Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 16 februari 2006 - Strasbourg

14.2. Situationen i Sri Lanka

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om Sri Lanka.

  Robert Evans (PSE), författare. – (EN) Herr talman! Jag är övertygad om att alla inser att vi befinner oss vid en mycket viktig tidpunkt, eftersom fredssamtal ska inledas nästa vecka.

Jag är troligen den ende här som med egna ögon har sett den förödelse som har följt i krigets spår i norra och östra Sri Lanka. Egendom har skövlats, liv har gått till spillo och särskilt den tamilska befolkningen har utsatts för ett gränslöst lidande. Därtill kommer de fruktansvärda attackerna mot Colombo, Kandi och andra platser i Sri Lanka. Inga försök har gjorts att utreda de många dödsfallen bland ledande personer och vanliga medborgare. Tragedin och misären har förvärrats genom tsunamikatastrofen förra året.

Nu har vi ett verkligt tillfälle att börja på nytt. Det är min förhoppning att alla som deltar i fredssamtalen kommer att inse hur viktiga de är. Jag hoppas också att de är medvetna om sitt ansvar och är villiga att kompromissa i stället för att komma med motanklagelser. Ingen i Sri Lanka tjänar på att konflikten återuppstår.

Personligen beklagar jag att inga företrädare för muslimerna, buddhisterna eller de styrkor som leds av Vinayagamoorthy Muralitharan, känd som överste Karuna, deltar vid detta tillfälle, vilket jag anser kommer att försvåra förhandlingarna. Förbudet för Tamilska tigrarna (LTTE) att resa till EU-länderna har lett till den något märkliga situationen att samtalen måste förläggas antingen till Genève eller till Norge. Vi inom Europaparlamentet ska emellertid göra vårt bästa för att tillsammans med kommissionen och rådet underlätta och inte sätta någon käpp i hjulet för förhandlingarna.

Jag önskar dem all framgång.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! De flesta människor som bor i Sri Lanka är singaleser och anser sig vara öns enda sanna invånare. I landets nordöstra del är det dock en annan folkgrupp – tamilerna – som är i majoritet. Eftersom deras språk, religion och kultur skiljer sig från resten av landets ses de av många som ovälkomna inkräktare från södra Indien. De höger- och vänsterpartier som turas om att ha makten försöker vinna väljare genom att överträffa varandra i att nonchalera tamilernas önskemål.

Det är därför som landet i många år har härjats av krig, som delar av det inte står under regeringens kontroll, som planer på självstyre för den nordöstra delen i slutändan aldrig förverkligats och utländsk medling förblir resultatlös. I synnerhet Norge har ägnat mycket energi åt det senare, och deras före detta medlare är nu Norges utrikesminister. Det verkar som om omvärlden håller på att förlika sig med att problemet aldrig kommer att lösas och att de ändlösa våldsamheterna kommer att fortsätta med stor förödelse och många döda som följd, så att en del av invånarna flyr från landet.

Med mänskliga rättigheter och demokrati som utgångspunkt är passivitet oacceptabelt. Därför skulle det vara bra om parlamentet kunde sända ett budskap som signalerar Europas indignation över bristen på vilja att hitta en lösning och framhåller att vi fortsätter arbetet för att uppnå resultat.

  Marcin Libicki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! I dag är det torsdag och vi ägnar oss som vanligt åt frågan om brott mot mänskliga rättigheter.

När vi diskuterade Azerbajdzjan talade vi om mänskliga rättigheter i ett väldigt specifikt sammanhang – ett kulturellt sammanhang. Kultur är en viktig del av de mänskliga rättigheterna. Situationen är betydligt mer dramatisk i Sri Lankas fall. Vi kan helt enkelt inte vänta på att fred ska infinna sig där. Å ena sidan skulle vi kunna påminna oss själva om det gamla talesättet att länder betalar för sina ledares galenskap och helt enkelt konstatera att skulden vilar på dem som står bakom konflikten snarare än på Sri Lankas folk, som längtar efter fred. Å andra sidan har vi dock att göra med en situation som känns igen från andra delar av världen. Där finns dels ursprungsbefolkningen, dels de som anlänt senare. Konflikten mellan de infödda singaleserna och de senare anlända tamilerna har betydligt djupare historiska rötter. I dag kanske vi tror att vi kan glömma historien och bara prata om framtiden, men det är helt enkelt inte möjligt.

