Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Måndagen den 12 december 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

13. Begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs parlamentariska immunitet
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0376/2005) av Diana Wallis för utskottet för rättsliga frågor om begäran om fastställelse av Bruno Gollnisch immunitet och privilegier (2005/2072(IMM)).

 
  
MPphoto
 
 

  Diana Wallis (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag utnyttjar denna tid som föredragande för att meddela kammaren om det beslut som utskottet för rättsliga frågor har kommit fram till. Jag gör ingen hemlighet av att det var ett svårt ärende för utskottet. Det var ett ärende där vår kollega Bruno Gollnisch bad oss, som parlament, att låta honom få åtnjuta detta parlaments immunitet. Jag vill även tacka honom för att ha varit tillmötesgående och för att ha samarbetat under utskottets utredning.

Bruno Gollnisch har åtalats enligt fransk lag – hans medlemsstats lag – för de ord han använde vid en presskonferens, vilka, efter vad som påstås, utgör något slags förnekelse av förintelsen.

Utskottet övervägde frågan vid flera sammanträden och kom slutligen med bred och övertygande majoritet fram till beslutet att det i detta fall inte skulle vara lämpligt att låta honom åtnjuta parlamentets immunitet. Utskottet ansåg att de omständigheter under vilka han hade använt de ord som den franska åklagaren påtalade inte var sådana att man öppet och ärligt skulle kunna säga att han endast utövade sitt mandat eller fullgjorde sina plikter som parlamentsledamot. Eftersom det förhåller sig så låg det inte inom utskottets ansvarsområde att undersöka frågan vidare, och utskottet fattade sitt beslut på dessa grunder. Därför låter vi inte Bruno Gollnisch åtnjuta kammarens parlamentariska immunitet, och detta är utskottets rekommendation till ordförandeskapet och till kammaren.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Roselyne Bachelot-Narquin, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Frågan om huruvida Bruno Gollnisch immunitet bör bestå eller inte är delikat. Jag har beslutat mig för att inte undandra mig mitt ansvar, utan att offentligt och helt uppriktigt tala om för Bruno Gollnisch varför jag anser att hans immunitet inte bör fastställas.

Frestelsen är stark att uttala sig om innehållet i de yttranden som har tillskrivits ledamoten från Front National. Frestelsen är stark att bara vilja minnas det judiska folkets martyrskap, genom att avfärda den enda debatt som är värd att föra, nämligen debatten om de villkor som gäller för tillämpningen av den parlamentariska immuniteten. Frestelsen är stark att förkasta en fastställelse av Bruno Gollnisch immunitet genom att endast betrakta honom som företrädare för en ideologi som nästan alla i denna församling förkastar och som det europeiska projektet är tänkt att motverka på grundval av Europatanken.

Omvänt kan frestelsen mycket väl vara stark att på detta sätt kräva att immuniteten fastställs som en del av en kollektiv reflex att se till att inga yttranden kan vändas mot någon av oss. Jag uppmanar er att inte ge efter för dessa frestelser och att inte förvandla en teknisk debatt till en debatt som tillhör historikerna. Vår församling är ingen domstol.

Diana Wallis betänkande är väl avvägt. Hon påminner oss om att immuniteten inte är avsedd att skydda Europaparlamentets ledamöter, utan att värna Europaparlamentets integritet, genom dess företrädare, och att befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden.

Det är uppenbart att Bruno Gollnisch i Lyon, i hjärtat av det universitet där han undervisar, långt från sin valkrets i nordöstra Frankrike, inte talade som ledamot av Europaparlamentet. Bruno Gollnisch lever farligt och är ständigt ute i blåsväder. I själva verket är denna form av politiskt liv utmärkande för extremhögern i Frankrike och Tyskland. Bruno Gollnisch är alldeles för kultiverad och intelligent för att inte ha insett att det fanns en risk för att hans yttranden skulle fördömas enligt fransk lag. Om han måste kasta sig huvudstupa in i en rättstvist för att förbli sina ideal trogen, då bör han inte dra in parlamentet i saken genom att få det att delta i en debatt som ligger utanför dess område.

Denna begäran om fastställelse av immuniteten, som framställdes med ert samtycke, herr Gollnisch, ligger någonstans mittemellan ett rop på hjälp utan rättslig grund, eftersom detta förfarande inte på något sätt hotar att hindra er från att utföra era uppgifter, och ett i mina ögon förbryllande försök att undandra er ert ansvar, precis som om ni till slut har drabbats av panik vid tanken på vad ni avsiktligt har satt i gång och uppenbarligen inte längre kan styra.

Jag känner ingen ovilja mot er, lika lite som jag vill stödja er, som ledamot av Europaparlamentet, i denna prövning som ni avsiktligt har förorsakat. Det är upp till er att ensam ta konsekvenserna. Kanske är det inte för sent för er att ändra er och att försona er med Frankrike, Europa och vårt plågsamma förflutna. Jag hoppas att ni kommer att lyckas med detta. Europaparlamentet kan inte göra det åt er …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Berger, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Låt mig först uttrycka min stora tacksamhet mot föredraganden, Diana Wallis. Det finns flera ledamöter i utskottet för rättsliga frågor som ägnar sig åt immunitetsärenden, men jag tror att detta var ett särskilt svårt och delikat ärende som krävde mycket moget övervägande från utskottets sida. Om jag tyder tecknen rätt tror jag också att det inte har varit särskilt lätt för henne personligen.

Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet stöder föredragandens slutsatser. Även vi anser att den immunitet som parlamentets ledamöter åtnjuter inte bör vara tillämplig i detta fall. Jag vill även ta upp en personlig anmärkning. Det som en gång var Mauthausens koncentrationsläger ligger i min hemtrakt, som även är mitt valdistrikt. Om ni fortfarande tvivlar på att koncentrationslägren verkligen har funnits, tar jag mer än gärna med er på ett besök dit. Ni skulle träffa människor som överlevde lägret och som fortfarande bor i området. I trakten finns det även människor som hjälpte det fåtal personer som lyckades fly från lägret. En kvinna som gjorde det hedras här i dag. Jag vill med dessa ord hedra hennes minne.

 
  
MPphoto
 
 

  Lydia Schenardi (NI).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! Diana Wallis betänkande om Bruno Gollnischs begäran om fastställelse av immunitet är fullständigt skandalöst, både till form och innehåll. Skandalöst eftersom de rättsliga reglerna och fastställd rättspraxis i vår arbetsordning och i utskottet för rättsliga frågor aldrig tidigare har blivit så förvanskade och överträdda. Skandalöst eftersom frågan som lagts fram för utskottet för rättsliga frågor var den exempellösa politiseringen och de politiska påtryckningarna från Bruno Gollnischs politiska motståndare. Det har krävts inte mindre än fyra förslag till betänkanden, vilka alla varje gång innehöll olika slutsatser och resonemang, för att åstadkomma det betänkande som i dag läggs fram för oss, vilket inte, låt mig påpeka detta, är det betänkande som ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor har röstat för, eftersom skälen bakom de beslut som Diana Wallis har föreslagit sedan har ändrats.

Argumentet i betänkandet för att stödja beslutet att inte fastställa Bruno Gollnischs immunitet och privilegier är att han inte använde sin yttrandefrihet för att utföra sina skyldigheter när han talade vid den presskonferens som hölls i hans politiska lokaler i Lyon den 11 oktober 2004. Vilket hyckleri och vilka lögner! I den skriftliga inbjudan till Bruno Gollnischs presskonferens angavs bredvid hans namn att han är ledamot av Europaparlamentet. Majoriteten av pressens rapporter hänvisade till hans status som ledamot av Europaparlamentet. De ämnen som Bruno Gollnisch tog upp hade dessutom med EU att göra, vare sig det handlade om Turkiets medlemskap, ratificeringsprocessen för den europeiska konstitutionen eller den så kallade Rousso-rapporten i anslutning till vissa akademikers politiska uppfattning om andra världskrigets historia i Europa.

Den fastslagna rättspraxisen i utskottet för rättsliga frågor om uppfattningar som uttryckts av ledamöter i Europaparlamentet går i detta fall i riktning mot systematiskt skydd av immunitet. Tidigare betydligt allvarligare exempel, som innefattar åtal för ärekränkning, förtal, uppror mot polisen eller till och med lagtrots, har resulterat i att immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet har upphävts. Ändå har detta inte varit fallet för vår kollega Bruno Gollnisch vilket innebär att man underminerar alla ledamöters oberoende och yttrandefrihet. Det råder inget tvivel om saken: om det här betänkandet skulle antas i kammaren skulle yttrandefriheten för alla ledamöter i Europaparlamentet bli begränsad och omfattas av andras godtycke. En ny tolkning av upphävande av immunitet för uppfattningar som ledamöterna uttrycker när de utövar sitt ämbete skulle antas, och EU:s så dyrbara demokrati och grundläggande värderingar skulle förlora sin överlägsenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Adeline Hazan (PSE).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är mycket glad över att vi äntligen kan få uttrycka våra åsikter om Bruno Gollnischs immunitet eftersom uppskjutandena av omröstningen har pågått för länge. Vi har använt tillräckligt med tid för att bedöma fakta. Jag kommer inte att här upprepa dessa uppgifter som det nu förhåller sig men jag vill betona att det är helt rätt att stödja Diana Wallis betänkande, där hon föreslår att Bruno Gollnischs immunitet ska upphävas av flera skäl.

Den första anledningen, men definitivt inte den minst viktiga, är att Bruno Gollnisch inte yttrade sig komprometterande som ledamot av Europaparlamentet. Den immunitet som alla ledamöter i Europaparlamentet åtnjuter är avsedd att skydda deras yttrandefrihet när de utövar sina skyldigheter. I detta fall utövade Bruno Gollnisch inte sina parlamentariska skyldigheter. Immunitet är inte detsamma som oansvarighet, på samma sätt som att yttrandefrihet inte kan användas för att motivera ett oacceptabelt beteende.

Det andra skälet är att Europeiska unionens värderingar som vi som ledamöter i Europaparlamentet förväntas försvara i detta fall har hånats. Långt ifrån – mycket långt ifrån – dessa humanistiska värderingar försökte Bruno Gollnisch, som är en god elev till Jean-Marie Le Pen, konkurrera med sin mästare när det gäller att provocera med de yttranden han gjorde vid presskonferensen. Vi måste därför starkt fördöma dessa yttranden.

Det tredje och sista skälet är slutligen att det i de argument som Bruno Gollnisch för fram inte finns någon som helst indikation på fumus persecutionis. Bruno Gollnisch är oförmögen att acceptera konsekvenserna av sina yttranden och påstår sig vara ett offer för futtiga politiska förfaranden avsedda att få bort honom från den politiska scenen. Det är lite magstarkt mot bakgrund av de extremt chockerande yttranden han gjorde fullt medveten om, det är jag övertygad om, de slag han utdelade mot vår demokrati.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI).(FR) Herr talman! Enligt artikel 7 får jag inte tala under debatten. Jag avser inte att tala under debatten men enligt artikel 7 har jag ändå rätt att korrigera en felaktig anklagelse. Enligt det tredje stycket i artikel 7.8 har jag rätt att tala på grundval av artikel 145, och artikel 145 ger mig tre minuter för att göra ett personligt uttalande.

Om ni tillåter, herr talman, och utan att jag talar under debatten vars resultat i vilket fall som helst är avgjord i förväg, vill jag, enligt bestämmelserna i artikel 7, tala i tre minuter på grundval av artikel 145 för att uttrycka min åsikt om anklagelser som riktas mot mig personligen. Jag talar därför inte om innehållet i debatten, utan endast om de anklagelser som några talare framfört mot mig. Roselyne Bachelot trodde att hon kunde säga – och det är en vida spridd uppfattning – att jag hade talat i hjärtat av universitetet. Det är fullständigt felaktigt. De yttranden jag har kritiserats för gjordes vid en presskonferens, som arrangerades i anslutning till mina politiska uppdrag, under vilken, som en annan talare, Lydia Schenardi, sade, jag besvarade journalisternas frågor, en punkt som inte är särskilt omtvistad. Om jag inte har rätt att ge detta slags svar, då borde inte journalister ha rätt att ställa frågor om andra världskrigets historia. Det tycker jag är ganska uppenbart och jag sa inte dessa ord som akademiker även om de akademiska myndigheterna, på order från den franska regeringen, försökte undergräva att jag skulle betraktas som oskyldig till dess skuldfrågan avgjorts och dömdes för detta av regeringsrätten, vår högsta förvaltningsdomstol.

För det andra påstod Maria Berger att jag hade förnekat att koncentrationslägren och särskilt Mauthausenlägret ens existerat. Fru Berger! Jag har aldrig förnekat att koncentrationslägren existerat, och definitivt inte Mauthausenlägret. Förekomsten av gaskamrarna vid Mauthausen förnekades av Claude Lanzmann, regissören till filmen ”Shoah”, och inte av mig, som tvärtom högt och tydligt sa att de existerat. Jag tror att dessa två klargöranden är mycket viktiga, herr talman. När det gäller varje möjligt återtagande och förhalning från kommissionens sida, hade jag personligen ingen som helst del i denna affär. Jag vill påpeka, som min kollega sade, att Frankrikes president Jacques Chirac nyligen hävdade att det inte kan finnas någon officiell historisk sanning. Jag undrar hur det kommer sig att jag kan kritiseras för yttranden som just har upprepats av statsöverhuvudet, den ansvarige för domstolarna, och hur det kommer sig att de rättsliga förfarandena emot mig kan motiveras på grundval av en kommunistisk lag, Gayssotlagen, som Jacques Toubon beskrev som en stalinistisk lag när den antogs. Det ska bli intressant att se vad Jacques Toubon har att säga i frågan om min immunitet. Det var allt jag hade att säga till kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy