Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 1 februari 2006 - Bryssel

12. Resultatet från valet i Palestina och situationen i Mellanöstern samt rådets beslut att inte offentliggöra rapporten om östra Jerusalem

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om resultatet från valet i Palestina och situationen i Mellanöstern samt rådets beslut att inte offentliggöra rapporten om östra Jerusalem.

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även om det redan har sagts en hel del under punkt 4 på föredragningslistan om valet i Palestina och resultatet av detta, och hur vi ska gå vidare, vill jag ta upp ett antal saker som behandlades under rådets möte i måndags.

För det första – och jag vill ta tillfället i akt och tacka Véronique De Keyser och alla andra ledamöter som deltog som observatörer av detta val – genomfördes valet planenligt. Alla är överens om detta, och jag anser att valet var ett otvetydigt och demokratiskt uttryck för folkviljan. Det står utom allt tvivel.

Ordförandeskapet och så gott som alla utrikesministrar i EU:s medlemsstater svarade omedelbart och agerade oberoende av varandra på ett sätt som visar att de i stort sett följde samma principer. Jag vill även hänvisa parlamentet till de uttalanden som Mellanösternkvartetten gjorde mellan den 26 och 30 januari, där det tydligt framgår att det internationella samfundet fortfarande anser att en hållbar fredlig lösning på konflikten mellan Israel och palestinierna endast kan byggas på grundval av icke-våld, erkännandet av Israels rätt att existera och i enlighet med alla gällande bilaterala skyldigheter.

Det var och är särskilt viktigt att uttalandena från rådet och EU:s medlemsstater var i stort sett identiska med dem som gjordes av våra partner i kvartetten. Det både kvartetten och Europeiska unionen förväntar sig av alla palestinska regeringar i framtiden är ett otvetydigt åtagande att följa de principer jag räknade upp, och vi betonar att det internationella stödet till den nya självstyrande palestinska myndigheten utan tvekan kommer att förutsätta att dessa principer respekteras.

Israel och den självstyrande palestinska myndigheten har på nytt blivit påminda om sina skyldigheter enligt färdplanen, och kvartetten har fått ett kraftfullt stöd i den linjen av rådet, som också förväntar sig att det nyvalda palestinska lagstiftande rådet ska stödja en regering som åtagit sig att respektera principerna för en fredlig förhandlingslösning på konflikten med Israel, som bygger på de överenskommelser som redan har nåtts och på färdplanen, rättsstatsprincipen, reformer och god ekonomisk förvaltning. Om allt detta sker kommer Europeiska unionen att vara beredd att fortsätta sitt bistånd till palestiniernas ekonomiska utveckling och deras uppbyggnad av en demokratisk stat.

Det skulle vara förhastat att fatta några beslut i nuläget, och eftersom vi inte kan göra det måste vi i stället säga högt och klart att Europeiska unionen, liksom de andra parterna som gör sina egna bidrag, är beredd att fortsätta sitt bistånd, under förutsättning att vissa villkor uppfylls.

Denna diskussion föranleddes av frågan om östra Jerusalem, och jag vill nu säga några saker om just den frågan. Av den tidigare debatten framgick det att det finns en tydlig förväntan att EU ska inta en opartisk hållning, med en enhetlig politik i Mellanöstern som inte styrs ensidigt av vare sig Israels eller palestiniernas intressen, utan som ovillkorligt kräver en balans.

Dessutom oroas EU av Israels verksamhet i och omkring östra Jerusalem, till exempel i form av fortsatta bosättningar, fortsatt utbyggnad av skiljemuren och förstörelse av palestiniers hem. Denna verksamhet strider mot folkrätten, minskar möjligheten att slutgiltigt lösa Jerusalemfrågan och hotar att omöjliggöra en lösning som bygger på att två livskraftiga stater existerar sida vid sida.

Dessa överväganden har föranlett rådet att ge de berörda tjänsteavdelningarna inom rådet i uppdrag att utarbeta en utförlig analys av situationen i östra Jerusalem och inhämta uppgifter från EU:s delegationer i Jerusalem och Ramallah.

Den 12 december beslutade rådet emellertid mot bakgrund av de ändrade omständigheterna, särskilt det kommande valet till Knesset i Israel, att inte offentliggöra denna studie utan i stället informera höga företrädare för den israeliska regeringen om EU:s farhågor inom detta område.

Sedan dess har det gjorts två utspel – ett från EU-trojkan till Israels utrikesministerium den 19 december och ett från ordförandeskapet till de största politiska partierna i Israel den 23 december.

Europeiska unionen har med tillfredsställelse noterat Israels beslut att tillåta några vallokaler i östra Jerusalem, något som kommer att bidra till att valet kan genomföras framgångsrikt.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Som vi nämnde i den föregående debatten står vi sannerligen inför en ny verklighet. I måndags träffades EU:s utrikesministrar och kvartetten för att diskutera vår reaktion på Hamas inträde på den palestinska nationella politiska arenan och konsekvenserna för vårt bistånd till den palestinska myndigheten.

Det är tre faktorer som vi bör överväga. Den första är våra principer som bör vara alldeles tydliga. Vi stödde detta val genom att erbjuda ett ekonomiskt stöd på 18,5 miljoner euro. Dessutom har vi hört omkring 240 valobservatörer under eminent ledning av Véronique De Keyser. Vi visade också vårt engagemang i att inrätta demokratiska institutioner. Jag anser att detta är en mycket tydlig principiell ståndpunkt. Ska vi nu överge denna ståndpunkt i dag för att vi inte är nöjda med valresultatet? Jag anser att även det skulle vara ett uppenbart misstag. Vi borde tvärtom uppmana alla att respektera resultatet av ett demokratiskt val. När jag besökte Gaza meddelade jag klart och tydligt att vi var beredda att arbeta med en regering som strävar efter fred genom fredliga medel. Som kvartetten upprepade innebär det samarbete, ett tydligt engagemang för icke-våld, ett erkännande av Israel och ett accepterande av tidigare åtaganden, inklusive färdplanen och Osloavtalet.

För det andra, ansvaret: bollen ligger nu hos de palestinska ledarna. Det är deras ansvar att uppföra sig som partner och att uppfylla de kriterier som världssamfundet har fastställt. Det är ännu inte klart hur Hamas i enlighet med sitt valprogram för förändring och reform ska utöva det ansvar som en ny palestinsk regering kommer att behöva ta på sig. Det kommer att ta tid innan detta visar sig. I båda dessa diskussioner har jag förespråkat ett tydligt budskap från världssamfundet när det gäller vad vi förväntar oss. Jag har även uppgett att Europeiska kommissionen är beredd att arbeta med alla regeringar som verkligen strävar efter fred genom fredliga medel.

Vi är dock uppmärksamma på det palestinska folkets ekonomiska och humanitära behov, vilka är omfattande. Vi är också uppmärksamma på Palestinas berättigade strävan efter att bli en självständig stat. Vi får inte glömma att givarstöd är ytterst viktigt för att mildra problemen för vanliga palestinier och förebygga den onda cirkeln av fattigdom och extremism. Men vi är även uppmärksamma på vårt eget engagemang i en tvåstatslösning och i Israels säkerhetsbehov.

Därför förväntar vi oss först och främst att framtida medlemmar i en palestinsk regering engagerar sig i dessa tre principer. Detta gäller för interimsavtalet om associering mellan EU och Palestina. I detta fastslås att demokratisk frihet, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter måste respekteras. I handlingsplanen för grannskapspolitiken föreskrivs dessutom att färdplanen ska vara vägen till fred.

Medan Hamas agerande som organisation även i fortsättningen kommer att övervakas noggrant så måste den palestinska regeringen först och främst dömas efter sina handlingar, inklusive tillhandahållandet av säkerhet och stabilitet.

Stabiliseringen av de offentliga finanserna är en stor och omedelbar utmaning. Jag är beredd att vara konstruktiv när det gäller att ta itu med den palestinska myndighetens skatteproblem – särskilt nu för interimsregeringen och för övergångsregeringen – genom att minska deras likviditetsproblem. Men andra måste också spela sin roll. Detta inkluderar Israel som har uppmanats att fortsätta att överföra tullintäkter till den palestinska myndigheten. Jag, liksom andra medlemmar i kvartetten, kommer även personligen att tala med israelerna om denna fråga.

Palestiniernas egen roll kommer även den att bli avgörande. Världsbanken skickar en delegation för att se vad den kan göra och hur den palestinska myndigheten skulle kunna uppfylla kriterierna, kanske genom att skära ned på budgeten. De måste hitta en möjlighet att upphäva den tillfälliga indragningen av betalningarna från Världsbankens förvaltningsfond. Där finns fortfarande 35 miljoner US-dollar. De har inte betalats ut eftersom de inte kunde betalas ut. Jag hoppas att jag kan räkna med parlamentets stöd för att hitta en kortsiktig lösning. Men det kommer även att vara viktigt att den nya regeringen återupptar väsentliga reformer. Detta bör göras i samma anda som när vi förr arbetade med den palestinska myndigheten.

Under tiden avser kommissionen att fortsätta med de stödprogram som tillgodoser palestiniernas grundläggande behov, inklusive infrastrukturbidrag, livsmedelsbistånd samt humanitärt bistånd och flyktingbistånd.

Låt mig avsluta med att säga att fredsprocessen – som vi alla vet – befinner sig i ett kritiskt ögonblick. År 2005 dominerades av unilaterala åtgärder från Israels sida och institutionell handlingsförlamning från Palestinas sida. Världssamfundet måste nu bidra med konkreta utsikter till framgång och göra ansträngningar på båda sidor, med israelerna och med den palestinska myndigheten. I detta sammanhang håller jag med om att vi måste stärka Mahmoud Abbas roll och makt för att skapa stabilitet och visa att förhandlingarna kommer att ge positiva resultat. Jag vill därför betona vikten av att undvika alla unilaterala åtgärder som utgör ett hot mot de slutliga statusförhandlingarna, inklusive terroristattacker, utvidgning av bosättningar och uppförandet av separationsbarriären.

Därför måste vi nu ha ett nära samarbete: de kommande dagarna och månaderna kommer att bli helt avgörande för att uppnå stabilitet i Mellanöstern, såväl som vår egen stabilitet.

  Edward McMillan-Scott (PPE-DE), ordförande för Europaparlamentets observatörsuppdrag. – (EN) Herr talman! Det var en glädje och ära för mig att återigen vara ordförande för det största observatörsuppdraget för valet i Palestina, nämligen Europaparlamentets. Jag vill till att börja med tacka de övriga 26 parlamentsledamöterna i delegationen för deras arbete, särskilt min vice ordförande Pasqualina Napoletano och förstås Véronique De Keyser i egenskap av chefsobservatör för EU:s grupp. Jag vill även tacka Europaparlamentets personal som följde med oss och gjorde ett utomordentligt arbete under mycket svåra förhållanden.

Förra veckan hörde vi högljudda krav på valmöjlighet och förändring på Palestinas gator. Vi hörde ljudet av demokrati. Vi konstaterade att, som en av mina kolleger framställde det, processen var perfekt. Väljarna kom villigt till vallokalerna, män, kvinnor, unga och gamla. Vallokalerna, som vanligtvis låg i skolor och sköttes av lärare, var ändamålsenliga och välorganiserade. De israeliska styrkorna höll sig i stort sett borta. Processen var perfekt, och det råder ingen tvekan om att resultatet speglade folkets önskan, men utgången speglar mer deras misstro mot Fatah än deras kärlek till Hamas. De personer som vi träffade från Hamas var sannerligen inte särskilt älskvärda.

Inte bara i Palestina utan även på andra håll i arabvärlden – inklusive i Egypten där Muslimska brödraskapet gjorde så bra ifrån sig i november och december samt i det kommande parlamentsvalet i Marocko – ser vi en fundamentalistisk islamistisk politik växa fram över hela arabvärlden, en arabvärld med 250 miljoner människor. Det är utmaningen för alla våra institutioner. Vi måste samarbeta eftersom vi, enligt min åsikt, trots att vi förmedlade den demokratiska processen, inte förmedlade de demokratiska värderingar som vi är så vana vid i Europeiska unionen. Demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och respekt för skyddet av minoriteter: det är dessa värderingar som vi måste förmedla.

  Véronique De Keyser, ordförande för EU:s valobservatörer i de palestinska territorierna. – (FR) Herr talman! Mina tankar går först till de observatörer som fortfarande befinner sig på plats. Jag har fått många tacksamhetsbetygelser som jag vill dela med dem: de gjorde ett fantastiskt arbete. Jag har också fått mycket hjälp av rådet, av Marc Otte, som var där i Palestina, och av Jeanette. Men jag vill särskilt tacka er, fru kommissionsledamot. Ni vägledde mig genom några svåra beslut.

Jag kommer att ta upp två av dem. För det första, att sända ut våra observatörer till Gaza under svåra säkerhetsförhållanden. Från början var vi de enda valobservatörer som verkade i Gaza. Sedan det känsliga beslutet, fru kommissionsledamot, att träffa kandidaterna för ”Förändring och reform”, Hamas kandidatlista. Naturligtvis valde vi vilka kandidater vi skulle träffa: de var moderata kandidater. Men jag vill också säga att vi var de enda valobservatörer som träffade kandidater från partiet ”Förändring och reform” och att historien visar att vi gjorde rätt i att träffa dem, eftersom 44 procent av den palestinska befolkningen röstade på dem.