Vi måste förstå känslorna av förödmjukelse hos den ursprungsbefolkning som anser sig ha större rättigheter än de som oinbjudna anlänt senare. Nykomlingarna anlände inte till följd av några beslut som singaleserna fattat. De dök upp på grund av beslut som fattats på annat håll. Det är vad som hände i Sri Lanka. Låt oss därför se till att fred skapas så snart som möjligt och att Sri Lankas folk inte längre behöver betala för de makthavandes galenskap. Vi måste dock ta hänsyn till att historiskt grundade maktanspråk är detsamma som äganderätt för en person som berövats sin egendom.

Jag hoppas att Europeiska unionen kommer att göra allt som står i dess makt för att säkra att fred skapas i Sri Lanka.

  Elizabeth Lynne (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Det hade antagligen varit bättre om debatten hade kunnat senareläggas, men den var redan uppsatt på dagordningen. Skälet till att vi ville senarelägga den var, som alla vet, det planerade mötet mellan regeringen i Sri Lanka och LTTE i Genève den 22–23 februari.

Jag och alla andra hoppas innerligt att samtalen blir framgångsrika. Det kommer i så fall att vara ett litet steg i rätt riktning. Detta skulle underlätta genomförandet av det avtal om eldupphör som vi alla känner till inte respekteras fullt ut av vare sig Tamilska tigrarna eller regeringen. Vi vet att det fortfarande pågår en utbredd rekrytering av barnsoldater, vilket är fullständigt skandalöst.

Om vi vill uppnå en varaktig politisk lösning får vi inte endast beakta säkerhetsfrågorna. I alla samtal om en politisk lösning måste emellertid muslimerna och övriga tamilska organisationer, liksom regeringen och Tamilska tigrarna delta. Detta är den enda framkomliga vägen mot en varaktig politisk lösning.

  James Nicholson (PPE-DE), författare. – (EN) Herr talman! Vi ser med stor glädje fram emot den kommande veckans förhandlingar i Genève mellan regeringen i Sri Lanka och LTTE. Tre år har gått sedan de senaste samtalen, och för alla invånare i Sri Lanka är det av största vikt att våldet upphör och att det görs reella framsteg i fredsprocessen.

Vi anser inte att det skulle vara till någon fördel om parlamentet formellt skulle komma med synpunkter i detta känsliga skede, och vi har därför tillsammans med övriga politiska grupper enats om att inte lägga fram någon resolution.

Sri Lanka har sedan december 2005 lidit under en våldsvåg som har krävt mer än 200 människors liv. Det är föga förvånande att förtroendet mellan regeringen och LTTE har raserats och att detta motverkar politiska framsteg och ekonomisk återhämtning. Vi konstaterar med oro att även de obeväpnade observatörer som ingår i det srilankesiska övervakningsuppdraget har utsatts för attacker vid ett flertal tillfällen under denna period. Regeringen i Sri Lanka har hittills varit återhållsam i sina reaktioner, men båda sidor måste avstå från våldshandlingar och helhjärtat gå in för de förestående förhandlingarna.

För att fred och stabilitet ska kunna återupprättas i Sri Lanka måste regeringen och LTTE vara beredda att kompromissa. En effektiv förtroendeskapande åtgärd vore att båda sidor upphörde med användningen av antipersonella landminor och hjälpte till att få bort dem. Sri Lanka bör föregå med gott exempel här och underteckna Ottawakonventionen, och LTTE bör underteckna Geneva Call-initiativet. Ett sådant bevis på god vilja skulle bidra till att styrka deras engagemang för freden och lägga grunden till ytterligare ömsesidigt gynnsamma initiativ.

EU och de enskilda medlemsstaterna kan vidta åtgärder för att underlätta fredsprocessen. EU-länderna bör övervaka det ekonomiska bistånd som tillhandahålls av tamilska grupper och se till att det inte utnyttjas av personer eller till verksamheter som bidrar till att undergräva det redan bräckliga avtalet om eldupphör.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Herr talman! Låt oss hoppas att ingenting går snett utan att dessa fredssamtal mellan Sri Lankas regering och Tamilska tigrarna äger rum nästa vecka, så som är sagt. Processen har dock inte varit lätt hittills och kommer inte att bli lätt framöver.

Vapenvilan från 2002 har brutits många gångar, hundratals människor har dödats under de senaste två åren och tusentals människor har tvångsförflyttats inom landet. Människorov, tortyr och andra former av övergrepp sker fortfarande, och förväntningarna efter flodvågskatastrofen i december 2004 om att denna tragedi kanske skulle kunna bidra till en konstruktiv lösning på den interna konflikten har upprepade gånger kommit på skam. Dessutom verkar ingen av mekanismerna för kontroll av situationen för de mänskliga rättigheterna ha införts på tillfredsställande sätt.

Av alla dessa skäl bör vi glädja oss åt de norska myndigheternas beslutsamhet att verka för en fredsprocess under dessa svåra omständigheter. Denna fredsprocess kan lära oss en läxa om vikten av att investera i att bygga fred i stället för att framkalla krig.

Om vi granskar EU:s satsningar på sistone, inte bara i Sri Lanka utan i regionen som helhet, ser vi att vi har investerat mycket i att framkalla krig och betydligt mindre – mycket lite i själva verket – på att bygga och verka för fred.

Jag hoppas därför att samtalen i nästa vecka – som jag verkligen hoppas inte bara ska leda till en fredsprocess utan till skapandet av en rättvis och varaktig fred – kommer att erbjuda en verklig möjlighet som kan tjäna som förebild för andra modeller och införlivas i andra fredsprocesser, och framför allt göra det möjligt att förverkliga vad Elizabeth Lynne har sagt: alla parter i konflikten måste inkluderas och ingen får exkluderas, inte ens de som anses vara de största fienderna.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Som alla ledamöter av detta parlament mycket väl vet blir den politiska, ekonomiska och sociala situationen i Sri Lanka allt mer instabil. Lokalbefolkningen, huvudsakligen kvinnor och barn, utsätts för okontrollerat, brutalt våld. Mord, och militärens inblandning i dödandet, börjar bli en del av vardagens realitet i Sri Lanka.

Avtalet om vapenvila som slöts 2002 är just nu allvarligt hotat, och det finns stor risk att en ny konflikt blossar upp. Sri Lanka behöver stort internationellt stöd för att säkerställa en stabil vapenvila, vilket är avgörande för att framsteg ska kunna göras i regionen.

Europaparlamentet bör stödja Sri Lanka i alla dess ansträngningar för att uppnå stabilitet, fred och demokrati. Kampen mot all slags rasmässig och etnisk diskriminering bör prioriteras. Diskriminering påverkar lokalsamhället varje dag och är ett hinder för att erhålla ersättning man har rätt till, i synnerhet för flodvågskatastrofens offer.

Det räcker inte med att vi skickar pengar och känner oss nöjda med att vi har gjort en god gärning. Vi måste också se till att pengarna fördelas rättvist. Först då kommer Europeiska unionens ekonomiska stöd att ge konkreta resultat. Om stödet inte fördelas rättvist kan pengarna i stället helt enkelt bli källan till nya konflikter.

  Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Efter åratal av inbördeskrig och tiotusentals döda står förhandlingar återigen på dagordningen i Sri Lanka, och det enda vi med någon säkerhet kan säga är att denna konflikt inte kan få någon militär lösning; den kan endast lösas politiskt. Jag är mycket glad över att Norges regering har tagit initiativet till dessa förhandlingar. Det är mycket intressant att det är Norge som gör detta och inte Europeiska unionen. Faktum är att ett grundläggande problem är att dessa samtal inte kan äga rum på Europeiska unionens område på grund av EU:s så kallade terroristlista. Där finns bland annat LTTE med, så de som ska förhandla kan inte ens resa in i EU. Det visar precis hur absurd denna terroristlista är, och jag tror att den ofta används som medel för att vidta åtgärder mot politiskt obekväma personer.

Låt mig tydligt säga att jag inte är helt nöjd med vårt beslut att inte hålla någon omröstning i dag, eftersom jag anser att detta beslut är en följd av politiska påtryckningar. Jag skulle föredra att vi högt och tydligt sa att vi välkomnar dessa förhandlingar och vill se en verklig fredsprocess i Sri Lanka.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill än en gång tacka ledamöterna för deras bidrag.

Jag vill inledningsvis konstatera att kommissionen fortsätter att på nära håll följa läget i Sri Lanka, och vi välkomnar det intresse som de politiska grupperna i parlamentet har visat för de resolutioner där man manar till en fredlig lösning av konflikten för människorna i Sri Lanka.

Kommissionen välkomnar överenskommelsen mellan Sri Lankas regering och LTTE om samtal i Genève den 22–23 februari i syfte att förstärka och förbättra genomförandet av det avtal om eldupphör som ingicks i februari 2002. Vi önskar den norske ministern Erik Solheim lycka till i hans oförtröttliga insatser och betonar återigen att vi helhjärtat stöder honom och Norge i arbetet med att medla i fredsprocessen.

När det gäller läget i Sri Lanka tycks våldet ha avtagit efter meddelandet om fredssamtalen i Genève den 25 januari, men vi är emellertid synnerligen oroade över de senaste månadernas upptrappning av våldet. Efter valet av ny president i november 2005 och fram till slutet av januari 2006 dödades över 200 människor. EU har uttryckt stark oro över det fortsatta våldet i Sri Lanka och har uppmanat alla som deltar i våldshandlingarna och de som har möjlighet att påverka dessa människor att se till att våldet upphör och förhindra nya sammanstötningar.

Misslyckandet med den gemensamma mekanismen för beslutsfattande vid återuppbyggnaden efter tsunamin (P-TOMS), mordet på utrikesminister Lakshman Kadirgamar och den påtvingade valbojkotten i norr och öster innebar att 2005 och inledningen av 2006 blev ett bakslag för fredsprocessen. Vi välkomnar därför Genèvesamtalen och ser dem som ett viktigt steg som förhoppningsvis kommer att bidra till att stabilisera läget i Sri Lanka och leda till den efterlängtade fredliga lösningen på den bittra konflikten.

När det gäller synpunkterna på penningmedlen för hjälp efter tsunamikatastrofen har vi trots misslyckandet med P-TOMS inlett återuppbyggnaden efter tsunamin. Kommissionen tillhandahöll ekonomiskt bistånd på 5,5 miljoner euro till offren för tsunamin i Sri Lanka i syfte att skapa nya förtjänstmöjligheter i norr och söder och ge de drabbade samhällena i landet grundläggande ekonomiska möjligheter. Detta är ett tillägg till gemenskapens omfattande biståndsprogram som redan är i gång i de norra och östra delarna.

Vi förväntade oss att P-TOMS skulle sätta i gång en genomgripande återuppbyggnadsprocess, där regeringen, LTTE och det muslimska samfundet skulle enas om prioriteringar och projekt. Vi hade gett P-TOMS vårt oförbehållsamma stöd och hade öronmärkt 50 miljoner euro som skulle förmedlas via detta organ. Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner offentliggjorde detta i Colombo i mars 2005, där vi intensivt drev frågan om en snabb överenskommelse. Vi anser fortfarande att detta var rätt metod. Om P-TOMS hade kommit i gång med sin verksamhet skulle vi ha vänt den negativa trenden i fredsprocessen.

Vi får heller inte glömma att kommissionen genom generaldirektoratet för humanitärt bistånd (ECHO) har tilldelat dem som drabbats av konflikten i norr och öster drygt 23 miljoner euro och offren för tsunamin över 40 miljoner euro i bistånd sedan fredsprocessen inleddes. En betydande del av biståndet har gått till att koppla samman det humanitära biståndet med återuppbyggnadsinsatserna.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Eftersom alla resolutionsförslag i frågan har dragits tillbaka kommer ingen omröstning att äga rum.