Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 februari 2006 - Strasbourg

15. Ny finansieringsmekanism för utvecklingen inom ramen för millenniemålen (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett uttalande av kommissionen om den nya finansieringsmekanismen för utvecklingen inom ramen för millenniemålen.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Europaparlamentet bad i förra veckan kommissionen att göra ett uttalande om innovativa finansieringskällor för utvecklingssamarbete. Kommissionsledamot Louis Michel kan inte närvara här i kväll, eftersom han har rest till östra Afrika för tidigare åtaganden som inte kunde skjutas upp. Han beklagar djupt att inte kunna delge er kommissionens ståndpunkter i den här frågan, och han har bett mig att ersätta honom.

Biståndet måste ökas avsevärt om millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås. Europeiska unionen har inte dragit sig undan sitt ansvar gentemot sina partnerländer. Snarare tvärtom: Europeiska rådets möte i juni 2005 återupprepade kraftfullt sitt stöd för millennieutvecklingsmålen med ambitiösa åtaganden när det gäller såväl biståndets kvalitet som dess kvantitet.

Europeiska rådet har i synnerhet åtagit sig att öka det officiella utvecklingsbiståndet i syfte att nå ett mål på 0,7 procent av BNI under 2015. För detta ändamål har ett kollektivt mål på 0,56 procent av BNI fastställts för 2010.

Mer bistånd kommer emellertid inte att vara tillräckligt. Vi behöver se till att de aktuella och utlovade ökningarna av finansiellt stöd tillhandahålls på ett sådant sätt att det verkligen hjälper länderna att infria sina åtaganden för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

I det nyligen antagna gemensamma uttalandet från rådet, Europaparlamentet och kommissionen om europeiskt samförstånd för utveckling förbinder sig EU till mer förutsägbara och mindre lättföränderliga biståndsmekanismer. Kommissionen anser att innovativa finansieringsmekanismer för utveckling har en viktig funktion att fylla. Av denna anledning utarbetade kommissionen under 2005, på rådets begäran, en rad arbetsdokument med tekniska analyser av innovativa källor för finansiering av utveckling.

I april 2005 antog kommissionen dessutom ett meddelande till rådet och Europaparlamentet ”om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet”. I meddelandet diskuterades bland annat innovativa finansieringskällor och nya genomförandeformer för bistånd, och rådet uppmanades att ”[komma] överens om att påskynda arbetet när det gäller de mest lovande alternativen i fråga om innovativa kompletterande finansieringskällor”. Kommissionen påpekade att alla eventuella innovativa finansieringskällor skulle utvärderas mot bakgrund av ett antal kriterier. Till exempel: hur stora belopp skulle kunna mobiliseras med hjälp av vart och ett av förslagen? I vilken utsträckning rör det sig om ett tillskott av medel utöver befintliga åtaganden? Hur stabila och förutsägbara skulle dessa finansieringskällor vara? Vad har de för verkningar för konkurrenskraften och för olika sektorer? Vilka skulle de inledande och de administrativa kostnaderna bli? Vilka förslag kan förverkligas snabbast? Krävs ett världsomfattande stöd för förslagen, eller kan de genomföras på regional nivå, dvs. EU-nivå?

Kommissionen noterar Frankrikes beredvillighet att börja genomföra ett av de förslag som utvecklades ur denna debatt, nämligen införandet av en solidaritetsavgift på alla flygbiljetter som säljs i Frankrike från och med juli 2006. Detta initiativ kan ha en positiv effekt på andra länders beredvillighet att ta fram initiativ på området för utvecklingsfinansiering.

Kommissionen vill också informera Europaparlamentet om att det hölls ett tekniskt seminarium den 9 februari 2006 mellan kommissionen och företrädare för medlemsstaterna, för att stödja debatten och bevara slagkraften i dessa frågor. Under seminariet berördes de befintliga initiativen, såväl som möjliga alternativ när det gäller innovativ finansiering. Kommissionen undersökte emellertid också hur befintliga biståndsarrangemang kunde förändras och kompletteras i syfte att tillhandahålla resurser på ett mer förutsägbart sätt.

Slutligen vill kommissionen påpeka att de franska företrädarna, under seminariet, redogjorde för den högnivåkonferens som ska hållas i Paris den 28 februari och den 1 mars. Företrädare för kommissionen kommer att närvara vid detta evenemang.

  Tokia Saïfi, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Europeiska unionen bör spela en ledande roll för att se till att millennieutvecklingsmålen uppnås. Ända sedan konferensen i Monterrey 2002 och FN:s toppmöte i september 2005 har världssamfundet erkänt behovet av att anta utvecklingens utmaningar genom att upprätta en gemensam politik där millenniemålen är integrerade. Vid en tidpunkt då klyftan mellan nord och syd blir allt större och när de industrialiserade ländernas ökade välstånd medför att flera länder i syd kastats tillbaka i fattigdom är det hög tid att världssamfundets engagemang tar sig uttryck i praktiska åtgärder.

Även om EU är den viktigaste biståndsgivaren måste unionen göra mer i dag; den måste arbeta effektivare och gå snabbare framåt. Det europeiska samförståndet om utveckling och den nya strategin för Afrika är åtgärder i rätt riktning, vilket även det nyligen utfärdade meddelandet om upprättandet av en europeisk fond för att finansiera projekt i Afrika var. Dessa genombrott gläder mig. Trots ökningen av traditionellt offentligt bistånd visar den senaste statistiken att infriandet av millenniemålen beror på antagandet av mekanismer för ytterligare finansiering. På initiativ av flera medlemsstater håller nu innovativa och kompletterande finansiella instrument på att skapas. EU måste satsa på att genomföra dessa instrument för att kunna åstadkomma de stabila och förutsägbara resurser som krävs för att infria utvecklingsländernas ouppfyllda krav, i synnerhet inom hälso- och sjukvårdssektorn. Flera medlemsstater stöder redan dessa initiativ. Herr kommissionsledamot! Ni påpekade att vissa av dessa länder, däribland Frankrike, har åtagit sig att införa internationella solidaritetsavgifter på exempelvis flygbiljetter.

Vid nästa ministerkonferens kommer medlemsstaterna att förstärka det internationella samförståndet om behovet av att införa innovativa och praktiska finansieringskällor. Detta möte måste ge en möjlighet att främja den drivkraft som skapades i New York under det senaste FN-toppmötet.

  Glenys Kinnock, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill tala om den möjlighet som erbjuds genom den internationella finansieringsmekanism som har föreslagits av Förenade kungarikets finansminister Gordon Brown. Den internationella finansieringsmekanismen uppbådar medel från internationella kapitalmarknader genom att utfärda obligationer som har möjlighet att inbringa 50 miljarder US-dollar per år från 2005 till 2015.

Fördelen med detta är, för att nämna några av de punkter som ni, herr kommissionsledamot, tog upp under ert inledande anförande, att pengarna placeras i början av perioden, de är långfristiga, stabila och förutsägbara. Det inbringar en miljard per år, vilket skulle kunna användas till att sätta barn i skola och att avskaffa de avgifter som äventyrar utbildningen för miljontals barn i utvecklingsländerna, särskilt unga flickor.

Genom den internationella finansieringsmekanismen har man redan infört ett pilotprojekt för immunisering, nämligen att söka efter vaccin mot malaria och hiv/aids – ett gissel i Afrika och på många andra platser i världen – som det inte finns något botemedel mot. Avtalet innebär att tillhandahålla en global, avancerad uppköpsplan som ska se till att livsuppehållande vaccin produceras kommersiellt till överkomliga priser samt att dessa vaccin produceras på ett sätt som vi i parlamentet skulle godkänna och anse vara nödvändiga vid denna tidpunkt.

Vi erkänner att millennieutvecklingsmålen, som utgör en del av debattens ändamål, är svåra att uppnå, men om vi kan placera pengarna – pengar som är förutsägbara – kan vi sätta alla barn i skola och förhindra att 30 000 barn dör i onödan varje dag. Detta är vad det handlar om: att försöka omsätta förhoppningar i verklighet.

När Nelson Mandela hörde talas om den internationella finansieringsmekanismen sa han att det var ett absolut nödvändigt och lägligt initiativ som förtjänade ett aktivt gensvar från världssamfundet. Jag hoppas innerligt att EU kommer att stödja detta initiativ på ett kraftfullt och mycket engagerat sätt.

  Fiona Hall, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Min grupp välkomnar denna resolution. Det finns ett brett samförstånd om att den låga graden av finansieringar och investeringar, i synnerhet i Afrika, har spelat en avgörande roll för att hålla tillbaka utvecklingsländerna. Ekonomer som amerikanen Jeremy Sachs har erkänt att utvecklingsbiståndet till Afrika hittills har varit en struntsumma när det jämförs med den grad av investeringar i infrastruktur som behövs.

Resolutionens titel är något restriktiv; där omnämns ett nytt finansiellt instrument som om det enbart fanns en lösning på problemet, men lyckligtvis är texten mycket mer övergripande. Problemets kärna är att vi är tvungna att hitta vägar för att finansiera utvecklingen utöver det nationella åtagandet på 0,7 procent.

I resolutionen föreslås idén om en solidaritetsavgift på flygbiljetter, men detta bör inte utgöra det enda alternativet. I likhet med Glenys Kinnock vill jag föreslå andra möjligheter. För det första kan medlemsstaterna helt enkelt besluta att påskynda tidsplanen för att uppnå målet på 0,7 procent av BNP, och förvisso gå längre än så. I Förenade kungariket har liberaldemokraterna förbundit sig att nå målet på 0,7 procent senast 2011, två år före den tidsfrist som den nuvarande brittiska regeringen har fastställt.

För det andra skulle utländska direktinvesteringar kunna fylla en funktion. Inget land har någonsin lyfts ur fattigdom enbart med hjälp av bistånd, och de länder som har haft de mest spektakulära utvecklingstakterna, såsom Kina, har åtnjutit höga nivåer av utländska direktinvesteringar. Problemet är att när utländska investeringar förhandlas fram via bilaterala investeringsavtal eller efter förslag från WTO i Cancún kan dessa förhandlingar medföra att den svagare parten utnyttjas samt att miljöskyddet och det sociala skyddet åsidosätts. Vad som krävs är ett nytt internationellt investeringsavtal under beskydd av FN:s kommission för hållbar utveckling.

Slutligen bör vi undersöka alla tänkbara sätt för att åstadkomma ytterligare investeringar i utveckling, men de metoder som vi väljer måste ha allmänhetens stöd och får inte hemlighållas.

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tackar kommissionsledamoten. En av orsakerna till att vi diskuterar denna fråga i kväll är att det kommer att hållas en internationell konferens i Paris i slutet av denna månad, en viktig möjlighet att gå framåt när det gäller frågan om innovativa finansieringskällor för utveckling. Min grupp välkomnar särskilt att man under detta möte tycks vara redo att enas om en flygbiljettsavgift, vars intäkter ska komma några av världens fattigaste människor till godo. Givetvis finns det även en rad andra redskap och instrument. Glenys Kinnock har redan talat mycket uttrycksfullt om fördelarna med den internationella finansieringsmekanismen. Jag anser emellertid att också avgiften på flygbiljetter är viktig, för den markerar en vändpunkt i strävan efter att införa internationella avgifter för att finansiera världsomfattande utvecklingsbehov. Det förtjänar vårt fulla stöd. Jag vill emellertid betona att de nya finanserna måste vara genuint nya: med andra ord ska de utgöra ett tillägg till, och inte en ersättning för, redan befintliga utvecklingsbudgetar.

Det gläder mig mycket att kommissionen kommer att närvara vid mötet i Paris, men jag vill veta huruvida den har för avsikt att uppmuntra de andra medlemsstaterna att åka, huruvida det kommer att finnas någon mekanism för att vidarebefordra resultaten från mötet i Paris till parlamentet samt huruvida kommissionen har för avsikt att informera om innehållet i det seminarium mellan kommissionen och rådet som ägde rum den 9 februari. Jag är säker på att flera av oss är intresserade av att få veta detta.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar som företrädare för det nya italienska socialistpartiet och som ledamot av utskottet för utveckling.

Uppgifterna och statistiken om fattigdomen låter meddela en öronbedövande vädjan om hjälp. Mer än en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom och tvingas överleva på mindre än en dollar per dag. Fortfarande dör miljontals barn varje år på grund av bristen på lämplig hälso- och sjukvård, rent vatten, ordentliga bostäder och tillräcklig föda, samtidigt som 20 000 människor per dag dör till följd av brist på livsmedel.

Att denna situation fortsätter trots den nuvarande tekniska utvecklingen och jordbruksproduktionen är ekonomiskt irrationellt, politiskt oacceptabelt och moraliskt förkastligt. Därför ser vi med iver och förhoppningar fram emot arbetet med den kommande Pariskonferensen, även om vi är väl medvetna om att det inte bara krävs ökade resurser utan också andra slags resurser som bör vara skiftande, innovativa och kanske också förutsägbara och stabila.

Den som väcker störst anstöt är inte att det fortfarande förekommer hunger i världen utan att hungern fortsätter trots att världssamfundet har möjligheter att eliminera den. Det är verkligen på tiden att ord omsätts i handling.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Den internationella debatten om ett väsentligt ökat utvecklingsbistånd från de ledande industrinationerna har intensifierats – och det är en tröstande situation – för det är knappast sannolikt att vi lyckas uppnå de utvecklingsmål som världssamfundet fastställde i samband med millennieskiftet.

Det finns ett internationellt samförstånd om att det krävs en väsentlig ökning av det offentliga utvecklingsbiståndet för att vi ska uppnå millennieutvecklingsmålen och därigenom halvera fattigdomen i utvecklingsländerna. OECD:s utvecklingscentrum betonar i sin rapport för 2004 betydelsen av att ytterligare ekonomiska medel snabbt tillgängliggörs. Det är således bråttom, och fattigdomen i flera utvecklingsländer ökar. Europaparlamentet måste utnyttja beslutet att fortsätta att utöva påtryckningar gentemot medlemsstaterna för att uppnå tröskelvärdet på 0,7 procent för stöd till utvecklingssamarbete. Parlamentet bör också driva på de medlemsstater – däribland mitt eget hemland – som ännu inte har en plan för hur de senast 2015 ska ha uppnått detta att snarast möjligt utarbeta en sådan plan.

Det är också viktigt att betona att dessa innovativa finansieringsmetoder alltid måste omfatta ytterligare resurser. Vi bör inte ta fram stödformer som finansieras av åtaganden som vi redan har gjort. Det har redan nämnts att det internationella finansieringsinstrumentet är en metod för att fördubbla det nödvändiga utvecklingsstödet. Det är emellertid synd att man i den kompromiss som har lagts fram inte har tagit hänsyn till andra metoder som kommer att behövas om vi i framtiden ska kunna få fram tillräckliga medel. Kanske kan vi förbättra kompromissen ytterligare under morgondagen.

  Michel Rocard (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! De rika länderna har nu under trettio års tid varit oförmögna att uppfylla det åtagande som gjordes i FN att öka utvecklingsbiståndet till 0,7 procent. Detta är en skandal, och vi är alla här för att söka efter nya idéer.

Det är mycket beklagligt att kommissionen har så få idéer, och att det meddelande som ledamöterna har uppmanats att läsa är så innehållslöst. Ni har inte ens nämnt den brittiska idén om beskattning på kapitalrörelser. Ni nämnde endast en fransk idé om beskattning på flygresor. I sökandet efter nya idéer ber jag att få föreslå ytterligare en idé för er.

Jag tror att det var i ett dokument som utfärdades i april 2005 som kommissionen föreslog idén om ett globalt lotteri. Louis Michel, som jag själv frågade ut under ett sammanträde här i kammaren, erkände att detta var ett alternativ. Ni har inte ens tagit upp denna idé. Herr kommissionsledamot! Jag anser att alternativet med ett globalt lotteri är lättare att fullfölja än många andra alternativ.

I Världslivsmedelsprogrammet, där idén togs upp i syfte att undersöka den närmare, drog man slutsatsen att om uppskattningsvis minst 1 procent av våra länders omsättning spenderades vid varje dragning skulle fyra dragningar per år inbringa ett årligt belopp på 400 miljoner US-dollar. Dessa intäkter har Världslivsmedelsprogrammet föreslagit att bevilja till åtgärder som förhindrar svält bland världens barn. Varför har inte kommissionen satt sin stämpel på denna idé? Jag finner inget som helst nöje i att söka efter en lösning utanför ramarna för vår budget. Våra länder bör vara mycket seriösa när det gäller att infria vad de har lovat, men med hänsyn till att de är oförmögna att hålla sina löften skulle åtminstone denna nya idé ha fördelen att inte besvära någon och att fungera utan inskränkningar, om bara varje medlemsstats lagstiftande myndighet kunde bevilja vinstandelen till Världslivsmedelsprogrammet i stället för till de lokala statliga myndigheterna. Att instifta ett globalt lotteri är enkelt. Därför föreslår jag att kommissionen tar initiativet att instifta ett lotteri och att bestämt uppmuntra våra medlemsstater att genomföra det.

  Talmannen. – Jag har mottagit fem resolutionsförslag i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 10.00.