Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 17 januari 2006 - Strasbourg

17. Kvalitet på badvatten

  Talmannen.  – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0415/2005) av Jules Maaten för Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (03659/2005 – C6-0373/2005 – 2002/0254(COD)).

  Jules Maaten (ALDE), föredragande. – (NL) Herr talman! Under de senaste dagarna, och faktiskt på det hela taget vid diskussionen om detta direktiv, har jag med jämna mellanrum fått frågan om det verkligen är nödvändigt att föreskriva normer för badvatten på EU-nivå. Är inte detta ett klassiskt exempel på en fråga som kan behandlas på medlemsstatsnivå? Jag är medveten om att ledamöter som tillhör de nederländska socialdemokraterna, som tyvärr inte är närvarande för tillfället, till och med i en rapport hänvisade till detta som ett löjligt direktiv om vattnet i simbassänger. Detta direktiv handlar emellertid inte om vattnet i simbassänger, och ännu mindre om badvatten i största allmänhet. Det handlar naturligtvis om vattnet vid våra kuster och i våra sjöar.

Frågan har rests, huruvida ett agerande på EU-nivå på detta område tillför något av värde. Därom rådde inget tvivel i parlamentet, när just denna fråga debatterades vid den första behandlingen. Viktigare är emellertid att det var just medlemsstaterna som ansåg att ett direktiv behövdes. Om detta är vad de vill ha bör de också få det, men då anser jag att det faktiskt ska vara ett allvarligt menat direktiv och inte ett som ger utrymme för fler undantag än någonting annat.

I vilket fall som helst har rådet och parlamentet efter mer än tolv års diskussioner kommit fram till en – låt vara svåruppnåelig – kompromiss, som jag antar kommer att omvandlas till lag i morgon. Genom det nya direktivet ges förutsättningar för renare badvatten längs stränder och utmed sjöar inom EU, bättre information för badare och mindre byråkrati för de lokala myndigheterna.

I hela Europeiska unionen uppfyller mer än 80 procent av badplatserna redan nu de strängare normerna, och i ett antal medlemsstater uppfyller till och med mer än 90 procent av badplatserna dessa normer. För närvarande drabbas cirka 12 procent av badarna årligen av illamående, maginfektioner, hudutslag, en känsla av tunghet i bröstet och ögon- eller öroninfektioner. Genom det nya direktivet sker en uppstramning av hälsonormerna, så att man kan räkna med att endast 8 procent av badarna riskerar att ådra sig någon sjukdom.

Från och med 2015 kommer badarna även att informeras på plats om den aktuella badvattenkvaliteten med hjälp av symboler som kommer att vara identiska över hela EU. För närvarande kan badare bara med viss svårighet och bara på Internet få kunskap om föregående års vattenkvalitet. Det tilltalar mig att jag inom kort själv kommer att kunna se vilken kvalitet som vattnet på platsen håller, för jag vet inte hur det är med er, men själv har jag bara med mig min bärbara dator till stranden vid mycket sällsynta tillfällen. I stället för 19 parametrar kommer medlemsstaterna bara att behöva mäta två parametrar, vilket är ett exempel på hur byråkratin i samband med vattenmätningar kommer att minska.

Europaparlamentet och regeringarna var länge oense i fråga om hur stränga gränsvärden som skulle tillämpas och hur höga kostnader som i detta sammanhang får drabba medlemsstaterna. Vi har kommit fram till en kompromiss som är tillfredsställande för alla parter, och visserligen förtjänar det brittiska ordförandeskapet beröm, men det är kommissionen – och särskilt ni, herr kommissionsledamot – som har sett till att få denna kompromiss till stånd. Jag vill även tacka många av skuggföredragandena för deras samarbete i detta hänseende.

Badvattnet kommer inte bara att bli renare, det kommer att bli mycket renare, kostnaderna blir överkomliga och en avreglering är på väg. Slutligen är jag intresserad av att höra vilka kommentarer som kommissionen kommer att tvingas göra om den artikel av Albrecht Wiedenmann som snart kommer att publiceras i den vetenskapliga tidskriften ”Environmental Health Perspectives” och som bär den ganska komplicerade engelska titeln ”Concentration responsive effects with no observed adverse effect levels”, med förkortningen NOAELS.

Jag kan inte riktigt beskriva uttrycket själv, men jag är säker på att ni kan. Jag är i varje fall intresserad av att se om kommissionen också kommer att använda denna studie i sin utvärderingsrapport 2008, eftersom den innehåller en hel del kärnfulla kommentarer beträffande direktivet i den form som vi står i begrepp att anta det i. Jag vill emellertid tillägga att den tid som finns för att genomföra det snabbt håller på att rinna ut. Jag kommer att vara mycket nöjd när direktivet faktiskt antas i morgon. Jag anser att det är en framgång för oss alla, även för mig själv, trots att jag inte är särskilt förtjust i att bada. Jag hoppar bara i om jag inte har något annat val. Efter 2015 kommer jag åtminstone att ha lättare för att ta ett dopp. Jag hoppas att jag kommer att kunna göra det utan oro även i er medlemsstat, herr kommissionsledamot.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Herr talman! Jag älskar hav och bad, och jag är därför av personliga skäl intresserad av att EU:s hav och sjöar är så rena som möjligt.

Jag vill tacka Europaparlamentets delegation som deltog i förlikningskommitténs möte med rådet den 12 oktober 2005, särskilt parlamentets vice talman Antonios Trakatellis och föredraganden Jules Maaten, och gratulera dem till deras utmärkta arbete och till det resultat som de har uppnått.

Diskussionerna i förlikningskommittén var komplicerade. Men åtminstone när det gäller den avgörande frågan om att införa ambitiösa normer för klassificering av kategorin tillfredsställande kvalitet anser jag att parlamentet uppnådde beaktansvärda resultat och en betydande förbättring i jämförelse med rådets ursprungliga ställningstagande.

Kvalitetsnormerna kanske i slutändan inte är så stränga som en del hade önskat – och i själva verket är miniminormerna inte så stränga som kommissionen ursprungligen hade föreslagit. Icke desto mindre skärptes de avsevärt under diskussionerna i förlikningskommittén, vilket har fått till resultat att den slutliga texten är en avsevärd förbättring jämfört med de bestämmelser som gäller i dag och som med tanke på att de tillkom 1975 då direktivet utfärdades har akterseglats av moderna vetenskapliga data.

Kommissionen stöder förlikningskommitténs text med särskild tillfredsställelse, och jag hoppas att parlamentet kommer att fastställa det positiva resultat som dess förhandlingsgrupp har uppnått.

Således avslutar vi i kväll debatten om två mycket viktiga direktiv, som utan tvivel kommer att förbättra miljön och skydda EU-medborgarnas hälsa.

  Richard Seeber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag tackar föredraganden för det mycket goda arbete som han har gjort, och särskilt kommissionen för detta förslag till direktiv.

Uppriktigt sagt var jag lite besviken på kommissionen, när den meddelade sin uppfattning om rådets gemensamma ståndpunkt. Jag hade verkligen velat se ett starkare stöd för en strängare, tydligare definierad linje om badvattenkvalitet, eftersom vi när allt kommer omkring har gjort de normer som kommissionen hänvisade till avsevärt urvattnade. Med kommissionens stöd kunde vi ha sammanställt ett strängare direktiv och tvingat medlemsstaterna att införa verkningsfullare normer utan att de skulle behöva drabbas av de stora utgifter som det så ofta talas om.

Låt oss inte glömma att huvudproblemet i dag när det gäller förorening av badvatten inte är lokalt begränsad förorening utan att källorna till föroreningarna är utspridda – de finns särskilt inom jordbruket, naturligtvis. Vi kunde ha nått en avsevärd förbättring på detta område med relativt lite pengar. Men vi har trots allt kommit fram till en kompromiss, och man bör hålla sig till kompromisser, varför jag ber er att anta detta förslag till direktiv i parlamentet i morgon.

Vi har emellertid tagit ett steg i rätt riktning. Jag sätter nu mitt hopp till 2008, när kommissionen planenligt ska granska direktivet och utvärdera den situation som då råder. Låt mig föregripa detta genom att be kommissionsledamoten, som ju är en hängiven badare, att försäkra sig om att hans avdelningar genomför denna utvärdering enligt planerna och kanske när allt kommer omkring höjer normerna för hälsoskydd till OECD:s nivå, vilket alla stater faktiskt har kommit överens om, så att vi inte upptäcker att vi försöker sänka normerna för hälsoskydd på detta område. Badvattnet har utan tvivel en stark bundsförvant i kommissionsledamoten.

(Applåder)

  Gyula Hegyi, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som ungersk ledamot i socialdemokratiska gruppen är jag nöjd med resultatet av förlikningen om badvattendirektivet. Vi har haft omfattande debatter både i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och senare i förlikningskommittén. Det var inte enkelt att klargöra att vi inte kan tillämpa samma kriterier på inlandsvatten och kustvatten och sjöar – som Balatonsjön i Ungern – som vi gör på Atlanten. Det innebär inte att vi inte vill ha stränga regler när det gäller våra vattendrag inne i landet. Sjöar och hav är emellertid uppenbart olika.

Länder som omges av land såsom Ungern och Österrike bör också ha rätt till sina egna badvatten. Området kring Ungerns badsjöar omfattas av ett förbud mot viss industri- och jordbruksverksamhet, och avloppssystemet omfattar nästan 100 procent av hushållen. Vi kan förbättra mycket, men vi kan inte förvandla en sjö till ett hav.

Den nuvarande kompromissen är godtagbar för oss men innebär en mängd arbete för mitt land – en del stränder kommer att stängas och många andra bör förbättras, men det är priset för en ren och hälsosam miljö. Kompromissen om en strängare version av kategorin ”tillräcklig” bör välkomnas. Offentlig information om vattenkvalitet på badplatser är också mycket viktig. På alla stränder runt Balatonsjön finns det faktiskt enormt stora informationsskyltar på ungerska, engelska, tyska och ryska. Vi skulle naturligtvis kunna lägga till franska, och hoppas att fler turister ska komma från Frankrike och andra franskspråkiga länder.

I mitt senaste anförande, i andra behandlingen, hade jag en ganska hård ton, på grund av gränsen på en minut och hastigheten i en tung debatt. Nu vill jag tacka Jules Maaten för hans betänkande och villighet att göra konstruktiva kompromisser. Han har gjort ett bra arbete.

Jag hoppas att han, när jag välkomnar honom till Ungern, kommer att kunna se hur ren och härlig vår Balatonsjö är.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Hundratusentals europeiska medborgare blir sjuka varje år på grund av att de badar i kontaminerade badvatten. De sjukdomar som drabbar dem på detta sätt varierar mycket när det gäller allvarlighetsgraden. De flesta är kliniskt godartade till medelsvåra, men några är allvarliga och ett fåtal dödliga. Såsom förväntat är barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar mest sårbara. Det är därför av största vikt att de lagstiftande organen i EU engagerar sig mycket i badvattnens kvalitet.

De har faktiskt arbetat med denna fråga i många år, och man skulle kunna förvänta sig att de parametrar som används för att övervaka badvattnets kvalitet är så stränga som möjligt. Dessvärre är så inte fallet, och orsaken till detta är enkel. Den är att oerhört stora summor pengar är involverade i rekreations- och turismindustrier som är förknippade med badvatten, och om ett område förklaras ha låg vattenkvalitet får det en allvarlig ekonomisk effekt på denna region och detta land. Därför är läkarens åsikt inte längre lika betydelsefull, och ”politiska kompromisser” står på dagordningen. Det är därför som vi efter många år av prat, diskussioner och argumentation – främst om saker som, sett utifrån sunt förnuft, är kristallklara – hamnar i en försonlig position där vi minskar den möjliga ekonomiska skadan för länder med ohygieniska badvatten och ökar den medföljande risken för att orsaka ohälsa bland våra medborgare.

Många kolleger kommer starkt att motsätta sig det jag säger, men hur kan det annars förklaras när vi exempelvis har uppfunnit en distinktion när det gäller hälsorisker, mellan badvatten inne i landet och vid kusten, och vi är beredda att godta att inlandsvatten kan vara nästan dubbelt så ohälsosamt som kustvatten och ändå av tillräcklig kvalitet för att bada i. Och hur kan det vidare förklaras när vi är beredda att säga att badvatten är av god kvalitet när risken för att bli sjuk efter att ha badat i det är i storleksordningen fem procent – det vill säga var tjugonde badare. Trots att jag kommer att stödja detta direktiv går det inte tillräckligt långt för att göra våra badvatten riktigt säkra. Det gör dem bara mindre farliga.

Avslutningsvis bör ett stort tack riktas till alla som har arbetat så hårt för att framställa detta direktiv, och särskilt till min kollega Jules Maaten – trots att han inte är simmare har han ändå arbetat mycket hårt! – till kommissionen och naturligtvis till ledamöterna i förlikningskommittén.

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! På min grupps vägnar vill jag säga att vi trots föredragandens förmedling anser att den kompromiss som vi har framför oss är oacceptabelt svag. Det är därför som min grupp kommer att avstå vid morgondagens omröstning.

Med detta avstående har vi för avsikt att visa följande: för det första att de värden som vi har enats om när det gäller färskvattenproduktion är helt otydliga – parametrarna har manipulerats så mycket genom statistiska förändringar att den grad av skydd som de kommer att ge är högst tvivelaktig. Enligt den expertgranskade artikel som snart ska publiceras i den vetenskapliga tidskriften Environmental Health Perspectives, som nämndes av Jules Maaten, kommer dessa värden inte att medföra någon förbättring alls för färskvattenkvaliteten.

För det andra har den verkliga möjlighet som vi hade att utvidga detta direktiv för att omfatta rekreationsanvändning helt gått förlorad i kompromissen.

För det tredje släppte parlamentets delegation plötsligt alla sina krav efter en hård kamp för högre normer, efter att rådet hade erbjudit en minimal ökning av en av de två normerna i den tillräckliga kategorin.

Slutligen var den process genom vilken denna slutgiltiga överenskommelse nåddes högst otillfredsställande, där tekniska förslag presenterades i sista minuten – muntligt, inte skriftligt – och utan tid för att verkligen studera deras effekter.

Det här är ett nedslående resultat, men jag vill ändå tacka alla berörda. Jag förstår att detta inte är en enkel fråga, men vi kommer att avstå från att rösta i morgon.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera Jules Maaten till det resultat som har uppnåtts. Det är delvis tack vare hans ansträngningar som vi kommer att kunna godkänna översynen av badvattendirektivet. Jag vill även tacka kommissionen för dess samarbete, för utan det ambitiösa förslag som den lade fram hade det inte varit möjligt att skärpa kriterierna.

Jag kan tala om för er att jag kommer att gå med på resultatet av förlikningen, trots att jag inte är helt nöjd. Kategorin ”acceptabel” som har skapats är inget annat än en ursäkt för att dölja att normerna inte har fått någon ordentlig uppstramning. Dessutom grundas den uppdelning som har skapats mellan salt- och sötvatten på mycket begränsade uppgifter, varför allt detta innebär att skyddet för badare har förbättrats mycket mindre än vad som kunde ha gjorts.

Jag vill fästa kommissionens och rådets uppmärksamhet på den artikel som Jules Maaten nämnde, och som kommer att publiceras nästa månad. I den artikeln läggs de normer fram som krävs för att verkligen skydda badarna. Jag hoppas, kommissionsledamot Dimas, att ni är beredd att använda dessa uppgifter i er nästa översyn, som jag hoppas inte kommer att låta vänta på sig lika länge.

  James Hugh Allister (NI). – (EN) Herr talman! Rena och säkra badvatten är en uppenbar nödvändighet, och ett nödvändigt stöd till en blomstrande turismindustri.

I min region Nordirland finns det många vackra stränder, varav flera stolt kan hissa blå flagg. Vi har andra som ännu inte har uppnått denna ära. Jag anser att detta direktiv kommer att hjälpa den att uppnå denna status. Lika relevant är uppfyllandet av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Det här har varit enklare för länder som har rätt till medel ur sammanhållningsfonden, som ger bidrag till just sådana projekt. Regioner som min, som inte har kvalificerat sig för medel ur sammanhållningsfonden och ännu inte gör det, har större svårigheter att föra upp sin infrastruktur för hantering av vatten till godtagbara standarder. Ytterligare nationell finansiering är därför den enda utvägen och måste skaffas. Det är viktigt att inse att badvattendirektivet bör tas i övervägande i detta vidare sammanhang.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill påpeka att de tio år av ansträngningar som det har tagit att utforma detta dokument har varit tio år av ständiga överenskommelser och samarbete. Detta visar hur effektiv politiken inom EU kan vara, eftersom det från början var lokala råd, lokala myndigheter och staterna som började att arbeta för att förbättra förhållandena på stränder och i badvatten, både i inlandet och vid kusterna.

Jag anser att det är viktigt att betona – närhelst jag undervisar i framtiden kommer jag att förklara detta för mina studenter – att detta är ett äkta exempel på i vilken utsträckning miljöpolitiken utgör ett mervärde i det ekonomiska systemet, för medborgarnas välbefinnande såväl som i ökade landvärden.

En strand med rent vatten är ett inbjudande och högkvalitativt turistområde. Om vattnet inte är rent vet vi att allmänheten inte kommer, och besökarna blir i ökad utsträckning beroende av särskilda villkor. Detta är resultatet av en politik som bygger på samarbete och gemensamma ansträngningar. Jag anser därför att den är tillfredsställande, och dessutom förefaller mig införandet av kategorin ”tillfredsställande” för vattenkvaliteten vara mycket realistisk, eftersom vi måste hålla oss inom det rimligas gränser.

Att se till att vattnen är rena kostar en enorm mängd pengar och kräver en oerhört stor insats på olika nivåer, många sanktioner mot dumpning längs flodstränderna och en integrerad politik. Vi politiker måste vara medvetna om att medlen till detta tas ur medborgarnas fickor och att det krävs ett strikt vetenskapligt synsätt för att kontrollera dumpning samt att det inte är lätt att åstadkomma allt detta. Jag är därför nöjd, och jag vill påpeka att detta visar i vilken utsträckning kvaliteten på miljön utgör ett mervärde för det ekonomiska systemet, för industrierna och även för den sociala välfärden.

  Thomas Ulmer (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! För det första vill jag tacka Jules Maaten för det goda arbete som han har lagt ned och för de förhandlingar som förts av parlamentets delegation inför den tredje behandlingen.

Jag skulle vilja begränsa mig till några av direktivets medicinska aspekter. Badvatten är inte fritt från bakterier, men det har låg bakteriehalt. I princip bör badvatten vara av samma kvalitet som dricksvatten, eftersom många badare och simmare även råkar dricka av det. I södra Tyskland har vi till exempel en av de största dricksvattenreservoarerna i hela Europa i form av Bodensjön. Det måste emellertid nämnas att inte ens dricksvatten är fullständigt fritt från bakterier utan bara har en låg bakteriehalt och att många bakterier – låt vara sjukdomsalstrande i olika grad – finns med i hela vår vardag.

Den grad av skydd som vi nu har åstadkommit med detta direktiv är naturligtvis inte perfekt, men det är ett första steg i rätt riktning. När allt kommer omkring innebär de gränsvärden på 330 intestinala enterokocker för inlandsvatten och 185 för kustvatten, som vi nu har kommit överens om – för kategorin ”tillfredsställande” – en minskad hälsorisk för badare från 12 procent till 8 procent, och ”hälsorisk” innebär inte nödvändigtvis sjukdom. Samma gäller för E. coli-bakterier med värden på 900 och 500 för kategorierna ”tillfredsställande” respektive ”utmärkt” kvalitet. Enligt min uppfattning bör standardiserade laboratoriemetoder vara lika självklara som enhetliga stickprovsundersökningar av kvaliteten. Som jag ser saken borde det viktigaste vara att allmänheten i god tid får tillräckligt med information och att alla våra vatten når upp till kategorin ”utmärkt kvalitet”.

Ytterligare ett mål – som till att börja med underkastas strikta vetenskapliga bestämmelser – måste vara att kontrollera virusmängden i vattnen. Detta blir viktigare och viktigare, eftersom det antal människor som insjuknar i Europa på grund av enterovirus och norovirus ökar snabbt. Om så bara av den anledningen kan vi vänta oss en översyn av direktivet inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag stöder direktivet.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja ta vid direkt där Thomas Ulmer slutade. För mitt valdistrikt, som ligger direkt intill Bodensjön, utgör badvattendirektivet en svår balansgång mellan skydd för konsumenterna – badarna – å ena sidan och naturvård och turism å andra sidan. Den kompromiss som vi har kommit fram till när det gäller miljöförstöring och kvalitetsnormer i kategorin ”tillfredsställande”, som Thomas Ulmer uttryckte det, är en rimlig kompromiss mellan de tre intressen som möts. Därför har jag funnit att denna kompromiss har rönt en hel del erkännande i mina hemtrakter, för vilket jag vill tacka alla berörda ledamöter inklusive föredraganden.

Det är emellertid också viktigt att påpeka att vi genom att minska antalet kategorier av förorenare från 19 till endast 2 har funnit en lösning som även tjänar syften som bättre lagstiftning och mindre byråkratiska bestämmelser. Detta är ett bra exempel för att visa att vi alla anstränger oss för att begränsa det överdrivna antalet bestämmelser som var vanligt i det förflutna till de verkligt viktiga aspekterna, och för detta hyser jag också stor tacksamhet till alla inblandade.

Som min grupp ser det är direktivets räckvidd som helhet mycket tillfredsställande. Det måste även välkomnas att parlamentet inte höll fast vid sin ursprungliga avsikt att utsträcka badvattendirektivets räckvidd även till andra vattenrelaterade fritidssysselsättningar, och för detta tackar jag också alla inblandade ledamöter.

  Talmannen.  – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.