Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Måndagen den 12 december 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

16. Tillämpning av en lag om reglering av stadsplaneringsverksamhet
MPphoto
 
 

  Talmannen.  – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0382/2005) av Janelly Fourtou för utskottet för framställningar om påståendena om otillbörlig tillämpning av lagen om reglering av byggaktivitet (LRAU – Ley reguladora de actividad urbanística) och dess konsekvenser för gemenskapsmedborgarna (framställningarna 609/2003, 732/2003, 985/2002, 1112/2002, 107/2004 med flera) [2004/2208(INI)].

 
  
MPphoto
 
 

  Janelly Fourtou (ALDE), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I många år har det milda klimatet, det vackra landskapet, de låga priserna samt de lokala invånarnas värme och vänlighet lockat tusentals européer att köpa fastigheter i den spanska regionen Valencia.

För att möta den ständigt stigande efterfrågan och för att förhindra spekulation antog den självständiga regeringen i Valencia 1994 en lag om markutveckling: Ley reguladora de la actividad urbanística (LRAU). Europaparlamentet har sedan dess mottagit tusentals framställningar om tillämpningen av just denna lag. Upphovsmännen till framställningarna klagar på att projekt för rekreationsområden och markutveckling inkräktar på ett otillbörligt sätt, som de ser det, på deras rättigheter som fastighetsägare. Kritiken gäller både innehållet – rättslig, ekonomisk och miljömässig legitimitet för sådana projekt – och formen – dålig information, bristande insyn, allt för korta tidsfrister för att inge klagomål och lämna förslag, samt för låga ersättningsnivåer. De känner sig maktlösa inför en situation som är mycket komplex, eftersom det juridiska och politiska ansvaret på detta område delas mellan den spanska regeringen beträffande markförordningar, den självständiga regionen Valencia beträffande lokal lagstiftning om planbestämmelser, samt kommunerna, som på grundval av både den spanska och den regionala lagstiftningen genomför program som de anser legitima.

För att bekanta sig med situationen på plats sände utskottet för framställningar två delegationer, en 2004 och en 2005, för att samla in information från de olika berörda parterna. I egenskap av föredragande var jag med i den andra delegationen. Jag var mycket imponerad av antalet framställningar, och det som stod i dem, liksom deras tro på gensvar från EU, fann jag mycket rörande. Jag värdesatte också den uppmärksamhet som myndigheterna i Valencia ägnade åt oss, samt deras samarbetsvilja.

Regionen Valencia är medveten om problemen och håller för närvarande på att utarbeta en ny lag, Ley Urbanística Valenciana (LUV), som kommer att ta upp de klagomål som upphovsmännen till framställningarna ingett. I en anda av öppenhet har också regeringen i Valencia uppmanat Europaparlamentet att lägga fram förslag som det anser nödvändiga.

EU kritiseras ofta för att vara långt ifrån sina medborgare, och detta är ett bra tillfälle att visa motsatsen: att Europaparlamentet lyssnar på medborgarna genom sitt utskott för framställningar. Problemet är dock att vi inte kan förbigå vår myndighet, eftersom vi absolut inte kan inge medborgarna falska förhoppningar som är omöjliga att infria. Mot bakgrund av fakta och gemenskapens behörighet uppmanar vi därför Europeiska kommissionen att fortsätta att se till att anbudsförfarandet följs och att övervaka överträdelser av miljödirektiven. Kommissionen reagerade redan på våra uppmaningar den 21 mars genom att inleda ett överträdelseförfarande mot Spanien för att landet inte har genomfört direktivet om offentlig upphandling

Vi har krävt att den regionala regeringen och kommunerna ska ge alla som berörs av LRAU hjälp som gör det möjligt för dem att planera en eventuell process rörande rättelse eller ersättning. Vi begär att hänsyn ska tas till alla miljöfrågor som har betydelse för Europas framtid i alla projekt.

Jag vill tacka alla de ledamöter som visat sådan entusiasm för detta ämne och förbättrat mitt ursprungliga betänkande, men jag vill påminna dem om att vi endast kan agera inom ramen för gemenskapens behörighet och att det finns litet handlingsutrymme. Vårt svar beror på, och har berott på, vårt temperament och vårt engagemang. Vissa gör en hel del, andra gör inte tillräckligt. Jag själv har försökt att gå en medelväg, och det är i den andan som Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa kommer att lägga fram några ändringsförslag som endast syftar till att på nytt rikta in oss på våra insatser.

Jag är frestad att berätta för de unionsmedborgare som berörs av LRAU att vi har hört dem, att vi är bestörta över situationen och att vi inte är här för att döma, utan för att försöka utöva påtryckningar för att garantera att alla blir hörda och respekterade, och att en rättvis och välavvägd lösning slutligen nås. Jag hoppas att detta betänkande kommer att lyckas, att situationen slutligen blir rättvis för alla och att utskottet för framställningar återigen kommer att kunna visa att vi är en viktig länk i relationen mellan medborgarna och Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Föredraganden Janelly Fourtou och hennes kolleger i utskottet för framställningar har arbetat mycket hårt med detta betänkande, ett initiativ från parlamentet som svar på tusentals framställningar som utskottet har mottagit. Jag vill tacka alla inblandade för deras arbete och deras värdefulla bidrag till denna svåra och känsliga debatt. Detta är verkligen en angelägen fråga för många EU-medborgare, vilket framgår av det antal framställningar som har mottagits.

Två undersökningsgrupper skickades till Valencia, vilket gav utskottets ledamöter tillfälle att träffa företrädare för alla de berörda och att få förstahandserfarenhet av situationen på plats. Ni känner bättre än några andra till vilka frågor det gäller.

Janelly Fourtou tar i sitt betänkande upp en rad viktiga ämnen som har uppmärksammats politiskt av parlamentet. Kommissionen har inom ramen för sina befogenheter granskat denna fråga främst ur den gemensamma marknadens synvinkel. För att uttrycka det konkret har vi analyserat den del av den spanska lagstiftningen som handlar om offentlig upphandling. Jag kommer att koncentrera mig på detta.

Kommissionen anser att godkännandet av integrerade handlingsprogram i enlighet med Valencias lag om markanvändning innefattar tilldelning av offentliga kontrakt om arbete och tjänster. Tidigt i denna process ansåg kommissionen att Valencias lag om markanvändning gav anledning till frågor när det gäller EU:s lagstiftning om offentlig upphandling. Kontrakt tilldelades utan insyn eller publicering i Europeiska unionens officiella tidning. Det fanns inga objektiva kriterier för urval eller tilldelning och inga lämpliga prisbestämmelser, och det rådde inte lika villkor för alla dem som var intresserade av affärsmöjligheten. Kommissionen beslutade därför att inleda överträdelseförfaranden mot Spanien i denna fråga och skickade en formell skrivelse den 21 mars 2005.

Sedan dess har vi arbetat tillsammans med berörda myndigheter för att rätta till de brister som upptäcktes vid tillämpningen av den nuvarande lagen. Men det utkast till ny lag som lämnades in till de avdelningar som jag ansvarar för bidrar inte till att rätta till alla de problem som har påträffats. Dessutom har den praktiska situationen inte förändrats. De offentliga myndigheterna fortsätter att tilldela offentliga kontrakt utan att följa lämpliga anbudsförfaranden. Eftersom det således inte har gjorts några framsteg planerar jag att om några dagar skicka en skrivelse till de behöriga myndigheterna i Spanien och be dem att vidta lämpliga åtgärder för att rätta till situationen.

Det kan vara synnerligen komplicerat att göra planeringskrav och lagar om upphandling förenliga. Detta får dock inte tjäna som ursäkt för att inte tillämpa EU:s regler om upphandling. Dessa regler gagnar de offentliga myndigheterna genom att öka konkurrensen om offentliga kontrakt och genom att sänka priset på arbete, material och tjänster. Därför kan ni räkna med att jag åtar mig att se till att EU:s regler om upphandling följs i all lagstiftning som kommer att antas i framtiden, både i fråga om formuleringar och när det gäller den praktiska tillämpningen.

I Janelly Fourtous betänkande togs också en rad andra frågor upp, men eftersom de ligger utanför gemenskapens behörighetsområde kan kommissionen inte behandla dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! Som medlem i den andra delegationen från Europaparlamentet som besökte de spanska myndigheterna i Madrid och de regionala och lokala myndigheterna i den självständiga regionen Valencia i juni 2005, och som sammanträffade med personer som lämnat in framställningar, är jag tacksam för att jag kan uppge offentligt att alla huvudaktörer visade mycket stor vilja att samarbeta med parlamentsledamöterna och de bekräftade att de förstod och var angelägna om legitima, men inte olagliga, krav från medborgarna.

Föredraganden, Janelly Fourtou, har genomfört ett kraftprov under utarbetandet av betänkandet för utskottet för framställningar, och hon har på ett skickligt sätt använt sin urskiljningsförmåga att behålla de mest grundläggande delar som är lämpliga att ta med i ett betänkande som parlamentet ska rösta om genom att hålla sig till arbetsordningen och sina rättsliga skyldigheter, och att inte överskrida dem.

När utskottet för framställningar röstade om Janelly Fourtous betänkande smög sig tyvärr ändringsförslag in i texten, vilka rör subsidiaritetsprincipen, liksom klagomål som inte innehöll några relevanta bevis.

Vi stöder därför ändringsförslagen från föredraganden och ledamöter i hennes grupp, i vilka en del detaljer tas bort. I dessa ändringsförslag återställs värdigheten i den delen av texten som inte är lagstiftning, och det får naturligtvis inga följder. Vi försöker dessutom för vår del att få igenom våra ändringsförslag för att förbättra den oacceptabelt didaktiska och högdragna tonen, särskilt i punkterna 6 och 11, som är förolämpande för en medlemsstat. Särskilt i ändringsförslaget till punkt 11 belyses det mer allmänna problemet med överdriven urbanisering av stränderna vid Medelhavet i allmänhet och betonas hur miljöskyddet generellt sett ser ut.

Genom vårt ändringsförslag ändras, när det gäller skäl Ι, textens vaga ton och erinras om de överträdelseförfaranden som redan tillämpas i enlighet med artikel 226 i fördraget och i gemenskapslagstiftningen, vilket kommissionsledamoten nämnde, och detta är skälet till att vi uppmanar alla som röstar ja till betänkandet att rösta ja till dessa ändringsförslag. Om ledamöterna vill rösta ja till betänkandet är upp till dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att Michael Cashman inte är närvarande. Han kan inte delta i debatten i kväll på grund av resproblem. Annars skulle han ha varit talesman för PSE-gruppen i debatten.

Betänkandet är synnerligen viktigt av en rad orsaker, därför att det syftar till att visa Valencias medborgare att Europaparlamentet inte bara är ett lagstiftande organ – vilket det naturligtvis är – utan också ett språkrör för EU:s folk när deras rättigheter är hotade. Jag vill också säga att PSE-gruppen inte kommer att acceptera några ändringsförslag som syftar till att försvaga betänkandet. Betänkandet är redan ett kompromissbetänkande och det är inte så starkt som jag naturligtvis skulle önska att det var.

Det är oacceptabelt att invånare i delar av Valencia drabbas av att deras egendom har exproprierats eller kan komma att exproprieras av den autonoma regionen, vilket leder till att byggherrarna blir rikare. Det är särskilt viktigt att kräva tillämpning av de direktiv som hör till något annat av kommissionens ansvarsområden än den inre marknaden. Jag syftar specifikt på 2001 års direktiv om strategiska bedömningar av miljöpåverkan och direktivet från 2000 om förnuftig användning och skydd av vattentillgångar, och alla dessa tas upp i klagomålen. Det är faktiskt också viktigt att vi försöker finna metoder att påverka Valencias regionala regering att införa ett moratorium för nya projekt innan man har genomfört en tillfredsställande ny lag som fullt ut uppfyller Europeiska unionens krav.

Det är också viktigt att medborgarna har rätt till domstolsprövning och att de inte förs bakom ljuset när det gäller förslag som rör deras egendom, vare sig när de köper en fastighet eller när de äger den. Det är orimligt att medborgare ensidigt berövas sin egendom.

Låt mig ta upp en annan fråga. Jag är säker på att min kollega inte skulle ha någonting emot att jag fäster kommissionsledamot Charlie McCreevys uppmärksamhet på vad som hände i Irland i fredags när 100 000 människor marscherade för att uttrycka sin vrede över Bolkesteindirektivet, som han för närvarande har ansvaret för. Eftersom kommissionsledamoten är i kammaren i kväll vill jag att han ska vara medveten om detta allvarliga uttryck för EU-medborgarnas oro.

 
  
MPphoto
 
 

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag gratulerar min kollega Janelly Fourtou till hennes väl avvägda betänkande. Vi i ALDE-gruppen kommer naturligtvis att stödja våra egna ändringsförslag, men inte andra ändringsförslag som syftar till att försvaga betänkandet ytterligare.

Detta handlar om medborgarnas rättigheter. Det kanske är ännu viktigare att detta är en rättighet av verkligt central betydelse för Europeiska unionen. Den fria rörligheten i Europeiska unionen har varit en verklig framgångshistoria, och när våra medborgare väljer att utnyttja denna rätt genom att bo i en annan medlemsstat, ofta som pensionärer, förtjänar de vårt skydd och stöd. Många av dem gör den största ekonomiska investering de någonsin kommer att göra i sina liv genom at köpa fast egendom.

Detta är vad som hände medborgare i en region i en medlemsstat. De har vänt sig till oss i tusental för att förklara att ett katastrofalt fel har begåtts. Värdet på deras egendom utplånas genom en lag om exploateringskontroll som inte verkar fungera. Jag anser att vi har utarbetat ett väl avvägt betänkande som även i fortsättningen kommer att sätta press på myndigheterna i Valencia.

Det finns tre saker som vi måste göra. Vi måste förvissa oss om att ni, herr kommissionsledamot, fortsätter att genomdriva EU-lagstiftningen där ni kan. Vi måste förvissa oss om att de medborgare som har vänt sig till oss kan få någon form av ersättning eller domstolsprövning, och därför måste vi fortsätta att utöva påtryckningar på de spanska myndigheterna.

Jag måste också be er om följande, herr kommissionsledamot: Vi ber våra medborgare att flytta och bosätta sig på annat håll, och vi vill inte se detta slags scenario upprepas. Vi ska inte lägga oss i medlemsstaternas marklagstiftning, som är deras egen angelägenhet, men kan vi inte få några slags råd, riktlinjer och information till våra medborgare som köper fastigheter i en annan medlemsstat?

Vi vill inte att detta ska upprepas. Vi vill inte uppträda förmyndaraktigt mot våra medborgare, men vi vill stödja dem när de utnyttjar den rätt till fri rörlighet som är så värdefull för oss alla.

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Vi har att göra med en grundläggande EU-fråga, en fråga om rättigheter. Vi kan inte tillämpa gemenskapslagstiftningen utan att ta upp markplaneringsskandalen i Medelhavsområdet. Vi kan inte ens tillämpa fördraget med avseende på de mänskliga rättigheterna, och vi kan inte heller tillämpa direktiven om offentlig upphandling, ramdirektivet om vatten eller direktivet om strategiska miljökonsekvensbedömningar utan att ta upp vad ordföranden för arkitektkollegiets högsta råd i morse beskrev som en markplaneringens mardröm. Han sa att Medelhavskusten går upp i sömmarna, att området lider av den stora överbefolkningen och att oåterkalleliga effekter kommer att efterlämna mycket allvarliga ekologiska skador.

Vi måste få ett slut på denna mardröm, som kränker människors rättigheter, så snart som möjligt. Många tusentals människor – den övervägande majoriteten av dem är invånarna i Valencia – lider av konsekvenserna av denna situation.

En hållbar miljö är inte förenlig med denna modell. Jag anser att EU måste reagera kraftfullt och snabbt på överträdelserna av gemenskapsdirektiven.

I detta syfte har vi alla tagit fram detta betänkande, tack vare två års utmärkt arbete i utskottet för framställningar, vilket enhälligt antog betänkandet. Nu vill vissa personer som röstade ja i utskottet för framställningar oåterkalleligt förstöra betänkandet. Jag anser inte att det är ett särskilt ärligt uppträdande. Jag anser att medborgarnas miljöintressen är viktigare än de intressenter som vill bebygga hela Medelhavskusten.

 
  
MPphoto
 
 

  Graham Booth, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Samtidigt som vi verkligen sympatiserar med de medborgare som befinner sig i denna olyckliga situation anser vi i UK Independence Party att markrofferiet i Valencia är en fråga som borde ha lösts genom bilaterala avtal mellan Spanien och de enskilda länder som berörs. I stället misstänker jag att Europaparlamentet ännu en gång kommer att misslyckas genom att använda alltför grova metoder.

Stadsplanering är ett område som måste finnas kvar på lokal nivå för att det ska finnas förståelse för lokalområdenas behov. En centraliserad politik skulle göra problemet mer komplicerat i stället för att underlätta det. Detta har vi sett gång på gång när det gäller så kallade Europaprojekt. Låt mig påminna er om några exempel.

För det första har vi den gemensamma fiskepolitiken med dess mycket skadliga kvotsystem. Även om den har hyllats som ett miljöprojekt har den åstadkommit obotliga skador på fiskbestånden. En enormt stor andel av fiskfabrikerna i Förenade kungariket har tvingats stänga och lokala fiskeekonomier har ödelagts. Och hur kan vi tala om katastrofer utan att nämna den gemensamma jordbrukspolitiken, som skapade vinsjöar och smörberg och som nu ger kommissionsledamot Peter Mandelson lika mycket huvudvärk som jordbrukarna i utvecklingsländerna? Genom att skydda den franske småjordbrukaren håller Jacques Chirac i själva verket världen som gisslan. I stället för att stabilisera priserna på råvarumarknaderna skadar EU just de människor som unionen säger sig vilja hjälpa.

Situationen för de icke-spanska medborgarna i Valencia, däribland många brittiska medborgare, bör lösas av de regeringar som berörs. Jag beklagar att den brittiska regeringen inte har slutit något bilateralt avtal med Spanien om denna fråga. I stället ser vi hur EU:s bläckfiskbyråkrati ännu en gång utnyttjar enskilda individers olycka för att inkräkta på medlemsstaternas suveränitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Låt mig först helhjärtat tacka alla de som deltagit i denna framgångssaga, där det sista kapitlet borde bli antagandet av betänkandet. Jag är framför allt glad över att framställningarnas upphovsmän har satt sin tillit till Europeiska unionen och utskottet för framställningar som jag har äran att vara ordförande för. Jag är också mycket glad över att ombudsmannen i regionen Valencia har erbjudit sin hjälp under utarbetandet av betänkandet och under vårt framgångsrika sökande efter en lösning på frågan. Det gläder mig dessutom att det arbete som genomfördes av de ledamöter i vår delegation som besökte regionen i juni var så produktivt. Delegationen leddes av Michael Cashman, vice ordförande i utskottet för framställningar, och i den deltog också Janelly Fourtou, som jag också vill tacka för utarbetandet av betänkandet. I övrigt deltog Marie Panayotopoulos-Cassiotou, som jag också vill tacka, och chefen vår vårt utskotts sekretariat. Det omfattande arbete som utförts har lett fram till detta betänkande.

Framställningarna, som ursprungligen lämnades in av Charles Svoboda på den Valenciabaserade organisationen Abusos Urbanísticos No vägnar, efter en kampanj, samt av herr och fru Schuckall och fru Perret, undertecknades av över 10 000 personer. Till att börja med, hade det varit förlåtligt om man frågat sig om framställningarna behövde undersökas vidare, men det blev snart uppenbart att det behövdes. Skälet till detta var inte bara att principerna för miljöskydd och bestämmelserna om tilldelning av offentliga kontrakt hade överträtts, utan framför allt att de grundläggande mänskliga rättigheterna hade kränkts. Med detta menar jag äganderätten, och dessutom äganderätten för människor som levde under mycket knappa förhållanden och som inte ville något hellre än att tillbringa resten av sitt liv i de småhus de hade byggt.

De samtal vi förde med framställningarnas upphovsmän, både under delegationens sökande efter fakta och under våra möten, visade oss tragedins fullständiga omfattning för dessa människor som hade blivit fråntagna en så stor del av deras egendom. Erfarenheterna bland dessa människor som hade upptäckt att de berövats en del av sin egendom utan att de kände till det, och att deras grundläggande rättigheter allvarligt hade kränkt, var verkligen skrämmande.

Vårt utskott antog Janelly Fourtous betänkande enhälligt, med endast en nedlagd röst. Betänkandet var resultatet av en kompromiss och av diskussioner med utskottet om ändringsförslagen. Jag anser därför att detta betänkande bör antas av parlamentet utan ändringar, som kan förvränga innehållet. Eftersom det redan har antagits enhälligt en gång, skulle det glädja mig mycket om parlamentet också antog det.

Mina damer och herrar! Vårt mål är att en ny lag ska antas i Valencia. Dess företrädare har redan lovat att göra det, vilket är ett bevis på parlamentets och utskottets effektiva arbete. I denna lag ska vederbörlig hänsyn tas till de mänskliga rättigheterna och till bestämmelserna om offentliga kontrakt som rör miljön. Ytterligare en fråga som måste tas upp är ersättning till skadelidande parter. Vi uppmanar därför regeringen i Valencia att föra detaljerade register om varje enskilt fall och att vid behov erbjuda lämplig ersättning.

Jag hoppas att kommissionsledamot Charlie McCreevy, som är här på Europeiska kommissionens vägnar, kommer att göra sitt bästa för att se till att inga fler orättvisor uppstår och att fel som tidigare begåtts rättas till.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos José Iturgaiz Angulo (PPE-DE).(ES) Herr talman! Jag måste naturligtvis börja med att tacka Janelly Fourtou för att hon utarbetat detta betänkande, ett betänkande som – vilket vi nämnt redan – har inneburit många diskussioner och mycket arbete. Låt oss inte glömma bort att detta betänkande – vilket också har sagts här tidigare – har behandlats på ett särskilt sätt i utskottet för framställningar: två delegationer från parlamentet har besökt regionen Valencia för att diskutera och behandla denna fråga.

Jag anser dock att denna fråga kommer att slutföras i dag och att den socialistiska modellen för markplanering, som funnits i regionen Valencia och som socialisterna tillämpade när de var vid makten, kommer att ifrågasättas genom detta betänkande. Detta blir konsekvenserna. Det gläder mig därför att, som Marcin Libicki sa, Europaparlamentet från och med nu till följd av detta nya betänkande, vilket jag tror att parlamentet kommer att godkänna, bland annat varmt välkomnar det initiativ som den nuvarande regeringen i Valencia ska förhandla om och att den ska utarbeta en ny lag som ersätter den tidigare av socialisterna inrättade lagen.

Jag vill särskilt betona att denna nya lag som ska utarbetas och tillämpas bland annat kommer att innehålla två grundläggande punkter: för det första att den nya lagen ska tillämpas i enlighet med befogenheterna inom området för markplanering, vilka helt och hållet tillfaller Valencias regering, och för det andra att betänkandet också godkänner en rad rekommendationer, så att lagstiftningen kan ta hand om klagomål som kan ha uppstått eller kan komma att uppstå vid tillämpningen av den tidigare LRAU-lagen. Med andra ord, alla rättigheter för de medborgare som har ingett klagomål till utskottet för framställningar kommer nu att garanteras.

Herr talman, mina damer och herrar! Jag är säker på att den lämpliga lösningen kommer i och med att LRAU-lagen, som inrättades av den tidigare socialistregeringen, kommer att försvinna, och jag är övertygad om att den lämpliga lösningen kommer att vara att tillämpa den nya lag som Folkpartiets regering i regionen Valencia har för avsikt att inrätta.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: OUZKÝ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Joan Calabuig Rull (PSE).(ES) Herr talman! Jag vill först tacka Janelly Fourtou för det arbete hon har utfört i utskottet. Hon har haft en öppen inställning och vi har kunnat diskutera många kompromissförslag till ändringar. Vi vet också att hon har haft ett svårt uppdrag att utföra, eftersom detta är en fråga där man inte kan föreställa sig hur många intressen som står på spel och därmed vilken press vi har på oss.

För det första vill jag framhålla att tusentals EU-medborgare har bott i Valencia under decennier, att flera miljoner besöker oss varje år och att dessa människor är belåtna med att leva i vårt samhälle och belåtna med de tjänster av hög kvalitet som de i allmänhet får ta del av i sitt dagliga liv. Vi talar därför om ett gästvänligt land. Majoriteten av befolkningen där och av dem som vill komma dit är lyckliga över att kunna dela sina liv med oss.

Det bör också noteras att de flesta kan lösa sina problem på lämpligt sätt i domstolarna, och på många håll hanteras problemen av vissa lokala myndigheter. Men många människors problem kan inte lösas och vi har för närvarande ett stort antal personer vars problem kvarstår. Jag är därför bedrövad över att klagomålen om otillbörlig markplanering har ökat mycket påtagligt under de tre senaste åren.

Som medborgare i Europeiska unionen, född och bosatt i Valencia, beklagar jag djupt att vi behöver hålla denna debatt, men vi måste komma ihåg att om så är fallet beror det på att de klagomål som framförts till parlamentet kommer från tusentals EU-medborgare som anser sig drabbade av otillbörlig markplanering. Jag vill betona att denna situation som vi står inför i Spanien och i övriga Europa är mycket ovanlig och har, inte att förglömma, lett till formella protester från sjutton EU-ambassadörer.

Andra spanska regioner har lagar som liknar LRAU. Chefen för autonoma regioners sekretariat för markplanering och miljö kom hit för att tala om att lagen var mycket bra. Trots att andra regioner har liknande lagar har de tydligen aldrig haft problem av denna omfattning.

Jag vill därför hävda att det är rätt att vi bör ta upp medborgarnas bekymmer. Jag tror att myndigheterna ville att delegationen som reste dit skulle komma med förslag och enligt min mening är detta vad utskottet har gjort. Jag anser att vi måste kräva respekt för medborgare som står inför ekonomiska grupper med oerhörd makt, och mot vilka medborgarna ofta är ganska försvarslösa. Jag anser att vi kan bidra till det som Carlos José Iturgaiz föreslog: att inte behöva upprepa denna debatt utan få ett slut på denna situation. Om vi inte verkar för dessa lösningar nu, är det uppenbart att vi i framtiden dessvärre kommer att behöva ta itu med problemet på nytt.

Som sagt vill jag som invånare i Valencia att dessa problem ska lösas och att den regionala regeringens inkompetens inte ska förstöra vårt rykte så som nu sker i många EU-medborgares ögon. Det har vårt samhälle inte gjort sig förtjänt av.

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE).(ES) Herr talman! Låt mig först av allt lyckönska föredraganden Janelly Fourtou till det arbete hon har utfört, samtidigt som jag beklagar att resultatet därefter förändrades under slutbehandlingen genom godkännandet av vissa ändringsförslag, vilket undergrävde det som ursprungligen var ett rimligt betänkande.

Mina damer och herrar! Det som slutligen läggs fram för oss i dag är en blandning av ansvarslös populism från ledamöter som till varje pris önskar tillgodose sina landsmän bosatta i Spanien och från de spanska parlamentsledamöter som har bestämt sig för att bedriva lokal- eller regionalpolitik i Europaparlamentet – från än den ena, än den andra sidan har ni sett prov på detta.

Denna kombination av två sorters ansvarslös populism leder till sådana förvillelser som de som kan komma att gå till omröstning här om inte texten ändras. Det är sorgligt att se Europaparlamentet förvandlat till en regional lagstiftare, som helt förvanskar subsidiaritetsprincipen genom att föreskriva för en autonom region vad den måste göra, hur den ska lagstifta, när den kan bevilja bygglov och under vilka villkor.

Jag förstår och instämmer verkligen i kritiken av lagen och jag instämmer givetvis i kritiken av hur den tillämpas av regeringen i Valencia – av lagen och dess tillämpning.

Mina damer och herrar! Europaparlamentet är dock inte en vallfartsort som människor kan ta sin tillflykt till som en sista utväg när allt hopp har uttömts överallt annars. Detta är en seriös institution och allt man kan uppnå genom att här lägga fram en resolution av detta slag är att ge medborgarna ett falskt intryck, då resolutioner godkänns som kommer att bli helt verkningslösa, eftersom det är i parlamentet i Valencia som problemet kommer att lösas. Detta ger upphov till ett rykte som på intet vis förbättrar arbetet i denna kammare och som inte heller ökar den respekt vi begär att medborgarna ska känna för vårt arbete.

Jag håller således helt med i kritiken mot markplaneringen i Valencia: kritiken mot lagen och kritiken mot regeringen. Att ta upp detta i parlamentet är som att här protestera mot förseningar i Londons tunnelbana. Jag anser inte att Europaparlamentet är rätt forum för detta och vad vi är i färd med att göra genom att godkänna ett dokument av detta slag är att förvanska själva det institutionella systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernat Joan i Marí (Verts/ALE).(EN) Herr talman! Jag vill inte med mitt anförande uttrycka något slags ringaktning för regionen Valencias autonomi. Under alla omständigheter anser jag att regionens autonomi är otillräcklig med tanke på de verkliga behoven i detta område i Katalonien.

Sedan anser jag att det är nödvändigt att införa ett krav på en gemensam EU-vision när det gäller markplanering och miljöskydd. Jag antar att de som spekulerar i fastigheter drar nytta av att Valencias autonomi är så svag. Detta är en grogrund för korruption i stor skala. Det är nödvändigt med en samstämmighet i EU för att undvika politiska åtgärder som hotar rationell EU-planering och miljön. Stater, regioner och självstyrande områden bör spela en roll vid utformningen av denna samstämmighet. Om man inte arbetar i riktning mot detta mål kommer det att leda till att sådana områden som Valencia och Balearerna, där byggnadsverksamhet är den viktigaste ekonomiska verksamheten, får uppleva hur hela deras territorium hamnar i riskzonen. Det är redan en ganska stor anomali att byggsektorn är den mest lönsamma verksamheten i vår del av världen. Om det inte går att få slut på detta kommer det att innebära att vissa företagsgrupper blir rikare, vilket kommer att leda till mycket stora sociala, miljömässiga och ekonomiska problem inom den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt mig först säga att denna fråga behandlades i ett betänkande för så länge sedan som i maj 2004, från utskottet för framställningar, i vilket allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och överträdelser av gemenskapsrätten påvisades genom hänvisning till konkreta fall.

I juni i år reste en parlamentsdelegation till Valencia för att samla in information, där deltagarna intervjuade olika parter, företrädare för allmänheten och invånare i regionen samt företrädare för de regionala myndigheterna och författningsdomstolen.

Vi måste komma ihåg att den aktuella lagen om reglering av byggaktivitet i Spanien tilldelar markägarna 90 procent av byggnadsrätten och att det är ett egendomligt drag i den berörda lagen – lagen om markexpropriering – att den tvingar markägarna att lämna över 10 procent av sin mark, utan ersättning, till vilket lokalt organ som helst som avser att bygga på marken. Vi måste också vara medvetna om att många ägare har lidit verklig skada på grund av dessa byggaktiviteter, och att en del planerad bebyggelse har haft förödande konsekvenser för miljön och den ekologiska balansen inom många kustområden och särskilt för den framtida vattenförsörjningen, vilket är en annan fråga som angår Europeiska unionen.

Jag är därför glad över att höra att regionen Valencia har sett över lagen och redan har utarbetat en ny lag som ska ersätta den. Vi måste noga försäkra oss om att den lagen framför allt omfattar en otvetydig definition av vad som menas med ”det allmännas intresse” för att garanterat förebygga den överväldigande risken att ”det allmännas intresse” används som försvar för expropriering som utförs snarare för att främja privata än allmänna intressen.

Det måste också finnas bindande kriterier för ersättning för expropriering och dessa måste grundas på normer och principer som är erkända i EG-domstolens och Europadomstolens rättspraxis. Detta är emellertid ett specialfall och parlamentet måste vara försiktigt så att det inte inger allmänheten för stora förhoppningar som kan komma att visa sig omöjliga att infria.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE).(ES) Herr talman! Jag vill först ta upp två saker innan jag går in på sakfrågan.

För det första riktar sig de klagomål vi diskuterar här mot en i vederbörlig ordning stiftad lag, som godkänts av ett regionalt parlament i enlighet med dess behörighet och som inte ogiltigförklarats av förvaltningsdomstolen.

För det andra gäller den kritik som vi uttalar på intet sätt olagliga handlingar: Spanien är ett land med garantier, med ett öppet rättsväsende, med de europeiska domstolarna som sista instans, och det är deras uppgift att göra moraliska bedömningar i enlighet med den tydliga straffrättsliga principen: inget straff utan lag, inget straff utan brott.

Jag förstår de synpunkter som Ignasi Guardans framförde och jag skulle inte ha tolererat ett intrång i vare sig det regionala parlamentets, det nationella parlamentets eller de spanska domstolarnas behörighet.

Det som är detta parlaments uppgift – och Janelly Fourtou har utfört den uppgiften med oöverträffad skicklighet – är att handlägga framställningar från medborgarna och lämna rekommendationer, rekommendationer som händelsevis den nuvarande regeringen i Valencia har tagit till sig med stor generositet och klokhet.

Vad detta parlament inte kan göra är att försöka ta över den planläggningsuppgift som är de regionala myndigheternas ansvar, vilket är det intryck som jag fick av det anförande – på engelska tror jag det var – som min landsman Joan i Marí höll.

För det andra kan inte heller ett moratorium utlysas, eftersom det är det regionala parlamentets sak att göra.

För det tredje kan detta parlament inte fastställa ersättning: en administrativ myndighet kan inte betala ut ersättning utan domstolsbeslut eller en administrativ förordning, utan att göra sig skyldig till missbruk av offentliga medel.

Som Ignasi Guardans helt riktigt påpekade är slutligen detta parlament inte rätt plats – och här vänder jag mig till Joan Calabuig – för en politisk rättegång.

Joan Calabuig nämnde inte att den lag som vi diskuterar beslutades av den socialistiska majoritet som han själv tillhör, och inte av den majoritet som jag tillhör. För det andra nämnde han inte att han är upphovsman till ett ändringsförslag som anger att framställningarna är koncentrerade till de senaste tre åren, en period under vilken Camp-regeringen har haft makten. Framställningarna härrör från en lång tid före detta och hans politiskt inspirerade syfte är att den regionala regeringen ska klandras, eftersom det är den regeringen som han vill fälla – hittills med föga framgång för övrigt, och låt det så förbli.

Här håller jag med Ignasi Guardans: det är inte rätt, det är inte moraliskt riktigt, att använda detta parlament för att svartmåla gemenskapens namn, ett legitimt valt parlament och en regering som stöds av sina medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna för deras synpunkter. Blotta antalet personer som har stött de framställningar som behandlas i Janelly Fourtous betänkande visar att tillämpningen av LRAU-lagen i Valencia ställer till problem.

Som jag antydde i början av debatten ligger de flesta av problemen utanför gemenskapslagstiftningens område. Kommissionen förstår den oro som har kommit till uttryck men har inte möjlighet att komma med någon lösning.

I de fall där man finner problem som gäller förenligheten med gemenskapslagstiftningen kommer kommissionen att agera och vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till situationen. Detta gäller de delar av LRAU-lagen som handlar om offentlig upphandling. Vi har upptäckt en rad problem på detta område, och överträdelseförfaranden mot Spanien har inletts. Vi fullföljer dessa förfaranden för att se till att gemenskapens lagstiftning om upphandling tillämpas på ett korrekt sätt.

Betänkandet har granskats av kolleger från olika kommissionsavdelningar som täcker sådana områden som miljöpolitik, rättsliga och inrikes frågor, konsumentpolitik och regionalpolitik. Det skulle vara fel att skapa förväntningar om att genomförandet av gemenskapslagstiftningen på dessa områden kommer att innebära en lösning på framställarnas problem.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

SKRIFTLIG FÖRKLARING (ARTIKEL 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten (ALDE).(NL) Under mer än två år har Europaparlamentet tagit emot tiotusentals framställningar från EU-medborgare, däribland många nederländare, om missbruk av en lag om reglering av byggaktivitet (LRAU – Ley reguladora de actividad urbanística) i regionen Valencia. Denna lag ger byggherrar rätt att på ett otillbörligt sätt ta mark från fastighetsägare, som får mycket liten eller ingen ersättning utan i stället förväntas punga ut igen för byggandet av vägar, avloppsnät och gatubelysning.

Lyckligtvis har parlamentet tagit upp detta problem och kommer i morgon att rösta om betänkandet om det från den liberala ledamoten Janelly Fourtou. Därigenom kommer parlamentet att uppmana Valencia att förbättra sin lag – en process som inleddes efter ett besök av en utredningskommitté från Europeiska unionen – och att fastställa ett förfarande för att bedöma de enskilda fastighetsägarnas fall var för sig, inklusive ersättningsåtgärder.

Jag har vid tidigare tillfällen talat med nederländare i regionen och jag är glad att lägets allvar slutligen erkänns. Det är bra att Valencia på Europeiska unionens begäran har inlett en översyn av lagen, men dessa ord behöver nu också omsättas i praktiken för att förhindra att fler ägare behandlas orättvist.

 
  
MPphoto
 
 

  Neil Parish (PPE-DE).(EN) Rätten till egendom är en grundläggande rättighet. Fastighetsägare i Valencia har fått sin egendom och mark konfiskerade i stor skala, och därefter har marken bebyggts av ofta skrupelfria byggherrar och lokala myndigheter som har agerat med Valencia-myndigheternas goda minne och enligt bestämmelserna i LRAU. Detta faktum bekräftas av framställningar till Europaparlamentet och av två undersökningsgrupper.

Detta är helt oacceptabelt i ett fritt samhälle.

Det måste införas ett moratorium för alla pågående och planerade stadsbyggnadsprojekt i regionen till dess att Valencias regionala parlament har antagit ny lagstiftning som fullt ut respekterar äganderätten. För dem som har förlorat mark och egendom som har exploaterats av Valencias myndigheter krävs det en ny lag för att så snart som möjligt inrätta ett rättsligt administrativt organ med befogenhet att revidera exploateringsplanerna och att fastställa lämplig ersättning till de drabbade.

Fastighetsägare som har förlorat genom hemligt samförstånd mellan byggherrar och de lokala myndigheterna i Valencia måste få ordentlig ersättning.

Jag välkomnar att Valencias myndigheter reviderar markexproprieringspolitiken, men det krävs fortfarande rättvisa för de medborgare som redan har förlorat mark och egendom.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy