Index 
Fullständigt förhandlingsreferat
PDF 577k
Torsdagen den 2 februari 2006 - Bryssel EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Inkomna dokument: se protokollet
 3. Europeisk kommunikationsstrategi – Vitboken
 4. Sociallagstiftning på vägtransportområdet – Harmoniseringen av sociallagstiftning på vägtransportområdet
 5. Välkomsthälsning
 6. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
 7. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
 8. Omröstning
  8.1. Sociallagstiftning på vägtransportområdet (omröstning)
  8.2. Harmoniseringen av sociallagstiftning på vägtransportområdet (omröstning)
  8.3. Bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder (omröstning)
  8.4. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – 2004 (omröstning)
  8.5. Bekämpning av våld mot kvinnor (omröstning)
  8.6. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (omröstning)
  8.7. Tillämpning av postdirektivet (omröstning)
  8.8. Resultatet från valet i Palestina och situationen i Mellanöstern samt rådets beslut att inte offentliggöra rapporten om östra Jerusalem (omröstning)
  8.9. EU:s ståndpunkt om Kubas regering (omröstning)
  8.10. Nationella förvaltningsförklaringar – Medlemsstaternas ansvar för genomförandet av Europeiska unionens budget (omröstning)
  8.11. Fiskeresurserna i Medelhavet (omröstning)
 9. Röstförklaringar
 10. Rättelser till avgivna röster: se protokollet
 11. Beslut om vissa dokument: se protokollet
 12. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet
 13. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet
 14. Avbrytande av sessionen


  

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
  

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

 

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Europeisk kommunikationsstrategi – Vitboken
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om kommissionens vitbok om en europeisk kommunikationsstrategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka er och ledamöterna för att ni är här denna tidiga morgon. Tack för tillfället att presentera vitboken om en europeisk kommunikationsstrategi för er, som antogs av kommissionen vid dess möte i går.

Det här är inte första gången jag talar om vitboken i den här kammaren. Jag anmälde den för första gången under debatten om Herrerobetänkandet, som har varit en viktig referens för mitt efterföljande arbete. Under förberedelseskedet inför vitboken informerade jag regelbundet Europaparlamentet om mina idéer, träffade olika politiska grupper, utskott etc., och jag är säker på att flera av er kommer att känna igen huvudkoncepten och budskapen i vitboken.

Efter allt gensvar och all uppmuntran som jag har mottagit anser jag att det är i den här kammaren jag fortsättningsvis kommer att finna den mest engagerade och värdefulla bundsförvanten när det gäller kommunikation. Kommunikation handlar främst om demokrati. Människor har rätt att veta vad Europeiska unionen gör och vad den står för, och som medborgare har de rätt att delta i EU-projektet till fullo. Detta är huvudbudskapet i vitboken.

Det finns en oroväckande spricka mellan Europeiska unionen och dess medborgare. Sju av tio som har intervjuats i Eurobarometerundersökningar uppger att de vet lite eller ingenting om Europeiska unionen. Över hälften känner att deras röst inte räknas när det gäller EU-frågor. Förtroendet för EU:s institutioner sjunker och likaså antalet människor som anser att EU skapar fördelar för dem eller deras länder. Insikten om en kommunikationslucka mellan Europeiska unionen och dess medborgare är inte ny. Den har varit föremål för diskussion i EU-kretsar åtminstone sedan folkomröstningarna som föregick verkställandet av Maastrichtfördraget 1992. I detta hänseende har de senaste folkomröstningarna om konstitutionsfördraget fungerat som en skarp tillrättavisning.

Att övervinna sprickan mellan Europeiska unionen och dess medborgare är mer brådskande än någonsin. För att komma vidare måste EU-projektet förankras i människors önskningar och förväntningar. Det måste tillhöra medborgarna och inte endast en liten elit stationerad i Bryssel, eller i ett par stora europeiska huvudstäder. Vitboken är kommissionens förslag för att möta denna utmaning och att lägga grunden till en kommunikationsstrategi i Europeiska unionen.

Vad bör huvudsyftet med en europeisk kommunikationsstrategi vara? I vitboken förordas utveckling av en fungerande europeisk offentlig sfär, där den europeiska debatten kan utvecklas och medborgare kan delta. Detta är ett koncept som Europaparlamentet anammade för en tid sedan, och det är nu centralt för kommissionens syn på en kommunikationsstrategi.

Vitboken betonar vikten av att skapa en sann europeisk politisk kultur, med alleuropeiska politiska grupper, alleuropeiska medier och forum eller mötesplatser där medborgare kan träffas och diskutera frågor av gemensamt intresse. Jag vill emellertid tydliggöra på en gång att allt detta inte ska ersätta eller försvaga den roll som de politiska strukturerna på nationell, regional och lokal nivå och mediernas verksamhet spelar, tvärtom kompletterar det dem.

Det mest brådskande som krävs för att få till stånd en europeisk politisk kultur är förmodligen att säkerställa att EU-frågor reflekteras i nationella, regionala och lokala debatter. Att skapa en europeisk offentlig sfär är naturligtvis ett mycket långtgående projekt, och det kommer att ta tid. Det överskrider kommissionens befogenhet. Europaparlamentets roll kommer att vara avgörande i detta hänseende, men vi vet att vi bara kommer att nå framgång om alla inblandade – och medlemsstater i första hand – är redo att engagera sig och ta ansvar.

Därför är vitboken en uppmaning till att alla EU-institutioner, Europeiska unionens regeringar och politiska partier, civilsamhället och medierna i alla EU-länder agerar. Den innehåller förslag om att vi ska inleda arbetet inom fem huvudområden, först och främst genom att definiera gemensamma principer. En kommunikationsstrategi i EU måste basera sig på det grundläggande erkännandet att alla EU-medborgare har särskilda rättigheter, till exempel rätt till rättvis och fullständig information om Europeiska unionen, rätt att höra alla åsikter om EU och rätt till att beslutsfattare lyssnar till dem.

I vitboken föreslås att dessa principer ska införlivas i ett ramdokument – en stadga eller kanske en uppförandekod – som alla huvudaktörer skulle förbinda sig till på frivillig grund för att godkänna kommunikationsprinciperna. Vi behöver de gemensamma principerna för vägledning av våra gemensamma handlingar och för att våra kommunikationsaktiviteter ska få trovärdighet och legitimitet. Detta ska tydliggöra att EU-kommunikation inte handlar om att sälja EU eller framställa propaganda; det handlar om att förstärka vår demokrati. Det är medborgares verktyg för att bedöma om deras rättigheter respekteras eller inte.

Det andra arbetsområde som föreslås i vitboken är att ge medborgare ökad delaktighet. Hur kan EU:s kommunikationsstrategi främja det? I denna vitbok identifieras tre sätt att gå vidare: att arbeta mer tillsammans för medborgarutbildning, att förena medborgare med varandra och att förena medborgare med institutionerna. Medborgarutbildning är en nationell och regional skyldighet, men det finns ett europeiskt mervärde. EU kan hjälpa till att säkerställa utbytet av bästa metoder och underlätta utvecklingen av gemensamma utbildningsinstrument, så att den europeiska dimensionen behandlas bättre. Jag upplever detta hela tiden när jag reser till medlemsstater. Lärare och alla de som är inblandade i dessa aktiviteter säger: ”Måste vi verkligen återuppfinna hjulet? Kan vi inte få ett bättre utbyte av bästa metoder, material eller erfarenheter?”

Nya forum för allmän diskussion om EU-frågor är nödvändiga för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende, respekt och vilja att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål. Bra ömsesidig kommunikation mellan medborgare och offentliga institutioner är också nödvändigt för en sund demokrati. Den aktuella satsningen på att göra EU-institutionerna mer lyhörda, öppna och tillgängliga måste stärkas ytterligare.

Det tredje området där vi i vitboken föreslår arbete berör medierna och de nya teknikerna. Medierna är nyckelaktörerna i kommunikationsstrategin, och det är väsentligt att offentliga institutioner på alla styrelsenivåer hittar nyskapande sätt att arbeta med de nationella, regionala och lokala medierna. Vi måste också diskutera tillsammans hur vi säkerställer att alla åsikter företräds rättvist i dessa debatter och hur vi kan tillgodose medborgare med fullständig, korrekt och faktiskt information genom en rad informationskanaler, inte endast press, radio och TV utan också Internet. Ett av förslagen är, som ni redan har sett genom mediebevakningen, att vi borde uppgradera vårt nuvarande Europe by Satellite – en interinstitutionell tjänst – och till exempel regional TV, som tillhör dem som använder EBS-tjänsten.

Det fjärde arbetsområdet innebär en förståelse av den allmänna opinionen. Det här är en utmaning för beslutsfattare. De måste hålla sig uppdaterade om den europeiska allmänna opinionen, eftersom medborgares åsikter om olika frågor kan skilja sig drastiskt åt från ett land eller område till ett annat. Europeiska kommissionen har gått i spetsen när det gäller utveckling av moderna instrument, såsom Eurobarometerundersökningar, för analys av den allmänna opinionen. Vår vitbok syftar till att uppmuntra debatten om hur vi bättre ska kunna använda dessa instrument för att utföra mer djupgående analyser och använda det mer effektivt, för att det successivt ska ingå i den beslutsfattande processen.

Det femte området för en gemensam diskussion är hur vi ska få partnerskapet att fungera, vilket vi kallar ”Hur vi ska utföra arbetet tillsammans”. Hur kan EU:s regeringar samarbeta närmare med varandra och med Bryssel om att informera och rådfråga medborgare? Hur kan EU-institutionerna arbeta tillsammans mer effektivt och göra mer för att decentralisera sina ansträngningar? Lokala och regionala myndigheter ligger väl till för att engagera sig i en riktig dialog med medborgare. Hur kan de bäst föra fram lokalsamhällenas åsikter till Bryssels beslutsfattare? Vad ytterligare kan politiska partier och icke-statliga organisationer göra för att öka allmänhetens medvetande om EU-frågor och stimulera allmän debatt?

Kommissionen har inget färdigt svar på alla dessa frågor, och vi tar oss inte friheten att föreläsa för andra inblandade om vad de bör göra. Genom vitboken inleds därmed ett samrådsförfarande med en inbjudan till alla inblandade att begrunda dessa frågor noggrant och presentera sina egna idéer. Vi har aldrig haft ett offentligt samråd om kommunikation i Europa. Tiden är inne för att ha det om vi menar allvar med att sätta medborgarna i centrum av våra aktiviteter. Jag skulle vilja att Europaparlamentet är vår närmaste bundsförvant och understödjare i detta samråd. Strukturerna för detta samarbete finns redan, och vi kan utgå från dem för en bättre strukturering och samordning av vårt arbete.

Avslutningsvis vill jag citera filosofen John Dewey. Han skrev: ”Det finns inte bara ett språkligt utan också ett sakligt samband mellan orden common [’gemensam’], community [’samhälle, gemenskap’] och communication [’meddelanden som leder till meddelaktighet, gemenskap i något’]. Prova på experimentet att fullständigt och korrekt kommunicera erfarenhet till någon annan, och du kommer att märka att din egen attityd mot din erfarenhet förändras, särskilt om den är komplicerad.”

Kommunikation underlättar förståelse, bygger gemensamma värden och skapar gemenskaper. Det är det Europeiska unionen behöver framför allt annat. Tack för er uppmärksamhet. Jag ser fram emot att höra era synpunkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Struan Stevenson, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Kommissionsledamot Wallström! Tack så mycket för er intressanta och välkommunicerade vitbok denna morgon. För PPE-DE-gruppens räkning välkomnar jag starkt er vitbok om en europeisk kommunikationsstrategi. Den kommer vid en tidpunkt då sprickan mellan EU och dess medborgare vidgas. En känsla av främlingskap från Bryssel genomsyrar vår väljarkår: främlingskap från dess institutioner och från politik rent allmänt. Det dåliga valdeltagandet 2004 var sorgligt nog en tydlig påminnelse om att EU måste lära sig att kommunicera mer med sina medborgare.

Det är emellertid inte bara en fråga om mer kommunikation i Europa. Vi behöver bättre kommunikation. För att skapa bättre kommunikation måste EU också lyssna mer. EU-ledare har förlorat kontakten med sin publik, och jag instämmer med er, fru kommissionsledamot, när ni uttalar er i ert meddelande om att medborgare förväntar sig att EU ska garantera dem välstånd, solidaritet och säkerhet trots globalisering. Våra medborgare oroar sig inte för praktiska och tråkiga detaljer i den institutionella reformen, de oroar sig för sina arbeten, de oroar sig för Europas 20 miljoner arbetslösa. Jag stöder därför verkligen er nya strategi som går från enkelriktad kommunikation till en förstärkt dialog, från en Brysselbaserad till en mer decentraliserad strategi, från – som ni säger i ert meddelande – institutionscentrerad till medborgarcentrerad kommunikation.

Jag har verkligen försökt att göra detta i min valkrets i Skottland. Jag startade en uppsatstävling i skolor för att försöka väcka intresset bland skolelever för EU-frågor. I morgon ska jag åka till Aberdeen för att vända mig till kommunstyrelsen om budgetplanen, och det är europeisk kommunikation i handling. Ni måste emellertid säkerställa att denna vitbok inte bara förblir ett samrådsprojekt som är oviktigt och avskilt från samma människor som det försöker nå ut till. Vi i Europa tenderar att vara mycket bra på att debattera och mindre bra på att sätta något i verket.

Våra idéer måste åtföljas av handling. När ni nämnde vikten av programmen Erasmus och Medborgare för Europa som ett sätt att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare undrade jag om inte detta var lite motstridigt, med tanke på att det skedde väsentliga nedskärningar av dessa program i budgeten för 2006. Vi behöver en bättre förståelse för och mer information om exakt hur ni tänker finansiera denna enorma PR-strategi.

Kommunikation, öppenhet, fri tillgång till dokument och delaktighet i beslutsfattande är inte ens fullständigt utvecklat bland oss själva, parlamentsledamöterna, EU-företrädarna. Det här parlamentet företräder just de människor vi försöker kommunicera med, men sorgligt nog rådfrågas inte parlamentet i tillräcklig utsträckning, eller ofta när det är för sent. Det händer ofta att man inte lyssnar till det; det möter ofta motsägelse genom rådets oberäkneliga och outgrundliga funktion. Fru kommissionsledamot! Det är därför som jag, samtidigt som jag verkligen välkomnar era mål och ert engagemang, vill be er att överväga att lägga till ytterligare ett ”D” till er plan för dialog, debatt och demokrati. Det D:et skulle stå för Decision [’beslut’], ett beslut att agera.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi har rätt att vara oroliga för Europeiska unionens kommunikationsproblem, och vi har rätt, som det kommer till uttryck i titeln på denna vitbok, att diskutera EU och engagera människor. Diagnosen är tydlig, och vitboken är detaljerad med föreskrifter för att hantera problemet.

Jag vill tacka kommissionsledamoten varmt för de ansträngningar hon har lagt ned på att gå så långt med att hantera detta avgörande problem. Vi kommer att diskutera många av gruppens förslag i detalj senare. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och ge några allmänna kommentarer om meddelandet i allmänhet.

När det handlar om kommunikation är kvalitet bättre än kvantitet. Grunden till bra kommunikation är att föra ut ett starkt budskap på ett enkelt språk. Vi måste förklara för människorna vad vi gör och varför det är viktigt för dem. Så fort de vet att deras intressen påverkas av våra beslut kommer de själva att sköta den offentliga sfären.

I vitboken eftersträvas investering i mekanismer, förfaranden och ny teknik för att förenkla kommunikationskanalerna. Det är bra, men den tar inte upp kvaliteten på det som ska föras fram i dessa kommunikationskanaler. Det talas om att förena medborgarna och om offentlig debatt. Det accepterar vi. Innan människor utför någonting av detta måste de emellertid bry sig. Endast då kommer de att få ökad delaktighet. Vi måste visa dem varför de bör bry sig om vad Europeiska unionen gör. Ansvaret att hantera de problemen vilar på allas våra axlar – alla institutioner – och inte endast på pressavdelningen en trappa ned. Partnerskap är därför också ett viktigt koncept som läggs fram i vitboken.

Som jag sa skulle det vara bra att investera i nya webbplatser och våra egna TV-kanaler, men vi har redan världens största grupp av ackrediterade korrespondenter inpå knutarna, 1 300 journalister som är ivriga att rapportera högkvalitativa nyheter till åhörare världen över. Om vi producerar nyheter som kommer lägligt och som har nyhetsvärde för journalister, då kommer det att åtföljas av rubriker, webbplatser, nya TV-kanaler och offentliga debatter.

Verkligheten är emellertid att den största delen av våra kommunikationsansträngningar stupar på grund av att EU misslyckas med de grundläggande frågorna. EU erbjuder nyhetsannonseringar som passar alla i stället för att anstränga sig mer för att hitta nya budskap som ska fånga särskilda mediegruppers intressen i våra olika länder och regioner.

Med rätta lägger man i vitboken en viss betoning på opinionsundersökningar och behovet av att förstå den europeiska allmänna opinionen. Men om vi använder dessa resurser på rätt sätt, varför envisas kommissionen med att lägga fram så djupgående impopulära förslag, som direktivet om hamntjänster som vi behandlade för en månad sedan? Vitboken talar om behovet av att lyssna på människorna, och det med rätta. Här hade vi ett fall där kommissionen inte ens lyssnade till sitt eget parlament, för att inte tala om människorna. På den punkten är det inte tillräckligt att Europa måste lyssna till sina medborgare; det måste agera enligt deras åsikter. Vad har människor för motiv att tala till oss i Bryssel om de inte har någon försäkran om att det de säger kommer att spela någon roll eller förändra det vi tänker göra?

Jag välkomnar denna vitbok eftersom den sätter i gång en mycket behövlig debatt. Parlamentet bör välkomna kommissionsledamotens viktiga bidrag. Vi i Europaparlamentet måste spela vår roll i att säkerställa att Europeiska unionen utvecklas med hjälp av medborgarnas stöd och att det tjänar deras intressen på bästa möjliga sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Gérard Onesta, för Verts/ALE- gruppen. – (FR) Fru Wallström! Ert meddelande om vitboken började mycket bra. Att döma av det jag läste på första sidan går meddelandet hand i hand med innehållet.

Jag förväntade mig därför en politisk analys av vad som orsakar de dåliga förbindelser som var och en – ni, vi och alla – kan se mellan medborgarna och EU-institutionerna. I det hänseendet måste jag erkänna att jag är mycket besviken eftersom självkritiken inte sträcker sig längre än det jag nyss nämnde. Enligt er mening räcker det att tala i mer positiva ordalag om EU för att återfå medborgarnas tidigare tillit till EU-institutionerna och EU-projektet. Men kan man verkligen påstå att de liberala mål som Barroso och kommissionen helt och hållet bekänner sig till inte har något samband med allt det som, med all rätt, oroar EU-medborgarna?

Ni belyser visserligen en del riktlinjer i vitboken. Den innehåller vissa lockande formuleringar såsom decentralisering, deltagande och kultur. Men utöver dessa ord, finns det någon substans? Jag har intrycket att ni blandar ihop kommunikation och dialog. Demokrati handlar inte bara om kommunikation. Det handlar framför allt om att göra nationerna verkligt delaktiga genom institutionerna. Barroso sa i slutet av sommaren att han hade förstått och att han skulle dra tillbaka de texter där det inte fanns enighet. När han drog tillbaka ett dussintal av dem men behöll tjänstedirektivet, kändes det som om vi inte kämpade för samma sak inför folkomröstningen och det kan jag inte acceptera. Personligen ansåg jag inte att direktivet om skydd för arbetstagare innebar något problem, till skillnad från tjänstedirektivet, som däremot innebär vissa problem i praktiken. Det räcker inte att utsmycka direktiven, de kanske snarare behöver ändras.

Jag har intrycket att er inställning är ganska teknokratisk och elitistisk. Erasmus är ett fantastiskt program, men som föregående talare påpekade har det inte någon större förankring i medlemsländerna eftersom det inte finns tillräckliga resurser till det. Att förlita sig på nya tekniker, som verkar vara lösningen på allt, är kanske detsamma som att tro att det räcker att skapa fler webbplatser för att ta itu med folks negativa bild av EU, en bild som vi dessutom är medvetna om. Behöver vi verkligen en rad Eurobarometerundersökningar för att få reda på att EU-medborgarnas oro har att göra med omlokaliseringar, sociala problem, osäkerhet, hälsokriser och miljöomvälvningar? Jag är nästan övertygad om att Eurobarometern kommer att avslöja för er det jag precis har sagt i en enda mening.

Vilka resurser sätter ni in för att stilla denna oro? När jag var föredragande för Princeprogrammet inom ramen för 2005 års budget kommer jag ihåg att kommissionen föreslog att finansieringen av programmet skulle halveras, och det var efter chockbeskedet att konstitutionen hade röstats ned två gånger. Det var parlamentet, i denna kammare, som därefter såg till att bidragen blev sex gånger större.

Fru kommissionsledamot, era avsikter är lovvärda, men återigen, så länge ni inte specificerar vad ni vill få stöd för på politisk nivå är det inte någon mening med att lägga ner tid på inslagningen, på det lilla snöret som ska knytas runt paketet. Det är alltid bra att se över sitt meddelande men det är ännu bättre att se över sin politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens-Peter Bonde, för IND/DEM- gruppen. (DA) Herr talman, kära Margot! Bakom ditt vackra tal ligger det faktum att EU:s PR-avdelning skulle vilja ha mer pengar till ytterligare PR. Man vill anställa fler journalister för att sälja det man själv drar fördel av. Man vill inrätta en ny nyhetsbyrå så att man kan bestämma vad medierna ska skriva om EU och så att varje nyhet kan förses med ett lättbegripligt meddelande som lovprisar EU. Kommissionen behöver inte en kommunikationsstrategi utan öppenhet och demokrati.

Kommissionen bör börja med att öppna kontona för granskning i parlamentet. Ge EU:s revisorer tillgång till alla utgifter så att de kan kontrollera dem. Offentliggör namnen på dem som får betalt för att ge goda råd inom kommissionens hemliga arbetsgrupper. Öppna lådorna med de formella underrättelserna så att väljarna och deras valda företrädare får veta vad det är i våra lagar som kommissionen ogillar. Tala om för oss vem i kommissionen som röstar för vad. Finns det till exempel kommissionsledamöter som är emot Margot Wallströms kommunikationsstrategi eller Siim Kallas initiativ om öppenhet? Det är bättre med insyn, demokrati och närhet till folket än mer pengar till PR.

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE).(ES) Herr talman, fru Wallström! Jag ska komma med ett mycket konkret förslag, eftersom EU behöver vidta drastiska och kreativa åtgärder för att föra EU-frågorna närmare alla och göra framsteg med att skapa en allmän opinion i EU.

Jag anser att vi behöver ett pilotprogram för att öppna upp de stora EU-debatterna och för att öppna upp de rådsmöten där ministrarna diskuterar frågor som påverkar medborgarna, med en tydlig uppförandekod som gör debatten begriplig. Efter alla problem med konstitutionen anser jag att detta pilotprojekt skulle kunna ses som ett tecken på en strävan efter öppenhet och en öppen debatt. Jag föreslår att projektet ska bestå av en offentlig diskussion om Bolkesteindirektivet inför TV-kameror.

Det talas ofta om rådets öppenhet men man gör aldrig något konkret åt saken.

Pilotprojektet skulle få folk att prata om denna debatt – en debatt där EU ska presenteras för allmänheten och där positionerna ska visas fram på ett tydligt sätt så att medborgarna får reda på vilka beslut som har fattats i sådana frågor som påverkar var och en av oss i våra dagliga liv.

Jag vill också tillägga att kommissionsledamöterna och rådets ministrar kan föreslå en sådan offentlig debatt enligt artikel 8 i rådets arbetsordning. Ni skulle alltså själv kunna föreslå debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Tack för era värdefulla synpunkter på vitboken.

För det första måste detta åtföljas av handling. Om vi talar om att nå ut till medborgarna kan vi inte skära ned på de program som gör just det. På denna punkt sitter vi i samma sits som Europaparlamentet så vitt jag förstår. Vi vill se en budget som förhoppningsvis ökar och definitivt inte minskar. Detta är också vår ståndpunkt i den pågående budgetförhandlingen. Vi kommer att tydliggöra våra synpunkter i det avseendet. På den frågan är vår ståndpunkt bestämt likadan.

Herr Wiersma! Jag anser att er poäng var mycket väsentlig eftersom detta också handlar om medborgarnas delaktighet. Jag har upprepat att demokrati inte bara är en publiksport. Den kräver medborgarnas engagemang, men de måste också kunna få den grundläggande kunskapen om vad som händer och hur de kan utöva inflytande. Därför är det också vår skyldighet att säkerställa att det till exempel finns tillgång till medborgarutbildning, där man kan lära sig hur allting fungerar och hur man kan göra sin röst hörd i denna process.

Jag anser att tjänstedirektivet är ett mycket bra exempel på att det inte räcker med att bara berätta nyheter om grunden inte finns där, om samrådet inte har fullföljts. I slutändan finns det ingen som förespråkar förslaget. Jag anser att detta är ett exempel på var vi verkligen måste återställa arbetet. Detta handlar om att engagera medborgare. I går sa en av mina kolleger vid kommissionens sammanträde att när kommissionen rådfrågade barn om ett förslag till barnens rättigheter, hade det förslag som kom tillbaka genomgått en fullständig helomvändning. Barn har en annan prioritetsordning. Vi lärde oss mycket av den samrådsprocessen.

Det är detta allting handlar om. Det handlar om kommunikationsmoral. Det kan vi inte särskilja från politiken, för kommunikation kan endast bli så bra som det innehåll den utgörs av. Det måste handla om politikens innehåll, vad vi vill göra för att förändra saker och ting. Vi måste emellertid också tydliggöra vilka regler och attityder till demokrati och demokratiska förfaranden vi antar. Vi måste också tydliggöra hur kommunikation och kommunikationsmoral är ett nödvändigt instrument som kan hjälpa oss. Det är det vi fastställer här: instrumenten, ramen och förfaranden som gör det möjligt för oss att kommunicera, att ha en tvåvägsdialog med medborgarna. Det är det vi försöker bygga här.

Ni har rätt i att fråga om budgeten. Vi begär bara lite mer personal som kan hjälpa till under hela samrådsperioden. Det är för tidigt att säga vad vi behöver för de konkreta förslagen eftersom vi nu genomför samråd om det. Vi måste återkomma till de specifika förslagen och handlingsplanerna med ordentliga konsekvensbedömningar, budgetar och konkreta siffror. För närvarande fastställer vi endast samrådsperioden och genomför den.

När jag hörde Jens-Peter Bondes beskrivning undrade jag om vi hade läst samma dokument. Jag måste svara på hela ärendet med en nyhetsbyrå, och detta är delvis en språkfråga. Vi har aldrig haft någon annan intention än att uppgradera den tjänst som existerar i dag inom Generaldirektoratet för kommunikation. Den kallas ”Europe by Satellite”. Vi har mycket få personer som verkställer den tjänst som förser oss med bild och ljud för radio och TV över hela Europa. Vi gör det på 20 olika språk. Om vi vill ha bättre kvalitet och mer fakta och siffror, och bättre kunna täcka det som händer i rådet, parlamentet och kommissionen, behöver vi mer personal och utrustning. Som jag sa tidigare är det på detta sätt vi stöder regional television och radiostationer som inte har råd att skicka korrespondenter till Bryssel. Om vi menar allvar med att tillhandahålla den informationen inifrån, interinstitutionell information, behöver vi människor som gör det. I slutändan kommer vi att behöva en mycket yrkeskunnig person som beslutar om vad som är mest intressant ur journalistiskt perspektiv. Bör vi skicka ut ett team till parlamentet i dag, eller kanske en annan plats för att täcka en annan nyhet? Vi gör redan det, men med mycket få resurser.

Detta är inte oförenligt med den webb-TV som parlamentet redan har beslutat att investera i, vilken täcker det som händer inom institutionerna, men kompletterar ansträngningarna till bättre kommunikation med medborgare. Det här har varit idén från början.

Brysselbaserade journalister är inte glada. De ser konkurrensriskerna. Jag ser mycket lite konkurrens med att hålla presskonferenser på 20 språk. Jag anser inte att det är ett problem. Alla försöker emellertid att skydda sitt territorium. Vi måste vara realistiska. Om vi vill att nyheterna ska komma ut på lokal och regional nivå och på radio och TV – som är de källor som de flesta av våra medborgare använder i dag för att få information om vad som händer i EU – då måste vi investera i radio och TV. Vi är de enda som kan tillhandahålla dessa bilder och ljud inifrån institutionerna. Ingen kommer att konkurrera med oss i det avseendet. Det är detta vi vill göra med vårt förslag i vitboken.

Det här har vi inte haft någon omröstning om. Vi har diskussioner och röstar väldigt sällan i kommissionen. Under alla de fem åren med Prodikommissionen genomförde vi omröstningar endast ungefär fem eller tio gånger. Så det var ingen omröstning, men det fanns ett starkt stöd för min vitbok. Det gläder mig att kunna berätta det för er. Det här handlar inte om att rösta. Ni har rätt i att säga att vi måste berätta för medborgarna om att detta är ytterligare en politisk arena och att politiska diskussioner är avgörande. Vi måste debattera. Vi kommer att ha olika ideologiska synsätt på frågor, och diskussionen kommer att fortlöpa på den europeiska arenan. Vi måste hjälpa medborgare att kunna följa och förstå vad som händer och att ge dem en röst. Ni kommer att finna några idéer om hur det ska ske i vår vitbok.

Slutligen instämmer jag med David Hammerstein Mintz. Jag hoppas att vi kommer att se ett pilotprojekt där rådsmöten kommer att vara öppna. Det här är också ett sätt att sätta stopp för allt klander, där institutionerna skyller på varandra. I slutändan är det medborgare som förlorar, eftersom de är oförmögna att följa eller bedöma det som händer och vad deras ministrar säger i rådet. Jag instämmer i att rådsmöten borde vara öppna och att medborgare borde kunna följa dem. Vi kommer att göra allt vi kan för att möjliggöra detta. Det är också kommissionens ståndpunkt att öppenhet och insyn är absolut nödvändigt när det gäller att förbättra kommunikationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE).(EN) Medan jag ännu en gång lyssnar på denna debatt slår det mig i vilken utsträckning det är fel frågor vi ställer oss och följaktligen kommer fram till fel svar. Kommissionens kommunikationsstrategi är beaktansvärd i sitt syfte, men jag tvivlar på att den faktiskt kommer att uppnå särskilt mycket eftersom verkligheten i EU som helhet, och inte bara kommissionens egen funktion, är långt ifrån ideal. Människorna är följaktligen skeptiska, och det är inte så att de missförstår EU; de förstår det bara alltför väl.

I Skottland har vi ett gammalt ordspråk som säger att man kan inte kan polera en rova, och ingen framställning i världen döljer det faktum att EU har ett strukturproblem som vi inte tar itu med. EU:s institutionella mekanismer och frågor som hanteras av EU:s olika delar måste behandlas mot bakgrund av utvidgningen, annars riskerar man en fortsatt stagnation. Bara en riktig reform kommer att föra EU närmare sina medborgare, och det är den reformen vi bör koncentrera oss på.

 

4. Sociallagstiftning på vägtransportområdet – Harmoniseringen av sociallagstiftning på vägtransportområdet
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är den gemensamma debatten om Helmuth Markovs betänkanden för utskottet för transport och turism,

– om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av direktiv 88/599/EEG (PE-CONS 3672/2005 – C6-0417/2005 – 2003/0255(COD))

(A6-0005/2006) och

– om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av förordning av förordning (EEG) nr 3820/85 (PE-CONS 3671/2005 – C6-0416/2005 – 2001/0241(COD)) (A6-0006/2006).

 
  
MPphoto
 
 

  Helmuth Markov (GUE/NGL), föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I september 2001 antog kommissionen den nya vitboken Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden där man planlade utsikterna för utvecklingen fram till det datumet. Kommissionen föreslog ca 60 olika åtgärder och en handlingsplan med huvudsyftet att göra transporterna säkrare. Presentationen av de dokument vi debatterar i dag – om körtider och viloperioder och direktivet om kontroll av att de villkor som fastslogs i det första direktivet iakttas – var naturligtvis ett bra tillfälle att omvandla goda föresatser till handling.

Den viktigaste frågan att ställa sig när man utvärderar förlikningskommitténs slutsatser om rådet och parlamentet är om vi har uppnått våra mål. Det första målet var att förbättra och harmonisera yrkesförarnas arbetsvillkor, det andra gällde bättre vägsäkerhet och det tredje att se till att alla berörda parter kan konkurrera på rättvisa villkor.

Jag ska nu gå över till att belysa de viktigaste resultaten av denna kompromiss.

Det första är att körtiden inte får överstiga nio timmar per dag. Det andra är att den får inte överstiga 56 timmar per vecka och att den inte heller får överstiga den maximala arbetstiden som anges i arbetstidsdirektivet. Det tredje är att den totala körtiden inte får överstiga 90 timmar under en tvåveckorsperiod. Det fjärde är att den normala dagliga viloperioden ska motsvara elva timmar som utnyttjas antingen på en gång eller uppdelade i två perioder på tre respektive nio timmar. Detta är ett svar på förarnas önskemål om större flexibilitet och gör att de kan utnyttja viloperioderna på helt olika sätt beroende på de olika klimatförhållanden som råder under vintern och sommaren. Det femte är att den reglerade veckovilan fastställs till minst 45 timmar. Det sjätte är att den digitala färdskrivaren införs genom betänkandet och på så vis gör att det blir fler och bättre kontroller av att förordningarna följs. Det sjunde är att det finns tydliga bestämmelser om åkarnas ansvar. Det åttonde är att man har bestämt att antalet stickprov ska öka till 2 procent fr.o.m. 2008 och 3 procent fr.o.m. 2010. Det nionde är att stickproven inte bara ska göras på vägarna, utan också på plats i företaget.

Om man jämför de dokument som håller på att utarbetas med de som gällde förut är det lätt att se att villkoren inte under några omständigheter har försämrats. Om man däremot jämför det resultat som har uppnåtts med vår ursprungliga föreställning om hur det skulle bli kommer man till en annan slutsats när det gäller vissa saker.

Låt mig ge några exempel. Det första är att förordningen inte gäller fordon som väger mindre än 3,5 ton, trots att dessa fordon blir allt vanligare vid godstransporter och är inblandade i alltfler olyckor. Det andra exemplet är att trots att det bara finns två hänvisningar till arbetstidsdirektivet ser man inte till att kontrollera att det följs samtidigt som man kontrollerar bestämmelserna om körtider och viloperioder. Jag anser inte att detta på något sätt räcker för att garantera att färre förare blir övertrötta, att det blir mindre risk att maxtiderna överstigs eller att dessa saker inte inträffar alls. Det tredje exemplet är att trots att man i bilagan till övervakningsdirektivet förklarar vad som menas med att överträda förordningen harmoniseras detta överhuvudtaget inte på ett sätt som är juridiskt bindande. Det fjärde exemplet är att det inte finns några bestämmelser om harmoniserade påföljder vilket innebär att medlemsländerna fortfarande kan ge olika straff för samma överträdelse.

När man lägger ihop allt detta kan man utan tvekan säga att vi tillsammans har kommit fram till flera flexibla lösningar. Vi hoppas naturligtvis att denna lagstiftning, under den planerade tvåårsperioden, ska införlivas i den nya AETR-överenskommelsen och därmed tillämpas i de länder som inte är medlemmar i EU, men vars fordon cirkulerar på EU:s vägar, så att vi får en rättvis konkurrens över hela linjen.

Som de flesta av er vet röstade jag mot den kompromiss vi hade nått i förlikningskommittén. Jag gjorde det eftersom jag var övertygad om att parlamentet kunde ha åstadkommit mer och att majoriteten i utskottet hade haft för bråttom att avbryta förhandlingarna med rådet. Därför kan jag definitivt förstå att det kommer att finnas de som är emot denna kompromiss i dagens omröstning. De flesta av dem som påverkas av förordningen och direktivet kanske inte direkt hoppar jämfota av glädje, men en absolut majoritet av dem har uttryckt sitt stöd för antagandet av dessa två dokument och min röst kommer att återspegla det.

Slutligen vill jag uppmana kommissionen att göra tre saker. För det första att inleda en undersökning om trafikmönster bland transportfordon under 3,5 ton eftersom jag hoppas på en annan slags lobbyverksamhet och att vi kan införliva även dessa kategorier i direktivet längre fram. För det andra uppmanar jag också kommissionen att bidra till samordningen av de olika organ som övervakar körtider, viloperioder och arbetstider och för det tredje att, tillsammans med medlemsländerna och arbetsmarknadens parter, anordna seminarier om den nya lagstiftningen så att den kan genomföras så fort som möjligt.

Jag vill avsluta med ett stort tack till alla som jag under flera år har arbetat med med detta dokument – från förlikningskommittén framför allt Hauck och Darmis – och även skuggföredragandena. Vi arbetade alla mycket bra tillsammans på ett ganska ovanligt sätt och det visade sig vara värt det. Jag vill också tacka vår vice talman Alejo Vidal-Quadras Roca som skötte förlikningsförfarandet med ett fast grepp och Tziorkas som var officiellt ansvarig för detta mål.

Jag hoppas att den digitala färdskrivaren snart införs och att medlemsländerna kommer att göra förarkorten tillgängliga. Därmed skulle vi ha gjort vissa framsteg för att skapa lite mer social rättvisa, säkerhet och lika konkurrens på EU:s vägar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Den betydande utvecklingen av vägtransporter de senaste tjugo åren har gjort att kommissionen har utarbetat två texter. Den första är ett förslag till en förordning från 2001 som syftar till att förenkla, förtydliga och uppdatera en förordning som är välkänd bland förarna – nummer 3820/85 – som fastställer förarnas körtider samt viloperioder och raster. Den andra är ett förslag till ett direktiv från 2003 som ska ersätta ett direktiv från 1988. I detta förslag till direktiv garanteras en miniminivå av kontroller när det gäller körtider och viloperioder i transportsektorn.

Vårt gemensamma mål var att slutföra detta lagstiftningspaket den 6 december 2005 efter en lång och komplicerad förhandlingsprocess på över två år. Förlikningskommittén nådde till slut en överenskommelse. Parlamentet var till stor hjälp i detta ärende och jag skulle liksom Helmuth Markov vilja gratulera delegationens ordförande Alejo Vidal-Quadras Roca. Jag skulle också särskilt vilja tacka Helmuth Markov, Mathieu Grosch och Willi Piecyk för deras arbete samt ledamöterna i utskottet för transport och turism som gav frågorna stor uppmärksamhet och som nådde stora framsteg i fråga om rådets gemensamma ståndpunkt.

Man nådde en kompromiss om två tredjedelar av parlamentets ändringsförslag till förordningen och om mer än hälften av parlamentets ändringsförslag till direktivet. Ett exempel är införandet av gemenskapens system för att fastställa en gemensam och exakt klassificering av överträdelserna efter hur allvarliga de är. En sådan harmonisering gör att vi kan förtydliga skyldigheterna i bestämmelserna, både för industrin och för inspektörerna över hela Europa. Jag säger ”hela Europa” och inte bara EU. Tack vare parlamentets insisterande åtog sig rådet och kommissionen att se till att AETR-överenskommelsen kan godkännas av de andra länderna i Europa, inklusive Ryssland, inom loppet av två år.

Det är sant att vi inte lyckades få med kontroll av arbetstid i det nya direktivet. Men jag kan försäkra er om att vi i kommissionen kommer att göra allt vi kan för att se till att arbetstidsdirektivet tillämpas fullt ut. Den 19 december sände kommissionen även tio motiverade yttranden till de medlemsländer som ännu inte hade meddelat att de hade genomfört direktivet fullt ut.

Dessutom har förlikningsförfarandet möjliggjort ytterligare framsteg. Detta lagstiftningspaket kommer att medföra en rad fördelar och framsteg i jämförelse med den nuvarande situationen. Det är jag säker på. Några exempel: tydliga och enkla gränser för körtider per vecka vilket gör texten lättare att förstå och naturligtvis gör det möjligt för oss att kontrollera efterlevnaden på ett effektivare sätt, ett klart och tydligt åtagande att harmonisera informationssystemen, utrustningens tekniska funktioner, klassificeringen av risker och tolkningen av bestämmelserna och slutligen självklart fler kontroller, påföljder i länder utanför EU och ansvarsskyldighet i hela transportkedjan.

Herr talman, jag vill återigen betona att denna framgång till största del är parlamentets förtjänst. Kontrollerna kommer att vara mer samordnade och effektiva på fältet. Det handlar inte bara om att öka antalet kontroller, utan också om att göra dem mer effektiva.

Några avslutande ord om den digitala färdskrivaren. Jag vill tala om för parlamentet i kammaren denna morgon hur positivt det skulle vara om dessa texter skulle godkännas eftersom vi då skulle kunna sätta färdskrivaren i verket. Parlamentet har kommit överens med rådet om ett sista datum för att införa färdskrivaren. Parlamentet och rådet har kommit fram till en gemensam förklaring i denna fråga. I väntan på ert godkännande av lagstiftningspaketet förklarade jag för samtliga medlemsländers transportministrar den 12 januari 2006 att jag personligen accepterade ett uppskov fram till brytdatumet. Jag gjorde detta för att undvika missförstånd. Men det är tydligt att efter det datum som föreslagits av lagstiftaren – med andra ord av parlamentet – kommer alla nya lastbilar som inte är utrustade med digitala färdskrivare att riskera att få omedelbara påföljder av de nationella myndigheterna. De kan t.ex. beläggas med körförbud.

Herr Markov, ni ställde tre frågor. Jag vill påpeka att kommissionen omedelbart har börjat arbeta för att besvara era frågor.

Herr talman, mina damer och herrar, jag hoppas att ni kommer att stödja resultatet av detta förlikningsförfarande och att vi tillsammans till slut kan avsluta detta ärende mer än två år efter det att kommissionen lade fram sitt förslag. Det skulle vara mycket tråkigt om vi skulle sätta stopp för de framsteg som dessa texter innebär, framsteg som tack vare era röster kommer att kunna tillämpas i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har gått igenom förlikningsförfarandet, en benämning som i sig själv visar att syftet är att finna kompromisser. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater – eller vem som helst vad det beträffar – anser att det vore att gå för långt att påstå att resultatet uppfyller alla våra önskningar. Den avgörande frågan om det arbete som har utförts på alla nivåer i detta sammanhang är om ärendet går i rätt riktning och om vissa mål som vi själva har satt upp har nåtts. Det svar som jag på PPE-DE-gruppens vägnar kan ge på den frågan är helt klart ja.

Vi betraktar körtider och förarnas viloperioder som en säkerhetsfråga, och allt som fäster uppmärksamheten på säkerheten eller förbättrar den ser vi som ett steg i rätt riktning, och därför vill jag tacka föredraganden, ledamöterna i utskottet för transport och turism och även kommissionen, för jag tror faktiskt att de alla – hur olika deras förväntningar än må ha varit – arbetade tillsammans med ett gemensamt mål i tankarna. I det avseendet har vi gjort ett bra arbete.

Detta är ett viktigt framsteg eftersom det har fått oss att gemensamt analysera de viktiga åtgärder som behöver vidtas på EU-nivå när det gäller övriga länder vilkas fordon också färdas på våra europeiska vägar. Vi hade naturligtvis väntat oss lite mer, men vi måste tänka på vad som är möjligt, och om vi har kommit så långt att vi i morgon får 42 länder – 25 medlemsstater i EU plus övriga europeiska stater – att gå med på våra förslag genom AETR-överenskommelsen har vi skickat ett tydligt budskap till omvärlden vad säkerheten beträffar, för säkerhet är vad körtider och viloperioder handlar om, och detta handlar inte enbart om förarnas säkerhet utan även om säkerheten för alla andra som använder vägarna.

Vi har också förenklat och förtydligat vissa begrepp. Det var en märklig erfarenhet att upptäcka att vi talade om körtid och viloperioder vid vägtransporter utan att någon någonsin hade definierat vad som menas med ”körtid”. Vi gjorde emellertid också viktigare saker än detta genom att göra helt klart att all den tid som används antingen till körning eller till vila måste kunna bli föremål för granskning. Mer kunde naturligtvis ha förväntats, men bestämmelsen att sovtid slås samman till 9 timmar plus 3, eller 9 timmar som sådan, är i högsta grad att föredra framför de 8 + 1 + 1 + 1 som gällde förut. Jag anser att de förslag som rådet lade fram i detta hänseende också var helt rätt. En förare vet hur lång rast han behöver ta efter fyra och en halv timme, det må vara 15 eller 30 minuter, utan alla de regler som har gällt hittills. Eftersom jag kommer från ett gränsområde kan jag säga att ni inte anar hur många tusentals människor som använder vägarna, talar olika språk och uttrycker sig på olika sätt, så det krävs ett antal människor för att hålla ögonen på dem alla.

Vad färdskrivare beträffar har vi fortfarande den gamla modellen med muntlig kontakt, där någon måste fråga vad det som står på färdskrivaren faktiskt betyder. Att göra detta kontrollerbart – så att både föraren och den som utför kontrollen vet vad de avläser – är enligt min uppfattning ett mycket viktigt framsteg. Jag anser att vi har gjort några mycket tydliga klargöranden i detta sammanhang.

Det finns en lång och utdragen historia bakom färdskrivaren. Vi hade redan ställt några frågor för kommissionens räkning, men vi hade föredragit att slutföra frågan om den digitala färdskrivaren redan i augusti 2004. Jag måste emellertid säga, herr kommissionsledamot, att era tydliga uttalanden de senaste veckorna har skickat ett tydligt budskap till omvärlden.

Det har inte så stor betydelse om detta görs ett år förr eller senare; vad som spelar roll är att kommissionen måste klargöra att de som inte har gjort det de ska vid en given tidpunkt, de som inte har installerat dessa nya färdskrivare i nya fordon, kommer att få problem i sina egna länder och med sin affärsverksamhet. Jag tar för givet att även ni kommer att genomföra det som ni har aviserat och säga att det inte kommer att bli några fler eftergifter.

Det skulle inte bara vara synd utan det skulle även sända fel budskap om de länder som har gjort det som behöver göras i slutändan indirekt skulle bestraffa sina företag till följd av att de länder som inte har gjort sitt klarar sig undan – och vi vet vilka länder som inte har gjort sitt förberedelsearbete.

Jag är mycket tacksam mot kommissionsledamoten för att han, som jag ser på saken, sänder en tydlig signal om att vårt främsta intresse när det gäller körtider och viloperioder är säkerheten, med frågan om illojal konkurrens på andra plats. Det är på grund av dessa båda sidor av saken som hela transportsektorn står enig i sitt stöd för initiativ av detta slag, för det är inte godtagbart att de som inte håller sig till lagen är de som tjänar mest pengar i denna bransch i morgon. Med majoritetens stöd kommer alla länder till slut att ha samma synsätt.

Därmed kommer jag till det andra jag ville säga, vilket är att vi här i parlamentet kan utarbeta – och även anta – de bästa direktiv, men att detta är meningslöst om det inte finns någon vilja eller önskan i medlemsstaterna att på ett systematiskt sätt övervaka deras efterlevnad. Jag vill gå så långt att jag säger att jag är övertygad om att det finns många områden där vi inte har något behov av en massa ny lagstiftning. Vad vi behöver är förenklingar, i några fall tillsammans med en viss uppstramning av tolkningsutrymmet, så att människorna i de olika länderna vet vad de har att vänta sig. Även de bästa direktiv kommer att vara fruktlösa om det inte finns möjlighet till övervakning och likvärdig tillämpning av sanktioner. Eftersom det är på det sättet vill jag också tacka kommissionen, som kommer att ta initiativ för att ta itu med allvarliga förseelser. Vi kommer att göra detta på samförståndets grund. Jag vill i vilket fall som helst uppmana även dem som inte är medlemmar i PPE-DE-gruppen att erkänna att detta resultat är vad som jag anser det vara – nämligen ett steg framåt.

 
  
MPphoto
 
 

  Willi Piecyk, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Att vi i dag antar förordningen om kör- och vilotider kommer utan tvivel att vara ett framsteg på så sätt att den dagliga minimitiden för vila ökas, den maximalt tillåtna körtiden minskas, den digitala färdskrivaren införs i avsikt att hindra manipulering och möjliggöra kontroller av de senaste 28 dagarna samt inte minst att reslängden – både uttryckt i avstånd och restid – fram till bestämmelseorten nu kommer att räknas som arbetstid. Allt detta gäller som förbättringar, och för detta kan vi inte minst tacka vår föredragande, Helmuth Markov, som ända till arbetets slutförande på ett utmärkt sätt har strävat efter att företräda parlamentets åsikter, och av den anledningen kommer de flesta i min grupp att rösta för betänkandet.

Det måste emellertid sägas att det finns ett allvarligt skäl till att jag inte kommer att rösta för resultatet av förlikningen, nämligen rådets vägran att koppla detta direktiv till direktivet om arbetstid. Trots många kompromisserbjudanden från parlamentets sida har rådet inte funnit någon möjlighet att göra eftergifter i denna fråga.

I förarens arbetstid ingår emellertid alla hans övriga uppgifter, såsom lastning och lossning, reparationer, blankettarbete, vilka alla är tröttande uppgifter och därför har direkt inverkan på trafiksäkerheten. Av den anledningen måste efterlevnaden av bestämmelserna i direktivet om arbetstid övervakas likaväl som kör- och vilotider behöver kontrolleras. Därför måste det vara möjligt att beivra och genomföra sanktioner mot överträdelser mot direktivet om arbetstid. Rådet kunde inte göra detta, och för detta är det också skyldigt oss en förklaring.

Det tog en vecka innan orsaken till rådets vägran stod klar, men då visade det sig att tio medlemsstater till dags dato inte har genomfört direktivet om arbetstid över huvud taget, trots att tidsfristen för att göra detta gick ut i mars 2005. De tio medlemsstaterna är Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tjeckien, Tyskland och Österrike. Det är inte underligt att rådet vägrade att låta kombinera direktivet med annan lagstiftning. Jag önskar att kommissionen hade upplyst oss om detta i ett tidigare skede av våra överläggningar, för då är jag övertygad om att det faktum att detta direktiv inte ens har genomförts i tio medlemsstater mycket väl kunde ha gjort att vår debatt i detta ämne kunde ha tagit en något annan vändning.

Kör- och vilotider, arbetstid och övervakning hör ihop. Rådet har valt att stå i vägen för detta, och det är orsaken till att jag i dag röstar emot resultatet av förlikningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne E. Jensen, för ALDE-gruppen.(DA) Herr talman, herr kommissionsledamot! Under hela tiden som vi har arbetat med dessa båda direktiv har gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa varit förespråkare för en striktare övervakning av efterlevnaden av reglerna för kör- och vilotider, och vi välkomnar den digitala färdskrivaren, för det finns ett behov av en mer enhetlig och mer konsekvent tillämpning av reglerna. Vi behöver detta med tanke på trafiksäkerheten och vi behöver det för att garantera rättvisa konkurrensförhållanden för de åkare och förare som iakttar reglerna. Lagöverträdelser måste upptäckas och brottslingarna bestraffas. Vi har emellertid varit mer skeptiska till omfattande förändringar av reglerna som sådana när det gäller kör- och vilotider. Det är sant att reglerna är komplicerade, men de är väl etablerade och de är kända av förarna. Om vi ändrar dem måste vi ändra dem till det bättre.

Med den förlikning som nu har nåtts mellan parlamentet och rådet anser jag emellertid att vi har kommit fram till en rimlig avvägning, och vi i ALDE-gruppen kan stödja resultatet av förlikningen. Reglerna görs enklare, vilket i vissa fall också betyder att de blir mindre flexibla. I framtiden kommer det inte att vara möjligt att dela upp den dagliga vilotiden i flera kortare perioder. Enligt reglerna krävs en daglig viloperiod indelad i perioder på nio och tre timmar. Å andra sidan kommer reglerna emellertid att lättas upp på andra punkter och till exempel bli mer flexibla i samband med färjetrafik. Det är också viktigt att reglerna nu även kommer att gälla för lastbilar från tredjeländer, vilka inte finns med i AETR-överenskommelsen. Det är viktigt att lastbilsförare är helt utvilade, vare sig de kommer från Danmark eller Ukraina.

Frågan om övervakning av förarnas arbetstider har varit viktig i förhandlingarna. ALDE-gruppen var motståndare till att polisen skulle ges ansvaret att övervaka efterlevnaden av de regler som styr förarnas arbetstid. Denna övervakning organiseras mycket olika från det ena landet till det andra, och detta måste vi acceptera. Det betyder inte att vi inte vill se att direktivet om arbetstid för förare tillämpas, och vi vill i själva verket uppmana kommissionen att övervaka genomförandet av direktivet om arbetstid och se till att alla länder övervakar och tillämpar det på ett enhetligt sätt, så att inte heller någon snedvridning av konkurrensen uppstår på detta område. Bussägarna kommer inte att vara nöjda med resultatet av förlikningen. Det kommer att bli svårare att arrangera bussresor på samma sätt som för närvarande då bussförarna kan vara tillgängliga i mer än sex dagar i sträck. Jag beklagar att vi inte kunde nå en mer flexibel lösning i detta fall. I övrigt är jag nöjd med resultatet i dess helhet och jag tackar Helmuth Markov och skuggföredraganden för deras ansträngningar.

Faktum är att den lagstiftning som omger digitala färdskrivare har kallats för en fars, eftersom det så länge har varit osäkert när den skulle införas. Eftersom tillkännagivandena om dessa regler ständigt har ändrats har åkarna befunnit sig i ett rättsligt vakuum. Jag anser att det nu måste bli slut på denna fars och jag vill därför sluta med att ställa följande fråga till kommissionsledamot Jacques Barrot: Kan ni garantera att hänsyn kommer att tas till de problem som kommer att uppstå när de digitala färdskrivarna ska anpassas till de regler som kommer att gälla när den nya lagstiftningen om kör- och vilotider träder i kraft om ett år? Kan ni garantera det, herr kommissionsledamot?

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: OUZKÝ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Ledamöterna i vår grupp – föredragande såväl som skuggföredragande – förtjänar ett varmt tack för sitt utmärkta samarbete i ett gemensamt ärende. Detta gemensamma ärende var ett och detsamma som det ursprungliga målet för direktivet: att på våra vägar bli av med de olyckor i den tunga trafiken och de försämringar av trafiksäkerheten som orsakas av förare som vid körning plötsligt drabbas av ackumulerad trötthet liksom att hindra den skandalösa sociala dumpning inom transportindustrin som resulterar i illojal konkurrens inte bara mellan EU-stater utan även mellan dessa och tredjeländer, vilket gör att alla som handlar rätt och riktigt – inte minst mot sina anställda – blir förlorare.

Det måste emellertid sägas att vi vid förlikningsförfarandet i detta ärende stötte på en kompakt mur – en kompakt mur i rådet, vilket gjorde det omöjligt för oss att gå så långt som faktiskt hade varit både nödvändigt och meningsfullt. Behovet av att vid kontroll av körtider även ta hänsyn till annan tid då föraren arbetar är faktiskt tämligen självklart och borde stå fullständigt klart. Men om situationen ska förbättras överlag är det en sak som är särskilt viktig, och detta återfinns i andra delen av förordningen – jag syftar på effektiv övervakning. Detta är nu en uppgift som åligger medlemsstaterna, som nu måste utföra mer frekventa kontroller, så att den slags skandaler inom åkerinäringen som har varit välbekanta för oss och de allvarliga olyckor som har orsakats av ackumulerad trötthet hos förarna äntligen kommer att höra till det förflutna.

Vad som till slut övertygade mig om att stödja direktivet var behovet av att skärpa övervakningen, för detta är absolut nödvändigt. Jag anser att vi behöver dessa regler om vi ska uppnå vissa förbättringar, även om vi ännu inte har den samordning med direktivet om arbetstid som behövs. Andra punkter för kritik är till exempel att några av reglerna är så komplicerade att de som inte är invigda i deras mysterier inte kan förstå dem eller de orimligt långa tider som medges för att anpassa kontrollerna.

Det var emellertid en ganska bitter erfarenhet för mig att upptäcka att rådet in i det sista inte lät sig övertygas om nödvändigheten av åtgärder som syftar till att göra våra vägar säkrare och att få bukt med social dumpning. Vi lyckades icke desto mindre komma framåt, men nu måste vi se till att medlemsstaterna faktiskt till sist tillämpar bestämmelserna och gör något på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! I det förflutna var det möjligt för varje medlemsstat att på sitt eget sätt reglera säkerheten på vägarna och säkerheten för dem som arbetade med vägtransporter. I sin kamp att ständigt förbättra detta skydd utövade intressegrupper påtryckningar på lagstiftarna. Numera förekommer mycket mer internationell godstrafik längs hundratals, ibland tusentals kilometer. Detta gör att skillnaderna mellan olika nationella bestämmelser utgör en försvårande faktor i konkurrensen mellan aktörerna på marknaden.

Företag som förmår sina arbetare att göra långa skift tycks ha en stark position. I många fall beaktar de inte att denna fördel upphävs genom olyckor där människoliv, fordon och last skadas eller helt går till spillo. I många fall är ett centralt beslutsfattande inte till gagn för organisationer som vill skydda arbetena, miljön och säkerheten. Framför allt stärks deras position, som i strid mot den allmänna opinionen vill framhäva företagens intressen, ett fritt entreprenörskap och en otyglad tillväxt. Detta framgår också tydligt när det gäller kör- och vilotider.

Arbetare kan tvingas överskrida sina körtider. Mindre lastbilar i expresstjänst är undantagna, vilket innebär att de i stället för en viloperiod på tolv timmar bara har rätt till elva timmar. Efterlevnaden kontrolleras fortfarande inte ordentligt. Bättre lagstiftning kunde redan ha införts och måste åter sättas på dagordningen inom en nära framtid. Avsevärd uppmärksamhet måste även ägnas åt det nya problemet i några medlemsstater med företag som inte ersätter sin personal för obligatoriska vilotider eller kompenserar dem för höga övernattningskostnader. På kort sikt utgör denna kompromiss en smärre förbättring, särskilt eftersom den även gäller för lastbilar som kommer från länder utanför EU och även med tanke på att den digitala färdskrivaren är lättare att kontrollera. Trots allvarliga invändningar är detta skäl nog för en positiv bedömning.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Henry Nattrass, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! EU tar på nytt ut avgifter för vägar som redan har betalats genom nationella skatter. Eftersom EU inte kommer att underhålla någonting är detta bedrägeri. Lastbilar och bussar kommer att betala följande: bedrägeri nr 1, en daglig avgift på 8 euro, plus bedrägeri nr 2, en årlig avgift på upp till 1 400 euro, plus bedrägeri nr 3, tullar baserade på färdavstånd, plus bedrägeri nr 4, ett stadspålägg på 25 procent inom ramen för Eurovinjett, plus bedrägeri nr 5, uppskattningsvis 1 500 euro för att byta till en digital färdskrivare, plus bedrägeri nr 6, förarspecifika fotolicenser – kort sagt ID-kort, och bedrägeri nr 7, 3,5 miljarder euro betalade av EU-medborgare eftersom varje fordon ska spåras av Galileo, som beskrivs som det största elefantpapperet någonsin som blir viktlöst. Men kommer detta att leda till minskade trafikstockningar och utsläpp? Borde bussar och långfärdsbussar vara den första kategorin som blir avgiftsbelagd? Svaret är nej.

Under 2005 reste 500 miljoner européer med buss; många av dem var äldre människor. I denna lagstiftning uppmuntras mindre fordon, vilket skapar ökade trafikstockningar, utsläpp och kostnader. Men utsläppskänsliga avgifter existerar redan. Det kallas bränsleskatt. Är det för enkelt för EU?

Kostnaden för allt detta handlar trots allt om EU-skatt för ett centraliserat Europa och finansiering av en satellit, stämmer inte det? Det har ingenting med vägar att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Helmuth Markov, för jag anser att han har gjort ett utmärkt arbete, även i egenskap av medlare. Jag håller inte med föregående talare, för jag anser att en harmonisering av sociala garantier och trafiksäkerhet är en viktig uppgift för parlamentet och våra institutioner. Det är en uppgift som jag inte alltid håller med om, men jag anser att vi måste kunna nå kompromisser när det handlar om att öka säkerheten i européernas intresse.

Jag vill bara påpeka att medan å ena sidan den avvägning som gjorts i direktivet är någorlunda godtagbar och därför i princip får mitt stöd är direktivet å andra sidan i vissa stycken präglat av en stelbenthet som kanske kunde ha mildrats. Jag syftar särskilt på de frågor som rör arbetstider och vilopauser. Även om jag kan hålla med om att de behövs kunde de ha tonats ner mer i samband med direktivets genomförande.

Jag hyser även tvivel som gäller den digitala färdskrivaren – och här vänder jag mig till Jacques Barrot. Jag vet till exempel att vi i mitt land, Italien, har svårt att hitta verkstäder som kan initiera dessa instrument. Jag undrar om andra EU-länder har samma svårigheter. Det italienska ministeriet för produktionsverksamhet har beviljat åkare som bedriver godstransporter på väg undantag när det gäller tillstånd för tid och hastighet, just för att instrumentet ännu inte är satt i drift. Om problemet finns även i andra länder undrar jag vad som kan göras åt det. Om inga åtgärder vidtas riskerar vi att påbörja en process som i slutändan inte kan genomföras.

 
  
MPphoto
 
 

  Georg Jarzembowski (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr vice kommissionsordförande! Det kommer knappast som en överraskning för Willi Piecyk att jag anser att hans argument för att förkasta betänkandet är falskt. Också vi skulle ha velat se en koppling till kontrollen av arbetstider, men om ni hade fått er vilja fram sent på kvällen den 6 december skulle resultatet ha blivit att vi inte fått någonting alls. Vi skulle inte ha haft något att visa upp från de två år vi ägnat åt förhandlingar, och det anser vi vara oacceptabelt. I linje med majoritetens uppfattning, så som den kom till uttryck nu på förmiddagen, är jag helt för att uppdatera, modernisera och förenkla förordningarna om social trygghet till gagn för alla berörda, och därför måste vi få igenom detta. Därför vädjar jag till kammarens ledamöter att stödja den kompromiss vi kommer att rösta om kl. 12.00 i dag.

Allt detta kan sammanfattas under följande tre rubriker: förbättrad vägsäkerhet, bättre arbetsvillkor för förare och framför allt hjälp till laglydiga transportföretag att bli mer konkurrenskraftiga, så att vi inte bara sitter och ser på när de som inte är lika noga med att följa lagen ostraffat kommer undan med att tvinga sina förare att arbeta längre än vad som är tillåtet, bara för att de inte kontrolleras. Jag hoppas därför att alla röstar för att stödja det resultat vi har uppnått, som hjälper alla – framför allt väganvändarna.

Herr kommissionsledamot! Jag vill dock peka på två saker. Gud ske lov har vi nu rett ut den här frågan om slutdatum för införandet av digitala färdskrivare. I linje med vad Luca Romagnoli sa ber jag er att föra mer seriösa diskussioner med medlemsstaterna och få dem att garantera att den statliga infrastrukturen finns på plats och att så kallade smarta kort finns tillgängliga, för sakernas nuvarande tillstånd är oacceptabelt. Ursprungligen var det meningen att digitala färdskrivare skulle införas i augusti 2004, och vi sköt upp det till i maj i år på grund av det förnuftiga skälet att det skulle bli lättare att genomföra för industrin. Nu visar det sig emellertid att vissa medlemsstater fortfarande inte har fått ordning på detta, så ni kanske bör överväga att dra dem inför domstol.

 
  
MPphoto
 
 

  Gary Titley (PSE).(EN) Herr talman! Jag vill inleda med att be kammaren om ursäkt för den avsevärda förvirring som kännetecknar min landsman, Michael Henry Nattrass, som uppenbarligen saknar tillräcklig intellektuell kapacitet för att diskutera rätt betänkande. Han trodde uppenbarligen att vi talade om Eurovinjett. Det är mycket pinsamt. Vi vet att UK Independence Party (UKIP) ligger 20 år efter, och det märks i den här kammaren.

För det första är trötthet en dödssynd. Om vi ser till de krav som ställs på förare i dag med trafikstockning och just-in-time-kultur, upptäcker vi vilken belastning det är på förare. Det är därför denna åtgärd är ett mycket viktigt steg framåt för vägsäkerhet. Nyckeln till det är digitala färdskrivare, och nyckeln till framgång för det som hade en mycket mer realistisk tidsfrist än den ursprungliga. Det gör det möjligt för oss att ha ordentlig övervakning, och detta är en mycket enklare bestämmelse än de tidigare. Det måste vara nyckeln till framgång.

Det gläder mig att parlamentet har kunnat öka antalet kontroller, men det handlar helt och hållet om genomförande och upprätthållande av övervakning. Vi måste säkerställa att alla medlemsstater verkställer de kontrollerna, och vi behöver samordning mellan de verkställande myndigheterna i alla medlemsstater. Jag hoppas att kommissionen kommer att verka kraftfullt när det gäller att övervaka utvecklingen där.

Medlemsstater kan göra mer än att bara tillämpa lagar. Det finns otillräckliga rastområden för förare, och det finns otillräckliga incitament för utbildning. Jag vill gratulera Scania till det arbete som man utför genom tävlingen ”Årets förare” för att uppmuntra utbildning. Arbetstid utgör uppenbarligen en väsentlig del av denna process och måste övervakas. Jag tycker det är förfärligt att tio medlemsstater fortfarande inte har genomfört det. Vi hoppas att kommissionen ska ta större ansvar. Låt oss ständigt betona vikten av en konsekvent tillämpning. Det är kommissionens arbete att säkerställa att medlemsstater sköter sitt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE).(NL) Herr talman! Vi har kommit långt. Anne E. Jensen har sagt vad som måste sägas. Syftet var att modernisera, förtydliga och framför allt förenkla befintliga bestämmelser om körtid och viloperioder, i syfte att säkerställa lika konkurrensvillkor för vägtransportörer, trafiksäkerhet och slå vakt om de sociala villkoren för personer som arbetar inom sektorn för vägtransporter. Det har visat sig att tidigare dokument helt har missat detta mål.

Man har inte tillräckligt beaktat att den verkligt viktiga frågan inte i första hand var reglerna om körtider och viloperioder, utan snarare hur dessa efterlevdes och de olika sätt som reglerna tolkades på. Föredragande Helmuth Markov är värd allt beröm. Hans hängivenhet och engagemang har varit enastående och jag vill tacka honom för det. Det här är något som ni inte kommer att höra mig säga ofta, men att den överenskommelse vi i dag ska rösta om även med liberala mått mätt kan anses vara hyfsat godtagbar beror huvudsakligen på rådets envishet under förhandlingarna, och jag invänder därför kraftfullt mot vad Willi Piecyk hade att säga.

Syftet med och behovet av ett antal bestämmelser i den nuvarande överenskommelsen kan förvisso fortfarande ifrågasättas. Jag tycker att uppdelningen av den dagliga viloperioden på två perioder om tre och nio timmar verkar ytterst restriktiv. På samma sätt är regeln om 45 timmars vila på helgen var fjortonde dag långtifrån något som bidrar till den flexibilitet som sektorn för vägtransporter är i ett så desperat behov av. Jag kan inte förstå hur så stelbenta bestämmelser på något sätt ska kunna bidra till vägsäkerheten eller bättre arbetsvillkor. Den nuvarande överenskommelsen är därför långt ifrån perfekt, men som jag sa tidigare är den acceptabel. Nu vet åtminstone branschen vad den har att rätta sig efter. Tack och lov behölls begränsningen på 11 timmars viloperiod per dag. Den direkta kopplingen till arbetstidskontroller har tagits bort. De kortare veckoviloperioderna kan nu enkelt förläggas till fordonet. Vad som är mycket viktigt är att det nu till sist har skapats klarhet kring när digitala färdskrivare ska införas. Sammanfattningsvis är förslaget inte perfekt, men acceptabelt, och jag kommer att ge det godkänt.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL).(EL) Herr talman! Jag vill gratulera min högt värderade vän Helmuth Markov till den insats han har gjort genom att lägga fram detta betänkande.

Efter att ha sagt detta vill jag framhålla två viktiga punkter. För det första förarnas förbättrade arbetsvillkor och rättigheter och för det andra att medlemsstaterna blir ansvariga gentemot arbetsgivare i säkerhetsfrågor, vilket gör det möjligt att ytterligare förbättra försäkringarna inom en snar framtid.

Trots de positiva åtgärderna måste det emellertid sägas att den rådande kulturen inom det europeiska transportväsendet tyvärr inte medger att människolivets värde ges obetingat skydd, så att man med andra ord fortlöpande och vid alla tidpunkter kontrollerar att humana arbetstider för förare tillämpas och övervakar att säkerhetsbestämmelserna följs vid källan och själva roten till den fråga vi nu diskuterar. Jag tänker då på transportföretagens huvudkontor.

Därför förkastade även rådet det förslag som skulle ge medlemsstaternas tillsynsmyndigheter rätt att genomföra inspektioner och reda ut i vilken utsträckning de arbetstidsbegränsningar som finns angivna i arbetstidsdirektivet verkligen tillämpas och ta hänsyn till förarnas trötthet efter lastning och lossning av fordonet och andra faktorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland (IND/DEM).(NL) Herr talman! Efter drygt 20 år står sociallagstiftningen på transportområdet inför en översyn. Under denna tjugoårsperiod har lagstiftningen i sig fått en ställning som en grund för gemensamma transportstrukturer. Om man genomför förändringar bör därför de effekter som motverkar detta i möjligaste mån begränsas. Under förhandlingarna stod det länge och vägde om det skulle bli ett bra resultat, men jag tror att den överenskommelse vi nu har är hållbar.

Som jag ser det är de största framstegen å ena sidan att många delar har lämnats orörda. Jag vill särskilt nämna den dagliga viloperioden på 11 timmar och att direktiv 2002/15/EG inte har tagits med i beräkningen. Vi har också fått ett slutdatum för införandet av digitala färdskrivare. Det kommer att undanröja mycket av osäkerheten kring användningen av detta instrument och förhoppningsvis bidra till att införa mer effektiva kontrollåtgärder. De skärpta kontrollbestämmelserna kommer att bidra till att göra denna förordning effektiv. Att bestämmelserna förklaras på samma sätt och tillämpas lika i alla medlemsländer är nödvändigt om den inre marknaden ska fungera väl.

Den tidigare situationen har förbättrats bland annat genom att inspektörerna har givits rimliga befogenheter och genom att man har enats om tydliga kriterier för inspektioner och rapporter. Överlag kommer ett striktare system att införas, vilket per definition innebär att flexibiliteten blir lidande under genomförandet. Jag är emellertid övertygad om att de nuvarande överenskommelserna på ett positivt sätt kommer att bidra till en sund och stabil transportsektor. När allt kommer omkring kan alla parter tjäna på dem. Slutligen står jag i tacksamhetsskuld till alla som har medverkat, för deras engagemang och ihärdighet, i synnerhet föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Ashley Mote (NI).(EN) Herr talman! Då jag först fick höra att Europeiska unionen ville tala om för mig hur många timmar jag får jobba varje vecka insåg jag att den hade förlorat sitt kollektiva förnuft. Och nu är det dags igen!

De inskränkningar som föreslagits för god förvaltning inom transportsektorn görs enligt ett flertal mycket stora och ytterst obefogade antaganden. Man utgår från antagandet att administrativa chefer inte vet hur de bäst ska organisera sina företag och uppnå balans mellan kundernas behov och personalresurserna. Man utgår från antagandet att företagarna tycker att det är värt att ta risker – olagliga risker dessutom – genom att överanstränga trötta förare, och risker för publicitet om de förklaras skyldiga. Man utgår från antagandet att ägare/förare inte vet vad som ligger i deras eget intresse.

Under det senaste halvseklet har det utan tvekan visat sig att social ingenjörskonst av detta slag helt enkelt inte fungerar. När ska ni inse att den ekonomiska oredan i EU beror just på den här sortens inblandning? Detta förslag liknar användningen av en slägga för att knäcka en nöt, och det borde, precis som direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster, förpassas till papperskorgen.

 
  
MPphoto
 
 

  Dieter-Lebrecht Koch (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag undrar hur bekanta folk i Thüringen är med EU-förordningen om körtider och viloperioder. Det är utan tvekan den viktigaste lag som ligger till grund för verksamheten i Europas vägtransport- och bussföretag, och den har utvecklats under en tjugoårsperiod. Det enda som är föråldrat och byråkratiskt är att kontrollapparaturen så lätt kan manipuleras och att kontrollerna har inslag av diskriminering. På grund av Lissabonstrategins krav på förbättrade ramvillkor för vägsäkerhet, arbetsmiljö, möjligheter till konkurrens och minskad byråkrati välkomnar jag varmt den kompromiss som man nu äntligen har fått till stånd.

Alla kanske inte håller med, men faktum är att det inte finns någonting alls i detta som gör saker och ting värre än vad de är i det nuvarande systemet. Vi har rentav lyckats enas om hur ofta kontroller bör genomföras och om en räcka av sanktioner som ska införas. Om vi idag godkänner denna kompromiss i omröstningen bekräftar vi att Europa verkligen har gått in i den digitala tidsåldern. Inte minst införandet av digitala färdskrivare skapar tydlighet. Från maj 2006 blir det krav på dem i nya tunga godsfordon och bussar, och fordon utan färdskrivare kommer att tas ur trafik.

Vad medlemsstaterna måste göra är att garantera en smidig övergång från det analoga till det digitala systemet. Kommer de att uppnå detta ambitiösa mål? Om inte kommer det att bli väldigt kaotiskt, exempelvis när ett fordon som i enlighet med förordningens krav har utrustats med digital färdskrivare kontrolleras i ett EU-land där tjänstemännen ännu inte förfogar över den lämpliga avläsningsapparaturen. Det kommer också att bli problem i de fall då man ännu inte har slutit avtal med angränsande medlemsstater.

Vad ska vi göra med den lastbilsförare från Ukraina som kontrolleras i Bryssel, men aldrig har hört talas om digitala färdskrivare? Och hur kan vi förvänta oss att EU-medborgare ska kontrolleras i Turkiet? Jag uppmanar er att instämma i mitt krav på att AETR-bestämmelserna ska anpassas till den digitala tidsåldern.

 
  
MPphoto
 
 

  Gilles Savary (PSE).(FR) Herr talman! Lagstiftningsprocessen går mycket snabbare för texter om konkurrens än för texter om sociala normer – det är vi vana vid. Den text vi i dag har förelagts har varit på gång sedan 2001. Detta är således resultatet av en lång lagstiftningsperiod som mynnade ut i ett komplicerat och osannolikt förlikningsförfarande, till följd av det hårda motståndet i medlemsstaterna.

Jag kommer att rösta för denna text, som innebär att miniminormer införs. Det måste påpekas att dessa normer utgör ett viktigt steg framåt med tanke på att vägtransportarbetare i vissa medlemsstater har haft körtider på så mycket som 70–74 timmar och att körtiden i fortsättningen kommer att begränsas till 56 timmar. Detta är en text om social konvergens, som inte hindrar att saker och ting hanteras på ett bättre sätt i de enskilda medlemsstaterna. Det är också en text som jag hoppas är mogen för förbättringar.

Icke desto mindre beklagar jag djupt vad Georg Jarzembowski sa om Willi Piecyk. Han ville ge frågan en mycket obehaglig ideologisk vinkling. Jag beklagar detta eftersom Willi Piecyk satte fingret på ett problem, nämligen avsaknaden av samtidiga kontroller av körtid och arbetstid. Således kan ett tungt godsfordon köras nonstop av tre underbetalda förare. Den första kör, den andra tar sin viloperiod på sittplatsen bredvid föraren i kabinen och den tredje tar sin veckoviloperiod på liggplatsen bakom föraren. Så ser det ut i verkligheten och jag tror att vi har låtit en utmärkt sociallagstiftning slinka oss ur händerna. Det beklagar jag till viss del, men kommer ändå att rösta för.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att instämma i övriga ledamöters tack till Helmuth Markov för att han tagit sig igenom denna långa och komplicerade lagstiftningsföljetong. I likhet med en majoritet av mina kolleger är jag mycket glad över att EU har tagit upp frågan om harmonisering av sociallagstiftningen inom området för vägtransporter, även om mycket fortfarande återstår att göra.

Som ni vet har EU visserligen på försök – alltför mycket på försök – infört en politik som syftar till att överföra godstransporter från vägtransporter till andra transportsätt, ett resultat som våra medborgare hoppas på och ber för. Det måste nämligen sägas att vägtransporterna ständigt ökar, och detta över hela EU. Mot den bakgrunden och tvärtemot vad Ashley Mote hävdade är alla transitländer inom EU, däribland Frankrike, synnerligen medvetna om att det inte bara finns ett behov av att förbättra vägsäkerheten och arbetsvillkoren för vägtransportörer, utan även av att undanröja konkurrenssnedvridningar och bekämpa social dumpning. Som ett exempel kan jag nämna att man i regionen Alsace har stora svårigheter med att dämpa den vägburna transittrafikens katastrofala effekter.

För att återgå till den fråga vi i dag diskuterar finns det ett akut behov av att harmonisera arbetsvillkoren för vägtransportörer och de bestämmelser som ska tillämpas för viloperioder och körtider. På den punkten instämmer jag med Gilles Savary. Syftet med dessa åtgärder är att minska antalet trafikolyckor som orsakas av förartrötthet, även om mycket fortfarande återstår att göra, och förbättra allas säkerhet inom EU. Även om den överenskommelse som har ingåtts fortfarande är otillräcklig på den punkten, vilket utan tvekan beror på att vi här har att göra med en kompromiss, utgör Markovs betänkanden efter behandlingarna i kammaren och förlikningsförfarandet ett väsentligt steg framåt när det gäller att bekämpa social dumpning och förenkla och samtidigt förtydliga bestämmelserna om transportsektorn. Därför kommer vi i slutänden att godkänna denna text.

Avslutningsvis hoppas jag att Europeiska kommissionen regelbundet genomför konsekvensanalyser för att se till att de åtgärder vi i dag vidtar är tillräckliga och – viktigast av allt – att de dessutom också tillämpas och kontrolleras, främst tack vare en effektiv användning av digitala färdskrivare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacky Henin (GUE/NGL).(FR) Herr talman! Äntligen gör vi framsteg – i riktig snigeltakt, men vi gör framsteg.

Om det finns något område där social dumpning och skattedumpning vållar skada och där det är absolut nödvändigt att lagstiftaren ingriper, så är det vägtransportområdet. Med anställda som på grund av tidsbrist tvingas arbeta i ett ursinnigt tempo kan man med rätta tala om en fruktans lön. En fruktans lön som alltför ofta är en timbaserad svältlön, en lön som driver människor att beräkna körtider utifrån körsträcka, utan en tanke på säkerhet eller förarens och andra personers hälsa. Jag tänker också på de småföretagare i branschen som dagligen lever med rädslan för att gå i konkurs, offer för den fria och rättvisa konkurrensens kriminella dogm, och som i dag befinner sig mycket långt från de ideal som först fick dem att starta eget.

Det finns bara en lag, och det är att transportera en vara från en punkt till en annan så fort och billigt som möjligt. Riskerna spelar ingen roll. Det finns ju när allt kommer omkring försäkringar. Denna lag har ett namn: djungelns lag. Det är hög tid för oss att göra något, så att våra vägar inte längre liknar Vilda Västern. Trots vår kollega Helmuth Markovs modiga och envisa ansträngningar beklagar jag de slutliga texternas försiktighet. Icke desto mindre utgör de ett steg i rätt riktning.

Vissa av ledamöterna orerade om storebrorsövervakning när användningen av digital teknik för att kontrollera att förordningen efterlevs kom på tal. De kallar detta ett angrepp på individens frihet. Här handlar det dock om att skydda människoliv. Kan de inte inse att det är de europeiska företagens höga chefer som är de främsta skurkarna, de som bryter mot sociallagstiftningen och uppmuntrar skattemässig och social dumpning mellan länder, att det är dessa arbetsgivare som är direkt ansvariga för de tiotals dödsolyckor som varje dag inträffar på våra vägar? Ja, låt oss därför använda alla tillgängliga resurser för att garantera säkerheten och ge EU möjlighet att leva i ett lugnare tempo.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Digital teknik används nu inom allt fler områden, så det är bara att hoppas att även den digitala färdskrivaren fungerar enligt bruksanvisningen. Jag ser det nya systemet som något mycket välkommet. Meningen är när allt kommer omkring att det, i kombination med informations- och kommunikationssystem, ska vara ett redskap för vagnparksförvaltningen och nödvändigt för att se till att yrkesförarnas körtider och viloperioder efterlevs. Tanken är att man på så vis ska öka vägsäkerheten och förhindra social dumpning.

Vi bör dock inte hysa några illusioner om att övergången till digital teknik endast kommer att nå sitt syfte om de aviserade åtgärderna – tätare kontroller, inklusive kontroller av fordonets trafikduglighet – verkligen blir av. Det är vanligt förekommande att fordon – särskilt fordon från exempelvis Östeuropa – faktiskt inte är trafikdugliga.

Om man betänker hur många olika sätt en analog kontrollapparatur kan manipuleras på, verkar den digitala tekniken faktiskt föra med sig en del förbättringar, men jag tror förstås att man snart kommer att hitta nya metoder för att mixtra med den. Det är faktiskt så att nyregistrerade tunga godsfordon utan fungerande färdskivare kan tas ur trafik efter maj 2006, men med tanke på att det inte finns några krav på att äldre fordon ska uppgraderas så kommer slipade vägtransportörer troligen att hitta sätt att vända detta till sin fördel. Man kan också fråga sig i vilken omfattning man kommer att använda sig av fordon som är registrerade i andra länder och ge företag med säte i dessa länder förtur. Det är bara att hoppas att detta inte kommer att visa sig bli ännu ett exempel på en god idé som förvandlas till en konkurrensnackdel för EU-företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE).(NL) Herr talman! Även om vi ser den överenskommelse om körtider och viloperioder som rådet och parlamentet ingick i december som acceptabel, är det inte den mest lockande lösningen. Utgången av förlikningen var först oacceptabel för föredraganden, men jag tyckte faktiskt att det var en förbättring av resultatet av omröstningen under parlamentets plenarsammanträde. Överenskommelsen innehåller bestämmelser om viloperioder som snabbt kan börja tillämpas – 11 timmars vila istället för 12 – och ger förarna möjlighet att själva besluta var de ska sova, i stället för att parlamentet ska avgöra den frågan åt dem.

Som helhet tycker jag att förslaget är acceptabelt, även om det innehåller vissa inslag som jag är missnöjd med. Det är bitvis alldeles för detaljerat, och framför allt är alternativen för flerdagarsresor med långfärdsbussar alldeles för snäva. Jag vill fråga kommissionsledamot Barrot hur han ser på detta, för det kommer att vålla praktiska svårigheter.

Vi har till sist fått visshet om när de digitala färdskrivarna ska införas och jag är glad över att kommissionsledamot Barrot ånyo intar en mycket fast linje i denna fråga. Kommissionsledamoten sa att det inte kommer att bli något uppskov efter maj 2006 och vi kommer att se till att ni håller ert löfte, för vi tänker inte acceptera ett läge där de som plikttroget har infört den nya digitala färdskrivaren kontrolleras hårdare än lastbilskombinationer som inte har utrustats med färdskrivare. Jag hoppas därför att ni verkligen kommer att vidta åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Hedkvist Petersen (PSE). – Herr talman! Tack Helmuth Markov för ett väl genomfört arbete. Det vi behöver är tryggare och säkrare vägar i Europa. Idag dör 43 000 människor per år på våra vägar, och vi vet att de gånger som stora fordon är inblandade i olyckorna får de katastrofala konsekvenser. Vi måste göra allt för att få tryggare och säkrare vägar. Det beslut vi ska ta gäller ju en genuint europeisk fråga. Åkerier och yrkeschaufförer arbetar ofta i flera europeiska länder. Deras vardag är att förflytta varor och passagerare över hela vår kontinent. Man konkurrerar på europeisk nivå. Då måste vi också ha någorlunda lika konkurrensvillkor och bra kontrollmöjligheter på europeisk nivå.

Vi måste också få bättre villkor för yrkesförarna, villkor som är tryggare och säkrare i deras arbete. Det har vi möjlighet att besluta om idag. Vi får inte allt, men vi kommer en bit på väg. Här finns också införandet av digitala färdskrivare, och det tycker jag är en mycket viktig fråga. Idag har vi färdskrivare som kan manipuleras, och som manipuleras. Det är viktigt att vi får säkra färdskrivare som medverkar till tryggare och säkrare trafik för oss alla, men också för yrkeschaufförerna. Jag föreslår därför att vi röstar ”ja” till detta förlikningsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bradbourn (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag har vid varje givet tillfälle protesterat här i kammaren mot denna onödiga lagstiftning. Jag står fast vid att dessa förslag är opraktiska, ohållbara och omöjliga att driva igenom. Till följd av det långa, utdragna förlikningsförfarandet har vi något framför oss som fortfarande är blint för verkligheten inom sektorerna för transport, distribution och kollektivtrafik.

Vi har fått höra att detta är en trafiksäkerhetsåtgärd. Det har ingenting med det att göra! Busstjänster i landsbygdsområden – där många människor är äldre och beroende av kollektivtrafik – kommer att äventyras på grund av omedgörligheten i detta förslag. Endera sker detta, eller så stiger kostnaderna avsevärt för de lokala skattebetalarna när de offentliga myndigheterna strävar efter att lasta på ännu större subventioner, för att inte tala om att man inom branschen i Förenade kungariket meddelat mig att det kommer att dröja åtminstone fem år innan det kommer att finnas tillräckligt många utbildade förare för att kunna möta kraven i denna förordning.

Inom handelssektorn kommer även systemet med JIT-leverans [just-in-time] – ryggraden i våra dagars lagerhållning inom industrin – att äventyras till följd av bristen på förare. Allt detta kan inte avfärdas som spekulationer, vilket en oberoende undersökning av över 500 transportföretag från min valkrets visar på. Vissa transportföretag planerar att stänga ned helt och hållet till följd av EU:s överreglering. Jag kan garantera alla ledamöter av parlamentet att de negativa effekterna kommer att avspeglas även i andra medlemsstater.

Kommissionen fortsätter att framhålla att man kommer att upphäva överreglerande lagstiftning och inte fortsätta med andra förslag som gör skada. Här finns ytterligare en möjlighet för kommissionen att bevisa just detta. I dag får vi en möjlighet att låta affärsverksamheten sköta sig själv utan att styras av Bryssel.

Jag yrkar på att detta förslag förkastas så att företagen, både på området för transport och på området för kollektivtrafik, kan blomstra.

 
  
MPphoto
 
 

  Inés Ayala Sender (PSE).(ES) Herr talman! Jag vill gratulera Helmuth Markov till hans utmärkta arbete och lyckönska oss alla till att ha nått bästa möjliga överenskommelse inom ett mycket viktigt och komplicerat område, eftersom det omfattar förbättrad vägsäkerhet och bättre arbetsvillkor för förare, tryggad rättssäkerhet och rättvis konkurrens och äntligen ger klartecken för digitala färdskrivare.

Jag anser också att det är en överenskommelse som har uppnått målet om social konvergens för de 25 medlemsstaterna, något som är ett mycket positivt politiskt tecken för att gradvis undanröja den oroande risken för social dumpning.

Jag förstår dock Helmuth Markovs frustration, eftersom det inte har varit möjligt att använda denna lagstiftning som en hävstång för att göra framsteg inom arbetstidsområdet. Jag tror ändå att den kommer att vara till nytta, och vi får se hur det blir i framtiden.

Som i alla goda överenskommelser har därför parternas särintressen delvis fått stå tillbaka för det allmänna intressets skull, men sanningen är att betydande framsteg har gjorts när det gäller viloperioder – dygnsvila, veckovila och timmar per vecka – liksom när det gäller att fastställa fler och hårdare kontroller och gränsöverskridande sanktioner. Dessutom åläggs medlemsstaterna att internationalisera dessa framsteg i AETR-överenskommelsen och kommissionen förbinder sig att göra detsamma. Det finns självklart ingen ursäkt för att försena införandet av digitala färdskrivare.

Vi har därför lyckats balansera hårda krav och flexibilitet, harmonisering och subsidiaritet. Med andra ord har vi åstadkommit ett mirakel, om än förstås av sekulärt slag.

Avslutningsvis vill jag stödja Helmuth Markovs krav på att kommissionen ska undersöka hur små lastbilar påverkar vägsäkerheten, främja samarbete mellan tillsynsmyndigheter och anordna seminarier tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Slutligen vill jag lägga till en begäran. Kan ni vara snälla och se till att vi får en undersökning om hur lagstiftningen påverkar förarnas villkor och garantin om lika konkurrensvillkor för avlägsna länder som mitt eget.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Herr talman! Vi har i dag redan hört en hel del om huvudmålen för dessa båda lagstiftningstexter, som vi inom kort ska rösta om: ökad säkerhet på Europas större trafikleder, iakttagande av bestämmelserna om arbetstid och viloperioder – med tillhörande förbättring av skyddet för förare och deras sociala rättigheter – samt en rättvisare konkurrens över hela linjen.

I huvudsak kommer vi att i gemenskapslagstiftningen ge konkret form åt målen för dessa båda dokument. Under de kommande åren måste vi i första hand inrikta oss på att efterleva dessa nya bestämmelser och vi kommer i synnerhet att behöva koncentrera oss på hur övervakningen av att de efterlevs ska gå till. Även om detta i första hand blir en fråga att hantera för medlemsstaterna och deras administrativa strukturer vore det klokt om kommissionen kunde återföra lagbrytare i medlemsstaterna på den rätta vägen om de inte följer bestämmelserna. Utan tvekan kommer sådana lagbrytare att finnas.

Enligt direktivet ska förordningen också ha ett annat syfte, som inte på allvar har diskuterats i dag, men som vi icke desto mindre bör beakta, nämligen att de nya reglerna bör förenklas. Jag är inte så säker på att vårt stora spel om detta har lönat sig. Redan hör jag samma gamla klagan om vilket byråkratiskt monster EU är, och när det gäller framtida fördelar med lagstiftningen vet jag att vi mycket väl kan komma att tvingas att hålla tyst eller säga alldeles för lite om den saken.

Vi måste därför se till att vägtransportföretagen och de förare som arbetar åt dem inte ser reglerna och kontrollen av att de efterlevs som någon sorts byråkratiska trakasserier, och att vi i stället för att enbart låta folk tala om vad som är dåligt med EU alltid måste vända samtalet och istället ta upp det mervärde EU får genom att vägsäkerheten förbättras.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson (PSE). – Herr talman! Detta direktiv handlar dels om hälsa och säkerhet för chaufförerna, dels om trafiksäkerhet och för det tredje om lika konkurrens. Jag var ansvarig för yttrandet från sysselsättningsutskottet och jag vill tacka Helmuth Markov för det goda samarbete vi då hade. Idag tycker jag att man kan känna sig nöjd. Vi nådde kanske inte ända fram i varje fråga, men det förslag som nu ligger om kör- och vilotider är ett bra förslag. Det är ett bra förslag att den digitala färdskrivaren införs så att vi får bättre kontroller.

Problemet med arbetstidsdirektivet finns, naturligtvis, men det kan vi inte skylla på dessa förordningar. Det är en bristande tillämpning och till kommissionen och rådet vill jag säga att rådet också måste komma överens om det förslag som vi har lagt fram här i parlamentet om ett nytt arbetstidsförslag. Däri ligger problemet. Då vore det fel att rösta ”nej” till detta. Istället ska vi se det som en påtryckning. Här har vi kommit överens om en bra förordning för chaufförerna och nu är det dags att få ett arbetstidsdirektiv som också lever upp till de förväntningar som medborgarna i Europa har.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Alejandro Cercas (PSE).(ES) Jag ska fortsätta med samma argument som Bent Hindrup Andersen, eftersom jag i likhet med honom arbetar i utskottet för sysselsättning, och jag tänker rösta ja, eftersom ett godkännande också kommer att vara till hjälp i en annan fråga som jag är mycket engagerad i, nämligen det allmänna direktivet om arbetstidens förläggning, som jag är föredragande för.

Det är uppenbart att Helmuth Markovs arbete innebär framsteg för de sociala villkoren för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter och ökar vägsäkerheten, men det finns också en mycket viktig koppling till den allmänna diskussion som vi är inbegripna i gentemot de som vill tömma EU:s lagstiftning på all substans. Vi och ni kan i dag vara glada över att detta arbete tillhandahåller en lagstiftning för hela EU, en lagstiftning som inte medger några avsteg eller undantag eller ”opting out”. Och medan kommissionsledamoten är här vill jag säga att ni kanske har hört vad EU-skeptikerna och extremhögern har att säga, men se upp, för när det gäller den andra frågan – den om arbetstidens förläggning – har vi folk i rådet och kommissionen som använder samma argument, som talar om arbetskraftens frihet att stå utanför lagstiftningen och om medlemsstaternas frihet att ställa sig utanför gemensamma regler som är rättvisa konkurrensregler.

Jag kommer därför att rösta ja, eftersom detta kommer att vara till stor hjälp för hela debatten om den europeiska arbetstidslagstiftningen, som har avgörande betydelse för EU:s framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Sifunakis (PSE).(EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Erfarenheterna har visat att säkra vägtransporter vanligen har ett samband med den mänskliga faktorn. Hur många gånger efter en tragisk olycka på Europas motorvägar har det visat sig att olyckan berodde på mänskliga misstag? Och handen på hjärtat, hur många gånger har misstaget orsakats av professionella lastbils- och bussförare som tvingats arbeta under ytterst tröttande villkor?

Vi måste följaktligen ge dessa människor möjlighet att köra färre timmar per dag och vecka och få längre viloperioder. Detta kommer att leda till en minskning av trafikolyckorna, särskilt krockolyckor med bussar, som orsakar många dödsfall. I mitt land har vi liksom på andra ställen i Europa tyvärr haft många sådana olyckor, särskilt på senare tid.

Det är därför en mycket god sak att få till stånd en harmonisering på EU-nivå i dessa frågor, med tanke på att vägtransporter per definition går utanför en viss medlemsstats gränser.

Vi har gjort en enorm ansträngning för att övertyga rådet om att våra ståndpunkter är riktiga. Tyvärr har vi inte kunna få igenom alla våra ståndpunkter. Jag menar dock att vi bör vara nöjda med resultatet av våra ansträngningar och i framtiden grundligt utforska och undersöka alla frågor, exempelvis yrkesförarnas totala arbetstid, och än viktigare hur säkerhetsbestämmelserna efterlevs och kontrolleras.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman! Jag vill börja med att tacka parlamentet för ett utmärkt arbete och återigen tacka Helmuth Markov.

Jag vill invända mot vad vissa ledamöter sagt och påpeka att vårt mål är att värna förarnas och industrins intressen genom att anta sociala normer som kommer att göra EU:s vägar säkrare. Det är riktigt att tunga godsfordon endast är inblandade i 6 procent av olyckorna, men 16 procent av dessa olyckor har dödlig utgång. Till sist kommer vi att tillåta en harmonisering av konkurrensvillkoren. Således har vi här bevis på verkliga framsteg.

Jag förstod helt och fullt vissa talare, som Willi Piecyk, som sa att de beklagade att det inte fanns en direkt koppling till arbetstidsdirektivet. Det var också vad kommissionen hade föreslagit. Rådet förkastade enhälligt vårt förslag, måste jag tyvärr säga, men vi svarar på detta. Jag har därför skickat iväg tio motiverade yttranden för icke-införlivande. Herr talman, mina damer och herrar! Vi kommer att övervaka tillämpningen av dessa texter mycket noga, vi kommer att se till att de olika instrumenten samordnas så långt som möjligt. Av de medlemsstater som har fått ett motiverat yttrande vill jag påpeka att Irland redan har rättat till situationen. Om övriga medlemsstater inte gör det har kommissionen fortfarande alternativet att väcka talan mot dem inför EG-domstolen.

Jag ska nu lämna några mer specifika svar. Till svar på inläggen från Helmuth Markov och Inés Ayala Sender vill jag säga att undersökningen om användningen av små lastbilar är på väg, att vi planerar att hålla ett möte i år med alla berörda parter och återigen att vi kommer att förbättra samordningen mellan dessa texter och direktivet om förarnas arbetstid.

Dieter-Lebrecht Koch pekade på problemet med att tillämpa lagstiftningen utanför EU:s gränser. Vi har åtagit oss att förhandla i syfte att anpassa AETR-överenskommelsen till vår lagstiftning. Vi har också för avsikt att skydda unionen mot social dumpning och vi tänker även tillämpa kravet på digitala färdskrivare för förare från Ryssland, Turkiet och länderna på Balkan.

Nathalie Griesbeck nämnde omdirigeringen av trafik genom Alsaceregionen. Det nya Eurovinjettdirektivet, som antagits av parlamentet och rådet, kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att inrätta vägtullar vid dessa alternativa vägar.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MOSCOVICI
Vice talman

Talmannen. – Jag får be mina kolleger att dämpa sig när de stiger in i kammaren så att vi kan höra Jacques Barrots intressanta svar. Vänligen återvänd därför till era platser under tystnad.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Anne Jensen och Corien Wortmann-Kool nämnde bussproblemen. Parlamentet var öppnare för näringslivets krav, rådet var det inte och kommissionen var öppen för båda lösningarna men förlikningen utföll till rådets fördel. Vi kan i alla fall tillstå att säkerheten kommer att segra.

Jag kommer nu till användningen av färdskrivare. Mina damer och herrar! Ni kommer förr eller senare att höra talas om den digitala färdskrivaren. Kommissionen arbetar med tjänstemän från medlemsstaterna för att se till att den digitala färdskrivaren införs på ett koherent och harmoniserat sätt både på vägarna och i branschen. Herr Romagnoli! Jag vet att de italienska verkstäderna ligger efter, vilket även är fallet i en del andra medlemsstater. Det är en beklaglig situation och vi har uttryckt vår förståelse. Färdskrivaren är likväl en avgörande faktor för trafiksäkerheten och för att rätta sig efter förordningen, och jag kan säga med en gång att det inte blir något ytterligare uppskov om en medlemsstat inte är redo det datum som fastställts av parlamentet i överenskommelse med rådet. Det här en fråga om koherens och vi kommer helt enkelt att vidta åtgärder mot överträdelser.

Mina damer och herrar! Samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag inte besvarar alla frågor som ställts skulle jag vilja poängtera alla fördelar med lagstiftningspaketet.

(Talmannen uppmanade ledamöterna att vara tysta.)

En tydlig gräns för veckokörtiden, omöjliggörandet att kringgå raster, en förenklad dygnsviloperiod, regelbundna veckoviloperioder, standardriktlinjer för tolkning och tillämpning av förordningen, extraterritorialitet för påföljder och större ansvar genom hela transportkedjan: detta är de huvudsakliga genombrotten i förordningen. Direktivet gör det i sin tur möjligt för oss att öka antalet kontroller, både på plats – vid vägkanten i det här fallet – och även i företagens lokaler, där kontrollerna främst kommer att utföras. Allt detta borde göra det möjligt för oss att förbättra kontrollerna, göra dem effektivare och garantera ett bättre samarbete.

Jag hoppas att uppståndelsen under mitt anförande bara är ett uttryck för ett utbrett samtycke, även om parlamentet kan tänkas beklaga att det inte fått rådets odelade stöd. Jag tackar i varje fall parlamentet för ett utmärkt arbete med dessa två texter.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Herr Barrot! Tack för visat civilkurage. Jag kan tillägga att ni har fått varma applåder från alla håll i kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE).(NL) Herr talman! Jag vet inte vilken regel som gäller, men enligt min mening är det oacceptabelt att inte kunna lyssna på kommissionen i slutet av en debatt. Jag hade stora svårigheter att uppfatta kommissionsledamotens avslutande kommentarer. Talmannen har tidigare blivit ombedd att göra något åt detta. Jag ber er återigen att se till att vi får en normal debatt med en normal avslutning innan vi inleder omröstningsförfarandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag håller med er fullständigt. Jag anser att det har att göra med självdisciplinen hos ledamöterna, vilka borde vara hövliga och, vill jag tillägga, intelligenta nog att lyssna ända till debattens avslutning, särskilt när kommissionen är noga med att svara detaljerat, vilket Jacques Barrot precis gjorde. Jag instämmer därför i ert beklagande.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 11.00.

 

5. Välkomsthälsning
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Låt mig välkomna förbundsdagens talman Norbert Lammert till åhörarläktaren. I morse besökte Norbert Lammert Europaparlamentet för första gången sedan det senaste förbundsdagsvalet. På hela kammarens vägnar hälsar jag honom mycket varmt välkommen.

 

6. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

7. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

8. Omröstning
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är omröstningen.

(För resultatet av omröstningen och andra detaljer:

 

8.1. Sociallagstiftning på vägtransportområdet (omröstning)

8.2. Harmoniseringen av sociallagstiftning på vägtransportområdet (omröstning)

8.3. Bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Toubon (PPE-DE), föredragande.(FR) Herr talman! Jag skulle helt enkelt vilja påpeka att kommissionens förslag att i konsumenternas intresse bevara de obligatoriska förpackningsstorlekarna för ett antal basprodukter är koherent. Å andra sidan är ståndpunkten att anta kommissionens plan för att bevara vissa obligatoriska sektorer men samtidigt förkasta kommissionens förslag inte koherent.

I konsumenternas intresse och i enlighet med den oberoende studie som Europaparlamentet beställt för första gången i sin historia, rekommenderar jag därför att rösta för hela den rad ändringsförslag som lagts fram av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, som antog dessa med 28 röster för och en nedlagd röst.

 

8.4. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – 2004 (omröstning)
  

– Före omröstningen om ändringsförslag 6 om punkt 9:

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Marinus Wiersma (PSE).(EN) Herr talman! I den andra meningen föreslår vi helt enkelt att ”strategi” ska ersättas av ”politik”.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

– Före

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda (PSE) .(DE) Herr talman! Det här ändringsförslaget finns också i en skriftlig version och med författarens samtycke, och för att göra ett förtydligande skulle jag vilja be om att bara de tre orden ”i syfte att” läggs till så att det står ”i syfte att skapa förutsättningar för en representativ demokrati”.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

– Efter omröstningen om ändringsförslag 4 och angående införandet av en ny punkt 28a:

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE) .(ES) Herr talman! Föredraganden för det här betänkandet, Elmar Brok, som inte kunde närvara vid omröstningen idag, har bett mig föreslå ett tillägg av en ny punkt, punkt 28. Jag har förstått att en överenskommelse har nåtts med de andra politiska grupperna. Herr talman! Jag ska i varje fall läsa den engelska versionen:

(EN) ”Europaparlamentet bekräftar Förenta nationernas begäran till Europeiska unionen att bidra till säkerhetsarrangemangen kring de kommande valen i Demokratiska republiken Kongo i form av ett militärt uppdrag. Parlamentet uppmanar rådet att noggrant undersöka vilka möjligheter som för närvarande finns.”

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

– Angående

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE) .(ES) Herr talman! Det var faktiskt Elmar Brok som hade informerat mig om föregående ändringsförslag. I det här specifika fallet är det en enkel justering av den information som står i punkt 38, vilken skulle innebära en strykning av följande:

(EN) ”och förbereda de allmänna val som skall äga rum den 15 december 2005” och ersätta det med ”efter de allmänna val som ägde rum den 15 december 2005”.

(ES) Det är helt enkelt en justering eftersom betänkandet hade blivit inaktuellt.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

 

8.5. Bekämpning av våld mot kvinnor (omröstning)
  

– Angående punkt 4 b:

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE) .(FR) Herr talman! Några förklarande ord. Offer för våldshandlingar, särskilt när dessa yttrar sig i sexuella övergrepp, får ofta mer psykologiska än fysiska skador. För att se till att den berörda personalen erbjuder lämpligt stöd lägger jag fram ett ändringsförslag som tillgodoser detta behov.

(EN) ”4 b) tillhandahålla lämplig utbildning för personal vid de behöriga organ som hanterar våld mot kvinnor, såsom poliser, domstolspersonal, sjukvårdspersonal, lärare och ungdoms- och socialarbetare samt personal inom kriminalvården,”

Jag föreslår följande förändring: ”tillhandahålla lämplig, särskilt psykologisk, utbildning, bland annat när det gäller barn (…)”. Föredraganden har godkänt dessa formuleringar.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

 

8.6. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (omröstning)

8.7. Tillämpning av postdirektivet (omröstning)

8.8. Resultatet från valet i Palestina och situationen i Mellanöstern samt rådets beslut att inte offentliggöra rapporten om östra Jerusalem (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Foglietta (UEN) .(IT) Herr talman! Mina damer och herrar! Jag skulle helt enkelt vilja framhäva några formella och väsentliga fel i den italienska översättningen av texten. Till exempel på fjärde raden i punkt 3 står det i den italienska texten ”tydligt erkänna staten Israel” medan den engelska texten hänvisar till ”staten Israels rätt att existera”. Jag begär denna ändring eftersom jag anser den vara central. Samma sak gäller punkt 10, i vilken ”konkreta och positiva rekommendationer” nämns, medan den engelska texten bara nämner ”konkreta” och inte positiva rekommendationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Den engelska versionen anses vara den som gäller. Vi kommer att kontrollera alla andra versioner och rätta till eventuella fel.

– Före

 
  
MPphoto
 
 

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag skulle vilja föreslå en minimal ändring – den påverkar ett enda ord – med maximalt innehåll. Rad 3 lyder: behovet för Hamas att vara konsekventa. Detta skulle kunna missförstås, och tolkas som en uppmaning att förinta Israel konsekvent. Det skulle vara mycket bättre att ersätta konsekvent med ”samarbetsvilliga”. Vi borde uppmana Hamas att vara ”samarbetsvilliga”.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE) .(ES) När förhandlingen anordnades bland de olika politiska grupperna var överenskommelsen att inga ändringsförslag skulle läggas fram, men två politiska grupper har gjort det.

Herr talman! Jag skulle vilja säga att det muntliga ändringsförslag som vi har röstat om, vilket Vytautas Landsbergis föreslagit och vilket är mycket vettigt, enligt min mening inte borde ha gått till omröstning före en omröstning om De grönas ändringsförslag.

Herr talman! Jag anser att vi först måste rösta om ändringsförslagen såsom de lagts fram och sedan se om ett muntligt ändringsförslag av Vytautas Landsbergis är på sin plats.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – När det gäller föregående omröstning hade vi godkänt det muntliga ändringsförslaget, men det förkastades.

 

8.9. EU:s ståndpunkt om Kubas regering (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE) .(ES) Herr talman! I den gemensamma resolutionen till vilken ändringsförslag saknas finns det ett fel som de andra politiska grupperna är medvetna om, eftersom det i punkt 3 står att rådets gemensamma ståndpunkt har ändrats, men rådets gemensamma ståndpunkt har inte ändrats, utan det är de kompletterande åtgärder som följer av rådets gemensamma ståndpunkt som har ändrats.

I punkt 3 ska det därför snarare stå ”de ändringar avseende de kompletterande åtgärder som följer med rådets gemensamma ståndpunkt” istället för ”det främsta syftet med de ändringar som rådet införde i januari 2005”.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Detta är tekniska justeringar, vilka kommer att göras.

 

8.10. Nationella förvaltningsförklaringar – Medlemsstaternas ansvar för genomförandet av Europeiska unionens budget (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Terence Wynn (PSE).(EN) Herr talman! Jag begär ordet i enlighet med artikel 108. Vi ska snart rösta om en resolution som är ett svar på en muntlig fråga till rådet som lades fram i går kväll. Det är en mycket viktig uppgift för parlamentet att försöka säkerställa att skattebetalarnas pengar hanteras och övervakas korrekt inom medlemsstaterna.

Den muntliga frågan omfattar sex specifika frågor, och dessutom en muntlig följdfråga som lyder: kommer rådet att diskutera detta med parlamentet? Ordförandeskapet gjorde ett tio minuter långt uttalande som inte svarade på någon av de sju frågorna. Samtidigt som jag ber ledamöterna att stödja denna text i sin helhet skulle jag vilja be talmannen att be rådet om ett skriftligt svar.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Det är självklart, herr Wynn. Presidiets roll består i att så långt det är möjligt se till att rådet verkställer och respekterar parlamentets beslut. Begäran kommer alltså att skickas till rådet.

 

8.11. Fiskeresurserna i Medelhavet (omröstning)
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Omröstningen är därmed avslutad.

 

9. Röstförklaringar
  

– Betänkande (A6-0005/2006) av Helmuth Markov

 
  
MPphoto
 
 

  Gyula Hegyi (PSE) . – (HU) Det gladde mig oerhört att rösta för lagstiftningen om arbetsförhållandena för förare inom vägtransportområdet. Jag är glad över att förare ges garanterade viloperioder, och jag anser att det också är viktigt att kontrollera att de genomförs. Jag måste dock betona att ökningen i mängden vägtransporter strider mot den grundläggande principen om hållbar utveckling. Slösaktig energikonsumtion, svåra luftföroreningar och en försämring av vägarna och miljön är alla direkta konsekvenser av den ökande lastbilstrafiken. Därför bör Europeiska unionen sträva efter att utveckla alternativa transportmetoder. Bortsett från förbättringen av förarnas arbetsförhållanden bör vi också ta tag i situationen för dem som bor i städer och byar där lastbilar dundrar förbi dag och natt.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar den nya förordningen som huvudsakligen är utformad för att stärka och förbättra sociallagstiftningen för förare verksamma inom vägtransporter.

I förordningen fastställs fyra huvudsakliga faktorer. Alla nya fordon ska utrustas med digitala färdskrivare, och en ”normal dygnsvila” föreskrivs, som ska innebära en oavbruten viloperiod på minst 11 timmar, som alternativt kan fördelas på två perioder. Dessutom har man enats om en ny definition av ”körtid” samt bestämmelser om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter, som nu anpassas till bestämmelserna i förordningen. Slutligen erkänns att den maximala arbetstiden per vecka, som begränsas till 60 timmar, måste respekteras.

Sammanfattningsvis instämmer jag i att förordningen markant bidrar till större trafiksäkerhet i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Helmuth Markovs betänkanden som parlamentet röstade om idag väcker en rad frågor för länder i EU:s geografiska utkanter, såsom Portugal, Spanien och Grekland.

Jag är medveten om alla ansträngningar som gjorts under hela förhandlingsperioden. Jag måste också säga att frågan borde lösas på ett sådant sätt att den bidrar, inte bara till att öka trafiksäkerheten på Europas motorvägar, utan också till att garantera ekonomisk rättvisa när det gäller utveckling och tillväxt i transportsektorn i medlemsstaterna.

När jag läste de här texterna drog jag slutsatsen att förslagen, trots förhandlarnas ansträngningar, är utarbetade med utgångspunkt från Centraleuropeiska transportoperatörer som tenderar att ha kortare resor.

Som vald representant från Portugal måste jag därför rösta emot dessa åtgärder och påpeka att fullbordandet av den inre marknaden även omfattar att hänsyn tas till de länder där transporterna sker över längre sträckor och borde spegla alla medlemsstaters intressen, utan undantag.

 
  
  

– Betänkande (A6-0006/2006) av Helmuth Markov

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Europaparlamentets ledamöter från portugisiska kommunistpartiet har, tillsammans med de organisationer som representerar motorvägs- och stadstransportarbetarna, länge arbetat för att förbättra yrkesförarnas arbetstagarrättigheter, för att garantera att förarnas arbetstider och viloperioder följer lagen, och att den heliga kon, konkurrensen, i sin exploaterande girighet, inte undergräver dessa rättigheter.

Som facken har påpekat kan den förordning som just antagits visserligen komma att förbättra arbetsförhållandena i vissa länder, men den lever inte upp till de kollektiva arbetsföreskrifter som gäller i Portugal när det handlar om organisering av arbetstid, fastställande av minimikraven för dygns- och veckoviloperioder och kontrollen av dessa.

Bland annat vill man med förordningen behålla två olika begrepp, nämligen ”körtid” och ”annat arbete”, vilket är till nackdel för arbetarna. Dessutom gör de ”nya” idéerna om minskade viloperioder det svårare att kontrollera att minimikraven för viloperioder hålls och troligare att förarnas arbetsdagar och arbetsveckor pressas. Vi hoppas därför att antagandet av förordningen inte kommer att fungera som en (falsk) förevändning för att (otillbörligt) rättfärdiga nya attacker på arbetstagarnas rättigheter.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Förordningen om harmonisering av sociallagstiftning på vägtransportområdet var tänkt att skapa enhetliga regler om arbetsförhållandena inom vägtransportsektorn och om trafiksäkerheten, något som det länge funnits behov av. Det återstår att se om de berörda förarnas sociala ställning verkligen förbättras av överenskommelsen. Det må vara att vi till sist har åstadkommit standardiserade körtider och viloperioder inom vägtransportsektorn, men den slutgiltiga versionen innehåller inte några övergripande hänvisningar till arbetstidsdirektivet, vilket är ett av de inslag som är viktiga för mig.

Jag tycker att det är djupt beklagligt att den förordning som vi har antagit idag inte innehåller något förbud mot att förare får betalt i förhållande till körsträckans längd och lastens kvantitet, någonting som jag ivrigt har förespråkat som ett sätt att förbättra lastbilschaufförernas sociala förhållanden. Fasta lönenivåer skyddar verkligen förarnas försörjning och jag anser att arbetstagarna i vägtransportbranschen är berättigade till det.

Beslutet att åstadkomma enhetliga sociala normer på det europeiska vägtransportområdet är, generellt sett, rätt väg att gå, men när jag tänker på de förbättringar av lastbilschaufförernas förhållanden som jag från början hoppades på, tar det här resultatet verkligen ned oss på jorden. Jag kan därför inte göra annat än att rösta emot båda dokumenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. (DE) Även om det generellt sett är mycket önskvärt att harmonisera de sociala normerna inom den europeiska transportsektorn, måste även chaufförernas sociala förhållanden förbättras. Eftersom det inte har skett den här gången har jag röstat emot båda dokumenten.

Förordningen om harmonisering av sociallagstiftning på vägtransportområdet var tänkt att införa enhetliga regler om arbetsförhållandena inom vägtransportsektorn och om trafiksäkerheten, något som det länge funnits behov av. Det må vara att vi till sist har åstadkommit standardiserade körtider och viloperioder inom vägtransportsektorn, men den slutgiltiga versionen innehåller inte några övergripande hänvisningar till arbetstidsdirektivet, vilket är ett av flera viktiga inslag.

Jag tycker att det är beklagligt att den förordning som vi har antagit idag inte innehåller något förbud mot att förare får betalt i förhållande till körsträckans längd och lastens kvantitet, trots att fasta lönenivåer verkligen skyddar förarnas försörjning och arbetstagarna i vägtransportbranschen naturligtvis är berättigade till det.

 
  
  

– Betänkande (A6-0412/2005) av Jacques Toubon

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI), skriftlig. – (EN) I dag röstade jag mot ett förslag från kommissionen om enhetlighet och övergång till metersystemet i fråga om livsmedelsprodukter, inklusive bröd och mjölk. Följden skulle ha blivit ett stopp för uppmätningen av mjölk i flaskor i pint i Förenade kungariket och en förändring av storleken på vårt standardbröd.

Utöver påtvingandet av meningslös enhetlighet skulle båda förslagen ha påtvingat brittiska bagare och mjölkproducenter enorma kostnader på grund av den nya verktygsutrustning som skulle ha krävts. Jag hade träffat företrädare för brödindustrin i Nordirland och var tveksam till de oacceptabla och kostsamma bördor som det handlade om.

Jag är därför glad över att Europaparlamentet förkastade denna aspekt av Bryssels senaste vansinniga förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek och Cecilia Malmström (ALDE), skriftlig. – För att vi ska få en fungerande europeisk marknad för varor är det viktigt att även konsumentens intressen tas tillvara. Det är däremot inte fallet med de ändringar Europaparlamentets utskott för inre marknadsfrågor lagt till kommissionens lagförslag om fastställande av bestämmelser för färdigpackade varors nominella mängder. Föredragaren har föreslagit regler för förpackningar för bland annat smör, mjölk, pasta och ris. Jag vill att konsumenterna i Europa ska kunna välja bland många produkter och det finns inget egenvärde i att reglera bort dagens svenska mjölkförpackningar om till exempel 300 ml. Konsumenter kan idag avgöra själva vad de önskar inhandla genom att titta på jämförelsepriser. Vi ska lagstifta för att förbättra konkurrensförutsättningar och för att öka konsumentskyddet. Däremot ska vi rensa bort onödiga regler, i enlighet med kommissionens ambition. Jag röstade därför för ett smalare men vassare EU där onödig reglering som medför onödiga kostnader för livsmedelsindustrin inte har att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Generellt sett utgör förslaget till det direktiv som det röstades om idag vid den första behandlingen i plenum en del av arbetet, som stöds av kommissionen, för att förenkla lagstiftningen om den inre marknaden. Syftet med förslaget är att sammanställa den befintliga lagstiftningen i en enda rättsakt och upphäva (eller avreglera) alla nuvarande förpackningsstorlekar.

Vissa sektorer kommer dock att fortsätta att lyda under den nuvarande lagstiftningen som är baserad på fullständig harmonisering. Enligt förslaget skulle obligatoriska mängdserier kunna motiveras inom mycket specifika sektorer, såsom vin, starksprit, pulverkaffe, aerosolbehållare och vitt socker, där det redan har införts ett gemensamt regelverk med krav på harmoniserade förpackningsstorlekar.

Parlamentet har också i detalj angett att direktivet inte kommer att gälla färdigförpackat bröd, bredbara fetter eller te, för vilka nationella regler för nominella kvantiteter kommer att fortsätta gälla. Alla sektorer får tillverka och konsumenter får köpa produkter i alla möjliga olika förpackningsstorlekar.

I betänkandet anses också att vissa andra baslivsmedel, såsom kaffe, smör, salt, ris, pasta och konsumtionsmjölk ska, som ett undantag från liberaliseringen, fortsätta att omfattas av obligatoriska mängdserier.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. – I betänkandet behandlas ett förslag till en avreglering, men samtidigt en harmonisering, av hur stora livsmedelsförpackningar får vara. Å ena sidan kan det, ur inre marknadssynpunkt, vara bra att ha standarder som i slutändan kommer konsumenten till gagn. Å andra sidan innebär betänkandet ett förslag till långtgående detaljreglering på EU-nivå.

Bland de ändringsförslag som röstats igenom i parlamentets utskott, nämns att undersökningar genomförda av kommissionen visar att jämförpriser i allmänhet varken används eller förstås av konsumenterna. Dessa uttalanden omyndigförklarar till viss del medborgarna i medlemsstaterna och åskådliggör därmed en obehaglig inställning till befolkningen.

Jag har idag röstat nej till betänkandet, eftersom det innebär en reglering av ett område som egentligen borde vara upp till varje medlemsstat att besluta om och inte ska ligga på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar kommissionens arbete för att förenkla lagstiftningen. Ett av de största hindren för ekonomisk effektivitet i EU:s medlemsländer är onödig lagstiftning och förvirrande regler – med andra ord, vad som på engelska kallas red tape.

Jag är för förslaget att förenkla och liberalisera, vilket har blivit något urvattnat av den försiktighet som präglar de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram. Liberaliseringen har trappats ned i de fall då det bortom allt tvivel har bevisats att den inte tjänar något användbart syfte eller t.o.m. strider mot konsumenternas intressen. Därför röstade jag för förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Konsekvenserna av vissa av kommissionens förslag beträffande ett antal industrier inom EU, i synnerhet Skottlands whiskyindustri, skulle ha varit negativa, så jag var glad över att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd gjorde ett antal ändringar som jag med glädje stöder. Den inre marknaden har inneburit en enorm fördel för producenter inom EU, och vi i parlamentet måste säkerställa att dessa fördelar förblir märkbara också i fortsättningen.

 
  
  

– Betänkande (A6-0389/2005) av Elmar Brok

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Det finns för tillfället två oroshärdar som kräver vår fulla uppmärksamhet och stor känslighet. De vackra ord som vi nu hör från det nuvarande österrikiska ordförandeskapet kommer inte att få problemen att försvinna.

Först och främst måste vi hantera Hamas seger i det palestinska valet, vilket helt klart måste accepteras som ett uttryck för demokratisk vilja. Hamas är emellertid en rörelse som ännu inte har tagit avstånd från våld, men det palestinska folket behöver mer hjälp från EU än någonsin, inklusive ekonomiskt stöd. Om Hamas bildar regering kommer vi naturligtvis att kräva att man tar avstånd från våld.

När det gäller Iran får man hoppas att det ännu inte är för sent för den diplomatiska lösning som vi gärna vill se och som naturligtvis måste ske i överenskommelse med Ryssland och Kina. Eftersom Iran verkar vara villigt att förhandla med Ryssland om urananrikning är det den första handlingslinjen vi bör prova. Viktigt är också att uttrycka vårt motstånd mot kärnkraftssamarbete mellan USA och Indien som verkar bekräfta Teherans negativa uppfattning om USA som en ”självutnämnd global polis” och som en hycklande sådan.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag kommer att rösta för Brokbetänkandet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi har bevittnat den successiva utvecklingen i Europa av en industriunion, en social union och en ekonomisk och monetär union. Nu är vår union större än Förenta staterna, med 451 miljoner invånare och en ekonomi som är starkare än Förenta staternas. Ändå kan vi ännu inte uppträda enat i världsomspännande sammanhang.

Vad EU saknar är en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som skulle ge oss den enigheten. Brokbetänkandet är ett steg i rätt riktning. Vi kommer att tvista mycket om detaljerna i en sådan politik. Men vi behöver en sådan politik, och vi ska ha en sådan politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. – Återigen har ett betänkande om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, kommit upp på agendan. Det är Junilistans fasta övertygelse att utrikes- och säkerhetspolitiken är frågor som måste ligga på medlemsstatsnivå, inte i EU.

I betänkandet framförs även att EU-parlamentet måste rådfrågas när riktlinjer för GUSP utformas inför varje nytt år. På så vis försöker parlamentet tillskansa sig mer makt, något som Junilistan är emot.

Av ovan nämnda skäl har jag vid dagens omröstning röstat emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. – (EN) Europaparlamentets labourgrupp rekommenderar Brokbetänkandet för det stöd som visas i detta för en stark gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, med betoning på konfliktlösning, kamp mot fattigdom och ett upprätthållande av mänskliga rättigheter. Vi vill tacka föredraganden för det deltagande han uttryckt med anledning av terrorattackerna i London. Men jag vill också föra till protokollet vårt stöd för bestämmelserna för handel och bistånd för norra Cypern, eller snarare lydelsen i ändringsförslag 1, tillsammans med vårt långvariga motstånd mot att försvarsutgifter ska falla inom gemenskapsbudgeten.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande, där det fastställs att parlamentet kräver att rådet ska samråda mer effektivt med parlamentet och att man ska få spela en mer aktiv roll i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. I betänkandet från utskottet för utrikesfrågor fastställs prioriteringar som behövs för att förhindra konflikter och bygga upp ett internationellt samarbete grundat på respekt för mänskliga rättigheter och internationell rätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag i stora drag identifierar mig med det, dels i fråga om vad som är, och bör vara, de huvudsakliga orosmomenten på internationell nivå, dels i fråga om vad EU:s prioriteringar ska vara i detta avseende.

Även om jag inte ansluter mig helt till vissa av de punkter som tas upp i betänkandet, särskilt inte till de institutionella frågorna, anser jag att den generella världssyn som kommer fram här är den rätta. Jag anser också att EU:s internationella roll grundar sig mer på praktiska handlingar och vår förmåga att förstå den allmänna oron än på någon diskussion om teoretiska modeller. När det gäller den externa politiken har verkligheten i regel en kraftigare inverkan än något teoretiskt övervägande.

Till sist gläder det mig att tonen i överenskommelsen mellan de transatlantiska parterna blir mer optimistisk, vilket förefaller mig vara ett viktigt element på vägen mot fred, demokrati och välstånd i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. – (EN) De konservativa kan stödja vissa bestämmelser i detta betänkande, såsom rekommendationerna att inte lyfta vapenembargot mot Kina, att återuppta förhandlingarna mellan israeler och palestinier och att få de afrikanska ländernas regeringar att uppfylla sina åtaganden när det gäller demokrati och rättsstatsprincipen.

Det innefattar dock även många förslag som vi bestämt motsätter oss. Betänkandet syftar i allmänhet till att utöka verksamhetsområdet för GUSP till alla områden inom den nationella utrikespolitiken. I punkt 4 listas fräckt de åtgärder som vidtagits för att ”föregripa tillämpningen av några av bestämmelserna i det nya konstitutionsfördraget” trots det välkomna avvisandet av konstitutionen. I punkt 10 anses felaktigt att ”försvaret är en viktig del av Europeiska unionens säkerhetsstrategi”, medan detta är de nationella regeringarnas befogenhet. Nato, hörnstenen i EU:s försvar sedan mer än ett halvsekel och nyckelorganisationen för internationella krishanteringsoperationer som omfattar militära styrkor, nämns nätt och jämnt i betänkandet, utan infogas missvisande ”inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken” i punkt 12. Vi motsätter oss också föreställningen om ett europeiskt militärt uppdrag i Demokratiska republiken Kongo och en gemensam försvarsbudget.

Vi lade därför ned våra röster i slutomröstningen.

 
  
  

– Betänkande (A6-0404/2005) av Maria Carlshamre

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. – Vi röstade för betänkandet. Vi tolkar begreppet ”minimiinkomst”, som förekommer i punkt 4 f) som innebärandes en garanterad skälig levnadsnivå, då vi är positiva till en garanterad skälig levnadsnivå men emot införandet av statligt relegerade minimilöner.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Den moderata delegationen har idag valt att lägga ned sina röster i en omröstning om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder. Vi har inte kunnat stödja betänkandet p.g.a. att den, i alltför stor utsträckning söker göra nationella kompetensområden till föremål för EU-beslut. Vi är av den fasta övertygelsen att frågor som rör jämställdhet och som handlar om kriminalpolitik ska avgöras av medlemsstaterna och att dessa är bäst ägnade att göra det. Moderaterna har på ett nationellt plan varit pådrivande i många av de åtgärder som tas upp i betänkandet.

Vi anser att staten måste uppfylla sin främsta uppgift, att skydda medborgarna från brottsliga angrep, oavsett offrets och förövarens kön. Betoningen borde ligga på den enskilde våldsförövarens ansvar istället för att utgå från en samhällssyn som reducerar den enskildes ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Parlamentet måste uttrycka sin oro över våld mot kvinnor. Detta är en företeelse som påverkar kvinnor i alla åldrar, på alla utbildningsnivåer och med alla sociala bakgrunder, trots att det finns vissa former av våld som är starkt kopplade till fattigdom och social utslagning.

Vi stöder rekommendationen att medlemsstaterna inför nolltolerans mot alla former av våld mot kvinnor, vilket innebär att man tillämpar effektiva metoder för att förebygga och bestraffa samt vidtar åtgärder som är inriktade på att öka medvetandet om problemet och bekämpningen av det.

Man ska inte glömma att våld mot kvinnor är kopplat till ojämlika maktförhållanden mellan könen, vilket i sig är ytterligare ett skäl till varför denna typ av brott inte har rapporterats och fördömts i tillräcklig utsträckning.

Jag välkomnar antagandet, om än enbart delvis, av några av de förslag som har lagts fram, i synnerhet erkännandet att fattigdom och marginalisering är underliggande orsaker till ökningen av handel med kvinnor och att prostitution inte är liktydigt med ett arbete.

Jag beklagar emellertid att det förslag avslogs som handlade om att skapa nödvändiga resurser för att utveckla ett effektivt program som ska integrera kvinnor som har varit inblandade i prostitution med målet att gradvis minska och till slut eliminera prostitution.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. – Jag delar i mycket föredragandens åsikter i detta ämne. Det är av yttersta vikt att opinionsbildning bedrivs i dessa frågor i medlemsstaterna. Jag har röstat ja till betänkandet eftersom det inte uttalat förordar lagstiftning på EU-nivå. Ett antal rekommendationer läggs fram till både kommissionen och medlemsstaterna för att bekämpa våld mot kvinnor. Jag anser att denna fråga sist och slutligen är en fråga för de nationella parlamenten att vidta eventuella lagstiftningsåtgärder om så behövs.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Andrzej Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Våld mot kvinnor är en traumatisk upplevelse, inte bara för kvinnorna själva, utan också för deras barn, släktingar och till och med för dem som försöker hjälpa offren. Jag har här personlig erfarenhet. Jag körde en gång en kvinna som hade blivit slagen av sin man till sjukhus och sedan till polisstationen. Vid detta tillfälle greps jag av en känsla som kvinnor troligtvis ofta upplever. Det var maktlös vrede. Man känner samma vrede när man hör att polisen har fört tillbaka en berusad man som är dömd för att ha behandlat sin familj illa till hans före detta hustru, och sedan hör polisen rättfärdiga denna handling med att mannens senaste registrerade adress var där hans före detta fru bodde.

För ett par år sedan inträffade en tragedi i min hemstad. En man kom ut från en enhet dit berusade förs för att nyktra till. Dessa enheter räknas inte som fängelser. Mannen klarade av att gå ett par kilometer, mördade sin fru och kastade ut hennes kropp genom fönstret. Jag vill inte att något som detta ska hända igen.

Våld är inte en intern angelägenhet. Det kan aldrig försvaras eller uppfattas i relativ mening. Hela samhället måste inta en fast hållning mot våld. Vi kan inte tillåta att problemet åsidosätts eller att den betydelse det har för samhället underskattas. Vi får inte heller bagatellisera omfattningen av fenomenet.

Jag stöder Maria Carlshamres betänkande eftersom vi är skyldiga att göra allt i vår makt för att eliminera våld mot kvinnor. Nolltoleransprincipen är inte alltid nödvändig, men i detta fall är den verkligen oumbärlig.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger beklagar allt våld mot kvinnor. Vi beklagar verkligen allt våld mot båda könen som begås av båda könen, eller av vem som helst mot vem som helst. Vi anser också att kvinnor måste skyddas från våldsdåd och att de som utför sådana dåd bör bestraffas med lagens fulla kraft.

Vi lade dock ned våra röster om detta betänkande eftersom det är ett tillfälle att ta upp ett allvarligt problem som här går förlorat. Det otyglade språket förringar det viktiga meddelande som man vill försöka förmedla med betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande i vilket det ånyo bekräftas att mäns våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och att förbrytare på detta område bör åtalas med samma kraft som i de fall då våldet är riktat mot män. Det finns en skillnad vad gäller den rättsliga hanteringen av våldsbrott beroende på offrets kön. Det bör inte ha någon betydelse för hanteringen av sådant våld som en straffbar gärning om våldet sker i offentlig eller privat miljö.

Samtidigt som deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor som antogs av FN:s generalförsamling 1993 ses som en betydelsefull milstolpe i erkännandet av problemet med våld mot kvinnor i hemmet betonas i detta betänkande med rätta att man kan göra mer inom EU.

Jag stöder särskilt kraven på en grundläggande analys av problemets omfattning efter studier som genomförts i tre medlemsstater i EU som visar att 40–50 procent av kvinnorna i dessa länder någon gång under sitt liv utsatts för våld av en man. Vi har en skyldighet inom EU enligt rättsstatsprincipen att erkänna och säkerställa kvinnors rätt till liv och fysisk säkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Frågor om kvinnors rättigheter tillhör de problem som följer av det massiva inflöde av andra kulturer som man i årtionden blundande för på grund av misstolkad tolerans. Det framgår tydligt av informationen att inte mindre än var fjärde kvinna inom EU är utsatt för våld från en manlig familjemedlem, att hälften av alla mord begås inom familjen och att könsstympning sker på cirka 500 000 kvinnor. Det är hög tid att vi tar i med hårdhandskarna mot detta problem en gång för alla.

Man kan inte se det som något annat än skandal att det, här i vårt EU, tycks vara möjligt att anta regler om krökningen på gurkor och bananer, men inte att utarbeta övergripande bestämmelser om hur våld mot kvinnor ska straffas. Det är inte mindre patetiskt att statstjänstemän blundar för exempel på polygami eller till och med antar en stödjande inställning till det och på så sätt ytterligare uppmuntrar kränkningen av de mänskliga rättigheterna.

Det är dock berömvärt att ordförandeskapet reagerar mot dessa förhållanden genom att förklara sin avsikt att göra mer för att försvara kvinnors rättigheter, eftersom det inte räcker med att läkare, lärare och polis tillhandahåller ett uns mer information. Det huvudsakliga problemet har att göra med vilka förebilder männen har; i vårt västerländska samhälle är de tävlingsinriktade av naturen, vilket inte är helt idealiskt, men i den muslimska ideologin går man så långt som att exemplifiera hat mot kvinnor. Det är här vi måste börja.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Minst en tredjedel av alla kvinnor kommer vid något tillfälle i livet att falla offer för fysiskt eller sexuellt våld. Denna alarmerande siffra är hämtad från det utmärkta betänkandet som min kollega Maria Carlshamre i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har lagt fram.

Våldet mot kvinnor trappas upp och håller på att bli ett vardagsfenomen, och därför är bara ett bestämt svar på sin plats: Nolltolerans vare sig våldet äger rum inom eller utanför äktenskapet.

EU har dessutom tagit sitt ansvar för att bekämpa denna form av våld som påverkar kvinnor från alla sociala grupper. Inom ramen för Daphne II-programmet har man avsatt 50 miljoner euro 2004–2008 för att skydda de kvinnor ibland oss som framför allt är i riskzonen. Detta är en symbolisk summa, för vi vet att om en politik för förebyggande och stöd till offren ska vara effektiv måste den genomföras på nationell nivå.

Det är därför oroväckande att få reda på att 5–10 miljoner barn varje år ser och hör omänskliga handlingar av detta slag begås.

Det är därför mycket viktigt att de 25 nationella straffrätterna från och med nu betraktar barnen som offer på samma sätt som mödrarna.

Vårt samhälle har undervärderat allvaret i våldshandlingar mot kvinnor alldeles för länge. Vi måste sätta stopp för denna feghet.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. – (EN) Skälen till att jag stöder detta betänkande är många och välgrundade. De flesta människor i samhället anser att våld mot kvinnor är förhatligt, men vi vet att det förekommer.

Våld mellan människor som känner varandra, som till exempel partner, måste tas på största allvar av myndigheterna. Jag stöder de åtgärder som föreslås för underlättande av förändringar, i synnerhet på området för människohandel och våld inom hemmet.

 
  
  

– Betänkande (A6-0401/2005) av Edite Estrela

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av min kollega Edite Estrela om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen. Det gläder mig att det ska ha antagits i stort sett enhälligt av Europaparlamentet.

Jämställdhet är en del av Frankrikes stora republikanska principer, och jag argumenterar för att den ska respekteras på EU-nivå i enlighet med till exempel Romfördraget om inrättandet av Europeiska gemenskapen och med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. All bristande jämställdhet som grundar sig på en persons kön har sitt upphov i orättvisa, socialt våld och oförmåga att förstå bland våra medborgare. Europeiska unionen har en skyldighet att garantera likabehandling av människor, vilket är en källa till harmoni, fred och framsteg. På så sätt föregår EU med gott exempel inför hela världen till förmån för de mänskliga värden som vi kämpar för och som tillsammans utgör en av pelarna i den europeiska integrationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Den moderata delegationen har idag valt att lägga ned sina röster i en om röstning om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU. Vi moderater vill bekämpa den ofrihet som ojämställdhet och fördomar innebär. Det är emellertid inte EU:s uppgift att definiera vilka åtgärder som bör tas i medlemsstaterna eller av andra aktörer i samhället. Vi kan därför inte stödja betänkandet då det görs mångtaliga förslag som går in på medlemsstaternas kompetensområden, exempelvis gällande tillhandahållandet av barnomsorg, där medlemsstaternas kulturella särdrag och traditioner är så vitt skilda från varandra.

Dessutom går betänkandet in på områden som inte ens medlemsstaterna skall reglera, exempelvis huruvida politiska partier ser på strategier för att få in fler kvinnor i sin partistruktur. Däremot finns det andra viktiga aspekter som tas upp i betänkandet, exempelvis behovet av att samla in jämförbar statistik vad gäller löner för män respektive kvinnor och bekämpning av diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för betänkandet därför att vi stöder dess innehåll. Vi är emellertid medvetna om att detta bara är ytterligare ett löfte från parlamentet som strider mot den politik som redan har genomförts, och som i vissa fall undergräver jämställdheten och förvärrar diskrimineringen, till exempel på arbetsmarknaden.

Vi välkomnar att ett förslag har antagits genom vilket kommissionen uppmanas att underrätta parlamentet om framstegen i de olika medlemsstaterna när det gäller genomförandet av handlingsplanen från Pekingkonferensen, inte minst inom området för sexuell och reproduktiv hälsa, och att lämna ut statistik om varje enskild medlemsstat.

Vi hoppas också att Europeiska jämställdhetsinstitutet kommer att få nödvändiga resurser för att positivt bidra till att främja lika rättigheter och att se till att kvinnor behandlas med den värdighet som de förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar det initiativbetänkande som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män utarbetat om Lissabonstrategins framtid vad gäller könsperspektivet. Jag instämmer i att åtgärder måste vidtas för sysselsättning för kvinnor och för en minskning av de ojämlikheter som fortsatt råder mellan kvinnor och män.

I betänkandet betonas de klyftor som fortfarande existerar på grundläggande områden såsom sysselsättning, lön och livslångt lärande. I betänkandet utvärderas också olika sätt att kombinera arbetsliv, familjeliv och privatliv framgångsrikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Att hantera jämställdhet mellan män och kvinnor innebär framför allt att vara medveten om hur långt vi har kommit under ett århundrade och sedan den första kampen för kvinnans frigörelse, men det innebär också att komma ihåg hur mycket det återstår att göra, om jämställdhet mellan könen ska bli en del av vardagslivet.

Därför välkomnar jag att vi under förmiddagen har antagit Edite Estrelas betänkande. I detta betänkande framhävs olika former av diskriminering som kvinnor utsätts för och som det därför är en utmaning att angripa. Jag vill nämna två av dem: ett lönegap på 16 procent och en stagnerande sysselsättningsnivå för kvinnor mellan 15 och 24 år, trots att kvinnorna i denna åldersgrupp har högre utbildning.

Att avlägsna hindren för kvinnor som står i begrepp att gå ut på arbetsmarknaden innebär att man skapar ett tillräckligt antal offentliga och privata inrättningar för barn, åtminstone tills de kommer upp i skolåldern. Det innebär också att i praktiken tillämpa lika rättigheter för föräldrar. För att säkerställa alla dessa förbättringar i människors vardag måste EU kämpa för att uppfylla de högsta normerna och sträva efter att nå samma nivå som de skandinaviska länderna, när det gäller åtgärder för att skapa jämställdhet mellan könen.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Τoussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Greklands kommunistiska parti röstade mot betänkandet, därför att arbetarklassens sociala problem utnyttjas för att påskynda och utvidga kapitalistiska omstruktureringar som berör båda könen.

För att bekämpa arbetslösheten bland kvinnor föreslår man att utvidga ”de flexibla anställningsformerna”. På grund av bristen på statliga välfärdsstrukturer föreslår man att flytta över bördan till familjen, men på ett jämlikt sätt. Med andra ord föreslår man att även männen ska gå över till deltidsanställning för att ersätta bristen på statlig vård när det gäller barnen och vården av gamla och handikappade, vilket innebär att arbetarklassfamiljerna till slut inte klarar av sina grundläggande behov.

Det så kallade avskaffandet av sexuell diskriminering på arbetsplatsen har använts som täckmantel för att undanhålla kvinnorna de rättigheter som hänger samman med kvinnornas specifika behov på grund av deras barnalstrande funktion.

Vi anser att talet om att ändra maktfördelningen mellan kvinnor och män är vilseledande. Politik avgörs inte genom kön. Penningaristokratins makt kommer inte att ändras om det finns fler kvinnor i de institutioner som tjänar den.

Kvinnornas problem är rotade i det kapitalistiska system som utnyttjar kvinnor och män genom att använda kön och ålder för att sprida den kapitalistiska politiken till båda könen.

Grunden för jämlikhet kan bara läggas inom ramen för gräsrotsmakten, där gräsrötternas tillgångar skapas genom produktion och de varor som produceras.

 
  
  

Betänkande av Markus Ferber (A6-0390/2005)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE).(PT) När det gäller omröstningen om postdirektivet anser jag att det är mycket viktigt att nämna behovet att behålla en säkerställd samhällsomfattande tjänst. Vid slutförandet av den inre marknaden för posttjänster måste man inte bara beakta sektorns ekonomiska betydelse utan också dess oersättliga territoriella och sociala dimension.

De lokala tjänster som tillhandahålls av posten i varje medlemsstat spelar en viktig social roll, som vi inte får avstå ifrån. Vi måste därför ägna speciell uppmärksamhet åt den territoriella och sociala dimensionen av allmänna postnät, när vi uppmanas att fatta beslut om reformer inom postsektorn, med tanke på den långtgående verkan som dessa beslut kan få, när posttjänsterna öppnas helt för konkurrens. Jag anser därför att det är viktigt att den planerade analysen av om bestämmelserna i postdirektivet är tillräckligt tydliga när det gäller kravet att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst och av om en lämplig ram har fastställts för medlemsstaterna.

Vi får inte äventyra direktivets huvudmål, som är att säkerställa territoriella och sociala posttjänster på lägsta gemenskapsnivå till en viss kvalitet och till överkomliga priser.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Avregleringen av posttjänsterna är en del av den så kallade Lissabonstrategin och syftar till att öppna sektorn för det privata kapitalet. Det yttersta målet är att privatisera den offentliga sektorn och börja med de mest lönsamma delarna, ”tydligen” även i fortsättningen med stöd av offentlig finansiering (den modell som tillämpas för sjukhusförvaltning är ett exempel på detta).

Genom den kamp som har förts av arbetstagarna inom sektorn och av människorna – jag tänker i synnerhet på de många demonstrationerna mot stängningen av postkontor och för att säkerställa utdelningen av post – har man lyckats försena och i vissa fall till och med blockera denna process, när det gäller dess mest skadliga aspekter.

Syftet med detta betänkande av parlamentet är att utvärdera den verkan avregleringen hittills har haft i EU:s medlemsstater, innan kommissionen tar nya initiativ i syfte att gå vidare.

I betänkandet saknas kritik mot den aktuella avregleringsprocessen och inte heller påvisar man dess skadliga konsekvenser, till exempel stängningen av utlämningsställen, nedskärningarna av den dagliga utdelningen av post till hemmen och de minskade sysselsättningsnivåerna. I själva verket påstår man det motsatta. I betänkandet ifrågasätts inte heller avregleringen av postsektorn 2009. I stället främjas öppnandet av sektorn och fördelarna med konkurrens i detta avseende.

Därför har vi röstat mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. – (DE) År 1997 inleddes processen för avreglering av den europeiska postmarknaden. Avsikten var att skapa en öppen marknad som var tillgänglig för varje tjänsteleverantör i de nuvarande 25 medlemsstaterna.

De nationella posttjänsterna bemötte trycket från denna avregleringsprocess genom att börja förändra sina strukturer och genom att inta nya positioner.

Trots alla dessa framsteg måste genomförandet av direktivet på nationell nivå följas noga. Det är till exempel oacceptabelt att den österrikiska postlagstiftningen vidtar oproportionerligt kraftfulla sanktioner mot dem som underlåter att sätta upp nya brevlådor på sina hus. Det är ingenting som EU:s postdirektiv från 2002 bär skulden för, eftersom inga sådana sanktioner har föreskrivits på nationell nivå. Om direktiv genomförs på detta sätt uppmuntras allmänheten ytterligare i sin skeptiska hållning mot EU och i sin uppfattning att ansvaret för denna situation ligger i Bryssel och ingen annanstans.

Jag uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av postdirektivet, speciellt i syfte att se till att de påföljder som planeras på nationell nivå inte är oproportionerliga och att de inte äventyrar postmarknadens sätt att fungera. Detta bör vara en granskning som prioriteras under den kommande prospektiva undersökningen.

Eftersom detta initiativbetänkande innehåller samma krav som jag ställer, välkomnar jag det.

 
  
  

Resolutionsförslag: Situationen i Mellanöstern (RC-B6-0086/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Situationen är ytterst komplicerad, men valresultatet bör inte användas för att undergräva det palestinska folkets omistliga rätt till frihet, till en oberoende suverän stat med östra Jerusalem som huvudstad och att göra motstånd mot ockupationen. Inte heller bör det användas för att äventyra det ekonomiska stödet till den palestinska myndigheten, som tillgodoser det palestinska folkets mest grundläggande behov, eller för att underblåsa Förenta staternas ökande militära inblandning i hela Mellanöstern. Det är lika nödvändigt som någonsin att visa solidaritet med det palestinska folkets heroiska kamp och med den palestinska nationella rörelsen.

Till sist vill jag uttrycka min besvikelse över att majoriteten i parlamentet förkastade de ändringsförslag som hade lagts fram av vår grupp där Israel uppmanades att stå fast vid FN:s resolutioner och Internationella domstolens rekommendationer och genom vilka vi försökte föra följande prioriteringar högst upp på vår lista: behovet att få slut på den återvändsgränd som fredsprocessen har hamnat i, den militära ockupationen, bosättningarna, muren, morden, frihetsberövandena, vägran att frige fångar, det våld som det palestinska folket utsätts för och den dramatiska försämringen av deras levnadsvillkor.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om situationen i Palestina. Samtidigt som vi gör rätt i att uppmana Hamas att erkänna Israel och upphöra med terrordåd bör vi inte ifrågasätta resultatet av ett rättvist och fritt demokratiskt val. EU måste fortsätta att bistå det palestinska folket och att engagera sig som medlem i kvartetten som verkar för ”färdplanen för fred”.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) När demokratin alstrar ett oönskat resultat frestas man att fördöma tanken på ett sådant resultat. Detta är begripligt, men av föga värde. Vad demokratin måste sträva efter är att handla effektivt för att förhindra att människor ansluter sig till sådana rörelser.

Det är långt ifrån säkert att det råder demokrati i Palestina, trots de allmänna val som har ägt rum. Detta är vad vi bör känna oro över. Demokratin och rättsstatsprincipen, som bland annat innefattar fredlig samexistens med andra länder, att inte vilja förgöra sina grannar och naturligtvis att eliminera terrorismen, måste vara hörnstenar i vår politik när det gäller denna del av världen.

Oberoende av det som kännetecknar den rörelse som har vunnit det palestinska valet är det nu viktigt att kräva att den palestinska myndighetens folkvalda regering respekterar internationella avtal och upprätthåller de principer som krävs för den fredliga samexistensen mellan de båda länderna. Utan dem kommer det att bli omöjligt att hjälpa palestinierna. Trots att resultatet återspeglar folkets vilja är de potentiella följderna mycket allvarliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Valet av Hamas var det palestinska folkets demokratiska beslut, och fastän jag hyser stora betänkligheter mot den politik som denna organisation för råder det inget tvivel om att de utgör en legitim regering. Det stöd som EU ger fredsprocessen kan, och måste, vara avhängigt av fortsatta steg mot fred. Att sätta stopp för stödet nu skulle innebära en risk för att stöta bort en organisation som EU fortsatt måste ha förbindelse med. Jag tror att om man från EU:s sida fortsätter att tillämpa påtryckningar kommer det att bidra till en långsiktig lösning. Vi kan inte dra oss ur nu på grund av att vi ogillar enskilda partner som vi är skyldiga att samarbeta med.

 
  
  

- Resolutionsförslag: Kuba (RC-B6-0075/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI), skriftlig. – (EN) I dag röstade jag för den gemensamma resolutionen om Kuba, fastän jag hade föredragit ett uttryckligt beklagande av att man övergav sanktionerna 2005.

Det är inte förvånande att Kuba, som ett samhälle grundat på det marxistiska överväldets imperativ, är en bastion för förtryck, där meningsskiljaktigheter krossas och frihet förvägras.

Att Sinn Fein/IRA fortfarande har representation i Kuba ger på ett talande sätt inblick i den totalitära och marxistiska verklighet som lurar bakom den demokratiska fasaden. Detta visades allra tydligast då denne representant, Niall Connolly, organiserade den ökända utbildningen av gerillasoldater för FARC under ledning av honom själv och andra i Colombia 2001.

Att EU övergav sanktionerna 2005 var ett fullkomligt misslyckande. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har ökat, inte minskat. Som alltid när det gäller marxistiska extremister, vare sig det rör sig om Castro eller Sinn Fein, tar de helt enkelt för sig av förmånerna och fortsätter som tidigare. Jag anser att vi borde ha lärt oss läxan vid det här laget, och att vi bör vässa vårt motstånd igen mot denna avskyvärda regim.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. – (NL) Kuba har stora brister när det gäller de grundläggande friheterna, vilket framgår både av den muntliga frågan och av den aktuella resolutionen, som i övrigt är tillfredsställande.

Det är särskilt en fråga som jag skulle vilja belysa, nämligen huskyrkornas ställning. Den nya lagstiftningen, som ingår i direktiv 43 och resolution 46, innehåller kravet att alla verksamma hussamfund ska registreras hos myndigheterna. Det händer ofta att ansökningar om registrering leder till ytterst komplicerade förhandlingar med myndigheterna. De inbegriper detaljerade upplysningar om medlemmarna i samfundet och deras pastorer. Den nya lagstiftningen har redan inneburit att flera huskyrkor har stängts.

De kubanska myndigheterna ändrade 1992 konstitutionen, vilket resulterade i att landet ändrades från att vara en ateistisk stat till att bli sekulär. Detta var ett första steg i rätt riktning. Den nya lagstiftningen verkar emellertid återspegla en trend mot nya restriktioner. Trots att medborgarnas rätt till religionsfrihet erkänns enligt den kubanska konstitutionen införs i praktiken allt fler restriktioner. Varför granskas, kontrolleras och till och med infiltreras de kristna kyrkorna, inklusive dem som är registrerade, så strängt. Detta innebär knappast att det finns verklig religionsfrihet på Kuba.

Jag vill be rådet och kommissionen att ta upp dessa frågor i samtal med de kubanska myndigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag röstade mot resolutionen, därför att jag har invändningar mot innehållet, där ingen hänsyn tas till de omständigheter som Kuba har tvingats leva under i många år, närmare bestämt Förenta staternas embargo och alla angrepp som Kuba har utstått.

I resolutionen nämns ingenting om den amerikanska Guantánamobasen, där Bushadministrationen förvarar fångar utan rättegång och bryter mot de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionen.

Det står heller ingenting om de fem kubanska medborgare som fortfarande är fängslade i Förenta staterna. Vissa av dem får inte ta emot besök av anhöriga, trots att domstolen i Atlanta har upphävt beslutet som ledde till att de arresterades.

Denna ståndpunkt, som omfattas av majoriteten i parlamentet, vittnar i hög grad om dubbelmoral och följer Förenta staternas linje, som utmärks av ständigt förtryck mot människor och regeringar som inte följer deras riktlinjer och vägrar underkasta sig.

Det är också nedslående att det inte står ett ord om Kubas viktiga bidrag till den sociala utvecklingen av människorna i Latinamerika och Afrika. Ungdomar från dessa områden reser till Kuba för att undervisas och utbildas, och Kuba skickar tusentals läkare och andra yrkesutövare till andra länder.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag kommer motvilligt att rösta för denna resolution. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Kuba är långt ifrån perfekt, och i vissa situationer har de kubanska myndigheterna varit sina egna värsta fiender, t.ex. i sin vägran nyligen att tillåta företrädare för Damas de Blanco resa till Strasbourg för att ta emot sin del av Sacharovpriset. Men enligt min uppfattning råder det inte en sådan fruktan i Havanna som jag har bevittnat i Kashmir och, tills nyligen, Aceh.

Det är en fråga om proportionalitet. Det stämmer att Kuba bryter mot de mänskliga rättigheterna, men inte i samma utsträckning som Colombia med sina dödsskvadroner eller Haiti, där de kriminella gängens anarki och polisernas våld har lett till mer än 1 000 dödsfall. Förhoppningsvis kan det val som äger rum där nästa vecka bli början till slutet på detta. Var finns parlamentets ständiga oro i fråga om dessa och andra mänskliga rättigheter när det gäller områden utanför Kuba? Var finns oron för det ”ockuperade” Kuba i Guantánamo Bay, där situationen enligt rapporter är mycket värre än i Kubas värsta fängelser?

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. – Jag anser självfallet att Kuba borde vara en parlamentarisk demokrati. Däremot anser jag att utrikespolitik är en nationell angelägenhet och att multilaterala kanaler, som FN, är det enda acceptabla alternativet till att påverka länder som inte ligger i EU:s närområde.

Jag har av ovan anförda skäl röstat nej till resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Tvåhundra ord räcker inte för att gottgöra ytterligare en åtgärd som ingår i EU:s isolerings- och diskrimineringspolitik mot Kuba, och som underblåser Förenta staternas krav.

Vi får inte glömma att det var samma EU som i sin gemensamma ståndpunkt 1996 krävde att Kuba skulle ändra sitt politiska system och därigenom lade sig i en fråga som uteslutande är det kubanska folkets ansvar.

Genom ett cyniskt utspel kritiserade parlamentet Förenta staternas embargo mot Kuba men krävde också att de sanktioner som EU hade vidtagit mot Kuba skulle fortsätta. Dessutom finns inte ett ord av solidaritet med de fem kubanska patrioter som är fängslade i Förenta staterna för att de har försvarat sitt land mot terrorismen.

Trots att det smärtar majoriteten av parlamentet kan miljontals män och kvinnor tack vare Kuba hoppas och tro på ett anständigt liv. Det är ett land som 2005, trots embargot, uppnådde den högsta ekonomiska tillväxten under de senaste 45 åren, ett land som är berett att ta på sig ordförandeskapet för Non-Aligned Movement (Den alliansfria rörelsen) och att vara värdland för dess toppmöte 2006, ett land som skickar ut tusentals läkare, lärare och idrottstränare till andra länder, och inte arméer för att ockupera, exploatera och förtrycka.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Kuba är ett bevis på att det fortfarande finns en känsla för rättvisa i västvärlden. Mellan den absurda realismen hos vissa och den skamlösa pragmatismen hos andra har det funnits de som verkar fast beslutna att glömma att det på Kuba inte finns någon demokrati, inga mänskliga rättigheter, ingen frihet, ingenting av det som vi anser vara viktiga byggstenar i våra samhällen. Varken någon outgrundlig romantik eller pragmatism kan rättfärdiga en ändring av den viktiga ståndpunkt som innebär att vi konsekvent fördömer Kuba och kräver demokratisering av landet. Utan detta blir det omöjligt att upprätthålla nära band med denna tyranniska regering.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag har röstat för det gemensamma resolutionsförslaget om Kuba, men det finns ett antal betydelsefulla fakta som saknas i den politiska kontexten.

Det huvudsakliga problemet när det gäller situationen i Kuba orsakas av den USA-ledda blockaden och Förenta staternas aggressiva hot mot Kuba.

Det mest betydelsefulla steget för att skapa en atmosfär med bättre möjligheter för sann demokrati i Kuba skulle vara ett stopp av blockaden och av Förenta staternas aggressiva hot.

Men Förenta staternas aggressiva politik är inte den enda orsaken till de allvarliga restriktionerna för yttrandefrihet och demokrati i Kuba. Den kubanska regeringen bär också ett eget ansvar för detta.

Ett exempel på detta är beslutet att inte låta vinnarna av Sacharovpriset, Damas de Blanco, lämna landet för att motta priset i Strasbourg.

Jag har röstat för resolutionen, men jag protesterar mot den kubanska regeringens reseförbud för Damas de Blanco.

 
  
MPphoto
 
 

  Jonas Sjöstedt (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag har röstat för resolutionsförslaget om Kuba, även om det saknas ett antal betydelsefulla fakta i den politiska kontexten.

Det huvudsakliga problemet när det gäller situationen i Kuba orsakas av den USA-ledda blockaden och Förenta staternas aggressiva hot mot Kuba.

Det mest betydelsefulla steget för att skapa en atmosfär med bättre möjligheter för att skapa sann demokrati i Kuba skulle vara ett stopp av blockaden och av Förenta staternas aggressiva hot.

Men Förenta staternas aggressiva politik är inte den enda orsaken till de allvarliga restriktionerna för yttrandefrihet och demokrati i Kuba. Den kubanska regeringen bär också ett eget ansvar för detta.

Ett exempel på detta är beslutet att inte låta vinnarna av Sacharovpriset, Damas de Blanco, lämna landet för att motta priset i Strasbourg.

Jag röstar för resolutionen, trots dess brister, eftersom jag vill protestera mot den kubanska regeringens reseförbud för Damas de Blanco.

 
  
MPphoto
 
 

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL), skriftlig. – (DE) Jag röstade mot denna resolution om Kuba. Den är ensidig och gör inte på något sätt rättvisa åt komplexiteten i landets dagliga liv. Ett fördömande av Kuba innebär

– att vi bortser från landets ansträngningar att utvecklas på ett annorlunda sätt, vilket sker trots hårt motstånd från många håll,

– att vi struntar i Kubas enastående prestation att vidta åtgärder för sitt folks välfärd, vilket Kuba fortsätter att göra trots Förenta staternas embargo och allvarliga ekonomiska problem,

– att vi förnekar att den fortsatta existensen av det kubanska systemet erbjuder en strimma av hopp till dem i den så kallade tredjevärlden som befinner sig på förlorarnas sida i en globaliserad värld, där marknader och vinster betyder mer än något annat.

Denna resolution innehåller en förenklad syn på de mänskliga rättigheterna, och sättet att använda dem röjer en oacceptabel dubbelmoral. Denna resolution syftar inte till att försvara de mänskliga rättigheterna utan är snarare ett fördömande av det kubanska systemet som bidrar till dess undergång. Jag ansluter mig inte till den.

 
  
  

- Resolutionsförslag: EU/ Budgetförvaltning (RC-B6-0074/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Genomförandet av gemenskapsbudgeten, det vill säga att se till att de politiska besluten verkligen genomförs, är en mycket viktig fråga.

Tyvärr blir budgetprocessen allt mindre öppen och mer spridd, vilket gör det svårt att kontrollera fondernas slutgiltiga destination.

De budgetbesparingar som åläggs EU genom stabilitets- och tillväxttakten och av de stora bidragsländerna har inneburit att många prioriterade områden, efter antagandet av den årliga gemenskapsbudgeten, är underfinansierade, vilket har lett till en omfördelningspolitik som skär rakt igenom budgetrubrikerna och otaliga ändringsbudgetar. Med andra ord uppmuntras vi att inte dela ut anslagen inom vissa områden för att finansiera andra, oberoende av den budget som har antagits.

Politiska åtgärder och instrument som stabilitets- och tillväxtpakten är också faktorer när det gäller att inte genomföra besluten. I detta avseende kan kommissionen och rådet inte frånta sig sitt ansvar, med tanke på den ständiga minskningen av betalningsbemyndigandena.

Det nationella genomförandet måste gå hand i hand med definitionen av de nationella prioriteringarna på ort och ställe, i synnerhet när det gäller strukturfonderna. Oavsett de instrument som just har föreslagits anser vi inte att förhandlingarna om den nya budgetplanen bör vara beroende av att förslagen antas.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
  

- Resolutionsförslag: Fiskeresurser (RC-B6-0076/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det resolutionsförslag som vi just har röstat om belyser behovet av nya förvaltningsåtgärder för Medelhavsområdet. Vi måste alltid värna om att principen om hållbarhet för fiskeresurserna säkerställs för att se till att fisket är bärkraftigt, att flottorna kan fortsätta sin verksamhet, att sysselsättningen kan bibehållas och att fiskesamhällen kan utvecklas.

Vi anser därför att rådet måste anta den förvaltningsförordning som parlamentet nu har yttrat sig om.

Med tanke på att den nuvarande situationen kan resultera i diskriminering bland fiskare som är verksamma i andra vatten anser vi emellertid att en effektiv decentralisering måste införas och att huvudintressenterna, det vill säga fiskarna och deras organisationer, måste göras delaktiga i förvaltningsbesluten, eftersom de praktiska åtgärderna måste återspegla de specifika förhållandena inom varje fiskeområde eller region.

Vi anser också att förvaltningsförordningen bör åtföljas av nödvändiga åtgärder för att kompensera den sociala och ekonomiska effekten av själva förordningen i form av finansiellt stöd från gemenskapen. Alla åtgärder måste baseras på vetenskaplig forskning om fiske.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I många fall gör en europeisk union bestående av 25 stater inte någon nytta, och konceptet ”en modell passar alla” fungerar inte längre – om det någonsin har gjort det. Det finns inget som motiverar att jag, som skotsk ledamot av parlamentet, ska ha något att säga till om vad gäller Medelhavsregionen, och jag har följaktligen lagt ned min röst. EU måste hitta nya sätt att arbeta på för att säkerställa legitimiteten hos våra förslag. Att fortsätta idén om att alla är lika engagerade i allt skulle vara ohållbart och dessutom misskreditera EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Röstförklaringarna är avslutade.

 

10. Rättelser till avgivna röster: se protokollet

11. Beslut om vissa dokument: se protokollet

12. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

13. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

14. Avbrytande av sessionen
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 11.45.)

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy