Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 februari 2006 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

Betänkande (A6-0008/2006) av Daul

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Texten till rådets förordning (EG) nr 1786/2003 innehåller flera fel som borde korrigeras omedelbart.

Till följd av en ändring av den kombinerade nomenklaturen ska KN-numren 1214 90 91 och 1214 90 99 ersättas med KN-numret 1214 90 90. Den garanterade maximala kvantiteten för torkat foder på 4 855 900 ton bör ersättas med 4 960 723 ton, vilket motsvarar summan av nuvarande nationella kvantiteter. Metoden för att beräkna minskningen av stödet om denna kvantitet överskrids bör dessutom omformuleras.

Kommissionens förslag svarar mot behovet av att korrigera rådets förordning nr 1786/2003.

Den föreslagna ändringen är på sin plats, och det positiva yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling bör stödjas av parlamentet.

Betänkande (A6-0018/2006) av Fraga Estévez

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Partnerskapsavtalet mellan EG och Salomonöarna bygger på det mandat som kommissionen beviljades av rådet i juni 2001 för att förhandla om bilaterala tonfiskavtal med AVS-länder i den centrala delen av västra Stilla havet, i syfte att upprätta ett nätverk av tonfiskavtal för den gemenskapsflotta som är verksam i Stillahavsområdet.

Jag stöder helhjärtat föredragandens ståndpunkt i det här dokumentet, men vill betona vikten av ändringsförslag 5, där det med anledning av det första mötet i den gemensamma kommittén fastställs att kommissionen ska upplysa myndigheterna på Salomonöarna om att företrädare för redarna kommer att delta vid den gemensamma kommitténs kommande möten.

Jag stöder därför antagandet av detta betänkande.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I detta betänkande exporteras i huvudsak EU:s katastrofala gemensamma fiskeripolitik till Salomonöarna, och man har inte mycket att föreslå dem. Därför har jag röstat emot, och jag beklagar att parlamentet har valt att stödja betänkandet. Den gemensamma fiskeripolitiken är en ren katastrof som borde avskaffas, inte förevigas och exporteras till tredjeländer.

Betänkande (A6-0394/2005) av Cashman

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Betänkandet tar upp en fråga som innebär att värdet av den inre marknaden måste avvägas mot nationellt självbestämmande. Ett mål pågår i EG-domstolen (mål C-156/04) i denna stund. Vi tror inte att ärendet på något sätt förs framåt i behandling genom ett uttalande här och nu av Europaparlamentet.

Vi har därför valt att rösta nej till detta betänkande, men vi vill betona att vi inte tar ställning i sak i den pågående diskussionen. EG-domstolen får först ta ställning och avge ett domslut. Därefter får de grekiska myndigheterna och det nationella parlamentet diskutera hur de skall handlägga EG-domstolens beslut.

Betänkande (A6-0026/2006) av Őry

  Roselyne Bachelot-Narquin (PPE-DE). – (FR) Herr talman! När det gäller betänkandet av min kollega Csaba Őry är jag splittrad mellan tre känslor: tillfredsställelse, beklagan och en önskan.

Min tillfredsställelse gäller slutförandet av de ansträngningar som inleddes 1994 för en gemensam strategi för de risker som arbetstagare utsätts för. Inställningen i våra samhällen till livshotande risker utgör en central del i den europeiska sociala modell som skiljer sig från många andra.

Min beklagan gäller att Europeiska kommissionen, under påtryckningar från rådet, inte var villig att förhandla med parlamentet när det gäller den förnuftigaste lösningen, dvs. att åberopa subsidiaritetsprincipen. Det skulle skingra vår oro för att länderna skulle tvingas att införliva reglerna om solstrålning eftersom det hänvisas till dem i ramdirektivet. Rådet rynkar på näsan åt subsidiaritetsprincipen i hemligt samförstånd med kommissionen – det är verkligen motsägelsefullt!

Min önskan är att vi i framtiden kan hantera frågan om optisk strålning på ett smidigt sätt, utan meningslös lagstiftning eller byråkrati. Europeiska arbetsmiljöbyrån, med säte i Bilbao, skulle till exempel kunna inleda en större informationskampanj som riktar sig mot arbetstagare i EU för att varna dem för riskerna med solexponering.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi lade ned våra röster eftersom kommissionen och rådet gav efter för påtryckningar från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och liberalerna och uteslöt solstrålning från räckvidden för detta direktiv.

Den här ståndpunkten är ännu mer skrämmande med tanke på att det är välkänt att optisk strålning faller under kategorin för elektromagnetisk strålning, som främst omfattar direkt ljus, infrarött och ultraviolett ljus och laserstrålning. Solstrålning består av ultravioletta och infraröda strålar, och direkt ljus. Effekten av sådan strålning på människans hälsa är känd för att förändra immunsystemet och orsaka hudsjukdomar, ögonsjukdomar, cancer och psykologiska besvär.

Livskvaliteten för flera miljoner människor i EU som arbetar inom jordbruk, fiskeindustrin och byggnadsbranschen, på saltverk utomhus, i stenbrott och gruvor, liksom inom fritidsaktiviteter, påverkas negativt av exponering för solstrålning i sitt arbete.

Samtidigt som vi inte röstade mot detta direktiv, som innehåller en rad väsentliga förbättringar avseende artificiell strålning, är dess syfte följaktligen begränsat på grund av att solstrålning har utelämnats i det.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för resultatet av denna förlikning. Det är bara att välkomna att direktivets rubrik och räckvidd har ändrats från enbart artificiella källor till att täcka optisk strålning. Jag hoppas att kommissionen lär av detta, efter att ursprungligen ha förlöjligat EU genom att föreslå ett förbud mot solsken – och på så sätt skänka en PR-gåva till euroskeptiker och deras alltid så stödjande medier.

Detta onödiga spektakel hade kunnat undvikas, men jag välkomnar detta senkomna godkännande av Europaparlamentets beslut som fattats med sunt förnuft.

Nu får vi ett direktiv som med rätta syftar till att skydda arbetstagare som arbetar med lasrar och elektrisk svetsutrustning, samt personalen inom stål- och glasindustrin och inom solarieverksamhet. De godkända riktlinjerna är utformade för att hindra akuta och långsiktiga effekter på ögon och hud som kan förekomma i samband med höga exponeringsnivåer.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande om skyddet av arbetstagare mot exponeringsrisker som har samband med optiska och artificiella strålningskällor. Jag anser det vara förståndigt av parlamentet att fastställa gränsvärden för exponering, eftersom detta ger arbetstagare ett skydd mot artificiella källor, såsom laser, katodrör och svetsinstrument.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade naturligtvis för direktivet som syftar till att skydda arbetstagare från de risker som uppstår genom exponering för optisk strålning. Denna text är en fortsättning på tre tidigare direktiv som också hade som mål att skydda arbetstagare från riskerna med olika slags ”fysikaliska agenser” såsom exponering för buller, mekaniska vibrationer och elektromagnetiska fält.

Detta direktiv handlar huvudsakligen om strålning från källor som laser och infraröda lampor. Direktivet handlar särskilt om att anpassa arbetsmetoderna för att minska riskerna för strålning och tiden och nivån på exponeringen. Europeiska kommissionen uppmanas också att utarbeta en handbok för arbetsgivare, i synnerhet för små och medelstora företag. Denna sistnämnda åtgärd är värd att betona, eftersom jag känner att EU behöver göra mer för att hjälpa små och medelstora företag, som verkligen går i bräschen för förnyelse och skapande av arbetstillfällen i EU-25.

Genom denna tillämpliga lagstiftning kombineras flexibilitet för arbetsgivare och säkerhet för arbetstagare. Den är därmed ett konkret exempel på att Europeiska unionen, i motsats till den uppfattning som spritts av specialister och icke-specialister bland de nya euroskeptikerna, tar hand om såväl arbetstagare med fast lön som de som inte har det, i Öst- och Västeuropa, och ofta förespråkar standardisering av den sociala lagstiftningen på högsta nivå i medlemsstaterna.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Jag röstade emot detta förslag i första behandlingen, men nu har medlemsländernas regeringar förbättrat förslaget. Detta direktiv innebär ej omfattande ny lagstiftning utan endast tillämpning av redan gällande lagar på områden där EU redan tagit sig kompetens. Det bisarra förslaget om att inkludera solstrålning har eliminerats.

Dessutom baserar sig reglerna på internationella konventioner, och där dessa saknas accepteras nationell lagstiftning. Hälsokontroller och uppföljning skall genomföras enligt nationell praxis. Därför är detta ett hyfsat balanserat förslag som kan accepteras. Fördelarna i arbetsskydd överväger problemet med ytterligare lagstiftning, eftersom detta direktiv i praktiken inte leder till någon ny EU-kompetens.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Detta är ett klassiskt exempel på att EU:s beslutsprocess ofta är smärtsamt långsam.

Det förslag som vi röstade om i dag har varit aktuellt sedan 1992, trots att det handlar om en så pass viktig fråga som skyddet av arbetstagares hälsa.

Det har tagit 13 långa år för parlamentets förslag att gå igenom.

Den text som precis har antagits handlar om arbetstagares exponering för artificiell strålning, och strålning från naturliga källor utesluts från direktivets räckvidd. Det beslutades att den senare, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, är en fråga som bör tas upp på nationell nivå, beroende på nationella villkor och behov.

Jag röstade för detta betänkande för att jag håller med om att det är ohållbart att EU ska ålägga arbetsgivare i de 25 medlemsstaterna att bedöma hälso- och säkerhetsriskerna för arbetstagare som exponeras för solljus. Jag anser att bedömningar av det här slaget bör utföras på nationell nivå, i proportion till situationen i varje land.

Enligt detta direktiv måste arbetsgivare vidta åtgärder i fråga om val av utrustning, arbetsplatsens utformning och exponeringstid för att förhindra eller minska risken för att deras arbetstagare exponeras för artificiell strålning.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Nu gäller detta direktiv i tydligare bemärkelse för artificiell strålning, och jag välkomnar dess återkomst till parlamentet. Det var ett nöje att rösta för det. Det är beklagligt att de ursprungliga förslagen till lagstiftning gav upphov vill så många löjliga historier om att EU försökte reglera solsken när syftet med lagstiftningen – att skydda europeiska arbetstagare mot skadlig strålning – är så aktningsvärt. Det gläder mig att kammaren gjorde sitt arbete och lyckades göra denna lagstiftning vettig, och det gläder mig att rösta för den i dag.

Betänkande (A6-0017/2006) av Berman

  Albert Jan Maat (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Jag skulle vilja framföra en röstförklaring för att klargöra varför vi i inom det nederländska partiet Christen-Democratisch Appel (CDA) har röstat mot betänkandet. Anledningen är att det, även om vi är för djurens välbefinnande, och då naturligtvis inom fjäderfäsektorn, är oacceptabelt att inte föreskriva samma krav för importen.

En ytterligare anledning är att detta betänkande leder till ökad byråkrati, när vi behöver mindre sådan i Europa. Vi vill ha mindre byråkrati, också för att följderna av införandet av detta direktiv inte bedöms förrän efteråt. Vi anser att detta är lättköpt politik på bekostnad av Europas fjäderfäuppfödare, vilket vi inte vill stödja. Vi vill i stället se en förbättring av välfärden, under förutsättning att detta grundas på en rättvis fördelning av bördan mellan konsumenter och producenter.

Jag vill att Mairead McGuinness ska få ytterligare en möjlighet att tala i detta ärende.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag delar min kollega Albert Jan Maats oro. Jag menar att detta direktiv kommer att tvinga fram ett bottenläge. Det kommer att tvinga ut broilerproduktionen ur Europeiska unionen, utanför våra gränser, och vi kommer inte att kunna kontrollera det som sker. Folk kommer inte att bli klokare, för vi har ingen märkning.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag instämmer helt med de två föregående talarna. Även jag är övertygad om att uppfödare, i detta fall våra länders kycklinguppfödare, verkligen inte bör anklagas för grymhet eller okänslighet gentemot dessa djur, även om graden av civilisation i ett samhälle delvis bestäms av det sätt på vilket människor i detta samhälle behandlar djur.

Jag vill dock framför allt uppmärksamma er på att våra europeiska företag ställs inför en orimlig konkurrens från import av kött från icke-europeiska länder såsom Brasilien och Thailand, där det råder helt andra normer för sådant som beläggningsgrad, livsmedelssäkerhet, spårning, användande av animaliskt mjöl och antibiotika.

De europeiska uppfödarna av slaktkycklingar vill säkerligen inte gå tillbaka till en tidsålder där ”allt är tillåtet”, och de är beredda att föda upp djuren på ett djurvänligt och miljövänligt sätt. Förutsättningen är att samma normer har iakttagits i fråga om allt importerat kött, vilket olyckligtvis inte är fallet för närvarande. Det är beklagligt att behöva säga detta, men vi lämnar faktiskt våra uppfödare inom EU i sticket.

  James Hugh Allister (NI), skriftlig. – (EN) I dag under omröstningen om betänkandet om minimiregler för skydd av slaktkycklingar röstade jag för att maximera skyddet av vår fjäderfäindustri mot hotet från billig import, ett hot som redan under de senaste veckorna har berövat norra Irland en fjäderfäfabrik.

Det är förståeligt att man oroas för fåglarnas välbefinnande, men det är ingen mening att genomföra så överreklamerade välfärdskrav inom EU att vi tränger ut producenterna ur affärsverksamheten och gör dem beroende av import från Fjärran östern och sydamerikanska länder där inga bindande krav på välbefinnande finns när det gäller produktion. Detta leder endast till en ökning av det antal fåglar som föds upp under fruktansvärda förhållanden. Vi måste följaktligen balansera kraven för djurens välbefinnande inom EU och garantera att en livskraftig industri överlever.

Under omröstningen i kammaren i dag motsatte jag mig därför en ytterligare minskning av beläggningsgraden, eftersom den oundvikligen och allvarligt kommer att påverka ekonomin för broilerproduktionen inom EU.

  Robert Evans (PSE), skriftlig. – (EN) Jag lade ned min röst i den slutliga omröstningen om Bermanbetänkandet. Jag har som vegetarian stora betänkligheter när det gäller hela industrin för köttproduktion. Om industrin för djuruppfödning som är avsedd för föda fortsätter, och jag inser att den kommer att göra det, anser jag verkligen att den borde vara organisk och naturlig. Om detta inte kan uppfyllas måste normerna vara så höga som möjligt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi har röstat för detta betänkande. Även om vi inte stöder alla rekommendationer är vi på det hela taget för huvudinriktningen i dess mål.

Vi anser att det är nödvändigt att finna en balans mellan de förbättringar som måste göras på området för djurens välbefinnande, små och medelstora uppfödares rättigheter och intressen samt konsumenternas rättigheter.

Vi vet att det är nödvändigt att genomföra ett system för bedömning av välbefinnandet hos alla flockar i slakterierna, men vi vet också att kostnaderna måste tas med i beräkningen och att små rörelser vanligtvis inte har förutsättningar för att genomföra dessa bedömningar.

Vi förespråkar därför en förlängd tidsfrist för att lämna utrymme för en försöksperiod och en efterföljande anpassning till ett system som inte finns i Portugal.

Vi känner också, som läget är i dag, att några av de förslag som lagts fram i kammaren har varit orimliga, och vi stöder inte dessa med tanke på de skadliga effekter som de skulle kunna få på småproducenter, om det inte blir någon försöksperiod.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Detta betänkande kommer mycket lägligt, då det sammanfaller med den första handlingsplanen någonsin för djurskydd. EU tar återigen initiativ till att förbättra djurskyddsnormerna.

I förslaget behandlas en fråga som ligger till grund för allmän oro, nämligen att de befintliga skyddsnormerna för slaktkycklingar är för låga. Detta leder till att slaktkycklingar drabbas av benfel och halthet, hjärtförstoring, plötslig död och brännskador orsakade av ammoniak.

I betänkandet krävs en minskad beläggningsgrad, ett minsta djup för strö, förbättrad ventilation och en sammanhängande mörkerperiod på minst sex timmar. Den plågsamma näbbtrimningen ses också över, och den tillåts bara efter att alla andra åtgärder för att förhindra kannibalism är uttömda.

Jag välkomnar betänkandet, även om några av ovanstående förslag förkastats. Jag skulle ha velat låta betänkandet gå längre, men dess nuvarande innehåll är bra för kycklingar och konsumenter. Friskare fåglar ger bättre produktkvalitet. Vi exporterar inte svaga bestämmelser för djurens välbefinnande, utan höjer snarare normerna för såväl fjäderfä som människor.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Vi har efter bästa förmåga röstat för bättre djurhållning. En del ändringsförslag som förelegat för omröstning har emellertid varit lite väl detaljerade för politiskt förtroendevalda att ta ställning till. Detaljfrågor om mörkertid, fotskador och första veckans dödlighet för en slaktkyckling är svåra för en lekman att avgöra. Vi hade välkomnat om vi i stället hade kunnat fatta beslut om generella principer och att sedan experter hade utformat det mer exakta regelverket. Detta ärende är ett samrådsförfarande för Europaparlamentet och inte ett medbeslutandeförfarande, vilket hade kunnat möjliggöra ett mer principiellt uttalande i ärendet.

Vi vill också betona att det är viktigt att gå vidare i förhandlingar inom Världshandelsorganisationen för att nå en global samsyn för tuffare produktionskrav när det gäller livsmedelssäkerhet och djurskyddskrav.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag stödde ändringsförslag som lagts fram av min egen grupp och andra som skulle ha stärkt förslaget, i synnerhet de där man eftersträvade minskad beläggningsgrad och framhöll de konsekvenser som dåliga förhållanden får för livsmedelssäkerheten.

Även om det inte var många av de starkare ändringsförslagen som gick igenom har jag röstat för betänkandet, i hopp om att kommissionens förslag ska leda till vissa framsteg vad gäller att ta itu med de betydande problemen med slaktkycklingars välbefinnande.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande och anser att det kommer mycket lägligt med tanke på de resultat som nyligen antagits i fråga om den första handlingsplanen för djurskydd någonsin. Betänkandet visar att EU återigen spelar en ledande roll i att aktivt förbättra djurskyddsnormer.

I förslaget behandlas en svår fråga av allmänt intresse mot bakgrund av att de befintliga skyddsnormerna för slaktkycklingar är mycket låga och leder till smärtsamma benfel och halthet, ascites (hjärtförstoring), plötslig död och brännskador orsakade av ammoniak.

Jag välkomnar förslagen från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, men jag anser att förslagen borde ha gått längre. Detta är anledningen till att jag stöder Dan Jørgensens ändringsförslag, och jag beklagar att de inte antogs av parlamentet.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Är förbättrandet av kycklingars välbefinnande verkligen ett ämne värdigt en parlamentsdebatt? Har det en europeisk dimension som motiverar en 50 minuter lång debatt om fjäderfä som föds upp för köttproduktion?

Dessa två frågor har börjat besvara sig själva! Det är sant att det här inte är första gången som Europaparlamentet har uttryckt sin åsikt om ett ämne som inte har något samband med medborgarnas intressen. Men jag anser trots detta inte att det är till någon fördel för Europaparlamentet att anta slagordet ”ett beskäftigt Europa”. Jag är tvärtom övertygad om att det skulle vara en stor fördel att sätta stopp för detta vansinniga reglerande.

Detta gäller i synnerhet i fall där, som i Bermanbetänkandet, de petiga bestämmelser som föreslås är helt absurda: kycklingar i bur ska genomgå två hälsokontroller om dagen, ha tillgång till torrt strö och en inomhustemperatur som inte överstiger den temperatur som deras alter ego lever med i ute i det fria med mer än tre grader! Det här är bara några exempel bland många lika groteska förslag.

Sammanfattningsvis har EU ingenting att vinna på den här sortens lagstiftning. Unionen riskerar i själva verket att få sina fjädrar plockade!

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Jag röstade för detta mycket svaga betänkande, eftersom det trots allt innebär förbättringar i de flesta länder och rör sig om minimilagstiftning, vilket innebär att vi tillåts ha striktare regler. Våra ändringsförslag om minskad täthet var högst rimliga kompromisser som fick nästan enhälligt stöd i miljöutskottet; det är tragiskt att dessa inte fick stöd. Parlamentet stödjer kortsiktiga intressen istället för en human djurhållning som konsumenterna kan lita på. Detta är att skjuta sig själv i foten för branschen. Jag röstade för jordbruksutskottets förslag om 34 kg 2013, eftersom det är bättre än det ursprungliga förslaget – endast därför. Detta kan användas mot rådet där flera länder vill gå över 38 kg. Europaparlamentet visar i alla fall en annan riktning.

Kycklingarna kommer att fortsätta lida mer än alla andra djur. Hur vi behandlar våra djur säger mycket om hur utvecklad vår civilisation är. Detta ärende säger att vi är barbarer.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Herr talman! Detta betänkande om slaktkycklingars välbefinnande borde ha kommit för länge sedan. Det är på tiden att EU vidtar åtgärder för att förbättra förhållandena över hela EU för slaktkycklingar, av vilka många lever under fruktansvärda förhållanden under sitt korta liv. Det är beklagligt att flera av ändringsförslagen från min grupp till detta betänkande inte antogs, även om betänkandet i sig självt innebär ett steg mot högre normer, och det gläder mig att stödja det.

Betänkande (A6-0009/2006) av Hökmark

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är välkänt att statligt stöd är ett viktigt ekonomiskt politiskt instrument som bidrar till att återuppliva den ekonomiska, sociala, miljömässiga och regionala utvecklingen. Det grundläggande målet är att ge länder möjlighet att vidta åtgärder för att genomföra sin strategiska politik, att garantera medel till offentliga tjänster och att kompensera åtaganden som främjar så kallade ”tjänster i allmänhetens intresse”.

Med detta betänkande, som har utarbetats ur en tydligt nyliberal synvinkel, försöker majoriteten i parlamentet att inskränka statligt stöd till att vara ”en sista utväg”, grundat på ett ideologiskt vinklat initiativ till en minskning av statens intervention i ekonomin, i den heliga, välvilliga ”marknadsekonomins” namn, och till ett förebyggande av så kallad ”snedvriden konkurrens”. Detta är anledningen till att vi röstade mot betänkandet.

Föredraganden stöder kommissionens reformförslag, som syftar till att ge en mer framträdande plats till konkurrens om statligt stöd, att stimulera en minskning av statligt stöd och att inskränka det till horisontell politik som handlar om Lissabonstrategin, såsom frågor om nyskapande och forskning och utveckling.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Statligt stöd har i decennier godkänts eller förbjudits av kommissionen enbart efter den heliga konkurrensens behov. Även om det är beklagligt att det har dröjt till 2006 att överväga att beakta det sunda förnuftets kriterier såsom sysselsättning, nyskapande, tillväxt, ekonomi och social sammanhållning osv. får vi inte förkasta denna omorientering av politiken, för vi kan inte förhindra dess existens.

Jag är dock bekymrad över det öde som väntar tjänster av allmänt intresse, och i synnerhet över att de inte är helt skyddade mot Bryssels förmåga att ställa till besvär. Följderna av liberaliseringen av nätverksamheter (posttjänster, järnvägstransporter, elektricitet och liknande), som privatiserar vinsterna och nationaliserar förlusterna, bör lära dem som uppmanar kommissionen att lagstifta på detta område en läxa.

Jag är också bekymrad över det sätt på vilket respekt för konkurrens prioriteras framför alla andra kriterier, vilket är karakteristiskt för en politik som fortsätter att gynna sina dogmer framför européernas intressen.

Avslutningsvis vill jag betona att många verksamheter, också framväxande sådana, inte skulle behöva bidrag eller stöd om de hade en fördelaktig, internationell skatte- och lagstiftningsmiljö – en miljö som Bryssels politik i hög grad bidrar till att förstöra.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – En analys av statligt stöd måste bygga på en klar föreställning om skillnader mellan privatekonomiska och samhällsekonomiska intäkter och kostnader, dvs. på en föreställning om existensen av externa effekter. Detta betänkande går förbi den principiella analysen och hamnar därmed i allmänna slutsatser som inte kan underbyggas. Därtill kommer att externa effekter i debatten används utan seriösa försök till utvärdering. Vi har trots detta röstat ja, eftersom betänkandet allmänt avråder från statligt stöd. Det är en allmän erfarenhet att statsstöd används i alltför stor omfattning av protektionistiska skäl.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Syftet med detta betänkande om att sänka nivån på det statliga stöd som beviljas av medlemsstaterna är att kanalisera beviljandet av stöd till målen i Lissabonstrategin. De regler som styr statligt stöd som fastställts av EU och attityden hos medlemsstaterna måste förändras radikalt om vi ska kunna möta denna utmaning.

Kommissionens bestämmelser om regionalt stöd ändras också i linje med principen ”mindre men bättre riktat statligt stöd”. Ur den här synvinkeln vill jag, som föredragande, uttrycka mitt stora stöd för detta EU-initiativ.

Jag noterade med glädje att kommissionen har införlivat att de yttersta randområdena även i fortsättningen ska få status som minst gynnade regioner i reformen av de nya riktlinjerna för statligt stöd till regionala ändamål, oberoende av deras BNI. Som sådana kan de vara förenliga med den gemensamma marknaden i fråga om stöd som öronmärkts för främjande av den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är ovanligt låg, och de kan också fortsatt få driftsstöd.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Statligt stöd presenteras som en möjlighet att åtgärda brister på marknaden, och ändå leder det ofta till orättvisa och ineffektivitet, liksom föredraganden med rätta påpekar. Vi delar därför kommissionens oro på detta område, i överensstämmelse med föredragandens ståndpunkt.

Det skulle vara både orealistiskt och felaktigt att försöka sätta ett omedelbart stopp för allt statligt stöd. Men det är ett positivt tecken för dem som anser att en ekonomi som innebär respekt för de bestämmelser som syftar till att marknaden ska fungera smidigt erbjuder konsumenter, producenter och arbetstagare störst fördelar att detta stöd har minskat under de senaste åren – och detta har i högsta grad skett enligt EU:s önskemål. Det statliga stödet är med andra ord en modell som borde ersättas gradvis med mer rättvisa och effektivare sätt att främja en riktig marknad.

Betänkande (A6-0021/2006) av Herczog

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Moderaterna har idag röstat för betänkandet om globaliseringens effekter på den inre marknaden. Vi stöder betänkandets ansats att globalisering kommer att kräva ekonomiska reformer för att upprätthålla Europas konkurrenskraft. Vi ställer oss dock kritiska till inrättandet av en globaliseringsfond, eftersom globaliseringens konsekvenser bäst hanteras genom en dynamisk marknadsekonomi.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det är mänskligt att fela, men att fortsätta fela är djävulskt. Detta kan tillämpas på vilket som helst av alla de betänkanden som parlamentet ägnar åt globaliseringen och dess följder och åt att klaga över de negativa effekterna utan att lägga fram någon slutlig lösning, utom att ge Bryssel och EU större makt. Man har aldrig ifrågasatt själva globaliseringen, eller det sätt på vilket den har påtvingats oss av Bryssel.

Men detta är det verkliga problemet. Europeiska unionen offrar våra arbeten, våra industrier, vårt jordbruk och våra sociala trygghetssystem på den globala frihandelns altare och för den internationella konkurrensens dogm. Den skyddar inte våra ekonomier från illojal konkurrens eller social dumpning och valutadumpning, eller från pirattillverkning och förfalskning. Den stöder inte våra företag när de ställs inför åtskilliga tariffära och icke-tariffära handelshinder i konkurrerande länder där de vill handla, eller när de ställs inför ökad konkurrens på hemmaplan eftersom våra ekonomier är några av de mest öppna i världen. Den lassar på med obrukbara normer och bestämmelser.

Den ofrånkomliga slutsatsen: EU är syndabocken i den farsartade globaliseringen, och EU:s medborgare är de som drabbas hårdast. Det är dags att deras intressen ges företräde framför den utopiska jakten på ultraliberala dogmer.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag vill gratulera Edit Herczog till hennes viktiga betänkande om globaliseringens effekter på den inre marknaden, som har mitt fulla stöd. Jag välkomnar i synnerhet hänvisningen till behovet av att skapa en sund och stödjande miljö för små och medelstora företag och att stärka deras ställning och tillgång till verktyg för innovation och finansiering.

Jag tror också att skapandet av en inre marknad för tjänster är av avgörande betydelse för att stärka EU:s konkurrenskraft.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta lägliga betänkande om globaliseringens effekter på Europeiska unionens inre marknad. Detta är en fråga vars betydelse betonades den 27 oktober 2005 av EU:s stats- och regeringschefer vid det brittiska ordförandeskapets informella toppmöte på Hampton Court.

Som ledamot av utskottet för internationell handel har jag insisterat på att sociala och miljömässiga frågor bör beaktas i en tid av globalisering och mot bakgrund av Kinas, Indiens och Brasiliens tillväxt. Det här är inte ren protektionism: min oro rör sig om behovet av att säkerställa att en liberalisering av världsekonomin, särskilt genom det multilaterala handelssystemet, inte leder till en minskning av sysselsättningen och den sociala standarden eller till en ”kapplöpning” där underbuden avlöser varandra tills botten är nådd.

Även om jag därför stödde ändringsförslag för ett ökat förmånstillträde till EU:s marknad för de tredjeländer som har ratificerat och vederbörligt tillämpat grundläggande internationella arbets- och miljökonventioner som ytterligare motivation, anser jag att kommissionen bör samarbeta närmare med Internationella arbetsorganisationen (ILO) för att undersöka och underrätta sig om efterlevnaden och tillämpningen av dessa grundläggande konventioner i praktiken, för att på så sätt säkerställa att inga överträdelser av det nya GSP+-systemet görs i framtiden.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Globaliseringen innebär nya möjligheter när det gäller tillgången till världsmarknaderna, och ändå ogillas den av många EU-medborgare på grund av de långtgående följderna för den europeiska textilindustrin av den omstrukturering och de omlokaliseringar som genomförs för närvarande.

EU måste möta dessa utmaningar utan omsvep, utan att överge sina historiska och sociala värderingar som speglas i de centrala egenskaperna hos befintliga sociala trygghetssystem.

Samtidigt måste EU erbjuda incitament för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft genom att utveckla en hel rad instrument, som det står i Lissabonstrategin.

Med en ökning på 1 eller 2 procent finns det inget handlingsutrymme. För att fullborda den inre marknaden är därför reformer av den ekonomiska sidan, i synnerhet vad gäller de aspekter som rör avreglering av marknaden, av desto mer brådskande natur.

Avslutningsvis måste EU i fråga om utrikespolitiken inskärpa i de framtida stora världsmakterna såsom Kina, Indien och Brasilien att de olika utvecklingsprocesserna måste grundas på en balans mellan socialpolitik och ekonomisk politik.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta betänkande utgjorde ett tillfälle att iaktta vilka effekter globaliseringen har haft på den inre marknaden, men vi har tyvärr försummat det tillfället. Min grupp kunde därför omöjligen stödja betänkandet.

Betänkande (A6-0004/2006) av Agnoletto

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag talade i morse om hur chockerande det är att vi försöker ge världen en lektion i mänskliga rättigheter när Europeiska unionen själv glatt kränker dem, i synnerhet när det gäller yttrandefrihet, på sitt eget territorium.

Men det finns andra skäl att motsätta sig Vittorio Agnolettos betänkande. Det innehåller en hänvisning till artikel 60 i Wienkonventionen, särskilt till klausulen om underlåtenhet att verkställa avtalet, som tillåter oss att ignorera kraven i ett fördrag på grund av att den andra parten inte har uppfyllt sina åtaganden. Det enda problemet med detta är att Europeiska unionen är ensam domare av situationen, vilket enligt min uppfattning är en helt oriktig tolkning. Vi borde åtminstone ha ett medlingssystem, annars är detta villkor i realiteten en klausul som är beroende av en kontrahents vilja och som ger oss möjlighet att undandra oss våra åtaganden när vi vill eller, omvänt, att hålla fast vid dem när det gäller mäktiga stater som kan utöva vedergällning. Detta är inte acceptabelt.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! EU har kanske gjort en stor sak av respekten för mänskliga rättigheter och demokrati – den är ju i själva verket ett villkor för att få ansluta sig till unionen – men man har verkligen misslyckats på detta område när det gäller Turkiet. Detta land är inte bara långt ifrån att slutligen erkänna att det armeniska folkmordet verkligen har ägt rum, utan det hotar också med straffpåföljder för de journalister som uttrycker någon som helst kritik mot det, och det måste också sägas att det har tagits påtagliga steg tillbaka i utvecklingen av åsiktsfrihet och pressfrihet sedan förhandlingarna inleddes. Det faktum att 11 procent av asylansökningarna av turkiska medborgare godkändes 2004 och att Turkiet 2005 var den medlemsstat i Europarådet som fördömdes flest gånger av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna måste betraktas mot denna bakgrund. Det innebär att landets meritlista i fråga om mänskliga rättigheter inte kan vara särskilt imponerande.

Utöver detta visar det mord som nyligen begicks på en katolsk präst – ett brott som hade en politisk och religiös grund – att Turkiet är endera oförmöget eller ovilligt att skydda minoriteterna i landet. Det kommer att krävas mer än det föranslutningsstöd på 500 miljoner euro som betalats ut i år för att få Turkiet att bli bäst i klassen vad gäller mänskliga rättigheter.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Betänkandet tar upp frågan om den klausul om mänskliga rättigheter som finns med i avtal som Europeiska unionen sluter. Ett exempel på ett sådant avtal är Cotonouavtalet som EU slutit med länderna i AVS-gemenskapen. Klausulen har funnits i tio år, varför föredraganden nu anser det vara lämpligt att utvärdera den.

I dagsläget får inte Europaparlamentet inleda samtal om det anser att ett land brutit mot klausulen. Bland de förslag Agnoletto lägger fram återfinns att parlamentet bör få möjlighet att inleda den här typen av samtal. Vidare vill föredraganden även se att Europaparlamentet får delta i hela förfarandet när det gäller klausulen.

Ovanstående visar att man vill ge parlamentet ökade befogenheter, vilket vi principiellt motsätter oss. Därför har vi vid dagens omröstning röstat emot Agnolettobetänkandet.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Det är en utmärkt tanke att kräva att våra ekonomiska och politiska partner ska respektera de mänskliga rättigheterna, men EU:s institutioner måste börja med att se om sitt eget hus, i synnerhet med tanke på att Turkiet är den närmaste grannen.

Den diskriminering som den kristna minoriteten utsätts för, hemlighållandet av information om det armeniska folkmordet, den turkiska arméns ockupation av en tredjedel av ön Cypern – ingen av dessa överträdelser av lagen har hindrat EU:s ledare, i synnerhet Jacques Chirac och Dominique de Villepin i Frankrike, från att öppna EU:s dörrar för detta asiatiska land.

Uppmuntrar en eventuell anslutning de turkiska myndigheterna att dela vår civilisations värderingar? Det ställer vi oss tveksamma till. Det faktum att det islamistiska partiet AKP kom till makten 2002 utgör ett hot mot i synnerhet de få rättigheter som tidigare beviljats kvinnor. Det är två saker som illustrerar detta fenomen: det våld som användes för att stävja en fredlig demonstration av kvinnor förra året, och polygamins återkomst.

I en tid då islamistiska organisationer till och med i våra egna länder protesterar mot pressfriheten skulle Europeiska unionen genom att välkomna Turkiet göra avkall på de värderingar som man säger sig grunda sin utrikespolitik på.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. – (IT) Efter det partnerskapsavtal mellan AVS-länderna och Europeiska unionen som undertecknades i Cotonou och ändrades i Luxemburg såg frågan om en klausul om mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s avtal ut att vara uppklarad. Godkännandet av principen om skydd av de mänskliga rättigheterna var verkligen ett stort steg framåt. Men det verkar fortfarande finnas luckor i genomförandet av principen.

Detta är inte någon enkel fråga. Den kompliceras genom att vi, om vi skulle vilja upphäva ett undertecknat avtal på grund av överträdelser av klausulen om mänskliga rättigheter, skulle vara tvungna att undvika att skada invånarna i det land som överträtt den. Vid sidan av klausulen om mänskliga rättigheter finns det också jämförbara krav i fråga om efterlevnad av grundläggande demokratiska normer och respekt för minoriteters rättigheter. Jag kan nämna det särskilda fallet med förhandlingarna med Kroatien, under vilka jag aldrig har haft känslan av att Europeiska unionen har varit det minsta intresserad av eller har skyddat rättigheterna för den italienska minoriteten eller flyktingarna från Giulia och Dalmatien, och EU har till och med rättfärdigat sin inställning genom att kalla det för bilaterala frågor. Jag måste dock påpeka för kommissionen att skyddet av minoriteters rättigheter måste garanteras genom mer än bara bilaterala förbindelser. Det är en grundläggande rättighet, i synnerhet som vi inte har att göra med ett handelsavtal här, utan med ett faktiskt anslutningsfördrag. Detta problem har inte lösts ens med detta betänkande.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det intresse och den oro föredraganden har visat när det gäller klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal är värda att lovordas.

Tio år efter det att klausulen först lades fram är det nu tid att utvärdera hur den har genomförts och hur den kan förbättras, och det är enligt min uppfattning en aspekt som vi bör klargöra i vår utvärdering: följderna av denna bestämmelse måste analyseras. Jag välkomnar att EU har tagit med denna klausul och betraktar den som en av de vägledande principerna för utrikes- och samarbetspolitiken. Men om den bara blir ett mantra som upprepas i alla våra avtal utan att göra någon verklig skillnad kommer den naturligtvis att bli värdelös, i synnerhet om villkoren inte respekteras. Det fruktlösa upprepandet av goda avsikter ger upphov till misstag och misslyckanden i den internationella politiken.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Den snabba avregleringen inom världshandeln, som kännetecknas av vaga bestämmelser i fråga om arbete och miljö, innebär en stor utmaning för den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

EU kan och får inte konkurrera med ekonomier som baseras på exportstöd, som inte följer de grundläggande miljömässiga och sociala bestämmelserna och som kränker mänskliga rättigheter.

Den europeiska integrationen baseras på solidaritet, respekt för mänskliga rättigheter, efterlevnad av miljömässiga och sociala bestämmelser och hållbar utveckling. Värden som demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande friheter ligger till grund för det europeiska projektet.

EU har lyckats med att införliva en ”klausul om mänskliga rättigheter och demokrati” i internationella avtal med tredjeländer.

Jag beklagar dock djupt att en så grundläggande klausul som denna fortfarande saknas i textilavtalen.

Det är välkänt att Kina systematiskt har nonchalerat spelets regler sedan landet anslöt sig till Världshandelsorganisationen 2001. I just detta fall skulle EU ha rätt att införa sociala och miljömässiga minimiregler i framtida avtal med denna partner. Om det ska råda konkurrenskraft måste det vara på rättvisa villkor.

Betänkande (A6-0016/2006) av Stihler

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det betänkande som ligger framför oss innehåller inga invändningar mot kommissionens förslag. Tvärtom godtas och stöds alla de idéer som har lagts fram.

Beslutet att bevara Shetlandsboxen och rödspätteboxen är ett lägligt och balanserat svar på utvärderingen av dessa boxars funktion och effektivitet och på det samråd som genomförts på det här området.

Rekommendationerna i detta betänkande kommer att möjliggöra ett försvar av de grundläggande principerna för den nya gemensamma fiskeripolitiken, nämligen att utnyttjandet av marina levande resurser ska förvaltas på ett hållbart sätt samtidigt som hållbara ekonomiska, miljömässiga och sociala förhållanden ska garanteras.

Jag stöder därför antagandet av detta betänkande.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan är motståndare till EU:s gemensamma fiskeripolitik och vill avveckla detta politikområde på sikt. Vi anser därmed att EU inte skall besluta om huruvida Shetlandsboxen och rödspätteboxen skall behållas. Denna fråga kan med fördel avgöras av befintliga internationella organ.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande, som stärktes avsevärt på utskottsnivå genom antagandet av alla de nio ändringsförslag som jag hade lagt fram.

Europaparlamentets överväldigande beslut att stödja ett område av skyddade vatten i norra Skottland är verkligen mycket välkommet. Parlamentsledamöter från hela Europa har erkänt betydelsen av dessa vatten för samhällena i norra Skottland.

Nu måste kommissionen erkänna att principen om obegränsat tillträde till vatten är ohållbar. Fiskerättigheterna måste avsättas till de samhällen som är beroende av dem. Detta är nu Europaparlamentets politiska vilja, och den får inte undergrävas oavsett vilken grad av lobbyverksamhet som förs av dem som kräver lika tillgång till vatten och resurser.

Parlamentets omröstning är ett sällsynt exempel på goda nyheter från EU för Skottlands fiskare, och jag uppmanar ministerrådet, som kommer att fatta det avgörande beslutet, att följa vårt exempel.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet om Shetlands- och rödspätteboxen. Det gläder mig att kommissionen beslutade att bevara Shetlandsboxen och rödspätteboxen, och jag välkomnar det faktum att parlamentet har stött detta förslag. Förlängningen på tre år är bra för bevarandet och bra för skotska fiskeintressen.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar personligen föredraganden för denna viktiga fråga tillbaka till Strasbourg. Det gladde mig att stödja betänkandet, eftersom åtgärderna i detta är viktiga i fråga om att avhjälpa de katastrofala effekterna av den gemensamma fiskeripolitiken. Den gemensamma fiskeripolitiken bör avskaffas. Den har inneburit katastrof för fiskesamhällena, fiskeindustrin och i sanning för fiskarna själva. Den tjänar inte Europa, då en sådan ogenomförbar politik klart förminskar EU i våra medborgares ögon.

Betänkande (A6-0020/2006) av Rothe

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) En av de största utmaningarna som länderna i EU står inför är deras energipolitik och deras förmåga att använda förnybar energi för att minska beroendet av petroleum- och gasleveranser och av det fluktuerande priset på dessa resurser.

Dessa förnybara energikällor borde få en dominerande roll på området för uppvärmning och nedkylning, som för närvarande utgör nästan 70 procent av energikonsumtionen i EU.

Vi stöder därför åtgärder som kan stimulera användandet av förnybar energi: att informera användare, avlägsna administrativa hinder, tillhandahålla genomförandestöd, uppmuntra forskning och så vidare.

Vi kommer dock att vara särskilt vaksamma när det gäller att säkerställa att medlemsstaternas suveränitet respekteras i fråga om energiförsörjning och beträffande beskattningsaspekterna av alla förslag som läggs fram.

Vi har ännu inte sett alla konsekvenser av avregleringen av el- och gasmarknaderna för den nationella energibalansen. Och det är inte tal om att genom skattemässiga förslag ge kommissionen ytterligare makt över energipolitiken som den inte har tilldelats genom fördragen, men som den redan har kunnat tillägna sig genom indirekta medel.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Herr talman! Detta viktiga betänkande belyser en betydelsefull möjlighet för Europa. Mitt eget land, Skottland, skulle kunna vara världsledare när det gäller att dra nytta av förnybar energi, men på grund av den inhemska bristen på handling har vi ännu inte utnyttjat detta. Detta betänkande visar hur EU kan bidra till att uppmuntra tillväxt inom denna nödvändiga framtida teknik, och det gläder mig att stödja det, även om några av de centrala rekommendationerna inte antogs av parlamentet.