Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 mars 2006 - Strasbourg

18. Frågestund (frågor till kommissionen)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0013/2006) med frågor till kommissionen.

  Carlos Carnero González (PSE). – (ES) Fru talman! Förlåt att jag tar lite tid innan vi börjar med frågorna till kommissionen, men jag vill säga hur förvånad och rentav bestört jag är över det som har hänt med en av de frågor jag ställt just för detta sammanträde.

I förra veckan fick jag veta att min fråga om att behålla eller ändra beslutet att minska antalet spanska översättare hos Europeiska kommissionen skulle besvaras som fråga nummer tre under denna frågestund, men i går kväll fick jag ett meddelande om att parlamentets talman avgjort att min fråga inte var tillåtlig.

I dag fick jag ett meddelande från ställföreträdande generalsekreterare Harald Rømer där han förklarar för mig att detta beslut fattades eftersom ett muntligt svar gavs på en liknande fråga från mig i februari.

Harald Rømer har säkert bara läst rubriken på min fråga, som är likadan, men inte läst texten. Texterna i min fråga i februari och i min fråga den här månaden är helt olika. Kan någon till exempel tala om för mig när kommissionen sa om den kommer att minska antalet spanska översättare till 67 till årets utgång och hur den ska kunna stå fast vid detta beslut vid det kommande toppmötet mellan EU och Latinamerika som kommer att hållas i Wien?

Jag accepterar inte påståendet att min fråga inte är tillåtlig. Jag anser att detta kränker mina rättigheter som parlamentsledamot, och jag kräver att min fråga besvaras, om inte under detta sammanträde, så under nästa månad.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr Carnero González. Jag ska föra detta vidare till Harald Rømer på sekretariatet där beslutet fattades. Samtidigt vill jag dock återigen göra er uppmärksam på vår arbetsordning, närmare bestämt bilaga II.3 om genomförande av frågestunden i artikel 109. Där fastställs att frågor inte är tillåtliga om identiska eller liknande frågor har ställts och besvarats under de närmast föregående tre månaderna. Det är uppenbarligen denna bestämmelse som ligger till grund för beslutet, så mycket kan jag säga just nu, men jag ska ändå föra era kommentarer vidare.

Del I

  Talmannen. –

Fråga nr 44 från Bill Newton Dunn (H-0134/06):

Angående: Budgeten för Trans Crime-projektet

Den budget som kommissionen anslagit till Trans Crime-projektet räcker endast till för EU-15. Eftersom den största organiserade brottsligheten kommer från länder utanför EU i öst och sydöst, vore det inte bättre att utöka projektets budget så att alla EU:s 25 medlemsstater kan delta?

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Frågan tar upp ett mycket viktigt ämne eftersom den handlar om medel för ett projekt som är mycket viktigt för oss, ett forskningsprojekt om brottslighet.

Av tekniska skäl är det inte möjligt att utöka budgeten på det sätt som Bill Newton Dunn efterfrågar, eftersom detta är ett projekt från 2004 som kommer att avslutas under 2006. Däremot är det möjligt att inom ramen för detta program anordna seminarier om de nya medlemsstaternas verksamhet och analyser, precis som Bill Newton Dunn vill.

Dessutom finns det ett annat, annorlunda program, som också det finansieras av kommissionen, som uttryckligen gäller för samtliga medlemsstater och som alltså omfattar de nya medlemsstaterna och som handlar just om insamling av statistiska uppgifter och information om fem typer av allvarliga brott: korruption, bedrägeri, olaglig handel med kulturföremål, förfalskning och piratkopiering samt sexuellt utnyttjande av barn och pornografi. I dessa frågor omfattar det pågående projektet alla EU-medlemsstater.

  Bill Newton Dunn (ALDE). – (EN) Jag vill tacka kommissionsledamoten för detta. Jag tror att vi befinner oss på samma våglängd här, och han vet om det. Vi hade faktiskt samma syfte.

Så tack för den upplysningen, herr kommissionsledamot. Jag skulle bara vilja fråga er när ni förväntar er att resultaten kommer att finns tillgängliga. När kommer programmet att vara så pass färdigt att vi faktiskt har någon harmoniserad, statistisk insamling inom hela EU?

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det pågående projektet kommer att avslutas i april 2006, om några veckor. Nästa projekt har redan påbörjats och kommer att avslutas under året. Vi kan alltså bekräfta att vi kommer att ha aktuell statistik detta år, både för de medlemsstater som var medlemmar före 2004 och senare, i slutet av året, för alla övriga medlemsstater.

  Talmannen. –

Fråga nr 45 från Cristobal Montoro Romero (H-0157/06):

Angående: Situationen för den europeiska ekonomin

Är kommissionen oroad över räntehöjningarna i ett läge då inflationen i Europa inte visar några tecken på att öka?

Vilka konsekvenser anser den att denna höjning kommer att få för den begynnande återhämtningen av den europeiska ekonomin och sysselsättningen inom euroområdet?

Del 2

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Frågan gäller räntepolitik och monetär politik.

På kommissionens vägnar måste jag säga att när det gäller den monetära politiken – och därmed beslut om förändringar av räntesatser – bär Europeiska centralbanken ensam ansvaret. Dess oberoende fastställs i fördraget. Det är Europeiska centralbankens främsta mål att upprätthålla prisstabilitet inom euroområdet genom att se till att inflationsförväntningar på medellång och lång sikt förblir fast förankrade på nivåer som stämmer överens med prisstabilitet. Europeiska centralbanken stöder ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen inom euroområdet. Den aktuella räntenivån över hela löptidsintervallet förblir låg historiskt sett, både nominellt och i verkligheten.

När det gäller den sista delen av frågan om ekonomiska framtidsutsikter förväntade sig kommissionen att den ekonomiska tillväxten borde öka med mellan 1,9 och 2 procent i euroområdet under 2006 enligt dess senaste interimsprognos, vilket ligger nära uppskattningar om områdets potentiella tillväxttakt. Kommissionen är dock försiktig när det gäller att kommentera Europeiska centralbankens politik, eftersom banken bär hela ansvaret.

  Cristóbal Montoro Romero (PPE-DE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Den respekt och försiktighet som krävs av institutionerna hindrar oss inte från att göra politiska bedömningar av institutionernas beslut, till exempel i fråga om Europeiska centralbanken, som höjer räntan samtidigt som den ekonomiska tillväxten är låg och det inte skapas nya arbetstillfällen i EU, något som är ganska oroande för miljoner spanjorer, miljoner EU-medborgare, miljoner småföretag i hela EU och miljoner familjer med lån.

Därför, herr kommissionsledamot, vill jag uppmana kommissionen att även komma med ett respektfullt politiskt förslag till Europeiska centralbanken.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Det politiska budskapet är att Europeiska centralbanken är ett mycket oberoende organ, vilket fastslås i fördraget. Som ekonom och tidigare chef för centralbanken kan jag utveckla detta närmare. Jag kan bara säga att EU:s penningpolitiska mål baseras på kampen mot inflation, vilken har en stor social betydelse, och i detta sammanhang är anpassningen av penningpolitiken en tämligen sofistikerad mekanism.

Alla låntagare vill ha en så låg ränta som möjligt. Dessa räntor är för närvarande mycket låga i Europa, och de förorsakar ingen skada på den ekonomiska tillväxten. Jag kan bara tala som ekonom. Kommissionens inställning är att räntepolitiken ligger i Europeiska centralbankens händer.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Självklart har räntepolitiken också en avgörande betydelse för statsskulden. Vad anser kommissionsledamoten om räntepolitiken i förhållande till stabilitets- och tillväxtpakten?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Olika regeringar och centralbanker har genom historien vidtagit olika och genomgripande åtgärder. I Förenta staterna steg till exempel räntorna plötsligt till 17 procent, och den ökade penningmängden utsattes sedan verkligen för ett hårt tryck. Men på det här stadiet är ränteförändringen i centralbanken ganska blygsam. Den överensstämmer med prognoser, ekonomiska överväganden och utsikter. Vi ingriper inte i den politiken.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Nästa år kommer tre stater – Slovenien, Litauen och Estland – att ansluta sig till euroområdet. Hur kommer räntorna och inflationen i Europa att påverkas om dessa tre små ekonomier lyckas ansluta sig? Finns det tecken på någon förändring?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Vad gäller förändringar i det fall dessa länder ansluter sig till euroområdet känner ni alla till situationen och att de kriterier som antogs i Maastrichtfördraget är mycket strikta. Jag kan bara tala om denna fråga som ekonom. Som medborgare i ett av dessa länder stöder jag naturligtvis en utvidgning av euroområdet, och länder med en god finanspolitik kommer definitivt att stärka euroområdet. Detta skulle också innebära en ökad användning av euron och av dess inflytande i världen. Dessa länder har en stabil budgetpolitik, så de kommer att öka eurons trovärdighet.

  Talmannen. –

Fråga nr 46 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0100/06):

Angående: Utbildningsprogram och den europeiska identiteten

Vilka konkreta insatser och åtgärder för förenklade förfaranden och mindre byråkrati tänker kommissionen vidta i samband med utformningen av den nya serien program (Kultur 2010, Livslångt lärande 2007–2013, Utbildning 2010 och Aktiv ungdom 2007–2013) för att ta tillvara de nya utbildningsmöjligheter som har som mål att främja ungdomars intellektuella och vetenskapliga utveckling och förse dem med möjligheter och yrkesmässiga färdigheter och samtidigt stärka deras känsla av att tillhöra Europa, så att de kan bidra till EU:s ekonomiska, sociala och politiska liv?

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Frågan rör förenklade förfaranden och ett mer användarvänligt utrymme för rörlighet för utbildning och för program som är knutna till ungdomsfrågor, kultur och medborgarskap.

Förslaget om utbildning och den nya generationen program på området för livslångt lärande, ungdom och kultur antogs, som ni känner till, 2004 för perioden 2007–2013. Vi håller på med förberedelser inför detta. Programmen har ännu inte antagits helt och hållet, men de kommer att ersätta befintliga program och kommer också att bidra till tydligare och enklare villkor för användare. När de nya programmen är fullt inrättade kommer enskilda personer att kunna gynnas i högre grad av ett i sanning gemensamt europeiskt område för rörlighet. Förhoppningsvis kommer det att finnas skäligt stöd tillgängligt. Genom dessa program kommer institutioner inom utbildning, fortbildning och kultur att kunna förbättra sin ömsesidiga funktion. I detta sammanhang är förenklandet av de administrativa och finansiella förfarandena en nyckelfråga. Successiva utvärderingar och storskaliga projekt med offentligt samråd har visat att ett förenklat förfarande verkligen skulle gagna de befintliga programmen. Detta kräver dock ansträngningar på olika stadier, på nivån för de administrativa arrangemangen för själva programmen och på nivån för budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser.

Det föreslås på programnivå att antalet program på området för utbildning och fortbildning ska minskas genom att Erasmus, Leonardo da Vinci, Comenius och Grundtvig ska samlas under samma tak: ett integrerat program för livslångt lärande. Utformningen av de nya programmen – särskilt på områdena ungdomsfrågor, kultur och medborgarskap – är tänkt att underlätta tillgången för potentiella förmånstagare. Vi har till exempel skapat ett öppnare och mer tillgängligt program inom det nya programmet Kultur 2007 genom själva strukturen, med tre specifika mål jämfört med åtta tidigare. Det är alltså lättare att greppa det väsentliga, i synnerhet eftersom tillvägagångssättet inte är sektorsbaserat och alla aktörer kan känna sig välkomna, och eftersom programmet uttryckligen syftar till en mångfald av förmånstagare.

Vidare siktar kommissionen på att förenkla den aktuella tillämpningen och de aktuella rapporteringssystemen och, naturligtvis, påskynda urvalsförfarandet. Vi har infört bestämmelser med detta syfte i utkastet till beslut. Under det pågående medbeslutandeförfarandet för ett antagande av programbesluten har både parlamentet och rådet stött kommissionens strävan att skapa maximal förenkling, inte bara genom åtgärderna i programmet utan också genom de administrativa och finansiella kraven, och att finna den rätta balansen mellan flexibilitet och användarvänlighet å ena sidan och ett tydligt syfte och lämpliga finansiella förfaranden och skyddsförfaranden å andra sidan.

Vad gäller budgetförordningen har kommissionen lagt fram en rad ändringsförslag som för närvarande granskas av parlamentet. Dessa ändringsförslag kommer bland annat att innebära ett införande av proportionalitetsprincipen, vilken innebär att förvaltnings- och redovisningskraven bör vara i proportion till bidragets storlek. Vad gäller genomförandebestämmelserna har det redan gjorts framsteg, eftersom kommissionen ändrade de detaljerade bestämmelserna för genomförandet av budgetförordning nr 1 i juli 2005, vilket bland annat ledde till följande förbättringar i fråga om förenklade förfaranden.

Först och främst är kravet på externa granskningar för att bevilja betalningar nu bara obligatoriskt för löpande utbetalningar och slutbetalningar där det beviljade stödet överstiger 750 000 euro för åtgärder och 100 000 euro för bidrag till operativa kostnader. Det andra ändringsförslaget är en ökning av gränsen för fasta belopp från 5 000 till 10 000 euro. Dessutom är ett flertal fasta belopp nu tillgängliga som ett enda stöd, och kommissionen kan godkänna användandet av fasta belopp även om de inte specificeras i den grundläggande rättsakten.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Tack så mycket för ert utförliga och informativa svar, herr kommissionsledamot. Jag är mycket glad över de förenklingsåtgärder ni nämnde. Men vi bör kanske inse att förenklingen även gäller finansieringen av dessa program? Medborgarna är rädda att dessa program inte kommer att finansieras lika frikostigt som tidigare. Är denna rädsla befogad?

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (SK) Tack så mycket för följdfrågan. Jag lyssnade med stort intresse, om än bara genom en radioutsändning, till presidenten för Förbundsrepubliken Tyskland när han med stor entusiasm talade om utbildning, unga människor och Erasmusprogrammet. Jag anser att detta är rätt inställning hos en statschef och EU-medborgare som anser att vi genom utbildning och rörlighet kan åstadkomma mycket mer på det ekonomiska, sociala, kulturella och politiska området. Jag är därför övertygad om att de nya programmen för frivilliggrupper och ungdomar inom utbildnings- och kulturområdet bör förstärkas såväl kvantitativt som kvalitativt, eftersom de är så viktiga för både individerna och gemenskapen som helhet. Bollen ligger nu främst hos parterna som diskuterar budgetplanen, men jag anser att vi skickar ett mycket lägligt budskap till ordförandelandet, parlamentet, kommissionen och till hela det utvidgade EU. Jag är särskilt tacksam för parlamentets fortlöpande stöd i fråga om EU:s utbildningsprogram. Det är välbehövligt.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Fru talman! Vi talar just nu om integration och en känsla av att tillhöra EU, och för några minuter sedan talade vi om rasism och främlingsfientlighet. Jag anser att det finns gemensamma nämnare i allt detta. För några månader sedan besökte jag Kanada, och där såg jag ett mycket komplett program för integration av invandrare och deras familjer.

Jag undrar om kommissionen har för avsikt att inrätta något program för att integrera unga invandrare så att vi också kan minska rasismen och främlingsfientligheten, eftersom dessa nya EU-medborgare också har en känsla av tillhörighet till vårt samhälle.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är säker på att användandet av utbildning som ett verktyg mot rasism och främlingsfientlighet och för social integration också anses vara en mycket brådskande uppgift och en gemensam sådan. Ett integrerat, fritt och demokratiskt Europa kan bara grundas på integrerade, fria och demokratiska samhällen. Medlemsstaterna, deras regeringar, offentliga myndigheter i vidare bemärkelse och EU:s institutioner uppmanas alltså att stödja verktyg av det här slaget.

En del av programmen används redan i detta syfte. Europeiska ungdomspakten, som antogs förra året, är ett av de särskilda verktygen för integration, och det tillhandahåller en del svar för ungdomarna i Europa, ungdomar som upplever många svårigheter eller befinner sig i känsliga situationer i enskilda länder. Social integration är en av de allra viktigaste delarna i socialpolitiken. Jag vill inte tala för mina kolleger, men dessa frågor beaktas och främjas genom olika program inom vårt ansvarsområde.

Det kan göras mer utifrån en sammanhängande politik på EU-nivå och på nationell nivå. Detta är en fortgående fråga som inte bara bör hanteras genom utbildning utan också genom sport, kultur och interkulturell dialog. Dessa är mycket användbara och effektiva verktyg för att främja social integration och för att bekämpa problem som våld, huliganism, rasism och främlingsfientlighet.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Liksom alla sina kolleger talar kommissionsledamoten om förenkling, och dessa komplicerade EU-förfaranden är en stor tvistefråga. Kan han ge mig några konkreta exempel på vad som nyligen har förenklats och vad som nu kommer att förbättras? För det andra undrar jag om det finns någon dokumentation av den faktiska kostnaden för att administrera programmen och hur stor del av budgeten för dessa program som kommer att komma allmänheten i EU till godo i framtiden?

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag nämnde Erasmus för att den tyske presidenten använde det exemplet. Jag anser att han gjorde rätt i att nämna det, för det är förmodligen det mest välkända och populära programmet. Antalet Erasmusstudenter sedan 1987 är 1,4 miljoner. Dessa program har stort inflytande på enskilda personer och samhällen. Människor får ut mycket av dessa program. De efterfrågas i allt högre grad. Jag har uttryckt min tacksamhet för stödet från parlamentet för dessa program, eftersom de har en inverkan. Europas framtid skulle vara mer osäker utan dessa program.

Programmen har inverkan på andra områden: Erasmus var drivkraften bakom Bolognaprocessen, som är mycket inflytelserik för alla studenter, professorer och universitet i Europa.

Jag nämnde några av de förslag som redan finns i de genomförandebestämmelser som har antagits av kommissionen. Kommissionen har lagt fram över 100 ändringsförslag till budgetförordningen. Nu är det er tur att besluta, och att förbättra den. Från januari 2006 har vi inrättat ett nytt genomförandeorgan som hanterar alla enskilda fall och enskilda projekt och som arbetar nära tillsammans med nationella myndigheter. Detta centraliserade system är ett rimligt verktyg för tillämpningen av våra program. Nationella myndigheter i medlemsstaterna är verksamma på konkreta nationella språk. De befinner sig mycket närmare sina medborgare, vilket bidrar till att de som använder sig av programmet får bästa möjliga service.

Vi kanske kan gå närmare in på detaljer i framtiden, när vi diskuterar själva budgetförordningen. Det finns några konkreta åtgärder och förslag om hur tillvaron för förmånstagare av små bidrag kan underlättas, till skillnad från vad som gäller de miljoner som används till infrastruktur och forskningsprojekt.

Vi vill också lägga mer pengar på, exempelvis, Erasmus eller på program för livslångt lärande, för vi anser inte att 125 euro per person per månad är något särskilt väsentligt europeiskt stöd om vi ser på de faktiska vardagliga kostnaderna i våra länder. Så ”mer” betyder också mer inom en social dimension. Dessa pengar är ofta av avgörande betydelse för dem som behöver bidrag från EU för att studera utomlands.

  Talmannen. –

Fråga nr 47 från Maria Badia i Cutchet (H-0132/06):

Angående: Handlingsplanen för att främja företagaranda inom utbildning

Kommissionen har tagit fram en handlingsplan för att främja företagaranda under hela utbildningstiden, från grundskola till universitet. Kommissionen säger i planen att det krävs ökad ekonomisk tillväxt och bättre entreprenörskap för att på ett tillfredsställande sätt kunna behålla den europeiska sociala modellen. Jag håller fullständigt med om att detta är nödvändigt. Jag är dock oroad över att det finns risk för att utbildningen kommer att underordnas konkurrens- och marknadsvillkor, eftersom jag anser att det för den europeiska sociala modellens del är mycket viktigt att utbildningen får fortsätta att vara ett sätt att skapa fria, oberoende, självständigt tänkande medborgare och främja den personliga utvecklingen.

Trots att det finns en del bra metoder som vi utan tvivel kan lära oss av – till exempel att utöka yrkespraktikprogrammen på företag – menar jag att vi, utan att detta går ut över företagsinriktade studieprogram, inte bör anlägga ett alltför kommersiellt perspektiv i stil med den amerikanska utbildningsmodellen.

Anser inte kommissionen att vi för att gynna utbildningens framtid som en grundval för medborgarskap hellre bör lägga vår kraft på att ändra kursplanerna för utbildningen i medlemsstaterna i syfte att förbättra utbildningen på olika områden, inklusive humaniora och kultur?

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (SK) Fru talman, mina damer och herrar! Handlingsplanen En europeisk dagordning för entreprenörskap godkändes 2004. I handlingsplanen inrättas fem strategiska politikområden för den europeiska dagordningen för entreprenörskap under de aktuella åren. Det första politikområdet handlar om att främja de tänkesätt som krävs för företagande bland unga människor. Europeiska kommissionen antog nyligen – den 13 februari – som ett led i handlingsplanen ett meddelande med titeln Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande. I detta meddelande utformar kommissionen en rad rekommendationer till medlemsstaterna, eftersom Europeiska unionen inte har någon formell makt eller befogenhet inom detta område.

Syftet är att stärka utbildningens roll för att forma en starkare entreprenörskultur i EU och i europeiska företag. Utbildningen bör främja entreprenörsandan hos unga människor och skapa nya möjligheter för deras framtid och samtidigt ge dem tillfälle att utveckla grundläggande entreprenörsfärdigheter. Ett av målen med meddelandet är att förbättra sättet att förbereda unga människor på deras framtida liv, sysselsättning och arbete. Kommissionen anser att fördelarna med entreprenörskap och utbildning i entreprenörskap inte kan mätas enbart i antal nya företag eller innovationsföretag och nya arbetstillfällen. Entreprenörskunskaper är i första hand en nyckelkompetens för alla och hjälper unga människor att bli mer kreativa och få bättre självförtroende, och hjälper dem också att arbeta och fatta beslut på ett socialt ansvarstagande sätt, oavsett vad de företar sig.

Sett mot denna bakgrund och med hänsyn till det bredare utbud av kompetenser som kommer att främjas i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”, ingår företagaranda i referensramen för åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande. Vi anser att dessa nyckelkompetenser är nödvändiga för personlig utveckling, social integration, aktivt medborgarskap och anställbarhet. Nyckelkompetenserna har också en samhälls-, kultur- och utbildningsdimension. Enligt meddelandet anser kommissionen att det är helt och hållet förenligt med de mål vi har satt för oss själva och med de mål som parlamentsledamöterna har utformat, även av frågeställaren Maria Badia i Cutchet, att främja de tankesätt som krävs för företagande genom utbildning och yrkesutbildning i samband med att den allmänna utbildningen förbättras inom alla områden och att se till att EU-medborgarna förblir fria och oberoende i framtiden, med bättre utvecklingsvillkor.

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Tack för era ord som absolut har lugnat mig lite, för efter att ha läst detta meddelande är jag ganska oroad över att vi kanske går för långt mot att underordna utbildningen konkurrens- och marknadsvillkor.

Jag kommer just nu i kontakt med många studenter, och jag är säker på att några av dem tänker bli företagare i framtiden, men många har helt andra intressen: kulturella eller humanitära intressen.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag vet att vi inte alla är affärsmän, och att inte heller alla våra barn kommer att bli affärsmän, men det är viktigt att vi förstår hur företag fungerar. Vi anser – och när jag säger ”vi” inkluderar jag också medlemsstaterna, för det råder stark enighet vad gäller den centrala kompetensen, som innefattar företagaranda – att det handlar om förmågan att förstå komplexiteten, förmågan att ta initiativ, att omvandla initiativ till handling och att ta personligt ansvar.

Detta är inte bara till fördel för arbetsgivarna utan också för arbetstagarna: aktiva och kreativa arbetstagare betraktas av alla seriösa företag som goda arbetstagare. Det är anledningen till att vi anser att en sådan förmåga är till stor hjälp för hela samhället och för enskilda personer, och att det inte bara handlar om utbredning och produktion av företag och affärsmän. Det handlar om en mentalitet som också borde vara mer mogen i en föränderlig miljö, i en miljö där det krävs en djupare förståelse för influenser och dynamik.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr kommissionsledamot! Det är i princip bra att kommissionen tar initiativ i fråga om entreprenörskap, till exempel genom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, och även här. Arbetstillfällen uppstår trots allt bara när något bjuds ut till försäljning. Ser kommissionsledamoten några möjligheter att dessa initiativ presenteras för en något bredare publik, till exempel som ett led i kommissionens informationsverksamhet tillsammans med Margot Wallström?

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Detta borde utgöra en del av ett meddelande eller en kampanj av kolleger i såväl kommissionen som i parlamentet, för EU tenderar att jämföra sin potential med många andra partner.

Jag anser att vi har potential, men de flesta blockeringarna och hindren har uppstått ur våra bestämmelser, det vill säga ur det sätt på vilket vi hanterar våra ekonomier och samhällen, och ur vår mentalitet. Det är anledningen till att jag stöder Paul Rübigs åsikt till fullo i fråga om att denna grundläggande idé – den centrala kompetensen, innefattande utbildning i företagsamhet, utbildning i kultur, kulturellt medvetande, medborgarskap och, naturligtvis, språk, matematik, forskning, datakunskap och att kunna lära – är viktig för alla.

Livslångt lärande är och måste vara grundat på en grundläggande kompetens, och denna innefattar företagarförmåga och företagaranda. Jag vill därför uppmana er och alla vänner av små och medelstora företag, alla vänner av initiativ tagna av våra medborgare och institutioner, att främja det viktiga konceptet livslångt lärande.

Jag blev inte förvånad utan förhoppningsfull under den senaste frågestunden, då en kollega talade om livslångt lärande som en medborgerlig rättighet, den enskilda personens rättighet i förhållande till staten eller myndigheterna att ha tillgång till livslångt lärande, inte bara till grundskole- och gymnasieutbildning.

För att införa sådana system behövs också en större mental beredskap. Tack ska ni ha. Låt oss arbeta tillsammans med detta.

  Talmannen. – Fråga nr 48 har förklarats otillåtlig (bilaga II A.3 i arbetsordningen).

Fråga nr 49 från Andreas Mölzer (H-0102/06):

Angående: Turkiska liramynt

För ett år sedan gav Turkiet ut ett 1–liramynt (motsvarande 0,6 euro) som är ytterst likt 2–euromyntet. Bland annat finns det risk för att den avbildning av Kemal Atatürk som finns på 1–liramyntet förväxlas med kung Albert II. På grund av att mynten är så snarlika när det gäller vikt och tjocklek har automatägare i EU drabbats av stora förluster. Problem uppstår även i bankernas sorteringsapparater för att inte tala om den vanlige medborgaren som kanske inte ens är medveten om denna risk för förväxling.

Hur ser kommissionen på denna nya turkiska framstöt? I vad mån är det tillåtet att en stat ger ut valuta som uppvisar så stora likheter med euron? Vilka åtgärder avser kommissionen vidta för att skydda EU-medborgarna?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Frågan rör turkiska mynt som utgivits sedan början av 2005, som är mycket lika euromynt. Kommissionen delar naturligtvis parlamentsledamotens oro i denna fråga. Sådant här borde inte ske. Rätten att ge ut mynt är en av de mest grundläggande rättigheterna för ett land. Informativa samråd är dock att rekommendera. Det finns ett nätverk som kallas Coin Registration Office [Myntregistreringsbyrån] som har upprättats av International Mint Directors Conference [Internationella myntdirektörskonferensen]. Medlemmarna förväntas samråda med Coin Registration Office vid förberedelserna av ett nytt mynt, för att undvika likheter. Detta har uppenbarligen inte skett i tillräcklig grad i det här fallet, så man har präglat mynt som liknar euromynt.

Det är inte första gången som något sådant har skett. År 2000 var vissa mynt i några länder väldigt lika euromynt. I mitt land präglades mynt som liknade D-mark då jag var ansvarig på området, och vi var därför tvungna att ändra i produktionen.

Kommissionen samarbetar med de turkiska myndigheterna, och de har lovat att ändra sina mynt något. Myntproduktion är en mycket dyr och omfattande verksamhet.

Det finns emellertid ingen anledning till panik, och riskerna är mycket små. Myntautomaterna – som är huvudfrågan – kan anpassas. Enligt vår bedömning finns det några gamla modeller av myntautomater som är svårare att anpassa, men de flesta av de nya automaterna kan anpassas så att de accepterar rätt mynt. De ser helt annorlunda ut till det yttre. Om dessa mynt används inom detaljhandeln kan de urskiljas utan svårighet. Riskerna är alltså begränsade.

Kommissionen har också samarbetat med tillverkarna av myntmekanismerna för att informera dem om att mekanismerna måste anpassas till det här problemet. Vi samarbetar med de turkiska myndigheterna för att säkerställa att den nya myntproduktionen kommer att modifieras något så att dessa mynt inte blir så lika euromynten.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag inser att det inte finns någon anledning till panik, som ni säger. Jag vill ändå fråga er om det inte skulle vara önskvärt att ta upp denna fråga i anslutningsförhandlingarna med Turkiet, för att se till att de här mynten tas ur omlopp mycket snabbt. Det är trots allt också frestande för de turkiska parallella samhällena i EU – till exempel i Tyskland och Österrike – att missbruka dessa mynt. Skulle det inte vara möjligt att skynda på processen – trots att det som ni säger är mycket dyrt att prägla mynt – för att begränsa skadorna för EU och EU:s ekonomi?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Vi måste förhandla om detta inom alla ramar, inklusive inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Det finns ett slags gentlemannaöverenskommelse om att sådant här inte ska inträffa. Om det ändå gör det måste tillverkarna av småmynt göra någon sorts förändring, så att situationen med mynt som liknar varandra kan undvikas.

Man kommer att förhandla om detta. Jag kommer att få tillfälle att träffa medlemmarna av den turkiska regeringen inom kort, så jag kommer definitivt att ta upp frågan inom en inte alltför lång framtid eftersom myntproduktion, som jag sa, är en omfattande och mycket dyr verksamhet. Vi kommer att kunna lösa detta problem i sinom tid, men tills dess kommer vi att arbeta tillsammans med producenterna av myntmekanismer för att undvika eventuell skada.

  Talmannen. –

Fråga nr 50 från Enrico Letta (H-0104/06):

Angående: Den andra Europaskolan i Bryssel – flyttning av språksektioner

Högsta rådet för Europaskolorna har fastställt kriterierna för att slå fast vilka språksektioner som kommer att placeras på den fjärde Europaskolan i Laeken. I flera officiella dokument har den sk. uppföljningsgruppen under överinsyn av Europaskolornas generalsekreterare indikerat att den italienska sektionen på den andra Europaskolan i Bryssel hör till de sektioner man ämnar föreslå för rådet att bör flyttas till den fjärde skolan. Självfallet är dessa uppgifter resultatet av en komparativ analys som erhållits mot bakgrund av kriterierna för de befintliga språksektionerna.

Kan kommissionen redogöra för denna analys i detalj? Kan kommissionen, om en sådan analys inte har gjorts, förklara hur man kommit fram till ett dylikt resultat, och i synnerhet tala om på vilket sätt de övriga språksektionerna valts bort? I dagsläget har man naturligtvis inte ännu fattat något slutligt beslut. Kan kommissionen icke desto mindre redogöra för detaljerna kring det förfarande som uppföljningsgruppen tillämpat i sitt arbete? Det förefaller nämligen viktigt för att man skall kunna ta ställning till huruvida arbetet i gruppen har följt tillräckligt stringenta vetenskapliga kriterier för att motivera dessa förslag, som riskerar att få extremt negativa konsekvenser för hundratals familjer till anställda vid gemenskapsinstitutionerna.

Fråga nr 51 från Richard Seeber (H-0172/06):

Angående: Flyttning av tyska språksektionen

Europaskolornas styrelse skall just besluta om vilka språksektioner som skall inrättas i Europaskolan Bryssel IV i Laeken. Ett av de alternativ som lagts fram för styrelsen är att flytta den italienska och nederländska sektionen från Woluwé och den tyska sektionen från Ixelles till Laeken.

Är kommissionen medveten om att barnen från Woluwés och Ixelles upptagningsområde sammanlagt kommer att tillbringa tre till fyra timmar per dag i skolbuss om de flyttas till Laeken?

Vilka alternativ och villkor för genomförandet när det gäller tvångsförflyttning av sektioner har kommissionen undersökt? Litar kommissionen i annat fall på generalsekreterarens och styrelsens erfarenhet av sådana flyttningar, som redan när skolan i Ixelles öppnades ledde till en ohållbar situation?

Är kommissionen beredd att offentliggöra och kommentera de röstningsinstruktioner den gett sin representant i styrelsen?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Frågorna 50 och 51 liknar varandra, men om det är nödvändigt besvarar jag dem var och en för sig, även om konceptet blir detsamma.

Jag vill börja med att säga att Europaskolorna utgör en av de mest komplicerade frågorna inom mitt ansvarsområde, och det föreligger ett stort antal problem. Systemet är mycket oberoende och komplicerat. Förvaltningen av systemet hör inte till kommissionens ansvarsområde, och kommissionen är faktiskt bara en av medlemmarna i Högsta rådet för Europaskolorna, som består av 29 medlemmar.

Den snabba utvidgningen av Europeiska unionen har fört många människor till oss på olika platser – inte bara i Bryssel – och vi har stora problem vad gäller bristen på platser som behövs för barn i skolor och andra anläggningar. En lösning, som verkligen är nödvändig, skulle vara att öppna en fjärde Europaskola i Laeken 2009. Varför i Laeken? Detta beslut har fattats av den belgiska regeringen. Belgien är värdlandet, och man bidrar avsevärt till skolväsendets infrastruktur. All infrastruktur tillhandahålls av värdlandet. Jag har haft kontakt med den belgiska regeringen och dess ministrar. Ordförande José Manuel Barroso har tagit upp den här frågan med den belgiska regeringen för att skynda på processen, och 2009 är tidigare än vad man planerade till en början.

Nu handlar det om att besluta om skolans interna system för språksektionerna: vilka språksektioner kommer att öppnas och vilka kommer att flyttas. Först och främst är det för tidigt att säga någonting bestämt. Man diskuterar fortfarande frågan, och kommissionen är bara en part i de här diskussionerna, och definitivt inte den dominerande parten. Högsta rådet för Europaskolorna kommer att fatta besluten. Kommissionen försöker naturligtvis att bidra med idéer som grundas på erfarenhet och kunskap och att delta i processen och säkra de intressen som föräldrar inom EU:s institutioner har liksom insyn och ett skäligt förfarande.

Högsta rådet för Europaskolorna godkände vid sitt möte den 25 och 26 oktober en förteckning över kriterier för hur språksektionerna ska hanteras. En arbetsgrupp, uppföljningsgruppen för Bryssel IV, upprättades, och Europaskolornas generalsekreterare lade fram ett preliminärt dokument för denna grupp. Jag påpekar återigen att kommissionen aktivt deltar i denna grupp, men att vi bara är en partner. I slutändan måste uppföljningsgruppen för Bryssel IV beakta alla faktorer och utarbeta en lämplig lösning.

Några preliminära lösningar – alternativ A och B – har diskuterats, men det är för tidigt för att kunna säga att en lösning är att föredra framför en annan. Gruppen diskuterar för närvarande mellanliggande alternativ, där det bästa ur de två lösningarna antas, vilket innefattar en princip – som stöds av kommissionen – om att de barn som för närvarande är inskrivna i någon sektion i en av de befintliga skolorna inte bör tvingas att flytta till Laeken. Detta är förmodligen en bra lösning för föräldrar vars barn redan går i en av dessa skolor. Det är mycket svårt att föreställa sig att den slutgiltiga lösningen kommer att vara tillfredsställande för alla, men vi måste finna en lösning som garanterar att eleverna får bästa möjliga utbildning.

Vi arbetar tillsammans med Högsta rådet för Europaskolorna och med den nederländska regeringen, som leder Högsta rådet, på reformen av Europaskolorna, eftersom det föreligger många problem, inklusive strukturella sådana, och systemet måste naturligtvis omarbetas.

Detta är mitt begreppsmässiga svar, och jag kan i dag inte säga att vi har utarbetat några undangömda program eller någon dold lösning. Vi arbetar seriöst tillsammans med uppföljningsgruppen för Bryssel IV, och jag försäkrar er att vi tar dessa frågor på mycket stort allvar, men det är ett svårt område och det har uppkommit många problem, och nu måste vi finna slutgiltiga och långsiktiga lösningar på dessa. Vi kommer att arbeta hårt tillsammans med Belgiens regering och myndigheterna i Bryssel för att finna övergångslösningar för att lösa kortsiktiga problem och brister inom alla våra inrättningar.

Det är situationen i dagsläget.

  Talmannen. – Ni har förstås rätt, herr kommissionsledamot. Frågorna nr 50 och 51 bör bevaras tillsammans eftersom de hänger ihop med varandra. Det är också väldigt många ledamöter som är intresserade av denna fråga. Men först av allt ska jag ge ordet till de båda frågeställarna så att de kan ställa sina följdfrågor.

  Enrico Letta (ALDE). – (IT) Herr Kallas! Tack för ert svar. Eftersom alternativ B helt klart verkar bättre än alternativ A ur många synvinklar undrar jag om ni nu kan utesluta tanken på att kommissionen tar upp kostnadsfrågan? Kan ni närmare bestämt säga att frågan om en liten kostnadsökning inte kommer att innebära att kommissionen blockerar det alternativ som framstår som det bästa av de två?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Det är naturligtvis kommissionen som betalar den största delen av kostnaderna för Europaskolorna, och kostnadsproblemet är också en viktig fråga. Jag vill emellertid inte huvudsakligen fokusera på kostnadsfrågan. Jag vill huvudsakligen fokusera på arbetssystemet och på att ge eleverna bästa möjliga utbildning. I det avseendet är alternativ B inte det bästa.

När det gäller alternativ B, som syftar till att nästan alla sektioner ska finnas överallt, kommer det att bli en stor uppsplittring med små grupper och små klasser. I det fallet skulle vi ställas inför problemet med att garantera undervisning av god kvalitet och utbildning av god kvalitet. Av den anledningen är alternativ B inte det bästa alternativet. Ja, det är dessutom mycket dyrare, men vi i kommissionen betraktar inte kostnadsfrågan som den främsta och viktigaste frågan. Den viktigaste frågan rör säkerställandet av att Europaskolornas system fungerar effektivt, och det föreligger också många problem som rör den framtida kvaliteten på utbildningen.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Kommissionsledamoten talar om komplicerade förfaranden, en komplicerad situation. Vi är alla medvetna om detta, men situationen blir ännu mer komplicerad om kommissionen inte är beredd att ge större insyn i sin beslutsprocess. Det avgörande styrelsemötet kommer trots allt att hållas i mitten av april. Varför är kommissionen inte beredd att utifrån sina egna kriterier helt enkelt säga: så här långt har vi kommit, detta är siffrorna, så här långt kan vi gå?

Om kommissionsledamoten bara fortsätter mörkläggningen kan han inte förvänta sig att språksektionerna ska bli mer tillfredsställda.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Tack så mycket, men jag delar inte uppfattningen att vi inte är öppna i den här processen. Hela processen har varit öppen för alla parter, och alternativen har funnits där. Om ni vill tar kommissionen det största initiativet i förberedandet av dessa alternativ. Men man måste följdriktigt nå ett slutgiltigt samförstånd som innefattar föräldrarnas organisationer, skolorna själva och lärarna. Kommissionen gör sina insatser och överväger tveklöst alla de möjliga alternativ som läggs fram av andra parter. Vi försöker att ta del i att finna en slutgiltig lösning som är mer eller mindre godtagbar för alla.

Vi har varit öppna under hela denna process, och vi överväger för närvarande någon sorts kompromisslösning, ett mellanliggande alternativ mellan A och B. Processen har alltså varit öppen och innefattar mycket komplicerade förhandlingar mellan alla parter. Här är kommissionen en förhandlingspartner, och vi vill också respektera de andra parterna, inklusive de belgiska myndigheterna som måste göra väsentliga insatser.

  Luigi Cocilovo (ALDE). – (IT) Herr Kallas! Om man väljer alternativ A, som man har hänvisat till av de två alternativ som övervägs, det vill säga alternativet att flytta språksektioner, finns det då risk för att många familjer kommer att få ha sina barn i olika skolor?

Med hänsyn till att enligt de uppgifter som lämnats i uppföljningsgruppen kommer den demografiska tillväxten under de närmaste åren att vara större inom vissa sektioner, exempelvis den italienska, än för många andra nationaliteter, är inte detta en faktor som borde få kommissionen att välja alternativ B av de alternativ som nämnts?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Det slutgiltiga beslutet kommer att fattas av Högsta rådet för Europaskolorna.

Ni nämnde att barnen i slutändan skulle kunna komma att gå i skolan på olika platser. Jag har läst i de dokument som beskriver det grundläggande konceptet om kriterierna för detta. Kommissionens åsikt är att vi borde anstränga oss på alla sätt för att undvika något sådant. Barn som tillhör samma familj, syskon, måste få gå i samma skola.

Alternativ B innehåller några betydande svagheter i fråga om den framtida utvecklingen av utbildning. Vi delar inte uppfattningen att alternativ B är det bästa, men vi kommer att arbeta hårt för att finna lösningar som är tillfredsställande för så många parter och föräldrar som möjligt.

  Alfonso Andria (ALDE). – (IT) Herr Kallas! Jag kommer tillbaka till samma fråga: i villkor F, som var ett av de villkor som antogs i oktober, anges att om en sektion finns i mer än en skola ska den placeras i skolor i ytterområden och i centralt belägna skolor. Jag vill förtydliga detta ännu mer: om alternativ A, som lagts fram av uppföljningsgruppen, väljs skulle den italienska sektionen vara den enda sektion som straffas genom att placeras i två skolor i ytterområdena: Uccle och Laeken. Anser inte ni, herr Kallas, att detta alternativ A är diskriminerande gentemot de italienska eleverna? Jag uppmanar er att göra ett åtagande i detta avseende genom att avvisa alternativ A och att anta alternativ B.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. – (EN) Jag säger inte att vi kommer att stödja alternativ B. Jag har inte heller sagt att vi kommer att stödja alternativ A. Vi håller på att försöka finna en kompromisslösning. Jag kan inte säga att jag kommer att ge mitt fulla stöd till alternativ B, även om ni skulle vilja det.

Jag upprepar att beslutsfattarna är Högsta rådet för Europaskolorna tillsammans med arbetsgruppen – uppföljningsgruppen – som innefattar föräldrar och andra berörda parter. Så ser processen ut. När det gäller den här sortens komplicerade frågor försöker jag alltid att finna någon slags kompromisslösning. Så blir förmodligen också fallet på det här komplicerade området. Högsta rådet för Europaskolorna kommer att hålla nästa sammanträde i slutet av april. Då kommer alla möjliga lösningar och aspekter att diskuteras.

Er fråga om den italienska sektionen har tagits upp många gånger, och det finns också andra som är involverade. Vi har försökt att finna en balanserad lösning och att inte bestraffa någon.

  Talmannen. –

Fråga nr 53 från Manuel Medina Ortega (H-0098/06):

Angående: Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU och adoptioner

Kan kommissionen redogöra för vilka följder Bulgariens och Rumäniens anslutning kommer att få för Europeiska unionens medborgare på det privaträttsliga området, särskilt när det gäller adoptioner inom den utvidgade unionen, och om redan beviljade adoptioner kommer att godkännas eller omprövas?

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är mycket väl medveten om de fall av internationella adoptioner av rumänska barn som inte har kunnat avslutas och om den begripliga oro som omger den här frågan bland de familjer som vill ge dessa barn ett nytt hem. Rumänien har nyligen, som en del av lagstiftningsreformerna i förberedelserna för anslutning till unionen, och med Europaparlamentets stöd under åren, antagit en ny lagstiftning om barnskydd.

Enligt denna lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 2005, är internationell adoption en sista utväg om man inte kan finna någon lämplig lösning inom landet, vilket sträcker sig från ett mindre hem till fosterhem. I och med denna lag har Rumänien anpassat sig till de lagbestämmelser som tillämpas i Europeiska unionen på det här området, och som även föreskrivs i FN-konventionen om barnets rättigheter. Tillämpningen av dessa bestämmelser måste ses inom ramen för tidigare oegentliga rutiner i fråga om internationella adoptioner i Rumänien.

Vad gäller de mer specifika rättsliga aspekterna bör det påpekas att det för närvarande inte finns någon gemenskapslagstiftning på området för internationell adoption. I rådets förordning (EG) nr 2201/2003, där ett ömsesidigt erkännande av domar i mål om föräldraansvar föreskrivs, utesluts faktiskt adoption uttryckligen från förordningens ram.

Detta innebär i grund och botten att gemenskapens regelverk på området för barnskydd har införts i Rumänien och Bulgarien. FN-konventionen om barnets rättigheter utgör en grund i såväl Rumänien som Bulgarien. I FN-konventionen om barnets rättigheter görs ingen åtskillnad mellan Europeiska unionens inre och yttre gränser.

  Talmannen. – Detta är inte den enda fråga som berör detta ämne: vi har också frågorna nr 55 och 56. Om ledamöterna går med på detta kan vi ta upp dessa frågor tillsammans. Först av allt vill jag emellertid ge ordet till frågeställaren Manuel Medina Ortega för en följdfråga.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Fru talman! Jag anser att anpassningen av Bulgariens och Rumäniens lagstiftning till EU:s regler är ett framsteg eftersom det viktigaste när det handlar om adoptioner är att skydda barnet.

Men tyvärr vet vi att det i dessa länder precis om i andra finns barn som inte lever i goda familjeförhållanden och att det finns familjer här i Europeiska unionen som skulle vara beredda att åta sig rollen som förälder och ge alla slags garantier.

Jag vet att det inte finns någon EU-lagstiftning om detta, men det finns en möjlighet för EU att medla på något sätt med de bulgariska och rumänska myndigheterna för att se till att de familjer inom EU som är beredda att ta detta steg kan göra detta under bästa möjliga förutsättningar och för att underlätta adoption av familjer inom EU när det är nödvändigt.

Jag undrar om ni tror att det finns någon möjlighet för kommissionen att agera i denna fråga.

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. – (EN) Vi arbetar tillsammans med den rumänska regeringen på ett mycket konsekvent sätt. Vi erkänner att man har reviderat sin lagstiftning och att en expertgrupp granskar de fall som har förblivit oavgjorda utifrån denna lagstiftning. Denna expertgrupp bör ha avslutat arbetet före den här månadens slut.

Vi står i regelbunden kontakt med de rumänska myndigheterna i den här frågan. Vi anser att så länge de respekterar FN-konventionen om barnets rättigheter och EU:s lagstiftning så är det upp till den rumänska regeringen och de rumänska myndigheterna att finna en lösning.

Vad gäller situationen inom sektorn för barnomsorg har vi fått den uppfattningen, utifrån de mycket detaljerade rapporterna om framsteg, att den har förbättrats på plats, inte minst på grund av att Europeiska unionen under de senaste 15 åren har gett ett väsentligt stöd till omstruktureringen av sektorn för barnomsorg på omkring 160 miljoner euro.

Urvalsförfarandet för de ansökningar om adoption inom landet som registrerats innan den nya lagstiftningen trädde i kraft förväntas i stort slutföras den här månaden. Vi förväntar oss att de rumänska myndigheterna kommer att informera alla ansökanden individuellt.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Herr Rehn! Ni har redan delvis svarat på min fråga som gäller problemet med pågående adoptionsärenden. Efter Europaparlamentets uppmaningar i olika resolutioner har en expertgrupp inrättats för att granska de enskilda oavgjorda fallen. Jag undrar om det finns någon ny information om tidsplanen för att behandla ansökningar och om vi kommer att få någon information om resultatet av denna grupps arbete hittills.

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. – (EN) Vi står i regelbunden kontakt med de rumänska myndigheterna, och som svar på ledamotens fråga skulle jag säga att de rumänska myndigheterna är på rätt spår i fråga om lösningen på de ansökningar om adoption som har förblivit oavgjorda och som lämnats in innan den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 2005.

De rumänska myndigheterna har inrättat en arbetsgrupp som ska ha avslutat sitt arbete den 31 mars, och kommissionen har engagerat sig i en detaljerad uppföljningsrapport om den här frågan. Vi kommer att rapportera om frågan till rådet och parlamentet i vår övergripande uppföljningsrapport som kommer att antas som planerat den 16 maj.

Vad gäller de andra delarna av er fråga har de 82 000 barn som för närvarande står under socialt skydd, befinner sig i institutionell vård eller fosterhem eller har placerats i en utökad familj kommit i åtnjutande av en struktur för barnskydd i linje med FN-konventionen om barnets rättigheter, och så är också fallet i fråga om tillgång till sjukvård och utbildning.

  Talmannen. –

Fråga nr 54 från Mairead McGuinness (H-0137/06):

Angående: Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

Mot bakgrund av kommissionens heltäckande övervakningsrapport om Rumäniens beredskap att bli medlem i EU under 2007 där kommissionen med oro noterar Rumäniens bristande framsteg på vissa områden i fråga om skydd av barn och när det gäller sjukvårdssystemet för funktionshindrade och mentalsjuka vill jag be kommissionen att ange hur stor vikt den fäster vid dessa frågor i de pågående förhandlingarna med de rumänska myndigheterna.

Dessutom undrar jag om kommissionen anser att tillräckliga framsteg har gjorts och kommer att fortsätta att göras för att man skall kunna säga ja till att Rumänien får bli medlem i EU under 2007?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag har delvis besvarat denna fråga, så jag tar endast upp de delar som ännu är obesvarade.

För det första har vi, förutom en allmän utvärdering av skydd av barn och av situationen för hälsovårdssystemet för funktionshindrade och psykiskt sjuka i Rumänien, organiserat en inbördes utvärdering av den psykiska hälsan för att utvärdera hur situationen ser ut på fältet. Vi inväntar expertutlåtandet från denna inbördes utvärdering. Vi utför sammanlagt 15 expertutvärderingar, eller inbördes utvärderingar, både i Bulgarien och i Rumänen av ett antal kritiska frågor. Denna inbördes utvärdering görs på ett av de viktigaste områdena, och den utförs både av tjänstemän vid kommissionen och av de bästa experterna som medlemsstaterna har på området.

När det gäller vård av funktionshindrade är nu huvudfokus satt på att utveckla en omfattande strategi som syftar till att stänga och omstrukturera stora vårdinrättningar och i stället utveckla alternativa samhällsbaserade tjänster, familjestöd och mindre vårdinrättningar. Vi anslår till exempel upp till 15 miljoner euro. Dessutom pågår en kampanj i Rumänien för att öka allmänhetens medvetenhet om de funktionshindrades rättigheter.

Även om omstruktureringen av denna sektor befinner sig i ett mycket tidigt stadium, bedömer vi från kommissionen att landet nu är på rätt spår när det gäller detta.

Slutligen måste det ständigt återkommande problemet med misshandel på de psykiatriska klinikerna i Rumänien omedelbart åtgärdas. Detta betonades i vår övergripande uppföljningsrapport från oktober, och man måste ta itu med de viktiga bristerna i levnads- och omvårdnadsvillkoren i en del inrättningar.

Vi har kraftfullt rekommenderat de rumänska myndigheterna att mental hälsa ska bli ett prioriterat område och att de måste anslå tillräckliga resurser för detta ändamål. De rumänska myndigheterna uppmanas starkt att dra fördel av det nuvarande stödet från Phareprogrammet och utarbeta en strategi och handlingsplan för omstruktureringen av mental hälsa.

Naturligtvis är det genomförandet som är lösningen. Genomförandet av de praktiska åtgärderna ska visas till exempel genom tillräckliga anslag av finansiella medel. Detta är vad man kommer att undersöka i den inbördes utvärderingen, och det kommer att utgöra en del av lägesrapporten i maj 2006.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Kan ni ta upp frågan om sängar som är inlåsta i burar i Rumänien? När vi talar om angelägna ämnen är det en meningsfull fråga som ni kan ta upp. Den är verkligen angelägen för oss.

När det gäller den inbördes utvärderingen, som jag välkomnar, kommer den att innebära besök på inrättningar utan att först underrätta dem? Jag anser att det är av avgörande betydelse. Har ni gjort någon bedömning på kommissionsnivå hur lång tid det kommer att ta för Rumänien att ta itu med vad som är ett enormt problem för landet? Är ni övertygad om att Rumänien kommer att fortsätta sin väg mot omstrukturering om landet ansluter sig till EU nästa år? Jag anser att vi endast kommer att göra framsteg genom påtryckningar.

När vi talar om barn som överges på förlossningskliniker och frågan om adoption mellan länder ber jag om att vi sätter barnet i första hand framför andra intressen.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag är redo att närmare förklara den inbördes utvärderingen om det behövs. I normala fall genomför de besök som bestämts såväl i förhand som på plats hos olika typer av inrättningar på olika områden som sträcker sig från rättsstatsprincipen, dvs. domstolsväsendet och åklagarmyndigheten, till barnavård och mental hälsa. De vidtar samma typ av åtgärder.

Hur lång tid tar det på detta område? Det är ett högst relativt begrepp. Vi är angelägna om att det måste finnas ett tillförlitligt uppföljningssystem som visar att Rumänien verkligen är på rätt spår. Detta kommer vi att fokusera på i vår inbördes utvärdering.

Ni berörde svårigheten med hela denna fråga, nämligen att barnavård måste stå i fokus för vår utvärdering, och detta är vår avsikt när vi genomför och lägger fram resultatet av den inbördes utvärderingen.

I detta sammanhang har vi även undersökt misstanken om bruket av sängar som är inlåsta i burar i Rumänien. Jag kan försäkra er om att under kommissionens femton år av uppföljningsarbete har vi aldrig fått någon misstanke bekräftad om detta bruk i Rumänien. Kommissionen kommer att följa upp denna fråga inom ramen för våra normala kontakter med olika icke-statliga organisationer.

  Panagiotis Beglitis (PSE). – (EL) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten och säga att vi alla är överens om att vi behöver hjälpa Rumänien att förbättra förhållandena och skyddet för barnen och att förbättra hälsovården.

Jag vill fråga kommissionsledamoten om kommissionen kan föra över mer gemenskapsresurser inom ramen för partnersamverkansprojekt för att förbättra hälsovården, skydda barnen och förbättra förhållandena på mentalsjukhusen. Jag undrar också om Europeiska kommissionen kan samarbeta med Världshälsoorganisationen och med andra internationella organisationer på hälsoområdet för att förbättra situationen i Rumänien.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Vi har samverkande strukturer med Rumänien på ett antal områden när det gäller reformen av deras offentliga förvaltning. Vi har sett att i Öst- och Centraleuropa, i de så kallade nya medlemsstaterna, liksom i den framtida medlemsstaten Rumänien, har partnersamverkan varit ett av de mest effektiva sätten för att sprida kunskap.

Ja, vi kommer att överväga partnersamverkan även på detta område alltmer i framtiden. Det är ett mycket användbart sätt, och man vidtar åtgärder för det inom ramen för Phareprogrammet. Vi måste undersöka det noggrannare och se vilka praktiska insatser som kan göras.

  John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Om ni verkligen inte har sett bevisen för bruket av sängar som är inlåsta i burar i Rumänien hänvisar jag er till förstasidesnyheten i ett av de senaste numren av Londontidningen Sunday Times och till de väldokumenterade fallen som publicerades av Mental Disability Advocacy Centre. Jag hoppas att ni kommer att säga till både Rumänien och de andra länderna som befattar sig med detta barbariska bruk att sängar som är inlåsta i burar är olämpliga för barn, förvirrade åldringar och psykiskt sjuka personer i vilket civiliserat land som helst och i synnerhet i en av EU:s medlemsstater.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag har redan svarat utifrån en mycket noggrann bedömning som kommissionen har gjort. Som jag sa har vi aldrig haft något bevis för bruket av sängar som är inlåsta i burar i Rumänien, men om ni har konkreta bevis för detta är jag beredd att granska det, och jag kommer att be mina tjänstemän att undersöka det ytterligare en gång, och sedan kan vi ta upp frågan med Rumänien om så erfordras.

  Talmannen. – De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.50 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: OUZKÝ
Vice talman