Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 1 februari 2006 - Bryssel

17. Dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och framtida åtgärder

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0404/2005) av Maria Carlshamre för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder (2004/2220(INI).

  Maria Carlshamre (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! Frågan om mäns våld mot kvinnor är inte en liten fråga i samhällets utkant. Den finns överallt, och den påverkar direkt och indirekt hela samhället. Jag är tacksam för vad jag uppfattar som en ökad förståelse för problemets omfattning. Jag vill tacka mina kolleger i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor för den värdefulla hjälp och det stöd som jag fått under arbetets gång. Jag är också glad att kommissionsledamot Franco Frattini har visat ett starkt och uppriktigt engagemang. Nu har vi en verklig möjlighet att ge alla kvinnor som har utsatts för våld, men inte fått upprättelse, ett erkännande.

Grundvalen i mitt betänkande är att vi behöver korrekt statistik. Det finns inga tillförlitliga studier på EU-nivå. Däremot tyder tre nationella prevalensstudier från Finland 1999, Sverige 2001 och Tyskland 2004 på att tidigare bedömningar har underskattat problemets utsträckning väldigt mycket. Med hjälp av Förenta nationernas definition av våld mot kvinnor visar dessa studier att mellan 40 och 50 procent av kvinnorna i de tre länderna vid något tillfälle i livet har utsatts för våld från en man. Jag vill betona det: Mellan 40 och 50 procent av alla kvinnor i åldrarna 16–67 år. Motsvarande siffra för hela EU skulle bli otroligt hög, och hamna på mellan 80 och 100 miljoner kvinnor.

Effektiva åtgärder måste självklart baseras på korrekta siffror, och behovet av liknande studier i andra medlemsstater är brådskande. Omfattningen av problemet i sig tyder på att medlemsstater upprepat bryter mot de grundläggande lagarna för medborgerliga rättigheter och rättsstaten i större skala än vi förstår. Ni kanske tror att jag överdriver, men det gör jag inte.

Jag skulle vilja återuppväcka en klassisk liberal. För över 300 år sedan lade den brittiske filosofen John Locke fram en grundläggande tanke: En regering ska ses som ett redskap för försvaret av de grundläggande rättigheterna, och den mest grundläggande medborgerliga rättigheten är rätten att leva och vara fysiskt säker. Det är den moraliska, normativa grunden för staten och anledningen till att den finns. Medborgarna går med på att lyda lagarna, men det förutsätter att staten infriar det grundläggande åtagandet att skydda medborgarnas liv, frihet och egendom. Den stat som sviker denna uppgift har brutit överenskommelsen. I frågan våld mot kvinnor är misslyckandet betydande i alla EU:s medlemsstater. Allt våld är en utmaning mot vår civilisation och mot rättsstaten, men mäns våld mot kvinnor är en specifik utmaning mot det samhällsfördrag som all gemensam politik är ett uttryck för.

Det finns en systematisk skillnad i hur våldsbrott hanteras, beroende på offrets kön. Våld mot män sker vanligtvis på allmän plats, och förövas av en annan, ofta främmande, man. Våld mot kvinnor förövas oftast i hemmet av en bekant man, som ofta är någon som kvinnan har eller har haft ett förhållande med. Den politiskt mest avgörande skillnaden är att det privata våldet mot kvinnor inte beivras lika allvarligt som det offentliga våldet mot män. Frågan om mäns våld mot kvinnor är inte en liten fråga i samhällets utkant, utan det har en historia.

Våld från en främmande man på gatan har varit en straffbar handling i Europa i århundraden, medan våld i hemmet ganska nyligen blev en straffbar handling. En bra bit in på den senare delen av 1900-talet fanns många lagar i Europa som undantog mäns våld mot kvinnor i hemmet. Detta historiska arv lever kvar i EU. Det syns i rättspraxis, attityder och föreställningar om det privata våldets mindre allvarliga karaktär.

Frågan om mäns våld mot kvinnor är inte en liten fråga i samhällets utkant. Mäns våld mot kvinnor har även varit ett sätt att i allmänhet hålla männen vid makten.

När FN:s generalförsamling antog deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor 1993 var det första gången ett FN-dokument hade satt mäns våld mot kvinnor i ett könsmaktsperspektiv. Det länkar explicit samman våldet med mäns överordning. Nu måste vi agera. Först och främst måste vi få fram de korrekta siffrorna, och sedan nå de rätta lösningarna. Frågan om mäns våld mot kvinnor är inte en liten fråga i samhällets utkant. Den påverkar oss alla. Jag kräver nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman! Jag håller helt och hållet med om vad som sägs i betänkandet och om vad föredraganden just sagt. Våld mot kvinnor är i dag förvisso det vanligaste exemplet på överträdelse av mänskliga rättigheter i världen. Det är en form av våld som inte känner några geografiska gränser eller åldersgränser för offren, och som inte heller gör någon skillnad på grundval av klasstillhörighet, kulturellt ursprung eller familjeursprung. Det är verkligen det vanligaste brottet i världen, och Europeiska kommissionen och EU:s institutioner har en institutionell och moralisk plikt att bestämt ta ställning emot det.

Jag välkomnar särskilt det betänkande som lagts fram för oss, eftersom man där tar upp de huvudsakliga områden som EU-institutionerna måste ta itu med. Kommissionen har inlett ett antal initiativ för att hjälpa medlemsstaterna att anta en stark förebyggande och motverkande politik för att utrota våld mot kvinnor. Vi utarbetar rättsliga instrument för att uppmuntra till ett nära samarbete medlemsstaterna emellan i fråga om polisiär verksamhet och brottsdefinitioner, vilka ofta inte sammanfaller, och naturligtvis för att skärpa åtgärderna för att bekämpa och utrota sådana brott från det civila samhället och mer effektivt skydda våldsoffren.

Merparten av de initiativ som nämns i betänkandet faller under Daphneprogrammet, som vi alla känner till: de omfattar stöd till offer och utbildningsåtgärder, program för att återintegrera våldsoffer i samhället, studie- och forskningsprojekt, utarbetande av EU-politik, informationsinsamling och fastställande av indikatorer, vilket tyvärr fortfarande saknas.

Daphneprogrammet, som kommissionen avser att fortsätta med och vidareutveckla, omfattar alla typer av våld, däribland våld i hemmet, som är en av de mest allvarliga typerna av våld. Dessa brott finns tyvärr inte med i rättsstatistiken eftersom offren i de allra flesta fall inte anmäler våldsamma händelser som äger rum i hemmet. De aktuella åtgärderna omfattar också en obeveklig kamp mot kvinnlig könsstympning, vilket är en fruktansvärd sed som vi måste straffa hårt, och så kallade ”hedersbrott”, som vi i stället borde kalla ”skambrott”: det är bäst att inte kalla det ett ”hedersbrott” när en man slår en kvinna av den typen av skäl.

I betänkandet nämns behovet av att samla information och utarbeta statistik, eftersom pålitlig statistik är en av de grundläggande förutsättningarna för att kunna fatta effektiva beslut på EU-nivå. Kommissionen arbetar med det, och har i samarbete med Eurostat inrättat ett europeiskt system för statistik om brott och straffrätt: våld mot kvinnor är naturligtvis ett av de områden för vilket vi mycket snart ska publicera statistik som bygger på de åtgärder och den information som medlemsstaterna förser oss med. Jag tror att vi senast i juni 2006 för första gången kommer att kunna offentliggöra en mängd EU-statistik om brott och rättsliga åtgärder mot brott, och denna statistik kommer naturligtvis att omfatta ett kapitel som handlar om våld mot kvinnor.

När det gäller kvinnlig könsstympning har kommissionen finansierat ett stort antal projekt, alla inom Daphneprogrammet, som har gett positiva resultat. Jag kan också tillägga att man i direktivet om miniminormer för förfaranden för att bevilja flyktingstatus fastställer att sexuella våldshandlingar mot kvinnor är ett tillräckligt skäl att bevilja flyktingstatus. Jag kan också försäkra föredraganden att även om kvinnlig könsstympning inte uttryckligen omfattas i detta direktiv, betraktar kommissionen det som en sexuell våldshandling, och det finns därför med bland de skäl som, enligt min åsikt, berättigar beviljandet av flyktingstatus.

Herr talman! Jag gav detta exempel för att betona behovet av att ta itu med frågan om våld mot kvinnor på EU-nivå och ur alla möjliga synvinklar: från människohandel till migrationspolitik och lika möjligheter – därav behovet av icke-diskriminering. I mer allmänna termer måste vi använda domstolarna, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken som praktiska genomförandeinstrument. Jag känner mig institutionellt, politiskt och också moraliskt bunden av dessa mål, som därför kommer att bli särskilda prioriteringar för vårt arbete under de kommande månaderna.

  Piia-Noora Kauppi, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Tack till föredraganden för hennes arbete och för denna möjlighet att diskutera det våld som drabbar kvinnor i vardagen.

Våld mot kvinnor är inget marginellt problem, utan det kan drabba kvinnor från alla samhällsklasser. Ibland kan framgångsrika yrkeskvinnor tro sig vara oåtkomliga, men alla kvinnor kan utsättas för övergrepp. Man kan inte hävda att detta inte är ett problem som rör oss eller kvinnor i EU.

Även om betänkandet är inriktat på mäns våld mot kvinnor, och särskilt våld i hemmet, får vi inte glömma att det inte är det enda förekommande våldet, även om det otvivelaktigt är det vanligaste. Tyvärr drabbas barn också ofta av våld i hemmet, liksom män. Så även om det inte är dagens huvudämne bör vi inte glömma att sådant också förekommer.

Inget av detta våld i hemmet borde få förekomma. Föredraganden nämner siffran 100 miljoner kvinnor i EU som har utsatts för våld från män. Kommissionen uppskattar att nästan 1 000 kvinnor årligen dör i Europa till följd av våld inom parförhållanden. Bara i Finland gör polisen 80 000 hembesök, och 17 000 av dem är till följd av våld i hemmet. Då är vi ändå det land som rankas som femma på jämställdhetsrankingen i världen.

Siffrorna är skrämmande. Vi måste agera nu. Först måste vi se till att varje medlemsstat agerar för att bekämpa våld i hemmet. En mer effektiv lagstiftning som verkligen följs är avgörande, liksom samarbetet mellan alla dem som arbetar med frågan. Vi bör även beakta de studier som genomförts i Förenta staterna som påvisar ett klart samband mellan våld mot djur och våld i hemmet. Det har visat sig att många fall av våld i hemmet har föregåtts av våld mot djur. Det är något som vi i Europa eventuellt kan lära oss av.

Förutom det mer traditionella våldet mot kvinnor har vi nyligen sett en ökning av hedersrelaterade brott och könsstympning. Det gladde mig att höra att kommissionen har satt mer fokus på denna mänskliga rättighet. Alla kvinnor äger rätten att bestämma över sin egen kropp. Det är väldigt viktigt.

  Anna Hedh, för PSE-gruppen. – Herr talman! Jag vill passa på att tacka föredraganden för att vi har fått möjligheten att diskutera denna oerhört viktiga fråga i EU i kväll. Mäns våld mot kvinnor är förutom en kriminell handling och ett brott mot de mänskliga rättigheterna ett allvarligt samhällspolitiskt problem i hela världen. Vi socialdemokrater anser att mäns våld mot kvinnor är kopplad till de ojämlika maktförhållandena mellan män och kvinnor, och problemet kommer att öka om inte medlemsländerna starkt och tydligt motsätter sig detta genom lagstiftning.

Mäns våld mot kvinnor medför naturligtvis stora sociala och mänskliga konsekvenser. Bakom varje slagen dam, brukar jag säga, står oftast ett antal barn som förutom starkt fysiskt och psykiskt lidande tror att det är så här det ska vara, vilket i längden kan leda till att de själva använder samma beteende när de blir vuxna. Denna onda cirkel måste vi bryta. Ofta glömmer vi också barnen i dessa sammanhang. Det är viktigt att barn som ser sina mödrar bli slagna också betraktas som offer och har rätt till rättslig prövning.

Det är också påvisat att våld mot kvinnor är en viktig faktor i livet för kvinnor och flickor som faller offer för människohandel och prostitution. Jag vill också passa på att påpeka att vi bör bekämpa inställningen att prostitution är att jämställas med yrkesutövning. Denna form av våld och grov mänsklig kränkning kan absolut inte accepteras. All form av våld mot kvinnor – hedersrelaterat våld, könsstympning m.m. – och prostitution och människohandel hör ihop. EU måste föregå med gott exempel och gå i bräschen för att bekämpa dessa uttryck för ojämn maktfördelning och diskriminering mellan könen. Det är också viktigt att arbeta förebyggande med forskning, information och kunskapsutbyte mellan medlemsländerna. Oftast står helt naturligt offren i fokus, men det krävs även aktiva förebyggande strategier som inriktas på våldsförövaren och på dem som riskerar att bli förövare.

Till sist vill jag bara kort nämna ett av mina egna ändringsförslag som handlar om alkohol relaterat till våld. Alkohol är ofta inblandat i våldshandlingar och det är viktigt att man inte godtar några hänvisningar till berusning som förmildrande omständighet i fall av mäns våld mot kvinnor. Man ska dock definitivt ta hänsyn till alkoholens utlösande effekt av mäns våld mot kvinnor när strategier för att reducera alkoholrelaterade skador i samhället revideras.

(Spridda applåder)

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Det gör mig mycket ledsen att vi måste hålla denna debatt om våld mot kvinnor, eftersom det innebär att vi talar om en aktiv, levande fråga.

Betänkandet av Maria Carlshamre, vars arbete jag gratulerar till, påminner oss bland annat om att våld mot kvinnor är en förbannelse som inte känner vare sig nationella, religiösa, sociala eller ekonomiska gränser. Det är tvärtom, liksom det sagts, ett universellt fenomen som hänger samman med ojämlikheten i våra samhällen när det gäller fördelningen av makt och roller mellan könen. Därför måste reaktionen vara beslutsam, här i Europa och i andra länder där situationen blivit så hemsk att man till och med talar om ”kvinnomord”, som till exempel i Mexiko eller Guatemala. Tiden för retorik och fördömande ligger dock långt bakom oss. Nu måste vi agera, anta åtgärder för att stödja offren, tillämpa proaktiva och förebyggande strategier och inrätta effektiva, proportionerliga och avvärjande straff. Men för att dessa åtgärder ska vara effektiva måste vi införa dem med de nödvändiga personella och finansiella resurserna.

För ett par dagar sedan uppmärksammade vi ettårsdagen för lagen om könsrelaterat våld i Spanien. Detta datum ger oss ett tillfälle att, liksom Maria Carlshamre gör i sitt betänkande, betona att våld mot kvinnor måste ses som en tydlig överträdelse av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, och att vi förutom motverkande åtgärder måste inrätta program av holistisk karaktär för att på allvar ta itu med frågan om fördelningen av roller i vårt samhälle, och i synnerhet uppfattningen bland många män att kvinnor endast är objekt som står till männens förfogande och att de därför har rätt att slå dem eller behandla dem illa, och ibland till och med döda dem.

För att uttrycka mig kortfattat är jag rädd att det verkliga problemet finns inuti många mäns huvuden, och det är där åtgärderna måste vidtas.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Våld mot kvinnor, däribland människohandel, prostitution, våld i hemmet och på arbetet, är en oerhört allvarlig fråga.

Av dessa företeelser är våld i hemmet den vanligaste, och påverkar miljontals kvinnor i Europa. Föredraganden, vars arbete jag vill gratulera till, har lagt fram viss statistik för oss, även om det är känt att inga studier har utförts på gemenskapsnivå. Herr kommissionsledamot! Åtgärder måste omedelbart vidtas för att se till att detta fenomen blir synligare. Det är trots allt fruktansvärt att våldsoffer varje år dör inom EU, däribland över 100 000 kvinnor och många barn, vilket är en annan fråga som måste beaktas.

Jag hoppas därför att saker och ting inte bara fortsätter som vanligt efter denna debatt. Instrumenten kommer förhoppningsvis att skärpas, som utlovats, åtgärder att införas och det kommer att uppstå en politisk vilja till effektiv förändring på detta område.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill inte nedvärdera vikten av denna betydande fråga. Men som ledamot i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män skulle jag vilja påpeka att våld inte bara är ett inslag i det manliga beteendet. Det är ett tecken på en personlighets misslyckade utveckling, och det kan uppstå hos både män och kvinnor. Kvinnors psykiska våld är inte lika direkt uppenbart, men kan vara lika skadligt, vilket bekräftas genom forskning om förhållanden mellan personer av samma kön, både män och kvinnor. Det bör betonas att sociala faktorer spelar en mycket stor roll i spridandet av våldet. Jag hänvisar till aggressionen i medier och till den hedonistiska och liberala livsstil som för närvarande främjas och som inte lyder under några restriktioner, regler eller förbud. Det är en livsstil som karakteriseras av en obeveklig ström av pansexualitet och pornografi och tron att människor är objekt som kan köpas och säljas. Avslutningsvis har den nyligen nämnda kampen mellan könen, som går tillbaka till den kommunistiska klasskonflikten, snarare ökat aggressionen än minskat den.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden, Maria Carlshamre, för hennes betänkande, där hon betonar mycket viktiga aspekter av kampen mot våld mot kvinnor. Jag håller med henne, och jag tror att det är mycket viktigt för oss alla att anta en nolltolerans mot alla former av våld.

Man säger att en kedja inte är starkare än dess svagaste länk, och vårt samhälle måste vara svagt om vi inte kan skydda dess svagaste länk, nämligen barnen. Feministrörelserna har påtalat våldet mot kvinnor och har alltid kämpat för kvinnors rättigheter. Allteftersom vi ser att offren blir allt yngre, måste samhället ha modet att skydda unga flickor från våld och övergrepp. De skyldiga avslöjas dock bara ibland, och oftast när det redan är för sent.

Tragiska historier blir tyvärr bra artiklar och ökar tabloidernas intäkter. Beklagligtvis för offret är detta ett tragiskt faktum. Unga flickor får ofta inte en chans att leva färdigt sin barndom – till följd av våld blir de kvinnor och ofta mödrar för tidigt. Därför tar också jag till orda i dag, för att uppmärksamma denna fråga, och för att bidra till ansträngningarna att stoppa det våld som vi alla vet finns i samhället, även om vi har en tendens att lita på att andra ska bekämpa våldet på våra vägnar.

Jag tror att det är mycket viktigt att anta lagar, rekommendationer och bestämmelser, men vi måste också stödja att dessa genomförs och följs konsekvent i vårt dagliga liv. Inte långt från Europaparlamentet finns det en ung kvinna på gatan med ett eller två spädbarn som håller fram en mugg och tigger om pengar. Eftersom hon tillhör en annan etnisk grupp låtsas vi som om det inte angår oss, slänger till henne ett par cent och går vidare.

  Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) Låt mig först och främst tacka föredraganden, Maria Carlshamre, och alla kolleger som bidragit till att utarbeta detta betänkande.

Våld är när en part missbrukar sin överlägsenhet, men det måste sägas att underlåtenhet att förhindra våld också är en typ av våld. Vår grundläggande inställning måste karakteriseras av nolltolerans mot alla typer av våld mot kvinnor. Alla lösningar är särskilt avhängiga av att man lär ut respekt för andra människor och av intensivt samarbete mellan regeringar, parlament och icke-statliga organisationer. Dessa organ borde tillsammans utarbeta förfaranden för att bekämpa detta fenomen.

Statistik är nödvändigt, men huruvida vi lyckas är först och främst avhängigt av effektiva förebyggande åtgärder, särskilt eftersom varje fall av våld i familjer också drabbar barnen och förs vidare till framtida generationer. Grupper och etniska minoriteter med olika kulturer och egna specifika former av våld måste också vara fokus för vår uppmärksamhet. Alla EU-stater måste anta omfattande och effektiv lagstiftning för våld i hemmet, som kriminaliserar vissa typer av våld. Varken traditionella seder eller alkohol borde betraktas som förmildrande omständigheter. Vi måste tydligt visa att våld helt enkelt är oacceptabelt i samhället.

Herr talman! Jag är av den bestämda åsikten att våld i hemmet vanärar det demokratiska och högt utvecklade samhälle vi lever i, eftersom det utövas mot den mänskliga värdigheten. Förebyggande av våld mot kvinnor måste vara ett kall för oss alla.

  Iratxe García Pérez (PSE). – (ES) Herr talman! Det betänkande som vi debatterar i dag ger oss tillfälle att med kraft vädja till Europeiska unionens institutioner och medlemsstaterna att bekämpa något som är en realitet: våld mot kvinnor av den enda anledningen att de är kvinnor. Vi kan inte hålla oss på åskådarplats i en situation som denna. Det är vår plikt att genomföra varje åtgärd som krävs för att sätta stopp för detta samhälleliga gissel. Våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna, de grundläggande rättigheterna som frihet, jämlikhet, liv och icke-diskriminering. Vi måste uppmana medlemsstaterna att göra straffen strängare och att införa heltäckande lagstiftning som reaktion på denna realitet. I detta avseende utgör Spanien ett klart föredöme för hela Europa med den lag som antogs förra året för att bekämpa våld mot kvinnor. Även om våld av detta slag givetvis inte kommer att upphöra över en natt utgör lagen ett klart åtagande om att beslutsamt bekämpa våldet med hjälp av alla nödvändiga medel.

Vi kan inte förneka att medvetenheten om problemet är större i dag, tack vare insatser från kvinnoorganisationerna i deras kamp mot alla former av våld mot kvinnor. Vi kan nu säga att det inte längre är ett osynligt brott, utan snarare att det är ett brott som allmänt fördöms. Sådana viktiga aspekter för att skydda offren måste åtföljas av andra åtgärder, exempelvis särskilda program för tillgång till arbete eller subventionerat boende, så att denna realitet kan hanteras på ett heltäckande sätt, med beaktande av aspekter som gäller utbildning, rättshjälp och hälsa och utan att glömma att dessa våldssituationer ofta också berör minderåriga i deras familjer.

Det finns inga ursäkter för att inte beslutsamt och engagerat ta itu med våldet mot kvinnor. Samhället kan inte göra framsteg samtidigt som rättigheterna för en betydande del av det – kvinnorna – kränks. Vi talar om ett allvarligt samhällsproblem, och alla tänkbara insatser kommer att krävas av oss om vi ska kunna sätta stopp för det. Det steg vi tar i dag är ytterligare ett steg mot det slutliga målet. Vi måste göra allt som är möjligt, och mer, för att nå det målet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Våld mot kvinnor har funnits under hela mänsklighetens historia. För att skapa effektiva strategier för att eliminera detta allvarliga samhällsproblem är det nödvändigt att ha en grundlig förståelse av fenomenet och av dess konsekvenser som varierar från land till land.

Postkommunistiska länder, bland annat Slovakien, har länge bortsett från saken. Starka traditioner har alltid hållit våldet i hemmen dolt bakom stängda dörrar. En annan bidragande omständighet har varit att vissa typer av våld gällt mycket känsliga saker. Därför anmälde offret sällan övergreppet, framför allt av rädsla för gärningsmannen, av omtanke om barnen och av lojalitet mot familjen. Särskilt i dessa länder har tendensen att anmäla sexuella övergrepp vanligen varit låg. Det faktiska antalet fall uppskattas vara fem till tio gånger högre än antalet anmälda fall.

Mycket ofta har kvinnor svårt att tala om våld, på grund av den chock de utsatts för eller av skam, och de tror inte att någon kan hjälpa dem. Andra uppfattar inte ens händelsen som våld. Därför instämmer jag med föredraganden Maria Carlshamre, som i sitt betänkande betonar att vi måste prioritera att öka medvetenheten om problemet i samhället i stort. I betänkandet uppmanas regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna att vidta åtgärder i syfte att råda bot på den tystnad som råder kring våld mot kvinnor. Våld kan inte vara en privatsak. Det måste bli en offentlig fråga, en fråga som angår oss alla.

Omsorgsfull insamling av data är det enda sättet att nå fram till kärnan av detta allvarliga problem och bidra till att fokusera insatserna för att eliminera det. Det är inte enbart frivilligorganisationer, medier och utbildningsinstitutioner som kan bidra till detta, utan alla vi som vägrar att tolerera ett så allvarligt samhällsproblem, ett problem som har blivit ett hinder i utvecklingen av ett demokratiskt samhälle. Slutligen vill jag framföra mitt tack till föredraganden för hennes arbete.

  Marianne Mikko (PSE). – (ET) Mina damer och herrar! Tyvärr är inte heller jag en man utan en kvinna i denna debatt, och jag vill tacka föredraganden Maria Carlshamre för hennes lägliga betänkande. I betänkandet hävdas med rätta att våld mot kvinnor har ett samband med mannens dominerande ställning i samhället. I betänkandet ägnas mycket uppmärksamhet åt den oroande spridningen av hedersmord och kvinnlig könsstympning i Europeiska unionen. Det här är traditioner som invandrare för med sig från länder där maktbalansen mellan könen är ännu skevare än i Europa.

Medlemsstaterna i Europeiska unionen kan inte bortse från en sådan kränkning av de mänskliga rättigheterna därför att våldet begås inom familjen. Vi behöver starka åtgärder och rimliga, väl avvägda straff som fungerar avskräckande, så som anges i betänkandet. Direkt bestraffning bör stödjas av åtgärder i syfte att förbättra maktbalansen mellan könen. Jag vill framhålla ännu en typ av våld som representerar och symboliserar den ojämlika maktfördelningen bättre än någonting annat. Jag talar om att sälja kvinnors kroppar. Sexköp utgör våld och upprätthållande av våld. Grogrunden för prostitution är mycket nära förknippad med arbetslöshet bland kvinnor och låga kvinnolöner. Fortsatt våld och sociala problem i samband därmed gör det mycket svårt att integrera kvinnor på arbetsmarknaden. Jag instämmer med min kollega Ilda Figueiredo, som sa: ”Prostitution innebär inte ett jämlikt deltagande på arbetsmarknaden”.

I mitt hemland försöker jag få sexköp kriminaliserat. Jag vill inte att våld mot kvinnor och ojämlikhet mellan könen ska fortsätta. Jag vill inte att den försämring av boendemiljön som följer av bordellindustrin ska fortsätta att hota våra städer. Europaparlamentet bör på allvar diskutera att göra sexköp straffbart i hela Europeiska unionen. Det skulle vara ett steg framåt mot jämlikhet mellan könen och ett stort bidrag till avskaffandet av våld mot kvinnor. Tack för er uppmärksamhet!

  María Esther Herranz García (PPE-DE). – (ES) Utvecklingen är inte så dålig: vi har diskuterat denna fråga i nästan ett decennium, och att läget håller på att förbättras visas av det faktum att vi är här i dag, att vi fortfarande talar och att kvinnor nu anmäler det våld de utsätts för. Det här är en form av våld som har pågått under lång tid, och kvinnor har lidit i tysthet, inte bara sin egen personliga tystnad, utan också den medbrottsliga tystnaden hos deras familjer, grannar och hela samhället. Som nämnts här i dag berör denna skamfläck alla sektorer av samhället: de rika, de fattiga, de utbildade, de mindre utbildade ... Vi känner alla någon som drabbats av detta våld. Det är dock inte bara våldets beskaffenhet i hemmen som bör undersökas. När våld förekommer i hemmet är det också värt att undersöka om den person som utövar våldet också gör detsamma på sin arbetsplats, om personen i fråga även ägnar sig åt det som kallas mobbning och försöker att fysiskt och psykiskt förstöra människor runt omkring. När allt kommer omkring är de människor som gör detta sjuka, och de känner inte till något annat sätt att uttrycka sig än genom våld av detta slag.

Vi måste därför överväga vilka åtgärder som Europeiska unionen måste genomföra. Det är för all del bra att lagstifta, men det är också viktigt att ge tillfälligt stöd, tillhandahålla utbildning och genomföra program som Daphne, eftersom allt detta bidrar till att successivt få detta gissel och denna bestående skamfläck på vårt samhälle att upphöra.

Vi måste självklart också ta fram statistik och följa hur denna utvecklas. För om vi ska kunna tillhandahålla verkliga resurser, om vi menar allvar och tillhandahåller de medel som behövs för att genomföra dessa viktiga program, behöver vi kunna se hur situationen utvecklas så att vi kan lägga saker till rätta i tid och vara så effektiva som möjligt. Vi hanterar offentliga medel, och de medlen måste vara väl motiverade och, framför allt, måste de användas för det avsedda ändamålet, vilket är inget mindre än att sätta stopp för våldet mot kvinnor, inte bara här i Europeiska unionen, utan även i tredjeländer, som vi hjälper, men utan att kräva att de lagar vi tillämpar här ska följas även där.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Våld mot kvinnor bagatelliseras ofta eller nämns helt enkelt inte. Trots detta är det ett problem som berör var tredje kvinna världen över. Våld som män utövar mot kvinnor är ett brott och en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna som rätten till liv, säkerhet, värdighet och fysisk okränkbarhet. I regel är våldet förbjudet i lag, men sorgligt nog fortsätter det att tolereras av samhället, och statistiken tyder på att en miljard kvinnor i världen fortsätter att bli slagna, tvingade att delta i sexuella förbindelser mot sin vilja och kränkta på andra sätt.

Detta är inte ett problem enbart för utvecklingsländerna. Även i medlemsstaterna i Europeiska unionen dör i genomsnitt tre kvinnor varje dag till följd av våld i hemmet. Det innebär att offren för mördare i hemmet levde mitt bland oss, inte på någon avlägsen plats. Våld inom familjen är ett stort socialt problem som är en följd av ojämlik maktfördelning mellan könen under historiens gång. I vår tid bör varje stat skydda alla sina medborgares rättigheter och följaktligen bekämpa diskriminering och våld mot kvinnor genom att utarbeta och införa lämpliga lagbestämmelser.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Även jag vill lyckönska Maria Carlshamre till hennes betänkande som hon har utarbetat med stort engagemang för att se till att ett av det civiliserade samhällets problem fortsätter att finnas på dagordningen.

Det framgår klart av den grundliga rapport som utarbetats av det behöriga direktoratet inom Europeiska kommissionen och som offentliggjordes i december 2005 och av forskning som utförts av Europarådet att våld mot kvinnor är huvudorsaken till dödsfall bland kvinnor i åldrarna mellan 16 och 44 år.

Som kommissionsledamoten sa finns det ingen global definition av våld mot kvinnor trots att fenomenet sträcker sig över nationsgränserna och inte förhindras av social ställning. Vilken kvinna som helst kan falla offer för våld, och varje form av våld utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och en kränkning av rätten till liv, säkerhet, värdighet och fysisk och mental integritet. Det är ett hinder för utvecklingen av ett demokratiskt samhälle. Det isolerar kvinnor från samhällslivet och från arbetsmarknaden. Det kan leda till marginalisering och fattigdom. Detta sociala problem måste undanröjas med hänsyn till ansträngningarna att integrera fler kvinnor på arbetsmarknaden.

Psykiskt våld – förnedring, hot och förolämpningar – är en form av våld som destabiliserar kvinnans personlighet och bringar henne ur fattning till den grad att hon blir oförmögen att medverka till sina levnadsförhållanden.

För att uppnå resultat måste dock våldet nämnas öppet, och det är därför som tilltron till myndigheterna, de ansvariga institutionerna, domstolarna, måste ökas. De åtgärder som ska vidtas måste samordnas, och jag lyckönskar er, herr kommissionsledamot, för att ha visat att ni är beredd att vidta dessa åtgärder genom att finna den lämpliga rättsliga grunden och hålla programmet för att bekämpa våld skilt från andra frågor.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.