Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 16 februari 2006 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

- Betänkande: Gebhardt (A6-0409/2005)

  Marta Vincenzi (PSE). – (IT) Herr talman! Jag vill betona den positiva karaktären hos den gemensamma ståndpunkt som parlamentet kommit fram till och som återger EU-medborgarna de tecken på politisk enighet och förtroende som de vill se.

Jag vill framhäva den positiva effekt som artikel 31 i sin ändrade version kommer att få på det mycket viktiga området turisttjänster. Det handlar om att bana väg för stora, balanserade strömmar av inresande turister genom att noga följa en strategi för harmonisering av det stora antalet turister i de olika länderna. Jag uppmanar därför kommissionen att noga revidera och åter föra fram ett direktiv som många medlemsstater hittills inte har följt – direktiv 320 från 1992 – så att politiken med högkvalitativa tjänster genomförs fullt ut och med den målet om en hållbar europeisk turism.

  Marc Tarabella (PSE). – (FR) Herr talman! Om jag för första gången någonsin anser att det är en nyttig uppgift att motivera mitt röstande så är det både därför att detta betänkande är viktigt – kanske det viktigaste under parlamentets mandatperiod – och därför att mitt röstande inte stämmer överens med den ståndpunkt som har intagits av majoriteten i min grupp.

I själva verket har jag ingen svårighet att erkänna de förbättringar som har gjorts jämfört med Frits Bolkesteins första förslag – och jag gratulerar föredraganden Evelyne Gebhardt. Inte heller har jag någon svårighet att medge att jag på grund av de oklarheter som är förenade med artikel 16 fortfarande inte är övertygad. Även om jag röstade för kompromissändringsförslagen till detta betänkande kan jag inte stödja det och valde till slut att förkasta det därför att det symboliserar en allvarlig historisk brytning med de principer som hittills har gjort det möjligt att främja europeisk integration. Solidaritet och reglering får stå tillbaka för konkurrens mellan länderna och folken i Europa. Jag beklagar detta djupt.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Det var ett nytt direktiv som parlamentet röstade för nu i morse. Dess räckvidd har begränsats, principen om ursprungsland har slutligen tagits bort och arbetsrätten har behållits. Vi har ändrat andan och ordalydelsen i det förslag som presenterades för oss och jag är nöjd med resultatet.

Den enda EU-institution som kan åstadkomma denna djupgående och inspirerade förändring är parlamentet. Detta beror otvivelaktigt på att vi lyssnar på våra medborgare och på deras tvivel och farhågor, men också på att vi framför allt bemödar oss om att kämpa för en europeisk modell med gemensamma värden och för att vi alltid kommer att föredra harmonisering till det bättre framför dumpning till det sämre. Vi har gjort ett gott jobb och kommissionen och rådet kommer faktiskt till slut att bli tvungna att ta hänsyn till den starka politiska signal som vi i dag sänder ut och som ger uttryck för vår önskan att fullborda den inre marknaden samtidigt som vi bevarar vår sociala modell. Vi för vår del kommer att se till att de gör det.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Det är höjt över allt tvivel att den version av tjänstedirektivet som vi just har röstat för att anta är mycket bättre än ursprungsversionen. Så som jag ser det har den oacceptabla principen om ursprungsland kanske inte avskaffats, men den har i alla fall försvagats avsevärt.

Trots det finns det fortfarande en hel del som är oklart i det dokument som vi har antagit i dag. För ögonblicket vet ingen exakt vilka följder stora delar av det får.

Till exempel är jag hittills ingalunda övertygad om att denna text inte kan leda till social dumpning, och jag är särskilt missnöjd med möjligheterna att övervaka dess efterlevnad. De många oegentligheter som har begåtts inte minst av institutionerna vid genomförandet av EU:s ordinarie budgetar gör oss i varje fall skeptiska till värdet av övervakning på EU-nivå.

Även om detta mycket väl kan vara ett steg i rätt riktning, och till och med ett mycket betydande sådant, har jag alltså avstått från att rösta eftersom det fortfarande finns alltför många oklara punkter som absolut måste avlägsnas vid den andra behandlingen. Jag kan bara hoppas att jag då inte kommer att ha några svårigheter att rösta för det.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Det är naturligtvis bra att parlamentet i dag har kunnat ändra den ursprungliga texten i tjänstedirektivet, även om det måste sägas att många av de hundratals ändringsförslagen inte var nödvändiga. Direktivets ursprungliga version kunde mycket väl ha medfört att social dumpning hade institutionaliserats, men även i den nuvarande versionen tillåts en form av samma fenomen, tillsammans med alla möjliga andra missförhållanden, och principen om ursprungsland fastställs inte på ett tydligt sätt.

Säger det inte en hel del att parlamentet förkastade kravet från gruppen Unionen för nationernas Europa på att inrätta ett övervakningscenter för att se till att direktivet inte banar väg för social dumpning? Genom att lägga ned vår röst för vi fram det politiska budskapet att mitt parti, Vlaams Belang, till varje pris kommer att motsätta sig varje försök att urholka principen om att det egna landet kommer först, precis som det gjorde förra månaden i debatten om liberaliseringen av hamntjänster.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Skälet till att jag avstod från att rösta om Evelyn Gebhardts betänkande om tjänstedirektivet var att ändringsförslag 250, som lades fram av ledamöter från de nya medlemsstaterna i PPE-DE-gruppen och som ansågs vara en nyckelfråga för de nya medlemsstaterna, inte antogs.

Detta ändringsförslag skulle förändra direktivet genom att tillfoga artikel 35a som ersättning för de båda artiklarna 24 och 25 om utstationering av arbetstagare, som togs bort från kommissionens förslag vid röstningen i inremarknadsutskottet. Ändringsförslaget skulle ha förenklat förfarandena för att utstationera arbetstagare eftersom direktivet om utstationering av arbetstagare inte innehåller några åtgärder för administrativt samarbete mellan ursprungslandet och bestämmelselandet.

Jag är glad över att direktivet antogs vid den första behandlingen i Europaparlamentet. Å andra sidan beklagar jag att ledamöterna från de nya medlemsstaterna inte heller denna gång lyckades få tillräckligt stöd.

  Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Herr talman! Min röst mot Gebhardtbetänkandet är inte någon kritik av det utomordentliga arbete som har utförts av föredraganden. Jag anser verkligen att Evelyne Gebhardt har utfört en fantastisk prestation med en förfärlig text. Men trots alla sina ansträngningar kunde hon inte dämpa de liberala tendenser som hotar hela vår sociala struktur. Med den ena kompromissen efter den andra har denna svårbegripliga text blivit oläsbar. Vad som fortfarande är uppenbart för alla som vill öppna ögonen är dock det sätt på vilket kommissionen har övergett strävan efter harmonisering till förmån för reglering från fall till fall av vad som kan eller inte kan göras i allmänhetens intresse.

Utan ett direktiv om tjänster av allmänt intresse och om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse lämnar denna text grå zoner som kommer att öppna dammluckorna för oräkneliga överklaganden. EU avlägsnar sig lite till från medborgaren.

  Francisco Assis, Luis Manuel Capoulas Santos, Paulo Casaca, Fausto Correia, Edite Estrela, Emanuel Jardim Fernandes, Elisa Ferreira, Ana Maria Gomes, Joel Hasse Ferreira, Jamila Madeira och Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. – (PT) Det tidigare Bolkesteindirektivet har arbetats om helt och hållet och detta är ett tydligt steg i rätt riktning på vägen mot att uppnå en inre marknad för tjänster.

Vi röstade för det omarbetade förslaget eftersom vi anser att det garanterar stabila framsteg i att uppnå en europeisk inre marknad för tjänster. Vi anser också att undantaget för tjänster av allmänt intresse, lotterier och viktiga hälsovårdstjänster gör direktivet mer balanserat.

I sin nuvarande form kommer direktivet att gynna den portugisiska ekonomin, särskilt eftersom principen om ursprungsland inte längre gäller. Öppnandet av den europeiska tjänstemarknaden kommer också att skapa många arbetstillfällen samtidigt som denna text slutligen kommer att sätta stopp för s.k. social dumpning.

Direktivet kommer att leda till en minskning av den oförsvarliga byråkrati som finns i olika medlemsstater, och tillhandahållandet av tjänster kommer att underordnas bestämmelserna i det land där tjänsterna tillhandahålls. Undantagen för bemanningsföretag och avsaknaden av konflikt med direktivet om utstationering av arbetstagare kommer också att bidra till att garantera stabilitet och social sammanhållning.

Alla dessa faktorer gjorde att vi röstade ja.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja vid den första behandlingen av förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden så som det omarbetats av Europaparlamentet på grundval av den kompromiss som nåddes mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Jag vill ge ett erkännande till det ansenliga arbete som utförts av Malcolm Harbour som – tillsammans med min vän, Jacques Toubon – har följt frågan för PPE-DE-gruppen. Behovet av att lagstifta blev allt mer angeläget för att det inte skulle överlåtas åt EG-domstolens domare att reglera den fjärde grundläggande friheten i unionen när det handlar om tjänster.

Kompromissen gör det möjligt att ange huvuddragen i en ram som upprätthåller konkurrenskraft och utveckling inom tjänstenäringen, som står för 70 procent av BNP och som har stor potential i fråga om tillväxt och sysselsättning, samtidigt som riskerna med social dumpning begränsas. Jacques Chirac, Frankrikes president, gjorde rätt i att motsätta sig den första texten, som presenterades i januari 2004 av Prodikommissionen, och Europaparlamentet har gjort ett ordentligt arbete som medlagstiftare. Detta är en seger för ansvarskännande demokrati och ett stort steg mot upprättandet av en social marknadsekonomi.

  Pervenche Berès (PSE), skriftlig. – (FR) Efter mer än ett års debatterande av frågan i utskott och bland allmänheten i EU avgav Europaparlamentet i dag sitt utlåtande om tjänstedirektivet.

Trogen mina övertygelser och de löften jag gett många av de medborgare som frågat mig om direktivet röstade jag först för att förkasta direktivet, precis som hela den franska delegationen i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Detta avslag godkändes inte (153 mot 486 röster).

De franska ledamöterna i PSE hade tre grundläggande krav: att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skulle undantas från direktivets tillämpningsområde, att det uttryckligen skulle anges att principen om bestämmelselandet gäller och att det skulle hänvisas till ett ramdirektiv om tjänster av allmänt intresse.

Jag stödde därför samtliga ändringsförslag som syftade till att begränsa tillämpningsområdet för texten och till att tydligt undanta tjänster av allmänt intresse och de sektorer som är avgörande för vår sociala modell, särskilt utbildning, kultur, hälso- och sjukvård och så vidare. Även dessa ändringsförslag förkastades.

Eftersom kompromissen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet inte uppfyller mina krav när det gäller att bevara vår europeiska sociala modell röstade jag mot texten i slutomröstningen.

Jag konstaterar också att stödet för det ändringsförslag som syftade till att förkasta den ändrade texten var större (215 röster) än vad som kunde förutspås efter resultatet av den första omröstningen om att dra tillbaka texten.

  Emma Bonino (ALDE), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot den kompromiss som uppnåtts om Bolkesteindirektivet.

Jag röstade nej av helt andra skäl än ledamöterna i kammarens vänstra del, eftersom deras nej var en ideologisk nejröst som när allt kommer omkring var ett nej till EU.

Kommissionsledamot Romano Prodis förslag var inte ett verk inspirerat av Dr Strangelove, utan av fördraget och riktlinjerna från Europeiska rådets möte i Lissabon.

Vad har lämnats orört?

Fri rörlighet gäller inte tjänster av allmänt intresse, så de är till att börja med undantagna. Samma sak gäller ekonomiska tjänster, vilket är synd. Juridiska tjänster ingår inte, medicinska tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster ingår inte, inte heller audiovisuella tjänster, otroligt nog. Skattetjänster nämns inte ens, inte heller professionella tjänster – advokater, jurister och andra yrkeskategorier borde ta illa upp – och man måste till och med använda ”nationella” roulettkulor när man spelar. Slutligen har även transporttjänster undantagits, även om fri rörlighet har bibehållits för begravningsentreprenörer, vilket kanske är symboliskt.

När det gäller den så kritiserade bestämmelsen om ursprungsland omfattar texten varken denna princip eller dess innovativa styrka, som faktiskt gäller för så många andra ekonomiska sektorer.

Korporativa intressen, rädslan för polska rörmokare och hyckleriet hos dem som säger att det olagliga arbete som utförs av invandrare hur som helst fortfarande finns kvar – allt detta har triumferat i dag, men EU har förlorat.

  Udo Bullmann, Matthias Groote, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Jo Leinen, Willi Piecyk och Mechtild Rothe (PSE), skriftlig. – (DE) Bolkesteindirektivet syftade till social dumpning och avreglering. Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har lyckats förvandla direktivet till raka motsatsen.

Principen om ursprungsland har fallit bort för att ersättas av obegränsat marknadstillträde. Arbetsrätten på den plats där tjänsten utförs ska gälla.

Direktivet om utstationering av arbetstagare fortsätter att gälla utan restriktioner och det kommer att bli nödvändigt att ändra det.

Undantag finns för bemanningsföretag och upphandling. Vi uppmanar rådet att inte ställa sig i vägen för EU-lagstiftning.

Direktivet gäller inte för tjänster av allmänt intresse och bara delvis för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Vi efterlyser ett europeiskt ramdirektiv med särskilda föreskrifter för denna viktiga sektor.

Allteftersom lagstiftningsförfarandet fortgår kommer det att krävas att en rad aspekter beaktas.

Till exempel kommer det att krävas att arbetstagarnas grundläggande friheter, såsom de definieras i EU:s ”Monti-klausul”, får företräde framför näringslivsbestämmelserna.

Den lagstadgade rätten till medbeslutande och medinflytande får inte urholkas.

Vederbörlig hänsyn ska alltid tas till det rättmätiga intresset av det allmännas bästa så som det definieras i artikel 4.7a i enlighet med EG-domstolens rättspraxis.

Rättsligt grundade åtaganden för arbetstagare från ett visst land och från andra håll (obligatoriska bidrag till yrkessammanslutningar, semesterfonder etc.) måste gälla för dem som utför tjänster både i hemlandet och utomlands.

Inget får göras som gynnar företagsverksamhet dold under anställningsliknande former. Bestämmelser om tilldelning av offentliga kontrakt som föreskriver kvalitetsnormer måste fortsätta att gälla fullt ut.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Vi moderater anser att stadgan om de grundläggande rättigheterna alltid skall respekteras, oavsett vilken fråga eller vilken lagstiftning det gäller. Vi är positiva till det konstitutionella fördraget, som hade gjort denna stadga rättsligt bindande gentemot samtliga EU-medborgare. Vi anser inte att endast de arbetsrättsliga delarna av denna stadga bör omnämnas i tjänstedirektivet, och har därför lagt ned våra röster i de frågor som nämner stadgan.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för att helt och hållet förändra – snarare än förkasta – det föreslagna tjänstedirektivet. Vi har strävat efter jämvikt, och enligt min åsikt har vi till stor del uppnått detta i första behandlingen. Vi vill avlägsna de byråkratiska hindren för den fria rörligheten för tjänster på vår europeiska marknad, men vi vill inte skapa en situation som bidrar till att undergräva våra sociala tjänster, våra arbetsnormer, våra hälso- och säkerhetsskydd eller andra väsentliga skydd. Vi vill ha skydd men inte protektionism. I den ändrade texten uppnås en jämvikt som inte fanns i det ursprungliga förslaget.

  Dorette Corbey (PSE), skriftlig. – (NL) Artikel 16.1.b och 16.1.c gör att nationell lagstiftning underkastas prövningar med avseende på dess nödvändighet och proportionalitet, vilket jag ser som en oacceptabel inblandning i nationell suveränitet. Om jag har rätt i min tolkning av texten så skapar detta rättslig osäkerhet och hämmar de nationella myndigheternas arbete. Det är naturligtvis bra att t.ex. miljölagstiftning är proportionell, men detta är alltid en fråga om politisk bedömning. Det är inte önskvärt att nationella beslutsfattare ska behöva ha EU:s och EG-domstolens granskande blickar över sig. Men jag kan ändå stödja denna kompromiss med undantag för punkt 1.b och 1.c.

  Mia De Vits (PSE), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot förslaget till direktiv om tjänster och vill anföra tre skäl till att jag gjorde det.

1) Det kan mycket väl vara så att parlamentet har förbättrat kommissionens förslag, men jag anser inte att det är tillräckligt. Det är orätt att direktivet fortfarande gäller för en rad offentliga tjänstesektorer, för s.k. tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Direktivet bör verkligen inte gälla för sådana verksamheter som till exempel hämtning av hushållssopor och vattenförsörjning. Dessutom behövs ramlagstiftning för att trygga rätten att tillhandahålla offentliga tjänster.

2) Vissa punkter i direktivet kan tolkas på mer än ett sätt. Allmänheten har för närvarande en mycket skeptisk syn på EU och rättslig osäkerhet i lagstiftningen är därför det sista vi behöver.

3) Vad vi behöver är ett socialt och trovärdigt EU med samma harmoniserade grundläggande bestämmelser på hela den inre marknaden, vilket direktivet inte främjar.

Jag är ändå glad över att se att känsliga sektorer som hamntjänster, arbetsförmedlingar, äldreomsorg, hälsovård och barnomsorg har undantagits från direktivets tillämpningsområde och att varje lands sociala nivå dessutom förblir intakt och att social dumpning därför blir omöjlig. Jag har röstat för de ändringsförslag som går i denna riktning och även för alla ändringsförslag som gjorde texten bättre och tydligare.

  Antoine Duquesne (ALDE), skriftlig. – (FR) Antagandet av tjänstedirektivet är ett stort steg för EU. Det var trots allt möjligt att behålla huvuddelen av det ursprungliga förslaget och det antagna direktivet kommer att främja Lissabonstrategins framgång, vilket kommissionens senaste undersökningar visar.

Direktivet kommer att främja aktivitet inom tjänstesektorn, som är en oerhört viktig källa för sysselsättning. Direktivet kommer att vara en ytterst viktig tillgång, särskilt för Belgiens ekonomi som i mycket hög grad är inriktad på tjänster.

De ändringsförslag som har lagts fram av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har gjort det möjligt att bemöta huvudpunkterna i allmänhetens oro genom att specificera direktivets räckvidd och stoppa den kampanj med vilseledande information som pågått sedan länge. Det första kompromissförslaget, som lades fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna samt socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, gjorde förslaget till direktiv helt meningslöst. Lyckligtvis utgör den slutliga kompromissen – även om den inte togs emot med entusiasm – ett första steg, vilket är bättre än ingenting alls. I kompromissen tar man itu med de huvudsakliga problem som direktivets anhängare ser.

Det är nu upp till rådet att bekräfta och förbättra den slutliga kompromiss som parlamentet har nått.

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. – Idag säger Europaparlamentet sitt om hur vi ska kunna skapa en fri rörlighet för tjänster i EU – en av de fyra friheter som vårt gemensamma europeiska samarbete bygger på. I en alltmer globaliserad världsekonomi med ständigt ökad konkurrens behöver den europeiska ekonomin ta vara på de områden där vi är konkurrenskraftiga. Tjänstesektorn är ett sådant område. De kompromisser som den grupperna PPE-DE och PSE har enats kring har tyvärr öppnat för nya möjligheter att lagfästa ytterligare protektionism som hindrar tjänstehandeln grannländer emellan och utgör ett särskilt hårt slag mot de nyaste medlemsländerna. Jag har trots allt valt att rösta ja till det urvattnade förslaget idag, då det får vara ett första steg mot vad jag hoppas kommer att bli en fri rörlighet för tjänster, som redan är konkurrensutsatta, värt namnet för vår gemensamma europeiska inre marknad.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är besvikna över att vårt förslag att förkasta Bolkesteindirektivet inte antogs. Direktivet tillhör kärnan i den så kallade Lissabonstrategin och förkroppsligar nyliberalismen på tjänsteområdet. Dess syfte är att tjäna EU:s större ekonomiska och finansiella gruppers intressen, vilket åskådliggörs av inställningen hos dessa gruppers intresseorganisationer, däribland Europeiska sammanslutningen av industri- och arbetsgivarorganisationer (Unice).

Även om det är sant att arbetstagarnas och folkets kamp har tvingat fram vissa eftergifter och omformuleringar, som vi har stöttat när dessa har varit positiva, har den förfärliga överenskommelsen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet krossat förväntningarna hos dem som litade på att parlamentet skulle kunna förkasta ett förslag som är så skadligt för arbetstagarna och folket i medlemsstaterna.

Vi röstade därför emot förslaget som helhet och många av de specifika punkter som vi är emot, i synnerhet inom följande områden:

- Liberaliseringen av de flesta tjänster, inklusive känsliga offentliga sektorer och tjänster såsom vatten, subventionerat boende, energi, posttjänster, forskning, utbildning, kulturella tjänster och säkerhetstjänster. De av våra förslag som syftade till att avlägsna dessa från direktivet förkastades.

- Den ökande osäkerheten hos arbetstagarnas kontrakt, framför allt frilansarnas.

- De ökande svårigheterna att skydda konsumenternas rättigheter, slutanvändarna av offentliga tjänster och miljön.

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig. – (FR) Syftet med det förslag man röstade om var att tillåta bildandet av en verklig inre marknad för tjänster. Samtidigt var dess syfte att rätta till ett förslag till direktiv vars filosofi, som grundar sig på konkurrens mellan medlemsstaternas social- och skattelagstiftning, skulle få tragiska konsekvenser genom försämringen av de olika sociala modellerna.

Medan det första av dessa mål uppnåddes kan man inte säga detsamma om det andra. Parlamentet hjälpte visserligen till att väsentligt modifiera det ursprungliga förslaget genom att stryka principen om ursprungsland, genom att utesluta tjänster i allmänhetens intresse från direktivet och genom att skydda arbetsrätten.

Men det finns fortfarande ett stort antal gråzoner. Sociala tjänster och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse hotas fortfarande direkt av oacceptabel social dumpning. Det rättsliga vakuum som slopandet av principen om ursprungsland skapar förebådar dessutom en ny situation där det är domarna i EG-domstolen som kommer att ha makten att stifta sociala lagar, utan någon garanti för utfallet eller den demokratiska kontrollen.

Även om jag välkomnar framstegen i denna fråga kan jag inte, på grund av dessa ytterst viktiga orsaker, stödja det slutliga förslag som lagts fram för parlamentet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Tjänstedirektivet, i den form det antogs i dag, är fortfarande oacceptabelt eftersom det inte är någonting annat än en dåligt maskerad kopia av ursprungsdirektivet.

Den största delen av hantverkarnas verksamhet är fortfarande utsatt för konkurrens vid en tidpunkt då denna sektor, i mitt land, sysselsätter flest människor och skapar flest arbetstillfällen. Även om de överdrivet tydliga hänvisningarna till ursprungslandsprincipen har försvunnit finns det fortfaranden områden där denna anstötliga princip kommer att gälla fullt ut eller delvis. Osäkerheterna, gråzonerna och de motsägelser som återstår kommer att ge EG-domstolen i Luxemburg makten att tillämpa sin egen tolkning av direktivet. Domstolen har alltid dömt till fördel för dem som anser att vissa standarder – i synnerhet de sociala – utgör ett oacceptabelt hinder för konkurrenskraften. Kommissionen kommer att ha en ursäkt för att tvinga ned harmoniseringen inom de områden som ligger utanför dess befogenheter, såsom socialt skydd och arbetsrätt.

Vare sig det ändras eller inte förkastar jag därför Bolkesteindirektivet. Jag förkastar de absurda principer som stöttar det; jag förkastar social och rättslig dumpning och den fria konkurrens som höjs till skyarna men som bär skulden för arbetslösheten, jag förkastar de planerade omlokaliseringarna och jag förkastar denna eurokrati som vägrar att ta hänsyn till vad nationerna tycker så att den kan fortsätta påtvinga dem en politik de inte vill ha.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan delar uppfattningen att den inre marknaden för tjänster inte är fullbordad. Vi välkomnar tjänstedirektivet och anser att tjänsteföretag, oavsett från vilket land de kommer, inte skall diskrimineras i något EU-land.

Kärnfrågan i debatten om tjänstedirektivet är om ursprungslandsprincipen (artikel 16) skall vara direktivets ledstjärna. Junilistan värderar såväl den inre marknaden som det nationella självbestämmandet. Den grundläggande frågeställningen är därmed följande: Innebär ursprungslandsprincipen så avgörande fördelar att vi är beredda att ge avkall på den nationella suveräniteten? Vårt svar på den frågan är nej.

Ursprungslandsprincipen berör betydelsefulla, men starkt begränsade, områden såsom byggande, installationsverksamhet och konsulttjänster. Vi välkomnar konkurrens inom dessa områden, men anser att den skall ske på rättvisa villkor för samtliga parter. Vi anser att svenska regler skall gälla på svenskt territorium. Vi stödjer därmed en så kallad värdlandsprincip.

Vi är vidare av uppfattningen att nationella tjänstemonopol skall respekteras. Hur dessa utformas skall avgöras genom en bred diskussion i respektive medlemsland.

Av ovanstående ställningstaganden följer att vi har valt att stödja den kompromiss som PPE-DE och PSE har lagt fram.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det ändrade förslaget. Jag hoppas att omröstningen om tjänstedirektivet kommer att ta död på missuppfattningen att kommissionen har sista ordet i allting.

Ett förslag måste inte gälla i befintligt skick bara för att kommissionen har lagt fram det. Till följd av politiska arrangemang som berodde på omröstningsrelaterade omständigheter fick man fransmännen att tro att så var fallet. Det så kallade Bolkesteindirektivet är en symbol för manipulering av allmänheten. Europaparlamentet har i dag visat att makten att lagstifta tillhör medborgarnas företrädare.

Kommissionens förslag var inte vettigt. Därför ändrade vi det i syfte att göra en avvägning mellan å ena sidan de ekonomiska fördelarna med att liberalisera tjänsterna och å andra sidan den absoluta nödvändigheten att förhindra all social dumpning.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Majoriteten i parlamentet har godkänt kompromissen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, där man försökte behålla viktiga delar av det föreslagna direktivet om liberalisering av tjänster, snarare än att förkasta det, som vi hade föreslagit.

Till följd av det starka fördömandet av de värsta aspekterna i förslaget och arbetstagarnas kamp för att få direktivet förkastat, har majoriteten i parlamentet uteslutit vissa områden från förslaget och skjutit upp beslutet om dem och, genom rättsligt trixande, dolt reglerna för hur principen om tjänsteleverantörens ursprungsland ska tillämpas.

Men även om alla de ambitiösa planer som de större ekonomiska och finansiella grupperna har inte har förverkligats, har konkurrensen ökat i flertalet tjänstesektorer, inklusive samhällsservicen. Detta kommer att få en skadlig inverkan på arbetstagarnas rättigheter och på de tjänster som tillhandahålls för medborgarna. På samma sätt inskränks de enskilda ländernas suveränitet ännu mer och detta stärker EG-domstolens roll.

Direktivet om liberalisering av tjänster har ännu inte antagits. Rådet, där den portugisiska regeringen sitter med, måste ta sitt ansvar. Vi kommer för vår del att fortsätta kämpa för att det föreslagna direktivet förkastas. Om det antas kommer arbetstagarnas och landets intressen att undermineras.

  Jacky Henin (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Allting kan sammanfattas i två sifferuppgifter: i dag representerar tjänster 70 procent av mervärdet inom EU, men de uppgår bara till 20 procent av de utbyten som görs inom gemenskapen.

Eftersom det är omöjligt att omlokalisera huvuddelen av tjänsteföretagen omlokaliseras i stället de urusla lönerna, och det var därför Bolkesteindirektivet uppfanns. Dess syfte var att sänka lönerna till absolut minimum, att försvaga det sociala skyddet, att begränsa konsumenternas rättigheter och att avveckla samhällsservicen. Detta är inte ens längre ultraliberalism; det är ren och skär liberalism.

Långt ifrån att lösa problemet med ursprungslandsprincipen och långt ifrån att skydda samhällsservicen från marknadens obarmhärtiga lagar gör kompromissen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet ingenting annat än att ge kommissionen och EG-domstolen rollen som slutliga domare. Med tanke på kommissionens och EG-domstolens ultraliberala inställning är detta som att ge rävar ansvaret över ett hönshus.

Att acceptera tjänstedirektivet skulle innebära att man skriver under en dödsdom i EU för arbetstagares och konsumenters skydd och för samhällsservicen.

EU:s länder behöver inte ett direktiv som ställer de sociala och skattepolitiska val som gjorts på demokratiska grunder mot varandra.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det kompromisspaket som den socialdemokratiska och den konservativa gruppen har enats om skapar ett oklart resultat. De två stora grupperna vägrade till exempel att ge stöd åt att fullständigt utesluta sociala tjänster från direktivets räckvidd trots att många som arbetar inom den sociala omvårdnadssektorn känner djup oro. Däremot uteslöt de sociala tjänster, t.ex. tjänster som rör subventionerat boende, barnomsorg och familj. Denna icke-uttömmande lista över vissa sociala tjänster skapar rättslig osäkerhet, och det är omöjligt att bedöma vilka sociala tjänster som kommer att påverkas av direktivet utöver de tjänster som rör boende, barnomsorg och familj.

I kompromissen misslyckades man med att garantera fullständiga undantag för nyckelsektorer som utbildning, vatten och kultur. Kompromissen utgör ett hot mot konsumenternas rättigheter genom att medlemsstaterna inte tillåts införa krav som grundar sig på konsumentskydd.

Av dessa skäl röstade jag emot det ändrade betänkandet.

  Karin Jöns (PSE), skriftlig. – (DE) Kommissionens förslag till tjänstedirektiv syftade till social dumpning och avreglering. Jag är glad att min grupp har lyckats vända detta direktiv till dess raka motsats.

Ursprungslandsprincipen har övergetts och ersatts med marknadstillträde utan diskriminering. Arbetsrätten på den plats där tjänsterna utförs ska tillämpas. Det är också viktigt att direktivet om utstationering av arbetstagare fortsätter att gälla utan restriktioner och att undantag görs för bemanningsföretag. Det är nu upp till rådet att låta bli att ytterligare blockera den europeiska lagstiftningen inom detta område.

Trots att jag är glad att direktivet inte längre gäller tjänster i allmänhetens intresse anser jag det beklagansvärt att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fortfarande till viss del lyder under direktivet. Vi behöver omgående ett europeiskt ramdirektiv för att sätta upp regler inom detta viktiga område.

Allteftersom lagstiftningsprocessen fortsätter kommer ett flertal aspekter att behöva uppmärksammas.

Arbetstagarnas grundläggande rättigheter, såsom de beskrivs i EU:s ”Montiklausul”, kommer att behöva prioriteras framför näringslivets regler. Rätten till medbeslutande och medbestämmande, som grundar sig på lagen, får inte undermineras.

Man ska hela tiden ta full hänsyn till de rättsliga intressen som tjänar det allmännas bästa, i enlighet med artikel 4.7a och EG-domstolens rättspraxis.

Rättsligt grundade förpliktelser som ligger i de arbetstagares intresse som kommer från ett bestämt land och någon annanstans ifrån (obligatoriska tillskott till yrkesorganisationer, semesterfonder etc.) måste gälla på lika villkor för dem som utför tjänster både i hemlandet och över gränserna.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger ger sedan länge vårt fulla stöd till åtgärder för att fullborda den inre marknaden i EU. Liberaliseringen av tjänster på den inre marknaden är ett viktigt steg mot detta mål och den framgångsrika brittiska tjänsteindustrin erbjuds många nya tillfällen att blomstra i framtiden.

Även om vi har röstat för det slutliga paketet i dag så är vi besvikna över att vi har förlorat ett tillfälle att enas om ett riktigt liberaliserande direktiv. Vi uppmanar därför rådet och den brittiske premiärministern att vidta åtgärder för att omgående förstärka direktivet.

Att rösta emot detta bristfälliga paket och bidra till dess misslyckande skulle ha inneburit ett stöd för de vänsterkrafter i Europa som av ideologiska skäl motsätter sig liberalisering, fria marknader och ekonomisk utveckling. Den europeiska ekonomin är i trängande behov av liberalisering och vi kommer att fortsätta att plädera för detta när parlamentet tar denna fråga under ytterligare övervägande vid andra behandlingen.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot betänkandet eftersom jag anser att det slutliga resultatet inte ger den klarhet som behövs på en rad områden. Det är oklart om vi har tagit bort den så kallade principen om ursprungsland: det är i själva verket oklart vilken den tillämpliga lagen kommer att bli för ett företag som vill erbjuda gränsöverskridande tjänster på tillfällig basis. Det är också oklart var skiljelinjen går för tjänster som erbjuds som en offentlig tjänst men av en privat leverantör eller underleverantör. Jag välkomnar att direktivet inte omfattar patientrörlighet – denna borde aldrig ha inkluderats. I själva verket har kommissionens allomfattande förslag inte övervägts eller tänkts igenom tillräckligt. Jag ser fram emot genomgripande ändringsförslag i deras nästa förslag.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Alltsedan Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000, där Frankrike företräddes av Jacques Chirac och Lionel Jospin och som därefter har ställts i skuggan av arbetet i rådet (”inre marknaden”) och av Maria Berger och Malcolm Harbours parlamentsrapporter – båda antogs med fullt stöd av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet – har de europeiska liberalerna, de konservativa och socialdemokraterna varit de som verkligen drivit på det så kallade Bolkesteindirektivet.

När det gäller detta var Europeiska rådet i Lissabon bara en fullständig återspegling av en politisk grupp med det ideologiska målet att genomföra den inre marknaden för tjänster så fort som möjligt.

När folket i Nederländerna och Frankrike plötsligt tog ställning för att skydda sina sociala rättigheter genom att förkasta den föreslagna EU-konstitutionen stoppade de tack och lov den tidsbomb som bestod av den oinskränkta liberaliseringen av tjänster.

Vänstern, som trasslade in sig i den liberala europeismens röra, drunknar nu i ett hav fyllt av patetisk förvirring och interna konflikter.

Den ändrade versionen av det förslag till tjänstedirektiv som lagts fram ändrar bara utformningen av direktivet utan att röra dess innehåll. Detta direktiv, vare sig det ändras eller inte, är dåligt därför att den föreslagna strategin för den inre marknaden i grund och botten är skadlig.

På grundval av nationella och sociala hänsynstaganden förkastar vi därför Gebhardt-betänkandet.

  Jean-Marie Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Omröstningen om EU-konstitutionen som genomfördes den 29 maj 2005 satte verkligen i gång saker politiskt och socialt sett.

Den riktiga plan B var i verkligheten att dra tillbaka Bolkesteindirektivet. Om man inte hade röstat nej i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna skulle nämligen socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, UMP och UDF – som alla är för EU-konstitutionen och hårdare konkurrens i EU – inte ha visat sådan beslutsamhet i att fördöma ursprungslandsprincipen och angreppen mot kommersiella och icke-kommersiella samhällstjänster.

Det enda syftet med denna politiska och mediala teaterföreställning är att få människor att glömma de helomvändningar som PSE gjorde och som tillsammans med Lionel Jospin bidrog till att liberalisera posten, EDF och France Télécom. I denna fråga anser vi att liberalerna och de klassiska marxisterna eller postmarxisterna och internationalisterna är lika usla allihopa – de är alla ansvariga och de bär alla skulden. Endast den nationella struktur som vi kämpar för kan skydda oss från Bolkesteindirektivet, från Mittal Steel och från de fientliga uppköpsbuden från multinationella företag eller från amerikanska pensionsfonder.

EU splittras på grund av tjänstedirektivet i väntan på att det allmänna tjänstehandelsavtalet i WTO ska få alla att enas i den fria konkurrensens och den oantastliga marknadens namn.

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Tjänstedirektivet – eller det välbekanta Bolkesteindirektivet – är ett påhitt för att skapa arbetslöshet. Den franska folkomröstningen om EU-konstitutionen gav det franska folket möjligheten att lära sig allt om direktivets ultraliberala och arbetslöshetsskapande filosofi. Förutom ett par kosmetiska förändringar är dess innehåll i dag fortfarande oförändrat.

Ursprungslandskonceptet har tagits bort, men det betyder inte att konceptet om frihet att tillhandahålla tjänster har försvunnit. Hela detta ärende är ingenting annat än en stor fars avsedd att driva igenom det som liberalerna, de konservativa och vänstern – alla lika nitiskt EU-vänliga – listigt har kokat ihop med sina respektive nationella regeringar i nära två års tid. Vare sig det handlar om Bolkesteindirektivet, tjänstedirektivet eller Gebhardt-betänkandet är alla dessa texter, som är föremål för motsägelser och kompromisser och som med stor vånda har konstruerats fram av de politiska grupperna i Europaparlamentet, desamma och bör förkastas med största bestämdhet.

Vi motsätter oss bestämt denna ultraliberala och antinationella vision om en inre marknad för tjänster, vars enda syfte är att i slutändan förstöra vår hantverksindustri och våra franska småföretag, med ”fri och icke-snedvriden konkurrens” som förevändning.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot denna text som allvarligt hotar vår sociala modell, även om den är en smärre förbättring jämfört med Frits Bolkesteins utkast till förslag.

Ursprungslandsprincipen har bara övergetts formellt, inte på riktigt, eftersom den återinförs bakvägen genom textens rättsliga tomrum (genom den faktiska tillämpningen av Romkonventionen och närhetsprincipen) och eftersom det överlåts åt EG-domstolen att handskas med alla skiljedomsförfaranden, som lagstiftarna egentligen bör påta sig om man tillämpar värdlandsprincipen. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns kvar i direktivet, ett sakläge som hotar samhällsservicen, som redan har skadats svårt i Europa. Rösterna bekräftade en ultraliberal vinkling.

Medlemsstaterna har berövats de resurser som behövs för att reglera vissa yrken och effektivt kontrollera tillämpningen av direktiven, t.ex. direktivet om utstationering av arbetstagare, vilket är ett bräckligt hinder mot social dumpning.

EU behöver ett alternativt förslag som inkluderar centraliserad harmonisering av bestämmelserna för det sociala skyddet samt miljö- och konsumentskyddet och som utesluter samhällsservicen, som kräver ett skyddande ramdirektiv.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag har talat om för alla som vill lyssna att jag är för en kompromiss men att jag inte tänker bli tagen för en idiot.

Jag stöder ursprungslandsprincipen. Förhandlarna från min grupp lovade mig att den reviderade formulering enligt vilken medlemsstaterna måste respektera tjänsteleverantörernas rätt att tillhandahålla tjänster i medlemsstater utöver den de är etablerade i ska vara identisk med denna princip. Om det är så är jag villig att rösta för kompromissen. Förhandlarna från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet förkunnar dock högt och tydligt att de har lyckats stryka denna princip som de felaktigt anser är upphov till alla ekonomiska och sociala missförhållanden.

Borttagandet av ursprungslandsprincipen från artikel 16 skulle leda till en rättsligt osäker situation för tjänsteleverantörerna, som skulle vara tvungna att pröva sig fram under övervakning av EG-domstolen.

Dessutom överskrider säkerhetsklausulerna i punkt 3 rättspraxis och ger intrycket av att man kan kräva att värdlandets lagar ska tillämpas på grundval av ett rent ”behov”, utan att några undersökningar genomförs i fråga om proportionalitet och icke-diskriminering. Den osäkerhet om dessa viktiga bestämmelser som blir följden får mig att förkasta vissa delar av kompromissförslaget rörande artikel 16.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Cecilia Malmström (ALDE), skriftlig. – Tjänstesektorn är viktig, och jag hade gärna sett ett större steg framåt på denna viktiga marknad. Tyvärr är dagens omröstning ett blygsamt steg, vilket jag beklagar. En ohelig allians mellan konservativa och socialdemokrater bäddar för protektionistiska bälten, juridiska tvister och begränsar tjänstemarknaden. Detta är något som Europas arbetstagare och konsumenter kommer att förlora på. Jag beklagar att vi signalerar till de nya medlemsstaterna att det fortfarande finns ett vi och dem. Med stor tvekan har jag röstat för förslaget som ändå er litet steg framåt för tjänstemarknaden.

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. – (NL) Direktivet, i den utformning som parlamentet har godkänt det, tvingar medlemsstaterna att avlägsna alla typer av hinder som fortsätter att hämma den fria rörligheten för tjänster. Det är för att detta innebär framsteg framför allt för de små och medelstora företagen som jag har röstat för kompromissen.

Bevarandet av ursprungslandsprincipen betyder att den inte försvinner ur fördraget, såvida vi inte förnekar det fortsatta existerandet av den inre marknaden. Jag är säker på att kommissionen och rådet kommer att svara på detta genom att lägga fram ett bättre förslag.

Eftersom jag skulle föredra att marknaden för tjänster liberaliserades ännu mer är jag besviken över den inställning som socialdemokraterna och kristdemokraterna har: endast liberalerna har från första början sänt ett tydligt budskap om att de stöder en fri marknad i EU och att de vill att den inre marknaden liberaliseras ytterligare. Både socialdemokraterna och kristdemokraterna har förrått sin sak för att hålla sig väl med fackföreningarna på bekostnad av konsumenterna. En sådan protektionism sätter våra barns framtid på spel.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Under 50 år har friheten att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster varit en av den gemensamma marknadens fyra grundläggande friheter. Detta bekräftades när EG-domstolen erkände ursprungslandsprincipen. För de blinda bland oss innebar det allmänna tjänstehandelsavtalet, som undertecknades i Marrakech i april 1994, att ett ”fjärde sätt” att tillhandahålla tjänster fastställdes för hela världen i form av gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, det vill säga en tillfällig ändring till ursprungslandets villkor för social dumpning.

Det är denna gamla princip som EU:s ledare nu låtsas upptäcka, medan denna ursprungslandsprincip har ödelagt de europeiska ekonomierna under årtionden. Att försöka behålla den franskinfluerade europeiska sociala modellen med dess pensioner, hälsoskydd, kostnadsfria skolor, postkontor, tåg och sjukhus kräver att vi inte bara motsätter oss att arbetstagarna får lägsta möjliga lön, såsom sker i de mest socialt underutvecklade länderna, utan att vi också motsätter oss idén om en marknad utan konsumentskydd, som är den verkliga orsaken till social dumpning. Att ursprungslandsprincipen får råda är bara ett symtom på denna sociala dumpning. Startpunkten – den första defekta cellen – i denna sociala cancer är idén om en inre marknad utan tullskydd. Regeln om ursprungsland är ingenting annat än en andra cancer.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag är nöjd med resultatet av denna historiska omröstning om den inre marknaden för tjänster. Det visar Europaparlamentets förmåga att hantera komplicerad lagstiftning och göra nödvändiga förbättringar för att ta hänsyn till de intressen som människorna i vårt samhälle har: i detta fall att se till att arbetstagares och konsumenters rättigheter inte undergrävs av en ambitiös och framåtblickande lagstiftning.

Genom att rösta för det ändrade tjänstedirektivet stödde jag åtgärder som innebär en avvägning mellan å ena sidan öppnandet av den inre marknaden och å andra sidan arbetstagarnas sociala rättigheter och skyddet av våra viktiga offentliga tjänster.

Att öppna marknaden för tjänster handlar inte enbart om att hjälpa fram stora företag utan även om att skapa arbetstillfällen och fördela potentiella ekonomiska vinster på omkring 30 miljarder euro bland konsumenter och producenter. Denna lagstiftning kommer att ge små och medelstora företag en möjlighet att erbjuda gränsöverskridande tjänster, vilket gör det möjligt för dem att äntligen dra fördel av den unika regionala integration som en union med 25 stater erbjuder utan att behöva inleda kostsamma rättsliga gräl i domstolarna.

Inför utmaningarna från blomstrande tjänstemarknader i tredjeländer, t.ex. Indien och Kina, behövde EU ta tillfället i akt att förbättra konkurrenskraften i en dynamisk och växande sektor.

  Arlene McCarthy (PSE), skriftlig. – (EN) Som ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd välkomnar jag den historiska omröstningen i dag för att öppna marknaden för tjänster över hela Europa. Detta är den sista biten i pusslet att inrätta den inre marknaden. Små och medelstora företag har alltför länge hindrats från att göra affärer i andra EU-medlemsstater på grund av löjlig byråkrati. Med fler än 53 mål inför EG-domstolen, där företag argumenterar för sin rätt att i enlighet med fördraget erbjuda tjänster över hela Europa, är det dags att vi fastställer regler för att hantera marknaden för tjänster. Parlamentet har lyssnat till människors oro och farhågor och sett till att friheten att tillhandahålla tjänster inte är detsamma som friheten att undergräva medborgarnas anställningsvillkor eller deras rättigheter som konsumenter. Vi vill avskaffa protektionismen men skydda arbetstagare och konsumenter. Det var med glädje vi röstade för och gav vårt stöd till en kompromiss genom vilken medborgare över hela EU kan ta del av denna viktiga intresseavvägning.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Den förre kommissionsledamoten Frits Bolkesteins övertygelse var att bra lagar och bra kollektivavtal av det slag som återfinns i många medlemsstater ständigt skulle konkurrera med de dåliga regleringar som råder i andra. Befintliga skillnader skulle göras till en konkurrensfaktor vars syfte skulle vara att den sämsta alltid vinner. Denna extremt nyliberala strategi syftade till att förstöra allt som arbetarrörelsen hade kämpat för och åstadkommit under ett helt århundrade.

Det är tack vare fackföreningarnas och andra organisationers massaktion som direktivet i sin ursprungliga utformning inte kommer att se dagens ljus. Det kommer i stället att bli en vag kompromiss mellan de två största grupperna i parlamentet. För att parlamentet inte ska komma fram till några entydiga beslut måste en stor del genast läggas i händerna på EG-domstolen, som omedelbart kanske uttalar sig för den högst kontroversiella ursprungslandsprincipen. Dem av oss här som är med i det nederländska socialistpartiet har inte haft något att göra med denna kompromiss. Även om vi röstar för att helt och hållet förkasta direktivet kommer vi, ända tills det helt träder i kraft, att stödja alla de föreslagna ändringar som fackföreningsrörelsen anser är förbättringar. Under tiden fortsätter kampen, och vi kommer tillsammans med fackföreningsrörelsen att stå emot alla försök från ledarnas sida att göra det möjligt att anställa människor till lägre löner.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Parlamentsledamöterna från Labour röstade för det ändrade tjänstedirektivet för att avskaffa protektionismen men garantera skydd för arbetstagare och arbetstillfällen.

Den aktuella överenskommelsen har diskuterats ingående för att åstadkomma bästa tänkbara resultat för arbetstagare och företag i Förenade kungariket.

De brittiska marknaderna är redan öppna för andra EU-länder. Vi måste se till att företag, inklusive de Londonbaserade företagen i min valkrets, kan konkurrera rättvist i resten av Förenade kungariket.

Vi parlamentsledamöter från Labour har arbetat hårt för att se till att man på ett seriöst och korrekt sätt beaktar den brittiska arbetstagarorganisationens oro över villkor och förhållanden.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. – (DE) Vi försöker fortfarande kullkasta tjänstedirektivet. I dag såg vi att parlamentet, med 395 röster mot 215, antog en ”kompromiss” som socialdemokrater och konservativa har lappat ihop och som kan beskrivas som mer än vanhedrande. Socialdemokraterna hade redan gjort tillräckligt många eftergifter till de konservativa, men precis före slutet gjorde de ytterligare en eftergift vars konsekvens blev att direktivet skulle fortsätta att omfatta socialpolitik och konsumentskydd, precis som friheten att tillhandahålla tjänster redan omfattar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Detta är fullständigt oacceptabelt.

Det antagna förslaget har inte bara blivit ett godkännande av social dumpning i Europa utan även ett slag i ansiktet på fackföreningsmedlemmar, förkämpar för social rättvisa och alla som under de senaste åren, veckorna och månaderna har gått ut på gatorna för att protestera mot Bolkesteindirektivet. De tyska socialdemokraternas beteende har varit särskilt skamligt då de – till skillnad från sina franska kolleger – var orubbligt lojala mot Bolkesteindirektivet och skickade sina egna anhängare som lamm till slakthuset.

Men inte förrän nu kommer kampen mot direktivet för social dumpning i EU i gång. Under de kommande månaderna kommer vi att mobilisera ännu mer motstånd mot de planer som kommissionen, regeringarna och den antisociala storkoalitionen har för EU.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Beslutet att ge tjänsteleverantörer friheten att erbjuda sina tjänster i alla medlemsstater utan extraordinära hinder i vägen skyddar konsumenternas, arbetstagarnas, tjänsteleverantörernas och hela EU:s intressen.

Tjänstemarknaden har den största potentialen för tillväxt och utveckling i den europeiska ekonomin och vårt mål är att främja reformer som stimulerar ekonomin och att skydda arbetstagarnas, konsumenternas och näringslivets rättigheter, särskilt för de små och medelstora företagen som traditionellt sett förlorar mest på administrativa, politiska och ekonomiska hinder.

Jag stöder betänkandet eftersom jag stöder sann frihet att etablera och tillhandahålla tjänster inom EU. Om det är möjligt att inhandla varor och tjänster fritt i en annan medlemsstat är det inte berättigat att hindra tjänsteleverantörer från att flytta, förutsatt att de rättar sig efter ett antal huvudsakligen allmänna och sociala principer, som fortfarande är säkrade i den antagna versionen.

Trots kompromissen – som var nödvändig i en politisk grupp med det ansvar som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraternas har – är resultatet väl avvägt och framför allt ett tydligt tecken på att parlamentet vill ha en ekonomi som är mer inriktad på att skapa sysselsättning, en ekonomi som är effektivare, rättvisare och mer konkurrenskraftig.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har otvivelaktigt satt sin prägel på den europeiska parlamentariska demokratin i dag med röstningen om det så kallade Bolkesteindirektivet.

Genom att förena det oförenliga – Frankrikes och Polens ståndpunkt, EFS:s och Unices ståndpunkt och de reformvänliga socialdemokraternas och de icke-dogmatiska liberalernas ståndpunkt – representerar denna omröstning ett steg framåt mot ett medborgarnas EU. Det är ett steg framåt mot ett EU som vägrar att kompromissa om social dumpning men som för den skull inte glömmer bort att avlägsna de protektionistiska hindren för friheten att tillhandahålla tjänster och för etableringsfriheten.

Ja, vårt parlament har fått ökad betydelse efter denna omröstning. Det har inte bara helt uppfyllt sin roll som lagstiftare genom att exempelvis göra sig av med ursprungslandsprincipen, utan det har även lyckats undvika den fälla som gillrats av en koalition EU-skeptiker och överdrivet försiktiga nejsägare som lider av en släng minnesförlust och som verkar ha glömt att vi den 1 juni 2004 firade den europeiska försoningen.

Genom att särskilt betona ett vänskapligt politiskt samarbete med våra vänner från de tio nya medlemsstaterna har vi lyckats riva ned en ny Berlinmur – i våra huvuden denna gång, och må det vara länge!

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Förslaget till direktiv om liberalisering av tjänster ger konkret form åt en idé som är nästan 50 år gammal, eftersom en av EU:s tidigaste prioriteringar var att fri rörlighet för tjänster skulle vara en kärnpunkt i det europeiska projektet.

Den lösning som har antagits är en seger för europeisk demokrati och låser upp ett dödläge som man ända tills nyligen trodde var oöverstigligt. Utan denna överenskommelse skulle vi befinna oss i en situation där ingen skulle våga röra denna fråga under många år ännu, vilket skulle få ogynnsamma följder för den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

Borttagandet av ett antal administrativa och byråkratiska hinder som hämmar den fria rörligheten för personer och tjänster har i sig gjort antagandet av detta direktiv värt besväret.

Små och medelstora företag kommer att gynnas mest av detta eftersom de inte längre kommer att drabbas av samma problem som de stötte på när de försökte bedriva sin verksamhet i ett grannland. Tidigare behövde de vara bosatta där, ha ett kontor eller ett dotterbolag i värdlandet, tidigare ha registrerats av någon administrativ myndighet eller bevisa att de behärskade landets språk. Med detta direktiv är de dagarna förbi.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Alla som noggrant har följt debatten om tjänstedirektivet kommer att bli förvånade över att kompromissen mellan de konservativa och socialdemokraterna har tolkats på olika sätt. En högergrupp försvarar kompromissen för den inte påverkar ursprungslandsprincipen, medan vänstern anser att den är ett definitivt avsteg från samma princip.

Därför har vi två synsätt på vardera ytterkanten. Dessutom tydliggör inte denna kompromiss i vilken utsträckning medlemsstaterna kan införa hårda och fasta kriterier för tillhandahållandet av vissa tjänster på sitt territorium för att undvika social dumpning.

Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har dessutom slopat hänvisningen till socialpolitik och konsumentskydd.

Medan parlamentet har lyckats avlägsna en hel rad tjänster från direktivet gäller det fortfarande i stor utsträckning tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Eftersom det omarbetade Bolkesteindirektivet hur som helst innehåller många rättsliga oklarheter kommer det återigen att resultera i många domstolsprocesser i EG-domstolen. Det reviderade dokumentet ger inte på något sätt den öppenhet och rättsliga säkerhet som behövs.

Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen såg det som ytterst viktigt att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skulle uteslutas från det slutliga dokumentet och att ursprungslandsprincipen skulle strykas. Eftersom våra krav inte har tillgodosetts har jag till slut röstat emot.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Parlamentsledamöterna i det grekiska kommunistpartiet röstade emot direktivet om tjänster på den inre marknaden, allmänt kallat Bolkesteindirektivet.

Vi fördömer den skamliga överenskommelse som nåtts mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och som fick stöd av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, som röstade för det misslyckade direktivet om liberalisering av tjänster på begäran av Unice.

De ändringsförslag som lagts fram och som Europeiska folkpartiet, socialdemokraterna och liberalerna röstade för stärkte direktivets reaktionära karaktär, eftersom de

a) minskar ansvaret för de monopolföretag inom tjänstesektorn som väljer att lägga huvudkontoren i länder med ett ”attraktivt affärsklimat” – skattelättnader, låg servicenivå, låga kostnader, arbetskraft som berövats sina medborgerliga rättigheter, brist på kollektivavtal och så vidare – för att maximera lönsamheten,

b) slår hårt mot samhällsservice och sociala tjänster (utbildning, vattenförvaltning, avfallshantering, lagring av farligt gods, posttjänster, kulturella tjänster, socialvårdstjänster och så vidare) som privatiseras och hamnar under monopolföretagens totala kontroll,

c) äventyrar arbetarklassens grundläggande anställningsrättigheter och sociala förmåner – kollektivavtal, försäkrings- och pensionsrättigheter, den heliga rätten att strejka som arbetarklassen uppnådde genom hård klasskamp,

d) överlämnar inköpet av tjänster till monopolkapitalet, med förödande konsekvenser för småföretag och egna företagare, medan de utlämnar tjänsternas kvalitet och priser åt kapitalets glupska aptit på omåttliga vinster.

  Diana Wallis (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot att inkludera ett nytt skäl 13b i tjänstedirektivet eftersom det är missvisande och ger en felaktig bild av det nuvarande rättsläget att påstå att konsumenten alltid kommer att dra nytta av det skydd som ges genom konsumentlagstiftningen i den egna medlemsstaten.

  Anders Wijkman (PPE-DE), skriftlig. – Idag har Europaparlamentet röstat om ett av de viktigaste lagstiftningsärenden som vi någonsin hanterat – tjänstedirektivet. Tjänstedirektivet syftar till att undanröja hindren för två av de friheter som funnits i EG-fördraget sedan 1958, fri etablering för leverantörer av tjänster och fri rörlighet för tjänster. Potentialen för tjänstehandel är enorm, och Sverige är ett av de länder som har mest att tjäna på en välfungerande marknad för tjänster.

Debatten om tjänstedirektivet har varit omfattande. Från svenska och europeiska fackförbund framhålls att direktivet bidrar till ”social dumpning”. Detta stämmer inte, eftersom direktivet inte hanterar arbetsrättsliga frågor. De arbetsrättsliga aspekterna har dessutom tydliggjorts genom parlamentets beslut.

Jag vill ha ett bra tjänstedirektiv som undanröjer administrativa regler och andra handelshinder. Jag vill också att direktivets tillämpningsområde skall vara så brett som möjligt. Därför röstade jag för att områden som privat hälsovård, bemanningsföretag och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall omfattas av direktivet.

Dagens beslut i parlamentet grundas i vissa delar på en bred kompromiss. Kompromisser är sällan perfekta, men ofta nödvändiga för att uppnå målet. Jag hoppas att EU:s medlemsländer lyckas ta ett beslut i frågan senare i år, så att vi kommer vidare i denna mycket viktiga fråga.

  Tatjana Ždanoka (Verts/ALE), skriftlig. – (LV) Jag röstade emot de ändringsförslag till tjänstedirektivet som syftade till att undvika att införa ursprungslandsprincipen. Samtidigt stöder jag de ändringsförslag som syftar till att understryka behovet av att inte tillåta en försämring av tjänsternas kvalitet och se till att konsumenternas intressen inte blir lidande och att säkerhets- och hälsoaspekter beaktas. Jag anser att om man drar sig undan ursprungslandsprincipen så kommer det i hög utsträckning att påverka den fria rörligheten för tjänster inom EU och begränsa möjligheterna för de nya medlemsstaternas företag att fritt konkurrera inom tjänstesektorn på EU-marknaden. Att ställa obefogade krav på tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat och att skapa olika förutsättningar är inte förenligt med principerna för EU:s inre marknad och kan inte tillåtas.

Lettlands medborgare och även de andra nya medlemsstaternas medborgare anser att om tjänstesektorn i de äldre medlemsstaterna i praktiken stängs för våra företag och arbetstagare är detta liktydigt med bedrägligt förfarande och ett brott mot de löften som EU gav de nya medlemsstaterna under anslutningsprocessen. Lettlands befolkning har betalat ett alltför högt pris för anslutningen till EU. Genom att helt öppna sin inre marknad för producenter från väst har Lettland förstört sin industri och sitt jordbruk.

Jag anser att vi måste enas om ett direktiv grundat på solidaritet mellan de äldre och de nyare medlemsstaterna och principen om lika rättigheter.

- Betänkande: McGuinness (A6-0023/2006)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega Mairead McGuinness utmärkta betänkande om förslaget till rådets beslut om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (programperiod 2007–2013). Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer landsbygdsutvecklingen att bli ytterst viktig för 90 procent av EU:s territorium och för 50 procent av dess befolkning. Dessa riktlinjer är i stort sett bra och jag välkomnar att Europaparlamentet successivt erkänner att stödet till bergsområden måste prioriteras.

Vi kommer att behöva vara mycket vaksamma när det gäller de resurser – och särskilt de ekonomiska resurser – som man kommer att besluta om. Jag beklagar att man inte starkare betonade behovet av att se till att landsbygdsområdena har lika möjligheter i den nuvarande ekonomiska och sociala konkurrensen, exempelvis genom införandet av en politik för storskaliga arbeten kopplade till infrastruktur, såsom motorvägar, höghastighetståg, flygplatsnät och tillträde till hamnar, liksom genom utvecklingen av ny informations- och kommunikationsteknik. EU måste garantera lika möjligheter för medborgarna och företagen i hela EU.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom vi i det stora hela är för dess syfte, även om vi motsätter oss en eller två av dess aspekter.

Det huvudsakliga syftet med betänkandet är att ta itu med problemen på landsbygden. I betänkandet anges att man på grund av landsbygdsområdenas missgynnade ställning måste visa särskild hänsyn till dessa, samtidigt som de många olika situationer och specifika särdrag som finns i varje medlemsstat betonas.

En särskilt framträdande ställning måste ges både avlägsna områden, bergstrakter och förfördelade landsbygdsområden som lider av utflyttning och nedgång samt områden i närheten av städer som blir allt mer pressade av dessa. Jag vill också betona inkluderandet av förslag som syftar till att stödja lokala initiativ, såsom jordbruksmarknader och lokala ordningar för livsmedelskvalitet samt behovet av effektivt stöd till unga lantbrukare för att underlätta generationsskiftet.

Man måste ge särskild behandling till de yttersta randområdena, där jordbruksföretagen kännetecknas av ett isolerat läge, småskalighet och svag produktdiversifiering samt ofta påverkas av svåra klimatförhållanden.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen kommer att bilda grunden för framtida nationella landsbygdsutvecklingsprogram och harmonisera de mål och åtgärder som ska genomföras i denna viktiga europeiska sektor.

Det är ytterst viktigt att ange strategierna tydligt och noggrant i syfte att främja utvecklingen av EU:s landsbygdsområden, förbättra livsvillkoren för människorna i dessa områden och förbättra landsbygdsmiljön.

Jag välkomnar varmt både kommissionens förslag, som ger ett brett urval av mål och åtgärder, och Mairead McGuinness betänkande som finslipar de strategiska riktlinjerna inom ett antal specifika områden, såsom skyddet av kulturarvet och landskapet på landsbygden.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Europaparlamentets jordbruksutskotts behandling av de strategiska riktlinjerna för landsbygdsutvecklingen enligt samrådsförfarandet innehåller många behjärtansvärda förslag. Europaparlamentet försöker emellertid kontinuerligt bygga upp en kontroll över medlemsstaternas jordbruks- och regionalpolitik. Det ställer vi oss negativa till.

Vi anser att man inte kan binda upp medlemsstaterna med omfattande måldokument när det gäller landsbygdsutveckling. Vi hyser ett gott förtroende för att de nationella eller regionala parlamenten i medlemsländerna klarar av denna fråga på ett bra sätt.

Vi har därför röstat nej till de ändringsförslag Europaparlamentet vill lägga fram till rådets dokument för strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Strategiska gemenskapsriktlinjer ska antas för nästa budgetperiod 2007–2013 inom ramen för den nya förordningen om landsbygdsutveckling. Jag vill betona vikten av landsbygdsutveckling, i synnerhet eftersom landsbygdsområdena täcker 90 procent av EU:s territorium och 50 procent av EU-befolkningen bor i dessa områden.

Syftet med dessa strategiska riktlinjer är att fastställa de områden där EU-stödet kan skapa mest mervärde på EU-nivå, att omsätta de viktigaste EU–prioriteringarna i strategier för landsbygdsutveckling, att sörja för överensstämmelse med övrig EU-politik och att stödja genomförandet av den nya gemensamma jordbrukspolitiken och den nödvändiga omstrukturering den kommer att medföra i både gamla och nya medlemsstater.

Liksom föredraganden stöder jag detta förslag till rådets beslut eftersom det beaktar behovet av att ge medlemsstaterna tydligare vägledning om genomförandet av förordningen. Men man bör också särskilt prioritera moderniseringen av jordbruks- och skogsvårdssektorerna och uppmuntra unga lantbrukare och deras familjer att stanna kvar i landsbygdsområdena.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Är det möjligt att ha landsbygdsutveckling utan landsbygdsbefolkning? Kommer det att finnas några byar och landskap i södra Frankrikes vinodlingsdistrikt om våra vinrankor rycks upp med rötterna, om våra kooperativa och privata vinkällare tvingas stänga och om vinodlarnas bondgårdar ersätts med bostadsfastigheter?

Kommer landsbygdsutvecklingen i sydväst och i regionerna Périgord, Cévennes och Causses att ske genom att lantbrukarna, fåraherdarna och fårskockarna försvinner, med bara pensionärer från Storbritannien, Nederländerna och norra Europa som ersätter dem?

Landsbygdsutvecklingen i den andra pelaren är bara en dimridå. Det är det fina ord som används för att beskriva att vår jordbruksproduktion försvinner till förmån för producenter i Brasilien, Australien och södra Stillahavsområdet, där tröstpriset består i anspråkslösa arbeten som landskapsvårdare för de överlevande i jordbrukssamhällena i Frankrike och EU.

Landsbygdsutveckling är ett lika skenheligt koncept som ”multifunktionellt jordbruk”. Det är ett smärtstillande medel, ett lindrande botemedel som tillämpas på kvinnor och män från landsbygden som medvetet och på ett vanhedrande sätt offras för det så viktiga ”globala avtalet”. I södra Stillahavsområdet ligger fokus på jordbruket, men i Europa ligger fokus på den illusoriska tjänstemarknaden.

Efter att ha gjort dumheten att ”sälja ut” sina lantbrukare går EU och hittar på en självgod politik för ”landsbygdsutveckling” i den mänskliga och ekonomiska öken som Bryssel har skapat på vår landsbygd.

- Ny finansieringsmekanism för utvecklingen inom ramen för millenniemålen (RC-B6-0119/2006)

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) EU har ett unikt ansvar och en unik möjlighet när det gäller denna fråga. Bara EU kan uppfylla de två villkoren för att sätta dessa nya mekanismer på plats: kritisk storlek och politisk vilja. Det förslag som presenterats för oss lever tyvärr inte upp till denna förväntning.

Resolutionen stöder visserligen i princip de nya källorna för finansiering av utveckling genom att betona att dessa medel måste komplettera det traditionella offentliga stödet och inte ersätta det. Parlamentets ställningstagande är dock mycket halvhjärtat.

Stödet uttrycks på ett motvilligt sätt och det centrala konceptet i denna debatt – en ”global skatt” för att finansiera utveckling – hoppar man i tysthet över. De olika projekt som lagts fram i dag, som till exempel rör beskattning av finansiella transaktioner, koldioxidutsläpp och vapenförsäljning nämns inte. Ingen hänvisning görs överhuvudtaget till ”globala kollektiva nyttigheter” som dessa mekanismer i första hand bör finansiera.

Eftersom det är ett första steg i rätt riktning kommer jag att rösta för resolutionsförslaget. Jag vill dock se att det uppmuntrar snabbare och mer långtgående handlingar som syftar till att i praktiken genomföra dessa nya verktyg på EU-nivå.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar denna debatt och resolution där man undersöker nyskapande sätt att skaffa finansiering för att uppnå millennieutvecklingsmålen, vare sig det sker genom avgifter på lufttransporter eller genom en Tobinliknande skatt på valutatransaktioner. Jag har gett stöd åt och arbetat för det senare i nästan tio år nu och välkomnar att både Frankrike och Belgien har antagit den relevanta lagstiftningen, samtidigt som den är under övervägande i Italien, där jag förra året talade inför den italienska senatens finans- och utrikesutskott om detta ämne.

Hur man än går till väga för att skaffa finansiering så bör pengarna öronmärkas för att hjälpa dem som lever i djup fattigdom, dvs. de 1,2 miljarder som lever på mindre än en euro om dagen, att få tillgång ett acceptabelt boende, utbildning, vatten och hälsovård.

Jag välkomnar särskilt punkt 7, genom vilken det arbete som utförs i samband med Stamp Out Poverty-kampanjen, som sköts av David Hillman och Tobin Tax Network, kommer att främjas.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Fattigdomsbekämpning är en av de stora utmaningarna som alla länder måste arbeta med. Junilistan menar dock att arbetet måste finansieras av respektive lands nationella budget. Vare sig internationellt bistånd eller andra behjärtansvärda projekt får under några omständigheter leda till att nationell beskattningsrätt ersätts med beskattningsrätt från EU. Vi röstar därför nej till resolutionen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots att resolutionsförslaget inkluderar punkter där vi har allvarliga invändningar stöder vi de mest positiva aspekterna av resolutionen.

Millenniemålen – att utrota extrem fattigdom och hungersnöd, att få till stånd en universell grundläggande undervisning, att främja jämlikhet mellan könen och ge rättigheter åt kvinnorna, att minska barnadödligheten, att förbättra mödravården, att bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar, att säkra en hållbar miljö och att utveckla ett globalt partnerskap för utveckling – kommer att ha små möjligheter att uppnås enbart genom att genomföra begränsade kosmetiska åtgärder.

Dessa brådskande och värdefulla mål kommer enbart att uppnås om man fullständigt ändrar den politik som i dag förs av de största kapitalistiska maktblocken och av de internationella forum som domineras av dessa maktblock, såsom Världsbanken och Internationella valutafonden. Vi behöver få ett slut på den kapitalistiska konkurrensen, liberaliseringen av handeln, privatiseringarna, inskränkningen av arbetstagarnas rättigheter och sänkningen av deras löner, de stora ekonomiska och finansiella grupperingarnas struptag på den nationella politiken och koncentrationen av välstånd till ett fåtal, vilket sker till priset av exploatering och underkuvande av folket.

För att man ska kunna uppnå dessa mål måste det göras en noggrann översyn av det system – det vill säga kapitalismen – som underblåser exploatering, ojämlikhet, fattigdom, våld och förtryck.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Jag var undertecknare av detta förslag där man enligt min åsikt presenterar en användbar EU-mekanism för att uppnå internationella utvecklingsmål inom ramen för millennieutvecklingsmålen. För många av mina väljare i London har det varit viktigt att uppnå dessa mål.

- Rätten till yttrandefrihet och respekten för religiös övertygelse (RC-B6-0136/2006)

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Herr talman! Jag vill ta upp resolutionen om yttrandefrihet. Jag kunde inte stödja resolutionen därför att de som inledningsvis sårade andras känslor har agerat på ett arrogant sätt. När de hotades med en bojkott av sina varor började de be om ursäkt och betedde sig således på ett fegt sätt. I resolutionen fördöms varken arrogansen eller fegheten och det är precis därför jag inte kunde stödja den.

(Applåder)

  Francesco Enrico Speroni (IND/DEM). – (IT) Herr talman! Jag röstade inte för resolutionen eftersom jag anser att den är oerhört svag.

Jag skulle särskilt vilja understryka att reaktionerna på karikatyrerna, vare sig dessa var kränkande eller inte – det är upp till domstolarna att bestämma – inte bara kom från samhällets bottenskikt, som de gjorde i Frankrike då tumult uppstod i dess förorter.

I detta fall har det förekommit officiella rektioner, såsom hemkallandet av ambassadörer och den officiella bojkotten av danska produkter, som är europeiska produkter. Som resolutionens författare, Oriana Fallaci, redan har betonat vid flera tillfällen visar detta att tolerans saknas inom islam. Annars hade man bara skrattat åt karikatyrerna och ignorerat dem. Man skulle verkligen inte ha reagerat på detta sätt.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag anser att man endast ytterst sällan bör begränsa yttrandefriheten. Det måste naturligtvis vara olagligt att skrika ”det brinner” i en biograf eller att direkt framkalla rashat. Jag har därför svårt att förstå hur Nick Griffin, ledaren för Brittiska nationalistpartiet, kunde frias från anklagelserna om att ha uppviglat till rashat tidigare denna månad efter hans uttalanden om både islam och den mördade svarta tonåringen Stephen Lawrence.

Ändå är jag inte säker på att de danska karikatyrer som publicerades faller inom den kategorin. De var säkert kränkande för många, men det betyder inte att de uppfyller samma kriterier som uppvigling till rashat. När jag ser att den fundamentalistiska kristna högern i Europa motsätter sig publiceringen börjar jag dock oroa mig för att lagarna om hädelse håller på att dammas av Europa. Den rätta ståndpunkten skulle ha varit att inte förbjuda publicering, men att fördöma innehållet i många av dem.

Vad beträffar Franco Frattinis ”uppförandekod” för journalister så förtjänade den det beslut som fattats. Men om vi ska skydda människors djupt rotade åsikter från åtlöje, påhopp och kränkningar så kanske några av Storbritanniens sensationstidningar kan börja respektera min antirasism, min avsky för homofobi, min socialism och mitt engagemang för Europa.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är djupt oroade över den ståndpunkt som majoriteten i parlamentet har intagit när det gäller den ökade internationella spänningen. Deras ståndpunkt skyler över den djupt provocerande stämning som omger publiceringen av karikatyrerna, vars farliga utveckling är tillräckligt bevis.

Det är skamligt att försöka rättfärdiga Förenta staternas ökade inblandning i Mellanöstern genom att skylla på civilisationernas krig. Lika oroväckande är att de största makterna i EU närmar sig Förenta staternas ambitioner i regionen. Man bör inte glömma att initiativet att blockera en förhandlingslösning om Iran under skydd av Internationella atomenergiorganet kom från Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket, ett mål som sedan länge stöttats av Förenta staterna.

Trots vad vissa vill få er att tro är det Förenta staterna och dess bundsförvanter, särskilt Israel, som har hotat freden och gjort sig skyldiga till krig, angrepp och ockupation. Det är de som ockuperar Afghanistan, Irak och Palestina och de har otaliga militärbaser och tusentals trupper stationerade i regionen. Därför är det ytterst viktigt att vidta åtgärder för att vända den nuvarande våldscykeln, främja avspänning i de internationella förbindelserna och skydda freden.

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE), skiftlig. – (NL) På grund av den lilla distinktion som har gjorts kunde jag slutligen inte godkänna förslaget. Jag anser att de bärande orden i vissa stycken är helt felplacerade. Man får återigen intrycket att åsiktsfrihet och pressfrihet är förhandlingsbart. Jag kan inte, och kommer verkligen inte, att sätta mitt namn på det. För mig är åsiktsfrihet en absolut rättighet och jag säger som Voltaire: Jag avskyr dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att få uttrycka dem.

I det europeiska liberala samhället går religionsfrihet hand i hand med friheten att kritisera en religion och givetvis det som härrör från den. Den islamiska världen kan gott protestera men detta budskap bör bankas in på ett mycket tydligt sätt hos den. Om vi flyr från vargen kommer det i alla fall att sluta med att vi blir uppätna av björnen.

Genom att ha en schizofren och oerhört försiktig attityd böjer sig EU och dess medlemsstater för de åsikter som de radikala muslimerna med en fundamentalistisk tolkning av Koranen har. Hot och rädsla får aldrig leda till att vi sviker våra friheter. Historien har lärt oss att problem inte så ofta uppstår på grund av för många friheter utan snarare av för få.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för denna resolution eftersom den i många avseenden utgör ett balanserat svar på den danska tidningens ogenomtänkta agerande när man beslutade att publicera karikatyrerna av profeten Muhammed då man visste att detta skulle anses vara en kränkande handling. I resolutionen erkänns att reaktionerna i stor utsträckning iscensattes av politiska krafter som försökte väcka hat mot vissa regeringar i väst, och man medger även att de allra flesta muslimer inte reagerade med våld utan med värdighet och med avsky över det våld som de inte anser speglar värderingarna inom deras tro. Jag noterar dock att parlamentet ännu en gång har underlåtit att kritisera en av våra egna medlemsstater som har fått kritik av Europarådet för att höja temperaturen i fråga om invandring. Detta har gett upphov till ett klimat som ökar spänningarna. Parlamentet måste vara konsekvent i sitt sätt att hantera misslyckanden inom sina gränser, inte bara utanför dem.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Jag är besviken över att denna resolution om en viktig kontrovers är oklar och tvetydig och att sammanhanget kring karikatyrdebatten inte tas upp ordentligt. Yttrandefriheten bör balanseras av att denna makt utövas på ett ansvarsfullt sätt. Många är bekymrade, däribland mina London-väljare som jag har svarat personligen.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Den strävan som kommissionen, rådet och de politiska grupper som stöder EU:s politik har att framstå som försvarare av ”pressfrihet och respekt för religiös tro” är en förolämpning mot folket. De försöker i själva verket dölja det politiska ansvar och det syfte som publiceringen av Mohammed-karikatyrerna tjänade och den publicitet som dessa fick i de europeiska dagstidningarna.

Detta är inte en tillfällighet. Återutgivningen är kopplad till valen i Palestina och de upptrappade övergreppen i Iran, Syrien och området som helhet. Alla de som gör sitt yttersta för ”pressfriheten” förbiser medvetet att Mohammed och islam identifieras med terrorism i karikatyrerna för att få allmänheten att acceptera nya krig och imperialistiska interventioner mot länder med muslimsk befolkning. Därför provocerade de fram den starka reaktionen och massdemonstrationerna bland de människor som har betalat och som betalar för de imperialistiska interventionerna och krigen som Förenta staterna och EU genomför med blodbad som följd.

Den verkliga konflikten är mellan imperialismen och folket, mellan de som exploaterar och de som blir exploaterade, som oavsett religion, hudfärg eller kön måste gå samman för att bekämpa och omkullkasta hela det imperialistiska systemet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Grundvärderingen i det samhälle vi är stolta över att leva i är frihet. Vi ser oss i första hand som fria och, per definition, ansvarstagande.

Den springande punkten i de senaste händelserna var inte utövandet av yttrandefrihet utan den oacceptabla reaktion som de som påstod att de hade blivit förolämpade visade. Även om all indignation är berättigad är inte alla sätt att visa denna indignation på berättigade. Vår främsta prioritet är att säga vår mening om detta missbruk och om angreppen mot medlemsstaterna. Vi fördömer våld och vill visa vår solidaritet med Danmark och med de andra medlemsstaterna.

Dessutom är vi alla medvetna om att dessa händelser har blivit noggrant iscensatta och att de har haft en enorm inverkan på relationerna mellan västvärlden och den muslimska världen. Oavsett våra friheter, särskilt yttrandefriheten, bör alla manifestationer och allt främjande av hat, rasism och främlingsfientlighet öppet fördömas. All frihet bör alltid utövas med ansvar.

Vi får aldrig ge upp vår rätt att vara fria, men vi ska inte heller söka konflikter. Tvärtom ska vi undvika konflikter eftersom vi vet att freden och säkerheten i världen i stor utsträckning hänger på vår känsla för ansvar.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Detta är vad vi är begränsade till: maximalt 200 ord, eftersom gruppernas ordförande på ett hemligt möte har beslutat att vår debatt om yttrandefrihet skulle fråntas just denna frihet.

Att endast tillåta en talare per grupp är ett verkligt förnekande av demokratin, precis när denna karikatyrtvist står i centrum för världens nyhetsrapportering och förhärjar delar av världen med eld och svärd.

Har det sagts tillräckligt många gånger att den karikatyr som satte i gång allting inte skildrade någonting annat än det terroristerna gör, dvs. begår sina handlingar i Allahs namn? Detta är inte en karikatyr av islam; det är en karikatyr av fanatism.

Har man gjort tillräckigt för att fördöma det sätt på vilket en karikatyrtecknare, en dagstidning, en nation och en regering har behandlats i klump?

Pressfriheten och yttrandefriheten, som bekräftar våra värderingar, hålls som gisslan. Ja, jag vill stärka banden mellan våra kulturer men jag accepterar inte något som helst köpslående om våra värderingar. Mänskliga rättigheter kommer före Allahs lagar, och alla andra gudars lagar.

Om det har förekommit allvarliga misstag, missbruk eller incitament till hat är det upp till domstolarna att bedöma dessa, men jag förkastar censur. Jag tänker inte tillåta någon att ta död på den upplysningsfilosofi jag kallar min.

  Wojciech Roszkowski (UEN), skriftlig. – (PL) Den kris som orsakades av publiceringen av karikatyrer som skildrar Mohammed och de islamiska fanatikernas extrema reaktioner har inte bara avslöjat vidden av den kulturella klyftan mellan västvärlden och den islamiska världen, där principen om kollektivt ansvar tillämpas och ingen respekt visas för religiös frihet, utan även den liberala demokratins allvarliga krisläge. Den liberala demokratin har inte lyckats inpränta rättsstatsprincipen hos de muslimska folkgrupperna i Europa eller respekten för religionsfrihet hos de muslimska staterna. Genom att göra yttrandefriheten till något ovillkorligt har man lyckats såra muslimernas religiösa känslor. Frihet utan ansvar leder dock oundvikligen till konflikter.

Respekt för nationella och religiösa känslor utgör grunden för att respektera de människor som uttrycker dem, oavsett om vi håller med dessa åsikter eller inte. Man får därför inte såra dessa känslor genom hädiska avbildningar av kors, av Mohammed eller av förintelsens offer. Daniel Cohn-Bendit har inte rätt när han påstår att religioner blir ”avreligioniserade” i offentligheten. Religion kommer aldrig att vara samma sak som en politisk debatt med mindre än att den upphör att vara en religion och blir en ideologi. En karikatyr som skildrar Daniel Cohn-Bendit är inte samma sak som en karikatyr som skildrar Mohammed.

Vi kan helt enkelt inte tvinga andra offentliga aktörer att frigöra sig från sin religiösa känslighet. Alla sådana försök kommer att få samma konsekvenser som publiceringen av Mohammed-karikatyrerna. Därför röstade jag emot punkt 5 i resolutionen och därför avstår jag från att rösta om resolutionen som helhet, eftersom punkt 5 godkändes.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. – (EN) Europaparlamentets labourgrupp har lagt ned sina röster om punkt 5 och den slutliga omröstningen om det gemensamma resolutionsförslaget eftersom vi anser att det är ett osammanhängande, repetitivt förslag som saknar klarhet.

Vi tror fullt och fast på rätten till yttrandefrihet som balanseras av rätten för journalister och andra att utöva denna makt på ett ansvarsfullt sätt. I förslaget har man misslyckats med att på ett tydligt sätt balansera dessa konkurrerande mål och att på ett korrekt sätt ge uttryck för det sammanhang som den nuvarande kontroversen har uppstått i.

Europaparlamentets labourgrupp har kontakt med de personer i Förenade kungariket som har uttryckt sin oro till oss.

- Bosnien och Hercegovina (RC-B6-0095/2006)

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Bosnien och Hercegovina är det land som mötte de mest ihärdiga ansträngningarna från dem som ville förstöra den multietniska samlevnaden på Balkan och provocera fram konflikter mellan människor med olika religioner. Jag vill understryka att detta inte på något sätt inkluderar relationer mellan länder utan snarare relationer mellan muslimer och katoliker. Den judiska befolkningsgruppen tvingades fly landet vid början av konflikten och blev aldrig inblandad i den. En annan egendomlighet är att när landet blev till levde den största delen av den ortodoxa befolkningsgruppen på landsbygden medan de flesta muslimer levde i städerna. Vi bör ha detta i åtanke när vi planerar EU:s biståndsprogram.

Därför välkomnar jag punkt 16 i resolutionen där det krävs att mer uppmärksamhet fästs vid landsbygdsområdenas särskilda behov. Det är också hög tid att uppmana krigsförbrytardomstolen i Haag att börja jaga de krigsförbrytare som drevs av andra orsaker än religiös tro. Med detta menar vi serberna. Vi måste erkänna att även detta parlament ibland har misslyckats med att dra en rättvis slutsats. I vissa avsnitt i den tidigare resolutionen, om Balkan tio år efter Srebrenica, finner man bara en sida skyldig till massmord, i motsats till etablerade fakta.

Jag välkomnar att de diktatoriska metoder som har använts av nuvarande ledare i landet nu tillhör det förflutna. Detta är ännu ett positivt betänkande där man försöker stödja ekonomisk utveckling, inte minst genom överenskommelsen mellan länderna på västra Balkan om återvändande av flyktingar och om ersättning för skada på egendom. Vi gav det följaktligen vårt stöd i omröstningen, med reservationen att resolutionen delvis bör omarbetas.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Hur ska man tolka att en majoritet i parlamentet tillbakavisar de ändringsförslag som vår grupp har lagt fram, i vilka vi betonade att ”medborgarna i Bosnien och Hercegovina har rätt att själva avgöra sitt lands framtid” och krävde att ”alla utländska militära styrkor snarast möjligt dras tillbaka” från landet?

Bosnien och Hercegovina är för närvarande ett protektorat som ockuperas av omkring 7 000 soldater från NATO och EU. Det står under kontroll av en hög representant för FN/EU som har alltför stor, anti-demokratisk makt, som parlamentet ”uppmanar” honom att utöva med ”återhållsamhet”.

Genom att på ett skandalöst sätt blanda sig i andras angelägenheter och visa brist på respekt för den suveräna viljan hos folken i Bosnien och Hercegovina uppmanar parlamentet mot denna bakgrund rådet och kommissionen att bli delaktiga i de konstitutionella reformer som för närvarande pågår och inleda förhandlingar i syfte att integrera landet med EU. Därför har man lagt fram en lista med specifikationer, i vilken man bland annat kräver att det strikta lönebildningssystemet, särskilt i den offentliga sektorn, ska reformeras och luckras upp, att privatiseringarna ska påskyndas, att energisektorn ska reformeras och avregleras och att järnvägssektorn ska omstruktureras och avregleras. Detta är vi emot.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Människorna i Bosnien och Hercegovina har erfarenhet av olika slags styre. Under det turkiska styret gynnades muslimerna i de centrala och nordvästra delarna, som ser sig själva som de riktiga bosnierna. De romerska katolikerna i sydväst, som kallar sig kroater, klarade sig väl under Österrikes styre och den jugoslaviska eran var gynnsam för de ortodoxa i norr och öster, vilka beskriver sig själva som serber. Bosnien upplöstes som administrativ enhet på 1920-talet och återupprättades efter andra världskriget som ett blandat område mitt i den federala staten. Tanken var att Bosnien skulle bidra till att integrera de olika folken med Jugoslavien, som det självt var en miniatyrversion av. Detta blev ett totalt fiasko. Under kriget 1992–1995 gjorde alla grupperna ensidiga försök att driva igenom sin vilja. Dayton var en patentlösning som skulle ge fred och försoning, och även om det har en ineffektiv och kostsam konstruktion föddes det ur behovet av att medla mellan vitt skilda önskemål. Därför bör man inte bara kassera det, trots alla dess brister, utan i stället använda det för att bygga upp en federal struktur där alla kan leva i fred med varandra på ett hållbart sätt. Människorna måste få välja fritt utan att EU talar om för dem vad de ska göra.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) ΕU bär en del av ansvaret för att Jugoslavien upplöstes, för Νato-krigen och för folkens drastiska situation. Efter Daytonavtalet ockuperades folken i Bosnien och Hercegovina av Nato, som nyligen avlöstes av 7 000 EU-soldater.

Νato beslutade vilka politiska partier som får verka och Νato-befälhavaren avsatte landets valde president. På 11 år steg arbetslösheten till 40 procent. 50 procent lever under fattigdomsgränsen, 50 procent får ingen läkarvård och inga mediciner och 18 procent har ingen elektricitet. Över 600 000 flyktingar, mestadels av serbiskt ursprung, har inte återvänt hem. Korruptionen, den organiserade brottsligheten och den svarta marknaden blomstrar. Denna ”demokrati” infördes av imperialisterna. De gjorde om Balkanländerna till protektorat som nu förbereder sig för att bli annekterade av EU.

Resolutionsförslaget från de politiska grupper som stöder EU:s imperialistiska politik innebär att man krasst tvingar människorna i detta land att acceptera konstitutionella förändringar som dikteras av imperialism och att följa rekommendationerna i förslaget inför parlamentsvalet i oktober. Annars finns det risk att det bara blir smulor kvar av det stabiliserings- och associeringsavtal som håller på att förhandlas fram.

Greklands kommunistiska parti anser att Balkans folk direkt och tillsammans med EU:s folk måste kämpa för att få bort ockupationsstyrkorna.

- Situationen i Vitryssland (RC-B6-0109/2006)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Man kan fråga sig varför Vitryssland är det land vars agerande har fördömts i flest parlamentsresolutioner. Någon kanske svarar att det beror på situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna.

Även om man accepterar detta kan man dock också fråga sig varför parlamentet inte är lika ivrigt att anta resolutioner om länder där situationen kan betraktas som lika allvarlig, om inte allvarligare. Kan det bero på att Vitryssland hittills har vägrat att böja sig för de oacceptabla kraven och inblandningen från Förenta staterna och de stora EU-makterna?

Kan det bero på att landet, till skillnad från de flesta länderna i regionen, har stoppat privatiseringarna i viktiga ekonomiska sektorer och vänt utvecklingen, investerat i jordbruk och inhemsk produktion, förbättrat folkets levnadsförhållanden och faktiskt är det enda landet i före detta Sovjetunionen som har återställt sin BNP till 1990 års nivå?

Kan det bero på att Vitryssland är beslutet att skapa en union av jämlika stater med Ryssland, ett land som det har ett kollektivt försvarsavtal med?

Kan det slutligen bero på att man har olika måttstockar i det här fallet, vilket gynnar Förenta staternas och dess europeiska allierades strategiska intressen och ekonomiska ambitioner?

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det sjätte oacceptabla och förolämpande resolutionsförslaget i följd på arton månader ingår i EU:s rabiata försök att störta Lukasjenkoregeringen, som folket i Vitryssland har valt och som vägrar att vika sig för imperialisternas barbari. Den vitryska regeringens ansträngningar att begränsa de utländska imperialisternas inblandning i syfte att försöka störta regeringen genom massiv finansiering av politiska agenter och media kallar man hycklande för förtryck av demokratiska rättigheter.

Ställningstagandet att man inte har lyckats nå upp till ”internationella standarder”, vilket man enligt EU:s bedömning har lyckats med i ockuperade länder som Irak och Afghanistan, är en förolämpning. Med politisk oförskämdhet talar man om ”registrerade kandidater” när alla vet att den ”förenade oppositionens” kandidat valdes i närvaro av den amerikanske ambassadören och andra ambassadörer från EU-länder.

Man uppmanar myndigheterna i Vitryssland att värna om ”lika villkor” för alla de politiska krafterna vid en tidpunkt då alla politiska partier är fria, samtidigt som kommunistpartierna är förbjudna i de ”demokratiska” baltiska medlemsstaterna i EU och 40 procent av människorna saknar medborgarskap och medborgerliga rättigheter. Med andra ord försöker tjuven att övertyga alla om att inbrottet var husägarens fel.

Vi röstar emot förslaget till resolution och uttrycker vår solidaritet med Vitrysslands folk i dess bemödanden att avvärja imperialisternas intervention och självt bestämma sin framtid.

- Betänkande: Kindermann (A6-0015/2006)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det mycket intressanta betänkandet om genomförandet av en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen, som min kollega Heinz Kindermann har sammanställt.

För närvarande är frågan om hur skogar och virke sammanhänger med skapandet av ett miljövänligt välstånd och sociala framsteg mycket dåligt täckt i EU:s politik. Det är dags att Europeiska unionen ger ett betydande stöd till projekt i skogs- och virkessektorn i berörda geografiska områden. Kopplingen mellan en skogsbruksstrategi och landsbygdens utveckling måste fastställas, och när vi nu talar om detta beklagar jag att bergsområdena inte har ägnats särskild uppmärksamhet. På samma sätt måste unionen inom ramen för Lissabonstrategin visa ett större intresse för att stödja forskningsprogram som har med användningen av trä att göra, till exempel i bygg- och energisektorerna.

Slutligen bör en studie om transport av trä, som är en tung produkt, göras innan åtgärder vidtas, för att belysa sammanhanget mellan skogar, konsumtionsområden och infrastruktur för väg-, järnvägs- och sjötransporter.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar Heinz Kindermanns betänkande om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi eftersom det finns ett behov av en EU-handlingsplan för hållbar skogsförvaltning, även om skogsbruk egentligen inte behandlas i fördragen. Denna handlingsplan, som utarbetas i nära samarbete med medlemsstaterna och olika berörda intressenter, bör ge en sammanhängande ram för genomförandet av skogsrelaterade åtgärder och bidra till att samordna gemenskapsåtgärder och medlemsstaternas skogspolitik.

Eftersom jag lever i en av de sista betydande ekskogarna i England är jag akut medveten om behovet av hållbar skogsförvaltning. Skogar har en multifunktionell roll. I Forest of Dean erbjuder skogen en vacker miljö och en naturlig hemvist, möjligheter till rekreation och turism, förutsättningar för arbetstillfällen och ett verkligt näringsliv, liksom ett hem för människor att bo i. Och i de flesta fall återspeglas ändå inte den multifunktionella rollen, i förhållande till de möjligheter den erbjuder, i de berörda områdenas ekonomi eller i invånarnas inkomster. Landsbygdsutvecklingspolitiken är det viktigaste instrumentet för att genomföra skogsbruksstrategin på gemenskapsnivå och jag stöder detta.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Vi är av den uppfattningen att EU inte skall utveckla en gemensam skogspolitik. Detta politikområde är en angelägen nationell fråga. Vi hade önskat att Europaparlamentet hade uttalat att målsättningen skall vara att skogspolitiken skall förbli ett nationellt beslutsområde. Vi fick till viss del gehör för detta i miljöutskottet under behandlingen av detta betänkande. Men tyvärr har Europaparlamentets majoritet i enlighet med sin vanliga elefantsjukdom utarbetat ett betänkande som bland annat innebar att den sektorsspecifika gemenskapspolitiken och Lissabonstrategin får konsekvenser för skogen och där det förespråkas att man genom en ”objektiv rapport bör undersöka möjligheterna att upprätta en egen rättslig grund för skogen” i EU:s fördrag.

Sådana glidningar i politiska uttalanden från Europaparlamentet tar vi bestämt avstånd från. En gång för alla bör det klaras ut att skogspolitiken är ett nationellt beslutsområde och inget annat. Vi kan inte rösta för ett betänkande som har en mer eller mindre dold agenda att införa en skogspolitik på EU-nivå som skall bedrivas med anslag ur EU:s budget.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Det är på tiden att vi får en skogsbruksstrategi, särskilt i Frankrike som under 2000-talet har skapat en av Europas vackraste skogar, i Landesregionen, och som sedan dess inte har lyckats förvalta sina skogar på ett kommersiellt sätt.

När vi ser att våra skogar förstörs av bränder i Portugal, Frankrike och Spanien och när vi blir beroende av Indonesien och Brasilien för vår industriskog eller vår pappersmassa, samtidigt som vi hela tiden klagar över avskogning och därmed förknippade klimatmässiga och biologiska katastrofer, påminns vi om hur nödvändigt det är med en global politisk reaktion. Det som krävs är en vilja att skapa en större skogssektor i EU och mer specifikt i Frankrike. För att göra det behövs riktade investeringar, utbildade yrkesmän som inte missgynnas, en långsiktig politisk vision och en intelligent syn på beskattning.

  Talmannen. – Röstförklaringarna är avslutade.