Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 16 mars 2006 - Strasbourg

11. Röstförklaringar

Betänkande: Trakatellis A6-0030/2006

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Kommissionen har lagt fram ett gemenskapsprogram för hälso- och konsumentskyddsåtgärder som utgör en kombination av två tidigare program på dessa områden med motiveringen att detta skulle stärka båda områdena. Om man gör detta bortser man emellertid från att de två programmen har överlappande mål, strategier och instrument.

Den 30 juni 2005 beslutade talmanskonferensen dock att återigen göra en uppdelning av detta program. Detta betänkande rör därför endast hälsoprogrammet, som i alla händelser hade en begränsad räckvidd och små anslag.

Det finns givetvis inget viktigare än hälsan och att skydda den ligger utan undantag i allas intresse. Mot bakgrund av detta utökas dessa befogenheter i det betänkande som vi nu behandlar här i kammaren och i betänkandet föreslås att såväl de totala anslagen som de särskilda anslagen för åtgärder ska ökas.

Vi är medvetna om detta fortfarande långt ifrån räcker för att möta det behov och det intresse som detta program har gett upphov till. Trots detta röstade vi för betänkandet eftersom det avsevärt bidrar till att förbättra kommissionens förslag.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Betänkandet förordar att EU skall inrätta ett separat gemenskapsprogram för hälsa för tidsperioden 2007–2013. Europaparlamentet förordar att budgeten för detta program skall vara 1 200 miljoner euro (kommissionen förordar 969 miljoner euro). Junilistan är av den bestämda uppfattningen att hälsofrågor i allt väsentligt hör till medlemsstaternas respektive kompetens.

Flera av de mål som föredraganden nämner att programmet skall ha (t ex motverka ohälsa orsakad av tobak, alkohol och bristfällig kosthållning) kan medlemsstaterna sköta självständigt. Tillräcklig hänsyn tas därmed inte till subsidiaritetsprincipen.

Självfallet är internationellt samarbete nödvändigt i samband med t ex virusepidemier och i komplexa medicinska frågor. Internationellt samarbete bör dock huvudsakligen ske genom multilaterala överenskommelser och inom ramarna för den verksamhet som redan bedrivs av Världshälsoorganisationen (WHO).

Vi tillbakavisar anslåendet av extra medel för detta ändamål och har utifrån ovanstående resonemang valt att rösta nej till detta betänkande.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna text.

Jag är särskilt oroad över bakteriers ökande resistens mot antibiotika. Denna utveckling utgör ett verkligt hot. Därför bör forskningen på detta område ökas och patienterna informeras om riskerna med att använda dessa läkemedel på ett felaktigt sätt.

En av EU:s stora förtjänster ligger i utbytet av uppgifter, framför allt uppgifter om ovanliga sjukdomar. På denna punkt förväntar jag mig ökade ansträngningar så att synergieffekter gynnas.

Detta åtgärdsprogram innebär också en möjlighet att uppmärksamma på patienternas rörlighet. Det finns vissa absurda förhållanden i Europa. Jag mötte en patient som bor i Strasbourg och som måste resa till Marseille för att behandla den speciella typ av cancer som hon lider av, trots att samma typ av vård finns tillgänglig fem kilometer hemifrån. Den värdinstitutionen ligger emellertid i Kehl, i Tyskland.

Anslagen måste dessutom följa utvecklingen.

Till sist finns det en punkt som jag inte kan stödja: Komplementär eller alternativ medicin. Detta är ingen medicinsk verksamhet utan egentligen ett alternativ till medicinsk verksamhet. EU måste inrikta sig på det som är viktigt och bör inte bidra till att finansiera denna typ av verksamhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder gemenskapens handlingsprogram för folkhälsa. Jag anser att det är ytterst viktigt, och att skydda det angår oss alla utan undantag.

Programmets mål bidrar till att skydda medborgarna från hot mot deras hälsa, främjar en politik som leder till ett hälsosammare levnadssätt och bidrar till utvecklingen av mer effektiva och ändamålsenliga hälsovårdssystem.

Jag stöder särskilt utmaningen för alla att bidra till ett mer effektivt förebyggande, förbättrad hälsovård och en bättre livskvalitet. Att fylla luckorna mellan nuvarande skillnader i medlemsstaternas hälsovårdssystem i kombination med samverkan mellan de nationella hälsovårdssystemen bör erkännas som en viktig aspekt av programmet.

  Evangelia Tzampazi (PSE), skriftlig – (EL) Jag röstade för skäl 3b (nytt) om definitionen av antalet levnadsår med god hälsa även om jag anser att frasen ”disability-free life expectancy indicator” används felaktigt i den engelska textversionen, till skillnad från den grekiska versionen.

Jag skulle vilja understryka att invaliditet inte innebär oförmåga. Det innebär en annan hälsostatus, som man bör ta hänsyn till vid all behandling och tillämpning av gemenskapens politik och program.

Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0033/2006)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Syftet med detta förslag från kommissionen är att ersätta förordning (EEG) nr 2082/92 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel med en ny text i vilken ett antal förenklingar och förtydliganden har gjorts för att följa WTO:s bestämmelser.

Jag inser att det är nödvändigt att ändra gemenskapslagstiftningen på detta område. Jag ställer mig bakom inriktningen i kommissionens förslag och kommer att rösta för Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorfs betänkande.

I betänkandet skulle jag vilja lyfta fram, och kommer att rösta för, ändringsförslag 6 (varigenom en medlemsstat kan begära övriga uppgifter, om dessa är vederbörligen motiverade) och ändringsförslag 13 (där en tidsfrist för ackreditering för befintliga privata kontrollorgan fastställs).

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jordbruksprodukters och livsmedels särart har omfattats av gemenskapsskydd sedan 1993. På detta sätt har man kunnat garantera att traditionella produkter som tillverkas och tillagas på ett särskilt sätt har värderats efter förtjänst.

Genom det aktuella betänkandet förenklas och förtydligas förfarandena och ansvaret för de olika myndigheter som deltar i bedömningen av de ansökningar som lämnas in.

Instrumentet är viktigt både därför att olika produkter ges sitt rätta värde och därför att konsumenterna skyddas mot otillbörliga metoder. På så sätt säkerställs en rättvis handel.

Detta instrument kommer att skapa ett mervärde på den europeiska landsbygden och på så sätt göra nya områden intressanta för turister. Detta kommer att få en mycket positiv socioekonomisk dominoeffekt såväl för turistrelaterade aktiviteter som för EU:s tillväxt och territoriella sammanhållning.

Som avslutning skulle jag vilja påpeka att det är oerhört viktigt att våra traditionella produkter värderas efter förtjänst, samt räddas och skyddas vid behov, eftersom det är vår uppgift att föra vårt kulturarv vidare till framtida generationer.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Jag tycker att ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ofta är bra eftersom de stärker och utvecklar lokal produktion och handel som kontrast till WTO:s varumärkesgiganters dominans på den globala marknaden, men jag motsätter mig att EU skall bestämma om obligatorisk märkning för dessa varor; detta är något som även fortsättningsvis bör få vara frivilligt.

Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0034/2006)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig – (FR) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets förordning om skydd av geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel eftersom det började bli bråttom att anpassa vårt system för skydd av regionala specialiteter till WTO:s begränsningar. Detta blev tydligt vid förhandlingarna i Hongkong (Kina) i december förra året. Vi måste vara redo att kämpa i denna fråga eftersom vissa länder, framför allt Förenta staterna och Australien – som är roten till problemet – helt enkelt vägrar att ge med sig. Vi måste ge medborgare från tredjeländer bättre tillgång till EU:s system och ge dem samma rättigheter som EU-medborgarna när det gäller att lämna in ansökningar och komma med invändningar. När allt kommer omkring måste EU försvara de geografiska ursprungsbeteckningarna med näbbar och klor gentemot Världshandelsorganisationen eftersom dessa beteckningar har stor betydelse för att vi ska kunna skapa ett mervärde. Vid tillämpningen, och mot bakgrund av att nästan 300 ansökningar fortfarande håller på att behandlas, måste Europeiska kommissionens tjänsteavdelningar till slut agera snabbare för att erkänna dessa skyddsmekanismer.

  Mario Borghezio (NI), skriftlig. (IT) Vi röstade för betänkandet om förslaget till rådets förordning eftersom EU genom detta betänkande inför ett skyddssystem för producenter av ”regionala specialiteter” inom ramen för livsmedelstillverkningen. Det är mycket viktigt för våra producenter i Po-dalen att räckvidden för ett sådant skyddssystem regleras ordentligt, både när det gäller livsmedlens ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

I detta sammanhang vill vi emellertid betona att det är nödvändigt att införa särskilda skyddsåtgärder för att stödja den ytterst viktiga europeiska blomsterodlingssektorn, som kan beskådas i sin fulla glans i Padanien och i synnerhet i provinsen Imperia.

Jag måste påpeka att åtgärderna för att liberalisera tullavgifterna faktiskt har lett till att blomsterproduktionen har gynnats i länder utanför EU. Länder som Israel, Kenya, Colombia, Ecuador, Zimbabwe och Sydafrika har upplevt en exponentiell ökning av sina marknadsandelar på den europeiska produktionens bekostnad.

Politiken för internationella importavtal måste därför omförhandlas och omförhandlingen måste framför allt ske på ett sådant sätt att

- inga tullrabatter beviljas för produktion i tredjeländer som inte uppfyller EU:s standarder för sysselsättning (inklusive barnarbete), miljö, beskattning osv.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Systemet med skyddade geografiska beteckningar (SGB) och skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) för jordbruksprodukter och livsmedel är en starkt bidragande orsak till den ökade levnadsstandarden i EU:s landsbygdsområden, inklusive Portugal.

Genom att ge spridning åt tanken att de nuvarande bestämmelserna strider mot avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) utövar Förenta staterna och Australien oacceptabla påtryckningar. WTO:s egen skiljedomstol har slagit fast att bestämmelserna i stort sett är förenliga med WTO:s krav.

Trots detta har EU varit tvunget att förbättra tredjeländers tillträde till marknaden. Kommissionen försöker å sin sida göra anpassningar, som parlamentet i de flesta fall har beslutat att förbättra, för att bidra till att skydda jordbrukarna och landsbygden.

Vi godtar i stort sett dessa förbättringar och därför röstade vi för förslaget. Vi anser att det är mycket viktigt att det finns garantier för att SUB, SGB och traditionella specialiteter skyddas.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig (PT) Syftet med kommissionens förslag är att ersätta förordning (EEG) nr 2082/92 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel med en ny text, med tydligare och enklare regler, i enlighet med det beslut som WTO:s tvistlösningsorgan fattade till följd av de klagomål som hade lämnats in av Förenta staterna och Australien. Beslutet måste vara genomfört senast den 3 april 2006.

Eftersom jag inser att det är nödvändigt att ändra gemenskapslagstiftningen på detta område stöder jag inriktningen i kommissionens förslag och kommer att rösta för Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorfs betänkande.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. (DE) I en värld av globalisering, standardisering och universell tillgång till mat är medvetenhet om vårt ursprung, vår tradition och vår kultur en god och fast grund som vi kan bygga vidare på och utveckla. Europeiska traditioner och europeiskt ursprung innebär enhet genom mångfald. Och denna mångfald är utmärkande för Europa, dess regioner och framför allt dess människor. Människorna har anpassat sig till sina regionala förhållanden, som skiftar markant. Dessa har gett upphov till traditionella livsstilar och traditionella produkter. Vi associerar många speciella tankar och förväntningar till traditionella och geografiska beteckningar.

I dag säljs våra produkter över hela världen. Detta gör det emellertid nödvändigt att reglera dessa produkter, som sprids över världen och som fungerar som ett slags ”ambassadörer” för en stad eller en region. Vad som än finns bakom en produkts goda rykte måste vi se till att det förblir gott även i fortsättningen. Och vi måste se till att det fortsätter att finnas en koppling mellan namnet på en produkt och dess ursprung i en särskild region. Allt detta måste regleras så enkelt, men effektivt, som möjligt. Genom detta betänkande uppfylls detta mål på alla sätt.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Inspirerat av det franska ursprungsbeteckningssystemet AOC, står EU:s rättsliga instrument för att skydda våra olika jordbruksprodukter, med märkning som SGB, i centrum för konflikten mellan Europa och de anglosaxiska länderna. För Förenta staterna måste jordbruk vara industriellt, med logotyper och varumärken, och detta inkluderar vin. För EU är jordbruket i första hand ett kvalitetsmedvetet familjestyrt brukande av jorden, vars produkter omfattas av geografiskt ursprungsskydd. Vinet, som framställs genom jäsning och är ett tecken på civilisation, är en symbol för detta medan det i Australien är en industrivara.

WTO-konflikten mellan Förenta staterna och Europa, mellan södra halvklotet och Europa, mellan den anglosaxiska världen och Europa, är något av en civilisationernas kamp mellan skäran och McDonalds. I Hongkong tog emellertid kommissionen inte ens upp frågan om det multilaterala registret för ursprungsbeteckningar för att skydda våra små jordbrukares viner i konkurrensen med stora vinhandlare.

Att fortsätta att sänka skyddstullarna för jordbruksprodukter i Genève i slutet av april och tillåta dumpning av 1,2 miljoner ton kött från södra halvklotet samt de fabriksfärgade, trätillsatta, frukttillsatta, sötade australiska vätskor som kallas vin vore att förstöra vår jordbruksidentitet, för vilken de skyddade geografiska ursprungsbeteckningarna är ett redskap.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Genom systemet med skyddade geografiska beteckningar och skyddade ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel kan de berörda producenterna skydda sin produktion, beredning och tillagning av en produkt med särskilt ursprung genom att registrera den.

Med tanke på det är nödvändigt att ändra bestämmelserna och mot bakgrund av beslutet i WTO:s skiljedomstol, förbättras dessa instrument i betänkandet. De har på ett betydelsefullt sätt bidragit till ett marknadstillträde till högre priser och har skapat arbetstillfällen i Europas landsbygdsområden. Dessutom har de lett till väldigt positiva socioekonomiska effekter för den turismrelaterade verksamheten.

Europa har uråldriga traditioner som turisterna är mycket förtjusta i. Portvin och Roquefortost är europeiska produkter som är normgivande världen över. Det är givetvis viktigt att tydligt fastställa vilken information som ska ges till konsumenten, inte bara för att skydda dessa produkter utan även för att ge konsumenterna rätt att komma med invändningar.

Jag vill lyfta fram förtydligandet av fördelningen av befogenheter mellan medlemsstaterna och kommissionen och betonar att EU:s verksamhet alltid måste uppfylla subsidiaritetsprincipen. På så sätt får de föreskrivna åtgärderna maximal nytta.

Betänkanden: Graefe zu Baringdorf (A6-0033/2006) och (A6-0034/2006)

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar är berikande för Europa. Att dela med sig av matkulturarv berikar. Men samtidigt måste man beakta dessa beteckningars nackdelar. Vi vill inte att ursprungsbeteckningar används i protektionistiska syften. Utvandrare från Europa har i ett par århundraden i sina nya hemländer tillverkat mat- och dryckesvaror vars traditioner de fört med sig från sina ursprungsländer. Europeiska unionen måste ha en tolerans inom Världshandelsorganisationen för sådana traditioner och för att varubeteckningar och ursprungsbeteckningar ibland kan kollidera.

Europaparlamentets två betänkanden som föreligger i detta ämne är enbart tilläggsförslag i enlighet med samrådsförfarandet. Vi anser att de inte har så mycket att tillägga, även om en del förslag är bättre till än från, och att detta ämne bör avhandlas i ministerrådet. Likaså tar vi bestämt avstånd från tanken att en EU-myndighet skulle kunna få i uppgift att kontrollera geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Vi menar att vi måste lita till medlemsstaternas myndigheter i denna fråga.

Således har vi valt att rösta nej till dessa båda betänkanden.

  Roger Knapman (IND/DEM), skriftlig. (EN) Vi röstar emot detta betänkande eftersom vi vill behålla vår suveränitet när det gäller registreringen av jordbruksprodukter. Ansökningsförfarandet är för byråkratiskt. Vi kan inte acceptera ett gemenskapsorgan med ansvar för registreringsförfarandet. Vi anser att medlemsstaterna bör vara ansvariga för registreringsförfarandet. Vi vill inte ha en gemenskapsmärkning också. Vi vill skydda tjock grädde precis som grekerna vill försvara sin fetaost, men vi vill vara opartiska. Förutsatt att märkningen är tydlig som i fallet med fetaost från Yorkshire, som helt tydligt inte är grekisk fetaost, förstår vi inte varför vi inte kan tillåta att båda dessa produkter finns sida vid sida i de brittiska matvaruaffärerna. Vi anser inte att harmonisering är någon bra idé.

Betänkande: Brok (A6-0025/2006)

  Bernd Posselt för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag kommer att tala i två minuter på min grupps vägnar. Min grupp har bett mig göra en officiell röstförklaring om Elmar Broks betänkande.

Många delar av Europa har genom tidningsartiklar fått intryck av att Europaparlamentet har slopat sitt krav på snabbt medlemskap för Kroatien, något som parlamentet flera gånger har röstat om. Som ni vet har vår grupp starkt förespråkat att förhandlingar inleds med Kroatien och att de bör slutföras före valet till Europaparlamentet 2009. På min grupps vägnar vill jag tala om att vi står orubbligt fast vid detta mål och att det klart framgår av Elmar Broks betänkande att Kroatien är ett kandidatland som uppfyller kriterierna ytterst väl.

Det finns förvisso viss kritik, men jag vill inte tro att Kroatien på något sätt skulle vara en kandidat för den nya struktur med multilateralt samarbete som föreslås i Elmar Broks betänkande. Så är inte fallet. Kroatien är ett centraleuropeiskt land som egentligen borde ha anslutits till EU 2004 och som i stora drag uppfyller kriterierna. Vår kritik är detaljkritik av den typ som ges ett land som befinner sig relativt nära anslutning. I Turkiets fall kan däremot inte ens avskaffandet av tortyr garanteras.

På min grupps vägnar skulle jag därför än en gång vilja förtydliga att Kroatien är en kandidat för anslutning. Kroatien måste bedömas utifrån det som landet har uppnått. Kroatien bör verkligen skiljas ut från anslutningsförhandlingarna med Turkiet och ges tydliga utsikter till anslutning, och detta innan slutet av detta årtionde.

(Applåder från höger)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Det är välkänt att många historiska imperier gick under på grund av att de växte för snabbt och inte kunde kontrollera kulturella konflikter och folkförflyttningar i samband med denna tillväxt. Därför anser jag att en debatt om EU:s förmåga att ta emot nya medlemmar är efterlängtad. Vi får inte glömma att Europeiska unionen i sig utgör en tydlig gräns genom användningen av begreppet EU. Vi måstet också vara tydliga med att EU bygger på kristna värderingar. Detta är i sig ett skäl till varför jag helt och hållet delar Bernd Posselts syn på Kroatien.

Trots detta måste det sägas att särskilt den senaste tidens händelser visar att det är fel att tro på den gränslösa tolerans som är så utbredd i dag. Toleransen bör gå åt båda hållen. Men i vårt alltmer mångkulturella samhälle har denna tolerans än så länge bara inneburit att muslimska invandrare förväntar sig att kristna värdländer ska anpassa sig, och i allt större utsträckning kräver de detta med våld. I anslutningsförhandlingarna har Turkiet vid upprepade tillfällen kort visat sitt rätta ansikte, exempelvis i Cypernavtalet med hot om straff för påstådda förolämpningar mot staten och nu även i konflikten om karikatyrteckningarna. Det är dags för de mest fanatiska utvidgningsvännerna att till sist inse sanningen, att vi måste fastställa tydliga gränser för EU.

(Applåder från höger)

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Som de flesta av mina kolleger från den brittiska konservativa delegationen röstade jag för Elmar Broks utmärkta betänkande och jag gratulerar honom. Men mitt parti motsätter sig EU:s konstitutionella fördrag och därför röstade vi för att stryka punkt 6, eftersom det är uppenbart att den senaste utvidgningen från 15 till 25 medlemsstater har fungerat oerhört bra med Nicefördraget, utan någon EU-konstitution.

De brittiska konservativa anser att de fem tidigare utvidgningarna har varit en framgång, precis som Rumäniens och Bulgariens anslutning kommer att bli, som med all sannolikhet nu kommer att fastställas till den 1 januari 2007. En utvidgning utöver detta kan anpassas genom nya regeringskonferenser. Vi konservativa tror på ett större, friare EU med samarbetande nationalstater, härav vårt övergripande stöd för Elmar Broks utmärkta betänkande.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag skulle vilja meddela separat att jag röstade för ändringsförslag 13 i Elmar Broks resolution, där man kräver att den rasistiska och antisemitiska organisationen Grå vargarna ska förbjudas. Denna organisation är ansvarig för upprepade terrorangrepp mot kristna och judiska institutioner i Turkiet. Det är hårda ord men de speglar tyvärr verkligheten. Denna grupp terroriserar befolkningen på samma sätt som Hitlers anhang gjorde innan han kom till makten, inte i lika stor skala men med samma arrogans och till viss del med hjälp av samma metoder. Jag anser att parlamentet bör uppmärksamma detta problem. Judiska församlingar och kristna kyrkor har blivit måltavlor för fysisk och psykisk terrorism från Grå vargarnas sida, och frågan kräver internationell uppmärksamhet.

(Applåder)

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater vill se ett öppet och solidariskt EU som välkomnar nya medlemmar på grundval av Köpenhamnskriterierna. Vi beklagar därför att betänkandet lägger alltför stort fokus på EU:s egen absorptionsförmåga, eftersom det kan ge intryck av att Europaparlamentet ifrågasätter EU:s möjlighet att inkludera fler medlemmar. EU:s egen absorptionsförmåga är till syvende och sist beroende av unionens vilja att inkludera fler medlemmar. Vi ser också med oro på alla tendenser till att utesluta medlemskap för länder på grundval av t ex landets ekonomiska situation.

  Georgios Dimitrakopoulos (PPE-DE), skriftlig. – (EL) Vi Europaparlamentsledamöter från Nea Dimokratia skulle vilja klargöra att andra delen av punkt 43 i betänkandet inte speglar vår ståndpunkt i just denna fråga.

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Detta initiativbetänkande tar upp den viktiga frågan om fortsatt utvidgning av EU.

Junilistan är principiellt positivt inställd till en fortsatt utvidgning av EU, förutsatt att de tilltänkta medlemsstaterna delar de grundläggande värderingar som utgör unionens värdemässiga grund. Dit hör framför allt respekt för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och demokratin. Beträffande övrig lagstiftning som inte gäller det ovan nämnda, är nationer suveräna.

Föredraganden föreslår även en mycket kraftig ökning av budgeten, motsvarande cirka 25 miljarder kronor, vilket vi vänder oss emot.

Vi har därför röstat nej till betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att EU fortfarande håller på att smälta anslutningen av de 10 länder som blev medlemmar 2004, och med Bulgarien och Rumänien på väg mot medlemskap, har bollen satts i rullning för anslutning av Turkiet och länderna på Balkan. Så stor är EU: s aptit. Och detta sker efter det att EU aktivt har varit med och krossat Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Inlindat i politisk korrekthet träder alltid det verkliga syftet med en sådan kapplöpning fram, nämligen att upprätta ett frihandelsområde och lämna ifrån sig naturresurser i utbyte mot praktiska incitament; med andra ord ekonomisk dominans och exploatering av dessa människor och deras länder av de stora ekonomiska och finansiella grupperna i de stora EU-länderna, med Tyskland i spetsen. Detta är ingen tillfällighet med tanke på att Tyskland, tillsammans med Förenta staterna, är den dominerande kraften i området och deltar i den militära ockupationen av området.

Vad sägs om denna inblandning i en självständig stat av majoriteten i parlamentet? ”Parlamentet fäster … uppmärksamhet på de svaga punkter… t.ex. att staten i allt för hög grad griper in i näringslivet och att den offentliga förvaltningen har komplicerade bestämmelser … som hämmar utvecklingen inom den privata sektorn och på området för utländska direktinvesteringar.”

Notera även hur man genom att kringgå internationell rätt stöder en delning av Serbien med krav på ”ett Kosovo vars territoriella integritet garanteras av FN och Europeiska unionen”.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. (EN) Labour Party i Europaparlamentet stöder en positiv attityd till en framtida EU-utvidgning, särskilt att uppfylla våra åtaganden gentemot kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna. I detta hänseende är det olämpligt att föreslå andra ”operativa möjligheter” i punkt 10 i resolutionen eftersom förbindelserna med grannländer tydligt omfattas av anslutningsprocessen och den europeiska grannskapspolitiken.

  Cecilia Malmström (ALDE), skriftlig. Den 1 maj 2004 utvidgades EU med tio nya medlemsländer från Öst- och Centraleuropa. Länder som tidigare låg bakom järnridån har med hjälp av EU som morot och piska utvecklats till demokratier med marknadsekonomi. Det är en historisk händelse. Vi måste nu uppfylla våra löften om fortsatt utvidgning till länder såsom exempelvis Rumänien, Bulgarien och Kroatien. Men vi måste också hålla dörren öppen för nya medlemsansökningar. De som uppfyller kraven ska få bli medlemmar.

Idag röstar vi om ett förslag till strategi för fortsatt utvidgning. I den finns ett förslag om att EU ska definiera sina geografiska gränser. Det kommer jag att rösta emot. Gränserna kan inte låsas. Att sätta upp gränser för Europa skulle få exempelvis det ukrainska folket, som nu står och väger mellan demokrati och diktatur, att uppfatta det som att vi slänger igen dörren i ansiktet på dem. Det vore ett historiskt bakslag.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet, rådets och kommissionens beslut och debatten i Europaparlamentet sammanfaller med sjuårsminnet av det smutsiga krig som Förenta staterna, Nato och EU förde mot Jugoslavien och det organiserade mordet på Slobodan Milosevic. De europeiska och amerikanska imperialisterna och bödlarnas planer på att annektera och bilda protektorat underställda EU och imperialismen och göra det möjligt för eurosamlat kapital att plundra länderna på deras välståndsskapande resurser, avslöjas på ett förolämpande sätt. Situationen för befolkningen på Balkan är redan besvärlig och värre kommer det att bli när landet blir EU-medlem. Konkurrens och nya gränsdragningar skapar nya spänningar.

Kommounistiko Komma Elladas upprepar sin inställning till EU och dess utvidgning och kommer att hjälpa till att sporra människornas kamp mot den europeiska och amerikanska imperialism som tvingade fram ockupationen av området.

För f.d. jugoslaviska republiken Makedonien upprepar vi att problemet handlar om imperialistisk inblandning och nya gränsdragningar som även får minoritetsfrågor att komma upp till ytan. Dessa händelser har Nea Dimokratia, Panellinio Socialistiko Kinima och Synaspismos tidigare hållit tyst om eller samtyckt till och riktat sin uppmärksamhet på grannlandets namn. Varje form av demagogiskt jubel och politisk anpassning som andra partier gör är ett försök att vilseleda människorna och undgå det stora politiska ansvar som de har genom sitt stöd för imperialismen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Elmar Broks betänkande om utvidgningen är en utmärkt sammanfattning av ansökarländerna inför EU:s nästa utvidgningsomgång. Än viktigare är emellertid att man även varnar för de svårigheter som en framtida utvidgning innebär.

I detta sammanhang anser jag att två begrepp bör förtydligas.

Det första är ”konstitutionellt dödläge”. Med tanke på kravet på tydliga, eller till och med omorganiserade institutionella strukturer före en eventuellt ny utvidgning bör medborgarna och de politiska ledarna inte vara låsta till endast en institutionell/konstitutionell utvidgningslösning.

”Absorberingsförmågan” är en faktor som mer och mer håller på att bli ett av de grundläggande kriterierna. Utsikterna till utvidgning och grannskapspolitiken har bidragit till demokratisering och utveckling i potentiella kandidatländer, men detta räcker inte. EU måste också vara berett att välkomna nya partner och sträva efter att garantera samma villkor för nya medlemmar, i motsats till en självisk syn från de länder som redan är medlemmar. Detta vore en ansvarsfull strategi för att få EU-medborgarna att ställa sig bakom utvidgningsprocessen.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) I dag har parlamentet yttrat sig om strategin för att hantera framtida EU- utvidgningar.

Utvidgningen återförenar oss med våra bröder i Europa – bulgarer, rumäner, kroater, makedonier och andra som godtyckligt skildes från oss efter Jalta. Det är lika förutbestämt att de ska bli EU-medlemmar som det är att EU ska integrera dem. Det är inte sakfrågan som jag bestrider, utan formen och tidsplanen, och därför röstade jag för punkterna 5 och 6.

Det är dags att EU inleder en ordentlig debatt om de egna gränserna. Denna fråga var man noga med att undvika under hela konventets arbete. Det är ett svart hål i konstitutionen som har lett till mycket skepsis och oro. Att undvika otrevligheter är en attityd som är ovärdig oss och våra väljare och att efterfråga en debatt innebär inte att vi är emot utvidgning.

Ett Europa utan gränser är oanvändbart för dem som vill se EU som en maktfaktor.

Våra gränser kan självfallet vara både geografiska, historiska och moraliska, men de behövs för att vi ska kunna bevara en modell, en vision och gemensamma värderingar.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag är en stark förespråkare av EU:s utvidgning. Även om betänkandet innehåller mycket som jag håller med om, så kan jag inte stödja den negativa inställningen till Turkiet, särskilt det felaktiga påståendet i punkt 31 om att Turkiet på något sätt skulle lägga hinder i vägen för Nato. Tillsammans med andra brittiska konservativa är jag dessutom starkt emot en EU-konstitution och kan inte godta språkbruket i punkt 6.

Rådet för mänskliga rättigheters 62:a sammanträde (MR-rådet, Genève) (B6-0150/2006)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I går antogs en resolution om att inrätta rådet för mänskliga rättigheter, för att ersätta kommissionen för mänskliga rättigheter.

Denna process har kännetecknats av Förenta staternas försök att skapa ett verktyg som de kan manipulera, så att det kan rättfärdiga sina ingripanden och sin aggressionspolitik mot självständiga folk och stater. Det är en process där Förenta staterna, som hela tiden har kommit med alltfler krav, har försökt att få igenom så många av sina krav som möjligt. Om Förenta staterna hade fått sin vilja igenom skulle det ha blivit ännu värre, och det är endast därför som vi röstade vi emot.

Bland många andra ändringar och aspekter som skulle kunna behandlas mer omfattande skulle jag vilja lyfta fram frågan om att antalet länder i det nya rådet har minskat från 53 till 47 (Förenta staterna ville ha 30). Medlemmarna av rådet väljs av FN:s generalförsamling med absolut majoritet (Förenta staterna och EU ville ha ett röstsystem där de och deras allierade hade vetorätt), även om man försökte införa restriktioner.

För vissa är denna process bara första steget i en större plan från Förenta staternas och dess allierades sida att dominera och manipulera FN.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) I samband med omröstningen om det gemensamma resolutionsförslaget om Rådet för mänskliga rättigheters 62:a sammanträde (MR-rådet, Genève), vill jag nämna något som jag anser vara en möjlig, men kanske inte idealisk, lösning. Det handlar om en av de mest betydelsefulla punkterna som har tagits upp i debatten.

En av FN:s största brister på området för mänskliga rättigheter har alltid varit bristen på legitimitet hos vissa av medlemmarna i människorättskommissionen, särskilt när de har haft ordförandeskapet. Listan är lång och jag behöver inte upprepa den här. Resultatet, nämligen metoden att välja medlemmar till det framtida rådet för mänskliga rättigheter, garanterar inte att detta inte kommer att hända igen, men det är åtminstone ett försök att på ett effektivt sätt legitimera rådets medlemmar, och detta är värt ett erkännande.

Jag anser också att detta utgör ett tillfälle att stödja tanken om att EU:s medlemsstater och deras allierade bör försöka vara ett föredöme när det gäller de mänskliga rättigheterna, både i de egna länderna och i internationella förbindelser.

Förberedelser inför partsmötet om biologisk mångfald och biosäkerhet (Curitiba, Brasilien) (B6-0170/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för denna resolution även om vi anser att några av punkterna är oklara och något osammanhängande. Vi anser att den biologiska mångfalden måste bevaras och att den globala enigheten bör vara så bred som möjligt när det gäller bevarandet av den biologiska mångfalden. I konventionen om biologisk mångfald får detta en mer tillämpad form. Därför måste EU och dess medlemsstater ha en lämplig inställning i partsmötet som äger rum i Curitiba i Brasilien i slutet av månaden.

Vi vet emellertid att det är lika viktigt, om inte viktigare, att vi stoppar förlusten av biologisk mångfald genom att införliva konventionens mål i utvecklingen av gemenskapspolitiken, såsom jordbruks- och skogslagstiftning som syftar till att hejda spridningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) och stöd till familjejordbruk och traditionellt skogsbruk som är det bästa sättet att bevara biologisk mångfald.

Den marina biologiska mångfalden måste skyddas mot destruktiva metoder. Traditionellt kustfiske, det bästa skyddet för biologisk mångfald, måste stödjas.

Slutligen måste tidigare resolutioner i denna fråga beaktas, i synnerhet kampen mot olaglig skogsavverkning och handeln med dessa träd.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot resolutionen om konferensen om biologisk mångfald i Curitiba. Parlamentet begår ett stort misstag när det blandar ihop biologisk mångfald och genteknik.

Mångfalden av allt levande är resultatet av förändringar i genetiska strukturer i alla levande organismer. De personer inom EU som fortsätter sin reaktionära kamp mot transgeniska jordbruk vill inte veta om att det inte förorsakar någon skada på den mänskliga hälsan i resten av världen. År 2004 odlade nio miljoner småjordbrukare nästan 90 miljoner hektar GMO-grödor i världen, medan 11 miljoner småjordbrukare i EU-25 odlade 97 miljoner hektar, av vilka tiotusentals hektar enbart bestod av transgeniska grödor.

EU är på väg att förlora ännu en kamp.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi ställer oss bakom de flesta av resultaten, som bekräftar försämringen av miljön, förstörelsen av skogens ekosystem och den fortsatta förlusten av biologisk mångfald. Vi instämmer också i flera av förslagen, med undantag för dem som det hänvisas till inom ramen för den nuvarande rättsordningen, eftersom sådana saker i många stater, till exempel EU-medlemsstater, sker helt lagligt. Enligt gemenskapsbestämmelserna liberaliseras exempelvis användandet av genetiskt modifierade organismer (GMO) i jordbruks- och livsmedelsproduktionen som hotar miljön och den biologiska mångfalden. Skogar kommersialiseras enligt gemenskapsbestämmelserna med följden att de förstörs ännu snabbare osv.

Vi motsätter oss radikalt det resolutionsförslag där man ”uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa prov på ledarskap och övertygelse genom att enas om och underlätta konkreta åtgärder för skydd av den biologiska mångfalden, både nationellt och internationellt”, för det är detsamma som att be vargarna vakta fåren. De uppmanar dem som är ansvariga för förstörelsen att styra enligt sin egen politik.

Vi uppmanar gräsrotsrörelsen och dess organisationer (fackföreningar, miljöorganisationer, samhällsaktörer och andra) att kämpa för införandet av åtgärder och politik som motverkar all fortsatt försämring av miljön, förstörelsen av skogar och förlusten av biologisk mångfald.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett fascinerande ämne. Min grupp, De gröna/Europeiska fria alliansen, är fullständigt nöjda med den resolution som har godkänts av en mycket, mycket stor majoritet av Europaparlamentet. Vi är också helt nöjda med att parlamentet tre år efter mötet i Kuala Lumpur skickar en delegation till det åttonde mötet om biologisk mångfald, som ska försvara bevarandet av den biologiska mångfalden. Med detta i åtanke, mina damer och herrar, vill jag påminna er om några grundläggande principer som alltför ofta glöms bort här i parlamentet.

Livsmedelssäkerhet är beroende av tre saker: vatten, jord och växtgenetisk mångfald, och endast 12 växtsorter, inklusive vete, ris, majs och potatis, står i stort sett för 80 procent av energibehoven hos världens befolkning. Det är därför mycket lockande för industrin att skaffa sig monopol på utsäde genom att använda tekniker som härstammar från biotekniken.

Vi uppmanar därför rådet, som kommer att vara närvarande, att stödja det moratorium som för tillfället finns när det gäller experiment och kommersialisering av genetiskt modifierade växtsorter för att begränsa deras användning. Enklare uttryckt, mina damer och herrar, ”Terminator” får inte dyka upp igen i form av någon bioteknisk innovation.

För att begränsa de angripande egenskaperna hos växtsorter med biotekniskt ursprung måste man för våra ekosystems skull dessutom skydda den biologiska mångfalden genom protokoll som tvingar forskare att genomföra sina experiment inom begränsade områden.

Till sist måste vi komma ihåg att kampen mot nedbrytningen av den biologiska mångfalden förutsätter bevarandeåtgärder. Det är naturligtvis inte fråga om att stoppa undan den biologiska mångfalden i provrör, utan i stället se till att ursprungsbefolkningar, vilka vi dessutom stöder, får fortsätta att använda sin traditionella expertis och sin överlägsenhet över genetiska resurser.

Det måste medges att det även här handlar om pengar. Jag vill därför be er att också stödja den globala miljöfonden. När det gäller Natura 2000 är vi är väl medvetna om att den biologiska mångfalden inte kan skyddas om inte EU anslår medel till detta nätverk. Detsamma gäller för den globala miljöfonden. Om vi inte anslår medel kommer naturvården återigen att endast reduceras till några vackra ord som har sagts här i plenum.