fall.

År 2003 konstaterade kommissionen att de reducerade mervärdesskattesatserna inte återspeglades i lägre priser och att de praktiskt taget saknade betydelse för sysselsättningen.

Därför beslutade min grupp att endast stödja det för alla partigrupper gemensamma resolutionsförslaget om flera villkor uppfylldes. Det första av dessa var att förlängningen skulle vara en engångsföreteelse, giltig endast till utgången av nästa år. Vårt andra villkor var att kommissionen skulle inleda en omfattande studie av åtgärdens effektivitet. För det tredje skulle den reducerade mervärdesskattesatsen, efter den förlängda giltighetstiden, endast få tillämpas på de områden där en sänkning hade haft påvisbar positiv effekt på priser och sysselsättning. På dessa områden skulle alltså de särskilda reglerna permanentas, medan de på andra områden, där det visat sig att de saknade betydelse, skulle tas bort en gång för alla. De nya medlemsstaterna skulle också få tillämpa den reducerade skattesatsen, så att ingen snedvridning av konkurrensen inom EU skulle uppstå.

Vi kräver delad omröstning om punkt 2 i det gemensamma resolutionsförslaget, eftersom reglerna har gällt under lång tid och den rapport som det hänvisas till enligt vår uppfattning är tillräckligt detaljerad och utförlig.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vem vågar i dag offentliggöra en nedskärning på 170 000 arbetstillfällen i de länder som länge har tillhört vår union? Är detta vansinne? En villfarelse? Nej, detta är bara vad som håller på att hända. Om Ekofinrådet inte förlänger den reducerade mervärdesskattesatsen den 6 december kommer denna katastrofala situation faktiskt att ta sin början 2006.

Införandet 1999 av försöket med reducerade mervärdesskattesatser för arbetsintensiva tjänster har visat sig ge resultat. Det har skapat arbetstillfällen. I Frankrike uppskattar till exempel sektorn för offentliga byggnader och arbeten (BTP) att 60 000 långfristiga arbetstillfällen har skapats. Försöket har också varit till hjälp i kampen mot illegalt arbete. När det gäller Frankrike kan även nämnas att antalet lagöverträdelser inom byggnadssektorn har halverats. Dessutom är denna åtgärd till nytta i kampen mot den globala uppvärmningen. Att tillämpa reducerade mervärdesskattesatser i samband med energisparande arbete skulle vara till lika stort gagn för konsumenterna som för företagen, och detta utgör en potentiell källa till arbeten som inte kan omlokaliseras. Så vilka mer övertygande argument kan rådet lägga fram för att avslå en förlängning av de reducerade mervärdesskattesatserna?

Mina damer och herrar! I Frankrike har folket redan uttryckt sin ilska mot ett EU som inte längre motsvarar deras förväntningar. Vi förväntar oss därför verkligen positiva signaler från rådet i framtiden.

  Patrick Louis (IND/DEM). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Den 4 maj, bara några dagar före folkomröstningen om EU:s konstitution, offentliggjorde EU:s ordförandeskap en förestående överenskommelse om reducerade mervärdesskattesatser för cateringsektorn i Frankrike, skattesatser som skulle minska från 19,6 procent till 5,5 procent. För att få människorna att rösta för konstitutionen var den franska regeringen djärv nog att upprepa detta löfte genom hela valkampanjen, i själva verket ett mångårigt löfte, eftersom det hade figurerat redan i Jacques Chiracs valprogram som presidentkandidat 2002, ja redan 1995. Genom att spekulera om en överenskommelse på EU-nivå gick den franska regeringen i sitt förslag till budget för 2006 också ut med och förberedde en ettårig förlängning av den reducerade mervärdesskattesatsen för renoveringsarbeten. Det står klart att detta löfte med två ansikten underblåser en bestående känsla av osäkerhet när det gäller beskattning som drabbar konsumenterna och framför allt de yrkesverksamma inom dessa sektorer.

Är det inte dags att säga sanningen till européerna, nu när vårt folk har avvisat superstaten? Att utan urskillning försöka göra allt med 25 medlemsstater oberoende av vad det kostar får förödande konsekvenser. Är det inte dags att tänka sig ett annat slags EU: ett EU med geometriska och geografiska variabler?

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag instämmer till fullo i vad Zsolt László Becsey sa och kommer därför att koncentrera mig på den reducerade mervärdesskatt som tillämpas på arbetsintensiva tjänster.

Alla opinionsmätningar som har genomförts i Europa visar att det finns två saker som européerna anser vara livsviktiga: att finna arbete och att vara säker på att det kommer att finnas tillräckliga resurser för att bevara välfärdsstaten. Mycket har skrivits i syfte att lugna medborgarna i detta hänseende, men mycket litet har gjorts. Många ord men ingen handling.

Införandet av en reducerad mervärdesskatt för tjänster som skapar sysselsättning, tjänster som främjar anställning av arbetare, särskilt de minst kvalificerade, är förmodligen ett av de få konkreta initiativ som har tagits på detta område, dvs. en reducerad mervärdesskattesats som även tar fram resurser som tidigare var dolda och som kan användas för att finansiera framtida pensioner och en reducerad mervärdesskattesats på arbete som gör det möjligt för oss att förbättra balansen i det ojämna förhållandet mellan skatter på kapital och skatter på arbete.

Som situationen nu är kan detta försök, som inleddes 2000, komma att avslutas, såvida det inte förlängs. Och rådet saknar fortfarande en uppfattning, rådet vet inte och rådet har inget svar.

Jag skulle vilja säga till kommissionsledamoten att han kan göra mycket mer än han sa i sitt tal. Kommissionsledamoten kan sätta press på rådet: Han kan tala om att det inte är någon bra idé att avsluta detta försök just nu när de nya staterna håller på att inlemmas i gemenskapen, stater i vilka de problem som vi har försökt lösa – bristen på arbete och den svarta ekonomin – är mer akuta än i de gamla staterna. Han kan tala om att det inte är någon bra idé att avsluta ett försök om man därigenom riskerar prishöjningar och minskad sysselsättning och att det inte är någon bra idé att avsluta detta försök just nu när vi står i begrepp att diskutera tjänstedirektivet, som har skapat sådan oro när det gäller sysselsättningen i medlemsstaterna. Kommissionsledamoten kan meddela rådet att parlamentet är enigt och att parlamentet inte vill bli behandlat som ett skämt, särskilt som rådet inte kan svara med någon välgrundad åsikt.

ORDFÖRANDESKAP: ONYSZKIEWICZ
Vice talman

  Joseph Muscat (PSE). – (MT) Herr talman! Tack, herr talman! Jag har ett intryck av att vi predikar för de redan frälsta av den enkla anledningen att rådet inte är här och att kommissionsledamoten instämmer i den ståndpunkt som vi klart och tydligt intar, trots att han säger att han inte anser att en förlängning av försöket är en tillräckligt bra lösning. Jag anser att vi vid denna tidpunkt, i början av december, även bör överväga den lösningen. Rådet bör verkligen beakta vår ståndpunkt, nämligen att vi eftertryckligen stöder en förlängning av denna möjlighet, som är mycket arbetsintensiv och verkar ha varit ett framgångsrikt försök som har skapat nya arbetstillfällen. Utöver detta bör försöket även utvidgas och erbjudas som en möjlighet för de nya medlemsstaterna. Det ironiska i allt detta är att medan vi här talar om att införa lägre skattesatser, att på försök tillämpa dessa låga skattesatser, finns det några regeringar i andra länder, däribland mitt land, Malta, som sedan de gått med i EU inte bara har avstått från att göra försök med låga skattesatser, utan har höjt mervärdesskattesatsen från femton till arton procent. Jag anser också att omfattningen av tjänsterna bör breddas till att även gälla andra tjänster, såsom miljötjänster och restaurangnäringen. Detta försök har visat sig vara framgångsrikt, och för att säkerställa vår trovärdighet hos de människor som har valt oss och som vi företräder bör kommissionen och rådet tillmäta ett av de få försök som verkligen har varit lyckosamt större värde.

  Paolo Costa (ALDE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag instämmer i det som mina kolleger har sagt, med risk att upprepa samma argument och åsikter.

Försöket med reducerade mervärdesskattesatser har genomförts i några medlemsstater, men olyckligtvis för alla dessa länder har det genomförts vid en tidpunkt när den europeiska ekonomin inte har varit särskilt imponerande, vilket särskilt gäller för många av de största medlemsländerna.

Inom de arbetsintensiva sektorerna har detta försök faktiskt bidragit ännu mer än vad som kunnat förutses, såtillvida att betydande sysselsättningsnivåer har kunnat upprätthållas.

Ytterligare ett argument för att fortsätta detta försök är bland annat att EU:s övergripande ekonomiska situation förändras något, om än mycket svagt för närvarande, vilket innebär att det skulle få katastrofala följder om försöket avslutades.

För det andra har försöket varit positivt såtillvida att det har föranlett förändringar av allt annat än strukturellt slag inom loppet av sex år. I mitt land, Italien, har försöket med reducerade mervärdesskattesatser till exempel sammanfallit med en åtgärd som stimulerat till renovering av byggnader via inkomstskatten – något som har rönt oerhörd framgång. Det är en veritabel succé, eftersom det både har gjort det möjligt att snabbt renovera Italiens byggnadstekniska kulturarv och förbättrat landets ekonomiska och finansiella situation.

Från finansiell synpunkt har den reducerade mervärdesskattesatsen för inkomster gjort att en enorm mängd svart arbete har kunnat avslöjas – arbete som kan beskattas till förmån för landet självt – medan denna formel från ekonomisk synpunkt förmodligen har varit den viktigaste bidragande orsaken till att upprätthålla landets samlade efterfrågan vid en tidpunkt när landets konsumtion är trög, dess produktiva investeringar låga och exporten fallande.

Till det stora antal tankar som har uttryckts lägger jag mina egna två till stöd för försöket. Jag hoppas därför att rådet slutligen kommer att lyssna på Europaparlamentets röst med tanke på att vi även har kommissionens stöd i denna fråga.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Visserligen stöder jag slutsatserna i betänkandet om miniminivån på normalskattesatsen, men det är min plikt att delge er några problem som jag har med några av vår föredragandes argument, och det gläder mig att jag har stöd av en stor majoritet i min grupp i denna fråga.

Efter moget övervägande finner jag att det är förståndigt att föreslå att högsta tillåtna normalskattesats för mervärdesskatt ska vara 25 procent. Vi skulle då få ett slags korridor mellan 15 procent och 25 procent, något som på visst sätt liknar valutaormen på sin tid.

Låt oss komma ihåg att det vid vår utgångspunkt 1992 faktiskt handlade om att vi skulle gå mot mervärdesskattesatser som låg nära varandra på den inre marknaden. Denna konvergens har i själva verket inte ägt rum, men parlamentets förslag att bestämma maximinivån för skattesatsen till 25 procent bör definitivt kunna uppmuntra oss att gå i den riktningen och därigenom förhindra en alltför stor obalans mellan skattesatserna, eftersom ett sådant tillstånd vore ofördelaktigt. Därför stöder jag detta förslag, som har godkänts av utskottet för ekonomi och valutafrågor och vid två tillfällen fått Europeiska kommissionens stöd.

Jag ska inte heller dölja mina invändningar mot den övergripande tanke som föredraganden beskriver i sin motivering och som går ut på att i grunden göra om strukturerna i skattesystemen genom att öka den indirekta beskattningen på bekostnad av den direkta. För närvarande kan jag se många fler nackdelar än fördelar med att göra detta: faran att ännu mer stimulera ett inflationstryck som redan är alltför tydligt, risken att ta kraften ur en ofta livlös efterfrågan på den inre marknaden och problemet med social rättvisa vid en sådan omstrukturering. Kort sagt, låt oss vara mycket försiktiga innan vi ger oss in på en sådan väg.

Låt mig slutligen säga något om reducerade mervärdesskattesatser i samband med bland annat arbetsintensiva verksamheter. Att inte förlänga denna åtgärd, som har positiva effekter på sysselsättningen, oberoende av vad Wolf Klinz och andra anser i frågan, skulle inte bara vara beklagligt, som ni sa, herr kommissionsledamot, utan det skulle även vara en ren katastrof för alla berörda sektorer. Jag stöder Pervenche Berès, som på ett mycket kunnigt sätt har förklarat vår oro i syfte att sätta press på rådet inför dess sammanträde den 6 december, vilket är sista chansen att nå en lösning på grundval av det förslag från Luxemburg som det brittiska ordförandeskapet har tagit upp och gett sitt stöd. Jag hoppas därför att vår resolution i denna fråga till slut ska göra intryck på rådet, som fortfarande inte har någon företrädare här i kammaren.

Herr talman! Under nuvarande förhållanden anser jag att det borde vara möjligt att ge medlemsstaterna betydligt större utrymme att bestämma vilka sektorer som ska gynnas med en reducerad skattesats, varvid de franska cateringutövarnas sak, för att bara ta ett exempel, enligt min uppfattning verkar vara en av de mest beaktansvärda. Jag vädjar därför till den nya tyska regeringen att visa större flexibilitet.

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill särskilt understryka behovet av att återbetala momsen till ideella organisationer eller välgörenhetsorganisationer. Jag skulle vilja be kommissionsledamot László Kovács att upprepa sitt stöd för denna idé, som han uttryckte vid en konferens med European Charities Committee on VAT (ECCVAT) här i Bryssel för två månader sedan.

Välgörenhetsorganisationer som Home Farm Trust – som stödjer 900 personer med inlärningssvårigheter och som har butiker i Braintree, Colchester, Newmarket, Saffron Walden och Sudbury i min egen valkrets – kan inte återfå enorma summor pengar eftersom de inte tar ut moms och erbjuder sina tjänster gratis eller till ett kraftigt subventionerat pris.

Undersökningar i Irland och i Danmark, och även i Förenade kungariket, visar att detta slukar ungefär 4 procent av välgörenhetsorganisationernas totala utgifter. Eftersom välgörenhetsorganisationer nästan utan undantag erbjuder tjänster på lokal nivå är de momssatser de betalar främst föremål för subsidiaritetsprincipen och nationellt beslutsfattande. Denna princip har redan accepterats av Europaparlamentet i betänkandet av Christa Randzio-Plath, och jag efterlyser kommissionens stöd i de beslut som ska tas före utgången av detta år. Utan detta kommer välgörenhetsorganisationerna att förlora miljontals euro varje år.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar det här förslagspaketet från kommissionen, särskilt när det gäller att minska företagens administrativa börda, och speciellt för små och medelstora företag som levererar varor och tjänster till andra medlemsstater. Att strömlinjeforma momsförfarandet för dessa företag kommer att öka effektiviteten och uppmuntra ökad aktivitet inom den inre marknaden, vilket är i linje med Lissabonagendan som det är meningen att vi alla ska fokusera på och sikta mot just nu.

One-stop shop-principen, som är en central del av paketet, kommer i slutändan att möjliggöra införandet av nya regler för gränsöverskridande handel och för tjänster från företag till konsument. I mitt eget land kommer detta att innebära särskilda fördelar för irländska företag som levererar tjänster elektroniskt via Internet till konsumenter i andra medlemsstater.

Den nuvarande normala miniminivån för mervärdesskatt på 15 procent planeras upphöra vid utgången av detta år. Kommissionen föreslår att förlänga den till 2010. Jag stödjer detta rent allmänt och särskilt stödjer jag det beslut som utskottet för ekonomi och valutafrågor tagit att genomföra en konsekvensanalys av de implicita och normala mervärdesskattesatserna i medlemsstaterna. Man bör också här överväga att låta alla medlemsstater ha samma möjlighet att tillämpa reducerade mervärdesskattesatser på vissa varor och tjänster. Vi behöver också återkomma till frågan om särskilda undantag för reducerade mervärdesskattesatser, vilket mitt eget land aldrig har ansökt om. Jag tror att det bara är nio medlemsländer – om jag är rätt informerad – som har denna förmån.

Vi behöver göra något åt detta. Restauranger, serveringar och rumsuthyrning behöver ges speciell uppmärksamhet i alla medlemsländer. I termer av arbetstillfällen och tjänster är detta områden som verkligen skulle kunna få fart på ekonomierna i hela EU just nu, eftersom turism är ett av de områden som växer. För närvarande är momssatsen på livsmedel i vissa medlemsländer alltför hög och detta behöver ses över snarast.

Jag vill påpeka att rapporten om one-stop shop-principen och återbetalning av moms i allmänhet hänsköts till parlamentet enbart som resultat av en förändring i den rättsliga grunden. Jag är ständigt bekymrad över hur ofta frågor kring rättsliga grunder kommer upp i parlamentet. Dessa är bara rådgivande vad parlamentet beträffar. Men vad är det som sker med de rättsliga grunderna? Vad är det som sker när kommissionen lägger fram förslag om olika rättsliga grunder och rådet därefter skriver om eller ändrar dem, eller i många fall inför en dubbel rättslig grund? Vi behöver klarhet i vår lagstiftning. Oklar lagstiftning är dålig lagstiftning. Vi behöver föra en öppen debatt om frågan om rättsliga grunder här i parlamentet snarast.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill än en gång tacka parlamentet för dess snabba granskning av miniminivån på normalskattesatsen – med tanke på att de nuvarande reglerna upphör att gälla den 31 december 2005 – och för föredragandens positiva bidrag. Jag förstår ledamöternas oro över att tiden är knapp, men jag vill påminna er om att kommissionen lade fram sitt förslag så tidigt som 2003 och att det är rådet som inte har varit i stånd att nå ett enhälligt beslut.

Jag ska kort kommentera några ändringsförslag. Det första ändringsförslaget gäller en begränsning av nivån på normalskattesatsen genom att fastställa en högsta nivå på 25 procent för att förhindra växande skillnader i den normala mervärdesskattesats som tillämpas av medlemsländerna. Detta skulle kräva ett nytt förslag från kommissionen och på så sätt förhindra att man i tid antar en lägsta nivå som kan tillämpas från den 1 januari 2006. Erfarenheterna säger också att det inte har någon chans att enhälligt antas av rådet.

Det andra ändringsförslaget syftar till att tillåta mer flexibilitet i momsbestämmelserna för att på så sätt göra det möjligt för medlemsstaterna att reagera på förändringar i det ekonomiska läget. Detta ligger inte i linje med det första ändringsförslaget, som just syftar till att förhindra en sådan flexibilitet när det gäller normalskattesatsen. Rent allmänt är detta förslag ännu inte det passande instrumentet för att utföra en allmän bedömning av olika momssatsers makroekonomiska effekter och de därmed förknippade effekterna på budgeten och på inkomsterna för EU:s medlemsstater.

När det gäller systemet för återbetalning av moms är jag glad att delen om one-stop shop-principen stöds av ledamöterna. Olyckligtvis kan inte kommissionen godta de föreslagna ändringarna, av följande anledningar.

Ändringsförlagen 1 och 2 berör reglering och samarbete när det gäller förfarandet för återbetalning, vilket utgör ytterligare en del av one-stop shop-principen. Ändringsförslag 3 syftar till att förlänga tidsfristen, vilket jag inte tror är nödvändigt. Ändringsförslag 4 är inte genomförbart eftersom å ena sidan en strikt tidsfrist på fyra månader för återbetalning skulle åläggas medlemsstaterna, medan det å andra sidan inte skulle föreligga någon tidsfrist för en skattskyldig person att lämna in den kompletterande information som efterfrågats. Ändringsförslaget står vidare i motsättning till det andra stycket i samma artikel, där det står att en ny period på tre månader inleds från den tidpunkt då ytterligare information mottas från den skattskyldiga personen.

Jag är övertygad om att parlamentets positiva åsikter kommer att bidra till att rådet i tid kan fatta ett beslut om förslaget om normalskattesatsen, och kommer att underlätta diskussionen om one-stop shop-principen med sikte på att de ska antas under det österrikiska ordförandeskapet.

När det gäller arbetsintensiva tjänster har jag uppmärksamt lyssnat till alla bidrag. Jag kan bara påminna er om att kommissionen redan har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att stödja att dessa infogas inom ramen för reducerade skattesatser enligt bilaga H. Emellertid är de pågående diskussionerna i rådet inte lätta.

I mitt inledande anförande förklarade jag utförligt varför jag anser att en förlängning av försöket med dessa åtgärder inte är en fungerande väg framåt. Vidare behöver vi vara mycket försiktiga, eftersom det nog är lika svårt att nå en enhällig överenskommelse i rådet om en sådan förlängning som det skulle vara att nå verklig enighet om omfattningen av den reducerade mervärdesskattesatsen som sådan.

Jag stödjer det samförstånd som uttrycks i parlamentets resolution. Detta är en mycket viktig signal till rådet om behovet av att nå en överenskommelse som tar i beaktande de intressen som EU har som helhet, samt de som varje medlemsstat har.

  Talmannen.  – Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 11.00.

SKRIFTLIG FÖRKLARING (ARTIKEL 142)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Jacques Chirac ljög avsiktligt för de franska cateringutövarna genom att få dem att tro att det var möjligt för honom att reducera mervärdesskatten på deras arbete utan att be Bryssel om tillåtelse.

Det är osäkert om rådet före årets slut kommer att nå en överenskommelse om en omarbetning av mervärdesskattedirektivet, och i synnerhet tillämpningen av en reducerad skattesats för arbetsintensiva tjänster. Om ett bemyndigande av dessa reducerade skattesatser inte förlängs på ett eller annat sätt den 1 januari 2006, kommer hela sektorer, med byggsektorn i spetsen, att med full kraft få känna av konsekvenserna av detta.

Varför har vi hamnat här? När det gäller de arbetsintensiva tjänsterna är detta ett knep för att pressa rådet till att anta en genomgripande reform av mervärdesskattedirektivet. När det gäller cateringsektorn måste direktivets bilagor ändras. Tyskland är emot detta. Man vill inte se liknande krav spira på sin egen mark, när det finns planer på att öka den indirekta skatten med 20 procent. Har Tyskland fel? Nej.

Dessa problem skulle inte finnas om medlemsstaterna hade hållit fast vid sin självbestämmanderätt i skattefrågor och kunnat utnyttja den för att stimulera sysselsättningen. Det verkliga misstaget och de verkliga felen finns hos dem som strävade efter att beröva medlemsstaterna deras självbestämmanderätt.

  Dominique Vlasto (PPE-DE). – (FR) Europeiska unionen har gjort sysselsättningen till sin högsta prioritet och ändå är den oförmögen att fatta beslut om tillämpningen av den reducerade mervärdesskattesatsen inom arbetsintensiva sektorer.

Som en följd av att rådet ständigt blockerar detta beslut är det i dag omöjligt att i medlemsländerna anpassa listan över de sektorer som får gynnas av den reducerade skattesatsen. Att blint förlänga rådets beslut år efter år är inget ansvarsfullt sätt att ta sig an dessa frågor. Den rättsliga och ekonomiska osäkerhet som vilar över dessa verksamhetsområden är inte längre acceptabel.

Inom sektorn för byggnader och offentliga arbeten har den reducerade skattesatsen, som tillämpats vid renoveringsarbeten, gjort det möjligt för tusentals små företag, som är de som mest berörs av denna åtgärd, att öka sin verksamhet och anställa arbetare.

Inom sektorn för hemvård har den reducerade skattesatsen gjort det möjligt att minska omfattningen av det illegala arbetet och att förbättra anställningsförhållandena.

När det gäller cateringsektorn, som är en viktig källa för arbeten i Frankrike, råder det inget tvivel om att en tillämpning av den reducerade mervärdesskattesatsen kommer att få samma fördelaktiga resultat i de medlemsstater som försöker tillämpa denna åtgärd.

Jag uppmanar därför rådet att ta sitt ansvar och komma fram till en överenskommelse som gör det möjligt att frigöra den potential som finns för att skapa arbeten inom arbetsintensiva sektorer.

(1) Se protokollet.