Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 mars 2006 - Strasbourg

12. Röstförklaringar

Betänkande (A6-0050/2006) av Kauppi

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av min kollega, Piia-Noora Kauppi, om förslaget till ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv när det gäller aktiebolags kapital.

Samtidigt som aktieägares och fordringsägares rättigheter skyddades blev det brådskande att förenkla sätten att bevara och ändra aktiebolags kapital med tanke på det stora antalet olika situationer som ekonomiska aktörer ställdes inför. För att gå vidare med de tankebanor som stöder dessa utvecklingar i lagstiftningen anser jag att det finns ett behov av att driva en bredare politisk debatt. Syftet med denna debatt ska, särskilt när det gäller fysiska eller juridiska personer utan hemvist i Europeiska unionen, vara att reglera tillgången – både direkt och indirekt – till kapitalet i bolag som driver verksamhet på EU:s inre marknad.

Betänkande: Gröner, Sartori (A6-0043/2006)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Låt mig för tydlighetens skull säga att jag har röstat emot Grönerbetänkandet, inte för att jag är emot jämställdhet mellan könen, långt därifrån, utan för att betänkandet och jämställdhetsinstitutet som det hänvisar till är typiska för den kvävande, politiska korrekthet som gradvis stärker sitt grepp om Europa.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna, ett politiskt korrekt vänsterinriktat policydokument som förstärks av en lika politiskt korrekt byrå för grundläggande rättigheter tillsammans med jobbkvoter och andra åtgärder som föreslagits i den nu avsomnade men evigt hotande europeiska konstitutionen, inramas av samma ideologi.

Jag ber er att bortse från dessa frågor till förmån för vad som verkligen är viktigt, nämligen att kvinnor har rätt till samma anställning och lika lön för lika arbete. Vi är alla överens om det. Resten handlar snarare om politisk korrekthet.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag ville betona att jag är absolut övertygad om att vi behöver garantera mänskliga rättigheter för både män och kvinnor, men jag är inte säker på att denna specifika text garanterar dessa rättigheter eller subsidiariteten för medlemsstaterna i de frågor den handlar om.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom vi inser betydelsen av att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut. Vi vill också betona att detta institut inte bara ska syssla med studier, analyser och förberedelse av statistik, hur viktigt det än är.

Samarbete och dialog med icke-statliga organisationer och organ som är specialiserade på jämställdhetsområdet måste öka, på nationell nivå och EU-nivå, och med tredjeland. Åtgärder för att få ett slut på diskrimineringen måste också stödjas.

Det är också mycket viktigt att vi analyserar och övervakar jämställdhetsperspektivet inom alla politikområden och i EU:s budgetprocess, särskilt med tanke på hur relevant nationell gemenskapspolitik inverkar på män och kvinnor. Detta var något som vi föreslog men som tyvärr inte antogs.

Avslutningsvis hoppas vi att det kommer att finnas lämplig gemenskapsfinansiering och att sunt förnuft kommer att råda när det gäller att utse ledningen.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – I betänkandet föreslås att ett nytt europeiskt jämställdhetsinstitut ska inrättas.

Junilistans grundläggande inställning är att jämställdhetsfrågor har mycket hög prioritet. Likabehandling av kvinnor och män är ett oavvisligt krav som alla EU-länder måste uppfylla. Det betyder dock inte att EU skall sätta upp ännu en byråkrati för ändamålet. Sverige har kommit långt i sitt jämställdhetsarbete och Junilistan är övertygad om att detta arbete sköts bäst på nationell nivå. Ett jämställdhetsinstitut på Europanivå innebär ökad byråkrati och sämre effektivitet.

För att engagera medborgare av båda könen i kampen för jämställdhet måste denna drivas underifrån i medlemsländerna, inte uppifrån av anställda eurokrater. Behovet av jämförande statistik på området kan skötas av Eurostat.

Vi har därmed valt att rösta nej på betänkandet i dess helhet.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina kolleger i den brittiska konservativa gruppen är starka anhängare av lika möjligheter i samhället. Vi anser att både män och kvinnor ska ha rätt att spela sin roll fullt ut i vår nations liv och på andra platser och motsätter oss all diskriminering på grund av kön.

Vi har trots det röstat emot detta betänkande i dag eftersom vi inte stöder spridningen av nya EU-byråer och EU-institut som belastar skattebetalarna ytterligare och ökar byråkratin, utan någon bevisad fördel för de människor som de förväntas tjäna. Upprättandet av ett särskilt institut när det gäller denna fråga riskerar att isoleras genom att låta det stå öppet för enstaka frågor från påtryckningsgrupper, och därmed blir det lättare att ignorera och marginalisera. Frågan om jämställdhet borde behandlas inom ramen för det globala tillvägagångssättet för grundläggande rättigheter.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Kommissionen aviserade inrättandet av ett europeiskt jämställdhetsinstitut till och med innan parlamentet hade lämnat sitt betänkande i frågan. Förfarandemässigt är det fel sätt att gå tillväga. Vi röstar om det i dag, och parlamentets röst väger tungt i frågan.

Avsikten är att ett institut ska inrättas, med en budget på 54,5 miljoner euro, och med den specifika uppgiften att övervaka mäns och kvinnors lika möjligheter genom att åstadkomma statistik och rapporter. Kammaren har emellertid av praktiska och ekonomiska skäl och så sent som förra året rekommenderat att jämställdhetsinstitutet skulle vara en del av den europeiska byrån för mänskliga rättigheter. Fler åtgärder och mer resurser krävs för att ta upp jämställdhetsfrågor på ett effektivt sätt, men inga åtgärder har hittills vidtagits för dem. Av detta följer att den ursprungliga idén med att kombinera två byråer i en enda för mänskliga rättigheter förtjänar stöd.

Jag har därför lagt fram ändringsförslag 73. Att avvisa inrättandet av ett oberoende jämställdhetsinstitut ska inte på något sätt ses som ett uttryck för fientlighet mot politiken om kvinnofrågor. De pengar som finns tillgängliga för oss bör investeras i kvinnors utbildning. Det skulle vara det första steget i riktning mot jämställdhet. Den aktuella debatten om att minska byråkratin är ett annat skäl till att det inte verkar rimligt med ytterligare en byrå, och det är inte heller något som enkelt kan förklaras för allmänheten. Jag har därför inte röstat för betänkandet.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (DE) I över 40 år har jag kämpat för kvinnors rättigheter och för jämställdhet mellan könen.

Jag kan därför inte anklagas för att sakna sympati för frågan.

Jag undrar emellertid varför ett europeiskt jämställdhetsinstitut ska vara nödvändigt bara för att idén kläcktes för över tio år sedan. Mycket tid har förflutit sedan dess, och vi har nu andra prioriteringar för att använda våra begränsade tillgångar på ett effektivare sätt.

Jag kan tänka mig bättre sätt att spendera över 50 miljoner euro och därmed främja lika möjligheter för kvinnor och män än att inrätta ett institut vars funktion och makt skulle överlappa dem som redan finns i många organ på nationell nivå, EU-nivå och global nivå.

Synen av den här inköpslistan – vilket är vad dessa 85 ändringsförslag kan likställas med – gör att jag oroar mig över den slutliga kostnaden för det som kommer att bli en överdimensionerad lekplats för kvinnorörelsens förespråkare med förlegade idéer.

Jag stöder ändringsförslaget som erinrar oss om att kammaren redan har beslutat att ett sådant institut bör vara en del av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Det skulle i varje fall begränsa den skada det kan åstadkomma.

Med tanke på de många obegripliga sakerna i betänkandet och bristen på alla slags budgetplaner kan jag inte rösta för det i dag.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet och särskilt ansträngningen att upprätta ett oberoende organ som specifikt fokuserar på jämställdhetsfrågor. Jag instämmer med tanken om ett organ som enbart behandlar frågor avseende jämställdhet, eftersom det garanterar att målet med jämställdhet, som det står fastställt i fördraget, inte blir underlägset någon annan EU-politik mot diskriminering.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det faktum att uppfattningarna är praktiskt styrda och att enkelspårigt tänkande nästan har blivit etablerat har lett till att allvarliga, relevanta debatter om pressande frågor på nytt blivit till bekräftelser av tilltron till en viss politik. Det är uppenbarligen fallet när det gäller så kallad ”genuspolitik”.

Det är en sak att erkänna behovet av bättre balans i samhället, som kännetecknas av en fördelning av arbete mer för att upprätthålla den moderna världen och av större valfrihet, men politiken som ska genomföra dessa idéer påtvingas oss alltför ofta.

Det är som om vissa politikområden inte får innehålla någon avvikande uppfattning om metoder och mekanismer. Det är kärnan i min första invändning mot idén med ett europeiskt jämställdhetsinstitut. Det faktum att jag, som jag sa tidigare, stöder större balans när det gäller hur våra samhällen är organiserade innebär inte att jag förespråkar inrättandet av detta institut.

Att göra friheten byråkratisk verkar inte vara den rätta vägen framåt. Ändamålet helgar inte alltid medlen. Dessutom tycker jag inte att spridningen av ”byråer” och ”institut” verkar vara en lämplig modell för att organisera gemenskapsinstitutionerna.

  Reinhard Rack (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Vi ledamöter i Europaparlamentet som tillhör det österrikiska folkpartiet är för jämställdhet mellan könen och även för att politiken ska spela en aktiv roll inom detta område. Vi tror därför att om frågan hanteras av den planerade europeiska byrån för mänskliga rättigheter skulle det sända det rätta budskapet, och vi vill upprepa att vi instämmer i att frågor som rör jämställdhet mellan könen ses som en viktig uppgift för byrån, enligt Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2006 om Kinga Gál-betänkandet.

Vi vänder oss emellertid emot att ytterligare oberoende institutioner ska inrättas, vars slutliga resultat blir ny och kostsam byråkrati, och eftersom de ekonomiska frågorna har lämnats relativt olösta avvisar vi de planerade ospecificerade ekonomiska skyldigheterna till ett belopp av inte mindre än 52 miljoner euro.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – EU har för många myndigheter och byråer. Trots det röstar jag för att detta institut inrättas. Jämställdheten är en katastrof, inte minst symboliserad av 83 procent män i toppositioner, otidsenliga regler för föräldraledighet, total brist på genusutbildning och eländig lagstiftning. Det kan vara värt en del miljoner att försöka rätta till detta en aning med ett institut som skulle komplettera det redan existerande om diskriminering av minoriteter. Då kan det vara rimligt med ett institut om diskriminering av majoriteten, vilket kvinnorna är.

Betänkande: Papadimoulis (A6-0027/2006)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. – (EN) Det här är ett utomordentligt betänkande. Vi har blivit högst medvetna om allt vanligare och mer allvarliga naturkatastrofer i EU och hela världen. Om vi till exempel blickar tillbaka på de senaste 15 månaderna har vi bevittnat tsunamikatastrofen i Asien, den starka tropiska cyklonen i Louisiana och Mississippi, de förödande översvämningarna i Rumänien, Bulgarien, Schweiz, Österrike och Frankrike, den allvarliga torkan i Spanien och Portugal, och bränderna som har förstört närmare 180 000 hektar skog i Portugal. Det är tydligt att naturkatastrofer utgör ett globalt hot och rättfärdigar globalt gensvar.

Jag välkomnar därför förslaget till rådets förordning och Europaparlamentets betänkande, särskilt när det gäller en förebyggande strategi vid utformningen av EU:s reaktion på naturkatastrofer. Förebyggande är på alla sätt och vis lika avgörande som reaktion på naturkatastrofer, och jag välkomnar införandet av en förebyggande strategi i betänkandet.

Jag instämmer också i att den rättsliga grunden är tydligare i artikel 175.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och stöder betänkandet.

Jag instämmer i att EU:s civilskydd måste grundas på en ”bottom-up-strategi” och att huvudansvaret för civilskydd bör ligga hos medlemsstaterna.

  Johannes Blokland (IND/DEM), skriftlig. – (NL) Vi parlamentsledamöter som tillhör Kristna unionen – SGP kan inte instämma i rekommendationen till rådet om instrumentet för beredskap och snabbinsats vid större katastrofer. Vi stöder framför allt inte förändringarna i den rättsliga grunden, utvidgningen av instrumentets omfattning till att möjliggöra inrättande av förebyggande åtgärder eller budgetökningen.

Vi beklagar särskilt förändringen av den rättsliga grunden, särskilt sedan parlamentet beslutade att artikel 308 skulle vara den enda korrekta rättsliga grunden i tidigare likartade omröstningar. Att tänja definitionen i artikel 175 i fördraget så att det här instrumentet kan omfattas av den är inte rätt väg att gå, och kan endast tolkas som en majoritetsuppfattning i parlamentet för att utvidga dess inflytande till att omfatta ämnen som inte anses ligga inom dess område enligt fördraget.

De ekonomiska konsekvenserna av att utveckla hjälpgrupper bör dessutom inte regleras av ett gemenskapsinstrument utan är snarare en fråga om solidaritet mellan länder.

  David Casa (PPE-DE), skriftlig. – (MT) Även om det har skett många förbättringar när det gäller snabbinsatser vid en katastrof tror jag tyvärr att det fortfarande finns mycket att göra, och det behövs därför en kollektiv ansträngning så att vi kan vara så förberedda som möjligt och undvika dessa katastrofer.

Jag tror att vi alla är överens om att om vi åtar oss att arbeta för att förebygga katastrofer på nationell nivå skulle vi också minska våra länders och Europeiska unionens enorma kostnader som uppstår på grund av den nuvarande politiken.

Vi måste vara beredda att investera både pengar och mänskliga resurser så att en studie kan genomföras för att tydligt ange, eller ännu bättre utvärdera, vilka platser och regioner som är mest utsatta för katastrofer.

På så sätt kommer vi att vara beredda för alla eventualiteter som kan uppstå, och som jag påpekade förut skulle vi inte bara spara många miljoner utan också uppfylla vår moraliska skyldighet att skydda livet på dem som är mer utsatta för dessa katastrofer.

Jag tror att vi borde ange en politisk riktning så att alla länder kan förlita sig på hjälp från unionen när det gäller att inrätta projekt för att förbättra levnadsstandarden för dem som lever i de regioner som är mest utsatta för stora problem.

Jag tror att förebyggande är bättre än att bota, och vi måste därför fokusera vår energi för att vara beredda på alla eventualiteter.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den senaste tidens naturkatastrofer, exempelvis översvämningar, extrem torka och skogsbränder som inte bara drabbar EU-länder utan även länder utanför EU – exempelvis flodvågskatastrofen i Asien och orkanerna i USA – visar hur viktigt det är att ha effektiva mekanismer för civilt skydd.

Instrumentet för beredskap och snabbinsats vid större katastrofer som kommissionen föreslagit syftar till att förbättra EU:s möjligheter i samband med mekanismen för civilt skydd och till att maximera stödet när det gäller beredskap och snabbinsatser vid större katastrofer. Det gäller emellertid inte frågan om förebyggande. Vi tycker därför att betänkandet måste antas, med tanke på att man där prioriterar frågan, och föreslår att den ska ingå i instrumentets omfattning.

Vi vill också betona förslagen om integrerade miljö- och naturresurser, inbegripet förvaltning av skog, områden som löper störst risk för översvämningar, våtmarker och andra sköra ekosystem samt riskbedömning i stadsområden. Vi välkomnar dessutom den framstående plats som avlägset belägna områden fått, bättre information och medvetandehöjande bland allmänheten och mer och bättre utbildning för dem som arbetar i den här sektorn.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den text som kommissionen har lagt fram innehåller flera bra förslag om civilt skydd på EU-nivå. Åtgärder och verksamheter som instrumentet kan användas för kommer att medföra stora vinster när det gäller förberedelse och insatser vid katastrofer.

I och med de ändringar som har lagts fram i parlamentet kan förebyggande av dessa företeelser nu spela en roll i instrumentet. Detta är en grundläggande faktor när det gäller att genomföra så viktiga målsättningar som att skydda grupper, miljö och egendom.

I ett land som Portugal, som år efter år drabbas av skogsbränder och torka som har lämnat outplånliga ärr, kommer detta förslag att göra det möjligt att utbilda specialiserad personal, inrätta beredskapsmekanismer och dela utrustning och bästa praxis med länder som kommit längre i detta hänseende.

Jag stöder Papadimoulisbetänkandet och ändringsförslagen till kommissionens text.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Det finns goda skäl för medlemsländernas regeringar att prioritera åtgärder som minskar risken för att naturkatastrofer skall bryta ut. Vi ifrågasätter dock den framträdande roll som Europaparlamentet vill att EU skall ha i detta sammanhang. Europaparlamentet vill bland annat:

– att EU skall spela en aktiv roll för att förebygga katastrofer, såsom allvarlig torka i Spanien och Portugal eller eldsvådor i länder i södra Europa,

– att EU skall ingripa vid katastrofer utanför unionen genom räddningstjänstinsatser m.m.,

– att budgeten för snabbinsats- och beredskapsinstrument höjs med 105 miljoner EUR (jämfört med kommissionens förslag) för tidsperioden 2007–2013.

Vi anser att det primärt är medlemsländernas respektive uppgift att agera i samband med naturkatastrofer. Många former av naturkatastrofer (såsom torka och bränder) är återkommande och kan förutspås. Det bör vara fullt möjligt för medlemsländerna att självständigt genomföra de investeringar som minimerar risken för att denna typ av katastrofer skall bryta ut.

FN har dessutom redan ett operativt system för att hjälpa länder som drabbas av katastrofer och allvarliga olyckshändelser. Medlemsstaterna skulle med fördel kunna stödja detta system, istället för att bygga upp en parallell struktur och därmed riskera onödigt dubbelarbete. Vi har utifrån ovanstående argumentation valt att rösta nej till detta betänkande.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förordningen.

Jag välkomnar verkligen förbättringen av Europeiska unionens mekanism för civilt skydd vid katastrofer. Detta insatsverktyg för gemenskapen behöver vara synligt, samordnat och mycket mottagligt, eftersom naturkatastrofer utlöser en kamp mot klockan. Nyckeln till framgång inom dessa områden är fullständigt samarbete mellan de olika berörda parterna.

Jag hoppades kunna använda ändringsförslagen för att betona den förebyggande aspekten: även om det är viktigt att veta hur man ska bemöta katastrofer är det ännu viktigare att veta hur man kan undvika dem. Förebyggande är en grundläggande del av riskreduceringen. Bränder orsakas exempelvis mycket ofta av mänsklig verksamhet. En uppmaning till försiktighet tillsammans med information om åtföljande straff är därför en förebyggande åtgärd som vi inte ska bortse från.

Innan vi utarbetar handlingsplaner behöver vi emellertid en förteckning över de befintliga resurserna när det gäller utrustning och människor. Denna förteckning bör upprättas av Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna.

Avslutningsvis är medlemsstaterna ansvariga för det civila skyddet. Dessa gemenskapsmekanismer måste därför komplettera den politik som förs av nationella, regionala eller lokala myndigheter.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi stöder självfallet förslagen i betänkandet som bland annat syftar till att införa och prioritera förebyggande i samband med detta instrument, som en nyckelfaktor för att minska riskerna för naturkatastrofer, öka FN:s roll när det gäller att hantera katastrofer och hjälpa grupper samt skydda folkhälsan och kulturarvet.

Debatten om solidaritet mellan olika länder vid en katastrof tjänar också till att visa – eller snarare till att visa i skarp relief – det skrämmande slöseriet med resurser i kapprustningen och militariseringen av internationella förbindelser som leds av de största kapitalistmakterna och deras ledare Förenta staterna.

Man undrar vad som kan uppnås genom att kanalisera de kolossala finansiella resurserna för militarisering och krig till förebyggande, katastrofhjälp och omedelbar insats och återställande av områden efter en katastrof.

Hur många liv, hur mycket lidande, hur mycket slöseri med ekonomiska, sociala och miljömässiga resurser skulle kunna undvikas om det fanns en avspänningspolitik i internationella förbindelser, fredlig konfliktlösning, avväpning och effektivt, ömsesidigt fördelaktigt samarbete mellan olika länder och folk?

  Caroline Jackson (PPE-DE), skriftlig. – (EN) De brittiska konservativa stöder den föreslagna principen om att det kan uppstå större olyckor där medlemsstater vill visa europeisk solidaritet med hjälp av ett gemensamt bidrag från EU-budgeten, för att komplettera insatserna från en enskild medlemsstat eller medlemsstater. Vi röstar därför för att stödja betänkandet i sin helhet. Men vi stöder inte de föreslagna ändringarna i den rättsliga grunden, inte heller tanken på att utvidga beredskapen vid olyckor utanför EU, och inte heller ett ökat anslag i budgeten. Om beredskapen skulle tillämpas över hela världen skulle ingen tänkbar EU-budget räcka för att stödja den. Parlamentet bör inte inge förhoppningar som EU inte kan uppfylla.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Fattiga gräsrötter är de första offren för det som ofta är en brottslig brist på lämpliga åtgärder för att rädda dem från naturkatastrofer.

De enorma översvämningarna i New Orleans dödade tusentals människor, även om de visste hur de skulle ha kunnat vidta förebyggande åtgärder. På Kuba däremot, där man har regeringens allmänna förebyggande och skydd, fanns inga offer.

Förebyggande åtgärder behövs därför för att skydda hälsan och miljön för vilka endast regeringen, och inte de icke-statliga organisationerna, är ansvarig, och naturligtvis behövde lämpliga resurser tillhandahållas.

I kommissionens förslag bortser man från frågan om förebyggande, eftersom man då skulle behöva ta sig an de sociala och ekonomiska skäl som orsakar eller förvärrar konsekvenserna, och tillhandahålla nödvändiga resurser som fortfarande är otillräckliga.

Det är emellertid underligt hur katastrofer och behovet av gemenskapssolidaritet mot naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av industrin eller tekniken innefattar solidaritet för terroristaktioner. Den mest motbjudande artikeln i den europeiska konstitutionen om solidaritet i händelse av terroristaktioner har smugit sig in bakvägen eftersom definitionen av terrorism, som vi vet, är elastisk och genom euro-enande kapital anpassad till omständigheterna och direkt inriktad på massorna, gräsrotsrörelsen och dess kamp mot antigräsrötterna, EU:s repressiva politik och regeringarna.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) EU har varit proaktivt och har visat solidaritet som svar på medlemsstaternas begäran om hjälp i händelse av större katastrofer. De stora katastrofer som nyligen ägt rum, såsom extrem torka och skogsbränder i Portugal och Spanien, har visat att en stark gemenskapsmekanism för civilt skydd bör vara en omedelbar prioritet innan nya katastrofer inträffar.

Den text vi har framför oss förbättrar absolut kommissionens förslag att utvidga förordningens omfattning och öka medlen för förebyggande, beredskap och stöd i händelse av en katastrof.

Vi har också frågan om föroreningar till havs. När allt kommer omkring måste vi erkänna att ett kustland inte ensamt kan hantera en miljökatastrof som orsakas av att ett omfattande oljeutsläpp drabbar kusten.

Vi är också en öppen union med en politik som syftar till internationell solidaritet. Vi måste göra så mycket vi kan när andra grupper drabbas av stora katastrofer, och den grundläggande prioriteringen i frågan är att stärka det ömsesidiga stödet mellan EU:s medlemsstater.

Sammanfattningsvis kommer dessa åtgärder att göra det möjligt för oss att reagera på det lämpligaste sättet för att be om stöd, och det är anledningen till att jag röstade för betänkandet.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – EU-länderna borde bygga upp strukturer för att kunna hjälpa varandra vid skogsbränder och andra naturkatastrofer; det är ett typiskt område där internationell samordning är bra och nödvändig. Parlamentet ändrar också rättslig grund, vilket ökar möjligheterna för medborgerligt inflytande.

Jag röstar därför ja, trots att jag förlorade omröstningen om att även terrorattentat ska omfattas. Jag anser att dessa är av helt annan karaktär och på ett helt annat sätt möjliga att skydda sig mot därför inte ska omfattas av fonden. Det är frågan om insatser av en annan karaktär och enbart de rent civila delarna, som att hjälpa till med t.ex. sanering efter en attack, ska omfattas.

Terrorism drabbar huvudsakligen länder med en kolonialistisk utrikespolitik som borde ändras, men istället vill de sprida den politiken och dess konsekvenser till alla EU-länder. Nu kommer sannolikt dock endast en försvinnande liten del användas för dessa ändamål och därmed är det ändå ett acceptabelt förslag.

Betänkande: Hamon (A6-0022/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Internationella valutafonden (IMF) är en av Bretton Woods-institutionerna, som liksom Världsbanken och GATT/WTO har bidragit till att befästa den ojämlika utvecklingen mellan den kapitalistiska världens centrala och yttre delar. Detta har underlättat liberaliseringen av handeln med varor och tjänster och främjat den rådande nyliberalismen, som bl.a. innebär förespråkande av en minskad roll för staten, privatiseringar och en mer flexibel arbetsmarknad. Allt detta utgör en del av den så kallade Lissabonstrategin.

Strukturanpassningsplanerna syftar till vad man ser som en anpassning av de sydliga ländernas ekonomier till den så kallade marknads- och konkurrensekonomin, varigenom dessa länders marknader kommer att öppnas för utländska investeringar och ekonomiska specialiseringsmodeller som gynnar de centrala delarna kommer att införas. De katastrofala ekonomiska och sociala konsekvenserna av dessa planer är väl kända. Inte ens den så högt prisade stabilisering som de sägs syfta till kommer till stånd. Dessutom blir det internationella monetära systemet mer instabilt, och kriser blir allt vanligare.

Vad vi behöver är ett annat monetärt system, uppbyggt kring FN och baserat på ömsesidig nytta och främjande av utveckling. Reformen av IMF ändrar inte dess karaktär och skulle inte göra det ens om den grundades på en större medverkan av utvecklingsländerna, vilket inte är fallet. Därför lade vi ned våra röster.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande som uppmuntrar till en nära samordning mellan medlemsstaterna i förhandlingar inom Internationella valutafonden (IMF). Mot bakgrund av avsaknaden av ett fullständigt erkännande av någon EU-omfattande sammanslutning med kontrollbefogenhet som medlemsstaterna har enats om, fortsätter enskilda EU-medlemsstater att företräda sig själva inom IMF. Det finns många nyckelfrågor, såsom utveckling, som är beroende av flera starka röster för att få igenom en synpunkt.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar en nära samordning mellan medlemsstaterna i förhandlingar inom Internationella valutafonden (IMF). Mot bakgrund av avsaknaden av ett fullständigt erkännande av någon EU-omfattande sammanslutning med kontrollbefogenhet som medlemsstaterna har enats om, anser jag att enskilda EU-medlemsstater bör fortsätta att företräda sig själva inom IMF. Detta är i linje med många andra internationella organ såsom FN. Det finns många nyckelfrågor, inklusive utvecklingsfrågor, som är beroende av flera starka röster för att få igenom en synpunkt.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. – (EN) Europaparlamentets labourgrupp välkomnar en nära samordning mellan medlemsstaterna i förhandlingar inom Internationella valutafonden (IMF). Mot bakgrund av avsaknaden av ett fullständigt erkännande av någon EU-omfattande sammanslutning med kontrollbefogenhet som medlemsstaterna har enats om, anser gruppen att enskilda EU-medlemsstater bör fortsätta företräda sig själva inom IMF. Detta är i linje med många andra internationella organ såsom FN. Det finns många nyckelfrågor, såsom utvecklingsfrågor, som är beroende av flera starka röster för att få igenom en synpunkt. Att reducera EU:s röst till en kan under vissa omständigheter få en explicit effekt på tyngden i den internationella opinionen.

Betänkande: Hutchinson (A6-0013/2006)

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig förklara varför jag röstade mot detta betänkande. Det är ett betänkande som är överflödigt, obalanserat och inte bygger på några konkreta resultat, utan bara på antaganden utan verklighetsgrund. En förlängning av skyddstiden från fem till sju år är oacceptabel och strider mot principerna om fri rörlighet. Om vi fortsätter att införa nya bestämmelser, i stället för att avskaffa restriktionerna för företag och avreglera marknaden för arbetskraft och tjänster, kommer EU:s ekonomi inte att gynnas utan tvärtom stagnera ytterligare.

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. – Vi svenska socialdemokrater stöder i huvudsak Hutchinsons betänkande, men vår syn på omlokaliseringar är följande. Vi anser att EU-medel inte får användas till att flytta produktion, eftersom det i praktiken innebär att man flyttar runt arbetslösheten och att arbetstagare i olika regioner ställs mot varandra. Däremot anser vi inte att alla omlokaliseringar generellt är felaktiga. Omstrukturering av branscher måste kunna ske för att utveckla dessa. När kunskaps- och kompetensnivån i en region eller ett land höjs kan det innebära att omlokaliseringar måste ske för att regionen ska kunna utvecklas.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om omlokalisering i samband med regional utveckling eftersom det är nödvändigt för att försäkra våra medborgare om att Europeiska unionen är källan till lösningar när det gäller dagens omfattande ekonomiska och sociala förändringar, och inte orsaken till problem.

Allvaret i de ekonomiska och sociala frågor som hör samman med omlokaliseringen kräver en stark EU-politik som syftar till att förlika de nödvändiga förändringarna med sammanhållningsmålsättningen. Det är en glädje för mig att betona den begäran som syftar till att få all framtida objektiv information om omlokaliseringsfenomenet. Denna information blir avgörande för oss, särskilt i samband med förhandlingarna i Världshandelsorganisationen om ekonomiska sektorer som är starkt exponerade mot dessa förändringar, som kan vara mycket brutala. Det blev på samma sätt mycket brådskande att klargöra de europeiska stödarrangemangen med hänsyn till omlokalisering, inte minst genom att skapa en koppling mellan bistånd och skyldigheten att producera på EU-territorium.

Slutligen välkomnar jag begäran om att införa sociala bestämmelser i de internationella fördragen, på grundval av Internationella arbetsorganisationens avtal om företrädesrätt.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Alain Hutchinsons betänkande om omlokaliseringar och regional utveckling efter att ha deltagit i diskussionerna i utskottet och ändrat betänkandet.

I betänkandet föreslås att det ska förhindras att strukturfonderna främjar åtgärder som bidrar till de omlokaliseringar som medför så höga sociala kostnader för våra regioner.

I betänkandet förespråkas en europeisk strategi för kamp mot omlokaliseringar och ett europeiskt övervakningscentrum mot omlokaliseringar, som kan beräkna hur omlokaliseringar konkret påverkas av EU-stöd.

Det handlar inte alls om att återgå till en styrd ekonomi eller om att skada den fria och rättvisa konkurrensen, som utgör grunden för den gemensamma marknaden. Det är inte heller frågan om att kontrollera alla företag eller hindra de nya medlemsstaternas utveckling. Det är dock viktigt att komma ihåg att strukturfonderna måste vara verktyg för utveckling och social sammanhållning och inte vapen i ett krig mellan våra regioner, för till och med i EU:s rikaste länder finns det fortfarande fattiga regioner där arbetstagare med förtvivlan ser sina jobb försvinna, ofta utan att de har någon möjlighet till omskolning.

  Lena Ek och Cecilia Malmström (ALDE), skriftlig. – En alltmer globaliserad värld skapar nya förutsättningar. Det ger nya problem att ta itu med och det skapar nya möjligheter att ta vara på. Idag röstar Europaparlamentet om Alain Hutchinsons initiativbetänkande ”Omlokalisering i ett regionalt utvecklingsperspektiv”. Vi har valt att rösta emot rapporten då vi tycker att den angriper problematiken med omlokalisering av företag på fel sätt.

Vi håller med om att det inte är motiverat att EU-medel ur bl.a. strukturfonderna finansierar förbättrade konkurrensförutsättningar för europeiska företag som kort därefter beslutar att flytta sin verksamhet utanför EU. Däremot ska varken staten eller EU-myndigheter gå in och styra hur företag sköter sin verksamhet och vilka krav som gäller för att hindra företag att ta rationella beslut för att överleva.

Vi skapar inte full sysselsättning genom ökad statlig styrning, vi skapar det genom att underlätta för fler företag och nya investeringar på den privata marknaden. Därför kan vi inte heller rösta för att ytterligare begränsa rörligheten för företag på den inre marknaden, vilket föreslås i detta betänkande. För att få bukt med de problem och utflyttningar som en globaliserad marknad medför kräver vi således en annan utgångspunkt än denna nya trend som baserar sig på ekonomisk patriotism.

  Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Alain Hutchinsons betänkande om omlokaliseringar, där det betonas hur angeläget det är att EU tar hänsyn till de allvarliga följderna av företagsomlokaliseringar för människor och regioner.

Vi måste i högre grad belysa hur denna företeelse och dess konsekvenser utvecklas, och ett övervakningscentrum gör detta möjligt.

Det måste emellertid också göras med hjälp av mer restriktiva rättsliga ramar i EU och genom att klausuler om sociala frågor och miljöfrågor införs för den internationella handeln.

Våra politiska strävanden måste inriktas på arbetstagarnas intressen och bibehållen sysselsättning. Detta är avgörande för att vi ska kunna nå målet med full sysselsättning och Lissabonstrategins målsättningar från 2000. Vi kommer inte att kunna nå dessa mål utan en europeisk industripolitik.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Detta betänkande utanför lagstiftningsförfarandet behandlar ett viktigt ärende. Vi hade dock gärna velat problemformulera frågan annorlunda.

Omlokalisering av företag till tredje land utanför EU anser vi att vi inte kan lägga oss i. Det är i regel marknadsskäl som skall avgöra lokaliseringar på global nivå. EU-länderna kan i det sammanhanget anstränga sig för att konkurrera när det gäller att exempelvis erbjuda kunskap, kompetens och stabilitet.

När det gäller omlokaliseringar av företag inom unionen måste vi åtgärda problemet att enskilda medlemsländer erbjuder diskriminerande skattelättnader och statligt stöd som ett komplement till EU:s strukturstöd. Detta hände 2002 när däckfabriken i Gislaved tömdes och företaget Continental istället satsade på en däckfabrik i norra Portugal. Att en sådan sak kan ske på EU:s inre marknad ser vi som ett större problem.

Vidare nämner föredraganden i sin motiveringsdel att ett övervakningscentrum mot omlokaliseringar skulle kunna upprättas inom EU. Istället för ett nytt övervakningsorgan måste det ankomma på kommissionen att övervaka nedläggningar till följd av omstruktureringar och diskriminerande skattesystem.

Vi väljer därför att rösta nej till betänkandet. I princip anser vi ämnet vara viktigt, men vi hade gärna sett en resolution med en annan inriktning i denna viktiga fråga.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den resolution som parlamentet antog om företagsomlokaliseringar var den enda tänkbara, för förkastandet av våra ändringsförslag i och med kompromissen mellan de starkaste politiska krafterna, dvs. socialdemokraterna och högern, innebar att en mer långtgående resolution avvisades. Vad vi föreslog var följande:

- Framhållande av att syftet med företagsomlokaliseringar i de flesta fall är att göra största möjliga vinst, säkra skattelättnader och finansiellt stöd och utnyttja billig arbetskraft utan rättigheter.

- Framhållande av att omlokaliseringar är ett led i den globala liberaliseringen av handeln och avregleringen av arbetsmarknaden, i Världshandelsorganisationens regi.

- Upprättande av rättsliga ramar som bl.a. gäller avtalsmässigt fastställande av en minimiperiod på sju år, garantier för stabil och varaktig sysselsättning och regional ekonomisk utveckling, sanktioner vid bristande fullgörande av avtalsförpliktelser (återbetalning av beviljat stöd och förbud mot mottagande av ytterligare EU-stöd) och skydd för arbetstagarna genom information och meningsfull delaktighet, inklusive rösträtt.

- Utarbetande av ett årligt meddelande om omlokaliseringar och deras effekter.

Vi hoppas dock att det som har antagits åtminstone kommer att genomföras.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Kravet i Alain Hutchinsons betänkande på återbetalning av EU-stöd som betalats ut till företag som omlokaliserar sin verksamhet innebär att man antar ett av de förslag som Front National lade fram i Île de France vid regionalvalet i fråga om bidrag från regionrådet.

EU:s institutioner börjar märka de ekonomiska och sociala konsekvenserna av sina politiska val. Många av våra företag har tvingats omlokalisera sin verksamhet därför att raseringen av gränserna har lett till att de måste konkurrera med tillverkare som har mycket låga arbetskraftskostnader.

För att skydda våra ekonomier från denna sociala dumpning och skydda vår sociala modell måste vi driva en annan politik: återupprätta våra gränser och öka företagens konkurrenskraft genom att finansiera vår sociala trygghet med en social moms i stället för med avgifter. För att detta ska bli möjligt måste de nationella regeringarna bibehålla sin överhöghet i skattefrågor.

Detta är bara några av de förnuftiga ekonomiska och sociala åtgärder som skulle kunna vidtas, inte av dagens Brysselstyrda EU som Frankrikes folk tog avstånd från förra året, utan av ett EU bestående av fria, suveräna nationer.

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. – (NL) Delegationen från Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) ansåg det lämpligt att rösta mot Hutchinsonbetänkandet om omlokaliseringar och regional utveckling, eftersom man i betänkandet öppet stöder kommissionens förslag om att inrätta en globaliseringsfond, vilket VVD kraftigt motsätter sig därför att ett sådant statligt ingripande inte är förenligt med den inre marknaden. Socialpolitiken är en fråga för medlemsstaterna. Dessutom finns det redan ett europeiskt system som möjliggör omskolning av arbetstagare, eftersom EU:s befintliga strukturfonder ger medlemsstaterna det finansiella utrymme som krävs för utbildning eller omskolning av deras folk. Hutchinsonbetänkandet innehåller också ett antal onödiga och hindrande byråkratiska bestämmelser som begränsar etableringsfriheten och försvagar den inre marknaden.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande om omlokaliseringar och regional utveckling. Genom partnerskapsprincipen är det medlemsstaternas och kommissionens ansvar att företag som omlokaliserar sin verksamhet till en annan medlemsstat eller tredjeland efter att de mottagit EU-stöd inom sju år efter beviljandet av stödet ska förvägras delaktighet i strukturfonderna.

Med tanke på detta är det viktigt att EU genomför en EU-strategi för att bekämpa omlokalisering i samordning med alla medlemsstater, samt upprättar ett europeiskt övervakningscentrum mot omlokaliseringar för att studera, utvärdera, följa upp och lägga fram konkreta förslag när det gäller långsiktiga avtal på områdena sysselsättning och lokal utveckling.

Med tanke på att antalet skotska regioner som påverkas statistiskt har ökat är det nu viktigare än någonsin att vidta positiva åtgärder för att se till att anslagna medel används effektivt och att den fullständiga programperiodens varaktighet respekteras.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Det var ofrånkomligt att skapandet av en inre marknad mellan 25 stater med mycket olika kostnader för arbetskraft, social trygghet och skatter skulle leda till företagsomlokaliseringar till länder med lägre produktionskostnader, och det är just det som nu hänt. De tio nya medlemsstaterna drar till sig företag från det ”gamla Europa” och till och med amerikanska Mexikobaserade företag.

Det är särskilt stötande att dessa länder erbjuder ett attraktivt skatteklimat och sedan får renhållning, social trygghet, vägnät och andra förbättringar betalda av länderna i väst, som måste höja sina skatter för att betala för de tio nya länderna och därmed förvärrar sina egna produktionsproblem.

När det gäller omlokaliseringar utanför EU finns det en enkel lösning. Vi måste med hjälp av ny teknik konstruera tullar med tre särdrag. De måste kunna varieras med hänsyn till olikheterna i kostnader mellan de två länderna i fråga. De måste kunna återbetalas genom att den tull som exportören betalar blir ett ”skattetillgodohavande” som kan dras av vid inköp från importörens ekonomi. Tullen skulle alltså ge exportören avdragsrätt i importörens ekonomi, vilket på alla sätt skulle gynna den internationella handeln.

Slutligen måste de kunna lösas in när importören vill bevilja exportören en förmån. Tulltillgodohavandet skulle därmed motsvara en matching credit av det slag som redan finns i internationell skatterätt.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Mitt stöd för betänkandet gäller huvudsakligen diagnosen, medan, som jag ser det, den medicin som föreskrivits följer en väg som i stor utsträckning visat sig resultatlös.

I detta sammanhang stöder jag, trots dessa invändningar, den tanke som uttrycks i betänkandet, nämligen att vi alltför ofta granskar omlokaliseringar efter det att de ägt rum. Detta ser jag inte bara som meningslöst utan även som ett tecken på en bedrövlig oförmåga att förutse situationer. Jag anser därför att ett antal lagstiftningsåtgärder bör läggas fram i syfte att förhindra missbruk av offentliga medel och förbjuda utnyttjande av offentligt stöd när privata enheter inte styrs ansvarsfullt.

Jag menar dock att vissa former av omlokaliseringar inte kan undvikas. Jag anser också att denna debatt inte kan hållas utan att hela balansräkningen, med både för- och nackdelar, beaktas. Med andra ord kan vi inte bara räkna antalet arbetstillfällen som gått förlorade till följd av att marknaderna öppnats, utan de arbetstillfällen som skapats måste också ingå i ekvationen, för att inte tala om fördelarna för konsumenterna. Visst måste vi förhindra att ”djungelns lag” råder, men vi får inte samtidigt avfärda något som är nödvändigt. Tvärtom bör vi försöka vinna så mycket som möjligt på det.

Betänkande: Matsakis (A6-0044/2006)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Herr talman, mina damer och herrar! Jag avstod från att rösta om Matsakisbetänkandet om kommissionens kvicksilverstrategi, och jag skulle vilja förklara varför. Jag är egentligen tandläkare, och jag vet att ändringsförslagen om ett snabbt förbud mot dentalt amalgam inte är genomförbara, särskilt inte i de nya medlemsstaterna, och detta främst av ekonomiska skäl. Eftersom plomber av andra material än amalgam är tre gånger så dyra skulle det innebära en orimlig börda för sjukförsäkringsbolagen. Samtidigt är bevisningen när det gäller amalgamets skadliga effekter både osäker och ofullständig. Vi bör definitivt förbättra bortskaffandet av amalgamavfall på tandläkarmottagningar, men vi bör inte förbjuda tandläkare att använda kvicksilver. Jag anser också att medlemsstaterna bör ansvara för den relevanta lagstiftningen. Denna uppfattning delas av det slovakiska tandläkarförbundet, och därför röstade jag inte för betänkandet.

  Johannes Blokland (IND/DEM), skriftlig. – (NL) Parlamentsledamöterna från Kristna unionen – SGP stöder resolutionsförslaget om kvicksilverstrategin, men de skulle vilja tillägga att undantag från förbudet mot användning av kvicksilver i mät- och kontrollutrustning fortfarande bör vara möjliga.

Ett av dessa undantag bör gälla tillverkning av traditionella kvicksilverbarometrar, såsom anges i den antagna resolutionstexten. Den kvantitet som används vid tillverkningen är minimal, och eftersom kvicksilvret är inneslutet i glas är miljörisken relativt liten.

Ett antal småföretag i EU är beroende av denna tillverkning för sin inkomst och skulle, i brist på lämpliga alternativ, tvingas lägga ned sin verksamhet om ett totalförbud infördes. Vi anser att tillverkningen av denna produkt, som utgör en del av det europeiska kulturarvet, även i fortsättningen bör tillåtas under kontrollerade former.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med kommissionens förslag är att stänga till luckor och föreslå en europeisk strategi för de kommande åren när det gäller framställning och användning av kvicksilver i Europa.

Några av de viktiga punkter som tas upp i betänkandet är förbud mot kvicksilverexport och mot användning av kvicksilver i mätutrustning och dentalt amalgam, utsläppskontroll och undersökningar av kvicksilvrets effekter i vacciner, något som skulle kunna medföra stora vinster för folkhälsan.

Det tillstånd som avses i ändringsförslag 2 innebär att verksamhet i kontrollerade former hos små tillverkare tryggas, liksom museiutställningar, traditionella barometrar och historiskt värdefulla föremål. Genom ändringsförslag 6 tidigareläggs tidsfristen för begränsning av exporten. Detta kan komma att visa sig förhastat och kan skada EU genom att endast kvicksilverexportörer i tredjeländer gynnas.

Jag stöder kommissionens förslag och grundprinciperna i Matsakisbetänkandet.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan stöder förslaget att vidta åtgärder för att minska och slutligen fasa ut kvicksilverutsläppen. Detta är en gränsöverskridande miljöfråga där det är motiverat med en gemensam och samordnad strategi. Vi har därmed valt att rösta ja till detta betänkande.

Vi har dock synpunkter på enskilda punkter i Europaparlamentets förslag. Vi anser till exempel att medlemsstaterna är fullt förmögna att självständigt genomföra informationskampanjer om vilka hälsorisker exponering av kvicksilver medför. Vidare är vi av uppfattningen att det primärt är upp till medlemsstaterna att hantera de sociala konsekvenser som nedläggningar av kvicksilvergruvor medför, snarare än en uppgift för EU.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna text.

Vi måste ha en bestämd gemenskapsstrategi i fråga om kvicksilver. Samtidigt vill jag påpeka att bestämd också betyder realistisk.

Mertiolat, som innehåller kvicksilver, används som skyddsmedel i vissa läkemedel, bl.a. vacciner. Det finns omkring en miljon doser vaccin som tillverkats med mertiolat som desinfektionsmedel. Det motsvarar 0,0000003 procent av det kvicksilver som årligen används i Europa.

Med tanke på den oerhört positiva inverkan av vaccinationer på folkhälsan, även i utvecklingsländer, skulle det därför inte vara motiverat att införa ett omedelbart förbud mot användning av denna produkt i vacciner.

Forskning om alternativa metoder bör dock ändå uppmuntras, så att användningen av mertiolat kan begränsas eller upphöra i framtiden.

Jag vill också påpeka att tillverkarna enligt läkemedelslagstiftningen måste bevisa att deras produkter inte skadar miljön.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande om gemenskapens strategi för att hantera kvicksilvers inverkan på miljö och människor. Kvicksilver är ett mycket giftigt ämne, och det är nödvändigt att använda vetenskapliga bevis för att fastställa var ämnet kan användas säkert och var det borde förbjudas. Jag uppmanar kommissionen att lägga fram resultaten från sina undersökningar som ett brådskande ärende.

  Linda McAvan (PSE), skriftlig. – (EN) Parlamentsledamöterna från labour stöder kommissionens föreslagna strategi för att kontrollera kvicksilver. Kvicksilver är ett mycket giftigt ämne som måste underställas sträng kontroll. Vi anser dock att förbud eller restriktioner enbart bör införas efter dialog med berörda parter och efter noggrann konsekvensbedömning av följderna, där industrin får tillräckligt med genomloppstid för att anpassa sig till förändringen.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Mina skäl för att rösta som jag gjorde när det gäller Matsakisbetänkandet om kommissionens hantering av kvicksilver som förekommer i miljön bygger på att kommissionen har identifierat de områden som den önskar undersöka ytterligare innan den rekommenderar ytterligare EU-lagstiftning eller åtgärder. Min linje är att erkänna att kvicksilver är ett mycket giftigt ämne och stödja kommissionens strategi och konsekvensbedömning.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) I och med tisdagens antagande av min kollega Marios Matsakis betänkande om gemenskapens kvicksilverstrategi har Europaparlamentet sänt en kraftfull signal till det internationella samfundet: de giftigaste kemikalierna måste kontrolleras noggrant, och EU med sina 25 medlemsstater måste föregå med gott exempel genom att snabbt förbjuda export av dem.

Detta är det öde som väntar kvicksilvret, en tungmetall som är giftig för människor och ekosystem och av vilken EU är världens största exportör.

Jag välkomnar särskilt punkt 17, där det föreslås att användningen av kvicksilver i dentalt amalgam begränsas till utgången av 2007. Parlamentet bekräftar därmed sin omröstning den 25 januari 2005 om mitt betänkande om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa, där det i punkt 6 föreslås att säkrare alternativ till kvicksilver ska användas i dentalt amalgam. Här har förnuftet segrat. Människors exponering måste begränsas till ett absolut minimum. Därför är det också precis lika viktigt att EU snabbt finner en lösning på problemet med hantering av de 12 000 ton kvicksilveravfall som klor- och sodaindustrin kommer att producera under de närmaste 15 åren.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. – (DE) Kvicksilver och kvicksilverföreningar är mycket giftiga för människor, ekosystem och vilda djur. Kvicksilver finns med på förteckningen över prioriterade farliga ämnen i ramdirektivet om vatten och hämmar också den mikrobiologiska aktiviteten i jord.

Kvicksilver är svårnedbrytbart och kan i miljön ändra form till metylkvicksilver, som har ytterst skadliga effekter på människans hälsa.

Dentalt amalgam från tandläkarmottagningar och krematorier är en viktig källa till kvicksilverutsläpp.

Avfall av dentalt amalgam måste därför bortskaffas på ett korrekt sätt.

Användningen av kvicksilver i dentalt amalgam är en aktuell fråga. Den hållning som bör stödjas är att alla potentiella risker med användning av kvicksilver i dentalt amalgam bör undersökas och åtgärder vidtas med utgångspunkt i resultatet av denna undersökning.

Betänkande (A6-0036/2006) av Paasilinna

  Nina Škottová (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig framföra några synpunkter som förklaring till att jag röstade mot Reino Paasilinnas betänkande om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning. I målen för 2010-projektet ingår innovation och investeringar i forskning. Det förvånade mig att frågan om forskning inte tas upp särskilt ingående i betänkandet och inte ges den uppmärksamhet den förtjänar. Forskning nämns bara i samband med stöd till forskning om enskilda teknologier.

Å andra sidan leder emellertid forskning på alla områden av mänsklig verksamhet till efterfrågan på informations- och kommunikationsteknik. Det är just denna återkopplingsaspekt som jag tycker saknas i betänkandet, trots att den kan bli en av drivkrafterna bakom ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning inom ramen för Lissabonstrategin. Den flyktiga hänvisningen till sjunde ramprogrammet står inte i proportion till detta programs betydelse för tillväxten och sysselsättningen. Yrkeskunnande inom digital teknik ses nu som en nyckelkompetens, och vi måste utveckla detta kunnande inom det livslånga lärandets ram.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Nu försöker vi alltså finna nya sätt att digitalisera allt mer. Tanken är att digitala bibliotek, digital färdskrivarutrustning, biometriska pass och e-förvaltning ska göra underverk. Och visst är det imponerande att informations- och kommunikationsteknik står för 40 procent av den ekonomiska tillväxten.

Vi får dock inte tappa greppet om verkligheten mitt i denna eufori över den nya tekniken. Även om det återigen finns positiva tecken på tillväxt inom den digitala sektorn innebär detta snarare att arbetstillfällen kommer att försvinna än att nya kommer att skapas, för den högteknologiska sektorn är i hög grad mobil och kommer att flytta först till medlemsstaterna i öst och sedan så småningom till länder som Indien och Kina.

Ännu en gång kommer EU:s drömmar om storföretagen som sysselsättningsmaskiner att grusas, men det är positivt att de små och medelstora företagen i allt högre grad uppgraderar sin utrustning för att bli mer produktiva och konkurrenskraftiga och för att öppna nya marknader. Vi måste ge dessa små och medelstora företag mer stöd.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning eftersom jag anser att tillgång till informations- och kommunikationsteknik är en förutsättning för ekonomisk utveckling och sociala framsteg. Användningen av denna teknik påverkar i stort sett alla sektorer: tekniska, administrativa, kommersiella och kulturella sektorer samt sjukvård för att nämna några. Det är absolut nödvändigt att alla EU:s invånare har samma möjligheter i fråga om tillgång till denna teknik, och detta till en kostnad som motsvarar normala marknadspriser. Jag välkomnar tanken på att bekämpa den digitala klyftan, och det bör framhållas hur mycket EU har förlorat på att inte tillämpa en konsekvent politik i fråga om licenserna för tredje generationens mobiltelefoni, UMTS (universellt system för mobiltelefoni), som auktionerades ut av medlemsstaterna på ett upprörande sätt med tanke på de möjligheter denna teknik erbjöd i fråga om politisk konsekvens. Detta misstag får inte göras om. Jag stöder helhjärtat behovet av investeringar i forskning och innovation inom denna teknik, som är en viktig katalysator för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är besvikna över att de ändringsförslag till detta betänkande som lagts fram av vår grupp, gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, inte antogs. Våra ändringsförslag syftade till att garantera fri tillgång till teknik och kunskap, fri rörlighet och fritt kunskapsutbyte samt till att stärka den immateriella äganderätten i förhållande till den fria rörligheten för och spridningen av kunskap. Annars finns det en risk att ett kunskapsbaserat samhälle endast är tillgängligt för en elit.

I betänkandet uttrycks stöd för en fortsatt politik för liberalisering och användning av kommunikationsteknik för att förmedla ”europeiska idéer och värden”, med andra ord för att göra informations- och kommunikationstekniken (IKT) till ännu ett av EU:s propagandaverktyg.

I betänkandet talas det visserligen om IKT:s roll för att främja social och territoriell sammanhållning, och man varnar för att ny teknik kan bidra till att förvärra den sociala utslagningen, men detta tema utvecklas inte, och det läggs inte fram några förslag för att förhindra att detta händer.

Vi lade ned våra röster på grund av inkonsekvenserna i betänkandet.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag stöder huvuddragen i Paasilinnabetänkandet, och jag erkänner till fullo det betydande bidrag som informations- och kommunikationsteknologin (IKT) kan tillföra när det gäller förverkligandet av Lissabonmålen. Jag motsätter mig dock införandet av en gemensam konsoliderad skatt för företag, eftersom jag anser att subsidiaritetsprincipen borde tillämpas och beslut om beskattning bör förbli på nationell nivå.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag vill gratulera Reino Paasilinna till hans viktiga och lägliga betänkande om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning, som jag ger mitt fulla stöd. Jag välkomnar särskilt uppmaningen till ett snabbt antagande av sjunde ramprogrammet för forskning och programmet för konkurrenskraft och innovation för perioden 2007–2013, som båda syftar till att tillhandahålla de finansiella resurser som krävs för att stödja informations- och kommunikationstekniken (IKT) som en drivkraft för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

Dessa två program kommer att göra slut på den ”digitala isoleringen” och stödja de små och medelstora företagens utveckling av innovativa projekt och därmed bidra till att utveckla företagarandan och företagarkulturen i EU, vilket är avgörande för den regionala utvecklingen.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande som lades fram i juni 2005 för att främja tillväxt och arbetstillfällen i informationssamhället och inom medieindustrin.

Det finns tre huvudsakliga och prioriterade mål i betänkandet. Det första är att främja ett informationsområde utan gränser, det andra att stimulera innovation genom investeringar och forskning, och det tredje är att göra IKT tillgängligt överallt och för alla inom EU.

Trots oro för ytterligare förordningar är jag uppmuntrad av att i2010 skulle kunna hjälpa alla medborgare att överbrygga den digitala klyftan och utjämna social och regional obalans.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det finns två grundtankar i detta betänkande som fick mig att rösta för, även om jag reserverar mig i andra frågor som behandlas i betänkandet.

Å ena sidan anser jag att det är oerhört viktigt att inse att nästan allt som sägs i fråga om ny teknik speglar ett tillbakablickande synsätt. Vi vet inte hur framtiden kommer att se ut, bara att den kommer att vara snabbföränderlig och ny. Syftet med denna förordning bör därför vara å ena sidan att öppna marknaderna för konkurrens, å andra sidan att öka investeringarna i innovation. EU:s ekonomi kommer att vara konkurrenskraftig bara om den är innovationsdriven och har siktet inställt på den närmaste framtiden i stället för på nuet.

Samtidigt delar jag oron över frågor som rör privatlivet och informationssäkerheten. Det samhälle som skapas riskerar att bli ett samhälle som ständigt övervakar och övervakas, och det vore en stor modern tragedi med avseende på de allmänna friheterna.

Slutligen tillstår vi att innovation, särskilt ny teknik, har bidragit till en demokratisk revolution i moderna samhällen, och detta bör välkomnas, upprätthållas och uppmuntras.