Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Måndagen den 12 december 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

17. Energieffektivitet i slutanvändningen
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är andrabehandlingsrekommendationen (A6-0343/2005) av Mechtild Rothe för utskottet för industrifrågor, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG (10721/3/2005 – C6-0298/2005 – 2003/0300(COD)).

 
  
MPphoto
 
 

  Mechtild Rothe (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Jag är glad över att vi i morgon kommer att anta direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster. Nu råder det ingen tvekan om att de kompromisser som uppnåtts med rådet säkert tycks komma att stödjas av alla grupper i kammaren.

Jag vill framföra mitt varmaste tack till alla skuggföredraganden och till de som hjälpt oss. Samarbetet med alla dessa har varit utmärkt och har förvisso väsentligt bidragit till att vi uppnått resultat. Resultatet är visserligen mindre än vad kommissionen föreslog och definitivt mycket mindre än det som parlamentet försökte uppnå vid förstabehandlingen men jag hävdar att det är ett trovärdigt resultat. Det kräver att medlemsstaterna under en period av nio år gör energibesparingar på minst 9 procent, vilket är mindre än de 11,5 procent som parlamentet begärde. Dessutom är dessa mål – tvärtemot vad kommissionen och parlamentet önskade – icke-bindande. Trots detta anser jag att vi gjorde rätt i att inte låta detta stå i vägen för en överenskommelse.

Även om vi inte har kunnat komma överens om bindande mål, innehåller direktivet specifika krav på åtgärder på nationell nivå. Från och med mitten av 2007 kommer medlemsstaterna att vara skyldiga att regelbundet, det vill säga inledningsvis vart fjärde år och därefter vart tredje år, utarbeta handlingsplaner för energieffektivitet som de sedan ska skicka till Bryssel. Dessa handlingsplaner ska innehålla medlemsstaternas planerade åtgärder för att uppnå målen, vilket till exempel kan inbegripa projekt för renovering av byggnader, främjande av energieffektiv utrustning eller energiöversyner, bilfria dagar och stora utbildnings- och informationskampanjer. I dessa handlingsplaner ska man särskilt betona den offentliga sektorn, som i direktivet ges rollen av förebild. Syftet med direktivet är att genom indikatorer och riktmärken upprätta nya normer för energieffektivitet i hela Europeiska unionen.

Det finns en enorm besparingspotential och det är verkligen hög tid att vi utnyttjar den bättre. Vår nuvarande energiförbrukning skulle kunna minskas med mellan 20 och 30 procent utan att vi behöver utstå några som helst ekonomiska förluster. Det motsvarar den sammanlagda energiförbrukningen i sex medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Grekland och Nederländerna. I en tid då energipriserna är höga, är det ofattbart att inte denna potential utnyttjas bättre, och ännu ett anmärkningsvärt förhållande är att det var mycket svårt att uppnå detta resultat eftersom ett antal medlemsstater var ovilliga att gå längre.

Direktivet kan och måste inleda en verklig satsning på energieffektivitet. När det gäller efterfrågan på energi finns det mycket för oss att ta igen. Medan vissa medlemsstater – Danmark är ett av dem – har en exemplarisk energisparpolitik med bindande mål, finns det andra som bokstavligen kommer att behöva starta från ruta ett. Syftet med direktivet är också att skapa en verklig marknad för energitjänster, som erbjuds av dem som distribuerar och säljer energi och även av oberoende tjänsteleverantörer. Den nya EU-lagstiftningen kommer också att ha den viktiga konsekvensen att ge konsumenterna större insyn med hjälp av till exempel energimätare som så nära som möjligt är anpassade till individens behov och regelbunden redovisning av förbrukningen som gör det möjligt att jämföra den egna förbrukningen med en jämförbar grupps.

Kommissionsledamoten Andris Piebalgs är värd allt beröm för att ha gjort energieffektivitet till sitt prioriterade område. Direktivet är en oerhört viktig beståndsdel i en strategi med detta mål. Nu gäller det att få direktivet omvandlat till nationell lag och genomfört, och jag hoppas att kommissionen kommer att hålla ett vakande öga på medlemsstaterna för att se till att detta verkligen sker på ett tillfredsställande sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag håller med föredraganden om direktivets betydelse. För mig är det ett paraplydirektiv för allt som görs och bör göras i fråga om energieffektivitet.

Parlamentet genomförde avsevärda förbättringar av direktivet vid första behandlingen. Nu vid andra behandlingen har föredraganden Mechtild Rothe och skuggföredragandena fortsatt att förbättra förslagen. De har vidareutvecklat ett antal viktiga inslag i den gemensamma ståndpunkten och de har på ett framgångsrikt sätt förhandlat fram ett paket med kompromissändringsförslag som kommer att leda till att förslaget omformas och förbättras ytterligare.

När det gäller frågan om målen beklagar jag i likhet med de flesta av er att det bara har varit möjligt att nå en kompromiss utan bindande mål, men i den slutliga versionen av ändringsförslagen införs ett antal bindande åtgärder som innebär en kraftfull kompensation för förlusten av bindande mål. Medan målen nu är vägledande måste medlemsstaterna fortfarande förbinda sig att anta och försöka leva upp till nationella energisparmål och att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att nå dessa mål. Effekterna av de åtgärder som vidtas för att uppfylla målen kommer dessutom att kvantifieras genom användning av ett harmoniserat mätsystem. Medlemsstaterna kommer också att vara skyldiga att planera sina åtgärder och rapportera resultaten av dem i nationella handlingsplaner för energieffektivitet. Dessa kommer att bedömas av kommissionen, och för kommissionen är detta en godtagbar konstruktion.

Vi vill försäkra parlamentet om att kommissionen på ett klokt och effektivt sätt kommer att fullgöra uppdraget att utveckla ett system för riktmärken, top-down-indikatorer och bottom-up-mätningar.

För den offentliga sektorn finns det inte något separat mål i kompromissen, utan ett antal bindande åtgärder. Medlemsstaterna måste publicera obligatoriska riktlinjer för förbättrad energieffektivitet vid offentlig upphandling. Dessutom måste de välja ut och tillämpa ett antal krav på offentlig upphandling.

Även om kommissionen skulle ha föredragit ett separat mål för den offentliga sektorn anser vi att dessa inslag, liksom kravet att den offentliga sektorn ska ingå i de nationella handlingsplanerna, kommer att kompensera avsaknaden av ett separat mål. Artikel 13 om mätning och upplysande fakturering av energiförbrukningen har också förbättrats i jämförelse med den gemensamma ståndpunkten.

Kraven i fråga om rapporteringsskyldighet för medlemsstaterna och kommissionen i artikel 14 har skärpts och dessa krav kommer tillsammans med mätsystemet att göra medlemsstaternas framsteg kvantifierbara och synliga. Även om denna verksamhet kommer att öka kommissionens arbetsbörda välkomnar vi utmaningen. Jag kan lova parlamentet en lämplig intern fördelning av medel för denna uppgift.

Avslutningsvis har jag vid tidigare tillfällen sagt att energieffektivitet är en av denna kommissions främsta prioriteringar. Så kommer det att förbli under hela vår mandatperiod. Vi räknar med att detta nya direktiv blir ett värdefullt redskap för att nå detta mål. Jag vill tacka parlamentet för detta och försäkra att redskapet kommer att användas så effektivt som möjligt.

Sist men inte minst vill jag tacka föredraganden Mechtild Rothe och skuggföredragandena för deras engagemang, deras mycket konstruktiva samarbete och deras hårda arbete för att uppnå en överenskommelse vid andra behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alejo Vidal-Quadras Roca , för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Det är i nuläget nödvändigt för Europeiska unionen att vidta omedelbara åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Därför är det glädjande att vi har kunnat uppnå en överenskommelse mellan institutionerna som har stöd av en majoritet i kammaren. I detta sammanhang vill jag lyckönska vår föredragande, Mechtild Rothe, till hennes storartade arbete och de övriga skuggföredragandena till deras konstruktiva inställning under hela förfarandet.

Direktivet är avsett att främja utvecklingen av en marknad för energitjänster, som visserligen redan finns men som inte är tillräckligt väl känd bland konsumenterna. Vi lägger fram alternativ som inte kräver några ytterligare investeringar, till exempel kontrakt om energibesparingar som finansieras genom en motsvarande minskning av energiräkningarna efter att ändringarna genomförts.

Direktivet är också ett försök att påverka medborgarnas förbrukningsvanor. För detta ändamål är det lämpligt att ge medborgarna detaljerad information om deras faktiska förbrukning och sparpotentialen om vissa åtgärder vidtas, exempelvis att använda smarta mätare.

I fråga om den offentliga sektorn måste vi betona att medlemsstaterna måste föregå med gott exempel genom att ta med energieffektivitet som villkor vid offentlig upphandling. Under de första nio åren kommer medlemsstaterna att utarbeta tre handlingsplaner för energieffektivitet, där de redogör för vidtagna åtgärder och framtida mål.

Herr talman! Till sist vill jag återigen säga att vår grupp är helt nöjd med denna överenskommelse, eftersom vi anser att realistiska mål tillsammans med ekonomiskt genomförbara och tekniskt möjliga åtgärder är den idealiska metoden att uppnå positiva resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Reino Paasilinna, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill lyckönska min kollega Mechtild Rothe till hennes utmärkta betänkande. Hon har gjort ett utmärkt arbete och i vår grupp stöder vi henne starkt.

Europeiska unionen, som faktiskt investerar i effektiv energianvändning, är ännu en gång ett föredöme för länder i andra världsdelar. Vi blir en förebild för resten av världen, eftersom seriösa och effektiva åtgärder behöver vidtas på grund av den klimatförändring som hotar oss alla.

Målet 1 procent per år i extra besparingar kommer att vara svårt att nå. I exempelvis mitt land kommer det anses vara ett omöjligt mål att uppnå varje år, såvida inte hänsyn tas till vårt redan från början energieffektiva läge. Det är uppenbart orättvist att en del av det energibesparingsarbete som redan aktivt har utförts ska ignoreras enbart därför att det så att säga genomfördes för tidigt. Därför är det rimligt att inte bestraffa dem som redan har investerat i effektivitet i stället för att vänta för länge. I mitt hemland har vi dessutom redan anvisningar om riktlinjer för energieffektivitet vid offentlig upphandling och för offentliga byggnader.

Lyckligtvis kan då Kyotoförhandlingarna fortsätta på grundval av resultatet från toppmötet i Montreal. Låt oss arbeta energiskt med förhandlingarna eftersom de inte kommer att lyckas enbart med hjälp av teknik: människor, ledare och politiker kommer också att behövas.

 
  
MPphoto
 
 

  Fiona Hall, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Min grupp stöder kompromissen med rådet vid andra behandlingen eftersom den är ett steg i rätt riktning, även om den inte går fullt så långt som vi skulle ha önskat. Vi är särskilt besvikna över att målet för energibesparingsåtgärderna bara har satts till 9 procent under 9 år i stället för de 11,5 procent som parlamentet föreslog vid första behandlingen. Vi skulle också ha önskat att målen var bindande, men det är bra att kompromissen åtminstone innehåller vissa obligatoriska åtgärder, däribland kraven på offentlig upphandling och införandet av handlingsplaner för energieffektivitet som kommer att användas för att mäta medlemsstaternas framsteg på vägen mot energisparmålen.

Jag vill särskilt säga några ord om förslagen om mätning och fakturering i artikel 13. Dessa förslag är viktiga, eftersom de bidrar till att fastställa den grundläggande principen att konsumenterna har rätt till information om hur mycket energi de förbrukar. Det är först när människor har sådan kunskap som de kan börja anpassa sitt beteende och välja energisparande alternativ. Jag är mycket glad att det i kompromisstexten krävs att el- och gaskonsumenter ska förses med individuella mätare som exakt visar deras faktiska energiförbrukning och ger information om tiden för energiförbrukningen.

I texten finns också ett krav på att kundernas fakturor ska innehålla information om energiförbrukningen och vad den kostar, och ett mycket viktigt krav är att faktureringen ska bygga på faktisk förbrukning, inte beräknad förbrukning, och att faktureringen ska ske tillräckligt ofta för att människor själva ska kunna komma fram till hur de kan vara mer energieffektiva. Nu när fakturorna måste bygga på den faktiska förbrukningen kommer de allmännyttiga företagen inte längre att kunna skriva ut den ena preliminära fakturan efter den andra, vilket har lett till omfattande skuldproblem.

Jag anser att direktivet markerar början på en ny era, då vi inom hela EU kommer att bli mycket klokare när det gäller vårt sätt att förbruka energi, och jag hoppas att parlamentet kommer att stödja kompromissen helhjärtat. Jag riktar ett mycket varmt tack till föredraganden Mechtild Rothe för allt det arbete hon har lagt ned för att nå denna överenskommelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Med tanke på Europeiska unionens alla energikällor är energieffektivitet det viktigaste, snabbaste och billigaste sättet att uppnå våra Kyotomål. Och inte nog med det, med energieffektivitet kan vi också investera i Europeiska unionen och skapa sysselsättning, i stället för att lämna över pengar till främmande länder eller till Arabvärlden i utbyte mot olja och gas. Detta direktiv gör inte bara att vi närmar oss den dag då vi kan utveckla denna potential utan kompletterar också öppnandet av Europeiska unionens gas- och elmarknader. Förutom konkurrens i produktionen och försäljningen av elektricitet och gas kommer direktivet att skapa ökad konkurrens när det gäller investeringar i energibesparande teknik, i det som kallas negawatt. Särskilt för små och medelstora företag kan denna marknad vara värd miljarder.

Vad är det som är bra med direktivet? En bra sak är idén med nationella handlingsplaner, varav den första kommer att läggas fram i juni 2007, varefter kommissionen kommer att ha sex månader på sig att föreslå eventuella förbättringar som den anser nödvändiga. Efter tre år görs en utvärdering och därefter utarbetas nästa plan, med beaktande av vunna erfarenheter, inte bara från framgångar och misslyckanden med den nationella planen utan även från framgångar eller misslyckanden med de 25 eller 27 nationella planerna. Det innebär att vi i Europeiska unionen verkligen på allvar kan ta itu med att spara energi.

Vi bör dock inte hysa några illusioner om detta: när energieffektivitet kommer upp till diskussion är det vanligt att man tycker sig vara överens – ett samförstånd som jag dock inte tror existerar i praktiken. Det verkliga skälet till varför stora energiföretag, som RWE och E.ON, in i det allra sista kämpade med näbbar och klor mot direktivet bakom kulisserna hos kommissionen, i parlamentet och i rådet, är att utsikterna om en marknad för energibesparing skrämmer dem. Det är därför som dessa företag, med stöd av sina sympatisörer i parlament och regeringar, har sett till att inget av målen är bindande. Jag beklagar visserligen detta men har inte gett upp hoppet om att de alla – i framtiden särskilt de nationella parlamenten – har förmåga att lära sig och kommer att ta den danska modellen som förebild: ett bindande mål om 1,7 procent är vad vi behöver i övriga länder också.

 
  
MPphoto
 
 

  Umberto Guidoni, för GUE/NGL-gruppen. (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Energifrågan är en global fråga.

För Europas del innebär detta att leveranssäkerheten måste tillgodoses, men på detta område är vi alltför beroende av tredjeländer. Vi måste ta itu med den avsevärda ökning av kostnaderna som kommer att få återverkningar på EU:s ekonomi, och vi måste minska belastningen på miljön samt utsläppen av växthusgaser i syfte att uppnå målen i Kyotoprotokollet. De gemensamma insatserna kan följaktligen inte längre skjutas på framtiden, och vi måste i första hand satsa på energibesparing och energieffektivitet.

Direktivet är inte så långtgående som vi kanske hade hoppats – kompromissen lämnar en hel del övrigt att önska, och de mål som uppställts är inte bindande utan endast vägledande.

Målet 1 procent på nio år ligger långt under den beräknade sparpotentialen på drygt 30 procent. Den offentliga sektorn motsätter sig de strängare krav som parlamentet efterfrågat. Transportsektorn berörs endast marginellt av direktivet.

Beslutet att godta kompromissen är emellertid ett uttryck för ett mer allmänt ställningstagande. Genom direktivet kan incitament skapas som syftar till en omedelbar minskning av efterfrågan på energi. Ingen ifrågasätter behovet av ett tydligare system för fakturering av energiförbrukning, vilket kan underlätta för användarna att införa energibesparande åtgärder.

Informationen i handlingsplanen för energieffektivitet kan tjäna som incitament för att få medlemsstaterna att agera på lämpligt sätt, i synnerhet om kontrollsystemet utformas så att resultaten utvärderas genom bottom up-beräkningar.

Förhoppningen är att direktivet ska bidra till att en fungerande marknad för energitjänster inrättas, med målinriktade incitament som borgar för lika möjligheter och likvärdig kvalitet när det gäller energitjänster.

Ett tydligt politiskt beslut till stöd för en förbättrad energieffektiv teknik är avgörande för att innovationsviljan och EU:s konkurrenskraft ska få nya impulser – med andra ord för att direktivet ska utgöra ett effektivt instrument för att uppnå målen i Lissabonstrategin. Vi talar om ett sätt att investera resurser för att få fram nya arbetstillfällen i stället för att fortsätta att ösa ut pengar till de stora oljebolagen.

Jag vill passa på att tacka föredraganden Mechtild Rothe, liksom samtliga skuggföredraganden, för det utmärkta resultatet.

 
  
MPphoto
 
 

  Herbert Reul (PPE-DE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tycker att det är fantastiskt att vi har nått en kompromiss som har inneburit en förbättring av den rådande situationen. Det stämmer i och för sig att energieffektivitet är ett synnerligen viktigt instrument för att lösa Europas energiproblem, men det är inte det enda sättet. Att hitta en framkomlig väg att göra detta är något vi måste arbeta på, och det har lyckats på ett utomordentligt sätt i den kompromiss som nåddes mellan den första och den andra behandlingen. Jag vill varmt tacka Mechtild Rothe för detta.

Kompromissen tyder på ett mer verklighetsförankrat synsätt, på att skillnaderna tas på allvar och att man avstår från att kräva att alla ska uppnå samma mål. Det är mycket viktigt att vara vaksam på såväl de skillnader som finns i medlemsstaterna som på möjligheterna och skillnaderna inom de olika sektorerna samt på de skilda områdena och marknaderna, och jag är därför mycket glad över att strategin med riktmärkning har antagits och att kommissionen har fått i uppdrag att utveckla den ytterligare, i syfte att beakta de olika bakomliggande motiven.

Incitament för att främja insyn och öppenhet krävs, såväl som en smidigare byråkrati, eftersom vi redan förfogar över uppgifter från ett antal områden och tillämpar ett marknadsinriktat tänkande. Detta skulle ge leverantörerna av energibesparande utrustning goda försäljningsargument, och det skulle ligga i deras eget intresse att marknaderna för energibesparande utrustning i de enskilda medlemsstaterna blir mer enhetliga i stället för att fjärma sig från varandra ännu mer. Möjligheten att jämföra försäljningssiffror inom samtliga marknadssegment med föregående års resultat skulle då förse dem med ett direkt användbart instrument.

På området för energieffektivitet får vi utmärkta möjligheter att arbeta mot ett mål som alla i huvudsak delar. Vi kan nu försöka driva processen framåt på ett annorlunda och kanske rent av snabbare sätt genom att förlita oss på de berörda parternas egenintresse och behandla dem som individer, snarare än att utgå från att alla ska passa in i samma mall. Jag hoppas därför att slutresultatet kan bli bättre än om någon central myndighet ställt krav på oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Edit Herczog (PSE).(HU) Jag vill börja med att lyckönska föredraganden till hennes förtjänstfulla arbete. Det är sannerligen en prestation att komma fram till ett femtiotal kompromisser med rådet och de fem olika parlamentsgrupperna. Mot bakgrund av de framsynta och mycket positiva resultaten vill jag påpeka att utkastet endast är ett första steg mot att främja en effektiv energiförbrukning. Vi får inte bortse från detta när vi ger oss i kast med finansieringsfrågorna i anslutning till genomförandet. I Ungern finns 800 000 fabrikstillverkade lägenheter, där uppvärmningen svarar för 54 procent av hushållens löpande utgifter. Att modernisera var och en av dessa lägenheter är ett absolut krav om vi vill förbättra energieffektiviteten. Detta skulle kosta drygt 40 000 euro per lägenhet med en amorteringstid på 25 år. Invånarnas och de lokala myndigheternas svaga finansieringskapacitet har fått den ungerska staten att inleda ett omfattande och långsiktigt projekt för renovering av fabrikstillverkade lägenheter. Detta innebär i princip att staten lånar konsumenterna det kapital som krävs för moderniseringen, och att invånarna återbetalar det från sina energibesparingar. Vi satsade 15 miljoner euro på projektet 2004 och 32 miljoner euro 2005. Under arbetet med EU:s budget för perioden 2007–2013 får vi absolut inte glömma att för att de viktiga energieffektivitetsmålen i det utkast som vi för närvarande diskuterar ska uppnås, kommer mer än en halv miljon mestadels ekonomiskt svaga hushåll enbart i Ungern att behöva ekonomiskt stöd från EU. Tack för att ni även tänker på dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE).(SL) Klimatförändringen utgör ett hot både mot världens befolkning och mot miljön. Samtidigt blir Europa alltmer beroende av importerade fossila bränslen, vilket får allvarliga konsekvenser för energisäkerheten. EU brottas därför med två betydande utmaningar på energiområdet, nämligen hur importberoendet och utsläppen av växthusgaser enligt åtagandena i Kyotoprotokollet ska minskas även efter det att protokollets tidsfrist har löpt ut. I båda fallen kan vi använda oss av den hittills outnyttjade möjligheten till effektiv energianvändning.

När vi utarbetade direktivet om effektiv slutanvändning av energi kunde vi välja mellan två synsätt. Det första synsättet hade inneburit att vi hade förespråkat något mer långtgående vägledande mål, det andra att målen varit mindre långtgående men bindande och realistiskt sett fullt möjliga att uppnå. Jag anser emellertid att det aktuella förslaget innebär en kombination av de båda synsätten, och att det därmed innehåller såväl vägledande som fullt realistiska mål.

Jag skulle gärna se att de vore något mer långtgående. Det är enligt min åsikt rimligt att vi sätter upp bindande mål för oss. Jag anser också att mer långtgående mål för den offentliga sektorn skulle tjäna som föredöme för den privata sektorn.

Jag är emellertid helt på det klara med att de nuvarande förhållandena inom EU ger en något besk eftersmak – vi saknar både tillräcklig förmåga och skicklighet att uppnå överenskommelser, och vi har inget stöd för vårt arbete. Vi måste därför vara särskilt måna om att tydliggöra våra mål och därmed göra dem möjliga att uppnå. Endast på detta sätt kan direktivet bidra till att sporra enskilda länder att genomföra lämpliga åtgärder. Människors tilltro till att EU:s rättssystem präglas av sunt förnuft måste ökas, och direktivet måste samtidigt medverka till att EU:s anseende förbättras.

Förslaget att medlemsstaterna ska utarbeta tre betänkanden om effektiv energianvändning och att en noggrann kontroll ska genomföras av att åtagandena uppfylls kommer att bli mer arbetskrävande och medföra en omfattande administrativ belastning. Ändå är detta den enda ansvarsfulla och seriösa lösningen, och den lösning som kan ge önskat resultat.

Herr kommissionsledamot! Jag välkomnar det mål som ni har angett som det viktigaste under mandatperioden, och jag stöder direktivet om effektiv slutanvändning av energi. Jag anser att direktivet är ett skolexempel på att EU genom gemensamma insatser kan åstadkomma ett mervärde som inte enbart är av ekonomiskt slag. Klara och tydliga åtgärder, ett kontinuerligt informationsutbyte och utarbetandet av god praxis på området i hela Europa är helt klart av största betydelse för att målen ska uppnås.

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Under de senaste månaderna har energifrågorna hamnat på tidningarnas förstasidor. Vi har fått bevittna debatten om den nordeuropeiska gasledningen. Vi har också fått läsa om transitavtalet om gasleveranserna mellan Ukraina och Ryssland. Det skedde en olycka vid en oljedepå i närheten av London. Dessa frågor brukar vanligtvis hamna på förstasidorna. Energieffektivitet har nu börjat uppmärksammas, men har ännu inte hamnat på förstasidorna.

Det finns dock indirekta tecken på att Europaparlamentets och medlemsstaternas politik har börjat ge resultat. Låt mig bara nämna två exempel som är uppmuntrande. För det första har Kina börjat använda en målinriktad strategi: landet försöker minska sin energiintensitet med 20 procent till 2010. Det är inget enormt steg, men det är samma målbaserade strategi. Det är ambitiöst, men det kanske skulle kunna vara ännu mer ambitiöst.

För det andra blir jag uppmuntrad av OPEC-ländernas reaktion på oljeprisprognosen för den närmaste framtiden. De förutspår en stark konsumtionstillväxt i Förenta staterna och Kina. De har inte nämnt Europa. Från deras synpunkt gör Europa alltså ganska bra ifrån sig. Vi får dock inte bli självbelåtna. Detta direktiv behövs verkligen.

Jag vill också ge några kommentarer till vad som har sagts. Jag vill verkligen tacka båda företrädarna från de nya medlemsstaterna, Edit Herczog och Romana Jordan Cizelj, för de största svårigheterna vi hade i rådet var med de nya medlemsstaterna. Det var paradoxalt eftersom frågan har setts som ett eventuellt tillväxthinder. I själva verket är det tvärtom: den ger en tillväxtmöjlighet. Jag kommer att fortsätta att förklara för de nya medlemsstaterna att de faktiskt inte behöver konsumera så mycket energi per invånare, och att de redan nu kan dra nytta av fördelarna.

Jag håller med Herbert Reul om att detta är en jättechans, och vi borde utnyttja den. Jag håller med Umberto Guidoni om att vi kanske skulle kunna vara mer ambitiösa inom lufttransportsektorn, men den finns med i direktivet, och detta kommer också att ge oss en möjlighet att ta itu med energieffektiviteten i denna sektor.

När det gäller det danska exemplet tror jag att alla andra medlemsstater kommer att följa efter när det gäller detta direktiv eftersom det inte kommer att finnas någon misstänksamhet. Jag tror att näringslivet kommer att upptäcka att dess vinst inte kommer att minska på grund av energieffektiviteten – kanske rentav tvärtom, eftersom den ger nya tillväxtmöjligheter även inom den sektorn.

Jag anser att mätning och fakturering är viktigt eftersom öppenheten kommer att göra verklig skillnad för konsumenten. Vi måste inte bara förändra leverantörernas synsätt, utan också konsumenternas. Detta kan göras genom en tydlig, öppen och korrekt information. Bara då kommer konsumenten att börja ändra på sig. I direktivet beaktas även den ursprungliga situationen för energieffektiviteten. Vi kommer inte att straffa länder som startade tidigare. De kan ha användning av detta för att uppnå målet. Men samtidigt anser jag att det kommer att finnas stora möjligheter till energisparande och energieffektivitet även i de mest progressiva länderna tack vare utvecklingen av ny teknik. Det märkliga är att det land som har verkat för obligatoriska mål är Danmark – ett land som vi under andra omständigheter kunde ha förväntat oss större motstånd ifrån – och de länder som har bidragit mest när det gäller effektiv slutanvändning sa att de inte hade några särskilda problem med de obligatoriska målen. Man lär sig alltid någonting genom att göra saker.

Jag anser att marknaden för energitjänster är ytterst viktig. Den ger inte bara möjligheter till energieffektivitet, utan också till att skapa sysselsättning och tillväxt i unionen.

Med denna rekommendation som ändrar texten i den gemensamma ståndpunkten är vi mycket nära att avsluta lagstiftningsprocessen om förslaget om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster. Det gläder mig att kunna bekräfta att kommissionen kan godta resultatet av kompromissen mellan parlamentet och rådet.

Jag vill nu uppmana parlamentet att stödja kompromisspaketet som återspeglar de viktiga förändringar som föredraganden, tillsammans med skuggföredragandena, har åstadkommit under en lång och svår process. Även om den med tanke på parlamentets och rådets uppgift inte var så lång, var det en mycket svår kompromiss. Men det hela resulterade i mycket fruktbara förhandlingar, och jag anser att förslaget i sin nuvarande form kanske är ännu bättre än det ursprungliga förslaget.

Jag vill än en gång tacka föredragandena för denna prestation. Nu är det upp till kommissionen och medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy