Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Måndagen den 12 december 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

18. Företagsbeskattningen i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0386/2005) av Pier Luigi Bersani för utskottet för ekonomi och valutafrågor om företagsbeskattningen i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (2005/2120(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Pier Luigi Bersani (PSE), föredragande. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi förde en mycket viktig och positiv diskussion om betänkandet i utskottet, och jag vill börja med att tacka samtliga kolleger för detta.

Bakgrunden till förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas för företag med verksamhet i olika EU-länder handlar om att eliminera de hinder som hämmar fullbordandet av den inre marknaden och hämtar sin inspiration från Lissabonstrategin.

Skälen är framför allt två. Det första anknyter till behovet av att förenkla och minska kostnaderna för ledning och administration för företagen, som i dagsläget konfronteras med 25 olika bolagsskattebaser. Genom denna åtgärd kommer de i stället att kunna betala den skatt som belastar företaget på ett smidigare sätt och uppmuntras samtidigt att investera och arbeta i en europeisk och inte endast nationell dimension.

Det andra skälet rör insyn och öppenhet, eftersom en tillnärmning av bolagsskattebaserna kommer att motverka opportunistiska beteenden av olika slag genom att en gemensam bolagsskattebas införs, som överhuvudtaget inte kommer att inkräkta på de olika medlemsstaternas skattesatser utan äntligen göra de olika skattesatserna fullt begripliga och jämförbara.

Dessa båda skäl, som helt och hållet stöds av de experter och företagsföreträdare som vi konsulterade under utarbetandet av betänkandet, har övertygat ett mycket stort antal utskottsledamöter.

Detta är emellertid en både politiskt och tekniskt mycket komplicerad process. De politiska svårigheterna hänger samman med att vissa länder, även om de är färre till antalet än för några år sedan, säger sig ha problem och vägrar att befatta sig med ärenden som rör beskattning, trots att det som i detta fall inte handlar om skattesatser. De största tekniska svårigheterna ligger i att ta fram gemensamma indikatorer för att därefter komma fram till en gemensam bolagsskattebas.

Kommissionen har redan sedan en tid tillbaka arbetat enligt dessa linjer och har satt samman de tekniska grupperna. Vi vill med betänkandet visa vår uppskattning av kommissionens arbete, dels genom att ge den vårt stöd och sporra den att arbeta vidare, dels genom att tillhandahålla ett antal förslag. Utskottsledamöterna har föresatt och förbundit sig att uppmana parlamentet att klart och tydligt uttrycka sin uppfattning, vilket jag hoppas är möjligt, även om detta givetvis kommer att kräva vissa uppoffringar och viss självkontroll från de politiska gruppernas sida.

Skattefrågor är mycket problematiska. Det är ingen hemlighet att de olika grupperna och medlemsstaterna står mycket långt ifrån varandra. Därför utarbetade vi i utskottet ett antal tänkbara kompromissförslag, där vi tog sikte på kärnfrågan, det vill säga den gemensamma konsoliderade bolagsskatten, och lämnade den större frågan om skattekonkurrens och konvergens därhän. Denna fråga är fortfarande olöst och har inte tagits upp i detta sammanhang. Genom detta upplägg har vi kunnat utarbeta ett praktiskt tillämpbart betänkande och kunnat utfärda ett antal användbara och konkreta förslag.

I betänkandet efterlyses en förordning, och det innehåll som bör ingå anges. Det ger också utrymme för ett eventuellt förstärkt samarbete om en enhällig överenskommelse inte skulle uppnås. I betänkandet förespråkas även ett successivt tillvägagångssätt och föreslås att en gemensam bolagsskattebas införs – till en början frivilligt – samt att en bedömning görs efter halva tiden för att undersöka om det är lämpligt att längre fram göra den obligatorisk.

Det ärende som vi lägger fram har därför sina begränsningar men är trots detta viktigt, och det är min förhoppning att det kan vinna stor majoritet i parlamentet. Jag anser därför, trots att jag även kan urskilja ett antal av mina personliga åsikter i vissa av de ytterligare ändringsförslag som har lagts fram, att det är mycket viktigt, såväl under denna diskussion som vid omröstningen i parlamentet, att de grunddrag i betänkandet bibehålls som man har kommit fram till genom en avvägning i utskottet och som jag anser omistliga för att initiativet ska nå framgång.

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att kunna delta i denna debatt om företagsbeskattning. Jag läste betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor med stort intresse, och jag deltog i en mycket intressant utfrågning om ämnet som utskottet höll nyligen.

Jag är särskilt nöjd med att förslaget till betänkande innehåller ett sådant stöd för kommissionens nuvarande företagsskattepolitik, och jag vill gratulera föredraganden Pier Luigi Bersani till detta gedigna arbete. Förslaget till betänkande innehåller en utmärkt sammanfattning av den rådande situationen när det gäller beskattning av företag på den inre marknaden. Slutsatserna i förslaget är mycket lika kommissionens slutsatser.

Det huvudsakliga målet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är att undanröja de återstående skattehindren så att den inre marknaden kan fungera ordentligt. Dessa hinder räknades upp av kommissionen i dess meddelande om företagsbeskattning 2001, och kommissionens svar var att främja det långsiktiga införandet av en heltäckande lösning: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

Detta projekt har nyligen fått ytterligare stöd under översynen av Lissabonstrategin. För att uppnå Lissabonmålen – tillväxt, konkurrenskraft och investering – och för att främja en förenkling av administrationen och en minskning av kostnaderna, behöver vi en lämplig skattepolitik. Enligt min åsikt kommer den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen att innebära ett stort steg mot att ge Europeiska unionen de redskap den behöver för att göra framsteg.

I oktober antog kommissionen ett meddelande som innehöll den grund på vilken skatte- och tullpolitiken skulle kunna bidra till Lissabonstrategin. En sådan åtgärd är att lägga fram en gemenskapslagstiftningsåtgärd för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen till år 2008. Jag vet att det är en ambitiös tidsplan, men jag har förstått att ni föreslår en ännu ambitiösare tidsplan för 2007.

Det gläder mig att Pier Luigi Bersani i sitt betänkande stöder några av de radikalare aspekterna av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, såsom konsolideringen och delandet av den konsoliderade skattebasen mellan olika medlemsstater. Det gläder mig lika mycket att föredraganden stöder kommissionens ståndpunkt att den nya skattebasen bör vara frivillig för företagen och att han i sitt betänkande undviker fällan att bli involverad i skattesatser. Vårt nuvarande arbete är inriktat på skattebasen och berör inte skattesatserna.

Som ni vet är det för tillfället inte alla medlemsstater som är varma anhängare till den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Vårt mål är dock att få ett förslag för alla 25 medlemsstaterna, så ert betänkande kommer att bli ännu ett viktigt redskap för kommissionen i den framtida debatten om ämnet när vi försöker övertyga dem som nu är emot detta.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: SARYUSZ-WOLSKI
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Christoph Konrad, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka Pier Luigi Bersani för hans samarbete vid utarbetandet av betänkandet. Resultatet är verkligen en kompromiss, vilket jag vill betona, eftersom det i vår grupp givetvis finns ledamöter med avvikande uppfattningar, och jag kan upplysa kommissionsledamoten om att motståndet på EU-nivå mot denna politik kommer såväl från medlemsstaterna som från våra egna led inom gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.

Det finns ett motstånd inte bara mot en gemensam bolagsskattebas utan också mot tanken på en gemensam företagsskatt i Europa, något som gång på gång aktualiseras i diskussionen.

På vilket område anser då jag, som skuggföredragande för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, att problemen kommer att bli särskilt tydliga? Jag menar att om man börjar med att diskutera bolagsskattebasen är det praktiskt taget oundvikligt att man till slut hamnar i en diskussion om medlemsstaternas skattesatser, och det är något vi tar bestämt avstånd från. Om vi ska få en harmonisering av bolagsskattebasen måste vi vara medvetna om att detta innebär att vi tvingas till omfattande ingrepp i nationalstaternas befogenheter på skatteområdet, och även detta tar vi bestämt avstånd från. Om en bolagsskattebas för europeiska företag ska införas får vi inte glömma att vissa företag, exempelvis DAX-företagen, redan nu arbetar i enlighet med internationella redovisningsnormer. Detta måste vi acceptera. Om vi ska bedriva skattepolitik på EU-nivå kan vi inte bortse från att vi kommer in på behörighet i skattepolitiska frågor som den beskrivs i Fördraget om upprättandet av de Europeiska gemenskaperna. Detta är värt att komma ihåg.

Avslutningsvis kommer EG-domstolen i morgon att meddela dom i målet Marks & Spencer, vilket endast bidrar till att understryka det uppenbara att EG-domstolens i Luxemburg rättspraxis nu ytterligare utsträcker inflytandet från Bryssel. Detta är också något som borde bli föremål för diskussion, och jag vill betona att det vore fel av oss att låta EU:s gemensamma rättssystem bli en gemenskap som grundas på lagar som stiftas av domare – jag för min del skulle ha mycket svårt att acceptera detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Antolín Sánchez Presedo, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, kommissionsledamot Kovács, mina damer och herrar! Företagsbeskattningen inom EU påverkar såväl den inre marknadens funktion som de europeiska företagens konkurrenskraft och skatteförhållandena mellan medlemsstaterna. Den är avgörande för lanseringen av Lissabonstrategin och för att dess tillväxt- och sysselsättningsmål ska uppnås.

Genom förekomsten av 25 olika företagsskatter förhindras gränsöverskridande verksamhet, och företagens effektivitet hämmas genom att de belastas med orimliga kostnader. Medlemsstaterna åsamkas även en mängd skatteproblem, och kampen mot bedrägeri och skatteflykt försvåras ytterligare, liksom hanteringen av dubbelbeskattningen och förhållandena mellan de grupper som är företrädda i olika medlemsstater.

Genom skillnaderna i de befintliga regelverken förhindras ekonomisk samordning mellan staterna på detta område, och företagen påverkas att försöka öka vinsterna genom att till bristningsgränsen utnyttja de skattemässigt mest fördelaktiga lösningarna, vilket kan komma att påverka de likvärdiga konkurrensvillkoren för företagen. Det skapar också en rättsosäkerhet som leder till ökad belastning på rättssystemet.

Jag vill lyckönska föredraganden Pier Luigi Bersani till att i betänkandet systematiskt och nyanserat ha behandlat samtliga aspekter och därigenom uppnått ett brett samförstånd i utskottet för ekonomi och valutafrågor. En rättslig ram som bidrar till att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas för företag i gemenskapen införs, är ett mycket viktigt instrument för att lösa de uppkomna problemen. Den kommer att präglas av öppenhet och insyn och möjliggöra enhetliga jämförelser mellan stater samt främja samordningen på skatteområdet i enlighet med de godkända integrerade riktlinjerna för nystarten av Lissabonstrategin.

Betänkandets innehåll är långtgående. Målet är att för första gången harmonisera direktbeskattningen, och kommissionen uppmanas att senast 2007 lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att försöka råda bot på den graverande bristen på framsteg på detta område. En gemensam bolagsskattebas har ett egenvärde, förutom att den är en väsentlig förutsättning för ytterligare framsteg.

Av samtliga dessa skäl stöder vi oförbehållsamt betänkandet, och vi menar att ett brett stöd från parlamentets sida skulle vara synnerligen positivt, så att ingen kan tvivla på vår vilja att lyckas med denna historiska milstolpe.

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė, för ALDE-gruppen. – (LT) På den senaste tiden har vi ägnat allt mer uppmärksamhet åt skattepolitiken, trots att den mer är en fråga för den nationella politiken. Tyvärr har diskussionerna begränsats till att granska enskilda skatter snarare än att utvärdera respektive skatteslags samlade effekter på ekonomin. Syftet med bolagsskatten är att öka utbudet eller, som det ofta läggs fram, företagandet. Situationen ser olika ut i olika länder beroende på ett antal faktorer, såsom tradition, utbildning och historisk erfarenhet. Det är således uppenbart att det i olika länder behövs olika stora insatser för att främja företagandet, och att olika bolagsskattesatser därför måste tillämpas.

Min grupp kommer inte att godkänna ändringsförslag som på ett eller annat sätt syftar till en utjämning av bolagsskattesatserna. Vi stöder dock förslagen i Pier Luigi Bersanis betänkande om att utveckla en gemensam metod för beräkning av skattebasen och ett gemensamt förfarande för genomförandet. Vi anser att införandet av en gemensam skattebas för det första kommer att ge möjlighet att dra större nytta av den inre marknadens fördelar och för det andra kommer att göra det möjligt för affärsmän att utnyttja sin förmåga inte endast i det egna landet utan i hela Europeiska unionen. Detta kommer också att bidra till att utveckla en tradition av företagande och göra det lättare att möta de utmaningar som globaliseringen innebär. Vad är det då som är problemet? Det finns två saker som är problematiska och som troligen borde regleras ytterligare inom ramen för vår lagstiftningsverksamhet. För det första behövs det metoder för att förhindra orättvis konkurrens då små företag måste använda den bredare skattebasen i sitt eget land medan större företag med verksamhet i flera länder kan välja den mest förmånliga av skattebaserna i dessa länder. För det andra bör det fastställas hur intäkterna från bolagsskatten ska fördelas mellan enskilda länder om ett företag har verksamhet i flera länder och en enhetlig metod används för beräkning av bolagsskatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Sahra Wagenknecht, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det ser ut som om frågan om en harmonisering av företagsbeskattningen i Europa kommer att bli en punkt på dagordningen i framtiden. Att det i EU finns 25 olika skattesystem som samexisterar sida vid sida, och som tydligt skiljer sig åt inte endast när det gäller de skattesatser som tas ut utan också det sätt på vilket vinsten beräknas, har under de senaste tio åren framför allt resulterat i en sak, nämligen att bolagsskattens andel i finansieringen av den offentliga budgeten är på väg neråt och att en allt större del av skattebördan läggs på dem som uppbär normal lön för att arbeta för någon annan, eller på konsumenterna, varav det sista alternativet är det värsta möjliga med tanke på effekterna för samhället och den ekonomiska tillväxten. Det är på detta sätt som framför allt de stora multinationella företagen ges alla möjligheter att minimera sin skattebörda. Internprissättning och överföring av förluster är bara två av deras favoritsätt att se till att vinsten anges i räkenskaperna precis på det ställe där det finns minst risk att skatteverket ska titta.

Bortsett från detta slag av skattedumpning har de samexisterande skattesystemen lett till konkurrens när det gäller att sänka skattesatserna. Den genomsnittliga bolagsskattesatsen har till exempel fallit med totalt 15 procentenheter i hela det gamla EU sedan slutet av 1980-talet. Sänkningarna är inte på något sätt obetydliga, vilket framgår av en långsiktig undersökning vid universitetet i Mannheim, som visar att den skatt som faktiskt betalas av de femtio största europeiska företagsgrupperna föll från 36 procent 1988 till endast 31 procent år 2000, vilket innebär att offentliga intäkter för miljarder euro har gått förlorade. Det land som leder skattedumpningsligan i Europa, särskilt när det gäller bolagsbeskattningen, är märkligt nog varken någon östeuropeisk stat eller Irland, utan Tyskland, som anses vara ett högskatteland, och där den tidigare Schröder-regeringen drev igenom en skattereform som motiverades genom att hänvisa till skattekonkurrensen i Europa, men som har inneburit ett totalt avbräck i intäkterna från bolagsbeskattningen. Endast en harmonisering av skatterna i hela Europa kan sätta stopp för denna galenskap, som innebär att företagen gör enorma vinster samtidigt som de bidrar allt mindre till finansieringen av samhället som helhet och samtidigt som medel- och låginkomsttagare – samt pensionärer och arbetslösa, via konsumtionsskatter – måste betala för bortfallet.

Jag tror emellertid inte att det räcker att harmonisera skattebasen. Det som behövs, och det mycket snart, är en lägsta bolagsskattesats på åtminstone 40 procent i hela Europa och en bred skattebas. Skattedumpning förekommer överallt och detta är det enda sättet att stoppa den.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! En av principerna för god beskattning är visshet, både när det gäller bedömningsgrunden och skattesatsen. Men det enda vi vet säkert om förslagen om att harmonisera bolagsskattebasen är att de skapar osäkerhet.

Om förhandlingarna till exempel följer utvecklingsmönstret för stadgan för Europabolag kommer det att dröja flera årtionden innan vi får en avgjord ståndpunkt. Fortsatta förändringar när det gäller skattesatser och skatteregler och utsikten till framtida förändringar är dåligt för näringslivet. I detta betänkande, liksom i kommissionens tidigare meddelanden om detta ämne, har det setts som en självklarhet att vi måste eftersträva den inre marknaden, med de gäckande lika villkoren som ett sätt att uppnå detta.

Om vi ska harmonisera bolagsskattebasen, varför ska vi insistera på att skattesatserna inte ska harmoniseras också? Det finns ingen logik i det. Liksom Christoph Konrad misstänker jag att gemensamma skattesatser finns på den framtida dagordningen, trots att man förnekar detta. Det finns mycket på att vinna på att förenkla skattereglerna i de enskilda medlemsstaterna, särskilt för dem som har varit med längst, men det måste vara en fråga för dessa medlemsstater. Om medlemsstaterna ser ett behov av gränsöverskridande samarbete i skattefrågor borde det också vara deras sak och inte kommissionens eller EG-domstolens.

Jag rekommenderar att vi låter det vara. Då kommer de länder som blir framgångsrika och lockar till sig investeringar att bli de med de lägsta skattesatserna och de som har enklast och minst byråkratiska metoder för bedömning och skatteuppbörd. Om beskattningen ska göras mer företagsvänlig kommer detta att ske på de enskilda medlemsstaternas initiativ och drivas fram av marknadskrafterna. Jag är rädd att tvång från Europeiska unionens sida är fel sätt att uppnå en skattereform.

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI).(EN) Herr talman! Det är uppenbart för mig att kommissionens förslag utan tvekan är ett angrepp på beskattningen som medlemsstaternas exklusiva befogenhet. En gemensam skattebas skulle obönhörligen leda till gemensamma skattesatser. Med tanke på hemlighetsmakeriet kring förslaget är det tydligt att Bryssel strävar efter att ta över nationalstatens position som beslutande instans för företagsbeskattning.

Den nationella kontrollen över bolagsskatten har för många länder varit ett viktigt vapen för att konkurrera om internationella investeringar. Estland är med sin tillväxtekonomi ett bra exempel på detta, liksom Republiken Irlands erfarenheter. En harmonisering av skatterna skulle därför beröva medlemsstaterna rätten att justera sina skattesystem för att passa deras egna behov, och innebära ytterligare ett löjeväckande ”en-storlek-passar-alla”-förtryck av det nationella initiativet i hela Europa. För den ekonomiska tillväxten krävs det oberoende och handlingsfrihet med mer flexibilitet, inte mindre. Till exempel borde bolagsskatten i mitt område av Nordirland sänkas radikalt för att stimulera investeringar och på så vis fjärma oss från överberoendet av den offentliga sektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Radwan (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! En enhetlig skattebas, som är ämnet för dagens debatt, är i princip något som säkerligen skulle välkomnas, särskilt av de små och medelstora företagen, framför allt för att göra tillvaron på den inre marknaden enklare för dem.

Det är inte alltid möjligt att dra en strikt linje mellan å ena sidan skattebasen och å andra sidan skattesatserna, eftersom skattebasen utan tvivel påverkar skatteindelningen och den inhemska balansen, och detta är något som vi absolut måste komma ihåg när vi diskuterar kommissionens nästa steg. Vi vill inte ha ett slags tillnärmning av skattesystemen som introduceras bakvägen, och jag tror att kommissionen har ett eget intresse av att det inte blir så, om den ska kunna göra framsteg med medlemsstaterna.

Slutligen vill jag säga – och jag talar nu för min grupp när jag säger detta – att vi utan att tveka är för skattekonkurrens. Man behöver endast föreställa sig vad som skulle hända om vi låste in EU:s 25 finansministrar i ett rum och släppte ut dem först när vit rök syns och de har enats om en skatteharmonisering. Om vi gjorde det skulle Europa bli en högskatteregion, och det är inte det vi vill.

Innan jag sätter mig är det bara en sak till jag vill ta upp och jag gör det i form av en fråga, nämligen: Hur kommer vi fram till en gemensam skattebas? Det ständiga svaret på denna fråga är att vi bör använda de internationella redovisningssystemen. Jag tänker inte gå in på huruvida dessa system är bra eller dåliga, eller hur de genomförs, men det är i varje fall en process som de europeiska politiska beslutsfattarna knappast har något inflytande över. Det är desto märkligare att politikerna rekommenderar detta system som en riktlinje för hur vi ska uppnå en gemensam skattebas. Om detta skulle förverkligas – och jag vill avråda parlamentet, rådet och kommissionen från det – skulle det innebära att de politiska beslutsfattarna måste kapitulera och ge ifrån sig viktiga befogenheter inom detta område, och det får inte vara den väg som vi väljer.

 
  
MPphoto
 
 

  Mia De Vits (PSE).(NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag välkomnar kommissionens förslag och förslaget i Pier Luigi Bersanis betänkande om att införa en gemensam bolagsskattebas. Det leder till större öppenhet, vilket gynnar vår ekonomi och sysselsättningen.

Det måste dock sägas att det tidigare nämnda målet Marks & Spencer mycket snabbt kommer att leda till en debatt om skatteharmonisering, vare sig vi vill det eller inte. Jag vill därför uppmärksamma ledamöterna på de ändringar som jag och omkring fyrtio andra parlamentsledamöter har föreslagit, inte i syfte att uppnå en skatteharmonisering, utan för att införa en lägsta bolagsskattesats. Den föreslagna ändringen skulle möjliggöra skattekonkurrens mellan medlemsstaterna, men en konkurrens som är rättvis inte minst mot företagen. Den garanterar att tillräckliga medel avsätts för finansieringen av vår sociala modell och att tillräckliga medel finns kvar för att regeringarna ska kunna finansiera till exempel infrastruktur för företagen.

Jag vill i detta sammanhang citera den ungerska socialministern Kinga Göncz, som anser att de allt lägre skatterna inte passar in i den europeiska sociala modellen och att de äventyrar de medel som är avsedda för socialskydd. Trots de kortsiktiga fördelar som lägre skatter innebär är det möjligt att de snart kommer att leda till att de medel vi behöver för att garantera välfärden och genomföra den sociala modellen kommer att ta slut, och detta är något vi vill undvika. Vi har redan en lägsta skatt på kapitalavkastning, och nu vill vi ha en lägsta bolagsskattesats.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE).(ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att förtydliga vad det är som vi talar om, för om man ska utgå ifrån ett tal av kommissionsledamot Charlie McCreevy verkar det som om hans uppfattning inte överensstämmer med László Kovács uppfattning, trots att båda är kommissionsledamöter, och naturligtvis inte heller med parlamentets uppfattning, inte ens i fråga om vad som är ämnet för vår diskussion.

Det som vi nu talar om är att inrätta gemensamma regler för fastställande av skattebasen. Vi talar inte om en harmonisering eller tillnärmning av skattesatserna, som medlemsstaterna fortfarande kommer att bestämma över.

När jag nu har förtydligat detta, ska jag förklara varför jag är för en konsolidering av skattebasen och varför jag stöder och välkomnar Pier Luigi Bersanis betänkande. För det första beror det på att jag tror på en fungerande inre marknad. Och om den inre marknaden ska fungera, kan det inte finnas tjugofem olika regelverk för de företag som har verksamhet på hela marknaden, det vill säga de multinationella företagen, när det gäller att avgöra vad som är beskattningsbara intäkter och vad som är avdragsgilla kostnader.

För det andra vill jag underlätta för EU-medborgarna, och de EU-medborgare som vill investera sina besparingar i något företag kommer att ha bättre möjlighet att skapa sig en uppfattning om företagets tillgångar om tillgångarna fastställs enligt samma regler.

För det tredje gillar jag inte skattefusk, och jag anser att vi genom att konsolidera skattebasen kommer att kunna undanröja internprissättningen och att företag förlägger sin verksamhet till de länder som tillåter mest i fråga om vissa utgiftsposter eller möjligheten att dra av för en verksamhet.

Slutligen, när vi säger att vi är för skattekonkurrens mellan medlemsstaterna, är det för att konkurrensen kommer att bli renhårigare, mer öppen och, om jag så får säga, mer brutal, om de olika staterna tillämpar olika skattesatser – skattesatser som de själva väljer – på homogena förhållanden. Det är det enda sättet att göra beräkningen på.

Herr talman! Jag vill avsluta med att varna för att om vi inte genomför detta, kommer EG-domstolen att genomföra det, liksom den till skam för parlamentet gjorde i fråga om uppförandekoden.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès (PSE).(FR) Herr talman! Jag hoppas att parlamentet när det röstar om Pier Luigi Bersanis utmärkta betänkande kommer att ge kommissionsledamoten sitt starka stöd inför de diskussioner som väntar honom i rådet såväl som med kollegerna i kommissionen. Jag är medveten om hur stora framsteg vi har gjort sedan denna fråga togs upp till diskussion och jag vet att ni överväger förbättrade samarbetsförfaranden. Låt oss hoppas att vi inte ska tvingas att använda oss av den möjligheten. Men vi anser att er syn på denna fråga och er önskan att åstadkomma verkliga framsteg är mycket positiva tecken.

Det andra jag vill säga är att beskattningen kan påverka den inre marknaden, och alla ni som hela tiden upprepar att vi måste få den inre marknaden att fungera bättre borde tänka på att alltför stor skattekonkurrens, särskilt genom de gränsöverskridande effekterna, i grunden kan påverka hur den inre marknaden fungerar.

På ett sätt är betänkandet en paradox: jag hoppas att vi ska kunna nå enighet om Pier Luigi Bersanis betänkande trots att det finns olika åsikter. Oberoende av om ni stöder skattekonkurrens eller harmoniserade skattesatser behövs det en harmonisering av skattebasen.

Så låt oss ta det första steget tillsammans i vetskapen om att det fortfarande finns mycket att göra när det gäller skattesatserna – vilket expertutfrågningarna visade – och att konkurrens inte är helt uteslutet om man använder sig av ett intervall. Det gör det helt enkelt möjligt för oss att, i linje med Lissabonstrategins målsättningar, skapa sunda förhållanden som ger affärsmässig lönsamhet på den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  John Purvis (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag är i stort sett nöjd med Pier Luigi Bersanis betänkande. Han varit mycket tillmötesgående när det gäller att enas om kompromisser med PPE-DE-gruppen.

Jag vill dock stödja några ändringsförslag från gruppen om att stryka det sista stycket i skäl I – som handlar om orättvis skattekonkurrens – och punkt 2, som också handlar om skattekonkurrens. Detta förslag har ingenting att göra med harmoniseringen av skattesatser. Jag vill att det ska finnas konkurrens mellan medlemsstaterna när det gäller skattesatserna. Jag anser dock att en gemensam bolagsskattebas kommer att vara bra för konkurrensen mellan medlemsstaterna och gynna företagen på EU:s inre marknad. Endast med en gemensam skattebas kommer det att bli möjligt att jämföra den relativa skattemässiga fördelen med att lokalisera eller investera i en medlemsstat framför en annan. Detta kommer att sätta press på medlemsstaterna att skapa en attraktiv skattemiljö för våra företag och bli effektiva och försiktiga när det gäller offentliga utgifter och offentlig budgetering.

Vissa finansministrar kanske kommer att beklaga sig över att detta skulle kunna begränsa deras möjlighet att skapa särskilda subventioner, till exempel för forskning och utveckling. Jag anser att dessa går att förena med en gemensam skattebas så länge som de är helt öppna. Detta skulle inte vara annorlunda än att variera allmänna bolagsskattesatser och det bör tillåtas inom ramen för tydliga och enkla regler.

Jag vill be kommissionsledamoten att bekräfta att sådana tydliga och öppna subventioner fortfarande kommer att vara tillåtna i alla de förslag han lägger fram. Med detta klara samförstånd vill jag gärna lyckönska Pier Luigi Bersani till hans betänkande och stödja detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Harald Ettl (PSE).(DE) Herr talman! En konsekvens av bristen på en enhetlig skattestrategi är att välfärdsstatens standard i hjärtat av Europa inte längre kan upprätthållas, vilket i allt högre grad är huvudskälet till att arbetstillfällen flyttas till andra platser och går förlorade för oss. Nu måste harmoniseringen av handels- och skattelagstiftningens bestämmelser om vinstberäkning ges högsta prioritet. I dag kan skatteexperterna inte ens överblicka vad de företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet faktiskt gör. Skattebasen måste harmoniseras och bolagsskattesystemen måste förutom att harmoniseras utan också göras mer öppna och jämförbara. Skatterabatter och särskilda företagszoner, som inte har något alls med skattekonkurrens att göra, måste förpassas till det förflutna. Rådet kan inte längre sitta overksamt på den politiska åskådarläktaren medan vi försöker hantera de ohälsosamma snedvridningar av konkurrensen som i allt högre grad blir följden av dess skattepolitik. Det är knappt det går att hantera Irlands åtgärder, och Irland multiplicerat med tio eller tolv vore för mycket. Vem, herr kommissionsledamot, ska betala detta – arbetstagarna?

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – Herr talman! Det är ett missförstånd i denna kammare när man tror att det är höga skattesatser som ger social trygghet. Det är det inte. Det är växande investeringar, nya jobb och starka och växande skatteinkomster som skapar social trygghet.

I det land i Europa som har bland den allra högsta bolagsskatten, Tyskland, får man in mindre skatteinkomster i förhållande till samhällsekonomin än vad man får i t.ex. Slovakien där man har en låg bolagsskattesats men en platt skatt. Det är inte länderna med de låga skattesatserna – som får nya investeringar och nya jobb – som hotar tryggheten. Jag tror att i ett Europa där vi har 20 miljoner arbetslösa finns det skäl att vara självkritisk till hur politiken har fungerat.

Vad det handlar om är att ett skattesystem som är tydligt, transparent och förutsebart skapar bra förutsättningar för investeringar och nya jobb. Vi ser det i länder som växer allra mest i den europeiska ekonomin. Att ha en gemensam skattebas och ett gemensamt sätt att beräkna den innebär inte att harmonisera skatter. Tvärtom är det bra att varje land kan välja sin nivå på bolagsskatten som bäst passar det landets förutsättningar.

Det är bra att vi har konkurrens. Det är också mycket bra att vi får transparens så vi ser vilka som de facto har de höga skatterna och vilka som de facto har de låga skattesatserna. Det är inte så som den tidigare förbundskanslern Gerhard Schröder i Tyskland pekade ut att en del av de nya medlemsländerna dumpar sin skatt. Det är tvärtom de länder som har många kryphål och ojämna och oförutsebara skattesystem som förhindrar småföretagande och nya investeringar. Därför stöder jag detta betänkande och gratulerar Pier Luigi Bersani till ett väl genomfört arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Ieke van den Burg (PSE).(NL) Herr talman! Som den sista av talarna från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill naturligtvis även jag gratulera Pier Luigi Bersani till hans betänkande, men jag vill också tacka flera skuggföredragande och ledamöter från gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater för deras sätt att hantera denna fråga. Jag vill även instämma i José Manuel García-Margallo y Marfils ord och säga att jag är glad över att det är kommissionsledamot Kovács som kommer att ansvara för denna fråga, i stället för hans kollega Charlie McCreevy, som besökte oss nyligen.

Direkt beskattning är, som vi har märkt under debatten, ett ämne som rör upp stora känslor och motstridiga åsikter, och det har alltid varit mycket svårt för parlamentet att komma fram till en gemensam ståndpunkt på detta område, inte minst under den förra sammanträdesperioden. Trots detta har jag en känsla av att vi kommer att lyckas den här gången, och jag hoppas att kommissionsledamot Kovács också ska lyckas nå en överenskommelse med rådet eller åtminstone med ett stort antal medlemsstater. Jag är glad över att sunt förnuft kommer att dominera över ideologiskt sabelskrammel.

Sunt förnuft får mig även att begrunda EU:s blygsamma roll i detta. Jag vill helt ta avstånd från en av de saker som yttrades tidigare, nämligen att Bryssel tar makten från medlemsstaterna. Jag menar att det helt enkelt är nödvändigt på detta område att garantera en inre marknad och likvärdiga villkor, liksom skyddet av dessa. Även enkelhet och säkerhet krävs om företagen ska kunna bedriva verksamhet inom EU.

Det är ingen tillfällighet att kravet på en sådan gemensam konsoliderad grund bottnar i näringslivet. Det kommer uteslutande från företagen, inbegripet Unice och rundabordskonferensen, och har ingenting att göra med att ta makten över EU. Det handlar bara om att tillmötesgå företagens krav.

Jag menar att det är viktigt att fundera över vilken situation vi kan uppnå, en situation där alla gynnas. Om alla är överens om de grundförutsättningar vi utgår från kommer företagens administrativa börda att bli lättare samtidigt som regeringarna slipper godtycklig konkurrens om skattesatser. Många av de nya medlemsstaterna har låga skatter, samtidigt som de har en mycket bred skattebas. Jag anser därför att lösningen på denna process med harmonisering av skattebasen ligger i att sammanjämka skattesatserna i väsentligt högre grad än i dag. Vi behöver detta slags insyn. Diskussionen om vad som kommer att hända härnäst och om eventuella miniminivåer, olika förgreningar eller vad det nu kan vara, kommer först senare. Just nu är det centralt att vi tar detta första steg och jag kan försäkra kommissionsledamot Kovács att han kan räkna med vårt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Gay Mitchell (PPE-DE).(EN) Herr talman! Låt mig först av allt säga att det verkar som att det knappast finns bättre argument för att harmonisera skattesatserna eller skattebaserna för företag än vad det gör för att harmonisera egendomsskatten, förmögenhetsskatten eller reavinstskatten. För det första tar en gemensam konsoliderad skattebas ingen hänsyn till nationell suveränitet och subsidiaritet. För det andra håller kommissionen fast vid att den inte är ute efter att harmonisera skattesatserna, men hur är det möjligt att skilja frågan om skattebasen från frågan om skattesatsen? Skulle inte en harmonisering av det ena leda till en harmonisering av det andra?

Vissa kolleger kan ha förväxlat harmoniseringen av skattebasen med harmoniseringen av företagens redovisning och kraven på öppenhet mellan företagen och deras redovisning. Detta är felaktigt. Redovisningen kan naturligtvis harmoniseras, men en harmoniserad redovisning kan sedan justeras i medlemsstaterna av skatteskäl, och detta är en fråga för medlemsstaterna.

För det tredje är Europeiska kommissionens förslag om harmonisering av bolagsskatten baserat på antagandet att skadlig skattekonkurrens leder till en överflyttning av beskattningen från skatter på rörligt kapital till skatter på jämförelsevis orörligt arbete, och att denna utveckling är skadlig för sysselsättningen och vanliga EU-medborgare. Jag anser att detta antagande kan ifrågasättas. Även om det har funnits en nedåtgående trend i bolagsskattesatserna i vissa medlemsstater har detta följts av både ett breddande av bolagsskattebaserna och en förbättring av företagens underliggande lönsamhet. I mitt hemland har till exempel den lägre skattesatsen inneburit ett mångfaldigande av skatteintäkterna. De ökade från 385 miljoner euro 1996 till 5 707 miljoner euro 2004.

Låt oss slutligen inte glömma att Lissabonmålen handlar om att göra EU till den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen till år 2015. Även om vi banar väg för minimiskattesatser eller skatteplaner för företagen kommer det inte att förhindra företag från att se sig omkring utanför EU för mer konkurrenskraftiga skattesatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Ján Hudacký (PPE-DE). (SK) Det är allmänt accepterat att det aktuella tillståndet för EU:s ekonomi delvis beror på grundproblemet med bristande konkurrenskraft i förhållande till utvecklade länder som Förenta staterna. Skattekonkurrens har stor effekt på den europeiska ekonomin, vilket för närvarande märks mycket tydligt på den låga ekonomiska tillväxten i vissa av de äldre och större medlemsstaterna, som kan jämföras med den snabbare tillväxten i majoriteten av de nya medlemsstater som genomför kraftiga strukturreformer, däribland skattereformer.

Bristen på politisk vilja att genomföra strukturreformer döljs ofta genom att anklaga de nya medlemsstaterna för skattedumpning följt av påståenden om att alla obalanser måste åtgärdas genom harmonisering av de direkta skatterna. Denna debatt om harmonisering av bolagsskattebasen är ett led i denna strävan.

Argumentet att en harmonisering av skattebasen inte kommer att påverka skattesatserna och därför inte får någon direkt inverkan på skattekonkurrensen är inte helt korrekt. Skattebasen och skattesatsen hänger i viss mån samman, beroende på den harmoniserade skattebasens bredd och undantagens och avdragens omfattning. Om man till exempel tar den tyska modellen som utgångspunkt skulle Slovakien under nuvarande förhållanden tvingas att höja sin skatt för att upprätthålla dagens skatteintäkter.

Å andra sidan förstår jag argumentet att en harmonisering av skattebasen skulle öka insynen i de olika systemen i EU och underlätta jämförelser mellan enskilda länder. Lägre transaktionskostnader för företagen och färre rättstvister vore också viktiga fördelar.

Herr kommissionsledamot! Jag anser att Europeiska kommissionen mycket noggrant bör ta hänsyn till alla dessa argument rörande förslaget om harmonisering av skattebasen för att upprätthålla en lämplig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna, vilket är en nödvändig grundförutsättning för att öka den samlade konkurrenskraften i hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag har lyssnat till parlamentets debatt med stort intresse, och jag är imponerad, inte bara av dess kunskap utan också av dess entusiasm och intresse för ämnet. Som jag sa tidigare är jag glad över att förslaget till betänkande innehåller ett sådant stöd för kommissionens politik när det gäller den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen.

Jag vill nu kommentera ändringsförslagen. Christoph Konrads förslag utgör inget problem för kommissionen, så vi stöder dessa. Kommissionen stöder dock inte de ändringsförslag som handlar om en eventuell minimiskattesats och den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen som ett instrument för att föra skattesatserna närmare varandra. Kommissionen har inte för avsikt att begränsa den rättvisa konkurrensen och harmonisera skattebasen. Den vill bara öka skattetryckets genomblickbarhet. Skattesatserna bör fortsätta att vara inom medlemsstaternas befogenhetsområde. Om vi skulle stödja en minimiskattesats misstänker jag att vi skulle förlora värdefullt stöd från både medlemsstaterna och näringslivet, som trots allt kommer att vara de som i hög grad kan dra nytta av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. På samma sätt som de tjänar på det kommer konsumenterna inom hela ekonomin att tjäna på det.

Jag uppskattar det ändringsförslag som handlar om forskning och utveckling, och jag erkänner att detta är ett viktigt ämne. Trots det är det inte ett ändringsförslag som kommissionen skulle välkomna, eftersom skattebehandlingen av forskning och utveckling endast är en av de frågor vi kommer att diskutera som en del av vårt arbete. Jag anser att det vore fel att framhäva frågan på detta sätt.

Jag säger inget mer i det här skedet. Jag välkomnar Europaparlamentets intresse för ämnet, och jag ser fram emot att få ta del av resultatet av omröstningen om betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.  – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy