Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 1 februari 2006 - Bryssel

18. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0401/2005) av Edite Estrela för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (2004/2159(INI).

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först lyckönska Edite Estrela till hennes betänkande och till förslaget där hon efterlyser en resolution om jämställdhet mellan könen i Europeiska unionen. Jämställdhet mellan könen är inte bara en hörnsten i Europeiska unionen utan även ett område där Europa har varit banbrytande och alltid legat ett steg före den samhälleliga utvecklingen. Kvinnors ställning i Europa har förändrats betydligt tack vare åtgärder på gemenskapsnivå, först via lagstiftning och sedan via strukturfonderna och införlivandet av jämställdhetsfrågor inom alla områden av gemenskapspolitiken. Medlemsstaterna gjorde det klart i samband med den tionde årsdagen av handlingsprogrammet från FN:s kvinnokonferens i Peking, som firades för exakt ett år sedan, att frågan om jämställdhet mellan könen får deras helhjärtade stöd. Trots att framsteg tveklöst har gjorts inom området jämställdhet mellan könen har vi viktiga uppgifter framför oss. Kommissionen påpekar detta i sin rapport om jämställdhet mellan könen, som varje år läggs fram vid stats- och regeringschefernas vårtoppmöte. Vi måste fortsätta och förstärka den rättsliga grunden. I detta resolutionsförslag finns en klar hänvisning till detta, och man påpekar med eftertryck att främjandet av jämställdhet vilar på följande tre pelare:

1. lagstiftning för att säkerställa lika behandling av kvinnor och män och alla människors grundläggande rättigheter, samtidigt som ett effektivt genomförande av lagstiftningen garanteras,

2. införlivandet av frågor om jämställdhet mellan könen i all vår politik, särskilt i Lissabonstrategin och politik inriktad på social integration, uppbackad av principerna om god förvaltning och politiska åtaganden på högsta nivå,

3. genomförandet av specialåtgärder för att stödja särskilda grupper och mål, som exempelvis kvinnors tillträde till beslutsfattande positioner och integreringen av kvinnliga invandrare och kvinnor från etniska minoriteter.

Kommissionen har följt denna uppläggning tidigare och kommer att fortsätta att följa den i framtiden. Kommissionens engagemang inom området för jämställdhet mellan könen kommer att upprepas på nytt i den plan för jämställdhet mellan könen som ordförande José Manuel Barroso och jag aviserade för ett par månader sedan och som kommissionen avser att lägga fram under mars månad. Planen kommer att innehålla uppgifter och åtgärder avsedda att stödja jämställdheten mellan män och kvinnor under perioden 2006–2010 med detaljerade beskrivningar av hur unionen avser att angripa dessa problem med sin politik. De flesta åtgärder som nämns i resolutionsförslaget kommer att flaggas upp som prioriteringar i planen, liksom stöd för kvinnors och mäns ekonomiska självständighet, lika tillträde till beslutsfattande positioner, efterlevnad av principen om likabehandling och kampen mot våld i hemmet och människosmuggling.

  Edite Estrela (PSE), föredragande. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I kommissionens rapport om jämställdhet mellan män och kvinnor i EU beskrivs de framsteg som har gjorts i fråga om jämlikhet mellan könen. Den slutsats som dras är dock att mycket återstår att göra om vi ska få slut på alla former av diskriminering och om kvinnor ska få samma villkor som män i både det offentliga och det privata livet. Därför behöver vi åtgärder för att sammanjämka familjeliv och arbetsliv, förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden, öka tillgången på barnomsorg och tillsyn av andra beroende anhöriga samt införa ett jämställdhetsperspektiv inom invandring och integration.

Det finns två stora utmaningar i botten av all politik för jämställdhet mellan könen. Den ena är att överbrygga skillnader mellan könen i fråga om lön, och den andra är att göra det lättare att förena arbete och familjeliv för både män och kvinnor. Det är oacceptabelt att kvinnor är de sista som får tillgång till arbete och de första att bli övertaliga, trots att de är effektiva och engagerade arbetstagare. Gapet mellan män och kvinnor i sysselsättning ligger på 15,8 procent, medan andelen kvinnor i deltidsarbete är 30,4 procent, jämfört med 6,6 procent för män. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor med småbarn är 13,6 procent lägre än för kvinnor utan barn, medan män med småbarn har förvärvsfrekvenser som är 10 procent högre än män utan barn.

Kvinnor utför huvuddelen av arbetet i hemmet och har därför mindre tid för avlönat arbete. I par med barn upp till sex års ålder utför män mindre än 40 procent av hushållsarbetet och ansvarar för 25 till 35 procent av barnomsorgen. Tillgång till lämplig barnomsorg fortsätter att vara ett viktigt medel för att göra det möjligt för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden och bli kvar där. Det saknas kvinnor inom alla yrkesområden, särskilt inom sådana som traditionellt anses vara manliga. Det har visats att kvinnor är goda ledare, och deras kreativa och innovativa förmåga inom stadsplanering och byggande är allmänt erkänd. Som en framgångsrik, kvinnlig italiensk arkitekt sa är anledningen till att män inte utformar väl avvägda trottoarer eller bekymrar sig om byggnadshinder att de varken har höga klackar eller kör barnvagn.

Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill ta tillfället i akt att delge er vissa problem som är värda fortsatt eftertanke. Det är politikernas ansvar att kunna avläsa signaler så att de kan förhindra att situationen förvärras. Våld i hemmet nämndes nyss här, och togs även upp i det senaste betänkandet, och jag vill uppmärksamma ungdomsvåld och det faktum att det ökar. Bilder från händelser i Frankrike nyligen som setts över hela världen väckte frågan om vad som får hundratals ungdomar att använda våld och drog uppmärksamheten till deras problem. Familjer, politiska beslutsfattare och samhället som helhet måste tala med varandra för att utröna var de misslyckats och varför. Problemet är inte begränsat till Frankrike. Det finns en hög nivå av våld mellan ungdomar överallt, och detta är ett mycket allvarligt problem. Vad får ungdomar mellan 13 och 17 år att attackera och till och med döda försvarslösa personer som en form av underhållning? De omständigheter som har kommit i dagen är chockerande. En grupp ungdomar rånade tiggare och invandrare enbart för spänningen och spelade in allt på sina mobiltelefoner för att skryta med det inför sina skolkamrater efteråt. En annan grupp kastade bensin på en hemlös kvinna och tände eld på henne. Kvinnan avled av brännskadorna. Vi kan inte vända bort blicken inför sådana grymheter. Det räcker inte med att fördöma. Det som krävs är handling, så att vi inte senare får ångra oss och säga, som pappan till en av dessa ungdomar, jag känner att jag misslyckats som far.

Enligt experterna är huvudorsaken föräldrarnas frånvaro. Det finns tusentals ungdomar inom EU som har varit utlämnade åt TV, Internet och gatan sedan barndomen. Föräldrar tillbringar över tolv timmar utanför hemmet och lämnar sina barn utan tillsyn utlämnade åt alla sorters dåligt inflytande, vilket leder till misslyckande i skolan, avhopp från skolan i förtid, slöhet, narkotika och utanförskap. Den andra orsaken är sysslolöshet. Utan något att göra, utan skola eller arbete, blir ungdomar ansvarslösa. Härtill kommer en tillåtande kultur där människor har få eller inga skyldigheter och alla rättigheter de önskar. Det finns ingen disciplin, inga krav ställs och arbete eller meriter värderas inte.

Jag önskar att kommissionen, rådet och parlamentet undersöker detta problem närmare och vidtar åtgärder medan det ännu är tid. Jag hoppas att kommissionen i sin nästa rapport kan berätta om större framsteg inom jämställdhetsområdet. Jag vill framföra mitt tack till ledamöterna och sekretariatet för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för deras hjälp under utarbetandet av betänkandet.

  Edit Bauer , för PPE-DE-gruppen. – (HU) Det tycks ofta som om det inte finns något nytt att tillägga om jämställdheten mellan män och kvinnor. Väldigt ofta upprepar vi bara samma saker om och om igen. Tyvärr betyder inte detta att inget mer finns att säga i frågan. Vad det i själva verket betyder är att vi talar om samma angelägenheter om och om igen därför att framstegen i praktiken går relativt långsamt och ett steg framåt ibland följs av ett steg tillbaka. Det bästa beviset på detta är att trots de oräkneliga direktiv och förslag om lika möjligheter för män och kvinnor som utformats sedan Romfördraget, har situationen inte förändrats särskilt snabbt.

I betänkandet (för vilket jag lyckönskar föredraganden) påpekas upprepade gånger att direktiv 75/117/EG, som genomfördes för precis 30 år sedan, förbjuder löneskillnader mellan män och kvinnor, men där uppges också att enligt de senaste siffrorna är löneklyftan mellan män och kvinnor fortfarande i genomsnitt 15 procent (mellan 4 procent och 25 procent). En annan fråga är hur många länder som faktiskt har genomfört och verkställt det senaste direktivet 2004/113/EG? Eller låt oss ta en titt på hur det gått med rådets åtaganden i Barcelona 2002 om att göra det enklare att kombinera familjeliv och yrkeskarriär. Dessa har relevans för den högre arbetslösheten bland kvinnor, men skulle också kunna innebära en vändpunkt för den demografiska krisen.

Europeiska unionens lagstiftning börjar bli otillförlitlig. Det går att bryta mot förordningar gång på gång utan att detta får några konsekvenser. Europeiska unionens institutioner förlorar i auktoritet om dess åtaganden bara existerar på papperet. Jag är förvissad om att kommissionen i framtiden noggrannare kommer att granska genomförandet och verkställandet av gemenskapsrätten.

  Justas Vincas Paleckis, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Hittills nu har de flesta röster som hörts angående den här viktiga frågan, och det föregående betänkandet, varit kvinnor. Därför vill jag balansera denna diskrepans något och betona att jämställdhet enbart kan nås med stöd och energiskt deltagande från männen. Jag hoppas att denna punkt och betänkandet i allmänhet kommer att välkomnas av en fullständig majoritet av alla män i EU.

Ett väldigt viktigt löfte i betänkandet är att stänga löneklyftan mellan könen och att skapa pensionsplaner som inte diskriminerar kvinnor. Erfarenheten från de nordiska länderna visar att den högsta levnadsstandarden och livskvaliteten kan uppnås i länder där kvinnor inte på något sätt är mindre framgångsrika än män på de högsta politiska posterna.

Vi borde koncentrera oss mer på den motbjudande och oroväckande mängd kvinnohandel som tyvärr har en stor efterfrågan i både nya och gamla medlemsstater, och som på ett sätt kan jämföras med narkotikahandeln. Sådana brott förtjänar hårdare straff i alla EU:s medlemsstater.

Jämställdhet mellan könen har alltid varit ett av de viktigaste kännetecknen för europeiska värderingar för de nya medlemsstaterna. Det känns glädjande att i dag kunna understryka att dessa stater, inklusive Litauen, på många sätt har gått förbi de ”gamla” medlemsstaterna.

Tillsammans med mina kolleger är jag glad att det europeiska jämställdhetsinstitutet skapas. De nya medlemsstaterna har starka skäl för att etablera denna institution på sitt område. Litauen, som på många sätt har en ledande ställning i genomförandet av jämställdhetspolitiken, etablerar mer än gärna denna institution i Vilnius.

Jag vill än en gång passa på att gratulera föredraganden, Edite Estrela.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag har ännu en gång nöjet att lyckönska Edite Estrela till att ha utarbetat ett betänkande som är viktigt i kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor i Europeiska unionen, eftersom behandlingen av de olika könen beklagligt nog fortfarande är alltigenom orättvis, i synnerhet när det gäller löner, erkännande och möjligheter.

Graden av orättvisa varierar dock från medlemsstat till medlemsstat. Kommissionen måste därför noggrant övervaka hur länderna tillämpar gemenskapslagstiftningen om lika möjligheter och vidta nödvändiga åtgärder i de fall då denna inte följs.

Eftersom jag ska bli far om två månader är jag dessutom också bekymrad över den bristande uppmärksamhet som över lag fortfarande präglar frågan om att förena arbete och familjeliv och, i synnerhet, de svårigheter många män fortfarande möter i många länder när det gäller att fylla en ansvarsfull fadersroll, med följden att kvinnor måste ta större ansvar i hemmet på bekostnad av sina egna yrkeskarriärer.

Kortfattat uttryckt måste vi stödja åtgärder för att säkra jämställdhet i arbetet samt lika tillgång till varor och tjänster och försörjningen av dessa.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Så som tydligt framhålls i både Lissabonstrategin och Edite Estrelas betänkande grundar sig en integrerad gemenskap på frihet, solidaritet och jämlikhet, men ändå finns fortfarande brister i jämställdheten mellan män och kvinnor på en rad områden. Jag stöder helhjärtat kraven på att löneklyftan mellan män och kvinnor ska minskas och EU-lagstiftningen genomföras. Jag måste dock påminna om att kvinnor inte bara missgynnas lönemässigt utan ofta även är offer för diskriminering; arbetsgivare behandlar till exempel ofta gravida kvinnor okänsligt. I Tjeckien har kvinnor varit utsatta för vad som kallas tyst diskriminering. Arbetsgivare utgår ofta från att gravida kvinnor är svaga och försvarslösa. Antidiskrimineringslagar som syftar till att skydda kvinnor har fortfarande inte införts i Tjeckien. I vissa länder förekommer tyst diskriminering av anställda framför allt på grund av ålder, moderskap, hälsa och funktionshinder. Tiden är inne för förändring.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag är en kvinna som vuxit upp i Polen där kristna värderingar är allmänt erkända. Jag kan försäkra parlamentet om att jag aldrig har diskriminerats i hemmet, i skolan, inom högre utbildning eller på arbetsplatsen. Tyvärr riskerar kvinnor dock att bli diskriminerade som en följd av Europeiska unionens politik. Jag kan därför inte förstå den oro för jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen som betänkandets föredragande uttrycker med anledning av att sysselsättningen för kvinnor mellan 15 och 24 år inte har ökat. Detta är åldern då unga kvinnor borde ägna sig åt utbildning eller kanske bilda familj.

År 2007 har utnämnts till ”Europeiska året för lika möjligheter för alla”. Med detta i åtanke vill jag efterlysa lika möjligheter även för barn. Barnen bör åtminstone ges samma möjlighet som vi hade att knyta an till sina mödrar. Barnen får inte skiljas från sina mödrar strax efter födseln genom att modern skickas iväg till arbetet och barnen till daghem. Ur ett medicinskt perspektiv ter sig planerna på att bevilja män i stället för kvinnor mammaledighet tämligen underliga. Kvinnor behöver trots allt den tiden för att återhämta sig efter förlossningen. För spädbarnen är det en tid för att anpassa sig till livet utanför livmodern.

Det är ytterst viktigt att livets första månader tillbringas i en kärleksfull moders närhet, då hennes omsorg är nödvändig för nyfödda spädbarns och småbarns rätta utveckling. I stället för att ge fäderna ledigt vore det lämpligare att höja familjestöden och göra den tid som ägnas åt vård av egna barn pensionsgrundande. Män har ingen modersinstinkt, och deras känsla av fadersansvar utvecklas först senare. Än en gång vädjar jag om ansvarskännande, om att kvinnor ska behandlas med värdighet och respekt, och att barn ska slippa utsättas för sociala experiment.

  Rolandas Pavilionis, för UEN-gruppen. – (LT) Jag skulle vilja rikta er uppmärksamhet mot flera punkter. Jag tror att problemet med jämställdhet mellan könen kommer att få en lämplig lösning. För det första, när genusperspektivet införlivas i skolornas och universitetens läroplaner. För det andra, när vi inte längre nöjer oss med formella statliga utredningar eller utredningar från ministerier, utan regeringarna ombeds visa konkreta resultat av jämställdhetspolitikens genomförande. För det tredje, när det europeiska jämställdhetsinstitut som håller på att inrättas inte nöjer sig med att samla in statistiska uppgifter utan tillsätter oberoende observatörer som är kapabla att utvärdera situationen i alla länder i Europeiska unionen. Givetvis skulle vi ge vårt stöd åt ett förslag om att inrätta en sådan institution i Litauen. För det fjärde, när hänsyn tas till Europeiska kommissionens påpekande att inte en enda projektansökan har mottagits från någon icke-statlig organisation som sysslar med genomförandet av jämställdhetspolitik i de baltiska länderna, helt enkelt därför att dessa organisationer inte har tillräckliga resurser för samfinansiering. Således nekas de också tillgång till strukturfonderna.

  Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Herr talman! Män och kvinnor har fullkomligt lika rättigheter enligt unionens lagstiftning. Faktum är att unionen ser detta som en av sina viktigaste uppgifter i samband med den praktiska tillämpningen av mänskliga rättigheter. Jag är säker på att ingen av oss anser att detta borde vara annorlunda. Naturligtvis är vi för fortsatta framsteg på de områden där män och kvinnor fortfarande inte behandlas jämlikt. Naturligtvis bör kvinnor inte utsättas för mäns våld, även om det nuförtiden också finns många fall med män som misshandlas. Naturligtvis bör kvinnor få lika lön för lika arbete.

I mitt land är det fler kvinnor än män som läser vidare och skaffar sig högre utbildningskvalifikationer. Skälet till att dessa kvinnor inte fortsätter att studera på ännu högre nivå eller tar höga tjänster inom näringslivet eller politiken är enligt min uppfattning inte att de är utsatta för diskriminering. Det är helt enkelt att kvinnor prioriterar andra saker i livet. De har betydligt viktigare och mer brådskande mål att uppnå än män. Det är viktigt att komma ihåg att tidsfaktorn fungerar ganska olika i en mans och en kvinnas levnadslopp. Kvinnor måste föda sina barn i ett särskilt skede i livet. Som kompensation lever de längre än männen. Det finns ingenting som hindrar väljarna från att rösta på kvinnor som sina företrädare i exempelvis Europaparlamentet. Det är inte vårt fel att kvinnorna själva föredrar att rösta på män. Personligen röstade jag på den bästa kandidaten i vår valkrets, och den kandidaten råkade vara en kvinna.

Hela vår världsordning bygger på att det finns två versioner av människan: mannen och kvinnan. Skaparen, eller naturen om ni så vill mina damer och herrar, har slagit fast att även om män och kvinnor är jämlika är de inte likadana. De är fysiskt olika och har olika roller att spela i samhället. Tyvärr har de också olika ekonomiska villkor, och detta bör åtgärdas. Det finns också vissa psykologiska skillnader mellan könen. Jag uppmanar kvinnor att värdesätta de positiva sidorna av att vara kvinna och inse att ha exakt detsamma som män inte alltid betyder att ha samma saker.

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE). – (EL) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Ämnet för Edite Estrelas betänkande är centralt för den angelägna frågan om den europeiska demokratins kvalitet och har också direkt koppling till våra utvecklingsmål och, mer specifikt, Lissabonstrategin, som varit ämnet när vårt parlament sammanträtt med de nationella parlamenten nyligen.

Edite Estrelas betänkande är särskilt viktigt, och därför vill jag tacka henne för att hon tog initiativet till att utarbeta det, eftersom detta är det första betänkande som tar upp jämställdhetssituationen i ett EU med 25 medlemsstater.

Trots den deskriptiva ansatsen ger betänkandet oss nyttig information om situationen och behovet av att åtgärda jämställdhetsbrister. Vi noterar att sysselsättningen bland kvinnor ökar trots konjunkturnedgången. Det nuvarande genomsnittet på 55,1 procent är ett hoppfullt budskap om att vi ska kunna nå Lissabonmålen på 60 procent fram till 2010. En djupare och noggrannare analys låter dock förstå att kvinnors ställning på arbetsmarknaden är prekär, eftersom arbetslösheten stiger på kvinnors bekostnad, andelen deltidsarbetande är mycket större bland kvinnor än bland män, löneskillnader kvarstår i samtliga sektorer och vissa grupper, till exempel invandrare, är offer för särskilda former av diskriminering på arbetsmarknaden.

Att kombinera familj och arbete är fortfarande en stor utmaning, i synnerhet för kvinnor med små barn. Jag tror att det rådde enighet i vårt utskott om förslagen i Estrelas betänkande, och även jag vidhåller att det behövs en nationell strategi med väl samordnade mål i medlemsstaterna som å ena sidan främjar att könsperspektivet anläggs i all politik och å andra sidan främjar åtgärder för att avskaffa den diskriminering som förekommer. Ett mycket gott samarbete krävs dock också mellan statliga myndigheter, sociala partner och icke-statliga organisationer, i synnerhet kvinnoorganisationer, samtidigt som kommissionen måste övervaka tillämpningen av det gemensamma regelverket och arbeta mer djupgående med frågan, på en högre analytisk nivå.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Mina gratulationer till föredraganden för detta omfattande betänkande. Till skillnad från vissa andra talare anser jag det vara nödvändigt och i rätt tid. Jag ska endast belysa tre punkter.

Löneklyftan på 16 procent är fortfarande oacceptabelt stor i Europa. I Irland är den ungefär 15 procent, och det påverkar kraftigt kvinnors levnadsstandard, deras familjer och deras livskvalitet. Frågan måste tas upp på nationell nivå och på EU-nivå.

För det andra stöder jag föredragandens uppmaning till alla medlemsstater att säkerställa att kvinnor har en jämställd tillgång till socialförsäkringar. I Irland omfattar socialförsäkringen ofta inte makan till egenföretagare eller jordbrukare genom egna meriter, trots att de arbetar på jordbruket eller i rörelsen. Därför går de miste om många fördelar och berättiganden. Det är diskriminerande och måste ändras.

Slutligen finns ett stort behov av positiv särbehandling för kvinnor i det politiska systemet i politiska partier på alla nivåer, och särskilt på urvalsnivå. Jag föreslår en nivå av 50 procent kvinnor. Till dem som menar att vi inte alltid får de bäst lämpade personerna på det sättet, säger jag att det är struntprat. 51 procent av befolkningen är kvinnor, och man får samma kvalitet där som man får av de övriga 49 procenten. Och varför kräver jag då det? Jo, för att frågor som skötsel av hemmet, våld i hemmet, kvinnohandel och många andra frågor som anses vara kvinnofrågor inte bara är kvinnofrågor, utan samhällsfrågor. Inte förrän vi har tillräckligt många kvinnor på beslutsfattande nivå kommer frågorna att integreras i politiska genmälen och tas om hand ordentligt.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka er för denna intressanta debatt, där ett relativt stort antal män deltagit. Det tar jag som ett tecken på att vi gjort framsteg på jämställdhetens område. Jämställdhet är inte bara en social fråga utan också en ekonomisk, och vår politik kommer att bli ännu mer verkningsfull om denna fråga beaktas. Jämställdhet bör bygga på en bred ansats som omfattar specifika åtgärder och täcker alla våra politikområden. Jämställdhetspolitiken måste främjas genom politiska åtaganden på högsta nivå som bland annat innefattar att lagstiftningen följs och gott styre tillämpas på samtliga styresnivåer. Vi gör stora ansträngningar i denna riktning, och jag är förvissad om att den färdplan för jämställdhet som vi ska behandla i mars kommer att bli ett viktigt bidrag.

Om jag får vill jag gärna svara på en av de frågor jag fick. Direktiv 2002/73/EG trädde i kraft den 5 oktober 2005 och har införlivats av de flesta länder. Kommissionen håller för närvarande på att analysera situationen och kommer i tillämpliga fall att inleda lämpliga förfaranden.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum i morgon kl. 11.00.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Zita Gurmai (PSE). – (EN) Det initiativ som Edite Estrela tagit om jämställdhet mellan män och kvinnor i EU har en avgörande roll i det övergripande sättet att hantera jämställdhetsfrågor. Målet var gemensamt att lägga fram den andra årliga rapporten om jämställdhet och den första att täcka det utvidgade EU med 25 medlemsstater. Jag är starkt övertygad om man kan nå betydande resultat endast genom systematiskt arbete. Ett viktigt budskap för det inledande arbetet är att en årsrapport ska presenteras årligen. I betänkandet nämns de strategiska riktlinjerna för jämställdhetspolitiken. Jag vill betona två av de mest relevanta områdena som alla borde vara garanterade: ett anständigt arbete och lika lön för likvärdigt arbete. Jag anser att kvinnorna är nyckeln till att nå det övergripande målet med Lissabonstrategin, att skapa större tillväxt och fler arbeten i EU. Den primära uppgiften är att följa Sveriges och Danmarks goda exempel, och skapa fler dagisplatser till rimliga priser. Det står i fokus i PSE-gruppens tillväxt- och investeringsstrategi, som är en överenskommelse för socialdemokratiska regeringar i EU. Sist, men inte minst, skulle vi endast kunna nå de nämnda resultaten med ett aktivt deltagande från män när det gäller jämställdhet mellan könen.