Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 22 mars 2006 - Bryssel EUT-utgåva

Europeiska unionens kriterier för fredsbevarande, särskilt i Demokratiska republiken Kongo (debatt)
MPphoto
 
 

  Angelika Beer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Debatten under de senaste veckorna har visat på hela dilemmat med bristen på politiskt styre på det här området. Det vore fel av oss att bara försöka att bortförklara det.

Det har nu gått 12 veckor sedan FN:s biträdande generalsekreterare Guéhennos skrivelse av den 27 december om militära insatser i Demokratiska republiken Kongo mottogs under nyårsuppehållet, något som kom som en överraskning till och med för säkerhetsrådet. Trots detta är frågorna fortfarande fler än svaren. Det finns fortfarande en stor klyfta mellan ord och handling. Vi måste fortfarande övertygas. Vi stöder inte den gemensamma resolutionen, och låt mig förklara varför.

Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen förespråkar naturligtvis ett stöd för demokratiseringsprocessen i Kongo. Men hur kommer det sig att frågan om EU:s delaktighet har reducerats till militära insatser i Kinshasa och till räknandet av soldater? Hur kommer det sig att vi diskuterar att skicka soldater, men inte frågan om ett stort antal EU-valobservatörer? Hur kommer det sig att alla åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inte undersöks? Hur kommer det sig att nya motiveringar dyker upp dagligen, som till exempel EU:s intresse av att inte ta emot flyktingar? Jag frågar er vad allt detta har att göra med att främja demokratiska val i Kongo?

De mångordiga diskussionerna under de gångna veckorna har gett upphov till frågan om huruvida den planerade utplaceringen av trupper i Kinshasa verkligen handlar om demokratisering, eller om den egentligen handlar om att rädda EU:s anseende. Jag säger rädda EU:s anseende, eftersom den dynamik som satts igång på grund av undersökningen fått eget liv. Månader har gått sedan undersökningen och det resultatlösa faktainsamlingsuppdraget i Kongo och sedan New York, men ändå finns det inga tecken på en politisk plan eller en tydlig uppgift.

Mina damer och herrar! En fin gest från Jacques Chirac kan inte dölja de frågor som ännu inte tagits upp, nämligen frågan om hur sändandet av 1 500 soldater till Kinshasa ska garantera fria val i hela Kongo? Hur kan vi motbevisa anklagelsen att vi tar Kabilas parti? Hur kan EU spela en roll i Kongo som helhet efter en insats av det här slaget? Och om det handlar om evakuering, och det har blivit den viktiga frågan, vem är det egentligen som ska evakueras? Måste trupper med FN-mandat användas för att driva på demokratifrågan i Kongo?

Min slutliga punkt är mycket grundläggande. Vi talar så passionerat i kammaren om EU:s ansvar gentemot Afrika, men hur kan vi förena dagens debatt med vår underlåtenhet att agera i fråga om det pågående folkmordet i Darfur?

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy