Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 februari 2006 - Strasbourg

14. Tjänster på den inre marknaden (fortsättning på debatten)

  Talmannen. – Vi ska nu återuppta debatten om betänkandet av Evelyne Gebhardt om tjänster på den inre marknaden.

  Jacques Toubon (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! I egenskap av ny ledamot av Europaparlamentet skulle jag först vilja säga att jag efter att ha deltagit i dessa debatter under 18 månader har upptäckt den rikedom och den höga kvalitet som finns i det arbete som utförs här i parlamentet.

Jag skulle vilja ge mitt erkännande till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, till dess bortgångne ordförande, Phillip Whitehead, till dess föredragande, Evelyne Gebhardt, och till föredraganden för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, Anne Van Lancker. Jag skulle vilja tacka dem som sköter rodret i vår grupp. Det är deras arbete vi har att tacka för det förslag som vi i dag debatterar: Malcolm Harbour, skuggföredragande och samordnare för vår grupp, Marianne Thyssen, vår vice ordförande, samt vårt outtröttliga sekretariat. Jag skulle också vilja ge mitt erkännande till det arbete som Marie-Hélène Descamps och Roselyne Bachelot-Narquin, båda ledamöter av den franska delegationen, har utfört.

Tack vare alla dessa män och kvinnor har vi gjort ett betydande genombrott: kompromissen är en ny text. För det första upprättas den inre marknaden för tjänster genom denna text. Detta förslag innebär att domstolen blir av med det de facto-monopol som den har innehaft under de senaste 50 åren när det handlar om att genomföra fördragens principer. Den inre marknaden för tjänster grundar sig på ömsesidigt förtroende och är förenad med administrativt samarbete, förenklandet av administrativa rutiner och avskaffandet av protektionistiska hinder, både när det gäller etablerandet av tjänsteföretag och det tillfälliga tillhandahållandet av tjänster. Förslaget gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse endast där det handlar om etableringsfrihet, medan det undantar många väsentliga tjänster såsom audiovisuella tjänster och biografer, spelaktiviteter, hälso- och sjukvård samt juristtjänster. I kompromissen föreslås att parlamentet röstar för en ramlag som syftar till ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning. Detta är vad EU:s stater vill.

Ändå innebär kompromissen också att vår modell och våra kollektiva nationella preferenser respekteras. Kommer direktivet att leda till att vår sociala standard raseras? Kommer det att leda till en utjämning på en lägre nivå? Med kommissionens första förslag var risken uppenbar, och det var anledningen till att vi förkastade det. Den kompromiss som förelagts er utgör emellertid en barriär mot social dumpning, den är baserad på subsidiaritet och kännetecknas av en förnuftig och återhållsam hållning till genomförandet av friheten att tillhandahålla tjänster. Det har gjorts helt klart att social standard och arbetsrätten undantas i kompromissen. Konkurrens inom det sociala området förbjuds. Många nationella regler respekteras när det gäller etableringsfriheten, och friheten att tillhandahålla tjänster beledsagas av en garanti att medlemsstaterna kan tillämpa sina nationella regler när detta är berättigat utifrån allmänhetens intresse. Detta är en sann kompromiss. Den är föremål för kritik från båda sidorna, vilket klart visar att vi har hittad en lyckad medelväg.

På mina franska kollegers vägnar hoppas jag därför att ni kommer att stödja kompromissen genom att rösta för denna med en mycket stor majoritet. Att göra detta skulle vara en seger för Europaparlamentet, och det skulle vara en seger för EU.

  Harlem Désir (PSE). – (FR) Herr talman, herr Barroso, herr Winkler! Det är en sak att fullborda den inre marknaden, vilket är ett mål som vi alla delar. Ändå är det något helt annat att avveckla den europeiska sociala modellen, vilket är ett drag som vi bestämt motsätter oss. Vi motsätter oss bestämt detta eftersom det går emot medborgarnas intressen och arbetstagarnas och de europeiska konsumenternas intressen, men också därför att det sätter medborgarnas stöd för det europeiska projektet på spel.

Det ursprungliga förslaget till Bolkesteindirektivet förkastades på ett överväldigande sätt eftersom det tycktes avse att göra fullbordandet av den inre marknaden beroende av minskningen av sociala rättigheter, sänkningen av miljönormerna och skyddet för de konsumenter som hade uppnått en högre grad av skydd i vissa medlemsstater än i andra.

Genom att inte längre försöka grunda den inre marknaden på konkurrens mellan företag, utan på konkurrens mellan de olika medlemsstaternas sociala system, har Frits Bolkesteins direktivförslag fått det att verka som om det spelar ut medlemsstaternas intressen mot varandra. Det har skapat en misstänksam stämning mellan gamla och nya medlemsstater. Detta motverkar Europeiska kommissionens uppgift, som är att ena alla EU-medborgare kring ett gemensamt projekt. Nu vill kommissionen inkludera många sociala tjänster och några tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom direktivets ramar. På detta sätt försöker kommissionen se till att aktiviteter som är nödvändiga för social sammanhållning inte underställs något annat än konkurrensen och marknadens logik.

Med ursprungslandsprincipen har kommissionen vänt ryggen mot gemenskapsmetoden, vilken syftar till en sektorspecifik harmonisering. Det är en metod som alltid har bestått i att föra samman de gällande bestämmelserna i medlemsstaterna. Den har därför ett klart syfte att främja ömsesidigt erkännande och ekonomisk integration utan att sätta den europeiska sociala modellen på spel och – jag upprepar – den högre grad av skydd som vid en viss tidpunkt uppnåtts i vissa länder. Det var en fråga om harmonisering uppåt.

Med detta förslag har Europeiska kommissionen för första gången någonsin föreslagit en lag som, till skillnad från gemenskapsmetoden, uppmuntrar skillnaden i nationella lagar och belönar de minst krävande medlemsstaterna. Det måste medges att den nuvarande kommissionen inte var ansvarig för det ursprungliga förslaget. Icke desto mindre har den ett ansvar. När ni väl upptäckte att denna text var dåligt uttänkt och dåligt sammanställd – som ni, Charlie McCreevy, påpekade – var det ert ansvar att dra tillbaka den och föreslå en annan text som stod mer i samklang med europeiska sociala principer och som kunde förväntas återupprätta folks förtroende.

Detta är anledningen till att de franska ledamöterna av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kommer att rösta för en ändring, för att avvisa texten. Herr Barroso, ni uppgav att kommissionen var villig att inkludera de ändringsförslag som skulle hjälpa oss att göra framsteg med den inre marknaden för tjänster, men ni uppgav inte vad ni skulle göra med de ändringsförslag som syftar till att värna om sociala rättigheter, miljönormer och konsumentskydd. Inte heller uppgav ni vad ni hade i åtanke för ändringsförslagen som skulle undanta sociala tjänster och vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från direktivets räckvidd. Tvärtom uppgav Charlie McCreevy i eftermiddags att han ville behålla vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom direktivets räckvidd. Därför ger ni intrycket av att inte lyssna på parlamentet eller att bara lyssna på det när det visar sig vara för liberalisering.

Herr talman, herr Barroso! Jag ska avsluta genom att säga att denna eftermiddags demonstration bekräftar förväntningen om ett EU som värnar mer om det sociala området än vad kommissionen gör. Vår röst för kompromissen kommer att förutsätta att alla offentliga tjänster undantas från direktivets räckvidd, att ursprungslandsprincipen tas bort och att man fastställer klara rättsregler när det gäller tillämplig lagstiftning. Den kompromiss som nu föreslås innehåller tråkigt nog inte dessa ändringar, och vi har därför lagt fram ändringsförslag enligt dessa linjer.

  Ona Juknevičienė (ALDE). – (LT) Jag är skuggföredragande för betänkandet av Anne Van Lancker från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Jag kommer att tala om regleringen av rörligheten för arbetstagare i direktivet.

Herr talman! Jag reste utomlands för första gången 1990, när Litauen förklarade sig självständigt. Dessförinnan ville kommunisterna inte låta mig resa, eftersom min far var motståndare till deras regim.

Litauen har nu gjort sig av med kommunister, och vi är medlemmar i EU.

Vi gick med i gemenskapen med en vilja att vara till nytta. Vi trodde att vi skulle vara jämställda partner och medborgare i unionen. Tyvärr är detta inte fallet. De flesta av dem som varit med länge i EU är mer rädda för oss än för fågelinfluensan. År 2006 har utsetts till Europeiska året för arbetstagares rörlighet inom gemenskapen, men EU:s medlemmar vill inte alls öppna dörrarna. I direktivet föreslås nya restriktioner.

Kommissionens siffror visar att länder som har liberaliserat sina arbetsmarknader har en klar fördel. Samtidigt hotar politiker folk med en invasion från öst och bortser från fakta. Varför tolereras illegala invandrare från före detta Jugoslavien i Österrike, marockaner i Frankrike och turkar i Tyskland? Men slovaker, polacker och litauer som finns där ser man som ett stort hot.

De gamla medlemmarna i gemenskapen har länge dragit nytta av de nya ländernas marknader. Vi anser att det är helt i sin ordning, för vi tror på ömsesidigt utbyte. Våra företag söker också efter nya marknader och är redo att konkurrera på ett ärligt sätt. De vet att konkurrens är lika med framsteg och tillväxt. De vet också att bara ett integrerat och enat EU kan stå emot de utmaningar som globaliseringen skapar. Men är vi medvetna om detta?

Tråkigt nog för litauerna innebär det föreslagna direktivet att inte mycket har förändrats sedan järnridåns dagar.

Herr talman! Det är möjligt att EU förblir splittrat om dess folk spelas ut mot varandra. Ett enat EU är ett EU där alla medborgare har lika rättigheter. Framför allt rörelsefrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.

  Jean-Luc Bennahmias (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr Barroso, mina damer och herrar! För gruppen De gröna/Europeiska fria alliansens räkning efterfrågar jag att vi under torsdagens omröstning planerar in ett avbrott i sammanträdet precis före den slutliga omröstningen.

Parlamentet och kommissionen borde resa en staty av Frits Bolkestein, dem mest berömde europén under 2005 och 2006, så att alla kommer ihåg att vi inte längre vill ha ett förslag av den här sorten, baserat på ett initiativ från Europeiska kommissionen.

Det måste medges att vi i dag har gått vidare från det stadium där vi befann oss med det ursprungliga Bolkesteindirektivet. Våra parlamentsutskott har arbetat, och de har arbetat hårt. Men är detta en tillräckligt god anledning att acceptera den här kompromissen? Jag – eller rättare sagt vi – tror faktiskt inte det. Det finns fortfarande för många gråzoner i den här texten, inte minst när det gäller möjligheterna att övervaka arbetsrätten, miljölagstiftningen och konsumentskyddet. Vi kan inte acceptera att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, sociala tjänster eller subventionerade bostäder påverkas av detta direktiv.

Om målet är att återställa förtroendet bland alla våra medborgare, vilka mer och mer tvivlar på den roll som europeisk integration spelar i att förbättra deras dagliga liv, då måste vi snabbt växla till en verklig form av social harmonisering uppåt, inte minst genom att prioritera att utarbeta ett direktiv som definierar begreppen för den offentliga förvaltningen inom EU.

  Jonas Sjöstedt (GUE/NGL). – Herr talman! Förslaget till tjänstedirektiv är reaktionärt. Det hotar löntagarnas rättigheter, och det riskerar att leda till social dumpning. Vi vill därför att förslaget avvisas helt. Om det inte sker, kommer vi att rösta för varje förslag som begränsar direktivets skadeverkningar, till exempel förslag som tar bort ursprungslandsprincipen och förslag som undantar sektorer från direktivet.

Förslaget till kompromiss mellan grupperna PSE och PPE-DE avlägsnar viktiga nackdelar ur förslaget, men stora oklarheter kvarstår som lär komma att avgöras i EG-domstolen. Där vill vi inte att löntagarnas rättigheter skall avgöras. Vi kan inte acceptera att löntagarnas rättigheter och lagstiftning som skall skydda våra medborgare offras på den fria marknadens altare.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (DA) Herr talman! Jag skulle vilja tacka de många demonstranterna som i dag på ett värdigt sätt visade sitt motstånd mot Bolkesteindirektivet. I likhet med demonstranterna vill Junirörelsen förkasta Bolkesteindirektivet. Kompromissen mellan socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater förändrar inte problemets kärna. Ursprungslandsprincipen tas bort men ersätts inte av en klar värdlandsprincip. Direktivet om utstationering av arbetstagare kommer även i fortsättningen att ge låglöneländer rätten att underminera våra egna löner och den danska modellen med kollektiva förhandlingar. Känsliga områden undantas från direktivet så att det överlåts åt domare att liberalisera offentliga tjänster och underställa dem marknaden. Detta har redan skett inom områdena utbildning, hälso- och sjukvård och sociala frågor.

EG-domstolen inbjuds direkt att lagstifta genom ändringsförslag 5, som bekräftar domstolens principer för icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet. Dessa principer låter bra. Men de tre orden speglar det faktum att det är domarna i Luxemburg som kommer att besluta huruvida nationell lagstiftning kan betraktas som olaglig i de fall utländska företag under denna lagstiftning inte är likaberättigade att lämna anbud och tillhandahålla tjänster. Junirörelsen välkomnar polska rörmokare och alla andra utländska arbetare, men de bör erhålla icke-diskriminerande löner och inte dumpade löner. Vi vill se fri konkurrens, men den måste vara rättvis. Därför föreslår vi tjänster som regleras med den öppna samordningsmetoden så att våra demokratier inte förbyts i olagliga handelshinder av domarna i Luxemburg.

  Rolandas Pavilionis (UEN). – (LT) Alla håller med om att tjänstedirektivet skulle innebära att rörligheten för tjänster inom EU-området legaliseras. Och om det antogs utan betydande ändringar skulle det inte leda till diskriminering av de nya länderna. Jag menar då framför allt bevarandet av ursprungslandsprincipen. Å andra sidan, särskilt när man beaktar de faror som de flesta ändringar innebär, kunde detta direktiv komma att skilja sig mycket från det ursprungliga utkastet och bli ett oöverstigligt hinder för den vidare utvecklingen av EU.

Jag vill ta upp ytterligare en fråga som berör tjänsteområdet. Jag håller med om att utbildning, enligt både gemenskapsfördraget och direktivet, i realiteten framför allt är en fråga om nationellt ansvar. Och EU finansierar bara allmänna utbildningsprogram. Emellertid, om det finns en brist på nationellt ansvar och finansieringen av allmänna europeiska utbildningsprogram inte ökar, då hjälper tjänstedirektivet inte till att lösa de problem som kringgärdar utvidgningen av utbildning inom EU. Det bekräftar bara de nationella myndigheternas ansvar medan det åsidosätter utbildningstjänster, och därmed vidmakthåller det bara dessa problem. Detta bekräftas för övrigt av minskningen i finansiering av allmän utbildning och kulturprogram för 2007–2013, vilket var ämnet för en övertygande skrivelse från utskottet för kultur och utbildning till alla gruppledare i Europaparlamentet.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Det är en mycket märklig debatt som vi bevittnar i dag. När man lyssnar till de stora partiernas företrädare så kunde man tro att vi verkligen hade funnit en lösning – men vilken sorts lösning? Berget har nedkommit och frambringat en byråkratisk hybrid. Se bara på resultatet, de av er här som kallar er själva socialdemokrater. Exakt hur planerar ni att genomföra det ni tror er ha förhandlat fram? Och vi återfinner samma desperata situation på andra sidan. De som verkligen tror att de kan skapa en mer öppen marknad har också misslyckats. Vad gör man i en sådan situation i verkliga livet, där det inte finns plats för slösaktighet och ömsesidig beundran? Man går tillbaka till ruta ett. Man börjar om från början. Det är en tragedi för EU att ni inte har gjort detta. Det är en tragedi att ni inte har lyssnat på Heide Rühle. Det är de som faktiskt vill stå upp för idén om Europa som kommer att behöva ta konsekvenserna av alla de problem som nu har byggts in, och även av de klagomål som vi kommer att få höra.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). – (NL) Herr talman! EU-medborgarnas välstånd och välfärd grundar sig på erkända friheter: den fria rörligheten för varor, personer, kapital och tjänster.

Medan främjandet av den fria rörligheten för tjänster passar in i ramen för Lissabonprocessen, eftersom den är nödvändig för att åstadkomma tillväxt och arbetstillfällen, visade sig förslaget som vi hade framför oss vara en snabb lösning. Det är en lösning som, fastän den kan ha förödande konsekvenser, också kan ha positiva effekter. Den visade sig vara till nytta för de nya medlemsstaterna, men jag varnar er att den sociala oro den kan skapa kan innebära att vi kommer att gå ur askan i elden. Direktivet skulle inte bara leda till social oro, det skulle också omintetgöra det goda som åstadkommits.

Det finns en rad andra problem. Utstationeringen av arbetstagare är ett problem som jag skulle vilja nämna. Vad avser kommissionen nu att göra i praktiken? Eftersom jag själv kommer från en gränsregion är jag medveten om att vi måste förhindra att administrativa hinder hämmar utstationeringen av arbetstagare, eller hindrar den helt och hållet. Vi måste lossa på alla spärrar, inte minst för att åter få i gång rådets arbete med de tidsbegränsade anställningarna. När allt väl rullar på inom sektorn tidsbegränsade anställningar kommer åtminstone jag att vara positiv till att föra in denna sektor inom ramarna för tjänstedirektivet, men än så länge har man inte kommit så långt. Det som nu är viktigt är att detta direktiv om tidsbegränsade anställningar kommer in på rätt spår.

Allt hänger på de övervakningsförfaranden som kommer att införas: att övervaka utstationeringen av arbetstagare, att övervaka enmansföretagare ... När det gäller det förra så undersöker vi inte bara den sociala tryggheten och skatterna. Vi skulle också kunna avtala om att minimilöner ska specificeras på de blanketter som används.

Detta är vad som gör processen med tjänstedirektivet så effektiv. Jag är nöjd med de kompromisser som har nåtts.

  Poul Nyrup Rasmussen (PSE). – (DA) Herr talman! Den kompromiss som vi har framför oss och som vi kommer att rösta om på torsdag är ett tjänstedirektiv som väsentligt skiljer sig från Bolkesteindirektivet. Därför kan jag säga till Jens-Peter Bonde att de tusentals fackföreningsmedlemmar som i dag demonstrerade utanför parlamentet stöder kompromissen som vi har kommit fram till här i parlamentet. Jens-Peter Bonde behöver bara läsa pressmeddelandet skrivet av John Monks, generalsekreterare för Europeiska fackliga samorganisationen, för att veta att detta stämmer. Jag måste också säga att jag inte hyser något tvivel om varför de stöder det. Jag har själv varit med om att styra utvecklingen i den riktningen. Avtal och arbetsrätt kommer att beslutas av enskilda länder och enskilda fackföreningsrörelser. Detta arrangemang kommer att ge fler arbetstillfällen. Den offentliga sektorn kommer att vara tryggad, och vi kommer att ha undvikit en splittring mellan de nya och de gamla medlemsstaterna.

På torsdag kommer vi att rösta om ett balanserat öppnande av den inre marknaden. Jag har länge sagt att EU inte får utvecklas till ett slags konkurrens mellan stater. Det är något vi har undvikit genom den kompromiss som vi nu har framför oss. Vi ska nu få konkurrens på rättvisa och genomskinliga villkor, och vi ska erhålla skydd för de intressen som tjänar allmänheten och den enskilde medborgaren inom den offentliga sektorn, som den uppträder i våra olika samhällen. Jag anser att vad vi har här är en viktig kompromiss, och jag anser också att den representerar en viktig utvecklingstrend som vi måste bygga vidare på, oavsett om vi talar om direktivet om arbetstiden eller de många andra frågor vi behöver ge oss i kast med. Också i min ställning som ordförande för Europeiska Socialdemokraters Parti kan jag därför rekommendera den kompromiss vi har framför oss. Den kommer definitivt att föra oss i rätt riktning.

  Cecilia Malmström (ALDE). – Herr talman! I snart två år har vi diskuterat detta tjänstedirektiv runtom i Europa. Det är ju utmärkt att det äntligen finns något som människor engagerar sig i bland det som vi sysslar med i denna församling. Ibland uppstår många missförstånd, och ibland utnyttjas dessa missförstånd på ett sätt som är ganska osmakligt.

Tjänstedirektivet syftar till att undanröja alla de tusentals byråkratiska hinder som krånglar till det för Europas företagare, inte minst för de små företagen. Vi får inte glömma bort att det är företagen som skapar arbetstillfällen. Utan företag finns det inga löntagare överhuvudtaget. Tjänstesektorn är en växande del av våra ekonomier. Där finns det stora möjligheter till jobb och tillväxt. Vi måste öppna och reformera de europeiska ekonomierna, vilket är ganska bråttom. Ursprungslandsprincipen är listig på det sättet att den skapar en verklig inre marknad utan diskriminering. Detta är ett stort framsteg för medborgarna och för företagen. Principen förtydligades och specificerades i IMCO:s kompromiss, där det slås fast att det är värdlandets regler för arbetsrätt, folkhälsa och säkerhet som gäller.

Den kompromiss som nu cirkulerar bland de stora grupperna har fört in ett väldigt luddigt begrepp, nämligen socialpolitik. Detta är djupt olyckligt, eftersom det öppnar för protektionism och väldigt många olika juridiska tolkningar. Man hör ju hur representanter från de olika grupperna redan tolkar detta. Nu verkar det emellertid som om den kompromissen är på väg att dö, vilket vi väl i så fall får välkomna.

Tjänstedirektivet handlar om hur Europa skall klara sig i en globaliserad värld. Det handlar om tillväxt, ekonomi, sysselsättning och valfrihet. Sedan Romfördraget har vi haft som mål att etablera en fri rörlighet också för tjänster – och nu är det dags.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Parlamentet kapitulerar idag och frånsäger sig sin politiska roll. Kompromissen innebär att begreppet ursprungslandsprincipen tas bort och ersätts med ett politiskt vakuum. Detta vakuum kommer sedan att fyllas av domstolen som i sin tur kommer att återinföra ursprungslandsprincipen, eftersom den konsekvent sätter hänsynen till den inre marknaden före allt annat. Domstolen kan inte avsättas och inte heller utkrävas ansvar. Är det demokrati?

Endast stora bolag med arméer av jurister kommer att kunna hävda sina intressen med tjänstedirektivet. Den enda arbetslöshet som direktivet kommer att avhjälpa är juristernas. Förlorarna blir kommunerna, de offentliganställda, konsumenterna och småföretagen. Låt oss rösta ner detta direktiv! Istället för att tvinga fram en liberalisering av allt bör vi respektera demokratiskt fattade beslut om att bevara sektorer från kortsiktigt marknadstänkande. EU kan inte leva av ekonomisk effektivitet allena. Vi behöver också demokratisk effektivitet, där medborgarna inte ständigt blir överkörda av dåliga direktiv.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Direktivet om fritt tillhandahållande av tjänster och etableringsfrihet utgör en del av EU:s mer allmänna antigräsrotspolitik. Det bygger på Maastrichtfördraget och på den fastställda målsättningen i Lissabonstrategin att skapa en inre marknad, med det primära målet att stärka konkurrensen, maximera monopolens lönsamhet, att privatisera offentliga och allmännyttiga tjänster, och slå mot arbetarklassens grundläggande anställningsrättigheter och sociala rättigheter.

Löftena om att hålla fast vid principen om monopolens ohämmade frihet repeterades i dag på ett arrogant sätt av Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso.

Den politiska överenskommelsen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, med paketet med ändringsförslag, förändrar inte direktivets reaktionära karaktär, vars grundläggande princip är ursprungslandsprincipen. Med andra ord, ingen redovisningsskyldighet för kapital och undergången för tusentals små och medelstora företag och egenföretagare. Rekommendationerna om en föregiven respekt för arbetstagarnas rättigheter utgör ett försök att sockra det beska pillret och släppa luften ur arbetstagarnas reaktioner.

Argumentet att liberalisering kommer att innebära billigare tjänster för medborgarna håller inte. Med direktivet kommer nämligen tjänster att koncentreras i färre händer, och monopolen kommer att bestämma kvalitet och priser i samklang med ökade vinster. Detta är anledningen till att vi ska rösta emot direktivet. Ni sår vindar, och ni kan vara säkra på att få skörda orkaner.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Herr talman! Svenska Junilistan värnar om en väl fungerande inre marknad och har därför en positiv inställning till tjänstedirektivet. Samtidigt värderar vi det nationella självbestämmandet. Det måste finnas goda skäl för att medlemsländerna skall överlåta makt och befogenheter till EU. Om vi accepterar ursprungslandsprincipen, ger vi upp nationell suveränitet. Vi anser att vinsterna med denna princip är alltför begränsade för vi skall vara beredda att göra detta. Denna princip berör främst tjänster såsom byggande, städning och konsulttjänster. Detta är viktiga sektorer, men de har inte ett avgörande inflytande på Sveriges välstånd och BNP.

Vidare är det positivt att nationella tjänstemonopol inte kommer att ingå i direktivet. Om dessa skall omorganiseras, måste det ske i demokratisk anda, dvs. genom en bred debatt i de länder som anser att en sådan förändring är önskvärd. Vi kommer att stödja kompromissen.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman! Den gemensamma europeiska marknaden var tänkt att grundas på tre friheter. Jag syftar på den fria rörligheten för varor och tjänster, den fria rörligheten för kapital och den fria rörligheten för personer.

Under de senaste årtiondena gjorde genomförandet av den första av dessa friheter det möjligt för de gamla medlemsstaterna att uppnå överskott på tiotals miljarder euro i sin handelsbalans med länder såsom Polen. Detta hjälpte till att säkra hundratusentals jobb i de gamla medlemsstaterna.

Den andra friheten tillät företagare från de gamla medlemsstaterna att medverka vid privatiseringen av polska statliga tillgångar till exceptionellt fördelaktiga villkor, speciellt företagare inom bageri- och försäkringsbranschen.

Olyckligtvis, när det gäller fri rörlighet för personer, just den frihet som skulle vara till störst nytta för de nya medlemsstaterna, möter vi betydande begränsningar.

Det så kallade tjänstedirektivet skulle kunna ha hjälpt till att förbättra detta. Beklagligt nog är det aktuella utkastet som finns i Evelyne Gebhardts betänkande långt ifrån de versioner som lagts fram av Europeiska kommissionen och har mycket lite att göra med idén om fri rörlighet för tjänster. Detta är särskilt förvånande eftersom tjänster står för nästan 70 procent av EU:s BNP, och den fria rörligheten för tjänster otvivelaktigt skulle öka takten på BNP-tillväxten såväl i de gamla medlemsstaterna som i de nya.

  Roselyne Bachelot-Narquin (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Låt oss föreställa oss fortsättningen på vårt arbete. Det är dags att vi påminner oss själva om att vi här befinner oss i ett medbeslutandeförfarande. Vår kollega Malcolm Harbour kunde på ett skickligt sätt överge idén om en seger för parlamentet, vilket var det sannolika resultatet, men ett resultat som ledde rakt mot den långdragna våndan i att utarbeta en text om tjänster som skulle vara av avgörande betydelse. Hans rundtur i de europeiska huvudstäderna bekräftade för honom vad vi redan känner till. Den kompromiss som har utarbetats tillsammans med Evelyne Gebhardt – som jag skulle vilja ge mitt erkännande – är den enda som är möjlig inom rådet och mellan parlamentet och rådet. Det finns ingen kvalificerad majoritet i rådet för den typ av inre marknad som vissa önskar sig. Att envisas med att vilja ha denna typ av marknad skulle vara en pyrrhusseger.

Vad som vidare är särskilt uppenbart är att meningsskiljaktigheten mellan oss har blivit en skiljaktighet mellan öst och väst. På grundval av denna observation är det logiken i utvidgningen som i dag ifrågasätts. Låt oss inte glömma att misslyckandet med tjänstedirektivet skulle läggas till en lista som inkluderar konstitutionens sammanbrott, bekymren om budgetplanen och tvivlen om Lissabonmålen.

Vi måste nu delta i en försoningsstrategi för att hålla gemenskapens ambition vid liv. Jag identifierade ett verkligt problem när det gäller diskriminering, ett problem som de nya medlemsstaterna upplevde när de mötte begränsningarna i den fria rörligheten för arbetstagare. För att vara hjälpsam vill jag säga till dessa länder att det inte är genom att avvisa kompromissen och sålunda, på längre sikt, tjänstedirektivet eller genom att ifrågasätta direktivet om utstationering av arbetstagare som de kommer att övervinna denna diskriminering – snarare motsatsen. Det är dessa tankegångar som ligger bakom det arbete som vi i utskottet för sysselsättning och sociala frågor utförde under Anne Van Lanckers beskydd och som innebar att vi tog bort artiklarna 24 och 25 från den ursprungliga texten.

Från och med nu måste vi på allvar kräva att moratoriet överges och att alla begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare från de nya medlemsstaterna upphävs. Det skulle också vara värdefullt att knyta samman dessa frågor under rådets debatt om tjänstedirektivet. Emellertid har en läsning av texten också visat de många bristerna i gemenskapens uppsättning rättsliga åtgärder. Några ledamöter har gett uttryck för berättigade farhågor, och dessa måste bemötas. Låt oss betrakta de obestridliga framsteg som denna text innebär. Vårt jobb som lagstiftare har bara börjat.

  Edit Herczog (PSE). – (HU) Samma år som jag föddes yttrade president John F. Kennedy orden ”Ich bin ein Berliner”. Då förstod alla vad han menade och höll med honom om att uppdelningen mellan öst och väst var en historisk förbrytelse. Om jag skulle säga ”Ich bin ein Polish plumber” i dag undrar jag om alla här skulle förstå att kärnfrågan fortfarande är Europas enighet och om alla skulle instämma.

Tjänstedirektivet handlar om mer än intressen; det handlar om värden. Det handlar om de fyra grundläggande friheter som fastställs i Romfördraget och om lika möjligheter. I 2000-talets EU är det oacceptabelt att diskriminera en tjänsteleverantör på grund av ursprung, nationalitet eller modersmål.

Ett viktigt mål är att minska antalet personer som tvingas in i den svarta eller gråa ekonomin och att minska deras utsatthet. Vi vill ha ett bättre EU! Vi vill ha ett EU med rättssäkerhet för medlemsstaternas tjänsteleverantörer. Vi vill ha ett bättre EU, där tjänsteleverantörer kan skapa europeiska arbetstillfällen och tillgodose konsumenternas behov inom lagens råmärken. Vi måste skapa en säker, stabil och tydlig rättslig grund. Detta är särskilt viktigt för de små och medelstora företagen. De socialdemokratiska ledamöterna från de nya medlemsstaterna har alltid strävat efter att stödja detta gemensamma EU-intresse. Vi har varit konstruktiva, och vi har godtagit att arbetslagstiftningen helt har lyfts bort från direktivet. Vi accepterade att vi måste reglera friheten att tillhandahålla tjänster, i stället för att reglera ursprungsland. Vi accepterade att direktivet inte kan strida mot andra redan befintliga rättsnormer i EU och att det inte kan gå före fördraget. Vi kan inte luckra upp de säkra, stabila och tydliga ramar som håller på att inrättas. Vi kan inte godta några odefinierade undantag, eftersom detta skulle skapa utrymme för godtyckliga beslut i medlemsstaterna.

Vi stöder inte att offentliga ekonomiska tjänster lyfts bort helt, men vi är beredda att pröva undantag för vissa sektorer från fall till fall. Vi erkänner och välkomnar verkligen det skydd som europeiska konsumenter alltid har rätt till överallt, men vi accepterar inte att konsumentskyddet innebär att friheten att tillhandahålla tjänster inskränks. Sist men inte minst har inte EU råd att använda gemensamt producerad BNP för administrativ övervakning med tanke på den utmaning som den globala konkurrensen innebär.

  Karin Riis-Jørgensen (ALDE). – (DA) Herr talman! Detta är EU:s ödestimme. På torsdag har vi två valmöjligheter. Antingen kan vi ge tydligt uttryck för den sedan länge eftersträvade solidariteten med våra nya medlemsstater och visa att vi tar EU:s medborgare på allvar, liksom konsumenternas behov av fler och billigare alternativ och kravet på fler arbetstillfällen. Vi kan också bedra EU:s medborgare genom att anta ett tjänstedirektiv till vilket pris som helst, ett direktiv som innefattar den minsta gemensamma nämnaren, och genom att anta ett dokument som inte ändrar något av dagens protektionistiska förhållanden på tjänsteområdet – ett dokument som inte ens bevarar status quo, utan som till råga på allt är ett steg bakåt eftersom det skapar ännu fler hinder för våra företag.

Kommissionen har tyvärr redan gjort sitt val, herr McCreevy, och har inte gjort något för att nå en kompromiss mellan de två stora grupperna. Jag hade helt och hållet räknat med att kommissionen skulle gå i bräschen för en verklig inre marknad för tjänster, som givetvis är själva hörnstenen i kommissionens högt värderade Lissabonprocess. De stora gruppernas kompromiss kommer under inga omständigheter att minska klyftan mellan EU och medborgarna, vilket vi förstås eftersträvar under normala förhållanden. Endast en verklig inre marknad för tjänster kan generera de arbetstillfällen vi så väl behöver i EU. Allt annat är misslyckad marknadsföring.

Vi måste tydligt ta avstånd från den skrämselpropaganda, felaktiga information och manipulation som vissa personer – varav några befinner sig här i kammaren – har ägnat sig åt när det gäller frågor som social dumpning, massarbetslöshet och andra förfärligheter. Deras agerande är upprörande.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Som många ledamöter har påpekat är Europeiska kommissionens ursprungliga förslag socialt riskabelt, dåligt utformat och rättsligt komplicerat. Det är med andra ord raka motsatsen till god lagstiftning, det vill säga lagstiftning som gynnar det europeiska projektet och EU-medborgarna.

Vi här i kammaren företräder medborgarna. Tiotusentals av dessa medborgare fanns ute på Strasbourgs gator i eftermiddags. Jag menar att den demonstrationen var ett hälsosamt uttryck för demokrati, som skuggföredragandena och föredragandena deltog i för att förkasta direktivet i dess nuvarande form och föreslå vissa grundläggande ändringar av dess innehåll.

Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen vill givetvis ha en inre marknad för tjänster, men är helt och hållet emot att en sådan marknad skulle styras av konkurrensen mellan nationella lagar, vilket är vad principen om ursprungsland innebär och vilket faktiskt skulle minska harmoniseringen. Därför kommer vi att rösta för förslaget. Vi har dessutom lagt fram ett antal ändringsförslag som går emot principen om ursprungsland och som innebär att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse undantas från direktivets räckvidd.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL). – (Talaren talade iriska.)

(EN) Jag uppmanar er att förkasta tjänstedirektivet. Den aktuella tvisten med Irish Ferries illustrerar vad framtiden kan komma att medföra för arbetstagare och arbetstagares rättigheter i enlighet med tjänstedirektivet, och på liknande sätt har kommissionsledamot Charlie McCreevy i flera av sina offentliga kommentarer under den senaste tiden belyst riskerna för arbetstagarnas rättigheter och för kollektivavtalsförhandlingarna.

Genom direktivet kommersialiseras nära nog alla tjänster inom EU. Det kommer att leda till att miljontals kvalitativa offentliga tjänster går förlorade. Direktivet drabbar kvinnor på ett oproportionerligt sätt, på grund av att kvinnorna utgör en majoritet av såväl arbetstagarna inom tjänstesektorn som av användarna av dessa tjänster, och jag instämmer med de påpekanden som har gjorts denna kväll om beslut som hamnar i EG-domstolen. Tiotusentals människor marscherade i dag för att visa sitt motstånd mot detta, men vi vill uppmärksamma regeringarna på att kampen kommer att bli som mest intensiv på nationell nivå.

  Dariusz Maciej Grabowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! EU:s tillväxttakt har avtagit under många år, och nyligen sjönk den under 2 procent per år. Vi halkar efter omvärlden eftersom det är de som lyckas sänka sina kostnader och priser och skapa nya produkter som dominerar i den globala konkurrensen.

EU halkar efter på grund av sin dyra jordbrukssektor och den felaktiga, ekonomiskt kostsamma och ineffektiva politik som subventionerar denna sektor. EU har även en dyr industrisektor, som vacklar under orimliga sociala förmåner, den gemensamma tullpolitiken och dyra byråkratiska regleringar. Framför allt är tjänsterna dyra i EU. Tjänstesektorn genererar flest arbetstillfällen, men billigare tjänsteleverantörer nekas tillträde till marknaden.

Försöket att bromsa avregleringen av tjänster påminner om försöket att bromsa flödet av billiga konsumentvaror från Asien. Det är dyrt och ineffektivt. Det är dyrt eftersom det kräver ett omfattande administrativt system, och det är ineffektivt eftersom det bidrar till ökningen av olagliga tjänster, vilket är förödande för arbetstagarna. De som försvarar EU:s nuvarande bestämmelser om tjänster hävdar att de kämpar för sina medborgares arbeten och mot stigande arbetslöshet. Mitt motargument är följande: Se på Irland och Förenade kungariket. Båda dessa länder öppnade sina marknader. Steg sysselsättningsgraden eller sjönk den? Ökar arbetslösheten eller minskar den? Det finns bara en slutsats. Situationen på tjänstemarknaden har gynnat den ekonomiska utvecklingen.

Jag menar att billigare tjänster är nyckeln till snabbare utveckling i EU. Billigare tjänster skulle minska produktions- och konsumtionskostnaderna. Marknaden måste också utvidgas och ny teknik införas. Billiga tjänster är enda sättet att lösa, eller åtminstone minska, problemet med att finna resurser för …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jacek Protasiewicz (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Frågan om de utmaningar som EU står inför i dagens globala konkurrens återkommer i nästan alla parlamentets debatter.

Vi vill att EU ska utvecklas på ett dynamiskt sätt och bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi på bara några år. Detta vill även EU:s medborgare, som litar på att de beslut som vi fattar här i kammaren bidrar till att föra unionen närmare detta mål. Vi kommer dock inte att kunna infria dessa förväntningar om vi inte kan repa det mod som krävs för att skapa en verklig inre marknad som tillåter alla företag i EU att växa, oavsett var deras säte ligger. Rätt förhållanden för utveckling kommer aldrig att skapas om vi tillåter protektionistiska åtgärder. Sådana åtgärder är också en form av diskriminering, inte bara mellan öst och väst, även om åtgärderna märks mest där. De drabbar också ofta de nya medlemsstaternas medborgare särskilt hårt.

EU:s ekonomi är i desperat behov av utveckling, och medlemsstaternas medborgare är i desperat behov av sysselsättning. Det förslag till direktiv som vi debatterar i dag och som utarbetades av den förra kommissionen var ett lämpligt och rationellt svar på dessa behov. Med tanke på att tjänster svarar för 70 procent av de genererade inkomsterna i EU och att de skapar sysselsättning för en majoritet av EU:s medborgare borde vi göra allt som står i vår makt för att se till att denna sektor kan utvecklas utan onödiga byråkratiska hinder. Tyvärr är det inom denna sektor som hindren för den fria rörligheten är störst. Detta strider mot det sunda förnuftet men också mot fördragens bestämmelser.

Förslaget till direktiv väckte starka känslor redan från början. Flera ändringsförslag har lagts fram, och ett kompromissförslag antogs nyligen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Det är verkligen en långtgående kompromiss, som ändrar textens innebörd på ett genomgripande sätt. Ytterligare ändringar av texten skulle dock innebära att vi ryggar tillbaka inför de utmaningar som EU står inför.

EU kommer inte att kunna konkurrera framgångsrikt på den globala marknaden om det lamslås av oro för den interna konkurrensen.

  Arlene McCarthy (PSE). – (EN) Herr talman! Min föregångare Phillip Whitehead, ledamot av Europaparlamentet, skulle ha varit stolt över att ha talat för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Han skulle ha varit stolt över det arbete som har utförts av vår föredragande Evelyne Gebhardt och alla de övriga ledamöter som har arbetat hårt för att förbättra och förändra kommissionens förslag. Han skulle ha velat vara här för att bevittna hur parlamentet på ett moget och ansvarsfullt sätt skapar ett samförstånd på våra medborgares vägnar för att öppna marknaden för tjänster. Om vi lyckas med detta kan vi öppna marknaden, öka sysselsättningen och tillväxten i hela unionen och hjälpa EU att konkurrera globalt med Indiens och Kinas blomstrande tjänstemarknad.

Förslaget från Frits Bolkestein sprack på grund av att man inte erkände att om man vill att allmänheten ska stödja öppnandet av marknaden så måste man övertyga dem om fördelarna samt försäkra dem om att detta inte kommer att undergräva arbetstagarnas eller konsumenternas rättigheter. Om man vill uppmuntra medborgarna att stödja förändringar och reformer måste man förklara vad detta medför för dem och för deras egna framtidsutsikter. Det är parlamentet som talar för medborgaren och som tar upp frågor som berör alla våra medborgare såväl som företagen, konsumenterna, arbetstagarna och de arbetslösa.

Så låt oss göra det enkelt. Vi måste upphöra med denna löjliga och diskriminerande praxis som hindrar våra företag från att få in en fot på EU:s marknad. Varför ska ett företag vara tvunget att ansöka om att ansluta sig till en lokal handelskammare bara för att få veta att väntelistan är på fem år? Varför ska ett företag vara tvunget att inrätta fyra kontor och betala en insats på 500 000 euro? Den svarta ekonomin inom EU:s tjänstesektor blomstrar till följd av att dessa komplicerade och kostsamma hinder uppmuntrar företagen att syssla med olagligt arbete, som inte är deklarerat. Låt oss legalisera detta arbete med hjälp av dessa bestämmelser. Låt oss bli kvitt protektionismen, men skydda konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter.

Jag tror att konsumenterna kan se fördelarna med alternativen och konkurrensen om de kan lita på att de kan få snabb hjälp i en lokal domstol om något skulle gå fel i stället för att tvingas jaga en dålig leverantör till Lissabon, Paris, Warszawa eller London för att få sina rättigheter erkända. Detta är vad vi försöker uppnå i dessa kompromisser.

De som arbetar inom tjänstesektorn behöver löften om att deras anställningsrättigheter är skyddade. Detta handlar inte om det gamla eller det nya EU. Det handlar inte om vänster eller höger. Medborgarna förväntar sig att vi gör rätt val: att vi gör oss av med den förödande protektionismen på den inre marknaden för tjänster och att vi skyddar arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter. Jag anser att om vi lyckas med detta kommer det att innebära en seger för den parlamentariska demokratin och ett lyft för sysselsättningen och tillväxten för EU:s framtida generationer.

Slutligen vill jag be kommissionen att se till att garantera dessa gemensamma kontaktpunkter som är så nödvändiga för att tillhandahålla, övervaka och kontrollera det slags tjänster vi vill ha. Kommissionen bör undersöka om det går att införa en förtroendemärkning eller ett europeiskt kvalitetssäkringssystem. Detta skulle kunna ge konsumenten förtroendet och övertygelsen att använda dessa tjänster som har anpassats efter konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter.

  Bronisław Geremek (ALDE). – (PL) Herr talman! Någon gång ibland är ett och annat av de dussintals beslut som Europaparlamentet fattar avgörande för EU:s framtid.

Så är det med tjänstedirektivet, som var avsett att underlätta genomförandet av principerna för EU:s fyra friheter. Syftet är att se till att det inte förekommer någon diskriminering när det gäller tillhandahållande av tjänster i hela EU. Ursprungsland ska sakna betydelse, och medborgarna i de gamla och nya medlemsstaterna ska behandlas enligt samma principer. Direktivets genomförande ska främja den ekonomiska tillväxten och göra den europeiska sociala modellen mer allmänt spridd. Att införa ekonomisk frihet stärker snarare än försvagar EU:s sociala dimension.

Kompromisslösningar är uppenbarligen en viktig aspekt av parlamentets arbete. Så även i detta fall, och vi bör sträva efter en kompromiss trots våra åsiktsskillnader. Det finns dock gränser bortom vilka tjänstedirektivet skulle bli meningslöst.

Jag anser att det är logiskt att inte låta merkantilismen råda inom de områden där marknadens mekanismer inte fungerar. Jag anser också att påståendet att direktivet inte påverkar arbetslagstiftningen är riktigt. Däremot ser jag inget skäl för undantag från direktivets räckvidd när dessa är omotiverade och saknar tydlig rättslig grund. Jag anser att tydlig lagstiftning är avgörande i frågor som är så strategiskt viktiga. Det krävs ett logiskt beslut som ger avtryck i framtiden. Fantasifoster som Frankensteins monster och den polske rörmokaren bör suddas bort från det europeiska medvetandet och ersättas av förtroende, frihet och solidaritet.

(Applåder)

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster kräver att Frits Bolkesteins förslag till direktiv dras tillbaka, och vi vill under alla omständigheter få bort principen om ursprungsland, som finns kvar under den nya beteckningen principen om fritt tillhandahållande av tjänster. Denna medvetet otydliga nya ordalydelse ger en grogrund för det slags negativa tolkningar av EG-domstolen som kommissionsledamot Charlie McCreevy nämnde.

Vi kräver också att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse uttryckligen undantas från direktivets räckvidd. Vi kräver enhetliga EU-specifikationer och förebyggande av social dumpning och orättvis konkurrens från företag som omfattas av en flexibel social och miljömässig lagstiftning. Den bräckliga kompromiss som nåtts mellan de konservativa och socialdemokraterna, efter påtryckningar och demonstrationer från fackföreningarna, dämpar förslagets nyliberala filosofi och negativa kraft, men bara i viss mån.

Den europeiska vänstern avvisar Frits Bolkesteins kamouflerade direktiv och kräver ändringsförslag som begränsar dess negativa följder.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! De västeuropeiska ländernas rädsla för fenomenet ”den polske rörmokaren” har tagit sig uttryck i upprepade försök att försvaga förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden. De många kompromissändringsförslag som man enats om främst i de större politiska grupperna visar att en del av de femton gamla medlemsstaterna inte vill följa principen om fri rörlighet för varor inom EU i enlighet med fördraget. Om man tar Förenade kungariket och Irland som exempel märker man dock att den inhemska ekonomin kan gynnas av att arbetsmarknaden öppnas för Polen och de andra nya medlemsstaterna.

Därför kan slutsatsen dras att det starka motståndet mot att anta direktivet i dess ursprungliga form bottnar i en irrationell oro orsakad av främlingsfientlighet.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Nästa år inträffar 50-årsdagen av Romfördraget, då Europeiska ekonomiska gemenskapen krävde ett upphävande av hindren för den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital som huvudsakligt mål på vägen mot en gemensam eller inre marknad.

När det gäller tjänster däremot har vi haft mer än 50 år av protektionism och konkurrensbegränsande metoder i medlemsstaterna, allt från komplicerade byråkratiska hinder och förseningar till ekonomiska böter och otydliga kvalifikationskrav. I Österrike kan utländska skidinstruktörer endast tillhandahålla tjänster under högst två veckors tid. I Belgien och Frankrike kan brådskande reparationer tidigast utföras åtta dagar efter anmälan, vilket i sig är en motsägelse. För att ge tillfällig anställning åt piloter och flygplansingenjörer inom italienska flygbolag krävs en deposition på 400 000 euro och inrättandet av fyra kontor. Och vart och ett av dessa hinder motiveras alltid genom att man åberopar det skenbart riktiga men känsloladdade argumentet att hindra ett så kallat ”race to the bottom”, dvs. att länder börjar tävla om vem som ställer lägst krav. Protektionistiska medlemsstater uppträder som arbetstagarnas försvarare mot social dumpning. I praktiken uppmuntrar de en otyglad svart ekonomi.

I själva verket har de länder som har utnyttjat det utvidgade EU:s marknad vuxit sig allt starkare. Sedan 1993 har den fria rörligheten för varor, kapital och personer gett enorma ekonomiska och sociala vinster. Närmare 70 procent av den arbetsföra befolkningen i EU är sysselsatt inom tjänstesektorn, vilket motsvarar 55 procent av EU:s BNP, men för närvarande utgör tjänster endast 20 procent av handeln mellan medlemsstaterna. Denna ofullbordade marknad har omsatt närmare 1 000 miljarder euro och skapat 2,5 miljoner nya arbetstillfällen i EU. Tjänstedirektivet skulle kunna ge ytterligare 600 000 nya arbetstillfällen.

Det finns ett begränsat antal tjänster – särskilt hälso- och sjukvårdstjänster – som bör omfattas av sektorsspecifika bestämmelser. Jag välkomnar åtagandet från kommissionsledamot Charlie McCreevy om att föreslå ett separat direktiv om patienters rörlighet och hela frågan om ett gränsöverskridande tillhandahållande av vårdtjänster. Jag stöder emellertid de återstående bestämmelserna i det som redan är ett urvattnat direktiv. Det är framför allt viktigt att personaluthyrningsföretagen finns med inom direktivets räckvidd, med tanke på hur mycket dessa företag anlitas på den moderna och flexibla arbetsmarknaden. Men varför omfattas inte arbetstagare inom transportsektorn och barnomsorgen?

Jag stöder helhjärtat bestämmelserna i artikel 16 …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jan Andersson (PSE). – Herr talman! Just nu är allas uppmärksamhet riktad mot Europaparlamentet. Vi har alla möjligheter att sätta den politiska dagordningen. Vi skall utnyttja den möjligheten och sätta ner foten i detta oerhört viktiga direktiv. Det här är inte Bolkestein-direktivet utan en kompromiss som håller på att växa fram vilket är någonting helt annat.

Jag skall ge några exempel från sysselsättningsutskottets område. Arbetsrätten, kollektivavtalen och rätten att vidta stridsåtgärder berörs inte av direktivet. I fortsättningen skall det bli möjligt för medlemsländerna att kräva att tjänsteföretag har en representant som kan träffa kollektivavtal, vara ansvarig vid arbetsmiljöinspektioner osv. Allmännyttiga tjänster som hälso- och sjukvård, sociala tjänster och utbildningstjänster är undantagna från direktivet. Bemanningsföretagen berörs heller inte i avvaktan på ett särskilt direktiv om just bemanningsföretag.

När det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är det upp till medlemsländerna om de vill öppna dem för konkurrens, men om så sker ska det också gälla för hela den inre marknaden. Det här är en bra kompromiss som förenar den inre marknadens förtjänster med trygghet på arbetsmarknaden och dessutom skyddar de offentliga tjänster som medborgarna i våra medlemsländer och regioner har tillgång till idag. En del anser att detta är en oklar kompromiss. Men hur är det då idag? Vad händer om vi avvisar direktivet? Hur många fall ligger inte och väntar på beslut i domstolen istället för att avgöras genom ett direktiv där vi fastställer spelreglerna? Jag hävdar att detta direktiv leder framåt! Det är tydligare än de regelverk som vi har idag, och därför bör vi rösta ja.

  Luigi Cocilovo (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tror att vi alla är absolut övertygade om behovet av att fullborda den inre marknaden för tjänster genom att undanröja hinder, inskränkande förfaranden och protektionism, som är ett verkligt och utbrett problem.

De ursprungliga förslagen i Bolkesteindirektivet var dock motsägelsefulla och i många avseenden otydliga och felaktiga. Deras grundläggande fel var att de gav upphov till motstridiga och negativa uppfattningar. Å ena sidan gavs intrycket att återupprättandet av rättvis konkurrens i själva verket hade reducerats till en blankofullmakt för social och demokratisk dumpning. Å andra sidan ledde det fullkomligt förståeliga motståndet mot sådana otydligheter till att många länder, framför allt de nya medlemsstaterna, upplevde att syftet var att utöka eller bevara protektionistiska hinder och inskränkningar för den fria rörligheten för tjänster.

Med tanke på de kompromisstexter som har lagts fram anser jag att dessa motsägelser och felaktigheter nu i allt väsentligt kan åtgärdas. En kritisk anmärkning som kan vara berättigad rör vissa uteslutningar och undantag för specifika sektorer, som kommer att få verkligt negativa effekter på möjligheterna till konkurrenskraftig tillväxt inom EU:s produktiva, ekonomiska och sociala system. Dessa sektorer är bl.a. yrkesverksamhet, bankverksamhet, finans- och försäkringstjänster samt energiförsörjning.

Många hävdar att detta mycket omfattande direktiv sannolikt kommer att få mycket begränsad effekt. Detta skulle jag vilja bemöta genom att påpeka att det är bättre att ta den risken än att utforma ett direktiv som rubbar den europeiska sociala modellens balans.

  Vladimír Železný (IND/DEM). – (CS) En kommersiell tv-station i EU rapporterade i dag att EU:s arbetstagare protesterar mot tjänstedirektivet. Vad som inte framgick av inslaget var att det enbart är arbetstagare från de gamla medlemsstaterna som protesterar. Arbetstagarna i de nya medlemsstaterna, EU:s andraklassmedborgare, välkomnar direktivet. Varken tjecker eller andra nationaliteter från de nya medlemsstaterna kan arbeta fritt i Tyskland eller på andra platser. Vad som verkligen är skrattretande är att vi äter subventionerade livsmedel från väst och att vi köper varor från väst som passerar våra gränser fritt och utan importavgifter. Kärnpunkten är artikel 16, där det tydligt erkänns att leverantörer kan komma att omfattas av sitt ursprungslands bestämmelser, enligt formuleringen av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Denna artikel har fallit offer för en kompromiss mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Det rör sig dock mindre om en kompromiss än om en kastrering av hela direktivet. Att komma med undanflykter är dock inte ett bra sätt att genomföra lagstiftning som reglerar leverantörer, eftersom detta försätter leverantörerna i en osäker rättslig situation. Det kan innefatta enbart en icke-bindande förklaring, men det hänvisas mycket till allmänhetens intresse som grund för att begränsa tjänsteleverantörernas verksamhet. Detta skapar förvirring kring hela texten, eftersom det enligt punkt 1 är etableringslandets bestämmelser som ska tillämpas, medan punkt 3 kan tolkas som att det är ursprungslandets bestämmelser som ska gälla.

Om vi till och med ska skjuta upp konkurrensutsättningen av vår ekonomi internt inom EU, hur ska vi då kunna konkurrera med omvärlden? Om vi inte drar nytta av de nya medlemsstaterna och deras snabba utveckling för göra arbetsplatserna effektivare kommer vi att gå miste om en av de största fördelarna med EU-utvidgningen.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Vi står i begrepp att fatta ett långtgående beslut som påverkar utvecklingen för en av EU:s grundläggande friheter, som har varit en del av gemenskapslagstiftningen i över femtio år. Samtidigt som EU öppnar sig för tredjeländernas ekonomier inför EU-länderna interna hinder för ömsesidigt tillhandahållande av tjänster. Nu är det dags att antingen riva dessa artificiella murar eller också ge dem vår välsignelse, något som skulle välkomnas varmt av fackföreningarna. Utgången kommer att visa hur väl EU har klarat utvidgningen. Berlinmuren har fallit, de nya medlemsstaterna har öppnat sina marknader för varor och tjänster från hela EU och fortfarande finns det EU-medlemsstater som inte fullt ut har införlivat EU:s lagstiftning om fri rörlighet för tjänster. Dessa länder skyddar skenheligt sina marknader mot ömsesidig konkurrens, i strid med EU:s lagstiftning och domstolarnas beslut. Vi möts av Jacques Chiracs fåniga spöke i form av en polsk rörmokare, som svävar över Frankrike och andra länder. Nu är det dags att ta reda på vem som tar Lissabonstrategins och den flexibla marknadens tankar på allvar och vem som inte gör det.

Jag undrar vad motståndarsidan kommer att grunda sina argument på. Den har inte lagt fram några undersökningar för oss, utan har snarare utnyttjat föredraganden för att ge fackföreningarna en felaktig bild. Det stämmer helt enkelt inte att direktivet kommer att leda till en förändring av arbetslagstiftningen, och det kommer heller inte att påverka lagarna om arbetstagarnas program eller försvaga deras skydd. Tvärtom visar alla undersökningar att direktivet kommer att generera 600 000 nya arbetstillfällen, tillföra 37 miljarder euro till ekonomin och stoppa diskrimineringen. Den föreslagna urvattningen av direktivet och slopandet av principen om ursprungsland strider mot allas intressen, inte minst konsumenternas, och skulle också innebära ett ideologiskt slag mot tanken om avreglering och fortsatt harmonisering. Vår erfarenhet av rörlighet för varor har visat att ett sådant alternativ är ohållbart. Medlemsstaterna skulle aldrig gå med på det, och framför allt skulle ökad reglering i stället för förenkling och flexibilitet göra det svårare att nå målet med ett blomstrande EU som verkar inom ramen för den globala ekonomin. Direktivet är därför ett test av om vi gynnar kortsiktig nationell protektionism eller gemensam välfärd inom EU.

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Barbara Weiler (PSE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Direktivet är långt ifrån i linje med principen om bättre lagstiftning, snarare tvärtom. Det är ni, herr kommissionsledamot, som måste ta ansvar för den irritation och till och med indignation som finns hos nästan alla grupper i det europeiska samhället, och att medlemsstater från öst och väst spelas ut emot varandra, som Zuzana Roithová sa nyss. Vi talar inte om att hissa upp vindbryggan. Den inre marknaden är inte ett mål i sig. Därför behövde vi de tre stora undantagen: direktivet om utstationering av arbetstagare, direktivet om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag, som måste förbli ett undantag så länge rådet förhalar Europaparlamentets direktiv, och framför allt direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer, som Europaparlamentet har antagit.

En effektiv inre marknad utan hinder och utan diskriminering, men med rättvisa ramvillkor, gynnar EU – såväl näringsidkare, tjänsteleverantörer, konsumenter som arbetstagare. Detta kan vi dock inte åstadkomma genom direktivet. Jag vill särskilt tacka Europeiska fackliga samorganisationen, som tillsammans med oss har verkat för att främja skyddet, utan att gå i den nationella trångsynthetens fälla. Lösningen är inte att avvisa, utan att omforma.

  Sophia in 't Veld (ALDE). – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta inte handlar om öst kontra väst, eftersom jag kommer från Västeuropa och är helt för tjänstedirektivet. Vi bör inte glömma bort direktivets syfte, som är att undanröja onödiga hinder för de små och medelstora företagen så att dessa ges möjlighet att tillhandahålla sina tjänster i andra länder. Med ett sådant urvattnat direktiv som föreslagits av socialdemokraterna och vissa ledamöter från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater riskerar vi att marknaderna blir ännu mer kringgärdade. Även om vi bör värna om viktiga resultat på det sociala området bör vi inte förfalla till protektionism eller nationalism och framför allt inte till främlingsfientlighet.

I den globala ekonomin är det viktigt att stärka EU:s marknad, inte splittra och försvaga den. Tjänstemarknaden innebär fantastiska möjligheter för många samtidigt som innovativa arbetstillfällen av hög kvalitet kan skapas inom tjänstesektorn.

Denna debatt präglas starkt av hyckleri, eftersom de gamla medlemsstaterna i Västeuropa fruktar konkurrensen från Östeuropa samtidigt som de glömmer bort att västeuropeiska företag har verkat i Östeuropa de senaste femton åren, och tjänat bra på det.

Direktivet måste antas med största möjliga räckvidd, vilket innebär att de tjänster i allmänhetens intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – begrepp som det kanske är på tiden att vi definierar – som för närvarande tillhandahålls helt enkelt bör omfattas av direktivets räckvidd, precis som hälsovård, bemanningsföretag och spelverksamhet. Principen om ursprungsland bör helt enkelt lämnas i fred, även om det bara handlar om att byta namn på den.

Jag kommer att rösta för direktivet enbart om det leder till ökad fri rörlighet för tjänster. En kompromiss som syftar till att kringgärda marknaderna ännu mer kommer inte att få min röst.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE). – Herr talman, herr kommissionär! Detta är ett gigantiskt steg för EU och ett litet steg för frihandeln. Om det blir ett steg framåt, beror på omröstningen på torsdag. Undantagen är för många, och principen får inte bli för svag. Det är viktigt för små företag, och det är viktigt särskilt för små länder. Utan mervärde blir kompromissen värdelös. Kommissionen har därför ett särskilt ansvar i det fortsatta arbetet.

Protektionism inom EU som gömmer sig bakom socialpolitik eller konsumentskydd är orimlig. Låt mig ge två exempel. Om man skall bygga 25 identiska villor i Tyskland, måste man lämna in 25 ritningar för godkännande till myndigheterna och betala 25 gånger, trots att det är exakt samma villa som skall byggas. Är det vettigt? Nej, det är dyrt för konsumenten och orimligt! Om en svensk turistgrupp beger sig på en semesterresa till Grekland och har med sig en dykinstruktör, måste vederbörande tala grekiska. Han får annars inte arbeta med och tala till en svensk grupp i Grekland, trots att denna svenska grupp överhuvudtaget inte kan någon grekiska. Det är idiotiskt!

Vi behöver därför bättre regler för gränsöverskridande tjänstehandel. Vi kan förbättra den här kompromissen på torsdag genom att minska undantagen och även inkludera privat hälsovård. Driv alltså igenom det som det österrikiska ordförandeskapet säger sig eftersträva, nämligen ett ambitiöst tjänstedirektiv som bidrar till ökat välstånd för oss alla.

  Maria Matsouka (PSE). – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Debatten om tjänster på den inre marknaden kan leda till något gott om den inriktas på att harmonisera arbetsförfaranden, i syfte att förbättra dessa så mycket som möjligt och sammanjämka ekonomiska strukturer och tekniska möjligheter.

Just detta förslag till direktiv syftar dock till att med hänvisning till institutionella underskott och växande problem införa en strategi som är oförenlig med sociala intressen, i syfte att ytterligare stärka kapitalet och omintetgöra de resultat som arbetarklassen har nått.

EU:s socialdemokrater är involverade i en historisk strid. Alla försök att finna kompromisser om en bättre lagstiftningstext kommer att misslyckas, eftersom det med tanke på den senaste tidens omständigheter inte finns något skäl att anta att ett arbetstagar- eller utvecklingsvänligt regelverk som gör det möjligt att bevara EU:s sociala modell kommer att nås.

Principen om ursprungsland är den princip som kommer att följas i slutändan, eftersom den berörda artikeln, artikel 16, som utgör direktivets andemening och grundvapen, inte innebär någon radikal förändring av denna princip och eftersom tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i själva verket inte undantas från direktivets räckvidd.

I ett skede då vi förutsätts vilja minska avståndet till medborgarna genom att försöka förenkla gemenskapslagstiftningen uppmanas vi att anta en text med markanta otydligheter och motsägelser, en text som i syfte att försöka göra alla nöjda inte skapar klarhet i viktiga frågor, som i slutändan ofrånkomligen kommer att behöva lösas av domstolarna.

Tiden är för knapp för en mer utförlig teknisk analys, men kärnpunkten är att den ekonomiska liberalism som präglar hela texten inte är en återvändsgränd.

  Diana Wallis (ALDE). – (EN) Herr talman! Så mycket har sagts i dag, men min förhoppning är att oavsett vilken kompromiss vi röstar igenom på torsdag så kommer den att innebära ett steg framåt. Jag hoppas att man i kompromissen kommer att framhäva och tillvarata den sedan länge grundläggande friheten enligt fördraget att tillhandahålla tjänster, och att vi till slut gör allvar av denna befintliga frihet på ett sätt som hittills inte har skett. Låt oss emellertid dra en viktig lärdom för framtiden av allt detta: en sådan betydelsefull fråga som denna förtjänar en grundlig och långvarig förberedelse, i synnerhet för EU:s allmänhet – de medborgare som vi ska företräda och som vi i stort antal tycks ha stött bort genom detta förslag.

Jämför detta med 1992: åren av förberedelse, den stora mängd separata lagstiftningsakter, den slutliga och allmänna ivern att få välkomna den fria marknaden för varor. Jämför detta med den nuvarande metoden: ett omfattande förslag till direktiv som bokstavligt talat dumpades ned på bordet i slutet av den förra mandatperioden. Så får det inte gå till. Jag hoppas verkligen att vi dragit lärdom för framtiden om hur vi ska kommunicera om EU.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! I dag debatterar vi en av de rättsakter som har störst betydelse för framtidens EU. Den kan mycket väl leda till en ny dimension för EU, men en dimension som är i linje med grundarnas ursprungliga vision. Den kritik som vissa motståndare till direktivet har framfört gäller bara i viss mån dess utformning. Den är i själva verket ett försök att stoppa den ekonomiska integrationen i EU, som bygger på fyra grundläggande friheter.

Vi kan inte acceptera hyckleriet och kraven på begränsningar av företagens frihet att tillhandahålla tjänster och på begränsningar av konsumenternas frihet att få tillgång till dessa tjänster, alltsammans under förevändning av att värna om det nationella oberoendet. Vi kan heller inte godta förslaget om att backa ytterligare ett steg från den nuvarande rättsliga situationen och domstolens rättspraxis under året genom att begränsa direktivets tillämpning och fortsätta att ge nationella myndigheter fria tyglar att införa nya hinder och behålla dem som redan finns.

Vi ser också med oro på att debatten i vissa medlemsstater främst har handlat om den polske rörmokaren och den lettiske eller portugisiske byggnadsarbetaren, när det allvarligaste problemet faktiskt är de verkligt diskriminerande administrativa hindren. Den inre marknaden lider fortfarande av uppdelningen mellan det gamla och det nya EU. Många medlemsstater inför diskriminerande förfaranden för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater. Denna utveckling har blivit ännu tydligare efter EU:s utvidgning. Resultatet av de diskriminerande restriktioner som påverkar det gränsöverskridande flödet av tjänster är att de små och medelstora företagen går miste om möjligheter att utveckla och skapa arbetstillfällen.

EU behöver ett bra tjänstedirektiv med stor räckvidd, en stark artikel 16 och givetvis artiklarna 24 och 25. Ett sådant direktiv skulle bara leda till att administrativa hinder undanröjs och skulle inte påverka direktivet om utstationering av arbetstagare, tvärtemot vad alla förleds att tro. EU behöver ett tjänstedirektiv som garanterar att Lissabonstrategins bestämmelser inte bara förblir en pappersprodukt. En klar och tydlig text krävs för att vi ska kunna nå detta mål.

Tack vare parlamentets arbete har delar av texten som var oklara förbättrats, men vi får inte skapa nya problem när vi röstar om förslaget. Direktivets ursprungliga innebörd och syfte får inte offras för att nå kompromisser som ofta är mycket långtgående. Protektionism skapar inga arbetstillfällen. Protektionism är ett dåligt kortsiktigt instrument när det gäller att försvara arbetstagarnas rättigheter. Protektionism är ett uttryck för den bristande politiska förmåga att hantera den verkliga ekonomiska och politiska världens utmaningar som utmärker byråkratin i de enskilda länderna.

  Proinsias De Rossa (PSE). – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag gratulera föredraganden Evelyne Gebhardt, Anne Van Lancker samt skuggföredragandena från de andra grupperna för deras utmärkta arbete med att försöka stärka tjänstedirektivet.

Det är uppenbart för de flesta i kammaren att en tävlan mellan länder om vem som ställer lägst krav inte kommer att vinna lojalitet inom något område och inte heller skapa ett förtroende för EU-projektet hos EU:s medborgare. Jag hade hoppats att kommissionsledamot Charlie McCreevy skulle ha visat oss här i dag att han hade förstått budskapet, men tyvärr blev jag inte uppmuntrad att tro det av hans yttranden i fråga om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Till dem som symboliskt vill rösta emot förslaget från Frits Bolkestein av privata skäl säger jag varsågoda. Men var då vänliga och stöd den breda reformvänliga majoriteten här i parlamentet för att få igenom ett direktiv som är mindre Bolkenstein-präglat, genom att stödja de huvudsakliga kompromissändringsförslag som med stor omsorg har förhandlats fram. Parlamentet kommer att avsäga sig sitt ansvar om det vägrar att anta det förändrade direktiv som nu står till buds, och överlämna tjänstemarknaden samt våra rättigheter på det här området när det gäller arbete, konsumtion och miljö till det osäkra förfarandet i EG-domstolen, där beslut fattas från fall till fall. EG-domstolen är inte vald att lagstifta – det är vi.

Slutligen vill jag säga till Bairbre de Brún, som nu har lämnat kammaren, att om hon vill förhindra ett ”race to the bottom” på tjänsteområdet, efter Irish Ferries modell, bör hon som en förpliktelse rösta för de ändringsförslag som kommer att läggas fram i parlamentet i morgon. Detta bör hon göra som en första åtgärd – inte som den enda åtgärden, utan som en första åtgärd – för att undvika det hon befarar.

  Šarūnas Birutis (ALDE). – (LT) Jag anser att tjänstedirektivet är det viktigaste dokument som Europaparlamentet kommer att godkänna under denna mandatperiod. Varför? För att det är ett unikt tecken på förändringarna i EU:s sätt att tänka. Vi får se om EU är redo att inrätta den inre marknaden, liberalisera den och legitimera EU:s grundläggande villkor. Det är synd att deklarationerna om Lissabonmålen ännu inte har följts upp med konkreta åtgärder. Politikernas agerande styrs fortfarande av rädslan för förändring, konkurrens och väljarpåtryckningar. Vi behöver inte hota människor med att den sociala modellen kommer att förstöras; vi måste tala med dem om verkligheten och de förändringar som är nödvändiga om EU ska kunna bli konkurrenskraftigt. Vi kommer att liberalisera marknaden förr eller senare, men en fördröjning kan vara katastrofal. Och den sociala välfärden i EU är som vätska i kommunicerande kärl. För tillfället är den sociala välfärden endast tillgänglig inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det är möjligt och nödvändigt att kompromissa i en viss utsträckning. Jag anser att det väsentliga i principen om ursprungsland bör behållas. Vi måste verkligen lita på varandra.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Europaparlamentet har sällan befunnit sig så i rampljuset som nu, när vi står i begrepp att besluta om detta viktiga direktiv. Resultatet av vår omröstning inväntas av Europeiska kommissionen, rådet, små och medelstora företag och fackföreningar. Detta är ett tillfredsställande resultat av demokratin och ett erkännande av dem som företräder EU-medborgarna. Men det kräver ett stort ansvarstagande. Vi ska besluta om ett tjänstedirektiv som kommer att ge nytt liv och ny dynamik åt den reviderade Lissabonstrategin.

Tjänstedirektivet kommer direkt att gynna små och medelstora företag, främst genom att förenkla och underlätta tillhandahållandet av tjänster i andra medlemsstater. En fullständig liberalisering av tjänstemarknaden är särskilt viktig för de nya medlemsstaterna. Därför vill jag att artiklarna om utstationering av arbetstagare återinförs i direktivet.

Jag vill berömma skuggföredraganden Malcom Harbours arbete. Han har utifrån en överenskommelse mellan de konservativa och liberala grupperingarna lyckats bevara principen om ursprungslund, även kallad ”frihet att tillhandahålla tjänster”, samtidigt som medlemsstaterna får avvisa en tjänsteleverantör på grund av hälso- och miljöskydd.

Men jag har svårt för kompromissändringsförslaget som bland annat omfattar möjligheten att införa en reservation med hänvisning till konsumentskydd eller socialpolitik, eftersom detta gör det möjligt för myndigheterna i mottagarlandet att när som helst hindra en tjänsteleverantör från en annan medlemsstat att få tillträde till marknaden, och därigenom sätta principen om ursprungsland ur spel. Jag tycker att den offentliga debatten om detta direktiv i alltför hög grad har varit inriktad på att kritisera principen om ursprungsland.

Hittills har mycket lite skrivits om de stora fördelarna med direktivet, som underlättar det administrativa samarbetet och skapar gemensamma kontaktpunkter eller standardiserade förfaranden på elektronisk väg. Sammanfattningsvis vill jag tacka föredraganden, Evelyne Gebhardt, för hennes hårda arbete med detta betänkande.

  Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Herr talman! Eftersom kompromissförslaget framför oss följer den fina nederländska traditionen med att kombinera öppna marknader med en rimlig nivå av socialt skydd, har förslaget min delegations fulla stöd. Vår finansminister sa nyligen att det som oroade honom mest var att det fanns så många undantag i direktivet. Jag delar inte hans oro utan vill förklara varför jag anser att några av dessa undantag är mycket välgrundade.

För det första anser jag när det gäller undantaget för hälsovården och andra sektorer som styrs av ett stort antal viktiga allmänna intressen, att dessa sektorer skulle må bättre av att regleras på individuell basis och att det också är nödvändigt att anta ett horisontellt ramdirektiv för tjänster av allmänt intresse, där icke-centraliserade myndigheters befogenheter fastställs tydligt i syfte att införa regler för denna typ av sektorer av allmänt intresse.

En annan sektor som jag vill nämna är den som omfattar tillfälliga anställningar. Som ni vet åstadkom vi en fantastisk kompromiss i denna fråga här i parlamentet för fyra år sedan, en kompromiss som hade brett stöd av oss, men som sedan dess har varit fastfrusen i rådet under lång tid. Även för sektorn med tillfälliga anställningar utgjorde det förslag till direktiv vi då lade fram, som skapade balans mellan skydd och öppna marknader, en mycket bättre grund för att införa en EU-lagstiftning för den aktuella sektorn med större träffsäkerhet och omsorg, och jag uppmanar Charlie McCreevy att uppfylla sitt åtagande och skapa en lagstiftning inom sektorerna för hälsovård och tillfälliga anställningar som skiljer sig från lagstiftningen i detta direktiv.

  Luisa Fernanda Rudi Ubeda (PPE-DE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det har sagts mycket i kväll om behovet av att öppna tjänstemarknaden i EU och även om behovet av att undanröja hindren för att uppnå eller genomföra vissa av målen för Lissabonstrategin. För att åstadkomma detta är tjänstedirektivet inte bara ett viktigt, utan ett nödvändigt instrument.

Men vilka krav bör detta direktiv, denna text, innehålla för att kunna spela den roll vi har gett det? Enligt min åsikt bör direktivet för det första innehålla vissa tydliga villkor som skapar rättssäkerhet för alla, såväl konsumenter som entreprenörer och framför allt för små och medelstora företag, som utgör majoriteten – omkring 80 eller 90 procent – av företagandet i Europeiska unionen. Och dessutom måste denna text – som bör garantera rättssäkerhet och, jag upprepar, vara tydligt – tillämpas i alla länder i EU.

Jag anser att den text som godkänts av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppfyller dessa krav. Men jag måste också säga att jag i nuläget tvivlar på att de överenskomna kompromisstexterna uppfyller kraven på tydlighet och rättssäkerhet.

Slutligen, herr talman, vill jag göra en kort anmärkning. I kväll har några personer försökt spela ut två modeller för EU mot varandra. De som hävdar att de försvarar den europeiska sociala modellen – och som framställer sig som dess enda försvarare – vill ställa sig emot de av oss som hävdar behovet av konkurrens och konkurrensförmåga.

Jag menar att den bästa socialpolitiken är den som skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Jag menar att det enda möjliga hotet mot den europeiska sociala modellen är ett EU utan ekonomisk tillväxt, som klamrar sig fast vid gamla fördomar och som inte kan konkurrera med andra ekonomier, för om vi inte har tillväxt kommer vi inte att kunna bevara vår socialpolitik.

  Dariusz Rosati (PSE). – (PL) Herr talman! Europeiska unionen bygger på fyra grundläggande friheter. Det vill säga fri rörlighet för varor, kapital, arbetskraft och tjänster. Dessa pelare för Europeiska gemenskapen inrättades 1958 eftersom det redan då stod klart att de var en förutsättning för en verklig integrering av Europa.

Flera decennier har gått sedan dess, men ännu finns ingen fri rörlighet för tjänster i Europa. Den viktigaste anledningen till detta är den politiska klassens svaghet. Politikerna har antingen inte kunnat eller inte velat förklara för medborgarna att friheten att tillhandahålla tjänster leder till nya arbetstillfällen och snabbare ekonomisk tillväxt. I stället för att förklara vad EU:s utvidgning innebär och lyfta fram möjligheterna med konkurrens, har politikerna valt att skrämma upp väljarna med spöken som social dumpning, det så kallade Frankensteindirektivet och den ökände polske rörmokaren.

Detta är bakgrunden till dagens debatt om tjänstedirektivet här i kammaren. Om direktivet antas kommer det att göra livet lättare för konsumenter och entreprenörer, öka den ekonomiska tillväxten och skapa 600 000 nya arbetstillfällen i EU. Tyvärr attackeras direktivet allt hårdare av populister och protektionister. Vi har gång på gång fått höra att en öppen tjänstemarknad kommer att leda till social dumpning och sämre arbetsvillkor, men dessa åsikter är helt ogrundade.

Det är emellertid fortfarande möjligt att göra en kompromiss. Jag vill påminna parlamentet om att frågorna om sysselsättning och arbetsrätt har tagits bort från direktivets tillämpningsområde, något som borde lugna fackföreningarna. Tjänster av allmänt intresse har också uteslutits. Jag anser att detta kommer att garantera en balans mellan behovet av konkurrenskraft och behovet av att skydda arbetstagarnas rättigheter. Jag uppmanar Europaparlamentet att anta detta direktiv i sin nuvarande utformning. Det kommer att stärka konkurrenskraften och öppna arbetsmarknaderna. Det kommer också att göra livet lättare för konsumenterna och företagen.

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag har två dåliga nyheter, två goda nyheter och en rekommendation att framföra. Den första dåliga nyheten är att jag känner mig tämligen bedrövad över EU:s rådande debattklimat. Det är ett klimat präglat av protektionism, nationalism, rasism och främlingsfientlighet. För mig som anhängare av EU och federalist är protektionism antieuropeiskt.

Min andra dåliga nyhet gäller kommissionen. Jag är en ivrig beundrare av kommissionen. Jag stöder den alltid. Men herr McCreevy, tro mig: låt inte er byrå uppmana mig att urvattna tjänstedirektivet. Det är er uppgift att försvara tjänstedirektivet och inte protektionismen. Er byrå ville snarare få detta att handla om friheten att förhindra tjänster än friheten att erbjuda tjänster. Var vänlig och se till att detta var sista gången!

De goda nyheterna är för det första att jag tror att vi kommer att ha en kompromiss i morgon. Jag tror att vi kommer att gå framåt. Vi behöver detta direktiv. Den andra goda nyheten är att vi kan få en bred majoritet i Europaparlamentet. Jag hoppas att det österrikiska ordförandeskapet får en bred majoritet i rådet.

Slutligen vill jag göra en rekommendation: min blygsamma rekommendation är att godkänna kompromissen mellan PSE-gruppen och PPE-DE-gruppen om artikel 16 i dess nuvarande form, förutsatt att vi lyckas få med tre faktorer i direktivet: för det första, hälso- och sjukvårdstjänster; för det andra, personaluthyrningsföretag; för det tredje, utstationering av arbetstagare. Dessa tre faktorer är nödvändiga.

Jag anser att denna debatt har förts på ett mycket orättvist sätt. Vi ser detta som en fråga om gammalt mot nytt. Det handlar inte om det. Det handlar om protektionism och liberala marknader. Jag tror tyvärr att några av oss glömmer det.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Jag anser att Diana Wallis slog huvudet på spiken när hon sa att kommissionen har gjort ett dåligt arbete i denna fråga. I slutet av förra mandatperioden lade kommissionen plötsligt fram ett lagstiftningsförslag som motsvarade hela det paket som Jacques Delors hade utarbetat för avregleringen av handeln med varor mellan 1988 och 1992.

Dessutom tas avregleringen av tjänster inte ens upp i detta förslag till direktiv från kommissionen, eftersom den centrala frågan är avregleringen av arbetsmarknaden. Det vill säga, i fråga om principen om ursprungsland kommer artikel 16 inte att avreglera tjänster; syftet är i stället att avreglera arbetsmarknaden, eftersom den dåvarande kommissionsledamoten gjort vissa medgivanden som går stick i stäv med socialt skydd, miljöskydd och konsumentskydd.

Europaparlamentet hade därför stora svårigheter: det har tagit oss två års arbete. Huvudföredraganden, Evelyne Gebhardt, har arbetat mycket hårt, och det har även skuggföredragandena gjort, däribland Anne Van Lancker. Men jag anser att parlamentet nu står i begrepp att lägga fram ett direktiv som verkligen handlar om avreglering av tjänster. Detta får inte blandas ihop med arbetskraftsfrågan, som skapar så mycket debatt för tillfället.

Det föreslagna tjänstedirektivet, som jag tror kommer att godkännas på torsdag till följd av överenskommelsen mellan de två stora politiska grupperna, kommer att göra det möjligt att avreglera tjänsterna, enligt gängse förfaranden. Vi får inte glömma att tjänster redan har avreglerats inom vissa områden: transport, kommunikation, audiovisuell överföring och yrkesutövning. Vi måste fortsätta på den inslagna vägen.

Om detta direktiv godkänns av rådet – och, som Alexander Stubb sa, jag hoppas att kommissionen godkänner Europaparlamentets förslag – kommer det faktiskt att bli möjligt att avreglera tjänster.

Dessutom uppmanas kommissionen i ett av ändringsförslagen att tillsammans med samhälleliga aktörer lägga fram konkreta förslag till avreglering av tjänster inom fem år. Om kommissionen godkänner parlamentets ändringsförslag kan rådet gå med på dem, och vi kan se inledningen på en verklig avreglering av tjänster.

  Konstantinos Hatzidakis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag hade själv många invändningar mot den ursprungliga text som Europeiska kommissionen lade fram för två år sedan. Men de invändningar som någon eventuellt hade är inte särskilt relevanta längre, eftersom texten har ändrats en hel del av Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd, och jag tror att den kommer att ändras ännu mer under plenarsammanträdet i övermorgon.

Kommissionen lade först fram en text med många överdrifter och en hel del som missade målet, och detta skadade tanken på att fullborda den inre marknaden i Europeiska unionen. Med andra ord, förslaget till direktiv gick inte rätt väg för att övervinna eventuella administrativa och lagstiftningsmässiga hinder för att underlätta investeringar i denna sektor. En korrekt målsättning misstänkliggjordes av politiken, främst Europeiska kommissionens kommunikationspolitik. Många sociala grupper reagerade på detta, samtidigt som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) hävdar att om tjänstesektorn öppnas på ett rationellt sätt i medlemsstaterna skulle detta kunna skapa 2,5 miljoner nya arbetstillfällen och öka EU:s BNP med 1,8 procent. Utskottet för den inre marknaden har gjort stora ingrepp både i direktivets omfattning och i arbetstagarnas rättigheter, och jag anser att de ändringsförslag som har lagts fram av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater förbättrar texten till direktivet ytterligare, löser vissa problem med principen om ursprungsland och skapar förutsättningar för ett brett socialt och parlamentariskt samförstånd.

De flesta parlamentsledamöter, medlemsstater och europeiska fackföreningar har inte som målsättning att avvisa varje form av tjänstedirektiv, utan att skapa ett bättre tjänstedirektiv, och jag tror att vi tillsammans kommer att åstadkomma detta.

  Bernadette Vergnaud (PSE). – (FR) Herr talman, herr Barroso, mina damer och herrar! Inledningsvis vill jag hylla vår föredragande, Evelyne Gebhardt, som faktiskt har lyckats skriva om texten fullkomligt.

Hur ska jag berätta för er, herr Barroso, att EU-medborgarna har fått nog av detta EU med social dumpning? Kanske med ett språk som knyter an till principen om ursprungsland? Trots några viktiga framsteg, som att direktivet om utstationering av arbetstagare bibehålls och att hälsovård och tjänster av allmänt intresse utesluts, beklagar jag att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och sociala tjänster ännu inte är undantagna. Jag vägrar att se dessa offentliga tjänsteuppdrag omfattas av reglerna på den konkurrensutsatta marknaden.

På samma sätt vore det mycket bra om arbetsrätten uteslöts från artikel 2, för att undvika en farlig tvist. Även om principen om ursprungsland inte nämns längre innebär kompromissförslaget att den faktiska lagstiftningsmakten överlämnas till EG-domstolen, som kommer att avgöra riktningen för den europeiska socialpolitiken. Det hade varit bättre att tillämpa principen om mottagarland för utövande av tjänsteverksamhet och att enbart tillämpa principen om ursprungsland för principen om tillträde.

När det gäller dem som felaktigt påstått att Bolkesteindirektivet är dött i och med nedröstningen av utkastet till en europeisk konstitution, visar situationen just nu att direktivet tvärtom är i högsta grad levande och att vi måste vara ytterst vaksamma och fortsätta kampen.

  Stefano Zappalà (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Än en gång behandlar vi ett ämne som är viktigt för att skapa en verklig inre marknad.

Jag var föredragande för direktivet om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, där det lades fram omkring 800 ändringsförslag, och för direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer, där det lades fram omkring 600 ändringsförslag. I båda fallen arbetade jag med Malcolm Harbour och Evelyne Gebhardt, och många andra. De resultat vi åstadkom fick ett sådant brett stöd att det senare direktivet antogs enhälligt i maj förra året, av både parlamentet och rådet, och bara två medlemsstater avstod från att rösta. Jag vill än en gång tacka mina båda kolleger.

Principerna bakom de båda direktiven är jämförbara med de principer som bör ligga till grund för tjänstedirektivet, och de har alla samma syfte. Tyvärr omfattade Prodikommissionens förslag varken det resonemang eller det innehåll som fick parlamentet att omarbeta de båda direktiven, precis som vi i dag är tvungna att skriva om det direktiv vi nu granskar.

Vi vill alla att marknaden ska öppnas för arbete likaväl som för varor och pengar, men vi anser att det än en gång bör ske genom en harmonisering av de nationella systemen själva, inte genom att omkullkasta allt. Genom klausulen om en översyn inom högst fem år blir det möjligt att göra en gradvis övergång.

Vi vill ha detta direktiv utan trauma eller ideologiska sammandrabbningar, och därför hoppas vi på en försiktig metod med politiska lösningar som bygger på sunt förnuft. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har redan framfört sin ståndpunkt som jag delar, och med hänsyn till min personliga erfarenhet av detta område uppskattar jag inte dem som i stället för att försöka åstadkomma en kompromiss vill avvisa hela tanken och därmed handla i strid med fördragen. Å andra sidan uppskattar jag verkligen de kompromisser som redan har åstadkommits, och jag hoppas att även detta direktiv kommer att stödjas av en stor majoritet. Avslutningsvis tackar jag Evelyne Gebhardt än en gång för hennes arbete.

  Joel Hasse Ferreira (PSE). – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Denna debatt är mycket viktig för EU:s framtid, och den ger återklang inom de ekonomiska, sociala och politiska områdena. Den kompromisslösning som åstadkommits av de största politiska grupperna förefaller vara välbalanserad.

Det är avgörande att tillämpningen av principen om ursprungsland, tillfälliga anställningar inom hälsoområdet, andra sociala områden, tjänster av allmänt intresse och lotterier undantas. Det är också avgörande att kriterierna för tjänster av allmänt intresse utformas oerhört tydligt, tas bort fullständigt, eller fastställs av varje enskild medlemsstat. Precis som i detta kompromissförslag vill jag naturligtvis lyfta fram hur viktigt det är att inte inkräkta på direktivet om utstationering av arbetstagare.

Mina damer och herrar! Även om det är nödvändigt att gå vidare med upprättandet av den inre marknaden är det inte mindre viktigt att garantera rättvis konkurrens i alla medlemsstater, inte genom att underblåsa sociala orättvisor, och absolut inte genom att snedvrida arbetsmarknaderna eller avskaffa förbindelserna mellan arbetsmarknadens parter, utan genom att minska byråkratin och undanröja orättfärdiga tekniska hinder.

Även om processen med att upprätta den inre marknaden för tjänster är mycket viktig för EU:s ekonomiska utveckling, måste reglerna för att bevara den sociala sammanhållningen inom EU följas. Även om så inte var fallet med den ursprungliga versionen av direktivet kan vi, som ledamöter av parlamentet, nu anta en text som kommer att ge ett balanserat och åskådligt bidrag till att skapa en äkta europeisk tjänstemarknad, samtidigt som den sociala sammanhållningen skyddas.

Tydlighet och mod är nödvändigt för att åstadkomma detta.

  José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Först vill jag säga att jag kommer att rösta för kompromissförslaget eftersom jag tycker att det är mycket bättre än det ursprungliga direktivet, och jag kommer att koncentrera mig på en enda fråga: ersättning för kostnader när en medborgare från en medlemsstat utnyttjar tjänster i en annan medlemsstat.

Om talmannen tillåter mig att göra en fallbeskrivning ska jag använda Valencia som exempel, även om detta skulle kunna gälla vilken region som helst, i Italien till exempel.

Vi tar emot fler turister varje dag; varje dag skaffar sig EU-medborgare ett andra hem där; varje dag tar vi emot fler medborgare som kommer för att få behandling i Valencia, enbart på grund av kvaliteten på hälsovården där. Detta tryck är ett hot mot hälsovården. Denna ekonomiska påfrestning är svår för oss att uthärda.

Vid ett flertal tillfällen har EG-domstolen erkänt att i enlighet med artiklarna 49 och 50 i EG-fördraget och dess tillämpningsförordningar har den medlemsstat som tillhandahåller hälsovård rätt att ersättas av medborgarens ursprungsmedlemsstat. Men i praktiken respekteras inte denna rätt: den är enbart ett retoriskt påstående.

Kommissionen anser att detta direktiv är ett bra instrument för att förverkliga denna rättighet, och denna åsikt avspeglas i artikel 23. För tillfället vet jag inte hur läget är i fråga om artikel 23 eller de ändringsförslag som syftar till att ta bort den artikeln. Jag ska helt enkelt uttrycka min önskan att denna artikel ska kvarstå i den form som kommissionen utarbetat. Jag uppmanar kommissionsledamoten att inte nöja sig med att göra ett formellt uttalande med ännu ett löfte om att detta problem kommer att lösas. Vi vill att denna artikel ska godkännas i sin nuvarande form, och det är så jag kommer att rösta.

  Mia De Vits (PSE). – (NL) Herr talman! Det finns de som anser att vi har gett vilseledande information om direktivet. I dag är jag mycket glad över att vi genom ändringsförslagen har gjort genomgripande ändringar i Bolkesteindirektivet. Men jag undrar om vi med detta ändrade dokument skapar rättssäkerhet. Som många andra är jag rädd att vi inte gör det.

Kommissionsledamot McCreevy! Ni skulle kunna få oss på er sida om ni i dag sa till oss att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör hållas utanför detta direktivs tillämpningsområde, men ni har gjort tvärtom. Ni säger inte ett ord om ett ramdirektiv om tjänster av allmänt intresse.

I vår slutgiltiga avgörande måste vi därför ta hänsyn till att detta förslag till direktiv är allt annat än harmoniserat – tvärtom. Ett beslut har fattats om lagstiftning som bygger på skillnaderna mellan de 25 medlemsstaterna, och jag anser inte att det är det rätta sättet att integrera marknader.

  József Szájer (PPE-DE). – (HU) Vissa säger att ett urvattnat direktiv ändå är bättre än ingenting. Men det är inte sant: om vi överskrider en viss gräns kommer vi inte längre att underlätta ett fritt tillhandahållande av tjänster, utan i stället skapa hinder för detta. Tyvärr innebär några av de ändringsförslag som lades fram förra veckan just det. Om vi röstar för dem kommer vi att förstöra själva kärnan i detta förslag.

Vi har mycket att förlora, eftersom Europeiska gemenskapernas domstol under de senaste decennierna upprepade gånger har skyddat tjänstetillhandahållares rättigheter gentemot medlemsstaternas begränsningsförsök. Om vi nu godkänner ett direktiv fullt av nya hinder som strider mot andan och bokstaven i Europeiska unionens grundfördrag finns det inget hopp om att Lissabonprogrammet, som är avsett att skapa arbetstillfällen och ny tillväxt i EU, ska lyckas, eftersom vi i själva verket skulle begränsa denna marknad i ytterligare 30 år.

De nya medlemsstaterna öppnade sina marknader för kapital och varor redan för några år sedan. Detta var inte ett lätt beslut. Vi hade också kunnat säga att våra ekonomier var alltför svaga och inte klarade konkurrensen. Det är därför som många av oss ledamöter från de nya medlemsstaterna är chockerade över att nu, när vi gemensamt borde öppna tjänstemarknaden, tvekar flera av de gamla medlemsstaterna med god ekonomi.

Mina damer och herrar! Nu är det er tur. Kommer ni att stå fast vid en av de fyra grundläggande friheterna i Europeiska unionen eller inte? Ett starkt tjänstedirektiv skulle vara bra för små och medelstora företag, det skulle vara bra för gamla och nya medlemsstater och det skulle vara bra för alla medborgare i EU. Kära kolleger! Låt oss stryka alla försök att begränsa den fria marknaden för tjänster ur förslaget till direktiv! Vi ungrare kan bara stödja ett direktiv som betyder mer än att bevara Romfördragets princip om fria tjänster enbart till namnet.

  Pier Antonio Panzeri (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det direktiv vi debatterar kommer utan tvivel att bli ihågkommet för den slingrande och svåra väg det har följt.

Direktivet har kritiserats öppet och kraftigt redan från början. Det är ingen slump att till och med i dag har en stor europeisk facklig demonstration lidelsefullt hävdat att EU för den europeiska arbetsmarknadens skull behöver ett tjänstedirektiv som fullbordar den inre marknaden utan att skada den sociala sammanhållningen. Vi här i parlamentet har arbetat enligt den principen för att bidra till utveckling och tillväxt i den viktiga europeiska tjänstesektorn, utan att för ett ögonblick glömma bort den sociala dimension som EU måste ha och behovet av att inte skjuta upp harmoniseringsprocessen i det oändliga.

De ändringsförslag som har lagts fram och den kompromiss vi har åstadkommit tar i stor utsträckning upp de frågor och krav som har väckts i fråga om såväl arbetstagarnas rättigheter som den så kallade principen om ursprungsland. Det finns dock fortfarande några olösta frågor, bland annat tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, där jag hoppas att vi kommer att finna en lösning under omröstningen, utifrån de ändringsförslag som har lagts fram.

Jag anser att det har gjorts ett gott arbete hittills, delvis tack vare Evelyne Gebhardt. Vi har inte dragit oss för att ta itu med problemen: vi har i stället bidragit till att identifiera ett antal möjliga lösningar, och vi har för avsikt att fortsätta vårt engagemang, även efter förstabehandlingens omröstning.

  Thomas Mann (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Efter samtal med anställda och ledning vid 24 små och medelstora företag enbart i Hessen, och med företrädare för fackföreningar och arbetsgivare, såg det ärligt talat mörkt ut för ett acceptabelt tjänstedirektiv. Efter den ensidiga inställningen i Bolkesteindirektivet skapar kompromissförslaget en riktig balans mellan att undanröja hinder och nationella begränsningar för den inre marknaden och behovet av social sammanhållning. Tjänster av allmänt intresse bör inte avregleras; inte heller bör offentliga företag privatiseras. Konkurrenslagstiftning eller regler för statligt stöd ska inte heller begränsas. Farhågorna om att detta skulle leda till social dumpning och lönedumpning är inte längre berättigade.

Enligt den nya principen om fri rörlighet för tjänster får de länder där tjänsterna tillhandahålls kräva att deras nationella regler följs och att efterlevnaden övervakas. Detta gäller garantier för den allmänna säkerheten och ordningen och för miljö- och hälsoskydd. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor förstärkte processen för utökat samarbete ytterligare, och detta är viktigt. Vi anser att den industriella säkerheten inte får hotas och att nuvarande system enligt tullavtal måste vidmakthållas.

Direktivet om utstationering har företräde, vilket innebär att byggsektorn och andra känsliga sektorer i medlemsstaterna kan skyddas och att minimilöner kan bevaras. För att förhindra företag från att helt enkelt registrera en postboxadress i en annan medlemsstat har en konsumentvänlig bestämmelse införts: ett dotterbolag ska bara erkännas om det kan bevisas att det har en lämplig infrastruktur och en permanent närvaro.

Många av slagorden under dagens demonstration var föråldrade. Folk har rätt att protestera offentligt, men de får större trovärdighet om innehållet i deras protester är korrekt. Allmänheten, kommissionen och rådet väntar på parlamentets beslut, och alla är medvetna om hur viktigt parlamentet faktiskt är. Gruppernas gemensamma kompromissförslag är rätt väg att gå. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har varit konsekvent i sin grundläggande avsikt att både skapa en ny dynamik i den inre marknaden – med Lissabon som motto – och att bevara den sociala standarden.

  Lasse Lehtinen (PSE). – (FI) Herr talman! Det är bättre att godkänna kompromissförslaget än att avvisa det. Det är i alla fall början på en gemensam, livskraftig arbetsmarknad.

Som lagstiftare måste vi sträva efter exakthet och precision. Varje vagt stycke i ett direktiv är ett potentiellt fall för Europeiska gemenskapernas domstol. När man läser förslaget får man en känsla av att ju mer högutbildad och kvalificerad en person är, desto mer troligt är det att hans eller hennes område inte omfattas av direktivet och skyddas från verklig konkurrens.

EU behöver ekonomisk tillväxt. Tillväxt skapas genom fler arbetstillfällen eller ökad produktion. Vi kan inte hindra social dumpning genom att hindra människors rörlighet, utan genom att skapa ett gränsöverskridande system där alla som beställer tjänster är ansvariga för att uppfylla villkoren för anställning. Hur kan vi tänka på att konkurrera med Kina eller Indien om vi inte kan befria vårt medlemsområde från onödiga hinder för konkurrensen?

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Europeiska unionen försöker hela tiden stimulera utvecklingen för att bidra till att skapa en union som kan leva upp till utmaningarna på 2000-talet. Syftet med detta direktiv var att stärka EU på global nivå och förbättra EU:s förmåga att konkurrera med andra ekonomier världen över. Det faktum att vi nu är en gemenskap av 25 länder i stället för 15 tycks ha förbisetts. Allt fler parlamentsledamöter anser att det är de nya medlemsstaterna som konkurrerar med EU, inte Kina eller USA.

Europeiska unionen verkar vara rädd för sig själv. De gamla medlemsstater som gick samman emot detta direktiv har orsakat ett nytt utbrott av stridslysten jargong. Uppdelningen mellan den gamla och den nya unionen blir allt mer markerad. Än en gång delas medlemsstaterna in i bättre och sämre länder. De rika länderna stöder en kortsiktig politik som bygger på rädsla, inte rationella indikationer. Paradoxalt nog är det de rika länderna som hittills framställt sig som de främsta förespråkarna för integration som nu motsätter sig en fullständig tillämpning av fördragens bestämmelser. De sprider panik genom hänvisningar till social dumpning av de nya medlemsstaterna och till möjliga hot mot EU:s sociala modell.

Jag tror att de nya medlemsstaterna kommer att klara sig. Den ekonomiska tillväxten i euroområdet är i stort sett noll, och ekonomin utvecklas långsamt. Motståndet mot att öppna tjänstemarknaden helt och hållet innebär en risk för att en viktig stimulans går förlorad, som skulle påskynda EU:s ekonomiska tillväxt och skapa nya arbetstillfällen. Hittills har de nya medlemsstaterna beskrivits som gnällspikar. Men i det EU med två hastigheter som nu håller på att utvecklas måste dessa medlemsstater utveckla sätt att svara snabbt på de taktiska koalitioner emot dem som uppstår allt oftare.

De ursprungliga förslaget till direktiv utgjorde en ny möjlighet för Europeiska unionen med 25 medlemsstater. I sin nuvarande utformning, utan de artiklar som förbjuder diskriminering av företag som tillhandahåller tjänster utomlands och principen om ursprungsland, förlorar det gradvis sin betydelse och öppenhet.

  Joseph Muscat (PSE). – (EN) Herr talman! Jag kommer från en ny medlemsstat. Jag stöder kompromissen; något annat vore socialt och politiskt kortsynt. Det sätt på vilket majoriteten i parlamentet tycks ha närmat sig varandra i syfte att drastiskt ompröva tjänstedirektivet åskådliggör denna institutions betydelse. Vi omarbetar ett förslag som skulle ha kunnat få katastrofala följder för våra samhällen – särskilt för de mest utsatta – till att bli ett mycket mer omdömesgillt förslag. Vi är fortfarande inte helt och hållet nöjda; vi vill att de offentliga tjänsterna definitivt ska undantas, och vi vill ha tydligare garantier när det gäller övriga sektorer. Vi måste ändå erkänna att vi nu har en mycket mer realistisk lagstiftningsakt framför oss. Vi förnyar vårt avtal genom principen om fri rörlighet för tjänster samtidigt som vi förenklar det, men vi är överens om att sociala rättigheter kommer i första hand. Efter vårt avvisande av direktivet om hamntjänster visar vi för andra gången på relativt kort tid vårt åtagande för ett socialt EU. Jag tror att Phillip Whitehead skulle ha varit stolt över Evelyne Gebhardt och oss övriga.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! I det läge vi befinner oss i denna fråga i kväll är jag medveten om att det är politiskt olämpligt att gå emot ett kompromissförslag som utarbetats med stor möda av ledarna för två politiska grupper. Varje arkitekt bakom detta kompromissförslag utropar sig till vinnare, vilket gör mig illa till mods, eftersom jag inte tycker om att betraktas som en idiot.

Mina kolleger svär på att principen om ursprungsland är underförstådd i kompromisstexten. Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet skryter om att de har kvävt den i sin linda.

Jag med många andra anser att principen om ursprungsland och den europeiska integrationens historia har en stark koppling till varandra. Om vi dogmatiskt avvisar denna koppling går vi emot det vi tålmodigt håller på att bygga upp, och vi inför principen om utbredd misstänksamhet.

Självklart skulle denna princip inte kunna ta över alla de andra principerna, eftersom vi har kontrollerat och styrt den.

Vi har gjort det klart att lagstiftningen i mottagarlandet ska gälla för alla aspekter som berör det sociala området. Därför är det ytterst missvisande att fortsätta tala om en attack mot den sociala standarden.

Vi uppmanas att inte blanda ihop kommersiella och icke-kommersiella tjänster. Men inte heller här blandade vi ihop saker och ting, och i slutändan tonade vi ned direktivet, som nu omfattar så många undantag att det skulle vara bättre att definiera vad det faktiskt ska tillämpas på och inte tvärtom.

Summan av kardemumman är att mottagarlandets regler i fråga om utstationering av arbetstagare aldrig har varit ifrågasatta. Så vad mer vill människor ha? En återgång till Romfördragets bestämmelser?

Kompromissen i fråga om artikel 16 bekräftar knappast de bestämmelserna. Detta är inte alls utveckling! Jag anser att det under dessa omständigheter skulle vara mycket bättre att behålla versionen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, i stället för att plocka sönder ett direktiv tills det inte finns någonting kvar av det.

Herr talman! Jag är inte villig att svälja vad som helst för att åstadkomma en lösning som faktiskt, under förevändning att den skyddar den sociala standarden, skyddar protektionistiska standarder, och jag kommer att rösta därefter.

  Vladimír Maňka (PSE). – (SK) För en timme sedan fick parlamentet höra att fackföreningar från enbart de gamla medlemsstaterna demonstrerade emot direktivet i Strasbourg. I själva verket anslöt sig även kolleger till dem från de nya medlemsstaterna, och de som lyssnade noga hörde att de inte alls var emot direktivet.

Mina damer och herrar! Ni kommer mycket väl ihåg hur vi med stor majoritet avslog ett förslag som rådet hade kommit överens om när vi godkände budgetplanen för 2007–2013. Samtidigt föredrog vi EU:s intressen framför specifika egenintressen. Vi kunde förena oss för att skydda hela Europeiska unionens intressen. Jag var stolt över att vi hade stått emot försöken att påverka oss och att vi kunde nå en överenskommelse i Europaparlamentet.

Det är mycket viktigt med en kompromiss för ett grundläggande dokument som tjänstedirektivet. Jag anser att föredraganden har gjort ett mycket gott arbete. Enligt min åsikt har vi åstadkommit ett antal godtagbara kompromisser. Därför anser jag att vi bör rösta för något som representerar en situation där alla parter i EU vinner, som ger den bästa lösningen för såväl gamla som nya medlemsstater.

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – Herr talman! Efter att ha lyssnat på debatten här i plenum finns det skäl att påminna sig om varför vi skall ha ett tjänstedirektiv och varför vi arbetar för att få en öppnare tjänstehandel. Det beror på att vi allihop i grunden är överens om att en ökad handel med tjänster ger fler arbetstillfällen, fler nya företag, ökad tillväxt och bättre konkurrenskraft. När vi hör debatten här verkar det emellertid som om många har glömt bort detta. Fri tjänstehandel är inget negativt, utan det är något positivt. Tyvärr har motståndarna lyckats skära ned på direktivet. Det innebär att vi kommer att få mindre konkurrenskraft än vad vi annars kunde ha haft. Det innebär färre nya arbetstillfällen och färre nya företag. Det är inte vad Europas medborgare förväntar sig.

Tillsammans med andra moderater kommer jag att stödja kompromissen, inte för att det är vad vi vill ha utan för att kompromissen är ett steg på vägen. Jag vill dock understryka att jag inte accepterar den bild som framställs, nämligen att det handlar om en konflikt mellan öst och väst, mellan nya och gamla medlemsstater. Det rör sig i stället om en skiljelinje mellan dem som vill ha mer av europeisk integration och samarbete, öppnare gränser samt fler och nya arbetstillfällen genom tjänstehandel – och dem som är av annan åsikt.

Vi kommer att verka för att tillföra privat hälsa, att utstationeringsdirektivet står klart och tydligt öppet för alla, och att vi inte får någon diskriminering gentemot något lands medborgare. Vi kommer dessutom att verka för att bemanningsföretag skall kunna ingå i denna verksamhet. Jag vill säga följande till kommissionen: Detta är ett första steg, ni har ett ansvar för att se till att vi tar fler steg i den riktning som fördraget föreskriver.

  Amalia Sartori (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag begär ordet för att förklara varför jag kommer att rösta för detta direktiv tillsammans med resten av min grupp. Vi är säkra på att det är början på vägen framåt och ett steg mot att stärka tanken på att fullborda den inre marknaden.

Ur den synvinkeln är min röst säker. Men jag vill kommentera det som har hänt inom de politiska grupperna under de senaste 18 månaderna och framför allt under de senaste veckorna och även under denna eftermiddag och kväll här i kammaren. Det visar – och jag vill vara fullkomligt tydlig här – att det i praktiken finns en skillnad mellan de 25 medlemsstaterna. Det är skillnaden mellan dem som tror att vi kan åstadkomma tillväxt och utveckling genom att våga satsa och investera i det nya, i flexibilitet, i möjligheten att arbeta på en friare och öppnare marknad och, framför allt, på en marknad med nästan 500 miljoner människor, och dem som i stället tror att det de har uppnått hittills bäst kan skyddas genom att de isolerar sig själva.

Det har varit den verkliga konflikten. Därför hoppas jag att avslutningen av denna debatt också kommer att innebära slutet på det argument som bygger på en uppdelning mellan gamla och nya länder, för det har aldrig funnits en sådan uppdelning. I stället har det funnits en annan uppdelning, som har lett fram till ett direktiv som enligt min åsikt bara är det första steget. Ändå kommer jag att stödja det med övertygelse, för jag anser att också ett litet framsteg är viktigt.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är ganska ironiskt att vi debatterar tjänstedirektivet på Alla hjärtans dag, för när det gäller tjänstedirektivet – men förvisso också för Frits Bolkestein – måste detta vara fråga om obesvarad kärlek.

Förra månaden förkastade vi, med överväldigande majoritet, direktivet om hamntjänster, och den här gången var vi nära att göra samma sak om det inte vore för att parlamentet nu kommer att omvandla kommissionens förslag till en kompromiss – kanske inte den bästa, men väl en kompromiss som är möjlig att förverkliga, och där man i allt väsentligt har funnit en medelväg mellan vårt mål att öppna tjänstemarknaden och vår avsikt att inrikta oss på berättigade sociala intressen. Jag betonar ”berättigade intressen” eftersom vi alla vid det här laget känner till att förslaget har utsatts för panikspridning. För mig som kommer från en ny medlemsstat tycks denna panikspridning vara en déjà vu. I mitt hemland brukade motståndarna till EU-medlemskapet frammana mardrömsscenarier om att utländska arbetstagare skulle invadera vårt land och ta våra jobb. Samma olyckskorpar framförde även liknande nummer i de gamla medlemsstaterna, men nu vet vi att dessa domedagsscenarier helt enkelt inte stämmer: de har inte gått i uppfyllelse, och de kommer inte heller att uppfyllas i och med tjänstedirektivet.

Öppnandet av tjänstemarknaderna är något positivt, och detta bör vi påtala högt och tydligt. Det är bra för företagen – i synnerhet små och medelstora företag – och det är bra för sysselsättningen. Vi har en förståndig kompromiss. Jag säger ”låt oss anta den”.

  Ivo Strejček (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är alltför sent för att hålla en sådan här seriös debatt, och kommissionsledamoten torde vara trött. Jag vill bara göra några påpekanden som kanske kan friska upp debatten, eller så blir ni ännu tröttare, herr kommissionsledamot!

I inledningen av dagens debatt tänkte jag att det kanske bara var en ideologisk konflikt mellan protektionism och ett försök att avreglera marknaden för tjänster. Jag erkänner att jag var en drömmare. Tyvärr är det mycket allvarligare än så: debatten om det urvattnade direktivet börjar framstå som en konflikt mellan det nya och det gamla.

Vi är vana vid att lyssna till oändliga spekulationer om varför människor i medlemsstaterna inte förstår de djärva, nya europeiska idéerna. Varför skulle de det? Jag är en ledamot av Europaparlamentet som företräder Tjeckien och som försvarar de tjeckiska medborgarnas intressen. Tjeckien avreglerade marknaden helt och hållet i början av 1990-talet. Flera traditionella men ineffektiva företag var tvungna att lägga ned sin verksamhet. Det ledde till högre arbetslöshetssiffror och stora politiska förluster. Är det inte rättvist att förvänta sig samma sak av de gamla medlemsstaterna? Åk till någon tjeckisk stad vid gränsen mellan Tjeckien och Österrike, och försök förklara för en lokal tjänsteleverantör att han eller hon inte kan tillhandahålla sina tjänster på samma sätt som deras österrikiska konkurrenter – och jag betonar, konkurrenter – i deras tjeckiska hemstad. Jag är övertygad om att ni kommer att misslyckas. Försök att tala om höga europeiska ideal och säg samtidigt att de inte har tillåtelse att fritt driva sin affärsverksamhet var de än vill. Idén att avreglera den inre marknaden var djärv, men dagens verklighet är inget annat än den ökända ”gråten över spilld mjölk”.

Jag tackar de tjeckiska tolkarna för deras modiga arbete.

  Simon Coveney (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är svårt att ge ett regelrätt bidrag till debatten om tjänstedirektivet under loppet av två minuter. Genom detta direktiv försöker man uppnå väldigt mycket i ett enda modigt steg. Därför har debatten varit så kraftfull och därför har grupperna låtit ledamöterna arbeta så gott som heltid med detta direktiv under de senaste månaderna. I det här avseendet vill jag särskilt berömma Malcolm Harbours arbete. Han har gjort en enorm arbetsinsats för att på PPE-DE-gruppens vägnar föra kompromisstexten så här långt.

I denna intensiva debatt om vissa ändringsförslag, särskilt med hänsyn till artikel 16 om friheten att tillhandahålla tjänster, bör vi emellertid inte tappa bort det övergripande målet med det vi försöker uppnå. Detta är det första skedet i en process som syftar till att åstadkomma ett direktiv som kan främja en öppnare och bättre fungerande inre marknad för tjänster. Om det antas i rätt form kan direktivet främja tillväxten, skapa nya arbetstillfällen och ge en ökad ekonomisk aktivitet inom tjänstesektorn.

I själva verket behöver EU:s ekonomi en skjuts framåt. Direktivet kan bidra till detta. 68 procent av EU:s sysselsättning och mer än 60 procent av skapandet av välstånd kommer från tjänstesektorn, och därför är denna sektor en huvudsaklig pådrivare för EU:s tröga ekonomi. Kort sagt, detta nya kompromissdirektiv kanske inte uppfyller alla politiska gruppers samtliga önskningar, men det kommer att undanröja flera hinder för gränsöverskridande handel och tjänster samt minska den byråkrati som företag ställs inför när de försöker utvidga sin verksamhet till andra EU-länder. Genom kompromissen har man uppnått en balans mellan att skydda sysselsättningslagstiftningen och kollektivavtalen i EU:s medlemsstater och att öppna en effektivare marknad för tjänster.

Jag hoppas att parlamentet ger ett starkt mandat till kommissionen att med förnyad kraft gå vidare med direktivet efter torsdagens omröstning, och jag ser fram emot att en ytterligare förbättrad version av direktivet läggs fram för parlamentet inom en inte alltför avlägsen framtid.

  Riccardo Ventre (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det torde vara underförstått att antagandet av detta direktiv kommer att utgöra en ytterst betydelsefull politisk händelse.

Om parlamentet emellertid antar direktivet med stor majoritet kommer det att sända ut en ännu mer betydande politisk signal, för därigenom bekräftas återigen vår roll i lagstiftningsprocessen som medlare mellan EU:s byråkrati och varje enskild medlemsstat. Som medlare har vi en skyldighet att balansera kraven på att marknaden ska avregleras mot rättigheterna hos de svagare grupperna i samhället.

Jag anser att kompromissen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är välgrundad eftersom den leder till en avreglering av den sektor som svarar för en mycket stor del av vår ekonomi, en sektor som i fördraget definieras som en grundläggande frihet. Vi kunde förvisso ha gått längre i avregleringen, men man kan inte få allt på en gång.

Den femåriga översynsklausulen kommer att göra det möjligt för oss att förbättra texten och att fortsätta avregleringsprocessen. När det gäller den ekonomiska aspekten bör vi själva ställa upp ambitiösa mål för tillväxt och sysselsättning.

Jag vill kommentera vissa ändringsförslag som har lagts fram, särskilt ändringsförslagen 13, 72, 73 och 86. I dessa ändringsförslag undantas inte enbart tjänster av allmänt intresse, utan man överlåter också ansvaret åt varje enskild medlemsstat att definiera begreppen och de krav på allmänna tjänster som tjänstesektorn är föremål för.

I ändringsförslag 13 undantas dessutom medlemsstaternas skyldigheter att avreglera sådana tjänster eller att privatisera offentliga organ och befintliga monopol, såsom lotterier. I ändringsförslagen 17 och 80 föreslås återigen att hasardspel ska undantas. Jag anser att vi bör gå igenom dessa ändringsförslag under den allmänna debatten.

  John Purvis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Kommissionsledamoten kommer att känna sig lättad över att vi närmar oss slutet. Jag är den tredje sista talaren.

Det var i april förra året, under den upphetsade stämningen inför den franska folkomröstningen, som utskottet för industrifrågor, forskning och energi antog Jorgo Chatzimarkakis yttrande om tjänstedirektivet. Detta yttrande utmanade den då rådande fientliga inställningen till direktivet, och de orimligt överdrivna påståendena om polska rörmokare och social dumpning som då var i omlopp.

Från och med den allra första direkt valda plenarförsamlingen 1979 har parlamentet kämpat för en genuint fri och öppen inre marknad, såsom anges i ursprungsfördragen. Ur ett internt underutskott till utskottet för ekonomi och valutafrågor, som jag var stolt över att vara ledamot av, utvecklades ”Kangaroo Group” och 1992 års program för den inre marknaden, i enlighet med Europeiska enhetsakten.

Jag finner det svårt att förstå eller försvara varför tjänstesektorn lämnades utanför denna verksamhet. Nu har vi möjlighet att ta efter det mod och de visioner som fanns hos våra föregångare och se till att en äkta inre marknad för tjänster förverkligas. Fackföreningsfolk, franska nej-sägare, franska rörmokare: det finns uppriktigt sagt ingenting att vara rädd för. På samma sätt som den inre marknaden för varor har tillhandahållit fler och bättre arbetstillfällen kommer också tjänstedirektivet att göra det, om vi bara röstar igenom en stark och liberal version. Tjänstedirektivet kan ge de möjligheter som alla eftersträvar, särskilt inom små och medelstora företag, som en väsentlig faktor i en framgångsrik och blomstrande europeisk ekonomi.

Yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, där man antog en liberal hållning, stöddes med 34 röster för och 6 röster mot av de konservativa, liberalerna och till och med av flertalet socialdemokrater. Jag hoppas att vi kan räkna med att parlamentet som helhet antar en lika modig och förutseende position. Adam Smith hade rätt: en fri handel fungerar; en genuint fri och öppen marknad för tjänster kommer att fungera och få fler och fler européer tillbaka i sysselsättning.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill varmt tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy och ledamöterna från min grupp, Malcolm Harbour, Marianne Thyssen med flera, som har kämpat för att försvara detta direktiv, och som var tvungna att uppleva att de aspekter som vi ansåg vara de bästa gick förlorade framför deras ögon.

Jag ska erkänna att vi politiker och människor vid makten stundtals distanserar oss från samhället, och detta säger jag eftersom det förekommer två aspekter av direktivet som är av stort intresse för mig och som tyvärr inte kommer att tas upp i någon större utsträckning: å ena sidan, erkännandet av kvalifikationer och yrkeskunniga personers frihet att arbeta, och å andra sidan, frågan om hälsa.

Jag anser att när människor i EU åker till ett annat land för att arbeta är det mycket lättare för dem att arbeta inom manuella arbeten, arbeten som inte är tillräckligt erkända även om de är högkvalitativa, just på grund av att den kollektiva egoismen inte tillåter något annat. Vi har inte lyckats undanröja detta hinder.

För det andra vill jag tala om hälsan. Direktivet omfattade möjligheten eller skyldigheten att ersätta de medborgare i ett land som får läkarvård i ett annat land. I Medelhavsområdet finns miljontals européer som har åkt söderut i jakten på sol och ett nytt liv, men deras rättighet att få ersättning för utgifter för de sociala tjänster – i synnerhet hälsovårdstjänster – som de mottar har inte erkänts.

De befinner sig i en osäker och svår situation, men de har framför allt övergivits av politikerna. Och jag vill påstå att detsamma gäller inom den privata hälso- och sjukvården.

Jag stöder således förslaget att den privata hälso- och sjukvården ska omfattas, eftersom vi har hundratals kliniker som behandlar och hjälper de tyskar, engelsmän och svenskar som befinner sig i Sydeuropa och Medelhavsområdet. Dessa medborgare har rätt att tala sitt eget språk, få behandling på det egna språket och motta tjänster som tillhandahålls på deras eget språk. Denna situation existerar; den har skapats av samhället, och vi vill inte erkänna den.

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE). – (LV) Herr talman, herr McCreevy, mina damer och herrar! Målet med tjänstedirektivet är att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning i Europeiska unionen. För närvarande förekommer en stor mängd administrativa hinder som hejdar EU:s inre marknad från att fungera effektivt. De administrativa hindren och de kostnader som är förknippade med dessa inverkar mest negativt på de små och medelstora företagens möjligheter att erbjuda tjänster utanför de egna länderna. Tjänstesektorn motsvarar omkring 70 procent av EU:s ekonomi, så ett avlägsnande av de administrativa hindren inom denna sektor skulle ge en väsentlig knuff åt tjänstesektorns utveckling. Kommissionens analyser visar att de åtgärder som vidtogs under perioden 1992–2002 för att förbättra EU:s inre arbetsmarknad och för att öppna EU:s inre gränser ledde till att EU:s BNP ökade med 1,8 procent och att 2,5 miljoner nya arbetstillfällen skapades. Ökningen uppnåddes framför allt genom att säkerställa fri rörlighet för varor och genom att avreglera sektorerna för telekommunikation och energi. Kommissionens analyser visar också att en välfungerande gemensam marknad för tjänster skulle kunna åstadkomma en likvärdig utveckling för ekonomin och sysselsättningen. Därför är det viktigt att rösta för ett kraftfullt tjänstedirektiv som omfattar principen om ursprungsland, åtminstone i den form som röstades igenom av parlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd. Där behölls de artiklar i direktivet som fastställde tjänsteleverantörernas rättigheter i fråga om utstationering av arbetstagare till ett land där tjänsterna tillhandahålls, och undantagen begränsades. Att utelämna dessa principer skulle definitivt förvränga tjänstedirektivets innebörd, och möjligheterna till ytterligare tillväxt inom EU:s ekonomi skulle gå förlorade. Vissa av Europaparlamentets ledamöter försöker att allvarligt förvränga tjänstedirektivets betydelse och att genomföra en protektionistisk politik när det gäller tjänsteleverantörer från de nya medlemsstaterna, utan att ta hänsyn till de ekonomiska förluster som detta skulle medföra för EU som helhet. Parlamentets omröstning kommer att visa huruvida majoriteten av ledamöterna uppfattar EU:s framtida ekonomi som en dynamisk och öppen gemensam inre marknad eller som en protektionistisk djungel av 25 medlemsstater.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Vi har haft en lång och livlig diskussion. Man behöver definitivt inte koffein för att hålla sig vaken under en sådan uppiggande debatt. Jag vill tacka samtliga deltagare för deras inlägg, som belyste olika aspekter.

Vi har hört alla argument för och emot detta förslag. Enligt min uppfattning är det uppenbart att det, trots motsättningarna, finns en stark opinion till stöd för ett tjänstedirektiv, en gemensam önskan att nå en bred överenskommelse om hur vi bör gå vidare. Jag välkomnar detta. Det visar på den avgörande roll som Europaparlamentet kan spela för att jämka samman de många olika ståndpunkter som har uttryckts i parlamentet.

På grundval av dagens debatt känner jag mig förvissad om att parlamentet kan gå i spetsen när det gäller att bygga det samförstånd som krävs för att förslaget ska antas. Vi står i tacksamhetsskuld till föredraganden, skuggföredragandena och gruppordförandena för deras konstruktiva tillvägagångssätt.

Jag sa att kommissionen kommer att ta fullständig hänsyn till de ändringsförslag som får ett brett samförstånd här i parlamentet. Jag tror att vi är nära ett sådant samförstånd, i synnerhet när det gäller förslagets räckvidd och friheten att erbjuda tjänster i enlighet med vad som anges i artikel 16.

Jag blev uppmuntrad av att höra att så många talare önskade se ett tjänstedirektiv med ett verkligt mervärde. Därför bör vi begränsa alla eventuella ytterligare sektoriella undantag från förslagets räckvidd till ett minimum, och vi bör fästa särskild uppmärksamhet vid texten i artikel 16. Bestämmelserna i fördraget och domstolens behörighet är oåterkalleliga faktorer.

Som svar på Graham Watsons kritik mot våra försök att bygga broar när det gäller artikel 16 är det synd att han inte kontrollerade källan till det förslag till text som han anmärkte på. Det kom inte från min byrå, men jag är å andra sidan van vid att bli anklagad för flera saker – goda och dåliga – som jag inte har något ansvar för.

För att övergå till innehållet i dagens debatt och utstationeringen av arbetstagare hyser jag stor sympati för dem som oroas över vad de anser vara en onödig administrativ börda för de arbetstagare som är utstationerade i en annan medlemsstat. Det finns gemenskapslagstiftning och domstolspraxis som måste respekteras. Om ni med stor majoritet röstar för en strykning av artiklarna 24 och 25 kommer kommissionen snabbt att lägga fram riktlinjer för detta viktiga initiativ.

Det är viktigt att det budskap som följer på denna debatt och på torsdagens omröstning innebär att EU går framåt genom att föreslå en ram för ett bättre tjänstedirektiv. Detta kommer att ge de incitament och det förtroende som krävs för att företag, företagare och konsumenter ska kunna dra fullständiga fördelar av vår inre marknad genom att investera i nya möjligheter samt utveckla och sälja nya tjänster, vilket i sin tur kommer att skapa fler arbetstillfällen och ökad tillväxt.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 10.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Tjänstedirektivet, som kommer att gå till omröstning på torsdag i Strasbourg, innebär en möjlighet att visa för de 450 miljoner europeiska medborgarna att EU och särskilt parlamentet lyssnar till folkets krav och oro, och att vi försöker förena dessa med hjälp av en strategi för tillväxt och utveckling som endast kan uppnås genom en harmonisering och ett verkligt öppnande av den ekonomiska verksamheten.

Den text som jag hoppas ska gå igenom under detta plenum kommer tyvärr att vara ett urvattnat dokument med gråzoner som kommer att kräva förtydliganden. I en sådan skiftande miljö som EU är, med nya länder som söker möjligheter och med gamla länder som försöker skydda sig själva, med små och stora företag och med 25 olika rättssystem, är en kompromiss det enda sättet att gå framåt. Vi ska därför vara tacksamma för det engagemang som alla de politiska grupperna och de berörda aktörerna har visat för att nå en överenskommelse. Detta är en viktig möjlighet för EU att återupprätta sitt förtroende och att återigen satsa på ett slags ekonomisk tillväxt som inte skadar vår sociala modell; denna satsning har tyvärr förlorat trovärdighet under de senaste månaderna. Vi behöver tillväxt, och vi behöver återuppliva vår ekonomi. Därför är tjänstedirektivet en viktig första åtgärd, förutsatt att välfärden och rättigheterna för våra arbetstagare inte ifrågasätts.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) Direktivet om att upprätta en inre marknad för tjänster föreslogs av kommissionen när socialdemokraten Romano Prodi var ordförande, och har nu övertagits av den nuvarande kommissionen under José Manuel Barrosos ledning.

Förslaget har en central funktion för kapitalismens stormlöpning inom EU. Det är ett förslag som underblåser de stora multinationella företagens intressen genom att göra det lättare för dem att utnyttja arbetstagare och att dominera ännu fler ekonomiska sektorer.

Vad som föreslås är en total avreglering av tjänster, däribland offentliga tjänster, vilket kommer att få katastrofala följder för arbetstagarna och för varje medlemsstats suveränitet. Om förslaget antas kommer det att fungera som ett påtryckningsmedel, ett slags ”trojansk häst”, för att undergräva löner, kollektiva arbetsavtal och arbetstagares rättigheter. Det kommer också att hejda medlemsstaternas möjligheter att effektivt skydda de offentliga tjänsterna och att allmänt kontrollera hur dessa tjänster tillhandahålls.

Det är omöjligt att ”reformera” förslaget, vilket gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet försöker göra genom en strävan att behålla direktivets huvudsakliga negativa faktorer och samtidigt rädda ansiktet.

Såsom arbetstagarna har krävt och såsom vi har efterlyst ända från början bör direktivet förkastas.

  Filip Andrzej Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) De befintliga hindren på EU:s marknad för tjänster leder till högre priser, begränsad ekonomisk tillväxt och färre nya arbetstillfällen. Är lägre tillväxt, färre arbetstillfällen och högre priser verkligen vad européerna vill ha? Jag tror inte det.

Européerna vill framför allt ha fler arbetstillfällen. Varför skulle politiker hindra detta? Vissa självutnämnda försvarare av arbetstagarna vill försvaga direktivet och göra det tandlöst. Det skulle kunna påstås att dessa individer är för en avreglering av tjänstemarknaden eller till och med mot en sådan. Jag håller definitivt med om att direktivet berör känsliga frågor. Vi kan emellertid inte begrava våra huvuden i sanden. Jag undrar om direktivets motståndare har tagit vederbörlig hänsyn till konkurrenskraften och framtiden för tjänsteleverantörerna, och om de verkligen vill ha en gemensam marknad. Det har talats mycket om jämställdhet, men det tycks vara en orwellsk jämställdhet som bara gäller dem som är ”mer jämställda”. Det har också talats om att skydda de sociala rättigheterna, men detta tycks innebära att skydda rättigheterna i de rika länderna, inte över hela EU.

De små och medelstora företagen skapar de flesta arbetstillfällena. Tjänstesektorn utgör det största bidraget till EU:s BNP. Låt oss ge företagarna en chans. Låt oss ge de 20 miljoner arbetslösa européerna en chans. Låt oss ge företagarandan en chans. Vi har en möjlighet att göra gott. Vi får inte försumma den. Därför måste vi rösta mot de ändringsförslag som skulle urvattna direktivet, hindra dess genomförande och hota att de önskade resultaten uppnås. Låt oss välja en verklig frihet. Vi kan inte tillåta att nationell egoism och protektionism får skada EU.

  Georgios Karatzaferis (IND/DEM). – (EL) Betänkandet av Evelyne Gebhardt om Bolkesteindirektivet har lagts fram i plenum i dag för att debatteras och gå till omröstning.

I själva verket är detta en omarbetning av den skugglika Bilderberggruppen för att driva igenom globaliseringens och den nya ordningens regler.

Som vald ledamot av Europaparlamentet (men inte vald av vissa maktpartier som kontrolleras av den nya ordningens anhängare), motsätter jag mig fullständigt de filosofier som har omarbetats i det aktuella direktivet, där man kallblodigt undanröjer de rättigheter för arbetstagarna som har funnits i decennier.

Som ordförande för LA.O.S. (Folklig ortodox samling) i Grekland vill jag uppmuntra alla de grupper som attackeras i direktivet att engagera sig i ett kraftfullt motstånd.

Jag har inte deltagit i debatten, helt enkelt på grund av att de ideologiska motståndarnas närvaro innebär ett godkännande av de extrema ståndpunkterna hos de personer som har ingivit direktivet.

Jag röstade mot direktivet, och jag hoppas att detta uttalande förs till protokollet.

  David Martin (PSE). – (EN) Sjuttio procent av EU:s BNP är numera baserat på tjänster. Den största klyftan när det gäller att fullborda EU:s inre marknad finns inom tjänstesektorn. Om vi kunde skapa en dynamisk inre marknad för tjänster skulle omkring 600 000 nya arbetstillfällen kunna skapas i EU.

Att undanröja de administrativa och tekniska hindren för de företag som är verksamma utanför det egna hemlandet är således ett önskvärt och viktigt mål som öppnar sektorn för rättvis konkurrens. Men att pressa ned arbetstagarnas rättigheter, löner samt hälso- och säkerhetsåtgärder bidrar däremot inte till att skapa en dynamisk tjänstesektor, och därför kommer vi att rösta för de ändringsförslag som undantar arbetslagstiftningen och de fria kollektivavtalsförhandlingarna från direktivets räckvidd.

Jag anser också att vissa tjänster, såsom hälsovård, socialtjänst och några aspekter inom utbildningen, är så pass känsliga att de inte bör omfattas av denna särskilda åtgärd.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr McCreevy! En gång i tiden körde jag vilse på landsbygdsvägarna i ert hemland. När jag bad om vägledning från en man som jag passerade sa han ”tja, jag skulle inte starta härifrån”.

Jag överlåter detta råd till er, herr kommissionsledamot: om man på ett smidigt sätt vill underlätta en fri och ändamålsenlig rörlighet för tjänster inom EU:s 25 länder, skulle jag inte starta härifrån.

”Här” är en vag och obegriplig röra som kommer att definieras i våra domstolar. ”Här” är ett recept för kaos, som skapar en situation där vi potentiellt sett får 25 olika regelsystem och där företag flyttar till det land som har flest författningsenliga fördelar. Detta kommer att leda till en kris vars enda lösning är en fullständig federal harmonisering, och vem vill ha något sådant?