Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 januari 2006 - Strasbourg

10. Situationen i Tjetjenien efter valet och det civila samhället i Ryssland

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om Tjetjenien efter valet och det civila samhället i Ryssland.

  Hans Winkler, rådets tjänstgörande ordförande. (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, ärade ledamöter! Konflikten i Tjetjenien orsakar alltjämt instabilitet i norra Kaukasien. Situationen för de politiska, ekonomiska, sociala och mänskliga rättigheterna i denna republik i Kaukasien förblir ytterst otillfredsställande och ger verklig anledning till oro. Alla EU-institutioner är väl medvetna om hur viktig denna fråga är i våra förbindelser med Ryska federationen.

Som ni vet höll Tjetjenien parlamentsval den 28 november förra året, dess första val till en lagstiftande församling på åtta år. Olyckligtvis kunde Europeiska unionen och OSSE inte skicka observatörer till detta val av säkerhetsskäl. Men bara det faktum att det för första gången på åtta år var möjligt att hålla parlamentsval i Tjetjenien sågs av det dåvarande ordförandeskapet som ett steg i rätt riktning, även om det måste framhållas att det förekom en del allvarliga problem. Europeiska unionen hjälpte till att utbilda lokala observatörer inför valet, och kommissionen bidrog med 60 000 euro för att stödja objektiva och professionella lokala valobservatörer från olika organisationer i det civila samhället.

Omedelbart efter valet gjorde EU:s dåvarande ordförandeskap ett uttalande där det påpekades att valet inte hade varit utan problem och att en del observatörer hade framfört farhågor. Rådet uppmanade enträget de ryska myndigheterna att undersöka rapporterna om oegentligheter eller hot. I uttalandet fastslogs att fortsatt stärkande av demokratiska institutioner, som en del i en omfattande politisk process, är väsentligt för den hållbara och fredliga långsiktiga utvecklingen i Tjetjenien liksom för fred och stabilitet i hela norra Kaukasien.

Europeiska unionen har ofta framfört allvarliga farhågor för den politiska processen i Tjetjenien och fortsätter att enträget uppmana de ryska myndigheterna att ge den politiska processen större öppenhet och legitimitet. Frågor om mänskliga rättigheter och demokrati tas regelbundet och gång på gång upp inom ramen för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryska federationen. I partnerskaps- och samarbetsavtalet, som utgör grunden för förbindelserna mellan EU och Ryssland, hänvisas till respekt för gemensamma värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Tjetjenien är ett viktigt tema i de överläggningar om mänskliga rättigheter som hålls två gånger om året med Ryssland och som offentligt lanserades i mars 2005 under Luxemburgs ordförandeskap. EU insisterar på att använda dessa överläggningar till att uttrycka sin oro för människors försvinnande och den allmänna underlåtenheten att bestraffa kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Den senaste rundan i dessa ytterst viktiga överläggningar hölls i Bryssel den 8 september 2005 och de kommer att fortsätta i år under det österrikiska ordförandeskapet. Här behövs Europeiska unionen och dess medlemsstater för att fullgöra ett konsekvent åtagande eftersom dessa överläggningar utgör ett forum där sådana frågor kan diskuteras mycket öppet och konstruktivt.

Efter utbrottet av den andra Tjetjenienkonflikten i september 1999 har Europeiska unionen intagit och bibehållit en tydlig ståndpunkt i frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna. EU fortsätter att förorda en politisk lösning på konflikten och har uppmanat Ryska federationen till ett nära samarbete med internationella människorättsmekanismer, särskilt med Förenta nationerna och dess särskilda rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och även med Europarådet, särskilt Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och naturligtvis med OSSE. Ett återupptagande av OSSE:s ständiga närvaro i form av en delegation på plats i Tjetjenien skulle i vart fall hälsas med glädje. OSSE har redan spelat en ytterst viktig roll i ansträngningarna att hitta en lösning på den första konflikten i Tjetjenien, och en jämförbar roll skulle även vara av stor betydelse den här gången.

Vid toppmötet mellan EU och Ryssland i november 2004 samtyckte Ryssland till Europeiska kommissionens biståndsprogram på 20 miljoner euro för att stödja socioekonomisk återuppbyggnad i norra Kaukasien, förutom fortsatt humanitärt bistånd. Detta program är avsett att bidra till att främja en öppen och demokratisk politisk process i Tjetjenien.

När det gäller det civila samhället är förhållandena för frivilligorganisationer och människorättsaktivister, reformer av rättsväsendet och mediefrihet i Ryssland områden som ger särskild anledning till oro och som regelbundet tas upp i diskussioner mellan företrädare för EU och Ryssland. EU är fast övertygat om att det ligger i Rysslands intresse att ha ett starkt och oberoende civilt samhälle.

Mot slutet av december 2005 antog Duman och Federationsrådet lagförslaget om frivilligorganisationer. EU har upprepade gånger uttryckt sin oro över detta förslag, särskilt i sitt brev den 22 november 2005 till talmannen i Duman, Boris Gryzlov, och i ett utspel från trojkan den 2 december 2005. Jag förväntar mig också att vi kommer att ge uttryck för våra känslor en gång till i denna fråga nu när lagen har undertecknats. Enligt det förslag som föreligger måste utländska frivilligorganisationer förse de ryska myndigheterna med rapporter om program, finansiering och organisation. Ryska frivilligorganisationer kan förbjudas att verka i vissa områden, vilket naturligtvis allvarligt begränsar, eller till och med omöjliggör, deras verksamhet i känsliga områden och regioner.

Att Ryssland övertog ordförandeskapet i G8 den 1 januari 2006 förväntades inte bara motivera landet att förbättra sin framtoning på den internationella scenen, utan också bidra till att få landet att göra mer aktiva och konsekventa insatser än tidigare för att lösa konflikten i Tjetjenien och således förbättra situationen i södra Kaukasien, där de tre konflikterna i Sydossetien, Abchazien och Nagorno-Karabach, även om de är i låsta lägen, snarast måste lösas. EU har meddelat att det noga kommer att följa Rysslands åtgärder under ordförandeskapet i G8. Frågan om det civila samhället kommer också att tas upp flera gånger i de överläggningar om mänskliga rättigheter som förs två gånger om året med Ryssland.

Herr talman! Vi måste förbli fast beslutna att fortsätta dialogen med Ryska federationen om Tjetjenien och andra frågor som rör mänskliga rättigheter trots alla svårigheter och hinder och energiskt verka för en förbättring av situationen.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, herr rådsordförande, ärade ledamöter! Jag är mycket tacksam för detta tillfälle att ge kommissionens syn på Tjetjeniens framtid efter valet. Det är positivt, som ordförandeskapet nämnde, att valet ägde rum utan våld, även om man inte kan bortse från bristerna i processen. Tre partier fick tillräckligt stöd för att representeras i det nya parlamentet, där det Moskvatrogna Förenade Ryssland besegrade de andra med stor marginal. Vi hoppas att detta utgör ett steg mot större politisk representation, större stabilitet och slutligen fredlig demokrati.

Varken OSSE eller Europarådet skickade någon fullvärdig observatörsgrupp eftersom villkoren på plats inte tillät det, men det sistnämnda organet skickade en undersökningsgrupp med åtta ledamöter. Vi har därför inga officiella rapporter, men vi är medvetna om uttalandena från ledamöterna i den sistnämnda gruppen och från andra organisationer som särskilt har fäst uppmärksamheten på brister i processen, och vi förväntar oss att de påståendena blir ordentligt utredda.

Vi välkomnar de ryska federala myndigheternas åtagande att anvisa betydande medel för återuppbyggnad, men ett antal andra åtgärder måste vidtas om detta val ska utgöra ett steg framåt mot ökad fred och demokrati. Även om det verkar ha skett en förbättring av säkerheten i Tjetjenien finns det tyvärr kvar en kultur av straffrihet. Rapporterade fall av försvinnanden och tortyr måste undersökas fullt ut, och gärningsmännen, däribland de som ingår i myndigheter med ansvar för brottsbekämpning, måste ställas inför rätta.

Vi noterar att Ryssland har uttryckt sin villighet att samarbeta med FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter, bland annat FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour. Dessa försäkringar bör omsättas i praktiken, och det bör finnas ett samarbete med FN:s särskilda rapportörer. Det är också viktigt att den lokale ombudsmannen i Tjetjenien utför sina uppgifter på ett opartiskt och effektivt sätt.

Som redan har nämnts vill jag framhålla att Europeiska kommissionen spelar sin roll i regionen. Vi har medgett ett program om 20 miljoner euro till socioekonomisk återhämtning i norra Kaukasien, därför att vi tror att detta är en av de grundläggande orsakerna till konflikten. Detta görs utöver humanitärt bistånd, där vi redan är den största biståndsgivaren genom ECHO, Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd. Detta är ett tydligt tecken på vår vilja att aktivt ta del i processen med att stärka demokrati och stabilitet i regionen.

Vårt program kommer att bidra till att stödja den välbehövliga återställningen av hälsovårds- och utbildningssektorerna och bidra till att skapa arbetstillfällen och generera inkomster. I mitt tidigare uppdrag som österrikisk utrikesminister besökte jag Tjetjenien som ordförande i OSSE. Jag minns mycket väl mitt besök. Vi besökte vårdinrättningar i första hand, och det krävs verkligen stora förbättringar.

Det är också vår avsikt att öppna ett kontor i regionen Norra Kaukasien, troligen i Vladikavkaz, vilket skulle hjälpa oss att övervaka genomförandet av vårt program och se till att vi är välinformerade om situationen på plats.

Jag måste ändå uttrycka vår oro över de fortgående svårigheter som frivilligorganisationerna står inför – som ordförandeskapet nämnde – inklusive dem som får stöd från Europeiska kommissionen, som Rysk-tjetjenska vänskapsförbundet i Nizjnij Novgorod. Det påverkar också de frivilligorganisationer som lämnar humanitärt bistånd inom ECHO-programmet.

I detta sammanhang vill jag fästa er uppmärksamhet på de senaste ändringarna i rysk lagstiftning om frivilligorganisationer. Vi vände oss till ordföranden för presidentens råd för utveckling av det civila samhället och de mänskliga rättigheterna och uttryckte vår oro över följderna av lagstiftningen för de organisationer som inom ramen för ECHO i norra Kaukasien finansieras genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR-programmet) och Tacisprogrammet. Jag diskuterade också frågan med utrikesministern, Sergej Lavrov, som försäkrade mig att det skulle bli förändringar i förslaget vid den andra behandlingen i duman. I texten i den lag som slutligen antogs av duman tar man i viss utsträckning hänsyn till den oro som Europeiska unionen och Europarådet har uttryckt, vilket vi välkomnar. Vi är dock fortfarande oroliga för att vissa av bestämmelserna fortfarande är alltför långtgående – till exempel när det gäller att vägra lokala frivilligorganisationer att registrera sig och de kontroller av både lokala och utländska organisationer som utförs.

Vi noterar nogsamt det sätt på vilket dessa bestämmelser tillämpas. Det är vår uppgift nu. Och vi ska också ta alla tillfällen som erbjuds att göra de ryska myndigheterna medvetna om farhågor som uppstår i fråga om tillämpningen. Vår reguljära politiska dialog med Ryssland och nästa omgång av överläggningarna mellan EU och Ryssland om människorättsfrågor som ska äga rum i mars är ett utmärkt tillfälle för det.

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är tydligt att Ryssland står inför ett allvarligt hot om kriminalitet och terrorism i Tjetjenien, och det omkringliggande norra Kaukasien förblir instabilt, med dagligt dödande både från säkerhetsstyrkor och kriminella. Det förekommer också ofta att kidnappningar av civila utförs av oräkneliga hemska paramilitära enheter, som inte bestraffas för detta. Alla har tragedin i Beslan i minnet. Ändå har jag inte fått något tillfredsställande svar från min regering, den brittiska regeringen, på varför den garanterar Ahmed Zakajev flyktingstatus, trots att han är med i samma så kallade tjetjenska exilregering som den efterlyste terroristen Sjamil Basajev, som låg bakom dådet i Beslan. Inte desto mindre finns fortfarande en ström västerut av verkliga, oskyldiga tjetjenska flyktingar som blivit fångna i det brutala kriget. EU har alltså allt intresse av att kräva att de mänskliga rättigheterna respekteras och att vara mer kritiskt mot den demokratiska nivån på valet i november 2005.

Det finns för närvarande farhågor, till exempel rörande beslutet i en lokal domstol att stoppa verksamheten i Ingusjien för det rysk-brittiska humanitära centrumet för fred och samhällsutveckling (Centre for Peacemaking and Community Development). Domstolen överväger också ett förbud mot en annan välgörenhetsorganisation, den i Förenta staterna baserade International Medical Corps. Det visar hur fientlig man är mot den utländska närvaron av humanitära frivilligorganisationer som arbetar i regionen. Det illustrerar fenomenet med den tilltagande diktaturen över hela Ryssland, som har dokumenterats väl nyligen av Freedom House och som vi också har sett i beslutet i duman nyligen om utländska frivilligorganisationer, där man till och med i den slutliga versionen tillåter att en utländsk grupp som hotar Rysslands suveränitet, kulturarv och nationella intressen vägras registrering – grunder som är vaga och öppnar för tolkningar från lokala myndigheter.

Vår resolution i dag syftar till att fortsätta påtryckningarna på den ryska federationen för en högre nivå på de mänskliga rättigheterna i denna tragiska region som så länge har varit belägrad av konflikter.

  Reino Paasilinna, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Vi har antagit resolutioner om Tjetjenien i femton år nu, och de har alltid varit kritiska. Parlamentet skickade också en delegation till Tjetjenien förrförra året, och jag var ordförande för den. Detta har naturligtvis redan glömts bort i dagens resolution.

Det finns många kritiska frågor om denna konflikt i dagens gemensamma ståndpunkt. Där föreslås att Duman bör bilda en forsknings- och undersökningskommitté för att utreda myndigheternas åtgärder i Tjetjenien. Ett annat förslag är att inrätta en temporär internationell tribunal för att undersöka dessa brott. Det finns ytterligare förslag. Våra förslag har inte lett till några betydande resultat under hela denna tid. Jag frågade det land som innehar ordförandeskapet om vi gemensamt kunde behandla hela konflikten, och inte bara de delar som irriterar Ryssland, och ta hela frågan till förhandlingsbordet tillsammans med Ryssland. Vi kan naturligtvis ge stöd till det som Benita Ferrero-Waldner sa. Vi är alla intresserade av att blidka Ryssland, och de ryska ledarna har bett om goda råd, så vi borde verkligen tillsammans försöka hitta en utväg ur detta. Ledaren för det land som innehar ordförandeskapet torde ha goda möjligheter att ta kontakt med president Vladimir Putin i denna fråga. Han skulle kunna tala direkt med honom.

  Cecilia Malmström, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Tjetjenien är ett blödande sår på vår kontinent med hundratusentals döda, lemlästade, tusentals barn traumatiserade, föräldralösa. En fruktansvärd flyktingkris, en mänsklig tragedi i alla avseenden. Det begås fasansfulla övergrepp både av militära och paramilitära styrkor och ingen har ställts inför rätta eller utkrävts ansvar. Båda sidor är ansvariga för övergreppen men de civila i Tjetjenien har lidit på ett helt orimligt sätt. Det gör att världssamfundet och vi i EU har en skyldighet, en plikt att ingripa och vi kan inte förhålla oss likgiltiga. Vi måste fördöma övergreppen och kräva att Ryssland ökar sina ansträngningar att hitta en fredlig lösning på frågan och också att vi i EU utöver det som redan görs, vilket är mycket bra, så småningom också kanske kan hjälpa till med medling, återuppbyggnad och ytterligare rehabilitering.

Valet var på sätt och vis en framgång, trots allt. Men situationen är så skör och ofantligt mycket återstår. Man måste identifiera de demokratiska krafterna i Tjetjenien och försöka inleda en dialog eftersom förhandling är den enda möjliga vägen framåt. Naturligtvis fördömer vi de tjetjenska separatisternas terrorism och de avskydda händelserna i t.ex. Beslan och på teatern i Moskva kan aldrig nog fördömas.

Om man inleda en förhandling är utvecklingen i Ryssland mycket oroväckande, både kommissionären och rådsordföranden har nämnt det. Lagstiftningen som försvårar för de frivilliga organisationerna att arbeta, men också den successiva inskränkningen i media, gör att det blir svårt att inleda en dialog. Det är svårt att kritisera och det är svårt att göra några framsteg.

Det är glädjande att rådsordföranden är så tydlig i sin kritik mot Ryssland. Vi har länge här i parlamentet efterlyst en mer sammanhållen Rysslandsstrategi. Tyvärr vet vi ju att bl.a. energibehovet gör att alltför många av de enskilda medlemsländerna fortsätter att hyckla när det gäller de mänskliga rättigheterna och övergreppen mot rättsstaten hos vår stora granne. Tjetjenien måste alltid finnas med på agendan, det är vi skyldiga det tjetjenska folket, det ryska folket och oss själva för vår trovärdighet.

(Applåder)

  Bart Staes, för Verts/ALE gruppen. – (NL) Herr talman, herr Winkler, fru kommissionsledamot! När jag hör er tala är jag glad över att vi är parlamentsledamöter, att vi är lyckliga nog att inte vara diplomater och att vi inte har tappat kontakten med verkligheten. Lyckligtvis är vi fortfarande berättigade att ge uttryck för vår förvåning eller indignation.

Därför har Europaparlamentet under senare år tagit initiativet till att fördöma vad som har slagit fel i Ryssland och Tjetjenien. En otvetydig känsla av laglöshet präglar Tjetjenien och hela norra Kaukasien. Det förekommer ett växande antal kidnappningar, sexuella övergrepp och godtyckligt dödande. Det är berättigat att säga att Ryska federationen inte har någon kontroll över situationen. Förhållandet är faktiskt det motsatta: konflikten sprider sig från Tjetjenien genom Ingusjien till hela norra Kaukasien.

Att rådet eller kommissionen påstår att det val som anordnades medan allt detta pågår förlöpte tämligen bra är rena skandalen, och därför vill jag uppmana kommissionen, rådet, utrikesministrarna och särskilt Belgiens utrikesminister, som för närvarande är ordförande i OSSE, att tala klarspråk. Slutligen vill jag här vädja om hjälp till Ryssland för att …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jonas Sjöstedt, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Som sagts här har ju valen i Tjetjenien betydande brister och fel, det är ingen tvekan om det. Samtidigt är de ett steg framåt. Det finns nu en möjlighet att med lite större trovärdighet bygga politiska institutioner i Tjetjenien. Vad som är alldeles uppenbart efter alla dess år av ohyggligheter och krig är att det inte finns någon väpnad lösning på Tjetjenienkonflikten. Det är en myt att man, som den ryska makten tror, ska kunna krossa allt motstånd i Tjetjenien. Det krävs en politisk process och förhandlingar i slutändan.

Det är en självklarhet för oss alla att ta avstånd från dessa vidriga terrordåd som tjetjenska separatister har begått. Det är också viktigt att se att Ryssland faktiskt också har bedrivit en terrorpolitik mot delar av den tjetjenska befolkningen. Den har begått enorma övergrepp utan att någon har ställts till ansvar. Det här är någonting som direkt spelar de mest extrema krafterna i Tjetjenien i händerna. Först när det upphör finns det antagligen en möjlighet för dialog och fredlig lösning.

  Michał Tomasz Kamiński, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Dagens debatt i kammaren belyser parlamentets demokratiska natur.

Jag vill tacka de föregående talarna för deras precisa och vederhäftiga bedömning av läget i Tjetjenien. Likväl måste det mycket tydligt sägas att även om en sådan debatt kan föras här i Europaparlamentet så kan den inte föras i Ryssland eftersom demokratin, i den mening ordet har för oss i väst, för närvarande inte existerar i Ryssland. Moskva och Sankt Petersburg är inte på krigsfot, och om det inte finns någon demokrati i de områdena kommer det säkerligen heller inte att finnas någon demokrati i Groznyj eller resten av Tjetjenien där det pågår ett krig.

Benita Ferrero-Waldner förklarade idag att Europeiska unionen inte hade kunnat skicka observatörer för att övervaka valet i Tjetjenien eftersom förhållandena på platsen inte tillät det. Jag vill tacka kommissionsledamoten för hennes uppriktighet. Ändå måste jag påpeka att om förhållandena på platsen var sådana att det var omöjligt att garantera säkerheten för några observatörer, hur kan vi då acceptera att förhållandena var lämpliga för att val skulle hållas överhuvudtaget? Det var de helt enkelt inte. En av anledningarna till det var att Tjetjenien enligt internationell rätt är en oberoende stat under utländsk ockupation. Jag måste framhålla detta mycket starkt. Det tjetjenska folket har aldrig på ett fritt sätt uttryckt en önskan om att få utgöra en del av Ryska federationen. Tjetjenien deklarerade sin självständighet och hela världen såg hur ryska tanks rullade in i landet som ett svar på den deklarationen.

Oavsett vilket politiskt parti vi företräder här i kammaren så måste vi, om vi verkligen delar de grundläggande värden som demokrati och rätt till självbestämmande som vår gemenskap bygger på, sända ut en enträgen vädjan från parlamentet med krav på frihet för det tjetjenska folket.

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har intrycket att Europeiska unionen och parlamentet inte missar ett enda tillfälle att, ofta utifrån knapphändiga bevis, kritisera och motarbeta myndigheter och regeringar i länder som det skulle ligga i deras intresse att istället upprätthålla goda förbindelser med. Detta är vad de borde göra med Ryssland istället för att kasta bort miljontals euro av europeiska skattebetalares pengar på tvivelaktiga initiativ för att stödja så kallade ”demokratiska övervakningsorganisationer”.

I syfte att skapa ett Europa för alla är det väsentligt att tänka rationellt och objektivt när man analyserar åtgärder för säkerhet och terrorismbekämpning som har påverkat, eller kan påverka, freden och stabiliteten även i vår union.

Jag tror inte att jag behöver påminna kammaren om vissa hemska brott som har begåtts mot civilbefolkningen i Tjetjenien och Ryssland av dem som påstår sig kämpa för det tjetjenska folkets självbestämmande. Men jag måste framhålla att en del personer envisas med att lägga sig i och kritisera, och att dubbla lojaliteter ofta förekommer när liknande situationer bedöms i olika delar av världen.

Resolutionen om Tjetjenien är bara ytterligare ett exempel på detta, och återigen kommer jag inte att stödja hycklande resolutioner som även motverkar anspråken på stabilitet vid unionens sydöstra gränser, anspråk som borde göra att behovet beaktas av…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Enligt ryska människorättsgrupper ägde det så kallade valet bara rum på papperet. Lokalbefolkningens deltagande var mycket lågt – nästan obefintligt. I stället, vilket är skandalöst, deltog tusentals soldater från den ryska armén tillsammans med en väpnad falang under den av Moskva utsedda ledaren Kadyrov. Valet måste därför ses som en maskering av det pågående våldet och förtrycket.

År 2000, under de ryska styrkornas attack mot Groznyj, satt människorättskämpen Lidija Jusupova i källaren under ett till hälften ödelagt hus. Människorna där kände sig försvarslösa och övergivna. På något sätt visste de att den parlamentariska församlingen i Europarådet samtidigt i Strasbourg diskuterade situationen i Ryssland. De lyssnade på radio, och de äldre boende i huset frågade Lidija Jusupova: ”Kommer de att hjälpa oss? Strasbourg är vårt enda hopp.” Sex år senare har den frågan ännu inte besvarats.

Gårdagens möte med företrädarna för ryska medborgarrättsorganisationer bekräftade de farhågor som vi har uttryckt under en lång tid. Det senaste betydande uttrycket för dessa farhågor var Malmströmbetänkandet. I dagens resolution konstateras med sorg att varken rådet eller kommissionen på ett nöjaktigt sätt har tagit itu med dessa farhågor och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Man skulle till och med kunna säga att de har försummat att göra det. Därför är det nu hög tid att inta en principiell och enad ståndpunkt i dessa frågor, eftersom massiva människorättskränkningar i Tjetjenien som förblir ostraffade sprider sig som ett virus i hela den ryska federationen.

Slutligen, dagens resolution ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! Jag ska börja med att djupt beklaga att president Putin enligt vad som påstås skrev under en ny lag i går för kontroll av icke-statliga organisationer, vilket sammanföll med beslutet i Ingusjiens högsta domstol att neka den brittiska välgörenhetsorganisationen Centre for Peace and Community Development tillstånd, vars företrädare i Moskva jag talade med i morse. Det är en organisation som har bistått med humanitär hjälp till omkring 1 000 tjetjenska flyktingbarn, och detta visar den hårdare kontroll som lagen innebär.

Detta är uppenbarligen oförenligt med den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, och det är nödvändigt att Europeiska unionen inte bara protesterar utan också vidtar åtgärder, vilket också omfattar krav på att frivilligorganisationer tar del i EU:s överläggningar om människorättsfrågor med Ryssland.

I stället ser vi något som verkar vara ett försök till en militär lösning från Vladimir Putin, följd av uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat godtyckligt frihetsberövande, framtvingade bekännelser och tortyr och närmare 2 500 försvinnanden sedan 1999. President Putin kallar Dagestan som ligger intill för ett ”mini-Irak på tröskeln till Ryssland”. Vi kan inte tillåta att det fortsätter så.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Lagen om frivilligorganisationer undertecknades i hemlighet av president Vladimir Putin. De första tre hjälporganisationerna i Ingusjien har redan förbjudits, däribland en som gav humanitär hjälp till flyktingar.

Den inställning som de auktoritära regimerna har till det civila samhället återspeglar hur ovälkommen en oberoende, exakt information om sådana ämnen som det tragiska kriget i Tjetjenien är i deras ögon. Frivilligorganisationer såsom Memorial ger oss information om överträdelser och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien, där fria val är omöjliga.

På samma sätt som förbundskansler Angela Merkel tog upp frågan om Guantánamo i Washington tog hon upp det ömtåliga ämnet Tjetjenien vid sitt besök i Ryssland, och den ryske presidentens svar till henne blev att det fanns brister i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter även i väst, med andra ord i EU. Allt jag kan säga om det är att i EU har vi inte så omfattande inskränkningar av åsiktsfriheten, ett så förskräckligt krig som i Tjetjenien, domstolar som så fullständigt åsidosätter rättssäkerheten som i fallet Yukos, eller så omänskliga förhållanden i fängelser som de som råder för Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev. De mänskliga rättigheterna är universella och odelbara och får inte åsidosättas.

  Aloyzas Sakalas (PSE). – (LT) Herr talman, mina damer och herrar! För det första vill jag påpeka att den framlagda resolutionen är mycket mer vederhäftig än någon av de tidigare, där massakern på det oskyldiga tjetjenska folket bedömdes utifrån vem som utförde den – separatisterna eller enheter från ryska armén. I det första fallet kallades det för terrorism medan det i det andra fallet kallades för kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det går att dra slutsatsen att våra omdömen inte är grundade på själva sakförhållandet utan snarare på om förövaren är mäktig och har olje- och gastillgångar.

Men jag vill framhålla att våra resolutioner aldrig kommer att bli verkningsfulla om inte den utrikespolitik som EU:s medlemsstater för anpassas efter innehållet i sådana resolutioner. Och varför skulle president Vladimir Putin egentligen reagera på vårt snyftande när han alltjämt varmt välkomnas i våra stater och till och med anförtros en del mycket ärofulla och ansvarsfulla uppdrag, såsom att vara ordförande för G8-möten. Även om jag föreslår att vi godkänner förslaget till resolution vill jag alltså att det ska stödjas av lämpliga diplomatiska åtgärder, så att det inte bara blir ännu en resolution som i grund och botten inte förändrar något.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! Medan Europaparlamentet debatterar Ryssland fortsätter rättegången mot Stanislav Dmitrijevski, chefredaktör för tidningen Prawo Zaszczyta och ledare för Vänskapsföreningen Ryssland–Tjetjenien i Nijni Novgorod.

Stanislav Dmitrijevski är en av de mest framstående försvararna av mänskliga rättigheter i Ryska federationen. Webbplatsen för Vänskapsföreningen Ryssland–Tjetjenien är den viktigaste plattformen för att presentera situationen för mänskliga rättigheter och politiska friheter i södra Kaukasien, särskilt i Tjetjenien. Nästa behandling av Stanislav Dmitrijevskis fall är fastställd till den 3 februari 2006.

När vi diskuterar Ryssland har vi en benägenhet att uttrycka farhågor för demokratins tillstånd och även för inskränkningarna av de mänskliga rättigheterna och frivilligorganisationernas verksamhet. Men det är inte mer än rätt att komma ihåg att det också finns ett annat slags Ryssland. Det är ett land med människorättsaktivister och politiker som är beredda att modigt möta det auktoritära politiska systemet. Det är också ett Ryssland med blomstrande kultur och ett lyhört civilt samhälle som utgör en verklig länk mellan det nutida Ryssland och Europeiska unionen.

  Hans Winkler, rådets tjänstgörande ordförande. (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Vi tar den oro och ängslan som kommit till uttryck under debatten när det gäller situationen i Tjetjenien och de mänskliga rättigheterna i Ryssland på största allvar. I morse sa ordföranden för rådet, förbundskansler Wolfgang Schüssel, något som jag vill upprepa här: för oss är mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter odelbara. De är europeiska värden och jag vill framhålla att det uppenbarligen också gäller för Ryssland. Europeiska unionen – och jag syftar här alldeles särskilt på Europeiska rådets verksamhet – diskuterar gång på gång och på alla nivåer kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien med Ryssland. Oavsett om språket i dessa diskussioner i ert tycke är alltför diplomatiskt eller inte, så är det detta språk vi använder med våra ryska partner.

Det är särskilt viktigt att upprätthålla dialogen eftersom den är vår enda möjlighet att framföra våra farhågor för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Därför är de överläggningar om mänskliga rättigheter som har inletts, och som vi kommer att hålla regelbundet, särskilt viktiga. De kommer att äga rum igen i mars, och rådet förbereder dessa överläggningar mycket samvetsgrant.

Vi delar naturligtvis också de farhågor som framförts om lagen om frivilligorganisationerna. Vi anser att det är beklagligt att denna lag har undertecknats. Ni kan lita på att rådet kommer att framföra dessa farhågor, och vi kommer att följa situationen för dessa organisationer i Ryssland mycket noga. Jag håller naturligtvis också med ledamoten som sa att vi måste stärka de krafter i Ryssland som har tagit ställning för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Jag kan försäkra er att det är just det vi gör.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Först vill jag återvända till valet. Det var Europarådet som skickade en undersökningsgrupp med åtta ledamöter. Vi skickade inte någon valobservatörsgrupp. Valet var inte fritt eller rättvist, det fanns brister, men samtidigt gjordes framsteg eftersom det för första gången ägde rum utan våld under mycket svåra förhållanden. Lokala tjänstemän som finansierades av kommissionen sa att det förekom vissa oegentligheter, men att valdeltagandet generellt var högre än någonsin förut: valdeltagandet var 55 procent. Vi ser att det görs vissa framsteg, men vi vet att situationen på det hela taget inte är tillfredsställande.

Samtidigt vill jag också säga att det finns orsaker till det. Det pågår en politisk konflikt som måste få en politisk lösning, men det finns också utbredd fattigdom och därför måste man också ta itu med grundorsakerna till fattigdomen. Det är det som vi i kommissionen nu försöker göra med vårt program Tacis på tre områden: hälsa, utbildning – särskilt skapande av arbetstillfällen – och generering av inkomster. Vi vet att huvudorsaken till att många människor flyr är att de inte har jobb.

För det tredje, som jag nämnde mycket tydligt, kommer vi nu att mycket nogsamt notera hur bestämmelserna tillämpas i fråga om frivilligorganisationer, eftersom det var först i går eller i dag som president Putin skrev under lagen. Vi måste undersöka det nu. Jag instämmer med ordförandeskapet om att det måste ske i en reguljär politisk dialog med Ryssland.

Ni kan vara säkra på att vi alltid nämner saker. Som jag sa förut har jag talat med utrikesminister Sergej Lavrov om den här frågan, och åtminstone några ändringsförslag har övervägts, men på det hela taget instämmer jag med dem som säger att vi, när det gäller Ryssland, behöver ha en sammanhållen politik som också omfattar energitrygghet. Vi vet att Ryssland är en viktig leverantör till oss, landet är en strategisk partner för oss men det är också en partner som vi ibland för en dialog med där kritiska synpunkter framförs.

  Talmannen. Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon klockan 12.00.

ORDFÖRANDESKAP: KAUFMANN
Vice talman

(1) Se protokollet.