Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 mars 2006 - Strasbourg

12. Den europeiska medelhavspolitiken / Förberedelser inför nästa möte med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om den europeiska medelhavspolitiken/Förberedelser inför nästa möte med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet i Bryssel.

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Inom ramen för den korta debatt om Mellanöstern som hållits i dag med anledning av den senaste händelseutvecklingen förtjänar även Europa–Medelhavssamarbetet att nämnas. Detta samarbete är av yttersta betydelse, inte bara när det gäller Mellanösternfrågan, utan även i andra sammanhang. Jag behöver inte upprepa vad jag sagt tidigare på rådets vägnar om händelseutvecklingen i Mellanöstern. Även ordförandeskapet har nu kommit med ett uttalande på temat. Därmed önskar jag övergå till själva Europa–Medelhavsprocessen.

Det österrikiska ordförandeskapet följer i fotspåren efter toppmötet i Barcelona i november i fjol med anledning av tioårsjubileet av det första Barcelonatoppmötet, då man antog ett femårigt arbetsprogram för partnerskapet med inriktning på politiska och ekonomiska reformer, samt en uppförandekod i kampen mot terrorismen. Jag anser att dessa dokument och överenskommelser är av mycket stor betydelse.

Vi och våra Medelhavspartner kom dessutom överens om att öka investeringarna i utbildning och att tillsammans ta itu med alla former av legal och illegal invandring. Detta är en annan mycket viktig fråga.

Det är nu upp till det österrikiska ordförandeskapet att verka för att alla dessa projekt genomförs. Vi kommer att göra detta med glädje, intensitet och övertygelse. Jag vill också gärna passa på att meddela att det kommer att hållas ett handelsministermöte i Marrakech den 24 mars och ett finansministermöte inom Europa–Medelhavssamarbetet i Tunis den 25–26 juni.

Vi kommer även att ge särskilt stöd till kommissionen när det gäller att förbättra mediabelysningen, eftersom vi är övertygade om att medierna spelar en särskilt viktig roll för den interkulturella förståelsen. Mot bakgrund av detta kommer det Europa–Medelhavsseminarium om främlingsfientlighet och rasism i medierna, som det länge funnits planer på, att gå av stapeln i maj, under det österrikiska ordförandeskapet.

Som kammaren redan har fått höra av Österrikes utrikesminister, ordföranden för rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), har rådet under de senaste veckorna varit djupt engagerat i frågan kring karikatyrerna, bland annat i samband med det informella utrikesministermötet i Salzburg. Även detta är en fråga som jag redan har haft tillfälle att ta upp med er. Detta problem har framför allt gjort att vi kommit till insikt om att vi bestämt måste ägna oss åt en framtidsinriktad dialog mellan EU och den muslimska världen och med Europas muslimska befolkningsgrupper. Europa–Medelhavspartnerskapet utgör ett idealiskt och särskilt viktigt forum för dialogen med Medelhavsländerna i detta hänseende. Jag betraktar denna dialog som synnerligen viktig på alla nivåer, framför allt direktkontakten mellan ungdomar, och jag anser att Europa–Medelhavspartnerskapet verkligen kan och måste spela en nyckelroll. Det var just för detta ändamål som Anna Lindh-stiftelsen för dialog mellan kulturer grundades förra året. Denna stiftelse har en nyckelroll att spela, särskilt i dessa tider.

I slutsatserna från Europeiska unionens råd (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 27 februari 2006 nämns Barcelonaprocessen och Anna Lindh-stiftelsen uttryckligen, tillsammans med andra multilaterala organisationer som spelar en roll på detta område. Detta anser vi vara mycket välkommet.

Det är nu viktigt att ta alla instrument som finns tillgängliga inom Europa–Medelhavspartnerskapet och utnyttja dem för att lösa upp spänningar av den typ som förekommit den senaste tiden. Ett möte mellan ledande tjänstemän inom Europa–Medelhavspartnerskapet ägde rum redan den 22 februari, vilket skapade tillfälle för ett mycket öppet åsiktsutbyte om händelseutvecklingen och innebar en möjlighet för alla deltagare att föreslå konkreta åtgärder.

Man är i grund och botten överens om att de strukturer som krävs för att komma till rätta med detta problem redan existerar. Jag anser inte att vi behöver inrätta några nya strukturer. Den utmaning vi nu står inför handlar om att utnyttja varje tillfälle till dialog för att med framgång fortsätta de mångåriga ansträngningarna med målet att föra folken på båda sidor om Medelhavet närmare varandra.

Den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet för samman företrädare för folken på båda sidor om Medelhavet. Vi förväntar oss att den kommer att lämna ett särskilt betydelsefullt bidrag till ansträngningarna att ytterligare avdramatisera situationen och förbättra förståelsen.

Den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet har gett Barcelonaprocessen en mycket välbehövlig ny dimension och framför allt ökat dess legitimitet. De berörda arbetsutskotten sattes i arbete redan i samband med förberedelserna inför Barcelonatoppmötet i november 2005.

Utskottet för politik, säkerhet och mänskliga rättigheter i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet debatterade problemet med karikatyrerna sansat och ingående vid sitt möte den 6 mars, då man dessutom pekade på behovet av en intensifierad dialog. Jag är övertygad om att man vid det plenarsammanträde som kommer att äga rum den 26–27 mars kommer att hitta adekvata svar på de frågor som har uppkommit. Det österrikiska ordförandeskapet följer och stöder de olika initiativ som tas i detta hänseende.

Så sent som i dag, under sammanträdet i Europa–Medelhavskommittén för Barcelonaprocessen, Euromed-kommittén, ändrades titeln på ett seminarium som ska äga rum i Wien på begäran av våra Medelhavspartner, för att tillmötesgå önskemålet om respekt för deras religiösa känslor.

Det är min övertygelse att det finns utrymme för ytterligare förbättringar av kommunikationen mellan de traditionella Euromed-utskotten och den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet. Jag hoppas att vi med lite fantasi ska lyckas göra ytterligare framsteg i den här frågan under det österrikiska ordförandeskapet, till gagn för alla Europa–Medelhavsutskott och för partnerskapet i sin helhet.

Särskilt med tanke på den senaste händelseutvecklingen bör det dessutom finnas en möjlighet att inleda ett förbättrat samarbete med till exempel OSSE eller till och med ”alliansen av civilisationer”, vilken som bekant har tillkommit på spansk-turkiskt initiativ under FN:s beskydd. Österrike har för avsikt att fortsätta sitt engagemang i detta bredare sammanhang och har redan erbjudit högnivågruppen för alliansen av civilisationer att hålla sitt tredje möte i Wien i slutet av maj.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Vi är här för att diskutera Barcelonaprocessen och förberedelserna för nästa möte med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet.

Låt mig bara säga några ord om de senaste händelserna i de palestinska territorierna, eftersom tiden i dag var så kort för talen om Gymnichmötet och det bara var två kommissionsledamöter där. Jag lämnade min plats till kommissionsledamot Rehn för debatten om västra Balkan, och nu ska jag, om ni tillåter, säga några ord om gårdagens händelser. Det är inte geografiskt begränsat utan rör kärnan i partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet, vårt gemensamma mål om en region i fred, stabilitet, välstånd och med framtidsutsikter. Det är omöjligt för mig att se att någon av gårdagens handlingar på något sätt bidrog till de målen.

Den israeliska attacken mot fängelset i Jeriko och israelernas offentliga behandling av fängelsevakter och interner är oacceptabel och bör fördömas. Jag beklagar också djupt våldet, kidnappningarna och angreppen mot kommissionens kontor och andra kontor som medlemsstaterna har i Gaza och på Västbanken.

De första offren för detta sammanbrott i lag och ordning är det palestinska folket självt. Under de rådande omständigheterna, med avgörande politiska slutdatum både på israeliska och palestinska territorier, är det viktigare än någonsin att båda parter visar återhållsamhet och ansvar. Attacker som de som ägde rum i går och provocerande uttalanden bidrar inte till att förbättra framtidsutsikterna, och den palestinska myndigheten måste få slut på våld och otrygghet. I går kväll hade jag en bra diskussion – liksom ni, herr talman, utan tvivel – med president Abbas innan han återvände för att ta itu med det ökande våldet och konfrontationerna. Han har ett av de svåraste arbetena i världen just nu, och det underlättades inte av gårdagens händelser. Hur han lyckas sätta ihop en ny regering för den palestinska myndigheten kommer att påverka utsikterna för fred i Mellanöstern och också få återverkningar för oss alla.

Europeiska unionen är en pålitlig partner till det palestinska folket. Ingen biståndsgivare har gjort mer för att hjälpa dem. Jag talade än en gång om för president Abbas att vi vill fortsätta vårt stöd för en bättre, fredlig och blomstrande framtid, men att vi står fast vid våra principer och lämnar dörren öppen för positiv utveckling. Allt framtida stöd till en ny regering för den palestinska myndigheten kommer att ses över i förhållande till dess inställning till huvudprincipen om slut på våldet, erkännande av Israel och efterlevnad av det befintliga avtalet inklusive färdplanen. Dem som president Abbas förhandlar med måste veta och förstå att deras beslut i de frågorna får viktiga återverkningar.

Låt mig nu säga några ord om partnerskapet för Europa–Medelhavsområdet. Vid toppmötet i Barcelona förra året i november uppnåddes betydande resultat inför framtiden. Det femåriga arbetsprogrammet som man enades om vid toppmötet och uppförandekoden för kampen mot terrorism utgör en mycket ambitiös dagordning som kommer att göra partnerskapet mer konkret, mer politiskt relevant och mer operationellt.

För att följa upp toppmötet måste vi nu se till att alla parter bidrar konstruktivt och effektivt för att uppnå de gemensamt överenskomna målen om politiska och ekonomiska reformer, tillväxt och skapande av arbetstillfällen, mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor, utbildning och hantering av invandring, regional stabilitet och kampen mot terrorism.

Kommissionen har redan påbörjat arbetet med att genomföra femårsprogrammet. Initiativ har tagits tillsammans med nuvarande och kommande ordförandeskap i rådet liksom tillsammans med partnerländer i Medelhavsområdet, för att se till att denna gemensamma strävan lyckas. Vi har avsatt vederbörlig finansiering för stöd och bistånd, genom Meda och det framtida europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, inklusive ett viktigt hjälpmedel för att uppmuntra framsteg i fråga om styrningsreformer som vi kallar för ” styrhjälpmedel”.

Från och med i år kommer flera nya och innovativa åtgärder att inledas. Förberedelser är i gång inför det första ministermötet för Europa–Medelhavsområdet om jämställdhetsfrågor vid slutet av året.

Två underregionala konferenser, en i Maghrebländerna och en i Mashrekländerna, kommer att bereda väg för regeringsföreträdare och företrädare för det civila samhället att undersöka betydelsen av jämställdhet mellan könen för ekonomisk och social utveckling och förslå praktiska åtgärder för att förbättra kvinnors tillgång till arbetstillfällen och det offentliga livet.

Vid Barcelonatoppmötet betonade partnerländerna i Europa–Medelhavsområdet betydelsen av invandring, social integrering, rättvisa och säkerhet som frågor av gemensamt intresse för partnerskapet, som man bör ta itu med på ett väl avvägt och övergripande sätt. Man har börjat förbereda ett ministermöte för att ge sig i kast med alla frågor, från illegal invandring till människohandel och människosmuggling.

Det regionala initiativet kompletteras av våra bilaterala program som syftar till att stärka institutionernas kapacitet, hanteringen av laglig invandring, förbättring av gränskontroller samt kampen mot illegal invandring och människohandel.

Hans Winkler har redan nämnt ministermötet om handel, där kommissionsledamot Peter Mandelson kommer att närvara och där målet om ett europeiskt frihandelsområde kommer att föras framåt.

Vi hoppas också få se liknande framsteg i syd–syd-handeln – ”Agadir-processen”. Den så kallade karikatyrkrisen har understrukit farorna med att låta fördomar, felaktig information och missförstånd ligga och gro. Vi beklagar den förolämpning mot muslimer i hela världen som karikatyrerna gav upphov till, men vi fördömer också kraftfullt alla våldshandlingar och hot mot enskilda individer och egendom i Europeiska unionen och andra länder. Stöd till interkulturell dialog på alla nivåer är viktigt. Jag är glad att det har rekommenderats kraftfullt i Salzburg. Vi är övertygade om att Barcelonaprocessen har en ram för det och att arkitekturen redan finns: där finns Anna Lindh-stiftelsen och 35 andra strukturer i ett helt nätverk.

Vi måste nå ut till det civila samhället och medierna, och alla de medieseminarier som planeras av det österrikiska ordförandeskapet är mycket välkomna.

I det sammanhanget är jag mycket glad över initiativet att utbyta åsikter i frågan under nästa session med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet. Därifrån skulle jag vilja gå vidare till Arabförbundets toppmöte i Khartoum, eftersom det är högst betydelsefullt att vi nu utnyttjar varje tillfälle att verkligen prata med våra arabiska vänner och kolleger.

Vid detta kritiska vägval måste vårt budskap vara tydligt: det är genom en kraftfull men också fredlig dialog mellan åsikter, med full respekt för yttrandefriheten, som förståelsen kan fördjupas och respekt byggas. Det är själva essensen i Barcelonaprocessen. Det vi vill göra är därför att sätta vår tro till utvecklingen. Tillsammans vill vi förverkliga målen om säkerhet, stabilitet och välstånd.

(Applåder)

  Edward McMillan-Scott, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är ett stort nöje att se er leda förhandlingarna i inledningen av debatten om den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, som ni gör så mycket för att lyfta fram och förbättra. Bland kollegerna här i kammaren är pionjärerna inom Europa–Medelhavspolitiken många på den vänstra sidan men inte lika många i mitten och till höger, med de framstående undantagen Simon Busuttil, Ioannis Kasoulides och Tokia Saïfi, men flera kan komma.

Som nämndes tidigare i dag hade Véronique De Keyser och jag äran att träffa Palestinas president i går kväll. Vi beklagar djupt de omständigheter under vilka han var tvungen att återvända hem. Jag menar att det är tragiskt och ironiskt att de två länder som talar mest om att uppmuntra demokrati i Mellanöstern – Förenade kungariket och Förenta staterna – är de länder som lämnade sina poster i Jeriko i går. Regeringarna i de båda länderna borde ha förstärkt och inte dragit tillbaka sina trupper.

Det vore lämpligt att den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet fick höra, särskilt från rådet, var ansvaret låg för besluten, vem som fattade dem, när och varför de fattades. Jag hoppas, om det är möjligt, att vi får ett uttalande från rådet vid det mötet, med kommissionens bistånd.

Euromeds arbete grundas till stor del på dess utskott. Vi är mycket tacksamma för det arbete som sker där och för det världsunika tillfälle som församlingen ger Palestina och Israel att arbeta tillsammans. Det är ett ovanligt möte, som äger rum omedelbart före ett israeliskt val och efter valet i Palestina den 25 januari. Det kan bli så att företrädare för de två länderna inte närvarar, men det betyder inte att vi inte tänker på dem. De intar en central plats i våra tankar. Jag menar att detta möte – det sista under ert ordförandeskap i Europaparlamentets presidium – kommer att utgöra ett viktigt tillfälle för kommissionen, rådet och parlamentet att understryka vårt åtagande att ge den parlamentariska dimensionen i Medelhavsområdet verkligt innehåll.

Jag hoppas att det arbete som jag gör i mitt underutskott kan ge Europaparlamentet möjlighet att bli det operationella och organisatoriska hjärtat i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet i framtiden. Det är min avsikt.

(Applåder)

  Pasqualina Napoletano, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr minister, mina damer och herrar! De senaste timmarnas dramatiska händelser i Palestina tvingar oss att komma fram till en uppfattning och att, som ni sa, fru kommissionsledamot, komma till själva kärnan av Europa–Medelhavspartnerskapet.

Till de israeliska myndigheterna skulle jag vilja säga att en valkampanj, hur viktig den än må vara, aldrig får rättfärdiga en förvanskning av de gällande rättsliga ramarna. En av dessa ramar, den viktigaste av dem, är president Mahmoud Abbas roll, som nu har skadats genom att presidenten har berövats sitt anseende genom det oansvariga angreppet på fängelset i Jeriko och genom gripandet av fångar vars frihetsberövande låg inom den palestinska myndighetens maktbefogenheter. Jag skulle dessutom vilja veta vad rådet anser om uppträdandet från de brittiska och amerikanska styrkor som finns i området.

Vi ger vårt fulla moraliska och politiska stöd till den palestinska myndighetens president, som skulle ha varit hos oss i dag. Vi är medvetna om den mycket besvärliga situation han befinner sig i, särskilt efter resultaten av parlamentsvalet i Palestina. Som ni sa, fru kommissionsledamot, måste Europa påminna de israeliska myndigheterna om vikten av att respektera lagen och sina legitima partner, på samma sätt som Hamas måste respektera dessa krav. Om man trotsar de rättsliga ramarna öppnar man dörren för den typ av vedergällningar och våld som redan förekommer, och det måste vi försöka hejda. Vi är därför lättade av nyheten att gisslan nu har släppts.

När det gäller krisen i Iran, ett annat sorgligt kapitel, välkomnar jag Jack Straws löfte och hoppas att han kommer att hålla det till punkt och pricka. Han förklarade att något militärt alternativ inte finns. Han intog en klar och tydlig hållning som hela Europa borde inta och som den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet helt och hållet ställer sig bakom, eftersom det även är vår ståndpunkt. Ett avbrytande av förhandlingarna skulle leda till den ödesdigra situation som i dag råder i Irak.

Detta gör oss inte svagare utan skapar tvärtom ett tillfälle till en nära dialog, samtidigt som det lugnar de iranska och syriska folken, som känner sig hotade. Låt oss minska spänningarna och undvika att oönskade allianser bildas i kampen mot västvärlden. Låt oss se till att världssamfundet även fortsättningsvis står enat i påtryckningarna mot Iran med kravet att landet ska uppfylla de åtaganden man skrivit under på i och med icke-spridningsavtalet, med syfte att åstadkomma en nedrustning i Mellanöstern och hela Medelhavsområdet.

Man får hoppas att Europa klarar av att självständigt och fullständigt tala med en röst under denna mycket känsliga period, och att nästa möte i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet blir ett gyllene tillfälle att ta tag i dessa frågor.

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Även jag vill fördöma den israeliska arméns attack mot fängelset i Jeriko under gårdagen. Ett sådant agerande bidrar endast till att radikalisera Hamas politik och därmed ytterligare förvärra det redan spända läget i regionen.

Med tanke på kränkningarna av folkrätten och de mänskliga rättigheterna och på de demokratiska utmaningarna i regionen måste vi beklaga att deklarationerna och åtagandena från Barcelonatoppmötet inte åtföljdes av ett kraftfullare åtagande när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati.

Yttrandefriheten är en universell rättighet som är både avgörande och nödvändig för varje demokratis utveckling. Europeiska unionen bör därför inte lämna något oprövat för att försvara och främja den.

Det handlar inte bara om händelserna efter publikationen av karikatyrerna. De som angriper presidenten i Algeriet åtalas för förtal och fängslas eller bötfälls. Bland dessa personer kan nämnas Ali Dilem, korrespondent för Sud-Ouest d'Alger, Bachir El Arabi och Hakim Laâlam, kolumnist vid Soir d'Algérie.

Mohammed Benchicou, chefredaktör för Le Matin, har hållits fängslad i El-Harrach-fängelset sedan den 14 juni 2004. Trots att hans hälsotillstånd blir allt sämre vägrar myndigheterna att låta honom få vård. Han har dömts eller åtalats för nära femtio tryckfrihetsbrott. Han är en samvetsfånge och ingen brottsling, som vissa påstår.

I Tunisien, vars delegation inom kort kommer att inneha ordförandeskapet i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA), har människorättsaktivisten och juristen Mohammed Abbou suttit fängslad i över ett år för att ha publicerat två kritiska artiklar. Han har redan sytt igen sin egen mun i protest mot fängslandet och mot de förhållanden under vilka han hålls fången. Nu planerar han att inleda en hungerstrejk.

I Marocko har Aboubakr Jamai och Fahd Iraki från tidningen L'Hebdomadaire dömts att betala ett belopp som motsvarar 143 marockanska minimiårslöner. Den spanska dagstidningen El Mundos upplaga den 2 februari 2006 belades med försäljningsförbud på grund av en artikel från Ali Lmrabets penna. Även journalister från veckotidskriften TelQuel har dömts för förtal.

Jag vill avsluta med en uppmaning att ägna större uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter och demokratifrågor i diskussionerna inom EMPA, i enlighet med det önskemål som riktades till oss från vinnarna av 2005 års Sacharovpris, Reportrar utan gränser.

  Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid gränsövergången i Karni i Gaza berättade en man vid namn Ayman för mig att han önskade oss och våra pengar åt helsike, inte på grund av att han egentligen inte ville ta emot vår hjälp eller för att han var otacksam, utan för att förklara att han och hans folk hade fått nog, att de behövde frihet och värdighet och inte bara humanitär hjälp. Samtidigt kan vi inte ha gott samvete bara för att vi fortsätter att ge hjälp. Vad vi verkligen måste göra är att fortsätta att hjälpa palestinierna.

Gårdagens aktion var som så många andra olaglig, cynisk och inhuman. Aktionen var olaglig för att den var olaglig, men cynisk var den för att den utfördes med anledning av det kommande valet. Aktionen var i själva verket ett exempel på hämnd och brutal kolonialism. Jag anser att det är dags för Israel att komma till insikt om att landets existens och dess kärlek till demokratin endast är möjlig om de respekterar andra folk. Ändå gör inte Israel det, och vi får absolut inte ha någon del i detta uppträdande, vilket vi heller inte har.

Kommissionen och rådet förklarade detta mycket öppet under förmiddagen. Den parlamentariska församlingen är av mycket stor betydelse, men vi bör ta itu med ett problem: de palestinska företrädarnas deltagande i den parlamentariska församlingen. Vi måste under alla omständigheter godta den representant som förs fram av det palestinska lagstiftande rådet.

Det är beklagligt att detta inträffar dagen före det israeliska valet, eftersom det innebär att en väsentlig del av församlingen inte kommer att vara på plats. Vi måste emellertid se till att församlingen kan agera, att den fungerar, inte minst med tanke på att diskussionerna i vår församling ständigt kommer att handla om Israel–Palestinafrågan om Palestinafrågan inte löses. Vi kommer då heller inte att kunna ta itu med de problem som kommissionen och rådet klart och tydligt har redogjort för, nämligen hur man ska gå vidare med att skapa ett Medelhavsområde där det verkligen finns samarbetsvilja.

  Paul Marie Coûteaux, för IND/DEM-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag vill utnyttja den här debatten för att lyckönska presidiet i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) till meddelandet om de avskyvärda karikatyrerna. Muhammed är den länk som förenar ett islam som är mer bräckligt och splittrat än vi kanske tror. Ett angrepp mot denna figur är ett angrepp mot islams hjärta. Vi hade alla möjligheter att förutse det, liksom vi hade alla möjligheter att beakta konsekvenserna av det inträffade, nämligen ett underblåsande av konflikten mellan civilisationer. Vems ärenden går dessa karikatyrer egentligen: vem har intresse av att dessa konflikter blossar upp? Jag skulle vilja föra fram den frågan. Det gynnar sannerligen inte oss européer, i varje fall inte Frankrike, det mest inflytelserika landet längs Medelhavskusten vars inflytande är beroende av en känslig jämvikt mellan å ena sidan dess politik för den europeiska kontinenten och å andra sidan dess Medelhavs- och Afrikapolitik.