Jag vill nu ta upp att vi står inför tre utmaningar. Den första utmaningen – som även jag tycker är svår – är att respektera det palestinska folkets val, vilket, som Edward McMillan-Scott uttryckte det, var ett uttryck för vilja till förändring och inte nödvändigtvis för en önskan om radikal islamism. Det är inte så att alla palestinier, eller ens halva befolkningen, har blivit radikala islamister. De vill ha förändring såväl inom som utanför Palestina, och de vill ha den fred som dröjt så länge.

Den andra utmaningen, fru kommissionsledamot, är att inte ge efter för frestelsen att bli ensidig i strävan efter fred. Vi har inte sedan Yitzhak Rabins dagar sett minsta bilaterala antydan i besluten och i förhandlingarna mellan Israel och Palestina. Tillbakadragandet från Gaza var ett unilateralt beslut. Hamas deltagande i den palestinska regeringen i dag skulle förstärka denna unilateralism och skulle inte leda till fred. Jag hoppas att Europeiska unionen kommer att verka enligt denna linje.

Den tredje utmaningen handlar om att oavsett omständigheterna göra skillnad mellan den palestinska regeringen, som kommer att tvingas ta sitt ansvar, och det palestinska folket, som inte får tas som gisslan på grund av det val man har gjort. Det är sant, folket gjorde detta val, men folket har grundläggande behov som vi måste se till blir uppfyllda oavsett vad framtiden för med sig, annars är vi på väg mot en katastrof.

Avslutningsvis vill jag berätta för er vad en palestinsk kvinna sa till mig strax efter valet. Som svar på min fråga: ”är du inte rädd för att behöva lyda under sharialagarna?”, svarade hon: ”Nej, vi var inte rädda för att säga nej till israelerna som är starkare än vi. Vi var inte rädda för att säga nej till Fatah, som svek oss. Vi kommer att kunna säga nej till Hamas om de också sviker oss.” Där har ni en hel lektion i parlamentarisk demokrati som palestinierna har förstått helt och hållet.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: KAUFMANN
Vice talman

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Val är som en bild. I själva verket är de som en röntgenbild av ett samhälle vid en exakt tidpunkt. Detta val är en uppmaning till realism för oss alla och en uppmaning om ett slut på hyckleriet i världssamfundet. Miljontals palestinier är desperata. De har ingenting att förlora, och de röstar på dem som lovar någon form av förändring, någon form av reform och ett slut på korruptionen.

Vi talar för mycket om Mellanöstern och för lite om den verkliga situationen för män, kvinnor, barn och äldre människor som tillsammans med sina familjer är desperata. Vi måste respektera deras vilja. Vi måste sända ett budskap om respekt till denna nya majoritet. Det måste dock kombineras med ett budskap där man framhåller att vårt stöd ges under förutsättning att det blir ett slut på våldet, det våldsamma motståndet och terrorismen. Men vi måste respektera folkets vilja.

Låt oss inte påstå att vi ska fortsätta att visa samma film och behålla samma manus och bara ändra en av rollfigurerna. Det skulle vara ett recept på ett misslyckande. Vi står inför ett nytt scenario som kräver nya förslag, nytt engagemang och nya påtryckningar på båda sidor. Den nuvarande situationen har uppstått just därför att vi inte har gjort detta. Det måste till nya påtryckningar på båda sidor i konflikten. Vi måste sträva efter fred, men vi får aldrig glömma att vi talar om verkliga människor.

  David Hammerstein Mintz, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Fru talman! Jag anser att Europeiska unionens roll som medlare nu är viktigare än någonsin. Detta vore sämsta möjliga tidpunkt att överge området och det palestinska folket, och samtidigt måste vi lära oss vår läxa. Vad har vi lärt av vårt engagemang i området och av vårt stöd till det palestinska folket? Vad har vi lärt av att i åratal säga att lösningen skulle vara val och demokrati, att detta skulle innebära ett framsteg och vara ett villkor för fred, när vi nu ser att dessa val skapat ett problem i stället för en lösning?

Jag har inte hört någon självkritik från rådet eller kommissionen i fråga om vad vi gjorde för fel, efter att ha satsat miljarder euro.

Jag anser att Hamas valseger avspeglar en situation där den israeliska politiken har lyckats förverkliga en självuppfyllande profetia. De har i åratal sagt att det inte finns någon palestinsk partner för fred. Tja, de har till slut lyckats skapa exakt detta.

Nu måste Europeiska unionen göra det klart bortom allt tvivel att om Hamas vill gå vidare så måste de acceptera spelreglerna och de överenskommelser som den palestinska regeringen redan har ingått, de måste erkänna Israel och upplösa sin milis. Och samtidigt måste vi arbeta mycket hårt för att skapa utsikter för fred.

Ett av de viktigaste skälen till Hamas valseger är att det inte finns något hopp: det finns inget hopp om en slutgiltig överenskommelse i Mellanöstern. Dessutom har palestiniernas livskvalitet fortsatt att försämras år från år. Kvartettens åtagande på plats att förbättra palestiniernas situation har utvecklats i snigelfart – mycket sakta – och de komplicerade förfarandena och hindren har inte överbryggats på ett trovärdigt sätt.

Jag anser att vi måste medla och arbeta som aldrig förr för att skapa en möjlighet till fred.

  Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman! Först vill även jag tacka Véronique De Keyser och Edward McMillan-Scott för deras insatser tillsammans med de andra parlamentsledamöterna under sitt observationsuppdrag.

Rösträkningen bekräftade Hamas position som det ledande politiska partiet, och detta resultat måste respekteras. Samtidigt borde detta resultat inte komma som en överraskning. Det är följden av ett flertal faktorer på både lokal och internationell nivå.

Palestinierna har trots uttalandena från väst tyvärr ännu inte sett några framsteg i målsättningen att skapa en egen oberoende palestinsk stat. Däremot har de sett den rasistiska politiken med muren och legaliserade bosättningar. Valresultatet är ett budskap till både palestinierna själva och det internationella samfundet, särskilt till oss, om vår otillräckliga politik som misslyckades med att utöva påtryckningar gentemot Israel om att tillämpa färdplanen och FN:s resolutioner för att främja en politisk process och som nöjde sig med att ge palestinierna ekonomiskt stöd.

Tyvärr är jag inte säker på att vi har kunnat ta till oss dessa budskap, med tanke på att det i dag förs fram ett ensidigt och unilateralt resolutionsförslag i Europaparlamentet.

Vår reaktion på den nya regeringen får inte vara att upphöra med våra ansträngningar att få fart på fredsprocessen igen, som Förenta staterna meddelat. Samtidigt måste Hamas fördöma våldet, erkänna staten Israels rätt att existera och samarbeta med president Mahmoud Abbas för att fortsätta fredsprocessen. Samtidigt måste både Europeiska unionen och andra medlemmar i kvartetten på nytt bekräfta sitt åtagande att skapa en oberoende palestinsk stat jämsides med staten Israel, med östra Jerusalem som huvudstad.

  Mario Borghezio, för IND/DEM-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Europa skördar nu vad man har sått: de miljarder som har slösats på Palestina – pengar som har använts illa och som inte har redovisats ordentligt – har resulterat i Hamas-flodvågen. En terroristorganisation har kommit till makten, en organisation vars uttalade strategiska mål är – och detta bekräftas av de otaliga mångtydigheterna i svaren från organisationens ledare på våra frågor under valobservatörsuppdraget – är att skapa en shariastat och säga adjö till fred, mänskliga rättigheter samt kvinnors och religiösa minoriteters rättigheter. Hamas har gett oss ett mycket tydligt svar genom att avvisa alla krav från Mellanösternkvartetten.

Socialistinternationalen har genom Martin Schulz redan sagt att de stöder förhandlingar med Hamas, men de har aldrig sagt något om det skandalösa sätt som stödet till den palestinska myndigheten har använts på. Sanningen är den att alla som satsar på att Hamas på något sätt kommer att bli mer moderata överlämnar Palestina till extremisterna för gott, och det är ett öde som det tappra, modiga, intelligenta och hårt arbetande palestinska folket verkligen inte förtjänar.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Alldeles oavsett frågan om huruvida den uppmärksammade rapporten från de europeiska diplomaterna är officiell till sin karaktär, måste vi dra slutsatsen att detta dokument, som diskuterats så mycket, om inte annat har bidragit med ytterligare bevis på den alltför ensidiga propalestinska inställningen hos Europeiska unionens officiella organ. Europeiska företrädare hävdar ständigt, liksom Bismarck, att de är hederliga mellanhänder, men i verkligheten försvarar de i första hand de palestinska kraven, vilket skadar EU:s oberoende.

Medan vi ändå håller på kan vi lika gärna erkänna att de många miljarder av EU:s skattepengar som har gått till den palestinska myndigheten de senaste åren i form av bistånd främst har gått till att stödja en fullkomligt korrumperad regim. Jag har ställt många frågor om detta till rådet och kommissionen, men de har alltid avvisats och nu står vi här och måste ta konsekvenserna. De korrumperade har svepts bort av terroristorganisationen Hamas valseger. EU:s ansvar för detta är förkrossande.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Även om resultatet av det palestinska valet nyligen knappast väcker optimism, anser jag att ett av de största misstagen Europeiska unionen i allmänhet och parlamentet i synnerhet kan göra är att dra förhastade slutsatser.

Jag anser att det inte vore fel att säga att närvaron av Europeiska unionens valobservatörer var en betydande framgång för Europeiska kommissionen och att den – som kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner sa – ökar EU:s synlighet och bidrar till att förstärka demokratin i hela världen. Därför måste vi gratulera kommissionen och våra kolleger i parlamentet, Edward McMillan-Scott och Véronique De Keyser och de andra parlamentsledamöter som följde med dem.

Fru talman! Jag anser att det vore förhastat att dra slutsatsen att den haltande fredsprocessen i Mellanöstern kommer att begravas till följd av detta val, eller att detta val är ett förebud om Osloavtalets död. Jag anser att vi måste låta det gå lite tid och se vad som händer. Vi måste framför allt, trots misstagen som begåtts, behandla presidenten för den palestinska myndigheten som en legitim samtalspartner, vänta tills den nya regeringen har bildats, komma ihåg att – som Véronique De Keyser sa – 75 procent av de medborgare som röstade på denna politiska sammanslutning inte vill att Israel ska utplånas, och slutligen, fru talman, bedöma vilken effekt denna valprocess får på det israeliska valet.

Men förr eller senare, fru kommissionsledamot, oavsett de brådskande kortsiktiga frågorna, måste Europeiska unionen inta en ståndpunkt i fråga om något som är grundläggande: om det palestinska folkets enorma behov – som ni sa – är förenliga med Hamas existens, Hamas som i sitt grundläggande program kräver att staten Israel avskaffas och utplånas, och som finns med på Europeiska unionens förteckning över terroristorganisationer.

I detta avseende, fru talman, får Europeiska unionens agerande inte visa prov på dubbelmoral. Hamas måste ta avstånd från terror och våld som politisk metod eller avstå från Europeiska unionens insatser och bistånd.

  Pierre Schapira (PSE). – (FR) Fru talman! Jag tackar Edward McMillan-Scott och Véronique De Keyser: valet gick bra på alla sätt. Dessutom är detta val historiskt: det är den första demokratiska förändringen i arabvärlden.

Det palestinska folket röstade inte för Hamas, det röstade emot Fatah. Hamas vann på ett program som var inriktat på kampen mot korruption och på en reform av PLO, den enda organisation som har förhandlingsmandat. Hamas vann framför allt på grund av ett socialt program som ska genomföras specifikt inom Palestina. Det var mina egna intryck när jag vid sidan av vårt observatörsuppdrag träffade de palestinska borgmästarna och deras sammanslutning, som domineras av Hamas. När det gäller bistånd måste vi fortsätta att hjälpa det palestinska folket, se till att tjänstemän får betalt och, framför allt, förhindra staten från att kollapsa: annars kommer den palestinska myndigheten att falla i händerna på ett annat land.

Det är absolut nödvändigt att vi avvaktar, mina damer och herrar, men vi får inte vara naivt optimistiska. Läs Hamas stadga: den är avskyvärd och skamlig. Den måste avskaffas helt och hållet så att den nya regeringen kan bli en diskussionspartner. Vi måste sätta en tidsfrist – ett schema – så att Hamas tar sitt ansvar, eftersom det har blivit en legitim part i ett demokratiskt land.

  Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Fru talman! Jag ska fatta mig kort eftersom jag bara har en minut på mig att uttrycka min besvikelse över att parlamentet här i kammaren noggrant har undvikit att ”säga sanningen”.

Det finns sex referenser, sju skäl och tolv artiklar i denna text om det palestinska valresultatet, och inte en enda gång lyckas man nämna – inte ens nämna – Hamas och dess stadga av hat, som ligger till grund för dess ideologi och verksamhet. Pierre Schapira sa just hur avskyvärd – jag tror det var ordet han använde – denna stadga är, och Daniel Marc Cohn-Bendit talade om en motbjudande stadga. Självklart delar jag deras åsikt.

Jag anser att vi gjort oss förtjänta av Nobels ”klichépris” när vi, trots stadgan, faktiskt har hört Mellanösternkvartetten, EU:s ministrar, medierna och Javier Solana alldeles nyss ställa sig den avgörande frågan: hur kan vi samarbeta med Hamas och fortsätta ge vårt livsviktiga stöd till palestinierna om Hamas inte tar avstånd från våld och inte erkänner Israel? Mahmoud Abbas spar för sin del inte på krutet när det handlar om att ställa krav gentemot terroristerna.

Ja, valet var demokratiskt – åtminstone i fråga om hur det genomfördes. Ja, Hamas vann. Ja, vi vill fortsätta att hjälpa den palestinska myndigheten. Ja, i slutändan är det upp till Hamas att fatta de viktiga besluten och förändras i dag. Detta måste sägas otvetydigt och direkt till pragmatikerna på båda sidor: ett demokratiskt val har just fört en odemokratisk ideologi till makten. Det är denna ytterst svåra ekvation vi måste lösa i dag.

  Margrete Auken (Verts/ALE). – (DA) Fru talman! Valet i Palestina genomfördes exemplariskt. Jag vill lyckönska palestinierna och tacka mina kolleger så mycket. Men det finns fortfarande problem i Israel och Palestina. Palestina är ockuperat. Detta uppmärksammas i en rad FN-resolutioner där Israel kritiseras för sina pågående kränkningar av folkrätten, bosättningarna, den förfärliga muren och försöket att annektera östra Jerusalem – för att bara nämna de värsta problemen.

Det svåra läget i Palestina nämns i det gemensamma resolutionsförslaget, som innehåller ett antal konstruktiva punkter. I förslaget fastställs de aktuella villkoren för Hamas. Vi måste vara vaksamma för att se till att Hamas inte på nytt tar till terrorism, när de nu har hållit freden i över ett år. Vi får absolut inte ta ifrån dem deras rätt enligt Genèvekonventionen att ta till väpnat motstånd mot ockupationen, men vi måste göra beslutsamma och noggrant övervägda insatser för att se till att situationen inte går överstyr. Alla icke-statliga grupper måste avväpnas både i Palestina och bland de israeliska bosättarna. Vi måste motverka alla former av radikalisering i både Palestina och Israel.

Resolutionsförslaget framför oss kan mycket väl tolkas som ett ensidigt erkännande, och om vi ska kunna bidra till att skapa fred skulle detta förstås vara riskabelt. Därför uppmanar jag ledamöterna att rösta för ändringsförslagen från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, särskilt ändringsförslaget till punkt 10, som innehåller en mycket tydlig formulering om rådets beslut att inte offentliggöra rapporten om östra Jerusalem som utarbetats av delegationscheferna i Palestina. Så snart denna rapports kritik av situationen i östra Jerusalem och de åtföljande rekommendationerna tydligt har dragits tillbaka, kommer resolutionsförslaget att fungera väl för att bidra till ytterligare framsteg mot en rättvis fred mellan Israel och Palestina.

Jag uppmanar oss att vara konsekventa nu. Vi har inte tillräckligt stor trovärdighet bland palestinierna; det är på tiden att vi får det.

  Luisa Morgantini (GUE/NGL). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag måste säga hur tacksam jag är mot kommissionen, Véronique De Keyser, Edward McMillan-Scott och hela vår delegation för deras känslighet och intelligens. Jag anser emellertid att underlåtenheten att offentliggöra rapporten om östra Jerusalem – som i själva verket är debattens kärnpunkt – och misslyckandet med att anta lämpliga åtgärder på ett effektivt sätt gav Hamas en hjälpande hand, eftersom det inte råder någon tvekan om att vissa sanningar inte bör förbli osagda.

Jag menar att det var sannolikt att Hamas skulle vinna. Mycket av ansvaret för detta ligger hos världssamfundet som, efter undertecknandet av Osloavtalet, var oförmöget att se till att den internationella rätten följdes. Sålunda genomförde man varken principen om ”två folk, två stater” eller såg till att Mahmoud Abbas fick tillräckligt stöd, eftersom det inte bara räcker med finansiering – palestinierna vill ha politiskt stöd. Världssamfundet utövade inte heller tillräckligt starka påtryckningar på Israel för att förhindra att bosättningarna utvidgades och att man tog över mer mark.

Trots att världssamfundet hade tillräcklig styrka för att utöva påtryckningar, anser jag att det inte lyckades att se till att förhandlingarna verkligen skulle återupptas. Palestinierna lyckades dock att svara med en demokratisk valprocess i vilken folket deltog och uttryckte sitt behov av liv, rättvisa och fred.

För mig som kvinna är Hamas seger ett fruktansvärt resultat. Jag är dock tämligen förvissad om att det är en proteströst mot al-Fatah, som styrde det palestinska samhället under många år men som inte kunde hålla sina löften, och även mot korruption, även om detta är en något demagogisk fråga. Jag anser att det i själva verket är Europeiska kommissionens och världssamfundets uppgift att återuppväcka dialogen och hålla den vid liv och därigenom se till att både Hamas och Israel kan stoppa våldet och erkänna principen om ”två folk, två stater” i praktiken.

  James Hugh Allister (NI). – (EN) Fru talman! Hamas är en ond organisation: den ligger bakom några av de värsta terroristattacker som någonsin skådats. Att Hamas nu har lyckats få ett demokratiskt mandat ändrar eller minskar inte det faktum att det är en terroristorganisation. Eftersom jag kommer från Nordirland kan jag tala utifrån egen erfarenhet av en liknande terroristorganisation – IRA – som också lyckades bli framröstad. Där gjordes grundläggande misstag i hopp om att uppmuntra dem att ta avstånd från terror. De demokratiska värderingarna förvrängdes, obefogade eftergifter gjordes en efter en, men för varje eftergift uppstod nya krav. Det är så terroristorganisationer tänker och arbetar när de utkämpar sina långa, mångfasetterade krig.

Jag tillråder därför att man intar en fast och bestämd ståndpunkt, utan att överge eller avvika från principen att EU inte kan ge bistånd till en myndighet som styrs av Hamas terrorister. Om man tänjer på den regeln kommer vi och demokratin att bli förlorarna.

  Antonio Tajani (PPE-DE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! EU måste ha ett grundläggande mål för att skapa fred i Mellanöstern och för kampen mot terrorismen, även genom politiska medel. Detta mål är att garantera både Israels existens och säkerhet och upprättandet av en palestinsk stat. Man har nyligen tagit betydande steg i denna riktning tack vare Ariel Sharons och Abu Mazens arbete.

Är det troligt att Hamas framgång blir ett bakslag för oss? Är det troligt att den förvandlar Palestina till en ny teokratisk och fundamentalistisk regim? Hamas talesman Mahmoud Zahars ord om att han utlovade en ny palestinsk regering utan sekulära ledamöter eftersom ”de för med sig aids och homosexualitet” bådar verkligen inte gott, i likhet med andra uttalanden om Israel.

EU har en plikt att göra sin röst hörd genom starka politiska initiativ för att tvinga Hamas att hålla sig till den väg man redan har tagit. EU måste få den nya regeringen att inse att om den hotar Israels existens så förlorar den alla medel som är avsedda för Palestina. Om Hamas väljer intoleransens väg kommer man att orsaka stora skador för sitt folk och skapa negativa effekter i samband med valet i Israel. Låt oss därför stödja Abu Mazen och välkomna idén att han ska besöka Europaparlamentet. Låt oss också stödja de kristna palestiniernas rättigheter: de är en minoritet som är på väg att försvinna i Mellanöstern, men är en viktig faktor för fred och stabilitet.

Låt oss arbeta målinriktat så att Anwar Zabouns idéer, som innebär att förhandlingar med Israel är haram, eller förbjudna enligt religionen, inte blir tongivande. Jag är säker på att det palestinska folket inte ser på saken på detta vis.

  Lilli Gruber (PSE). – (DE) Fru talman! Det nya palestinska parlamentet är ett parlament som har vuxit fram genom val som har erkänts av världssamfundet. Vi respekterar detta resultat och kommer att stödja president Abu Mazen i hans försök att inrätta en regering som kraftfullt kommer att försvara internationell rätt och bekämpa våldet.

Det verkar därför underligt att man i dag bör hota med att strypa penningflödet från EU till den palestinska myndigheten. Om detta skulle ske finns risken att aggressiva stater och grupperingar tar EU:s plats och att arbetslösa palestinska soldater och poliser rekryteras av al-Qaida.

Låt oss påminna oss om att EG erkände PLO vid toppmötet i Venedig den 13 juni 1980. EG fortsatte att, genom en dialog, leda det som en gång hade varit en terroristorganisation längs den väg som resulterade i att man erkände Israels rätt att existera och delta i fredsprocessen. Hamas valseger innebär en liknande utmaning för oss. Vi bör också uppmärksamma att Förenta staterna före valet meddelade att man måste samtala med Hamas trots att det fanns med på förteckningen över terroristorganisationer.

Europaparlamentet måste nu göra sin egen konstruktiva insats och, så snart som möjligt, bjuda in en delegation från den nyvalda palestinska församlingen till Bryssel, eftersom det är nu som vi snabbt behöver vidta förtroendeskapande åtgärder, inte göra hotfulla utspel.

  Sajjad Karim (ALDE). – (EN) Fru talman! Under de senaste veckorna har vi upplevt den cykel av motsättningar och motsägelser som har kommit att karakterisera EU:s förbindelse med Mellanöstern. Vi kräver legitimitet och öppenhet av våra partner, och ändå undanhåller vi sanningen när den lagligen tvingar oss att agera. Vi främjar demokratiska val i Palestina, och ändå ifrågasätter vi folkets röst när vi lyssnar till den. Vi stöder det korrumperade Fatah i åratal, och ändå betvivlar vi inom loppet av några dagar de angivna humanitära avsikter som deltagarna i den kommande nya palestinska myndigheten har. Vi betvivlar den nya palestinska myndighetens önskan att bygga broar av förtroende och samarbete, och ändå ser vi genom fingrarna med att Israel fortsätter att bygga på separationsbarriären. Vi finansierar med rätta demokratiska institutioner i Palestina, och ändå hindrar vi självbestämmanderätten för de människor som annekterats i östra Jerusalem. Vi uppmanar med rätta Hamas att avstå från våld eller att ta konsekvenserna, och ändå står vi och ser på när den israeliska armén skjuter oskyldiga barn i Gaza och Ramallah utan konsekvenser. Vi uppmanar med rätta Hamas att erkänna Israel, och ändå står vi tysta medan Israel trotsar internationella lagar.

I grunden frågar sig palestinierna: handlar EU om demokrati eller undertryckande? Handlar EU om broar eller barriärer? Handlar EU om respekt för eller trots mot internationell lagstiftning? Hamas beslut att byta kulor mot valsedlar markerar eventuellt ett strategiskt skifte som skulle kunna leda till förhandlingar med Israel. EU måste leva upp till detta skifte och visa den avgörande rättvisa och opartiskhet som krävs för att upprätta en palestinsk stat som lever i fred med Israel.

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Vi måste omedelbart stoppa penningflödet till Palestina, där Hamas har tagit makten. Detta är uppenbarligen en terroristorganisation som inte erkänner staten Israel, som inte vill lägga ned vapnen och som rättar sig efter sharialagarna. Hur kommer Hamas att använda EU-skattebetalarnas pengar? Kommer man att bränna ut ögonen på folk, stena kvinnor eller hugga av händerna på folk? Hur många kommer att dödas av Hamas’ vapen?

Mina damer och herrar! Vi måste erkänna att EU måste ta sin del av skulden för att ha skapat krutdurken i Mellanöstern genom att stoppa huvudet i sanden och föra en tvetydig politik. Jag är tjeck, och mitt hemland var ett av de första som levererade vapen till den nya israeliska staten 1948, så att de kunde försvara sitt territorium. Vid tidpunkten uttryckte de nuvarande EU-medlemsstaterna sin avsky över förintelsen och stödde upprättandet av en judisk stat. Hur har de handlat sedan dess? Vilka har EU otvetydigt stött – israeliska eller palestinska terrorister? Vi måste få ett stopp på denna dubbelmoral och säga klart och tydligt att Hamas, som under ett antal år har fått pengar indirekt från EU, tillämpar en upprörande politik och att EU:s medborgare inte kommer att finansiera denna med sina skatter.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! Tänk att vi blir förvånade över något som faktiskt är självskrivet: ett val som vanns av ett parti som gav folk känslan att det brydde sig om dem, medan de andra kunde avfärdas som ett gäng korrupta skurkar. Det finns slutsatser som vi måste dra av detta. Vi måste arbeta ännu hårdare för att göra EU:s bistånd synligt, eftersom vi då kan få ut budskapet till allmänheten att det är värt att stödja fred och demokrati. Jag anser att det inte bara är regeringar som behöver höra detta.

Detta valresultat är en katastrof för regionen. Man kan verkligen säga att det råder en femårsrytm här: det var ungefär tio år sedan Yitzak Rabin dog, och terroristhandlingar innebar att Shimon Peres inte valdes; fem år senare inleddes intifadan, och så är vi tillbaka igen. Saker och ting hamnar om och om igen på ruta ett.

Jag tror ändå inte att vi ska överge hoppet om att Hamas ska spela sin roll i utvecklingen, men vi måste tala klarspråk när det gäller de villkor som måste råda för att detta ska bli möjligt. Om Hamas tar över den palestinska myndigheten på grundval av de vunna parlamentsmandaten måste det ta avstånd från våld, erkänna Israels rätt att existera och godta redan slutna avtal, annars måste allt återigen starta från grunden.

Jag hoppas att detta kommer att ske före det israeliska valet, så att vi kan undvika de motsättningar som skulle göra det svårare att samarbeta. Under denna period måste kvartetten klargöra att, om det fungerar, ekonomiskt bistånd kommer att utbetalas och säkerheten kommer att garanteras. Det är av detta skäl som jag är så glad att kvartetten reagerade så snabbt under helgen.

Jag vill också tacka Véronique De Keyser och hennes grupp och även vår parlamentariska delegation som leds av Edward McMillan-Scott för deras arbete.

  Panagiotis Beglitis (PSE). – (EL) Fru talman! Jag vill börja med att tacka mina vänner Véronique De Keyser och Edward McMillan-Scott för deras viktiga insatser under övervakningen av det palestinska valet.

Det palestinska folket röstade i ett demokratiskt val, och jag anser att vi alla i dag bör respektera det palestinska folkets demokratiska vilja och formulera EU:s nya strategi grundad på den nya politiska verkligheten i Mellanöstern och Palestina.

Tyvärr är inte Javier Solana här i dag så att jag kan tala om för honom att det var ett mycket allvarligt misstag att säga en vecka före det palestinska valet att det ekonomiska biståndet till Palestina skulle frysas om Hamas vann. Detta uttalande av Javier Solana utnyttjades av Hamas och fungerade i princip som en bumerang för de moderata palestinska framstegsvänliga krafterna.

I och med detta ser jag att det finns en allvarlig brist i EU. Jag har inte sett något uttalande, ingen förklaring om medvetenhet om Israels ensidiga politik. Jag har inte sett något uttalande om Ehud Olmerts politik och beslut att frysa de 50 miljoner US-dollar som betalats tillbaka till den palestinska myndigheten.

Jag begär en sak av kommissionen: att uppmana Hamas att förlänga vapenvilan. Detta är viktigare än att ställa olika villkor som bara riktas mot den palestinska sidan.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag hade stora farhågor om att låta ett oreformerat Hamas ställa upp i det palestinska valet. Kanske hade Bush med flera räknat med att Hamas inte skulle vinna eller att organisationen till stor del skulle ändra sin retorik och politik om den kom med i valprocessen. Jag delar inte den uppfattningen.

Hamas förblir en terroristorganisation med anknytning till Muslimska brödraskapet och Hizbollah. Hamas är engagerat i att förinta Israel och upprätta en islamisk stat med Jerusalem som huvudstad. I dess stadga antyds faktiskt att Hamas är bundet till det globala jihad, inklusive att använda självmordsbombare och upprätta en teokrati och ett islamistiskt kalifat överallt. Om Hamas skulle inta denna ståndpunkt i en EU-medlemsstat skulle organisationen utan tvekan ha förbjudits som politiskt parti.

Jag har alltid kritiserat den våldsamma korruptionen under Arafats ledarskap, och jag försökte undersöka detta under den förra mandatperioden, men tyvärr debatterades aldrig min arbetsgrupps slutsatser i kammaren. Vi ser nu en utbredd proteströstning bland vanliga palestinier. Det är trots allt uppenbart att en organisation som bannlysts som en terroristorganisation, såsom Hamas, inte kan bli en rättmätig samtalspartner för EU. Inte heller kan den få ett öre av våra skattebetalares pengar tills den fördömer våld och erkänner Staten Israel. Jag har alltid stött säkerhetsstängslet eftersom det har räddat människoliv från självmordsbombares ondska. Det har beklagligt nog stympat samhällen, men det utgör inte den slutliga gränsen för en framtida palestinsk stat.

Likväl kommer en seger för Hamas att göra det mycket svårare att förverkliga en land-för-fred-uppgörelse. Dessutom kommer det att bli nästan omöjligt att finna en slutlig lösning på frågan om östra Jerusalem, liksom frågan om rätten att återvända, med Hamas i regeringen för den palestinska myndigheten.

  Carlos Carnero González (PSE). – (ES) Fru talman! Hamas valseger är verkligen inte goda nyheter för demokrater och framstegsvänliga personer och inte heller för personer på vänsterkanten, men denna seger är ett resultat av rättvisa val, och vi måste erkänna detta. Det finns därför en sak som vi måste vara nöjda med: Hamas deltar nu i det politiska spelet, och detta är ett framsteg. Om vi ska kunna dra in det ytterligare i det politiska spelet måste vi också införliva det fullständigt i förbindelserna mellan den palestinska nationella myndigheten och EU.

Jag vill påpeka att det mycket väl kan bli så att det blir inom ramen för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet den 26–27 mars som en Hamasföreträdare som valdes vid detta val för första gången sammanträder med EU. Sedan kommer de nya israeliska parlamentsledamöter som valdes vid valet i detta land att komma dit. Låt oss alla därför bidra till dialogen i detta delade forum och till en demokratisk modernisering av Hamas som kommer att vara till nytta för alla.

  Jana Hybášková (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Statistiken är tydlig: ytterligare ett mandat för Hamas på nationell nivå betyder många fler på distriktsnivå. Folk har förtroende för Hamas lokalt, och vi måste respektera dem på ett intelligent, öppet och ansvarsfullt sätt. Planerar vi att göra detta? Vi har en strategi: icke-våld, nedrustning och Israels existens.

När det gäller icke-våld: om vi väl har en förklaring där man fördömer våld och vi i nästa stund utsätts för en terroristattack, vad gör vi då? Hamas är en motståndsrörelse. Om ockupationen fortsätter kommer regeringen inte att utesluta våldsamt motstånd. Vad gör vi då?

När det gäller Staten Israels existens: räcker det att inleda förhandlingar efter det israeliska valet?

När det gäller nedrustning: vill vi att Hamas milis ska ingå i de palestinska säkerhets- och polisstyrkorna? Under vilka förutsättningar? Har vi några planer?

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det råder naturligtvis ingen tvekan om att det har begåtts misstag tidigare, men det är nu dags att blicka framåt. Våra slutsatser får inte dras för tidigt, och strategin för den kommande fasen måste vara grundligt genomtänkt.

Under debatten sa man – vilket är helt riktigt – att president Mahmoud Abbas naturligtvis fortfarande är vår partner och att han är en person som vi fortfarande kan tala med och som vi måste fortsätta att förhandla med. Vi kan fortsätta att räkna med honom som en partner eftersom den nya regeringen inte kommer att, eller kan, ändra den konstitution som träder i kraft. Vi får inte förlora hoppet, utan vi måste i stället se framåt.

En sak är emellertid klar – rådet nämnde det i måndags, vilket även kvartetten gjorde – och det är att det finns principer som vi inte får avvika från, och det råder ingen tvekan om att dessa bl.a. är icke-våld, erkännande av Israels rätt att existera och en fortsatt fredsprocess.

Man har också sagt gång på gång att EU:s politik måste vara opartisk, och jag kan bara hålla med om detta. Det är förvisso en självskriven sanning. Jag klargjorde även inledningsvis rådets ståndpunkt angående våra förbindelser med Israel och vår kritik av den.

Det som spelar roll är att EU bör vara enhälligt. Om vi vill påverka måste vi också tala samma språk som våra partner i kvartetten, vilket också är viktigt. Jag är särskilt tacksam mot kommissionen för att den efter noggrant övervägande och utan otillbörlig brådska har utvecklat en strategi för att hjälpa det palestinska folket. Som flera debattdeltagare sa har det palestinska folket lidit mycket, vilket det fortfarande gör, och vi kan inte göra dem besvikna. Kommissionsledamot Ferrero-Waldner! Jag vet att kommissionens politik i sammanhanget är mycket bra och mycket väl sammanhållen och en politik genom vilken vi bör stödja det palestinska folket.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (DE) Fru talman, herr Winkler, mina damer och herrar!

(EN) Låt mig först av allt tacka er alla för de vänliga orden om valet och valobservationen. Både Véronique De Keyser och hennes grupp och Edward McMillan-Scott och hans grupp är värda allt beröm. Även palestinierna förtjänar beröm eftersom de har visat att de kan genomföra val på ett fritt och rättvist sätt, även om vi inte alltid är nöjda med resultatet.

Vi måste nu komma överens om att respektera det palestinska folkets vilja. Som vi sa i Mellanösternkvartettens uttalande har palestinierna nu röstat för förändring. Vi vet varför. Samtidigt önskar de fred. Opinionsmätningarna visar att det finns en liten majoritet för fred med Israel. Detta måste vara vägen framåt. Vi är beredda att stödja det palestinska folket även i fortsättningen. Vi vill göra det precis som vi har gjort hittills. Det finns inte någon annan organisation än Europeiska unionen, och i synnerhet Europeiska kommissionen, som har gjort så mycket för det palestinska folket under många år.

Men att väljas och få ett politiskt uppdrag är också en fråga om politiskt ansvar. Därför ber vi – och vi förväntar oss till och med – att den nya palestinska regeringen ska bekräfta sitt engagemang för fred genom fredliga medel, men framför allt de tre villkor som nämndes i kvartettens uttalande: icke-våld, erkännande av Israel och respekt för tidigare åtaganden, dvs. Osloavtalet och färdplanen för fred. Dessa villkor visar tydligt ett engagemang för fred, för en tvåstatslösning men också för ett ambitiöst reformprogram för den palestinska myndigheten. Detta ville jag mycket gärna nämna.

Jag vill också säga att kvartettens politik – och här arbetar vi verkligen tillsammans – är mycket välavvägd. Jag hörde några ledamöter säga att vi var ensidiga: de som ännu inte har sett kvartettens senaste uttalande borde titta på det. Jag vill nämna det sista stycket där vi säger: ”kvartetten upprepar sitt stöd för principerna i färdplanen och det tidigare uttalandet och bekräftar på nytt sitt stöd för en rättvis och varaktig helhetslösning av den arabisk-israeliska konflikten med utgångspunkt från FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 242 och 338”. Jag anser att detta i sig visar vårt stöd för ömsesidiga förpliktelser.

Låt mig upprepa att vårt första mål nu måste vara att se till att Israel för över de palestinska skatteinkomsterna till den palestinska myndigheten. För att tala klartext är detta palestinska pengar. Vi anser inte att det skulle vara konstruktivt av Israel att hålla inne pengarna vid en så avgörande tidpunkt. Jag kommer också att tala med de israeliska myndigheterna om detta, och jag vet att andra kolleger i kvartetten också kommer att göra det. Jag hoppas verkligen att medlen kommer att föras över snart eftersom de skulle täcka en stor del av lönerna till den palestinska myndighetens anställda och dessutom ge familjerna en välbehövlig inkomst. Detta skulle vara en humanitär gest som Israel skulle kunna göra vid en tidpunkt av avgörande betydelse.

Det är också uppmuntrande för mig att Världsbankens chef har samma uppfattning. Jag träffade Paul Wolfowitz i London i går. I dag har han citerats när han har sagt att ”det kommer att hjälpa hela processen om den vanliga palestiniern får ett bättre liv; vi bör vara de sista som drar sig ur processen”. Jag välkomnar verkligen detta uttalande och hoppas att det kommer att vara till hjälp. Men därför måste också Arabförbundets medlemmar uppfylla sina löften om stöd så snart som möjligt. Vid Londonkonferensen om Afghanistan i går utnyttjade både Österrikes utrikesminister Ursula Plassnik och jag själv varje tillfälle att tala med de olika arabiska företrädarna för att möjliggöra detta.

Därför måste vi vara mycket vaksamma under denna period. Det är en kritisk period eftersom vi också har val i Israel. Vi vill att fredsprocessen ska kunna fortsätta i framtiden. Därför uppmanar jag ledamöterna att tillsammans med oss fortsätta att engagera sig. Trots svårigheterna vill vi göra vägen mot fred mindre ojämn i framtiden.

(Applåder)

  Talmannen. – Jag har avslutningsvis mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftlig förklaring (Artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) När vi nu har kommit över den första chocken på grund av resultatet av det palestinska valet måste nu EU erkänna valets laglighet och den nya regeringens legitimitet och förvisso välkomna det höga valdeltagandet. Det är bara genom att visa ett fullständigt förtroende och genom ett fortsatt samarbete som vi kan kräva det nödvändiga engagemanget från den nya regeringen när det gäller att genomföra färdplanen. Vi måste naturligtvis vara försiktigare just på grund av de allvarliga motsättningar som har uppstått under de senaste åren mellan det parti som nu har makten och den s.k. västvärlden, men jag är säker på att vi genom att knyta nävarna inte kan stoppa denna typ av friktion. Tvärtom så måste Hamas få en chans att visa att man kan respektera det åtagande som president Mahmoud Abbas har gjort mer än en gång, dvs. att hålla sig till tidsplanen, att respektera befintliga avtal och skyldigheter och att försöka få till stånd en förhandlad lösning på konflikten med Israel. Lösningen är därför inte att stoppa biståndet till den palestinska myndigheten. Det som krävs – och vi får inte tveka här – är en utökning av övervakningssystemet, bl.a. genom ett större internationellt samarbete, för att se till att medlen bara används till en ekonomisk, politisk och social utveckling av det palestinska samhället och inte till att förstöra vårt eget.

(1) Se protokollet.