Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 mars 2006 - Strasbourg

16. Förberedelser inför partsmötet om biologisk mångfald och biosäkerhet (Curitiba, Brasilien) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens uttalande om förberedelser inför partsmötet om biologisk mångfald och biosäkerhet (Curitiba, Brasilien).

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen är fast besluten att genomföra och ytterligare stärka de internationella åtaganden som gäller den biologiska mångfalden. I FN:s millenniebedömning av ekosystem (Millennium Ecosystem Assessment) har man understrukit behovet av att vidta drastiska åtgärder för att undvika oersättliga förluster av de ekosystemtjänster som människornas välfärd är beroende av. Om vi inte uppmärksammar förbindelserna mellan ekonomisk utveckling och biologisk mångfald kommer infriandet av millennieutvecklingsmålen att riskeras.

I FN:s millenniebedömning av ekosystem drogs slutsatsen att ”en ansträngning utan motstycke kommer att krävas för att man fram till 2010 ska klara att märkbart minska förlusten av biologisk mångfald på alla nivåer”. Denna globala målsättning för den biologiska mångfalden som har fastställts till 2010 antogs genom FN:s konvention om biologisk mångfald och stöddes vid toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg. Därför krävs ett omfattande politiskt engagemang för att stärka och genomföra FN:s konvention om biologisk mångfald och för att uppnå målsättningen för 2010. Den åttonde konferensen för parterna till FN:s konvention om biologisk mångfald (COP-8) kommer att äga rum under de kommande två veckorna i Curitiba, Brasilien. COP-8 föregås av det tredje mötet för parterna till Cartagenaprotokollet för biosäkerhet. Detta är två viktiga internationella miljöevenemang, och kommissionsledamot Stavros Dimas kommer att närvara vid den åttonde partskonferensens ministersegment den 26–30 mars.

Vid det rådsmöte (miljö) som hölls förra onsdagen antogs slutsatser där man fastställde EU:s prioriteringar inför den åttonde partskonferensen. Slutsatserna är följande: För det första att stärka genomförandet av FN:s konvention om biologisk mångfald och att övervaka framstegen med att infria målsättningen för den biologiska mångfalden som har satts till 2010. För det andra att gå framåt med genomförandet av arbetsprogrammet för skyddade områden i FN:s konvention om biologisk mångfald, och i synnerhet målet att inrätta ett globalt nätverk för omfattande, ekologiskt representativa och effektivt förvaltade system för nationellt och regionalt skyddade områden. Detta ska ha utförts senast 2010 för landområden och senast 2012 för havsområden. Detta kommer också att kräva att framsteg görs inom de havsområden som ligger utanför gränserna för nationell jurisdiktion. I FN:s konvention för biologisk mångfald bör man ange vetenskapliga kriterier för att fastställa de havsområden och marina arter i öppna hav som har det mest brådskande behovet av skydd. Den tredje slutsatsen gäller att nå framsteg i förhandlingarna om ett internationellt system för tillträde och fördelning av nytta.

I fråga om det pågående tredje mötet med parterna till Cartagenaprotokollet om biosäkerhet är våra prioriteringar att slutföra antagandet av kraven på dokumentation för gränsöverskridande transporter av genmodifierade organismer, att utveckla fler riktlinjer för riskbedömning och att diskutera ytterligare åtgärder när det gäller efterlevandet av krav. Frågor om kapacitetsuppbyggnad kommer också att vara centrala under det tredje partsmötet.

Kommissionen är starkt engagerad för att parlamentets ledamöter ska kunna delta som observatörer i de gemenskapsdelegationer som förhandlar om multilaterala avtal, vilket de redan har gjort vid ett flertal tillfällen.

Kommissionen välkomnar således deltagandet från Europaparlamentets ledamöter vid COP-8 och anser att de kan utgöra ett viktigt bidrag. Kommissionen kommer inom ramen för de personella resurserna under partskonferensen att hålla parlamentets ledamöter regelbundet informerade om förhandlingarnas utveckling i enlighet med det interinstitutionella avtalet.