Detta uttalande för onekligen med sig ett dubbelt problem: för det första liknar den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet och Europa–Medelhavssamarbetet fortfarande bräckliga farkoster som driver ute till havs. Bräckliga inte bara när det gäller resurser, utan framför allt när det gäller intellektuell inspiration, eftersom man fortfarande tycks hålla fast vid en eurocentrisk syn på demokrati och mänskliga rättigheter – vi har just sett ytterligare ett exempel på detta – vilket inte bara luktar kolonialism, utan också, såsom vi kunde konstatera i Barcelona i december, hindrar oss från att ta itu med de verkligt viktiga frågorna, det vill säga det ekonomiska, finansiella och handelsmässiga samarbetet och förvaltningen av migrationsflödena. I motsats till kommissionen skulle jag personligen föredra att tala om ett samarbete snarare än om ett frihandelsområde, eftersom jag anser det vara ett mycket farligt koncept.

För det andra har civilisationsproblemet varit uppenbart under en mycket lång tid och vi har varit medvetna om det alltsedan Karl Martell: vi borde inte ha behövt vänta på att amerikanska tänkare skulle påpeka saken för oss. Man måste vara löjligt uppslukad av globaliseringens vanföreställningar för att plötsligt låta sig förbluffas av upptäckten att civilisationer inte är utbytbara, att människor är det i ännu mindre utsträckning och att samexistens mellan olika folk inte är något som sker automatiskt. Detta huntingtonska synsätt är utan tvivel avsett att skicka ut ett annat budskap, nämligen att vi alla är förutbestämda att bli en del av ”västerlandet”, inom tydliga citationstecken, vars huvudstad med nödvändighet skulle vara Washington, och där Europa bara har att delta i Förenta staterna krigiska äventyr. Själva tanken på västerlandet är som vi vet en ideologisk bluff. Det är just på grund av att civilisationerna alltid kommer att drabba samman som vi behöver en politisk strategi, som vi behöver politik, och en vilja att leva tillsammans. Det är detta som EMPA och Europa–Medelhavssamarbetet inom kort kommer att erbjuda en ram för. Så låt oss börja stärka dessa institutioner, eftersom jag upplever det som om de blir allt skörare samtidigt som de blir allt viktigare för varje år som går.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Det är beklagligt att det alltid inträffar något i Mellanöstern som hejdar den utveckling vi skulle ha åstadkommit så snart vi kommer ett steg vidare i Barcelonaprocessen. Jag vill emellertid fortsätta att fokusera på vårt tema och jag ska tala som ledamot i ekonomiutskottet i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA). Jag vill be både kommissionen och rådet att analysera en undersökning som gjorts vid University of Manchester med titeln ”Sustainable Impact Assessment Study of the Euromed Free-Trade Area”. Vi började diskutera denna studie i församlingens ekonomiutskott och den ger en oroväckande bild av de effekter som Europeiska unionens politik har på inrättandet av ett frihandelsområde i Medelhavsområdet. I studien förutses tämligen negativa konsekvenser för de partnerländer som är tänkta att tjäna på och inte skadas av Barcelonaprocessen. Bland de negativa effekterna nämns risken att dessa länder kan komma att drabbas av ökad arbetslöshet, sänkta lönenivåer och stora påfrestningar på resurser såsom vatten och biologisk mångfald och annan miljöpåverkan. Rapporten innehåller naturligtvis ingen uppmaning att stoppa eller slopa planerna på att inrätta ett frihandelsområde, men samtidigt uppmanas vi att ta dessa negativa effekter på allvar och att vidta förebyggande åtgärder nu innan det är för sent. Därför vill jag be både kommissionen och rådet att berätta för oss vad de har för uppfattning om denna studie och vilka åtgärder de avser att vidta för att komma till rätta med de eventuella negativa effekter som inrättandet av ett frihandelsområde i Medelhavsområdet kan ge upphov till. Som exempel kan nämnas att Europeiska unionens politik gentemot dessa länder utan tvivel i högre grad måste präglas av jämvikt mellan rent kommersiella aspekter och ett intensivare samarbete i ekonomiska samt sociala och utbildningsmässiga frågor samt på miljöområdet. Jag vill avsluta med att vädja till kommissionen och rådet att spela en mer aktiv roll i EMPA och att besvara de frågor som ställts av parlamentets ledamöter.

  Carlos Carnero González (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att tacka er för att ni kommit hit och framför allt lyckönska er till ett framgångsrikt ledarskap i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) under de sex månader då det har varit kammarens uppgift att leda arbetet.

Vi måste kunna erkänna både våra goda och våra mindre goda resultat. I det här fallet handlar det om att erkänna ett gott resultat. Europa–Medelhavsprocessen har varit en framgång, precis som Barcelonatoppmötet i november förra året. Detta är en levande process under utveckling.

Låt oss fundera över hur läget hade varit om inte Europa–Medelhavsprocessen hade funnits, till exempel med tanke på händelserna i samband med karikatyrkrisen och gårdagens händelser i Jeriko. Problemen hade varit kolossala: hur skulle man få till stånd en dialog, hur skulle man hitta samarbetsformer för att lösa problemen?

Den handlingsplan som godkändes i Barcelona innehåller några ytterst viktiga punkter – vissa av dem har jag redan nämnt. Jag skulle vilja nämna något som jag uppfattar som helt avgörande: ett ja till frihandelsområdet, men vid sidan av ekonomisk och social sammanhållning. Vi har goda kunskaper om detta i Europa och det kommer att bli nyckeln till framgång för att uppnå det främsta målet.

En annan fråga som behandlades var uppförandekoden vid terrorismbekämpning. För bara några år sedan hade en liknande uppförandekod varit otänkbar på ett område som detta. I dag finns den.

Dessutom godkände man under Barcelonatoppmötet det spansk-turkiska initiativet om en allians av civilisationer, vilket inte innebär ett samtycke till kulturrelativism utan snarare handlar om att leda kulturer åt samma håll: försvar av demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämlikhet.

På detta område är EMPA ett utomordentligt forum för politisk debatt. Jag anser att vi har fyra saker att göra med sikte på mötet den 26–27 mars: påskynda beslutsfattandet, återigen fokusera debatterna kring föredragandena i utskotten, se till att kommissionen och rådet är på plats och deltar när omständigheterna så kräver, såsom talman Borrell Fontelles begärde i början av sammanträdet i förmiddags, och slutligen att involvera det civila samhället.

Lyckas vi med detta kommer vi att vara på väg åt rätt håll.

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Under den knappa minut jag har till mitt förfogande skulle jag vilja lägga fram ett mycket konkret förslag.

Jag instämmer naturligtvis helt och hållet i de åsikter som yttrats med anledning av händelserna i Jeriko.

Med tanke på det upptrappade våldet och konflikten i kölvattnet efter Muhammedkarikatyrerna, måste vi ur politisk synpunkt nu mer än någonsin arbeta för fredlig samexistens i Medelhavsområdet.

Vi har inom ramen för EMPA:s utskott med ansvar för kulturfrågor föreslagit inrättandet av ett utskott för kulturell kontakt bestående av ansedda experter som förmår skapa en dialog, med syfte att hantera kulturella och religiösa konflikter, att medla, reda ut och skingra kulturella och religiösa spänningar mellan länderna på båda sidor om Medelhavet.

Anna Lindh-stiftelsen med säte i Alexandria har alla förutsättningar att organisera en sådan expertgrupp som skulle kunna verka förebyggande i händelse av liknande konflikter, för att reda ut missförstånd beträffande andra kulturer och för att undanröja eventuella tvivel kring vad som egentligen hände.

Enligt min uppfattning kan vi under sammanträdet den 26 mars på detta sätt ta ett litet steg på vägen mot den tolerans vi vill se i Medelhavsområdet.

  Tokia Saïfi (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr minister, fru kommissionsledamot! Vi måste medge att insatserna under Barcelonatoppmötet var en besvikelse med tanke på de oerhörda utmaningarna. Vi måste därför ta oss an framtiden med större beslutsamhet och åstadkomma resultat nu.

Mot bakgrund av den senaste tidens händelser är den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) det idealiska forumet för att stärka vårt partnerskap, med utgångspunkt i dialog, utbyte och ömsesidig förståelse. Nu mer än någonsin är det nödvändigt att stärka och stödja EMPA:s åtgärder. Nu mer än någonsin bör våra beslut kretsa kring målet att skapa fred och garantera säkerhet, och dessa beslut bör åtföljas av konkreta insatser.

Det krävs omedelbara åtgärder för att klara av det besvärliga lokala läget och ett allt mer osäkert regionalt sammanhang. Jag anser att det vilar ett tungt ansvar på EU i dag, och detta säger jag i egenskap av ordförande för EMPA:s politiska utskott eftersom jag, tillsammans med en palestinsk och en israelisk vice ordförande, har för avsikt att göra lösningen av Mellanösternkonflikten till hjärtpunkten i vårt arbete. Unionen måste tala med en röst och fördöma de ondskefulla handlingar som stärker upptrappningen av våldet och undergräver den redan bräckliga fredsprocessen.

Det är beklagligt att den palestinske presidenten, Mahmoud Abbas, inte har haft möjlighet att tala till vårt parlament till följd av händelserna i Jeriko, och jag vill här inför kammaren uttrycka min oro över denna situation.

Fru kommissionsledamot, vi har lyssnat till er. Vi har noterat er övertygelse och er vilja. Inom EMPA och tillsammans med talman Borrell, är vi fast beslutna att komma vidare. Jag anser att det är dags att sluta göra folk besvikna.

  Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Händelserna i Jeriko som berövade oss ett möte med Mahmoud Abbas inträffade inte av en slump. De är politiskt betydelsefulla. Den förste att drabbas var utan tvivel Mahmoud Abbas. Knappt hade han lämnat sitt land förrän den israeliska militären satte igång attacken mot fängelset.

Han är emellertid inte den ende som drabbats. Det har inte nämnts något om att Ahmed Saadat var ledamot av det nyvalda palestinska lagstiftande rådet. Ingen har heller påpekat att Hamas, som hade gjort vissa trevande försök att erkänna staten Israel enligt 1967 års gränser, inte kan gå vidare mot ett sådant erkännande efter de förödmjukande bilderna av halvnakna och bundna fångar med förbundna ögon.

Även vi européer har nonchalerats. Vi väntade på Mahmoud Abbas, men han kom inte. Nu står hela vår Palestinapolitik på spel. Nu när våra kontor har plundrats och våra landsmän har tagits som gisslan finns det vissa ledamöter här i kammaren som säger till mig att vi, den största givaren, inte längre bör fortsätta att ge ekonomiskt stöd till Palestina, efter den otacksamhet de gett prov på. Detta är resultatet av händelserna i Jeriko.

Till de parlamentsledamöter som är tveksamma till att stödja Palestina vill jag säga att det i dag inte finns en enda palestinier som inte skulle byta de pengar vi ger till Palestina mot ett tydligt ställningstagande från Europeiska unionens sida med anledning av den senaste händelseutvecklingen. Kan vi när allt kommer omkring blunda för att Israel har valt att slå in på den ensidiga vägen med inriktning på lag och ordning, vilket inte längre kan sägas ha någonting att göra med färdplanen? Olmerts plan är en ensidig plan, på samma sätt som tillbakadragandet från Gaza – varmt välkomnat som det var –, annekteringen av Västbanken och ockupationen av östra Jerusalem. De faktiska förutsättningarna för Palestina är en ändlös ockupation och en mur som fördömts av Haag men som fortfarande står kvar. Alla de pengar som vi ger till Palestina för att hjälpa dem att överleva räcker inte för att de ska kunna fly undan denna verklighet. Med andra ord går fredsprocessen för långsamt framåt.

Till sist, fru kommissionsledamot, måste Europa göra ett tydligt och djärvt ställningstagande om det ska bli verklighet av någon alternativ plan för att hjälpa Palestina. Hur kan vi annars förvänta oss att palestinierna ska känna hopp och ha förtroende för oss när vi talar om färdplanen?

  Ioannis Kasoulides (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jerikohändelserna har debatterats länge av kollegerna, under förmiddagen och även senare, men i utskottet för främjande av livskvalitet, utbytesverksamheter och kultur kommer säkert frågan om karikatyrerna upp.

Vi måste vara tydliga i vårt fördömande av innehållet i karikatyrerna. Respekt för andras religiösa värderingar och identitet, såsom muslimska europeiska medborgare, är en europeisk värdering, och enbart den dumme förstår inte det, men i Europa måste vi även försvara den dummes rätt att uttrycka sig fritt, och våra arabiska partner måste förstå det.

I invandringsfrågan är de nya initiativen från kommissionen och de beslut som rådet nyligen har fattat om att hantera migrationsströmmarna i stället för att bara tala om illegal invandring lovvärda. En sådan politik som den väl förutsedda och organiserade lagliga mottagningen av invandrare som behövs på hemmamarknaderna, upprättandet av kunskapsrörlighet i stället för kunskapsflykt, underlättandet av penningöverföringar, integreringen i samhället av invandrare, en enhetlig asylpolitik och så vidare blir mer tilltalande för våra Medelhavspartner.

Det är sant att vissa av länderna har gått från att vara ursprungsländer eller transitländer till att bli slutländer. Därför måste vi arbeta tillsammans genom att dela på tekniska medel, sakkunskap och ansvar för att kämpa mot människohandel och illegal invandring.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Béatrice Patrie (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Som ordförande för Europaparlamentets delegationen för förbindelserna med Mashrekländerna stöder jag givetvis det som just har sagts om händelseutvecklingen i Palestina och framför allt fördömandet av attacken mot fängelset i Jeriko, vilket utan tvivel inte är ett steg på vägen mot fred och demokrati.

Jag vill nämna Anna Lindh-stiftelsen, som främjar en dialog mellan civilisationerna och som var tema för en arbetsgrupp inom den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA). Denna institution brottas redan med en rad strukturella problem. Vissa partnerländer har ännu inte skapat någon struktur för sina nationella nätverk, och det har uppstått allvarliga förseningar i utbetalningen av bidrag. Det råder största osäkerhet om finansieringen kommer att fortsätta efter 2008.

Därför måste problemen angripas genast: garantier måste ges för en fortsatt finansiering av Anna Lindh-stiftelsen, de åtgärder som vidtas av stiftelsen och dess prioriteringar måste göras mer synliga, Europeiska unionens regler för finansieringen av projekt måste mjukas upp, en europeisk tevestation på arabiska måste inrättas, och de tre arbetsspråken måste jämställas i kommunikationen.

Avslutningsvis måste EMPA tillsammans med rådet och kommissionen göra den ansträngning som krävs för att närmare granska denna fråga.

  Jamila Madeira (PSE). – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Den senaste tidens tragiska händelser har gjort att de i högsta grad konkreta slutsatserna från vårt sammanträde i november blivit särskilt relevanta. Ekonomiskt välstånd och social utveckling är inte alla förunnat och det gör våldsyttringar väldigt påtagliga.

Vi vet redan att de som nekas sjukvård och rätten att tillgodogöra sig kvalitativa och kvantitativa kunskaper vanligtvis är våra partner i södra Medelhavsområdet och framför allt de minst gynnade grupperna i samhället, det vill säga kvinnor och fattiga.

Framtidsscenariot är oroväckande. Särskilt oroväckande är det om man betänker hur hållbarheten påverkas av Europa–Medelhavsområdets frihandelsområde, vilket vi, såsom kommissionsledamoten påpekade, hoppas ska vara operativt från och med 2010. Siffrorna visar att de omedelbara vinsterna av att minska fattigdomen är avsevärt lägre, även om andra fördelar kan vinnas genom de omvälvande förändringar som äger rum i våra Medelhavspartners ekonomier. Utsikterna att åstadkomma kortsiktiga vinster på hälso- och utbildningsområdet är ganska blygsamma. Därför är det troligt att hälso- och utbildningsområdet kommer att drabbas negativt i avsaknad av åtgärder som kan bromsa denna effekt.

På området mänskliga rättigheter är det mycket viktigt att vi granskar den närmast totala avsaknaden av vägledande riktlinjer inom EU:s och Europa–Medelhavssamarbetets institutioner när det gäller ekonomiska och sociala rättigheter och den roll detta spelar inom Barcelonaprocessen.

Jag menar att detta, framför allt inom den nuvarande strukturen, även om det i själva verket gäller över hela linjen, är en mycket viktig fråga som därför bör ges en välförtjänt framskjutande plats i Medaprogrammet.

Vår mest angelägna prioritering inom detta partnerskap bör vara att intensifiera den sociala dialogen, kampen mot barnarbete, samarbetet för att bekämpa diskriminering i de sociala trygghetssystemen och främjandet av lika möjligheter för män och kvinnor.

Med tanke på hur dagens verklighet ser ut bör denna fråga prioriteras inom Barcelonaprocessen.

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är skyldig er alla ett tack för att ni i era anföranden nämnt Europa–Medelhavspartnerskapets positiva effekter. Man kan förstås, som Jamila Madeira, räkna upp en lång rad områden där det fortfarande råder ganska stora brister. Detta innebär att vi inte på något sätt kan vila på våra lagrar, vilket vi heller inte har för avsikt att göra, utan att vi måste göra det till vår uppgift att fortsätta arbetet på alla de områden som Jamila Madeira nämnde – hälsovård, den sociala dialogen, hållbarhet, jämställdhetsfrågor, möjlighet till utbildning och mycket annat. Detta kan inte åstadkommas över en natt. Vi skulle lura oss själva om vi trodde att partnerskapet i sig räcker för att åstadkomma förändringar på kort tid, men arbetet måste fortgå, och som kommissionsledamoten påpekade har vi också tillgång till de instrument som krävs för detta.

Människorättsfrågan nämndes vid ett flertal tillfällen. Detta är en fråga som jag personligen och även hela rådet ägnar särskild uppmärksamhet åt. Jag vill tillägga att jag inte delar uppfattningen att rådet eller Europeiska unionen i sin helhet kan anklagas för att sakna en sammanhängande och systematisk politik för mänskliga rättigheter. Min uppfattning är att en sådan politik finns. Förresten hoppas jag att det organ för mänskliga rättigheter som med ert stöd förhoppningsvis kommer att inrättas inom kort, också kommer att bidra till en mer systematisk behandling av frågor på människorättsområdet.

(EN) Herr talman! Jag vill också tacka alla mycket engagerade parlamentariker som ni själv och ert underutskott samt Véronique De Keyser och andra som konstant arbetar med stort engagemang för större förståelse mellan folken i partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet. Vi bör vara tacksamma mot dem, och vi måste göra vårt bästa för att stödja och hjälpa er, även om ni inte helt och hållet ställer er bakom en eller ett par åtgärder från rådet.

(DE) Iran har också nämnts i detta sammanhang. Jag vill bara säga att rådets politik naturligtvis går ut på att resultat ska uppnås med hjälp av fredliga medel, genom förhandlingar.

Carnero González sa något mycket viktigt, nämligen att det som inträffade under novembertoppmötet hade varit omöjligt för några år sedan. En närmare granskning av denna förklaring om terrorism visar att den innefattar ett lämpligt tillvägagångssätt även för de svåra och känsliga frågorna, och kampen mot terrorismen är naturligtvis, med alla de välkända politiska problemen, en ytterst svår fråga. Det är ett tillvägagångssätt som gör det möjligt för oss åstadkomma ytterligare resultat, och rådet ställer sig bakom detta mål.

Jag vill passa på att tacka ledamöterna för de goda uppslag och förslag som vi givetvis kommer att diskutera och granska närmare.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag instämmer helt i betydelsen av nästa möte med den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet. Det är av största betydelse, och jag kan redan bekräfta att jag kommer att vara där personligen. Den här gången är det möjligt, och jag vill verkligen komma.

Ert förslag till resolution är utmärkt. Alla viktiga ämnen finns med: yttrandefrihet och respekt för religiös tro, utsikter för ett verkligt partnerskap. Det är vad vi vill ha. Det innebär att inte bara vi måste leverera utan också våra partner. Tillsammans måste vi hitta den rätta blandningen så att de kan utvecklas mer och mer. Det finns några särskilda frågor som vi också måste lyfta fram, varav en ligger mig varmt om hjärtat och också finns med i vårt meddelande: utbildning. Jag har alltid ansett att vi med hjälp av utbildning kan föra fram nästa generation. Vi kan göra vårt yttersta för att få saker att hända.

Jag instämmer helt med Carlos Carnero González. Jag menar att Barcelona var en framgång. Det är dock inte riktigt att säga att det inte var en fullständig framgång därför att bara statsöverhuvuden var där. Innehållet var bra. Nu måste vi se till att det kan genomföras alltsammans i vårt femårsprogram. Jag är för liberalisering, men jag håller med om att man också måste ta hänsyn till social sammanhållning och social stabilitet, sociala rättigheter, energifrågor och, naturligtvis, utbildning.

Låt mig snabbt säga att några undersökningar har inletts. Manchesterundersökningen är ganska negativ, men det finns andra som är mycket mer positiva. Som jag sa, detta är exakt vad vi vill skapa med partnerskapet för Europa–Medelhavsområdet: ett partnerskap som innebär att båda sidor måste göra sitt yttersta för att få saker att hända, och ganska många reformer är fortfarande nödvändiga.

Det vi vill åstadkomma genom mer handel är också fler arbetstillfällen – vilket innebär fler jobb för fler unga människor – liksom, naturligtvis, att skapa riktiga utsikter för arbetsmarknaden och en hållbar utveckling som tar hänsyn till sociala och miljömässiga krav. Grannskapspolitiken är den politik genom vilken vi försöker komplettera partnerskapet för Europa–Medelhavsområdet. Den fokuserar också mycket tydligt på de mänskliga rättigheterna och har som mål att gynna alla andra faktorer som kommer att tillförsäkra dessa länder ett bättre liv i framtiden.

Slutligen vill jag säga en sak, även om allt detta tyvärr överskuggas av konflikten mellan Israel och Palestina och även om detta tyvärr inte är det bästa tillfället: Vi befinner oss i ett mycket kritiskt, avgörande läge. Förhoppningsvis kan vi, även i detta kritiska skede, skapa en bättre framtid.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.50 och återupptogs kl. 21.00)

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Den palestinska myndighetens president, Mahmoud Abbas, tvingades skyndsamt återvända till sitt land och ställa in sitt tal i Europaparlamentet på grund av den ytterst allvarliga vändning som händelserna har tagit.

EU måste kraftfullt fördöma Israels fortsatta angrepp på Palestina, där förstörelsen av fängelset i Jeriko framstår som en av de allvarligaste och mest förödmjukande händelserna. Israel begick detta brott efter att en överenskommelse nyligen hade träffats mellan den palestinska myndigheten, USA och Förenade kungariket om fångars säkerhet, och ändå gjordes ingenting för att förhindra angreppet.

Kommissionens och rådets känslighet gentemot den israeliska regeringen och upptrappningen av det brottsliga våldet mot Palestina kan inte få fortsätta. Åtgärder måste vidtas för att hindra Israel från att fortsätta att handla på detta upprörande sätt, varigenom Palestinas mest grundläggande rättigheter undergrävs.

Vid sitt nästa möte måste den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet visa tydlig solidaritet med Palestina och fördöma det våld som utövas av Israel och som äventyrar freden i Mellanöstern. FN:s resolutioner måste följas och det palestinska folkets fria vilja måste försvaras.

ORDFÖRANDESKAP: MOSCOVICI
Vice talman