17. Tvångsprostitution i samband med idrottsevenemang på världsnivå – EU-åtgärder mot människohandel och inrättande av en EU-dag mot människohandel (debatt)
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om följande muntliga frågor:
– O-0006/2006 – B6-0008/2006 till kommissionen av Anna Záborská för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om tvångsprostitution i samband med idrottsevenemang på världsnivå.
– O-0011/2006 – B6-0011/2006 till kommissionen av Karin Riis-Jørgensen och Elizabeth Lynne för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa om EU:s åtgärder mot människohandel och inrättandet av en dag mot människohandel.
– O-0017/2006 – B6-0014/2006 till kommissionen av Hiltrud Breyer för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om EU:s åtgärder mot människohandel och inrättandet av en dag mot människohandel.
– O-0019/2006 – B6-0015/2006 till kommissionen av Lissy Gröner för Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet om EU:s åtgärder mot människohandel och inrättandet av en dag mot människohandel.
– O-0021/2006 – B6-0016/2006 till kommissionen av Eva-Britt Svensson, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Kartika Tamara Liotard, Feleknas Uca, Ilda Figueiredo och Věra Flasarová för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster om EU:s åtgärder mot människohandel och inrättandet av en dag mot människohandel.
Anna Záborská (PPE-DE), frågeställare. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag talar i dag som ordförande för parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag talar även i egenskap av kvinna som stöder kvinnor som tvingas till prostitution.
Det är oacceptabelt att en kvinna tvingas till prostitution och det är oacceptabelt att hon säljer sin kropp. Faktum är, mina damer och herrar, att verkligheten aldrig har varit så dyster. I den tyska huvudstaden, i utkanten av Olympiastadion, har en 3 000 kvadratmeter stor ”megabordell” just slagit upp dörrarna för att ta emot 650 kunder samtidigt. Över 40 000 fattiga unga kvinnor kommer att ”importeras” från öst för att tillfredsställa åskådarnas behov efter matcherna i fotbolls-VM.
Kampen mot kvinnohandel och tvångsprostitution har högsta prioritet för kvinnliga politiska företrädare och säkert även för Angela Merkel. Låt oss uppmana henne att instämma med oss.
Som politiska företrädare från alla håll står kraftfulla medel till vårt förfogande. Låt oss fördöma detta exempel på förfall och göra vår röst hörd, inte bara här i Europaparlamentet utan också i våra medlemsstater, i Europarådet och i alla de forum där vi kan påverka. Låt oss uttrycka oss högt och tydligt. Detta är inte första gången som de olika FN-organen, Europarådet och EU-institutionerna har använt idrott som ett sätt att föra ut ett budskap om gott medborgarskap och framsteg.
De som har makten vill få oss att tro att denna situation är en olycklig tillfällighet. Advokaten som är anställd av koncernen som byggde detta ”palats för njutning” har dock sagt att ”fotboll och sex går hand i hand”. Hur kommer det sig att ingen inom fotbollens högsta styrande organ verkar särskilt chockade av detta uttalande?
Det verkar som om ingen chockas av att unga män uppmuntras att delta i brutala handlingar mot unga kvinnor och att ingen upprörs över misslyckandet med att förhindra dessa handlingar och skydda offren mot detta organiserade förfall. FIFA:s president Joseph Blatter skrev till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och menade att hans organisation inte kan ta ansvar för vad som händer utanför arenan. Varken UEFA eller de nationella lagens stjärnor har sagt ett ord.
UEFA har tagit på sig uppgiften att marknadsföra fotbollen i Europa i en anda av fred och likabehandling. Fotbollsvärlden är en mansvärld: verkligheten på arenan visar detta. Det är män som utnyttjar prostituerade och som misshandlar kvinnor. Därför vänder jag mig också till män – mina manliga parlamentskolleger och alla dessa män i maktpositioner.
Mina damer och herrar! Jag vill avslutningsvis påpeka att vi redan kan räkna med det offentliga stödet från män i kampen mot kvinnohandel och tvångsprostitution.
Jag är tacksam mot vår kollega Christopher Heaton-Harris, som själv är professionell fotbollsdomare, för att han har gjort den tvärpolitiska gruppen för idrott till ett språkrör för att uttala sig mot kvinnohandel och tvångsprostitution. Jag är tacksam mot vår kollega Simon Coveney som, i egenskap av parlamentsledamot, övervakar det arbete som utförs av ”affärsmän mot kvinnohandel” och kampanjen ”Stoppa handeln”.
Slutligen uppmanar jag er att stödja det imponerande arbete som utförs av Europarådet, som utarbetade det första ”avtalet om kampen mot människohandel” i Warszawa den 16 maj 2005. Hittills har bara elva av våra medlemsstater skrivit under detta avtal och ingen av dem har ännu ratificerat det.
Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Samtliga rättsliga instrument och alla tänkbara politiska åtgärder måste användas för att förhindra att kvinnor reduceras till handelsvaror, vars enda syfte är att fungera som sexarbetare, och inte bara i Berlin utan i hela världen.
ORDFÖRANDESKAP: ROTH-BEHRENDT Vice talman
Elizabeth Lynne (ALDE), frågeställare. – (EN) Herr talman! Människohandelns gissel är ett tydligt exempel på ett område där EU kan och måste agera. Därför lade Karin Riis-Jørgensen och jag fram vår muntliga fråga. Vi vill ha svar i dag om det överhuvudtaget är möjligt.
Denna vidriga handel får inte tillräcklig publicitet. I många fall betraktas offren som förövare. Detta måste vi ändra på. Jag är glad över den uppmärksamhet som ämnet under den senaste tiden har fått på EU-nivå. Parlamentets initiativbetänkande är på väg, rådet antog en handlingsplan i december och vi har Europarådets konvention, men fortfarande görs inte många framsteg. Det är ingen mening med att medlemsstaterna pratar om inte konkreta åtgärder vidtas omedelbart.
Dessa kvinnor – och vi talar framför allt om kvinnor och flickor – har för närvarande inte något garanterat skydd. De behandlas som illegala invandrare och utvisas, och i många fall utsätts de för människohandel på nytt. Det finns åtgärder som kan vidtas. Dessa åtgärder beskrivs i Europeiska konventionen mot människohandel och i andra dokument. Vi behöver trygga fristäder, så att unga kvinnor och flickor kan få skydd. Vi behöver åtminstone det andrum på 30 dagar som krävs i Europeiska konventionen mot människohandel så att dessa kvinnor kan avgöra om de vill medverka i lagföringen av människosmugglarna.
I Förenade kungariket finns det bara en trygg fristad med 25 platser. Det beräknas att över 1 000 personer om året smugglas in i Förenade kungariket för att utnyttjas sexuellt. Det är verkligen nödvändigt att ta itu med detta problem. Förenade kungariket och andra länder måste efterleva Europarådets konvention.
Inför fotbolls-VM i Tyskland måste vi till sist göra mycket mer för att väcka människors medvetenhet. Det beräknas att tusentals kvinnor och barn kommer att utsättas för människohandel under denna tid och utnyttjas för tvångsprostitution. I den muntliga frågan och i debatten talar vi inte om den prostitution där de prostituerade vet vad de gör. Vi talar om en slavhandel i modern tid där kvinnorna och barnen inte kan välja om de vill arbeta som prostituerade eller inte. Det är detta dagens debatt handlar om, och vi får inte blanda ihop frågorna. Därför arbetar jag i kampanjen för att ge rött kort till tvångsprostitution, och jag hoppas att alla idrottsentusiaster, fotbollsspelare och idrottsorganisationer tillsammans med alla andra organisationer kommer att stödja kampen för att utplåna denna vidriga handel.
Hiltrud Breyer (Verts/ALE), upphovsman. – (DE) Fru talman! Jag hoppas att denna resolution kommer att bli en fullträff och på så sätt en gång för alla ta bort tabustämpeln på denna fråga och göra allmänheten medveten om den. Tvångsprostitution är något ingen vill tala om: de inblandade vill det inte och tyvärr inte heller dess offer. Vi måste också i mycket större utsträckning uppmärksamma kopplingen mellan migration och skapande av sysselsättning.
Det tyska fotbollsförbundet ville ha kvar tabustämpeln på denna fråga och att vi tagit oss igenom deras försvarsmur är en enorm framgång. Som redan har sagts måste vi verkligen vara bestämda med att visa rött kort för människohandel och tvångsprostitution. Vi måste göra det mycket tydligt att rent spel inom sport inbegriper att bestämt säga nej till tvångsprostitution. Det kan under inga omständigheter tolereras. Jag måste dock tala om för kommissionsledamot Franco Frattini att vi inte bara måste hålla ögonen på brottslingarna, själva människosmugglarna – även om vi naturligtvis måste göra det – utan vi behöver också lösningar som inte bara brottsförklarar de inblandade kvinnorna, vilket är vad som händer i nuläget. Jag hoppas att ni tar upp denna fråga i ert tal.
Min förhoppning är att vi gör mer än bara kräver visum, eftersom det då skulle bli kvinnorna som hamnade i skottgluggen när det som behövs i stället är förebyggande åtgärder, omsorg och stöd för kvinnorna. Hur mycket som än har gjorts i den italienska immigrationslagstiftningen måste vi garantera de kvinnor som inte vill vittna rätten att stanna kvar. Vi måste göra mer om kvinnor ska kunna fly tvångsprostitutionen.
Lissy Gröner (PSE), upphovsman. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fotbolls-VM hålls i Tyskland med sloganen ”en tid att skaffa sig vänner”. Sportvärlden gör sig redo, men det gör även de organiserade smugglarligorna – de gör sig redo att skicka tusentals kvinnor till Tyskland och exploatera dem där. Dessa kvinnor kommer att lockas till Tyskland med falska löften och sedan tvingas till prostitution. Fattigdom är en av de största orsakerna till detta och det är där vi måste börja, men att välkomna människor till Tyskland måste också innebära att skydda kvinnor som behöver hjälp i stället för att blunda för deras svåra situation.
Upp till 800 000 kvinnor i hela världen drabbas av människohandel och 100 000 av dem kommer från EU. Fastän ingen har en aning om hur många av dem som kommer att vara i Tyskland i sommar bör vi visa rött kort för människosmugglarna. Det jag förväntar mig att ni gör, kommissionsledamot Frattini, är att ta de förslag som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor lade fram i Pretsbetänkandet och i handlingsplanen mot kvinnohandel, och använda dem som grund för praktiska åtgärder.
Om kvinnoorganisationens kampanj för flerspråkiga jourtelefoner ska stödjas behöver den finansiering. System för vittnesskydd måste upprättas. Hänvisningar har redan gjorts till att medlemsstaterna inte har varit mer än halvhjärtat engagerade i genomförandet av 2002 års asyldirektiv och man måste utöva påtryckningar på dem. Belgien har sagt att rätten att stanna kommer att beviljas de kvinnor som är villiga att vittna och som vill ta sig ur prostitutionen och att de kommer att få hjälp med att göra det. Det är alldeles utmärkt.
Om dagens kvinnohandel ska kunna bekämpas effektivt måste Europol involveras i högre grad och det finns naturligtvis saker som idrottsorganisationerna kan göra: därför är vi beroende av deras samarbete för att vädja till supportrarna att hålla ögonen öppna och göra sin del, som de måste. Att kräva särskilda visum för kvinnor är att skjuta från höften, och jag är inte positiv till detta, så tänk noggrant efter vad ni föreslår att göra.
Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), frågeställare. – Fru talman! Miljoner människor världen över gläder sig åt kommande fotbolls-VM, men hur många tusentals kvinnor skall offras för att män inte bara skall se på fotboll, utan också kunna köpa lättillgängliga sexuella tjänster? För att kunna erbjuda tillräckligt med sexuella tjänster skall alltså tiotusentals kvinnor, ofta med tvång, komplettera den redan stora, tyska gruppen av prostituerade kvinnor. Denna människohandel är ovärdig och djupt inhuman, och den visar på en förtryckande kvinnosyn och en nedvärdering också av alla de män som kommer för att se på fotboll.
För att stoppa våldet mot kvinnor och barn måste ansvaret för sexslavhandel och prostitution inte läggas på offren, utan på de som tar sig rätten att köpa och handla med kvinnors kroppar. Påtvingad prostitution kan tolkas som att det finns en motsats, alltså någon form av så kallad frivillig prostitution. Men det finns ingen frivillig prostitution; kvinnor väljer inte prostitution – de tvingas av olika skäl. Det kan vara genom att bli offer för organiserad brottslighet, men fattigdom och arbetslöshet är andra orsaker. Men framför allt finns det klara samband mellan prostitution och att kvinnan tidigare varit utsatt för fysiska, psykiska och sexuella övergrepp.
Sambanden mellan legaliseringen av prostitution och den ökande sexslavhandeln måste belysas. Vad betyder det till exempel för ökningen av antalet offer för sexslavhandeln i samband med fotbolls-VM att prostitutionen är laglig i Tyskland? Lagstiftning som tillåter prostitution måste utvärderas och jämföras med till exempel den svenska lagstiftningen som kriminaliserar kunden. Den svenska lagstiftningen har visat att man minskar efterfrågan och därmed även antalet offer för trafficking och prostitution. Ansvaret läggs på rätt plats, det läggs hos kunden. Det är de som måste ta ansvar för sin sexualitet utan att köpa kvinnors kroppar.
Accepterar vi att män tar sig rätten att köpa kvinnors kroppar följer också att vi tvingas acceptera att omkring fyra miljoner kvinnor och barn transporteras runt i, och mellan, länder för att utnyttjas sexuellt.
Att fördöma sexuell exploatering och prostitution betyder inte att man skuldbelägger kvinnor i prostitutionen. Tvärtom! Vi vill ge alla kvinnor deras rätt till sin sexualitet utan förtryck och på jämställda villkor. Kvinnor är ingen handelsvara. Kvinnor är inte till salu.
(Spridda applåder)
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! De frågor som Anna Záborská och de andra talarna har ställt kräver ett detaljerat svar från min sida: det är på sin plats att jag ger en del konkreta svar. Sexton olika punkter har tagits upp i de olika frågorna, och vissa mycket precisa krav har ställts, och jag kommer att försöka svara på dem.
Mer i allmänhet finner jag det ofattbart att man kan utnyttja ett idrottsevenemang, som i princip borde vara en möjlighet att främja positiva värderingar, för att tolerera eller uppmuntra tvångsprostitution. I detta avseende har jag hört en mycket sorglig anspelning, nämligen att fotboll och sex går hand i hand, som om tvångsprostitution vore den oundvikliga konsekvensen av stora idrottsevenemang. Det är snarare motsatsen till idrottens mest sunda värderingar.
Därför verkar det nödvändigt att börja med lagstiftning, och just med den relevanta europeiska lagstiftning som antagits i detta sammanhang, som möjliggör åtal mot dem som hjälper till att tvinga människor – huvudsakligen kvinnor och barn, men även män, måste tilläggas – till prostitution.
Som ni vet finns det ett europeiskt rambeslut, och när det gäller Tyskland finns det för närvarande en nationell lag som trädde i kraft 2005 – den är, med andra ord, en fullt tillämplig lag. Vi kommer även att utarbeta en rapport till rådet och till parlamentet före sista april om tillämpningen av rambeslutet om människohandel och om de straffrättsliga åtgärderna för att se till att alla medlemsstater har antagit nationella lagar som införlivar detta rambeslut innan fotbolls-VM börjar.
Bland de viktigaste bestämmelserna finns en som kräver att medlemsstaterna åtalar de ansvariga i deras ursprungsländer och inte i det land där de begick brottet. Rambeslutet föreskriver detta i syfte att se till att rättegångar faktiskt hålls och att straffrättsliga sanktioner utfärdas.
Efter att rapporten har presenterats, från och med nu fram till slutet av april, kommer rådet – och även parlamentet om man anser det tjänligt – att noggrant kunna ta itu med frågan om de senaste åtgärderna som skulle kunna antas på EU-nivå, eller snarare på EU-lagstiftningsnivå. Jag anser att vi i samband med dessa åtgärder bör överväga – även om vi inte ger ett definitivt svar nu – om vi bör straffa dem som, i egenskap av kunder, utnyttjar människors tjänster när de vet att dessa människor har varit offer för tvång och till och med i vissa fall för en riktig smugglarverksamhet som har gjort dem till slavar.
Det är uppenbart att man tar itu med frågan om prostitutionens lagenlighet på väldigt olika sätt i medlemsstaterna. Trots det anser jag att om kunden är medveten om att den person han talar med är ett offer för människohandel eller tvång måste han tänka till två gånger, inklusive ur perspektivet att det kan få straffrättsliga påföljder.
Den roll som Europol och Eurojust har inom detta område måste utvecklas tydligt. Bland de prioriterade frågor som jag tog upp när jag mötte Eurojusts ordförande och Europols direktör var just att stärka Europols och Eurojusts förmåga när det gäller tillämpningen av handlingsplanen mot människohandel som vi presenterade, som parlamentet kommer ihåg, i slutet av förra året. Europol kan spela en mycket viktig roll i samordningen av EU-åtgärder för att bekämpa denna typ av fruktansvärda brott. Vi har redan på ett framgångsrikt sätt bekämpat pedofili, och vi lyckades tack vare Europols insatser för att avslöja ett pedofilnätverk i 13 europeiska länder – detta är ett annat område som måste följas upp.
Sedan har vi den specifika frågan om fotbolls-VM i Tyskland: jag lovade parlamentet när denna fråga diskuterades för första gången att jag formellt skulle involvera Tysklands inrikesminister. Jag gjorde självklart det och minister Schäuble, som jag tog kontakt med, svarade mig för ett par dagar sedan och försäkrade mig formellt att gällande federal lag inte bara kommer att tillämpas strängt utan att den även kommer att åtföljas av förebyggande åtgärder på fältet i alla de tyska städer som arrangerar fotbollsmatcherna.
Jag kan därför med visshet säga att den tyska förbundsregeringen, och inrikesministern har gett sitt ord på det, inte bara försäkrar oss att den kommer att samarbeta fullt ut utan begär också att rådet för inrikesministrar som ska träffas i april granskar frågan i syfte att utveckla en operativ strategi. Det kommer att bli en icke lagstiftningsmässig strategi i detta fall men en verkligt operativ sådan när det gäller förebyggande åtgärder på fältet, med syftet att förhindra att idrottsevenemanget används i avsikt att förflytta ett mycket stort antal offer för denna fruktansvärda människohandel.
Här vill jag ta upp två saker gällande de praktiska åtgärder som jag, i egenskap av företrädare för kommissionen, avser att presentera på inrikesministrarnas aprilmöte. När det gäller frågan om visum vill jag först och främst mycket tydligt klargöra speciellt för Lissy Gröner – men även för dem som skrev brev till mig efter seminariet den 8 mars – att jag aldrig avsett, velat eller planerat att införa visum för kvinnor. Visum införs inte för kategorier av personer; visum styrs av land och av nationalitet. Jag hade meddelat planen att utvärdera om vissa tredjeländer, som verkligen ligger i farozonen, för närvarande inte är underkastade visumkravet och om det således vore tillrådligt att tillfälligt utvidga visumkravet till att gälla ett land som är källan till en trolig människohandelsverksamhet: detta inkluderade självklart inte kvinnor. Jag ber om ursäkt om jag misstolkades på seminariet den 8 mars.
Jag har studerat denna fråga och jag kan också ge er svaret: enligt polisens uppgifter är alla smugglade personer som kommer från länder utanför EU underkastade visumkravet. Det kommer därför inte att bli nödvändigt att ändra nuvarande visumsystem, helt enkelt på grund av att alla tredjeländer som enligt statistiken är i farozonen redan omfattas av visumkravet. Det var hur som helst aldrig fråga om att införa visumkrav för kvinnor, utan bara att vidta åtgärder för ökade kontroller av vissa länder. Det är inget problem, men det är självklart – och jag kommer att lämna ett förslag till rådet i linje med detta – att konsulaten måste göra fler kontroller när det gäller att ta reda på besöksgruppers verkliga syften med resan, eftersom det är tydligt att de som smugglar kvinnor i sexuella syften uppger, eller tvingar kvinnorna att uppge, falska skäl.
Därför åligger det gränsvakterna och konsulaten att göra kontrollerna – vilket kräver samarbete mellan alla EU-länder – och det måste bli utökade kontroller för att ta reda på sanningshalten i de syften som uppgetts. Som ni vet uppger människor ofta att de besöker ett land enbart av turistskäl, vilket är en lögn. Noggranna kontroller är nödvändiga.
Dessutom är det uppenbart att, som vissa av er har föreslagit, praktiska åtgärder för stöd till offren är ytterst viktiga. Jag stöder personligen idén att inrätta reserverade telefonlinjer, det vill säga telefonlinjer som med hjälp av en simultantolkningstjänst kan erbjuda omedelbar hjälp på så många främmande språk som möjligt.
Detta gäller förstås både när fotbolls-VM utspelas och period därefter: denna typ av åtgärder kan inte upphöra i juli 2006. Dessa åtgärder, som ger ett omedelbart och operativt stöd, kan verkligen sägas ingå i EU:s handlingsplan, tack vare de projekt och den finansiering som EU kan tilldela denna typ av praktiska förslag.
En annan åtgärd som jag anser nödvändig är en jämförande studie av alla medlemsstaters prostitutionslagstiftning och kopplingen mellan prostitution – där det är lagligt – och människohandel i sexuellt syfte. Det finns helt klart en koppling mellan den ökade efterfrågan och, låt oss säga, människosmugglarnas drivfjäder att utöva denna skamliga verksamhet. Det finns en studie som främjas av parlamentet som är just en studie av gränsöverskridande brottslighet. På grundval av denna studie tänker jag föreslå att en jämförande studie genomförs för att få en tydligare inblick i vad kopplingen mellan den ökade efterfrågan och den ökade människohandeln består av.
Det kommer naturligtvis, fortfarande inom ramen för Daphne-programmen, att vara möjligt för EU att samfinansiera initiativ i denna fråga i syfte att informera allmänheten om behovet att minska efterfrågan på prostitution. Att minska efterfrågan på prostitution begränsar eller hjälper till att begränsa människohandel i sexuellt syfte.
Ett annat förslag som kan göras avser närmare kontakt med lokala regeringar, regionala regeringar och stadsfullmäktige. Det är uppenbart att denna typ av fenomen existerar i hela EU och, som ni vet, finns det faktiskt ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet. Vi får se om detta europeiska nätverk eller andra system kan förmå lokala regeringar att bli mer involverade i, å ena sidan, förebyggande aktiviteter och, å andra sidan, att hjälpa människohandelns offer.
När det gäller stöd till offren finns också tillämpningen av de bestämmelser som precis nämndes. De placerar kvinnliga offer och dem som i allmänhet är offer för människohandel eller för tvångsprostitution i en särskild kategori. I den ovannämnda europeiska lagstiftningen är det i synnerhet 2004 års europeiska direktiv som garanterar beviljandet av uppehållstillstånd, som någon nyss krävde, och ni är medvetna om att medlemsstaterna kan genomföra det europeiska direktivet fram till den 6 augusti 2006: lyckligtvis har vissa medlemsstater redan gjort det och för att ge lite uppmuntran till de medlemsstater som inte har gjort det till våren, med andra ord mycket tidigare än augusti, kommer jag att sammankalla till ett tekniskt möte med företrädarna för alla medlemsstater för att ta reda på vilka problem som till dags dato har förhindrat införlivandet av detta direktiv i den nationella lagstiftningen och för att formellt kräva, innan tidsfristen går ut, att alla medlemsstater, till augusti, garanterar offren för sexuellt utnyttjande och människohandel den förmånliga behandling som den europeiska lagstiftningen föreskriver.
Andra viktiga frågor kvarstår, såsom behovet av verkliga statistiska uppgifter om företeelsen. Som jag redan nämnt avser vi att inleda en debatt, följd av ett lämpligt offentliggörande, om ett par veckor och vi kommer att presentera ett europeiskt meddelande med en typologi över EU:s brottsstatistik, med särskild hänvisning till denna typ av brottslighet, så att vi åtminstone kan vara säkra på att vi har pålitlig statistik om företeelsen, dess offer, de klagomål som framförts och straffpåföljderna.
Detta är självklart inte ett initiativ som enbart gäller VM i Tyskland; det är ett nödvändigt initiativ på medellång sikt. Fru talman! Jag ska just avsluta och jag ber om ursäkt för att mitt tal var långt men det var 16 olika punkter och jag skulle inte vara nöjd om en av talarna senare sa att jag inte hade svarat på frågorna.
Vi kommer att främja ett program för att informera om företeelsen på EU-nivå. Jag stöder personligen idén om en europeisk dag mot människohandel och tvångsprostitution, och om ett par veckor tänker jag anordna ett tekniskt seminarium – som naturligtvis kommer att vara öppet för alla – för att utbyta bästa praxis i syfte att förhindra denna företeelse. Tack.
Talmannen. – Tack, herr kommissionsledamot! Ert uppenbara engagemang gjorde det omöjligt för mig att avbryta er när er talartid på tio minuter tog slut. Det hade gjort mig ont att avbryta er. Men vår tid håller på att ta slut, och vi måste snabbt gå vidare.
Nicole Fontaine, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Det har tagit den civiliserade världen tusentals år att utrota slavhandel, omänskliga arbetsförhållanden och kvinnlig underkastelse, för att inte tala om dödsstraff, även om denna kamp fortfarande inte är över.
Under det århundrade som precis har tagit sin början måste denna nya typ av slaveri, som tvångsprostitution innebär och som varje år kräver tusentals offer bland kvinnor och barn, bannlysas. Detta är budskapet i de muntliga frågor som i dag har lagts fram av vårt utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Europaparlamentet – och det gläder mig att påpeka det – ses faktiskt i hela EU och i omvärlden som en outtröttlig försvarare av de universella värderingarna för mänsklig värdighet. Genom att på ett överväldigande sätt rösta för Christa Prets betänkande den 16 januari har vi redan sänt en mycket kraftfull signal som ni, herr Frattini, inte var avogt inställd till, vilket bekräftades – om en bekräftelse behövs – av era kommentarer för en stund sedan.
Vår muntliga fråga i dag är en fortsättning på vår omröstning i januari och vårt agerande den 8 mars och den framhäver än en gång vår indignation. Vi är djupt chockerade över att förberedelser görs för kommande fotbolls-VM utan att uppmärksamma varken konstruktionen eller den kommersiella marknadsföringen av en plats som vissa till och med vågar skryta med kommer att bli den största bordellen i världen. Som ni faktiskt sa, herr Frattini, är det oacceptabelt att internationella idrottstävlingar på detta vis skulle ha blivit marknader för påtvingad och organiserad prostitution.
Herr Frattini! Hur starka våra protester än må vara räcker de inte, och ni har förstått det. Vi är tacksamma för att ni har svarat på största delen av de frågor som vi ställde till er. Eftersom VM utspelas i Tyskland mycket snart är detta en brådskande fråga. Alla de initiativ som ni precis har nämnt är utmärkta men jag vill rikta er uppmärksamhet på att de måste vara på plats i god tid. Därför behöver vi en noggrann övervakning. Europaparlamentet kommer å sin sida att göra allt i sin makt för att hjälpa till med att uppnå detta.
Christa Prets, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, kommissionsledamot! Det gläder mig att många av de förslag som vi införlivade i mitt betänkande har antagits. Det är viktigt att allmänheten får kännedom om denna debatt. Om detta ska kunna ske kommer siffror och statistik att vara avgörande och man måste komma fram till dem genom att använda gemensamma regler, inte bara inom EU utan även i tredjeländer, eftersom vi vet att vi kommer att få besökare därifrån. Då ska även dessa inkluderas.
Hur mycket jag än välkomnar kommissionsledamotens avsikt att genomföra en studie av prostitutionens följder på människohandeln bör denna inte bara ta med laglig prostitution i beräkningen utan även de olagliga varianterna. Man måste också ställa frågor om situationen i de länder där prostitution är bannlyst. Och när det gäller rörligheten för de prostituerades kunder? Alla studier måste även ta hänsyn till detta.
Ni har redan förklarat vad er avsikt är när ni tänker införa visumkrav vid VM. Jag förmodar – och hoppas – att ni vill stärka kontrollerna för beviljande av visum snarare än att införa tillfälliga visum, för då skulle frågan om när man ska börja och när visumen ska upphöra att gälla uppstå. Anledningen till varför vi ser VM som en möjlighet är att allmänhetens intresse då möjliggör för oss att informera dessa personer om hur detta problem passar in i sammanhanget. Tvångsprostitution pågår dock även på kongresser, branschmässor och till och med här i Strasbourg när kammaren sammanträder. Det är detta som gör införandet av tillfälliga visumkrav så problematiskt.
Jag ber er att bestämma vilka era prioriteringar kommer att vara på rådsmötet i april i Bryssel. Österrike måste förbereda sig för att handskas med detta om man ska stå värd för EM 2008. Därför är goda förslag ytterst viktiga – vi kan alla behöva dem.
Även om ni underströk vikten av Europol betyder det i klarspråk att Europol inte bara ska ges mer personal utan även mer befogenheter, annars kommer det hela inte att vara genomförbart. Det finns mycket mer att säga om detta ämne men kanske andra ledamöter kommer att göra det.
Maria Carlshamre, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi står vid skiljevägen i kampen mot människohandel. I förra veckan, den 8 mars, meddelade kommissionsledamot Franco Frattini – och han upprepade det nu – att det i år kommer att inledas en omfattande undersökning av hur lagar om prostitution påverkar situationen i fråga om människohandel i de olika medlemsstaterna. Detta är verkligen goda nyheter.
I september i fjol presenterade utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män en liknande, mindre undersökning av frågan. Den var den första i sitt slag. Denna undersökning gav oss starka belägg för att en kriminalisering av efterfrågan på sexuella tjänster får mycket stor effekt och att den leder till en påtaglig minskning av antalet flickor och unga kvinnor som utsätts för människohandel. En legalisering har däremot motsatt effekt. Den leder till ett ökat antal offer för människohandel.
Siffrorna visar också tydligt att en legalisering inte bara leder till en ökning av den lagliga delen av verksamheten utan också till en ökning av den olagliga prostitutionen. Genom den undersökning som kommissionen kommer att genomföra kommer vi att få ett bättre faktaunderlag för åtgärder mot människohandel, särskilt genom en kriminalisering av efterfrågan. Detta är inte längre bara en fråga om olika åsikter. Det är en fråga om fakta. Jag välkomnar verkligen kommissionsledamot Franco Frattinis arbete med frågan. Vill vi verkligen bekämpa människohandeln? Det finns ett sätt. Har vi det mod som krävs?
Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Fru talman! Jag tycker personligen inte om uttrycket ”tvångsprostitution”, eftersom all prostitution mer eller mindre innebär ett tvång, men vår grupp stöder naturligtvis den framlagda resolutionen. Människohandel är slavhandel. Det är diskriminerande och skamligt, och ett avskyvärt brott. Det är ytterst viktigt att vi gör mer för att hjälpa denna extremt svaga och sårbara grupp av smugglade barn och kvinnor.
För egen del välkomnar jag även att en ordentlig debatt om prostitution i allmänhet äger rum. Det är viktigt att vi gör oss av med myten om den lyckliga prostituerade. De flesta prostituerade lever eländiga liv och är utsatta för risker som till exempel överfall, våldtäkt och sexuellt överförbara sjukdomar. Inte inom något annat område i vårt samhälle accepteras att människors arbetsliv kan vålla dem en sådan enorm skada. Vem bland dem som är närvarande i kammaren skulle bli glad om hans eller hennes dotter prostituerade sig? Detta är en debatt som vi måste se till att få i gång.
Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! VM i Tyskland innebär ett tillfälle att ta itu med frågan om exploatering av människor.
Jag anser att vi måste stödja de initiativ som kommissionen har lagt fram i fråga om kvinnors rättigheter. Jag stöder idén att lansera en informations- och utbildningskampanj avsedd att bekämpa sexuellt utnyttjande.
Åtgärder måste vidtas på EU-nivå, inklusive genom användandet av internationella instrument såsom Europarådets konvention, men det är lika viktigt att göra en tydlig skillnad mellan tvångsprostitution och dem som frivilligt väljer att arbeta som prostituerade. Det finns organisationer för kvinnliga och manliga prostituerade; en av dessa organisationer kom hit till parlamentet för att kräva ett erkännande av deras yrke, med införandet av en stadga om rättigheter och en principdeklaration som en första början.
Det borde, politiskt sett, finnas ett behov av att fastställa om en kvinna som inte tvingas prostituera sig bör eller inte bör få göra det. Att erkänna frivillig prostitution och de lagar som styr ett yrke betyder att man måste erkänna en rad rättigheter och skyldigheter; bland annat – för att nämna några – att leva fritt och i trygghet, att utföra sitt arbete utan slaveri och äktenskap, eftersom detta inte tillåts i vissa länder.
(Talmannen avbröt talaren.)
Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Dagens debatt om människohandel och tvångsprostitution i samband med internationella idrottsevenemang skildrar den tragiska situation som tusentals exploaterade kvinnor inom sexindustrin befinner sig i. Den skildrar också det absurda i en liberal tolkning av frihet, enligt vilken man är fri att göra vad helst man önskar. Denna typ av handlingsfrihet leder direkt till dödande, sjukdomsspridning, narkotikamissbruk, prostitution, pornografi och annat elände.
Äkta frihet är begriplig när den står i sanningens och kärlekens tjänst. Detta betyder att våld, manipulering och bedrägeri måste ses som något destruktivt och oacceptabelt och att prostitution måste ses som exploatering av individen. Användandet av det så kallade röda kortet för att bekämpa tvångsprostitution och att ta itu med denna moderna form av slaveri verkar vara en ganska ineffektiv och osammanhängande strategi när det gäller liberal propaganda. Vi behöver rättsliga restriktioner.
Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Fru talman! Jag var i Belgien 1999 och blev vittne till den behandling som gavs en polsk kvinna som hade blivit våldtagen av en alban. Denna kvinna beordrades att lämna landet efter att hon hade lämnat in ett klagomål hos polisen. Våldtäktsmannens öde är okänt. Han kan mycket väl ha kommit undan ostraffad eftersom han var en dålig kandidat för politisk asyl. Men det stackars våldtäktsoffret fick ingen kompensation eller psykologiskt stöd, trots att man hade kunnat erbjuda henne det. Det var omöjligt att hjälpa offret, eftersom hon fick tre dagar på sig att lämna landet.
Följaktligen är det viktigt att ge offren för våld, våldtäkt och tvångsprostitution en särskild ställning som beviljar dem tillfälligt uppehållstillstånd i det berörda landet och visst ekonomiskt stöd.
Edit Bauer (PPE-DE). – (SK) Fru talman, herr kommissionsledamot! Människohandel är helt klart en fundamental kränkning av de mänskliga rättigheterna och en av de mest bedrövliga företeelserna i dagens värld. Denna moderna form av slaveri som vi bevittnar bör inte existera i något civiliserat samhälle. Människohandeln sker i stor skala och utkräver sin tribut av hundratusentals offer i Europa. Man uppskattar att antalet sexuellt utnyttjade kvinnor och flickor uppgår till 85 procent av alla offer.
I detta sammanhang vill jag ta upp två frågor. Europeiska konventionen mot människohandel tjänar som rättsligt instrument men Europarådets webbplats visar uppgifter som tyder på att tretton EU-medlemsstater inte har undertecknat konventionen och ingen av länderna har ratificerat den ännu. Inte ens Europeiska gemenskapen har undertecknat detta dokument. Hur ska Franco Frattini, den ansvarige kommissionsledamoten, ta itu med denna fråga? För det andra vill jag ifrågasätta hur vi effektivt kan bekämpa människohandeln om efterfrågan i huvudsak passerar obemärkt, förutom i vissa fall, och om man fortsätter att tolerera dessa tjänster. Enligt vissa analyser spenderar européerna miljarder euro på sådana tjänster och detta leder till att efterfrågan blir drivkraften i denna framgångsrika affärsverksamhet.
Jag ser fram emot strategin och det utlovade meddelandet om handlingsplaner för att bekämpa människohandel som, enligt min åsikt, kommer att ge oss en lämplig ram för att fortsätta vår diskussion om dessa svåra frågor och för att uttrycka våra åsikter.
Martine Roure (PSE). – (FR) Fru talman! I många länder utnyttjas och tvingas tusentals kvinnor till prostitution och de som utsätts för denna tvångsprostitution är mestadels unga och sårbara.
De svagaste kontrolleras av hallickar som håller uppsikt över dem och straffar dem fysiskt, ekonomiskt och mentalt; de hotas ofta till döden. Man kan därför undra varför dessa kvinnor inte anger sina hallickar. Ibland är de bundna av kärlek, men allra oftast av rädsla. Dessa hjälplösa kvinnor accepterar således denna mardröm, eftersom de inte har något val längre.
För vissa finns det ett skede i prostitutionen som nästan är behagligt. Vi ser nu dock alltmer – men kan inte riktigt ta in det – denna nya typ av slaveri som rör sig fram och tillbaka på våra gator. Om flickan inte arbetar tillräckligt får hon utstå en stor mängd misshandel. Hallicken utövar konstanta påtryckningar på henne för att uppmuntra henne till att arbeta. Under de omständigheter där prostitution är laglig försvarar hallicken flickan, sätter henne i kontakt med dem som driver bordeller och tvingar henne att underkasta sig de krav som gäller i den miljö han tillhör. För att uppnå sina mål använder han förförelse, hot och våld. Offret tvingas lämna över sina förtjänster antingen direkt eller via en tredje part.
Eftersom dessa unga flickor är utsatta för våld måste de betala stora skulder för att täcka sina resekostnader och identitetshandlingar. När de stannar olagligt i ett land, oftast berövade sina pengar, har de inte längre något hopp om att deras situation ska förbättras. När de står emot påtryckningarna från människosmugglarna hotas de, deras barn och deras familjer. Det finns ingen utväg ur denna situation, och den miljö de arbetar i gör ofta att de börjar missbruka narkotika.
Ingen kan två sina händer från något så tragiskt som detta. Vi har en skyldighet: att bekämpa denna avskyvärda verksamhet, såsom andra har bekämpat slaveri, rasism och godtyckligt fängslande. Denna debatt gäller oss alla, i alla Europas länder.
Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Det är mycket viktigt att frågan om hur man ska bekämpa människohandel, och kvinnohandel, debatteras innan fotbolls-VM sparkas i gång i Tyskland. Vi talar här i termer av tusentals extra prostituerade, varav de flesta kommer att arbeta mot sin vilja och som ett resultat av tvång. Mina många års erfarenhet av frivilligorganisationer som arbetar med barnprostitution vid gränserna mellan Tjeckien, Tyskland och Österrike gör att jag anser att man endast kan ta itu med dessa brott genom att förbättra lagarna, genom att öka de olika institutionernas och myndigheternas befogenheter och genom gränsöverskridande samarbete med Central- och Östeuropa. På längre sikt kommer det dock att bli nödvändigt att bekämpa fattigdom och dra i gång informationskampanjer för att sätta tvångsprostitutionen ur spel för alltid. Att inrätta en dag mot människohandel kommer att göra människor mer medvetna om detta problem.
Johannes Blokland (IND/DEM). – (NL) Fru talman! De frågor som har lagts fram är lovvärda för det sätt på vilket de tar upp problemen med människohandel och prostitution. Jag godkänner särskilt – och helhjärtat – kravet på en granskning av förhållandet mellan dessa problem och dem som har att göra med situationen runt fotbolls-VM. Jag anser att Franco Frattinis svar var utmärkt. Det gläder mig att kommissionen är redo att genomföra en jämförande studie av det sätt på vilket medlemsstaterna behandlar prostitution i rättsliga och praktiska termer och av de följder som denna politik får.
Jag vill be kommissionsledamot Franco Frattini att även beakta i vilken utsträckning prostitutionen är öppen för insyn och möjlig att kontrollera, omfattningen av tvångsprostitution, möjligheterna för prostituerade att lämna yrket och efterfrågan på prostitution. Jag är intresserad av att få veta något om hur prostitutionens negativa effekter kan kontrolleras på det mest effektiva sättet. Jag vill avsluta med att säga att tonen i denna debatt gläder mig.
Christa Klaß (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! En vän till min 20-åriga dotter talade nyligen om för mig, skrattandes av glädje, att hon hade fått jobb som värdinna på VM. När jag frågade henne hur detta hade gått till sa hon – en sportig tjej – att hon hade fått jobbet genom att ansöka hos det tyska idrottsförbundet.
I detta fall är jag säker på att det är ett anständigt jobberbjudande, men tänk er att ni lever i fattigdom och er dotter meddelar att hon i sommar har möjligheten att resa till Tyskland där ett kanonjobb väntar henne. Som mamma och pappa blir ni naturligtvis glada för varje möjlighet ert barn får, men vem tänker egentligen på de risker som är inblandade eller undersöker om erbjudandet är äkta? Detta är bara ett av de många möjliga sätt som detta kan ske på.
Vi måste börja med att tillhandahålla information där människor befinner sig – kommissionen har hänvisat till de många undersökningar som har genomförts – men vi måste informera människor, både föräldrar och barn, om de faror som finns i varje sådant tvivelaktigt erbjudande. Vi vet att det sker en spektakulär ökning av efterfrågan på sexuella tjänster under större evenemang som detta och naturligtvis inom verkningsområdet för brottsliga aktiviteter, såsom människohandel och tvångsprostitution.
Endast ett mycket litet antal kvinnor och barn arbetar utanför bordeller eller utan hallickar. Tusentals förs hit från Central- och Östeuropa, Afrika, Asien och Latinamerika. De lockas av falska uppgifter och pressas av de fattiga hemförhållandena och behovet att livnära sina familjer. De kommer hit och blir nedbrutna och utnyttjade på grymmaste sätt, så att de slutligen förlorar sin värdighet och självrespekt.
Förutom att tillhandahålla information på fältet finns det saker vi måste göra i det land där evenemangen äger rum, såsom PR-arbete och en flerspråkig jourtelefonlinje som är öppen dygnet runt – alla dessa saker är under utredning och därför stöder vi dessa åtgärder. Särskilt nu när VM ska spelas måste vi visa rött kort. Låt oss tala om hur vi ska göra detta.
Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Fru talman! Smuggling och förflyttning av kvinnor är ett globalt problem som blir ännu mer akut när idrottsevenemang arrangeras. När det gäller detta problem kan man självklart inte göra någon skillnad mellan påtvingad och ”frivillig” prostitution för båda typerna har samma upphov: de orsakas av svår fattigdom och social utslagning, företeelser som leder kvinnor till exploateringens yttersta gränser. Men även ur rättslig synvinkel, hur kan man när offret ställs inför rätta skilja mellan tvångsprostitution och prostitution, och hur kan man besluta om sanktioner för den person som står bakom?
Det är mycket viktigt att tydliggöra att vi alla måste se idrottsevenemang som riktlinjer för värderingar och kulturer. Allt som smutsar ner denna typ av kulturella sammankomster måste utplånas. Jag anser att de förslag ni just nämnde, herr Frattini, och Christa Prets förslag fastställer en viktig ram på europeisk och internationell nivå.
Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Franco Frattini för den uppmärksamhet han har gett frågan om människohandel. Detta är ett av de mest skrämmande uttrycken för internationell brottslighet. Det är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och mot immigrations- och arbetsrättslagarna och har en ytterst skadlig verkan på den nationella och internationella säkerheten.
Denna typ av brott har ökat på ett alarmerande sätt och enligt FN:s uppgifter har det blivit den tredje mest lönsamma verksamheten inom den organiserade brottsligheten. Detta är en gränsöverskridande företeelse som är ett stort problem för väldigt många länder, vare sig de är ursprungs-, transit- eller destinationsländer.
Det som behövs är därför en gränsöverskridande samordnad strategi som innefattar ökade insatser både på rättslig och på operativ nivå. På rättslig nivå var antagandet av 2002 års rambeslut, där man gjorde en uppskattning av medlemsstaternas brottsföreskrifter och tillämpliga straff samt möjliggjorde för domare från en medlemsstat att utfärda en europeisk arresteringsorder för brottslingar inblandade i människohandel, ett viktigt steg.
Detta rambeslut skulle ha genomförts till augusti 2004. Vi väntar fortfarande på en rapport där man utvärderar de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit och om alla medlemsstater har genomfört det eller inte.
På den operativa sidan anser jag att de främsta prioriteringarna är att stärka Europol, som i nuläget är underutnyttjat, att snabba och omfattande stödåtgärder införs för offren, genom vilka de kan erbjudas omedelbart stöd, samt att utbytet av information och statistiska uppgifter förbättras, vilket ni hänvisade till tidigare, herr kommissionsledamot.
Edite Estrela (PSE). – (PT) Fru talman, herr Frattini, mina damer och herrar! Människohandel är en plåga som måste bekämpas på alla de sätt som står till vårt förfogande. Varje år fångas mer än 700 000 kvinnor och barn upp av människosmugglarnas nätverk. Bara i Europa faller 100 000 kvinnor offer för människohandel varje år och utsätts för handlingar som inkräktar på deras fysiska integritet och mentala hälsa.
Kvinno- och barnhandel är den snabbast ökande typen av brottslighet och man vet att problemet förvärras under större idrottsevenemang. Kvinnohandel är kopplat till olaglig invandring. Tusentals fattiga kvinnor lockas av löftet om ett anständigt och välbetalt arbete, bara för att sedan tvingas till prostitution.
Mot bakgrund av det som redan har sagts ger fotbolls-VM kommissionen ett tillfälle att sätta ett värdefullt prejudikat när det gäller att bekämpa smuggling och sexuellt utnyttjande av kvinnor, med hjälp av program som syftar till social integration och rehabilitering av kvinnor tillsammans med rättsligt, medicinskt, psykologiskt och språkligt stöd.
Manolis Mavrommatis (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Exploateringen av kvinnor och barn genom tvångsprostitution vid större idrottsevenemang är en av vår tids plågor. Vid en tidpunkt då jämställdhet, tankefrihet och mänskliga rättigheter är fokus för vårt intresse och våra tankar anser jag att de öppna gränserna i det fria och demokratiska EU, som erbjuder möjligheter och ger en fristad åt organiserad brottslighet i form av tvångsprostitution av kvinnor och barn, är en förolämpning.
Antalet vid VM i Tyskland verkar helt osannolikt. Det är omöjligt att föreställa sig de fyrtio, femtio eller hundra tusen kvinnor och barn från hela världen som kommer att strömma in i det europeiska landet i en gemensam aktion, kvinnor och barn som på grund av fattigdom och världsopinionens oförmåga att ta itu med problemet kommer att offras som prostituerade på den kommersiella könshandelns altare.
Herr kommissionsledamot! Att ge råd eller anta nationella lagar räcker inte för att bekämpa denna företeelse. Det räcker inte för att förhindra allvarliga sjukdomar, som till följd av könshandeln hotar hälsan, genom att förlita sig på gratisutdelningen av tusentals eller miljontals kondomer, som vi har sett under större idrottsevenemang. Det är vår skyldighet att inte i tysthet legalisera förödmjukelsen av kvinnor och barn som, med samhället, slängs i de kommersiella intressenas käftar genom kränkande prostitution.
Herr kommissionsledamot! Jag vill avsluta med att nämna att ni föreslog den 25 mars som en internationell dag mot människohandel under ert besök i Aten nyligen. Jag vill be er att senarelägga detta med en dag eftersom den 25 mars är en nationell helgdag i Grekland och ett av de största firandena i vår historia. Vi respekterar kvinnor men vi respekterar också nationella helgdagar. Tack på förhand.
ORDFÖRANDESKAP: ONYSZKIEWICZ Vice talman
Talmannen. – I enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen har jag mottagit ett förslag till resolution(1).
Debatten är avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 11.30.
Skriftligt meddelande (Artikel 142)
Godfrey Bloom (IND/DEM). – (EN) Människohandeln, eller slaveriet som vi brukade säga, avskaffades av det brittiska imperiet med stöd av den brittiska flottan, men den är en tragisk verklighet i det nya Bryssel-imperiet. Denna avskyvärda handel gynnas på ett aningslöst sätt av en politisk dagordning som styrs av manshatande lesbiska kvinnor utan kunskaper eller insikter om den verkliga världen. Om ni tvivlar på detta kan ni klicka er fram till deras hemsida och bilda er en egen uppfattning.