Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 januari 2006 - Strasbourg

14. Ordningsregler för Europaparlamentets ledamöter (ändring av arbetsordningen)

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om ett betänkande (A6-0413/2005) av Gérard Onesta för utskottet för konstitutionella frågor om ändring av Europaparlamentets arbetsordning gällande ordningsreglerna för Europaparlamentets ledamöter.

  Gérard Onesta (Verts/ALE), föredragande. – (FR) Herr talman! Ni har ett exemplar av den gällande arbetsordningen framför er. Enligt de här reglerna borde vaktmästarna kasta ut mig omedelbart eftersom jag är iklädd en t-shirt med ett litet politiskt slagord tryckt på fram- och baksidan. Enligt arbetsordningen är det strängt förbjudet att oavsett medium visuellt skylta med politiska åsikter. Det visar bara hur absurt det nuvarande systemet är, i synnerhet med tanke på att vi enligt den nuvarande arbetsordningen inte tillåts ingripa mot våld, skymford, förtal eller förolämpningar, varken i kammaren eller någon annanstans. De nuvarande instrumenten i det här sammanhanget är mycket svaga: det rör sig om ingenting eller en atombomb och, herr talman, ni är atombomben. Ni kan yrka på att parlamentet ska besluta om påföljder för den som bryter mot ordningsreglerna, men eftersom den som bryter mot reglerna i praktiken inte har några rättigheter tvekar ni att göra det, och genom att tveka är det ni själv som riskerar att utsättas för påföljder. Det är anledningen till att varken ni eller era företrädare någonsin har använt den här atombomben, vilket bara är bra.

Det har därför behövts en förändring och i det här läget skulle jag inte bara vilja tacka er – jag är verkligen mycket rörd över att ni anlände i sista stund för att vara ordförande i den här debatten – utan också gratulera de fyra skuggföredragandena som har hjälpt oss att nå samförstånd: Íñigo Méndez de Vigo för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Richard Corbett för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, Ignasi Guardans Cambó för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa samt Sylvia-Yvonne Kaufmann för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Betänkandet ger oss inte bara möjligheten att utveckla en rimligare, lämpligare, flexiblare och mer proportionerlig arbetsordning utan också – vilket bara är bra – att öka ledamöternas grundläggande individuella rättigheter.

Tack vare den nya arbetsordningen ingår för första gången skyddet enligt primärrätten. Vi skyddas också av ledamotsstadgan. För första gången kommer den som bryter mot ordningsreglerna att ha rätt att bli underrättad individuellt och han kommer att ha rätt att förklara sig för er, herr talman. Påföljden måste motiveras skriftligen. Det kommer inte längre att finnas någon godtycklig makt. Förutom rätten att överklaga externt, kommer den som bryter mot ordningsreglerna att ha rätt att överklaga internt, vilket innebär att påföljden skjuts upp. Om prövningsorganet agerar för långsamt kommer påföljden att ogiltigförklaras. Ännu bättre är att ledamöterna kommer att få en ny rättighet att uttrycka sig visuellt. Herr talman! Jag kommer äntligen att kunna vara iklädd en t-shirt som den här utan att vaktmästarna ingriper, förutsatt att det jag är klädd i inte är förolämpande eller nedsättande och inte stör sammanträdet, vilket jag hoppas är fallet i kväll.

Vi kommer också för första gången att inkludera rätten att rösta i arbetsordningen. För närvarande förlorar en ledamot som blir avstängd under några dagar rätten att rösta. Det betyder att vi inte bara bestraffar honom utan också alla hans väljare, som inte har gjort något fel. Vi har därför bestämt oss för att demokratin är tillräckligt stark för att gå så här långt, för att skydda även de värsta ledamöterna i parlamentet – de som inte respekterar demokratin. Demokratin kommer att respektera varenda rättighet de har, vilket jag anser verkligen hedrar parlamentet.

Jag skulle ännu en gång vilja tacka alla skuggföredragandena för att de har gjort det möjligt för oss att nå detta samförstånd. Det finns ett skydd inbyggt i själva arbetsordningen som i framtiden kommer att innehålla följande mening: ”Tillämpningen av denna artikel skall inte ligga till hinder för en livlig debatt i kammaren eller begränsa ledamöternas yttrandefrihet.”