  Eija-Riitta Korhola, för PPE-DE-gruppen. – (FI) Herr talman! Det är nu 13 år sedan FN:s konvention om biologisk mångfald undertecknades, och ändå minskar den biologiska mångfalden på jorden allt mer. När den åttonde konferensen mellan avtalsparterna inleds nästa vecka, är situationen i världen den att omkring 16 000 djurarter och 60 000 växtarter är utrotningshotade. Vi exploaterar ekosystemen på ett ohållbart sätt. Den viktigaste faktorn bakom utarmningen av mångfalden på global nivå är markanvändningen, som ändrar den naturliga miljön för att göra den mer lönsam. Varje år omvandlas omkring 2 procent av jordens ursprungliga naturliga miljö till jord- och skogsbruksmark eller införlivas i den bebyggda miljön.

Eftersom problemen med livsmiljöerna, arterna och utarmningen av den mångfald som vi har ärvt i allmänhet ofta märks först efter en viss tid, har förlusten av den biologiska mångfalden som en del av den globala förändringen inte uppmärksammats tillräckligt. Till följd av försämringen av ekosystemen kan deras funktion och de gratistjänster de tillhandahåller människorna, såsom produktion av rent vatten och underhåll av den hydrologiska cykeln, koldioxidbindning, pollinering av ätbara växter och återvinning av näringsämnen, påverkas mycket negativt. Ekologer och ekonomer har räknat ut att värdet på de gratistjänster som naturen tillhandahåller motsvarar det otroliga beloppet på omkring 23 miljarder euro per år, vilket är mer än hela världens sammanlagda nationalprodukt. De tjänster ett ekosystem tillhandahåller kan i viss grad återgäldas, till exempel genom skogsplantering i avverkade områden som är utsatta för erosion, men skogsplanteringar kompenserar inte för mångfalden i naturliga skogar. Vi delar därför samma klara önskan: vi vill hejda utarmningen av naturen. Men var finns den vishet som behövs för att komma på effektiva sätt att göra detta?

Resolutionen innehåller många värdefulla rekommendationer, men om man ser på själva naturen kan man inte låta bli att förundras över dess vishet. Naturen själv är oändligt produktiv, kreativ och till och med överdådig, men samtidigt effektiv och praktisk. Naturen är en modell för hur ett naturligt ekonomiskt produktionssystem faktiskt ser ut och för vad ekologisk produktdesign bör eftersträva. Naturen bryr sig inte om en integrerad produktpolitik från början till slut: för naturen är allting alltid början på något nytt. Vi behöver samma sorts vishet – men också en förutsättningslös strategi – för att kunna klara av de svårigheter som ligger framför oss.

  Riitta Myller, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman! Det råder ett brett samförstånd om behovet att stärka den internationella miljöstyrningen. Klimatförändringen är det största av de globala miljöproblemen, men tyvärr inte det enda. Minskningen av antalet arter i världen hotar redan vårt samhälles livskraft. Av denna anledning behöver EU konkreta resultat av det stundande FN-partsmötet om biologisk mångfald.

Konventionen om biologisk mångfald är det internationella avtal om bevarande av biologisk mångfald som har antagits av flest länder. Det har undertecknats av 188 länder, inbegripet alla 25 EU-medlemsstater. För att se till att konventionen får största möjliga verkan är det nödvändigt att den genomförs effektivt inom de olika politikområdena och att den är förenlig med andra internationella miljöavtal och att alla dessa kan samordnas.

Det största hindret för ett effektivt genomförande är emellertid det otillräckliga antalet indikatorer för att beskriva biologisk mångfald. Vi vet inte vad som händer i miljön eller hur vi bäst kan bemöta denna utmaning. Kommissionen måste arbeta intensivt för att ta fram sådana indikatorer. Europeiska unionen måste visa vägen när det gäller att stärka den globala dimensionen av hållbar utveckling. För att kunna stoppa utarmningen av naturen och skydda dess rikedomar – inte endast för oss själva, utan också för våra barn – måste vi vara beredda att enas om mål som är bindande för alla.

  Jolanta Dičkutė, för ALDE-gruppen. – (LT) Varför måste vi bevara den biologiska mångfalden? Svaret är enkelt – därför att den är direkt kopplad till oss människor. Människan är en del av den biologiska mångfalden. Människan påverkar de levande organismer som omger henne och påverkas i sin tur av dem. Varje dag förstör just människan emellertid ett okänt antal arter av olika livsformer, eftersom hennes handlande leder till klimatförändring, ökar miljöföroreningen och förstör de naturliga livsmiljöerna för växter och djur. Människans verksamhet, som saknar motsvarighet i naturen, är vanligen katastrofal för den biologiska mångfalden. En bedömning av tillgängliga uppgifter från olika europeiska stater om tillståndet hos fågel- och däggdjurspopulationerna och förändringarna i deras genomsnittliga förekomst visar att ett långsiktigt bevarande av många av dessa arter inte kan garanteras utan en brådskande och avgörande förändring av strategin och politiken för att skydda den biologiska mångfalden. Enligt den så kallade förenklade miljöskyddsstrategi som tidigare har använts beaktas endast behoven hos de arter som löper störst risk att utrotas. En sådan strategi är inte längre lämplig. Jag ser mycket positivt på Europeiska unionens ambitiösa mål att hejda minskningen av den biologiska mångfalden fram till 2010. För att förverkliga detta mål är det nödvändigt att skapa ett system för biologiska indikatorer, som skulle göra det enklare att bedöma framstegen i genomförandet av de åtaganden som gjorts inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Vi måste utarbeta nationella handlingsplaner och samordna insamlingen, analysen och offentliggörandet av uppgifter på internationell nivå. För detta krävs naturligtvis också ekonomiska investeringar. I dag är det den internationella konsumentdagen. Det är betecknande att vi i dag av alla dagar diskuterar bevarandet av den biologiska mångfalden. Den ständigt ökande konsumtionen som, vilket har bekräftats, ökar den ekonomiska tillväxten och allas välstånd, skadar miljön allt mer för varje dag.

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Denna resolution är ett mycket bra tillfälle för parlamentet att förmedla ett kraftfullt uttalande till de parter som möts i Brasilien om det värde som EU-medborgarna fäster vid världens naturtillgångar och den biologiska mångfalden. Jag vill inrikta mig på två sådana tillgångar.

Världens sista urskogar håller på att skövlas i en takt av mer än 13 miljoner hektar per år med förödande konsekvenser. Ett globalt nätverk för skyddade skogsområden bör upprättas och finansieras, och länderna bör fastställa mätbara mål för att se till att utnyttjande, konsumtion och handel med den biologiska mångfaldens resurser endast kommer från hållbara källor.

Vi bör också som ett brådskande ärende ta upp frågan om utsäde som har manipulerats med så kallad terminatorteknik. Dessa grödor alstrar ett sterilt utsäde som gör det omöjligt för jordbrukarna att spara utsädet från ena årets skörd för att så med under nästa år. Följaktligen är jordbrukarna tvungna att varje år köpa utsäde från bioteknikföretagen, som redan har en enorm kontroll över utsädet: bara tio företag kontrollerar mer än 50 procent av den globala utsädesmarknaden. Detta får ofantliga konsekvenser för livsmedelssäkerheten, särskilt i utvecklingsländerna och för de fattiga jordbrukarnas livsuppehälle. Alla eventuella förslag om att upphäva moratoriet för fälttester och marknadsföring av detta livsfarliga utsäde måste bestämt förkastas, och vår grupp har lagt fram ett ändringsförslag om detta inför morgondagen för att stärka denna punkt.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Under de två senaste århundradena har befolkningsökningen, exploateringen av naturresurserna och miljöföroreningen lett till en snabbt krympande tillväxt. Som det har upprepats många gånger i dag är människan beroende av mångfald. Skogarna ger oss till exempel inte endast råvaror i form av virke och ökad syrehalt i luften, utan renar också vårt vatten och hindrar erosion och översvämningar – en funktion som man blir allt mer medveten om i olika delar av världen, allt eftersom klimatförändringens effekter blir allt mer kännbara.

Som kommissionsledamoten sa fattade man vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 ett beslut om att minska takten för förlust av den biologiska mångfalden. Vid den tiden riktade Europaparlamentets delegation stark kritik mot detta otillräckliga krav. Inom EU gick vi längre än det kravet och sa att utvecklingen mot en minskad biologisk mångfald skulle ha vänts senast 2010.

Jag anser att kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att spela en ledande roll och se till att man vid den åttonde konferensen mellan parterna i konventionen om biologisk mångfald når enighet om mätbara mål och en särskild tidsram för när dessa mål ska uppnås.

EU och dess medlemsstater bör också fästa särskild uppmärksamhet vid den marina mångfalden, och EU måste se över sina egna resultat inom detta område. Jag vill i förbigående endast nämna den europeiska fiskeripolitiken, ett ämne som för närvarande diskuteras med våra kolleger i AVS-länderna när det gäller den alarmerande minskningen av bestånden av olika fiskarter.

  Talmannen. – Jag har avslutningsvis mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

(1) Se protokollet.