Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 februari 2006 - Strasbourg

13. Risk- och krishantering inom jordbruket (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet av Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om risk- och krishantering inom jordbruket (2005/2053(INI)) (A6-0014/2006).

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Europaparlamentet, särskilt föredraganden Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf och ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, för deras arbete om risk- och krishantering och den mycket användbara resolutionen och betänkandet. Jag kommer självfallet att noga studera ert ställningstagande och de olika förslagen i betänkandet.

Min avsikt med meddelandet om risk- och krishantering som lades fram i mars 2005 var att inleda en omfattande debatt. Jag menar att det målet har nåtts med framgång, både i rådet, i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och nu i Europaparlamentet. Er insats kommer att vara avgörande för utvecklingen av vårt arbete.

Jag noterar därför ert ställningstagande i fråga om de tre alternativen för nya åtgärder för landsbygdsutveckling för att stödja risk- och krishantering. Jag välkomnar er uppmuntran att fortsätta arbetet i frågan. Jag noterar ert särskilda intresse för alternativ 2, som gäller gemensamma fonder.

På kortare sikt delar jag era åsikter om frukt- och grönsakssektorn, och jag har redan sagt till rådet att vi kommer att undersöka frågan om risk- och krishantering i samband med den framtida reformen av den gemensamma organisationen av frukt- och grönsaksmarknaden.

Som ni har noterat är dock frågan om risk- och krishantering mycket komplicerad, inte minst därför att ändamålet är att anpassa sig till omvandlingen av världshandeln när det gäller Världshandelsorganisationens regler. Vi behöver därför studera detta område ytterligare.

När det gäller den analytiska bakgrunden inledde vi i början av 2005 ett forskningsprojekt om risk- och krishanteringsinstrument för jordbruket i EU. Arbetet har gått framåt, och vi bör ha några delresultat under det kommande året.

Vi förbereder också en undersökning om jordbrukets försäkringssystem i de olika medlemsstaterna och den tekniska frågan om försäkringssystem inom jordbruket. Detta efterfrågades särskilt av Europaparlamentet. Det är mycket viktigt att beskriva och analysera vad som görs på medlemsstatsnivå innan man slutligen bestämmer om vi behöver skapa permanenta EU-instrument för försäkringsmöjligheter. Då kommer vi att ha en god diskussionsgrund under det kommande året vilket kommer att underlätta den mer detaljerade politiska debatt som är nödvändig innan vi enas om ytterligare åtgärder. Jag är helt säker på att jag, efter att ha lyssnat på era kommentarer, kommer att kunna svara direkt på vissa av de frågor som ställs.

  Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jordbrukssektorn är beroende av många faktorer, och alla dessa ses inte alls som risker av den kommersiella sektorn. Skälet är att den gemensamma jordbrukspolitiken alltid har skyddat jordbrukssektorn mot vissa risker, och tidigare fick vissa jordbruk inkomstgarantier genom åtgärder i form av garanterade priser för och garanterad försäljning av viktiga produkter. Detta resulterade dock i en fördelning av stöd som innebar en mycket stark favorisering av större jordbruk till nackdel för de mindre. I slutändan var utbetalningarnas fördelning sådan att 80 procent av pengarna gick till 20 procent av jordbrukarna.

Resultatet blev också att överskott skapades i en EU-region som är en av världens största livsmedelsimportörer, eftersom detta statliga ingripande hade skapat ett slags vakuumeffekt. Dessa överskott såldes sedan på världsmarknaden för miljardbelopp i en skattesubventionerad dumpningsoperation med följden att regionala marknader förstördes i vissa länder, främst i utvecklingsländerna.

Som en följd av reformerna har vi därför försökt att i alla fall börja förhindra detta, men pengarna fördelas fortfarande i samma takt. Vi har en situation där starkt rationaliserade företag får 120 000 euro per anställd och år, medan de flesta jordbrukare får mindre än en tiondel av den summan.

Nu när vi överväger om vi behöver införa ett nytt system för kris- och riskhantering behöver vi korrigera fördelningen av det statliga stödet till förmån för lantgårdar. Detta har inget att göra med stora och små jordbruk – det har att göra med produktionsmetoden, med andra ord med var arbetarna faktiskt är anställda.

Vi – och jag som föredragande – anser att vi bland de förslag ni har angivit här naturligtvis behöver åtgärda det första, om försäkringsskydd mot naturkatastrofer. Ett sådant skydd finns redan, men det behöver genomföras mer systematiskt.

Förslag 2, om huruvida det finns eller ska finnas en gemensam fond, är en intressant tanke, men som jag sa tidigare bör det även här klargöras att de betalningar som jordbrukarna ska göra till dessa fonder måste vara anpassade både till produktionens storlek och till jordbrukarens betalningsförmåga, så att det nya systemet inte leder till att det ännu en gång skapas orättvisor som drabbar jordbruken.

Det är också viktigt att jordbrukarna själva medverkar i försäkringen, att det alltså finns medfinansiering från jordbruken, så att vi inte skapar en situation med statligt skydd och ett system som ersätter ett annat, och återupplivar det system vi just avskaffat men under ett nytt namn. Normala risker måste i stort sett tillåtas, och jordbrukarna och driftsledarna måste själva hantera dem på grundval av sin yrkeskunskap.

Vår främsta kritik gäller förslag 3. Detta handlar om grundfinansiering vid inkomstbortfall. Naturkatastrofer och oförutsägbara risker leder naturligtvis alltid till inkomstförluster och därmed till ekonomiska påfrestningar. Vi får dock inte riskera att detta skydd mot inkomstbortfall leder oss tillbaka till det gamla systemet med garanterade inkomster via statliga åtgärder. Det framgår av vårt betänkande hur försiktiga vi har varit när det gäller detta.

Vissa grupper har dock koncentrerat sig på detta i sina ändringsförslag och åtminstone sagt att vi bör undersöka möjligheten till att ge stöd för dessa åtgärder och anknytningen till WTO. På detta svarar vi att reformerna var en avveckling av det gamla åtgärdssystemet, och att det inte får införas igen.

  Ioannis Gklavakis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! Alla vet att jordbruket är känsligt för klimatförhållanden. Den föregående talaren berättade detta för oss, så vi behöver inte upprepa det. Alla vet också att det inom den gamla gemensamma jordbrukspolitiken fanns mycket mer protektionism mot det grekiska jordbruket än det finns inom den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken, och jag befarar starkt att nästa version av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att vara ännu värre.

Vi antar att försäkringssystemet, oavsett hur det fungerar, kommer att ha sina för- och nackdelar men också att Europeiska unionens finansiering är mycket, mycket liten, och jag anser att vi bör vara mer generösa på denna punkt. Dessutom vill jag säga att särskild tonvikt bör läggas på frukt, eftersom fruktprodukter är känsliga och behöver mer skydd.

Dessutom har vi på senare tid haft stora bränsleprisökningar, som för många grödor kommer att leda till en förödande kostnadsökning. Dessutom behöver vi uppmärksamt och noggrant genomföra åtgärder för att i kristider intensifiera åtgärderna för lagring, bearbetning och marknadsföring, liksom för frivilliga produktionsminskningar. Vi ser det som särskilt viktigt att hela systemet åtgärdas snabbt.

Som avslutning vill jag säga att om vi inte stöder jordbruket i den globaliserade miljö dit vi har tagit det, så kommer det att raseras, och vi kommer inte att ha något europeiskt jordbruk.

  Bogdan Golik, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! I det betänkande av Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf som diskuteras här i dag identifieras klart och tydligt bristerna i risk- och krishanteringssystemet inom det europeiska jordbruket.

Under många år skyddade den gemensamma jordbrukspolitiken jordbruket och jordbrukarna i EU. Senare reformer har gjort jordbrukarna mer marknadsorienterade, men de har också tvingat dem att ta på sig ansvaret för riskhanteringen. I det subventionerade europeiska jordbruket försvann mekanismerna för skydd och försäkring mot risker. Få jordbrukare kan planera för krissituationer i dag, och tyvärr har få av dem råd med försäkringar i ett klimat av fri konkurrens och låga vinster. Företag utanför jordbrukssektorn, handlare och försäkringsbolag har skapat ett helt utbud av försäkringar som ska täcka till och med så avancerade situationer som växelkursförändringar eller inkomstförluster beroende på politiska omständigheter vid utländska investeringar.

Både av kommissionens meddelande och av föredragandens utmärkta betänkande framgår hur mycket i skymundan denna fråga har hamnat inom Europeiska unionen. En jordbruksentreprenör som driver en gård på den fria marknaden efter reformen och med stark konkurrens riskerar allt, utan att ens ha säkerheten i den försäkring som finns för investeraren eller handlaren. På en stor eller mycket produktiv gård kan man klara kostnaden för en försäkring eller för en risk, men på miljontals små familjejordbruk i Europa kan man varken betala en hemförsäkring eller en försäkring för verksamheten. Om en kris uppstår måste dessa jordbrukare förlita sig på hjälp från grannarna eller staten.

Vilken europeisk jordbrukare tecknar en försäkring mot inkomstförlust i händelse av att Ryssland skulle stänga sina gränser, mot reformeringen av sockermarknaden och nödvändigheten att avveckla planteringar, eller mot dumpade priser på frukt och grönsaker från Kina? Vem försäkrar fullt ut en jordbrukare/investerare och täcker risken för de ekonomiska investeringarna, risken för svängningar i priset på produkterna, priset på gödningsmedel, foder och bränsle, risken för globala klimatförändringar, jordförstöring, torka, orkaner, översvämningar och stormar? Vem tillhandahåller en försäkring som skyddar mot obalanser mellan tillgång och efterfrågan, epidemiska sjukdomar och genmodifierad föda?

Som ekonomisk sektor kräver jordbruket ett särskilt rättsligt och organisatoriskt ramverk för sina försäkringsbehov. Jordbrukssektorn är för splittrad och organisatoriskt svag för att kunna skapa sina egna försäkringsprogram. Inte ens de rikaste länderna i Europeiska unionen kan själva ta på sig denna uppgift. Detta betyder att ett gemensamt och enhetligt försäkringssystem måste skapas för alla medlemsstater och alla jordbrukare som en del i ett återförsäkringsprogram.

Kommissionen har föreslagit 1 procent från moduleringen, men detta kommer inte att vara tillräckligt för ett återförsäkringsprogram, och inte ens för inrättandet av ett system för förebyggande och skadeersättning.

Spanien har det effektivaste försäkringssystem som för närvarande finns i Europa. Jag uppmanar därför kommissionen att införa detta system överallt så snart som möjligt och att göra det till en standardmodell i Europeiska unionen. Först därefter bör diskussioner inledas med större försäkringsbolag och med nationella regeringar om ett lämpligt system som skulle vara enhetligt och obligatoriskt, kostnadseffektivt och billigt, rättvist och baserat på subsidiaritetsprincipen.

Slutligen vill jag tacka föredraganden för hans utmärkta betänkande och för att med rätta ha nämnt uteslutandet av de nya medlemsstaterna från 1 procent av moduleringen och föreslagit kommissionen ett alternativt finansieringsprogram för dessa länder.

  Niels Busk, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för hans arbete med betänkandet om risk- och krishantering inom jordbruket. Vi lever i en tid då många skador uppkommer genom naturkatastrofer, från stora översvämningar till torka och bränder. Vi minns också EU:s enorma kostnader på grund av smittsamma djursjukdomar och ansträngningarna för att utrota och bekämpa dessa. Vi vill fortsätta med liberaliseringen av EU:s jordbrukspolitik i de pågående WTO-förhandlingarna. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken var ett stort och viktigt steg i den riktningen. Jag tycker dock inte att kommissionen har tagit tillräckligt allvarligt på arbetet med att formulera förslag om hur man eliminerar eller minskar risker och om hur man ska avstyra kriser och sjukdomsutbrott som vi helst vill slippa uppleva.

Vem ska täcka förlusterna vid framtida sjukdomsutbrott? Hur ska marknaden regleras och skötas, särskilt i de områden inom EU som inte påverkas av sjukdom men som ändå drabbas genom att de inte längre lika enkelt kan exportera livsmedel? Varför har kommissionen inte lagt fram förslag om tillgången till försäkringsskydd från privata och ömsesidiga försäkringsbolag – något som Europaparlamentet krävde så långt tillbaka som för två år sedan?

De många olika försäkringsmöjligheter som finns används dagligen inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Detta område måste därför undersökas mycket snabbt med målet att skapa ett skydd för de stora förluster som i framtiden inte kommer att kunna täckas av jordbruksbudgeten. Till slut vill jag mycket tydligt säga att vi inte vill gå tillbaka till det tidigare statliga stödet eller förtäckta statliga stödet.

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Herr talman! Parlamentets jordbruksutskott har ett stort trovärdighetsproblem. Utskottet tar beslut som ofta bara har ett syfte, nämligen att roffa åt sig mer pengar till sig och sina vänner. Dock bär vi alla här ansvaret för att Europaparlamentet i kammaren gång på gång antar de resolutioner som jordbruksutskottet presenterar för oss. I dag gäller frågan krishantering och försäkringsprogram. Ämnet i sig är bra att debattera, och betänkandet innehåller många konstruktiva saker. Men det innehåller också sådant som är dåligt, och det är det jag vill koncentrera mig på nu.

Först och främst ska krishantering och försäkringsprogram bekostas av branschen själv. Jag har hört att representanten för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen slogs hårt för detta, men att han var i minoritet i utskottet. Vidare ska krishantering och försäkringsprogram ha något att göra med verkliga kriser. Jag tycker att det är lovvärt om jordbrukare i hela EU visar solidaritet med varandra om jordbruken drabbas av allvarliga sjukdomar som BSE, mul- och klövsjuka eller fågelinfluensa. Men när jordbruksutskottet definierar handelsliberaliseringen i WTO som en krissituation är det inte ett tecken på en sund prioritering. Det är ett tecken på jordbruksutskottets uppenbara oansvarighet.

Jag hoppas verkligen att gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har begärt delad omröstning så att vi kan få bort denna tanke från resolutionen. Till slut förväntar jag mig stöd för begäran från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om en delad omröstning med målet att få bort utskottets krav på stöd som kompensation för höga oljepriser. Det är utan tvekan det värsta i betänkandet. Det är beklämmande att se hur ofta ledamöter i Europaparlamentet, som annars arbetar för att skapa ett grönt Europa och förebygga katastrofer på klimatområdet, aldrig gör något för att ta reda på vad som pågår i jordbruksutskottet.

Det är upprörande att förslaget om hjälp när det gäller olja överhuvudtaget kan nå kammaren. Detta är något som gruppernas talesmän för miljö- och klimatfrågor borde ha kvävt i sin linda. Men vad ska man då göra för att få jordbruksutskottet att agera på ett mindre självcentrerat sätt? Jag tror dessvärre att inget kommer att hända förrän Europaparlamentet skaffar sig verkligt inflytande över jordbrukspolitiken och innan vi får fler personer med mer långtgående visioner för Europa i utskottet.

  Diamanto Manolakou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Risk- och krishanteringsåtgärder behöver införas i jordbrukssektorn. Behovet har inte bara att göra med skydd mot naturliga risker, utan också med att de mekanismer som faktiskt skyddar jordbrukarnas inkomster, om än inte på ett särskilt tillfredsställande sätt, har kollapsat och gradvis avskaffats i och med översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken och WTO-avtalet.

Likaså behöver jordbrukarna skydd både mot införandet av ny teknik och, ännu viktigare, mot genetiskt modifierade organismer, som innebär oförutsägbara negativa effekter för miljön, folkhälsan och jordbrukarnas inkomster, som föredraganden påpekar i sitt betänkande. Dock är alla de föreslagna scenarierna baserade på att de inte kommer att belasta gemenskapens budget, och på att de anslag som behövs kommer att dras från anslagen till differentiering. Faktum är att de privata försäkringsbolagen ses som en grundläggande mekanism för genomförandet av de föreslagna åtgärderna. Men vi vet alla att vissa bolag i dessa fall ändå inte försäkrar mot vissa typer av risker därför att det är olönsamt. Dessutom accepteras i betänkandet de riktlinjer som angivits av kommissionen, i huvudsak gällande återförsäkringar, som behöver vara gratis eller ha reducerade försäkringspremier hos nationella bolag, eller behöver subventioneras, så att bolagens lönsamhet kan säkras. Jag håller inte med om att natur- och marknadskatastrofer, särskilt när det gäller små och medelstora jordbruk, ska skapa försäkringskapitalvinster.

Samtidigt accepteras att ersättning inte ska utbetalas för förluster på mindre än 30 procent av snittet för de föregående tre åren. Med andra ord främjas följande orättvisa: Små och medelstora jordbruk kommer att lida förluster genom naturkatastrofer och marknadskriser, som minst på 30 procent, medan försäkringskapitalets lönsamhet garanteras.

Även om vi accepterar att åtgärder behöver införas som täcker alla de inkomstförluster för jordbrukarna som orsakas av olika naturkatastrofer och marknadskriser kan vi inte ställa oss bakom dessa förslag, som skapar en ytterligare börda för små och medelstora jordbruk; enligt vår mening minskar de deras inkomst i stället för att öka den.

  Jeffrey Titford, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det förefaller mig som om den största risk som jordbrukarna står inför varje år är att jordbruket, och till syvende och sist deras försörjning, styrs av Europeiska unionen. Storbritanniens misslyckande under utbrottet av mul- och klövsjuka 2001 är ett tydligt bevis på vad som händer när kriser hanteras av EU. Det är inte allmänt känt att strategin för hanteringen av den katastrofen leddes av dåvarande kommissionsledamoten för jordbruksfrågor, och vilken formidabel soppa han ställde till med. Miljontals friska djur slaktades i onödan i en orgie av dödande och brännande som chockade världen. Dessutom låg ursprunget till katastrofen hos EU och dess ödeläggelse av lokala slakterier genom överdriven lagstiftning.

Det gläder mig att man i betänkandet bekräftar att den gemensamma jordbrukspolitiken har ”gett stöd till utvecklingen av icke hållbara och ytterst vatten- och energiberoende produktionsmetoder”. Men att döma av helgens avslöjanden i tidningarna att EU har ett överskott på fyra miljarder flaskor vin, som kostar skattebetalarna en miljard om året, har man inte lärt sig mycket på det området.

Jag vill be ledamöterna att avvisa betänkandet fram till dess att en undersökning har gjorts av de praktiska konsekvenserna och kostnaderna för att genomföra de rekommendationer som framförs i det. Det förefaller mig som om det kommer att bli oerhört dyrt och möjligtvis resultatlöst i slutändan att försöka skydda jordbrukarna mot allting, inklusive avvikande väder såsom storm, som antyds i betänkandet, för vem kan förutsäga det oförutsägbara?

  Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till att ha tagit itu med den mycket viktiga frågan om hantering av risker och kriser i jordbrukssektorn, och även till att han tagit hänsyn till situationen i de nya medlemsstaterna.

Jag välkomnar också kommissionens omsorg om jordbrukare som tvingas möta de kriser som orsakas av liberaliseringen av jordbruksmarknaderna och av exportrestriktioner och djursjukdomar, för att inte tala om naturkatastrofer.

Jag vill ta detta tillfälle i akt, herr kommissionsledamot, att säga att bränslekostnader och biobränsleframställning är av särskilt intresse för polska jordbrukare. Biobränsleframställning ökar inkomsten och får jordbrukarna att känna större säkerhet. Den minskar också den dagliga oron exempelvis för det instabila priset på griskött.

  Markus Pieper (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Genom marknadsregleringar och prisstöd skyddades tidigare jordbrukssektorn ganska väl mot risker. Via jordbruksreformer har nu skyddet till stor del överlåtits på marknaden, och detta är också i princip helt riktigt. Men jordbruket befinner sig i en unik situation: Jordbrukarna måste klara klimatförändringar, epidemiska djursjukdomar, naturkatastrofer och globala sektoriella kriser, som till stor del inte ens går att förutse och som det överhuvudtaget inte går att planera ekonomiskt för, men de behöver ändå en planeringstrygghet. Mer marknad betyder alltså också ett behov av mer engagemang från den privata sektorn i hanteringen av risker och kriser i jordbruket.

Betänkandet innehåller en del mycket positiva förslag – förvånansvärt många för att komma från en föredragande från de gröna. Trots vissa obalanser är det mycket välkommet för att komma från denna del av den politiska skalan. Det är främst producenter, sammanslutningar och privata försäkringsbolag som måste stå för nyskapande riskhanteringslösningar i Europa. Europeiska unionen och staten måste hålla sig i bakgrunden. De allmänna utgifterna måste begränsas till delersättning för icke försäkringsbara risker som naturkatastrofer eller stora epidemier av djursjukdomar. Det är därför vi måste utforma återförsäkringssystem, och Europeiska unionen måste också skapa ett stödsystem som tillåter både privata och allmänna lösningar för skydd mot extrema risker.

Vi måste dock ha i åtanke att vi inte kan ha försäkringar mot alla eventualiteter. Världens klimatzoner förändras, och detta får effekter på jordbruket som innebär att det är bråttom med vetenskapliga undersökningar. EU har en skyldighet att uppmuntra detta. Vi kommer också att bli tvungna att utreda flyttningsåtgärder. Detta gäller för områden som påverkas av de allt värre och mer frekventa översvämningarna eller utbrotten av torka, på ett sådant sätt att det helt enkelt inte längre är mödan värt att bedriva jordbruk där. I detta sammanhang måste vi också ta hänsyn till vad som i realiteten gäller för tilläggsförsäkringar mot risker och därför alltså ge stöd för flyttningar och strukturella förändringar. Även detta är ett politiskt ansvar för Europeiska unionen!

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Herr talman! Först vill jag tacka föredraganden Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf för betänkandet, för de förslag han lagt fram och för att ha godkänt många av de förslag som lades fram av de politiska grupperna. Jag vill också tacka kommissionen och kommissionsledamot Mariann Fischer Boel för ett nyanserat meddelande i ämnet och för de alternativa scenarier som redovisas, scenarier där varje medlemsstat med utgångspunkt från hur försäkringssystemen är organiserade och från jordbrukets särart kan hitta sin egen nivå.

Jag vill dock be Mariann Fischer Boel att utöva mycket starkare påtryckningar på rådet så att ministerråden i framtiden bedriver en integrerad politik på området, och rådet (jordbruk och fiske) inte begränsar sig till att bara se risk- och krishanteringspolitiken ur olika branschers perspektiv, till exempel fruktbranschens. Vad gäller fruktbranschen drivs nämligen försäkringsfonderna av branschen själv och har inget att göra med samfinansiering eller finansiering via moduleringsmekanismen.

Som ni alla känner till befinner vi oss i vad jag tror är den mest känsliga utvecklingsfasen av den gemensamma jordbrukspolitiken, en utveckling som bedöms av den globala handeln i sig och av motsvarande EU-avtal. Vi har även de finansiella ramarna som fastställs vid förhandlingsbordet av Europaparlamentet, rådet och kommissionen där klausulen om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar som en löpsnara. Som parlament måste vi dock framför allt hoppas på att få fulla garantier för jordbrukarnas inkomster och jordbruksproduktionen inom Europeiska unionen.

Med utgångspunkt från dessa mål blir inrättandet av ett säkerhetsindex för jordbrukarnas inkomster senast 2013 en av EU:s grundläggande prioriteringar inom risk- och krishanteringspolitiken. Indexet måste definieras i förhållande till och i kombination med vår politik för att stärka moduleringsmekanismen.

För de vänner som är oroliga inför konkurrensen vill jag gärna betona att en hel del av våra internationella affärskonkurrenter till och med har tillämpat prissäkerhetsindex för inkomstförluster orsakade av ändrad prispolitik på marknaden, en politik som också omfattas av WTO-avtal. Europas producenter måste därför kämpa med samma mekanismer och vapen i den internationella handeln.

Fru kommissionsledamot, jag vill bara nämna en kombination, i det här fallet av åtgärder, som kan behövas: återförsäkringar, privata försäkringar och statliga försäkringar. Systemet för risk- och krishanteringspolitiken – och här är jag inte ense med föredraganden – kommer inte att omfattas av statliga stöd, eftersom detta utgör en allvarlig störning för framtidens jordbruk.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är medvetna om att jordbruket har utsatts för allt högre risker och allvarliga kriser de senaste åren på grund av klimatförändringar och naturkatastrofer som översvämningar, torka och eldsvådor, och skador orsakade av djursjukdomar som sprids allt snabbare internationellt.

Även om kommissionen har lagt fram ett antal alternativ för hanteringen av risker och kriser tar den i sina förslag inte hänsyn till problemen för de små och medelstora jordbruk och familjejordbruk som hotas av en orättvis gemensam jordbrukspolitik och av WTO-förhandlingarna. Resultatet är att tusentals småjordbruk försvinner, landsbygden stryps och stora delar av inlandet i länder som Portugal förvandlas till öken, vilket också märks på det ökande antalet skogsbränder.

I stället för att kräva samfinansiering av försäkringspremier mot naturkatastrofer som bekostas av jordbrukarna föreslår kommissionen att finansieringen ska utgöras av endast 1 procent av medlen från moduleringen, vilket uppenbarligen är helt otillräckligt. Det som behövs, vilket vi har föreslagit, är ett offentligt försäkringssystem som finansieras av EU och som ger en bättre politisk ram för riskhanteringen och förebyggandet av kriser, vilket är avgörande för familjejordbruken.

Såsom föredraganden påpekar tar kommissionen i sina förslag inte tillräckligt stor hänsyn till risknivån och sannolikheten för att kriser ska uppstå. Det är därför avgörande att kommissionen gör en mer detaljerad bedömning av de instrument och åtgärder som kan förhindra prisfall, marknadskriser, inkomstbortfall för jordbrukarna och andra hinder som står i vägen för deras fortsatta jordbruksverksamhet.

Fru kommissionsledamot, jag noterar er vilja att anamma argument som framförts i denna debatt och ser fram emot att detta omvandlas i praktiken, både i form av risk- och krishantering och i inrättandet av ett säkerhetsnät inför kommande reformer av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaden, särskilt vin-, frukt- och grönsaksmarknaden. Möjlighet bör också skapas att bevilja stöd till jordbrukare för inköp av bränsle när priserna stiger kraftigt.

  Neil Parish (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag tackar Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf för hans betänkande. Det är bra att kommissionsledamoten är här i kväll, eftersom kommissionen har lagt fram en flexibel strategi för krishantering inom jordbruket. Djursjukdomar och naturkatastrofer kommer att inträffa, och vi måste hitta ett flexibelt sätt att hantera dem. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken utvecklas nu mot att man erbjuder hjälp till självhjälp till jordbrukare. Det måste vara vägen framåt.

Om man tar det som hände med mul- och klövsjuka i Förenade kungariket, skulle de enorma penningsummor som krävdes för att utrota sjukdomen aldrig ha kunnat finansieras av ett försäkringsbolag på egen hand. Vi bör kanske titta på en försäkringsform där medlemsstaten och Europeiska unionen går in i yttersta nödfall, så att de faktiskt kan ingripa vid mycket stora katastrofer.

Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf hänvisade till unga jordbrukare i sitt betänkande. Det finns ett specialfall med ett visst mått av extra hjälp till dem som är i början av karriären och håller på att bygga upp ett företag, eftersom de inte har kapital bakom sig och behöver extra stöd.

Om Jeffrey Titford hade varit kvar i kammaren skulle jag ha velat opponera mot det han sa om att kommissionsledamot Fischler och Europeiska kommissionen bar ansvaret för den illa skötta mul- och klövsjukekrisen. Om han hade deltagit i undersökningen här i Europaparlamentet skulle han ha fått klart för sig att så inte var fallet. Jag måste erkänna för er att det är den brittiska regeringen som ska lastas och premiärministern som var fast besluten att utlysa allmänna val och ville få sjukdomen under kontroll. Han stod bakom en enorm avlivning av miljontals djur som var helt onödig. Vi kunde ha använt vaccin, vilket också avfärdades. Jag skulle ha velat rätta Jeffrey Titford på den punkten och på andra punkter.

  Luis Manuel Capoulas Santos (PSE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Under senare år och särskilt förra året har vi sett fullödiga exempel på den variation av risker och kriser som Europas jordbrukare möter. Samtidigt som tusentals hektar skog förstördes av eldsvådor, människor fick sätta livet till och stora delar av södra Europa drabbades av torka år 2005, drabbades ett antal länder i Centraleuropa av fruktansvärda översvämningar. I båda fallen saknade förödelsen historiskt motstycke.

Dessutom har djursjukdomar och den obarmhärtiga handelsliberaliseringen utsatt jordbrukarna för nya risker och osäkerhetsmoment. Kommissionens initiativ som behandlas i betänkandet är därför välkommet. Kommissionen lyckas dock inte uppnå det som verkligen behövs. Jag instämmer därför med föredraganden i de flesta frågor som tas upp och förslag som läggs fram, särskilt i fråga om jordbruksförsäkringar och ömsesidiga fonder, även om jag beklagar den blygsamma – jag har valt ordet med omsorg – inställningen till täckning av inkomstbortfall, särskilt mot bakgrund av att vissa av våra största konkurrenter har tillgång till sådana säkerhetsåtgärder.

Jag anser också att betänkandet är ett viktigt verktyg i det vidare synsätt vi bör ha på frågan, inte minst eftersom den är en del av den pågående debatten om solidaritetsfonden, om skogsbruksstrategin som vi med all säkerhet kommer att diskutera, förutom initiativbetänkanden om naturkatastrofer som utarbetas av olika utskott. Jag hoppas att parlamentet kan vara konsekvent i sina ståndpunkter inför dessa olika instrument. Det är det bästa bidrag parlamentet kan ge unionen för att den ska kunna erbjuda jordbrukarna adekvat och välbehövligt skydd, i första hand för att förebygga kriser och dämpa risker, men också för att avhjälpa dem om de visar sig omöjliga att förhindra.

  Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Betänkandet om risk- och krishantering inom jordbrukssektorn är välkommet och kunde inte komma mer lägligt. Det har skett en radikal omställning i jordbruksverksamheten genom jordbruksreformerna 2003 och öppnandet av marknader som ett resultat av WTO. Samtidigt som förmånerna otvivelaktigt har flödat för jordbrukarna har det blivit – vilket har sagts flera gånger i kväll – en större och verklig ökning av riskfaktorerna. Inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken avvecklades de risk- och krisåtgärder som vi alla hade vant oss vid, och ansvaret för skydd, förebyggande och krishantering har helt och hållet lyfts över på jordbrukarnas axlar.

Öppna marknader och rörlighet för varor ökar möjligheten att sjukdomar sprids. Klimatförändringar sker mycket snabbt, så en omorientering blir oundviklig. Förbrukningen av oljetillgångarna innebär att både gödningsmedel, bekämpningsmedel och maskiner påverkas i sinom tid, och i vidare mening kommer jordbruket att påverkas och tvingas anpassa sig.

På Irland börjar till exempel nitratdirektivet verka och får så allvarliga följder att jordbruksorganisationerna har dragit sig ur de samtal som regeringen tagit initiativ till om social och ekonomisk samverkan. Jordbruket är under omvandling som aldrig förut. Det är under omvandling på grund av ett antal olika faktorer, och omvandlingen kommer att fortsätta. Jordbruket står inför fler risker än någonsin förut. God jordbrukarsed och en stabil och erfaren jordbrukarbefolkning är den bästa garantin för det som Europa behöver, nämligen tillgång till säker, trygg och hälsosam mat. Jordbruk innebär ett hårt liv: långa arbetsdagar, hårt arbete, stora investeringar och många risker. I många fall inbegriper det hela familjen. Det förtjänar det skydd mot risker som föredraganden föreslår i betänkandet.

Jag vill gratulera föredraganden och välkomna hans betänkande. Jag stöder honom helt och fullt, särskilt i fråga om alternativ 2, och jag välkomnar kommissionsledamotens kommentarer i kväll.

  Wiesław Stefan Kuc (PSE). – (PL) Herr talman! Jag lyckönskar föredraganden Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf till att ha behandlat problemen med risk- och krishantering inom jordbrukssektorn. Detta är en enorm uppgift mot bakgrund av det stora antal frågor som måste behandlas. Frågorna spänner från att begränsa konsekvenserna av naturfenomen som torka, översvämningar, eldsvådor och hagel, till sjukdomar och epidemier via risken för inkomstbortfall på grund av minskad efterfrågan på jordbruksprodukter eller höjda priser, till exempel på bränsle. Riskförsäkringar, återförsäkringar och betalningar till producenterna är bara en aspekt av hur kriserna kan dämpas inom den verksamhet vi kallar jordbruksproduktion.

Om vi verkligen ska hantera, det vill säga minska, riskerna inom jordbruksproduktionen måste vi kunna styra riskerna. Detta betyder att vi får ha ett annat synsätt på koncentrationen av produktion, på utbredning, återskapande av naturliga miljöer, nya metoder och ny teknik, till exempel bioteknik. Ett antal av dessa åtgärder har redan vidtagits. Tillsammans gör de det möjligt att undanröja negativa företeelser och minska produktionsriskerna.

  Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Det är alltid bra att höra till de större grupperna, för då får man mer tid. Fru kommissionsledamot, i mitt första inlägg lade jag tonvikten vid att inte ge vika för risken för återfall och talade om den sociala balans som måste finnas i ett nytt system av den här typen, men nu vill jag även ta upp den förebyggande krishanteringen. Alla de kriser som omnämnts här, inklusive bränder, orsakades i själva verket av människor och människors handlingar. Inte ens BSE-krisen kom från ovan: den uppstod på grund av att kor utfodrades med kor, helt tvärtemot all god jordbrukspraxis.

Om vi planterar majs och eukalyptus i torra områden borde vi inte bli förvånade när vi som resultat får skador på grund av eldsvådor och torka. När vi talar om avreglering, en fråga där en av ledamöterna framfört tämligen annorlunda tankegångar, borde vi inte bli förvånade – om vi ser på avregleringen som ett mål snarare än medel – över att många människor överger sin verksamhet och drabbas av allvarliga kriser, däribland inkomstbortfall. Vi måste därför via WTO se till att det finns lämpliga system för kvalificerat tillträde till marknaderna.

Jag vill gärna påpeka att många småjordbruk och ekologiska jordbruk har skapat en marknad med högre värde och kvalitet genom att hålla stången mot de genetiskt modifierade organismerna. Om vi nu slarvar med samexistensen kommer den att utvecklas till en trojansk häst och då försvinner snart dessa goda högkvalitativa marknader, däribland vinmarknaden. Då faller vi ner i kriser som vi hade kunnat förhindra och försäkringar kommer att vara det sista vi behöver tala om.

Men fru kommissionsledamot, jag talar även om möjligheten att skapa ekonomisk utveckling i landsbygdsområden och det faktum att vi när det gäller den andra pelaren nu hotas av finansiell utmattning. Vi borde då inte bli förvånade om många jordbrukare som tagit sig in på dessa högvärdesmarknader förhindras från att fullfölja sin satsning på grund av utmattning och överväger att dra sig ur. Den allmänna jordbrukspolitiken har därför också en förebyggande funktion.

Jag påminner också om att fossila bränslen kommer att ta slut inom en inte alltför avlägsen framtid och att vi måste förbereda jordbrukarna på att växla över till andra energikällor och, kanske, hjälpa dem att utnyttja dessa. Vi kan bedriva krisförebyggande arbete även i det här sammanhanget och jag skulle vilja att dessa förebyggande hänsyn fick en funktion i lagstiftningsförslaget från kommissionen – som i år befinner sig i idékläckningsfasen.

Till Katerina Batzeli vill jag säga att jag när jag talade om ansvaret för hanteringen inte bara ville skylla krisen på jordbrukarnas inkompetens. Jag vill att jordbruket faktiskt ska kunna påverka politiken på det sätt jag beskrev så att kriserna överhuvudtaget inte uppstår och så att jordbrukare i framtiden garanteras en hyfsad inkomst.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla dem som har bidragit till debatten. Många av de frågor som nämns i betänkandet behandlas i de pågående undersökningar som kommissionen har inlett, till exempel förslagen 2, 5, 7, 19 och 23.

När det gäller skyddsnätsmekanismen – förslag 8 – har diskussionen i rådet inte givit något tydligt mandat för att införa en allmän säkerhetsklausul i alla gemensamt organiserade marknader eller för att försöka finansiera försäkringen inom ramen för de modulerade medlen. Jag är dock beredd att undersöka ett införande av bestämmelser om riktad risk- och krishantering inom andra gemensamt organiserade marknader och, som Ioannis Gklavakis nämnde, inom frukt- och grönsakssektorn, som vi också kommer att diskutera i parlamentet i slutet av året.

Jag instämmer helt med er föredragande, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, att grundskydd mot inkomstbortfall inte är någon lösning. Det är helt uppenbart att strukturella problem, om eller när vi ställs inför dem, måste lösas med förändringar i politiken. Det är uppenbart, och jag är mycket glad för Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorfs tydliga stöd för det.

Som ett skyddsnät för inkomst menar jag att det frikopplade direktstödet till jordbrukaren i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är mycket viktigt.

Jag är positiv till innehållet i förslagen 18, 24 och 26.

Jag tar också tillfället i akt att fästa er uppmärksamhet på översynen av riktlinjerna för statligt stöd som kommissionen antog den 8 februari. Kommissionen föreslår att ersättning för dåligt väder samt djur- och växtsjukdomar inkluderas i nuvarande undantagsförordning om statligt stöd inom jordbrukssektorn. Det är förhoppningsvis en förenkling. Det skulle också skynda på införandet av statligt stöd i sådana situationer, så att vi kan agera ytterst snabbt.

Kommissionen har tittat närmare på ett antal alternativ för att uppmuntra utvecklingen av verktyg för risk- och krishantering och för bättre gensvar om en kris inträffar. Min avsikt med meddelandet var först och främst att föra en omfattande debatt i rådet och här i parlamentet om inriktningen innan vi lade fram något lagförslag. De diskussioner vi har haft hittills i rådet har, som jag sa, inte utmynnat i något tydligt mandat att införa en allmän säkerhetsklausul. Kommissionen är emellertid beredd att gå vidare om det i något skede skulle komma ett tydligt mandat från rådet.

Eftersom jag anser att kris- och riskhantering är en viktig fråga också inför framtiden är jag beredd att, till och med utan ett tydligt mandat från rådet, undersöka införandet av en bestämmelse om krishantering, som jag sa förut, på grundval av det enskilda fallet.

Det ställdes en fråga om de nya medlemsstaternas ställning. Det är helt uppenbart att de nya medlemsstaterna inte kommer att uteslutas från åtgärder för riskhantering. Som vi pekar på i vårt meddelande kan vi tänka oss att fastställa en jämförbar ram för landsbygdsutvecklingen, precis som vi gör för de gamla medlemsstaterna – en tydlig signal till de tio nya medlemsstaterna.

Med den politiska överenskommelsen om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och det genomförande som nu har skett i alla medlemsstater vill vi att EU:s jordbrukare ska försöka ta tag i möjligheterna på marknaden. Jordbrukaren har ett stort ansvar, men det behövs också solidaritet när kriser uppstår. När jag lyssnar till diskussionerna i både Europaparlamentet och rådet förefaller det mig som om strategierna är ganska olika. Min slutsats är därför att vi behöver studera alternativen noga och diskutera dem innan vi fattar ett slutgiltigt beslut om vilka instrument som ska användas.

Jag instämmer helt med Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf i att det vanligen är bättre att förebygga än att bota, och min personliga åsikt är att den konferens om samexistens som ska hållas i april är nödvändig för att undvika att genetiskt modifierade organismer (GMO) blandas med ekologisk produktion. Jag ser därför särskilt fram emot den diskussionen.

När det gäller era åsikter om fossila bränslen menar jag att vi inte bör vänta tills vi har gjort slut på dessa bränslen. Vi måste börja nu att titta på vad som kan göras i fråga om förnybar energi. Jag tänker särskilt på de diskussioner vi har haft nyligen om bioetanol och möjligheten att dra all nytta av jordbrukets bidrag till detta sätt att i framtiden begränsa utsläppen av koldioxid.

Det har varit en intressant diskussion, och jag tackar föredraganden för det som jag menar är en balanserad strategi i denna mycket viktiga fråga.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon klockan 10.00.