Jag har sparat ett exempel som avslutning. Ni kanske minns att en parlamentsgrupp skapade stort tumult i kammaren under omröstningen om den europeiska konstitutionen för ett år sedan. Herr talman! Ni hade själv vissa problem att återställa ordningen i kammaren så att arbetet kunde fortgå. Ni höll er extremt lugn men det var en väldigt svår situation och de bilder på tumultet som visades utanför kammaren gjorde inte den europeiska demokratin rättvisa.

Det är mycket troligt att samma grupp kommer att iscensätta ännu en demonstration under morgondagens omröstning i det aktuella ämnet, men den kommer att te sig ganska annorlunda. En del av dem har berättat för mig att de redan har accepterat andemeningen i den nya arbetsordningen. De har för avsikt att använda dockor och visa strutsar men det kommer inte att bli våldsamt eller störande och absolut inte aggressivt. Bara det att de redan har accepterat den nya arbetsordningen visar att vi är på väg i rätt riktning.

Avslutningsvis menar jag att vi tack vare alla ledamöternas insatser kommer att kunna ha ett parlament med en värdig men ändå livlig debatt, en livlig men ändå värdig debatt, och som den politiske agitator jag är vida känd för att vara kan ni, herr talman, lita på att jag kommer att se till att debatten i parlamentet fortsätter att vara mycket livlig.

  Talmannen – Tack för er förklaring, Gérard Onesta, men jag är tvungen att visa ut er ur kammaren eftersom detta är föreskrivet i den nuvarande arbetsordningen, som fortfarande gäller.

  Ingo Friedrich, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja diskutera syftet med den här arbetsordningen och ändringen av den. Syftet är att till fullo slå vakt om en livlig och spontan debatt och samtidigt göra det möjligt att tillrättavisa ledamöter som, med flit, upprepade gånger stör parlamentets väl fungerande arbete.

Den har omdefinierats och de delar av reglerna som hittills uttryckts i mycket allmänna ordalag har klargjorts: det vill säga skillnaden mellan en ”vanlig” ordförande, en ordförande för en delegation eller ett utskott, eller en vice talman som är ordförande för plenisammanträdet, och talmannen själv – som självklart är personligen närvarande idag. Den ”vanliga” ordföranden kan ge reprimander, visa ut en ledamot från kammaren för att oavbrutet ha uppträtt störande och avbryta sammanträdet, men de riktigt otrevliga påföljderna kan endast talmannen utdöma. Först låter det förvånande att talmannen på så sätt ensam får utdöma en effektiv påföljd, utan stöd i plenum, men det rättas till eller uppvägs av att rätten att överklaga införs, vilket gör att de ledamöter som anser sig ha blivit orättvist behandlade av talmannen kan överklaga och att felaktigt utdömda påföljder kan rättas till.

En helt ny aspekt är att påföljder nu också kan utdömas för brott mot reglerna om tystnadsplikt. En annan ny aspekt är att de möjliga påföljderna har utökats något. Det har hittills varit möjligt att avstänga en ledamot från sitt arbete under en period av två till fem dagar, men den nya perioden skulle vara mellan två och tio dagar. Jag delar Gérard Onestas uppfattning att det är ett väl avvägt utkast, ett förslag där utrymme ges för livlig debatt men där en väl fungerande arbetsordning ändå säkerställs. Vår grupp kommer därför att stödja förslaget.

  Richard Corbett, på PSE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! Som ni säkert vet har nästan alla parlament regler för att skydda sig mot destruktivt beteende som syftar till att hindra dem från att arbeta. Det kanske aldrig blir nödvändigt att använda reglerna men det är viktigt att ha dem som en demokratisk säkerhet.

Vårt utskott föreslår i dag en försynt uppsättning förslag. Herr talman! De skulle ge er maktbefogenheter som är mycket mindre än de befogenheter som exempelvis det brittiska underhusets talman har; de är strikt begränsade och kombinerade med säkerhetsåtgärder för att lugna de kolleger som var rädda att vi skulle slå ner på allt beteende som på något sätt var färgstarkt eller livfullt. Så är inte fallet. Men vi gör rätt i att ta in en sammanhängande och proportionell uppsättning regler för att skydda oss om det behövs. I det senaste valet till Europaparlamentet valdes en ledamot, som verkar ha försvunnit nu, men som vid tidpunkten för valet sa att hans mål var att komma hit och splittra parlamentet, att hindra dess arbete. I slutändan lyckades han inte med det. Men vem vet, han kan, tillsammans med andra, ha gjort ett seriöst försök att hindra vårt arbete. Därför är det nödvändigt att skydda den demokratiska processen, eller åtminstone att ha instrumenten om vi skulle behöva dem.

Jag konstaterar att vissa personer i vår press säger att dessa regler syftar till att tysta dem som opponerar sig mot EU, att tysta en minoritets synpunkter. Det är inte sant och alla som har tittat på förslagen vet att denna synpunkt inte är rimlig. Vi har gjort allt vi kan för att säga att pluralismen i parlamentet – rätten att uttrycka sig, yttrandefriheten och till och med, inom rimliga gränser, visuella uttryck – är säkrade och kan garanteras. Så det handlar inte om att trampa på någon minoritet. De som säger det syftar på lättlurade journalister eller på den EU-skeptiska pressen och hoppas på att få en bra story som får oss att se dumma eller löjliga ut. Om de inte anser att det riktar sig mot dem, och det kan jag knappast tänka mig, har de som ligger bakom denna story antingen planer på att störa vårt arbete – och det hoppas jag att det inte handlar om – eller så är de paranoida. Med tanke på deras allmänna syn på EU – att allt som kommer från våra institutioner nödvändigtvis är en ond konspiration – tror jag snarare att det är paranoia som styr deras handlingar när de berättar storyn om detta mycket förnuftiga betänkande för pressen.

Min grupp kommer att stödja Gérard Onestas förslag och jag hoppas att detta ger vårt parlament en proportionerlig uppsättning regler som vi behöver, ifall vi måste skydda oss själva.

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen – (ES) Herr talman! Min grupp kommer att ge sitt fulla stöd till betänkandet som det nu är utformat efter att flera ändringsförslag har antagits, och jag skulle vilja gratulera föredraganden till den text som vi alla till slut har kunnat enas kring. De föregående talarna har förklarat det här väldigt bra och det vore omöjligt för mig att inte upprepa en del av deras argument.

På det hela taget gör texten det nuvarande systemet mer effektivt − vilket minst sagt är en prestation i sig − genom att förtydliga men effektivisera, genom att tydliggöra varje persons roll och framför allt genom att uppnå balans mellan två extrema uppfattningar.

Den ena är att se det här som ett parlament och inte som en skola eller en kyrka och − snälla herr talman, tag det här som ett skämt − inte heller som ett operahus. Det behöver liv, rörelse och människor. Trots det måste arbetsordningen följas och parlamentet måste kunna upprätthålla sin värdighet i alla lägen.

Det är oacceptabelt att − och jag ska ge ett exempel som särskilt chockade mig, om ni ursäktar uttrycket − störa ett formellt sammanträde med en president, en statschef, under hans sista tal, och förmodligen en av hans sista politiska handlingar i EU och i sin politiska karriär. Jag syftar på president Carlo Azeglio Ciampis tal i parlamentet. Detta är oacceptabelt. Andra liknande handlingar är också fullkomligt oacceptabla.

Det är snarare sådant som bör bestraffas än när en ledamot visar en plansch eller dylikt, eller en liten broschyr, vilket inte alls stör arbetet i kammaren.

Å ena sidan är det därför bra med livlighet, energi och olika uppfattningar – och ibland uttrycks de genom utrop och andra reaktioner som vi från de latinska parlamenten till och med tycker saknas eftersom simultantolkningen gör det svårt för oss att skratta spontant eller reagera på kommentarer – men inte till den grad att vi förlorar värdigheten i den roll som anförtrotts oss och i det som var och en av oss representerar, vilket är att gå mycket längre än någon av oss avser. Det är därför vi är här till och med vid den här tiden på kvällen.

Jag anser att den här balansen återspeglas tydligt i det betänkande som är föremål för omröstning i morgon. Det innehåller proportionerliga påföljder, garantier för dem som kan komma att bli bestraffade, makt till talmannen, vilken har vägts mot rätten att överklaga till presidiet. Jag anser att allt detta är ett steg framåt.

Min förhoppning är den största man kan ha om en text av det här slaget: att den inte behöver tillämpas. Jag hoppas att den får ligga kvar där den är, att vi alla praktiskt taget glömmer bort att den existerar och att den inte märks för att den inte behöver tillämpas. Det vore det bästa möjliga resultatet av att ha tydliga regler för parlamentets interna ordning.

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! Gérard Onesta har gjort sitt bästa för att hitta den rätta balansen mellan indignationen över en del ledamöters handlingar och garantin för rätten att uttrycka meningsskiljaktighet. Till plussidan räknas att ledamöter som fått påföljder utdömda inte förlorar rätten att rösta och kommer att kunna överklaga. Jag menar ändå att förslaget skulle kunna bli kontraproduktivt. Det inbjuder till att ge ledamöter av Europaparlamentet möjlighet att skapa rubriker genom att kungöra sina bestraffningsåtgärder och på så vis offentligt framställa sig som martyrer. Rädda talmän drivs också till att vara onödigt hårda mot personer de inte anser vara sina vänner. Dessutom kommer varje incident att leda till ännu strängare regler för att undvika oförutsedd irritation.

Avbrott i debatterna och visuell demonstration av olika åsikter hör till normala parlamentsrutiner. Parlamentet skulle riskera att göras till åtlöje om detta vore en grund för uteslutning från ett antal sammanträden eller till och med för avstängning av ledamöter. Om så vore fallet skulle medierna rapportera mer om bristen på tolerans än om innehållet i debatten och beslutsfattandet. Eftersom det vore att sända fel budskap till väljarna vore det bättre att begränsa en sådan bestämmelse till att förebygga och bestraffa fysiskt våld.

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Sedan mitt parti, UK Independence Party, kom till detta parlament 1999 och återkom med ännu större styrka 2004, har vi etablerat det första verkliga motståndet mot den europeiska politiska integrationen. Jag är oroad över att de föreslagna åtgärderna kan komma att användas för att försöka kväva åsikterna om nationell självständighet och motståndet mot EU. Om så är fallet kommer det inte att lyckas.

Jag vill dock lägga fram några konstruktiva förslag för att förbättra förfarandena. För det första bör de talmän som tjänstgör se till att talarna håller sig till den angivna tiden: talare som är EU-anhängare får mycket större spelrum för att dra över tiden än talare som är EU-motståndare. För det andra måste vissa talmän sakta ned farten lite under omröstningen. På så sätt kan vi kanske få tid att rösta ordentligt. Om talmännen samtidigt ville låta bli att göra så många uppenbara misstag när de bedömer omröstningen så skulle det bli färre krav på elektroniska kontroller.

  Íñigo Méndez de Vigo (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag kommer att tala med parlamentarisk hövlighet: för det första eftersom ni är här, och jag menar att vi borde vara tacksamma för det, och för det andra eftersom det var min grupp som efterfrågade den här debatten.

I enlighet med vår arbetsordning hade inte den här debatten behövt äga rum eftersom omröstningen i utskottet övervägande var för Gérard Onestas betänkande, men min grupp bad om den just för att den tycker om insyn och öppenhet.

Jag skulle vilja säga att jag är glad att vi bad om den, oavsett vad klockan är, eftersom jag anser att det har varit en föredömlig debatt: de ledamöter som har talat före mig har på ett utmärkt sätt uttryckt innebörden av reformen av arbetsordningen. Återigen med parlamentarisk hövlighet och med tanke på vad klockan är säger jag inget mer så att vi alla kan gå hem.

  Rainer Wieland (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag skulle bara vilja göra det helt klart att jag inte är här för att ersätta Hugues Martin men att min grupp har gett mig två minuter trots att jag inte sitter med i det ansvariga utskottet. Herr talman! Jag är mycket tacksam för att ni är närvarande för att lyssna på dessa frågor och jag är också mycket tacksam för att ni som talman strävar efter att kontrollera hur en del ledamöter ofta missbrukar åberopandet av arbetsordningen. Nu vill jag inte diskutera huruvida ett antal ledamöters ställning eventuellt stärks genom att deras tvivelaktiga beteende bestraffas i arbetsordningen. Jag önskar inte heller diskutera huruvida flera medlemmar i parlamentets presidium kanske helt enkelt har mindre suveränitet, vilket inte ens en ändring av arbetsordningen kan ge dem. Jag stödjer uttryckligen att överträdelser mot reglerna om tystnadsplikt införs i texten. Jag känner dock viss oro över att utskottet för rättsliga frågor, som ansvarar för ledamöternas mandat, inte har kunnat rådfrågas om texten.

Det finns en god anledning till att utskottet för rättsliga frågor ansvarar för arbetsordningen och det är att ärendet är i goda händer där. Ibland strider dock ledamöternas rättigheter mot bestämmelserna i arbetsordningen. Naturligtvis är inte ledamöternas rättigheter endast begränsade till rätten att rösta: det här är ett parlament, inte ett ”röstament”. Det finns goda skäl till varför domstolar kan förklara en omröstning ogiltig om ledamöterna är frånvarande och inte kan framföra sina argument. Om utskottet för rättsliga frågor hade varit inblandat skulle jag ha tagit upp en aspekt som leder till sakens kärna. Hittills har ledamöter som blivit bestraffade kunnat be om fem minuter för att yttra sig i parlamentet – detta bestämdes av ledamöterna – vilket också är anledningen till att rätten att överklaga inte har varit nödvändig. Det förfarandet, som skulle ha varit offentligt, kommer nu att försvinna in i parlamentsorganen i en sådan utsträckning att jag anser det vara ett steg tillbaka. Jag stödjer det ändå, men inte utan vissa betänkligheter. Jag skulle dock vilja att utskottet för rättsliga frågor får delta i rådfrågningsprocessen i händelse av att man i framtida diskussioner vågar gå in på mer än rent organisatoriska förfaranden där mandatet även teoretiskt sett skulle kunna påverkas.

  Talmannen Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.

  Glyn Ford (PSE). – (EN) Herr talman! Jag gratulerar Gérard Onesta till hans betänkande som, om det antas, kommer att ändra vår arbetsordning och upprätta kraftfullare och mer flexibla förfaranden för att straffa ledamöter som hejdar förfarandena i kammaren eller dess utskott. Jag är inte helt säker på innebörden av den nya artikeln 147.3b där det föreslås att ett straff ska vara att man förlorar rätten till det dagliga traktamentet under en period av 2–10 dagar. Betyder detta att ledamoten i fråga inte kan inställa sig under de angivna dagarna – det vill säga måste stanna hemma – eller att när han eller hon inställer sig så får de inget traktamente? Föredraganden kanske kan förtydliga sin avsikt här?

Jag välkomnar ändringsförslag 3 om artikel 9, punkt 1b (ny), som fastställer skyddet för ledamöternas yttrandefrihet. Om detta godkänns och inkluderas i vår arbetsordning kommer jag genast, om det träder i kraft nästa session, att testa dess styrka genom att åter lägga fram mitt skriftliga uttalande om att bojkotta Ferrero-Rocher som, innan detta bestämdes, förklarades otillåtligt av en tidigare talman i parlamentet. Yttrandefriheten begränsas inte av de europeiska multinationella bolagens önskningar.

  David Martin (PSE). – (EN) På grund av vissa ledamöters och gruppers beteende i plenum i parlamentet är det tyvärr nödvändigt att upprätta nya regler för att styra ledamöternas uppförande. Jag anser att man i betänkandet gör rätt avvägning mellan å ena sidan behovet att garantera parlamentarikernas yttrandefrihet och en livfull debatt och å andra sidan ett värdigt uppförande.