Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 februari 2006 - Strasbourg

5. Röstförklaringar

– Rekommendation (A6-0007/2006) av De Veyrac

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Betänkandet om ett certifikat för flygledare som vi nu ska rösta om är oerhört viktigt i samband med inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum.

EU-harmoniseringen av nationella certifikat kommer att möjliggöra för flygledare att arbeta inom hela det område som omfattas av det gemensamma luftrummet. Dessutom kommer certifikatet att medföra särskilda förbättringar för säkerheten inom flygledningen och bidra till att utbildningen av framtida flygledare harmoniseras på en hög kompetensnivå.

I betänkandet förordas att rådets gemensamma ståndpunkt godkänns, där man tar upp den överenskommelse som nåddes för några månader sedan av våra båda institutioner. I den kompromiss som vi har nått fram till tillsammans med rådet tas hänsyn till både det legitima intresset av ökande säkerhet och kraven på fri rörlighet för flygledare.

I en tid då EU ibland missförstås av medborgarna är det viktigt att vi ser på projekt som detta för att återupprätta deras förtroende för EU-integrationen.

Jag ska avsluta genom att tacka kommissionens olika enheter för samarbetet.

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) För en gångs skull kan vi vara nöjda med texten av flera skäl. Införandet av ett gemensamt flygledarcertifikat måste vara ett viktigt bidrag till det säkerhetsmål som vi alla vill se i denna bransch, en bransch där vi tyvärr har sett alltför många exempel på tragiska flygtillbud. Därför är jag också nöjd med att tilläggssystemet med svarta listor över flygbolag som anses vara farliga har inrättats och kan tillämpas för alla stater i Europeiska unionen.

Dessutom menar jag att man bör notera att EU går i rätt riktning när det gäller harmonisering av yrkesutbildning och kompetens för flygledare. I själva verket går inte harmoniseringen nedåt utan snarare tvärtom. När det gäller villkoren för att börja i yrket ligger kraven och innehållet i grundutbildningen på en relativt hög nivå socialt, tekniskt, språkligt och yrkesmässigt.

Detta är särskilt viktigt eftersom flygledare, tyvärr alltför ofta, tvingas klara av extrema och farliga situationer såsom en flygkapning eller en krissituation i luften. Vi måste därför skydda yrkesgruppen, eftersom passagerarnas säkerhet i hela branschen är beroende av den.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta direktiv, vars syfte är att öka standarden på säkerheten och att förbättra användningen av det gemensamma flygledarsystemet. Jag är glad att rådet och parlamentet kunde nå en tillfredsställande kompromiss om de förändringar som antogs vid första behandlingen.

- Resolution om Iran (RC-B6-0096/2006/rev)

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan stöder helhjärtat IAEA:s ansträngningar att nå en fredlig lösning på konfrontationen mellan Iran och det internationella samfundet och anser att det är FN:s säkerhetsråd som har det slutgiltiga ansvaret att avgöra vilka åtgärder som bör vidtas. Eftersom Iran inte tillhör EU:s närområde, är detta inte en fråga för EU, om inte medlemsstaterna kan uppnå enhällighet i rådet om en gemensam ståndpunkt.

Sverige bör där verka för att Iran inte utvecklas till en kärnvapenmakt. Frågan är emellertid inte något för Europaparlamentet att behandla. Vi har därför valt att avstå från att försöka ändra i resolutionen och har röstat nej till den i dess helhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Titeln på den resolution som vi har framför oss, och som antagits av en majoritet i parlamentet, är betecknande för det bakomliggande syftet: att underblåsa konflikten om Irans kärnvapenprogram.

Det är ingen tillfällighet att majoriteten i parlamentet avvisade det ändringsförslag som lagts fram av vår grupp, där vi vädjade om ”en fredlig politisk lösning på konflikten om Irans kärnvapenprogram”, upprepade ”vårt motstånd mot alla militära aktioner eller hot om användning av våld” och betonade att ”en upptrappning av konflikten skulle förvärra krisen i regionen”. Samma sak gäller andra föreslagna ändringar där man vädjade till ”alla länder att undvika allt hot mot Irans territoriella integritet och att klart och tydligt fördöma alla avskräckande åtgärder”.

I stället för att stödja åtgärder i syfte att skingra internationella spänningar stöder majoriteten i parlamentet tanken att FN:s säkerhetsråd ska ta kontroll över situationen. Detta uppfyller Förenta staternas önskningar, som länge har strävat efter att isolera Iran från andra länder, och ger Förenta staterna en förevändning för ny inblandning och farliga militära äventyrligheter i syfte att hävda sin dominans i regionen och skydda sina ekonomiska intressen.

Därför har vi röstat emot.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. – (EN) Labourpartiet i Europaparlamentet stöder resolutionen om Iran, fördömandet av vissa uttalanden från den iranske presidenten och den djupa oron över de iranska myndigheternas nuvarande inställning till kärnenergiprogrammet. Labourpartiet i Europaparlamentet ger också sitt starka stöd till engagemanget och initiativen från EU3-gruppen, IAEA och FN:s säkerhetsråd, och bekräftar behovet av att arbeta vidare med fredliga och diplomatiska medel för att lösa krisen. Den brittiska regeringens inställning är att militära aktioner fortfarande är otänkbara och att de inte är aktuella.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Efter den oväntade segern för den nye iranske presidenten, Mahmoud Ahmadinejad, har en allt mer spänd situation vuxit fram mellan Iran och det internationella samfundet, vilket har lett till ett antal förhandlingar bland medlemsstaterna om Irans vilja att utveckla kärnenergi.

Jag välkomnar utvecklingen av kärnenergi som används civilt. Av den anledningen borde så mycket diplomatiskt tryck som möjligt sättas på den iranska regeringen för att få den att rätta sig efter fördraget om icke-spridning av kärnvapen, så att alla misstankar kan raderas.

Jag måste betona att det iranska folket inte ska demoniseras eller ges skulden på något sätt. Vår dispyt är enbart med deras ledare och jag beklagar president Ahmadinejads uttalanden om Israel.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Människor i Iran har inga förhoppningar om demokrati, mänskliga rättigheter eller garantier för minoriteter av det slag som vi är vana vid i Europa. Staten styrs av en klick personer som är absolut övertygade om att gud står på deras sida. De anser att de har rätt att bestämma hur deras folk ska leva.

Många människor har flytt från landet och bland de personer som stannat kvar är det huvudsakligen kvinnor och ungdomar som desperat önskar en förändring. Därför är det kortsynt att se Iran enbart som en stängt block som utgör ett hot mot omvärlden. Ännu mindre än vad som var fallet i Irak och Afghanistan är lösningen en militär invasion, som den amerikanske presidenten uppenbarligen överväger. Hotet att använda kärnvapen, som den franske presidenten offentligt uttalat, är ännu farligare. Båda hoten har som oundviklig konsekvens att människor i Iran skulle vända sig till sin förtryckarregim för att få skydd, eftersom den regimen då skulle vara det minst onda av två onda ting för dem. Därmed försvinner alla utsikter till verklig förändring, mänskliga rättigheter och demokrati. Det vore bättre om Europeiska unionen såg till att olika organisationer för iranier i exil som förespråkar förändringar i hemlandet har lagliga möjligheter att verka.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Förslaget till resolution om Iran från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen Unionen för nationernas Europa underblåser spänningar och eftersträvar att förbereda den allmänna opinionen på att acceptera det nya krig som förbereds av imperialisterna med kärnvapenhotet som förevändning. Trots tomma proklamationer mot krig, trots läpparnas bekännelse att EU inte bestrider Irans rätt till fredlig användning av kärnkraft är det uppenbart att imperialisterna genomför en målinriktad angreppsplan för att till varje pris få kontroll över energikällor och över området som helhet.

Alla åsiktsskillnader som kommit till uttryck gäller motsättningar mellan imperialiststater om deras respektive andel av bytet. Samtidigt försöker de också lägga hinder i vägen för andra länder att utveckla teknik och att inte vara beroende av de stora imperialistiska staterna.

Inom denna ram håller en ny version av krigsplanen mot Irak på att formuleras. Oavsett den iranska regeringens ansvar varken får eller kommer folken att acceptera imperialisternas planer mot Iran och andra länder i området.

All intervention med eller utan säkerhetsrådets samtycke kommer att mötas av globala protester och demonstrationer från pacifister och gräsrotsrörelser. Endast det iranska folket har behörighet att lösa de allvarliga politiska problem som finns i Iran.