Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2224(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0042/2006

Ingivna texter :

A6-0042/2006

Debatter :

PV 22/03/2006 - 17
CRE 22/03/2006 - 17

Omröstningar :

PV 23/03/2006 - 11.13
CRE 23/03/2006 - 11.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0114

Debatter
Onsdagen den 22 mars 2006 - Bryssel EUT-utgåva

17. Europeiska politiska partier (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0042/2006) av Jo Leinen för utskottet för konstitutionella frågor om europeiska politiska partier (2005/2224(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Jo Leinen (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Den förordning om finansiering av europeiska politiska partier som vi antog 2004 har blivit en dundrande succé. Uppdelningen mellan parlamentet och dess politiska grupper å ena sidan och de politiska partierna å andra sidan har blivit en succé. Detta var något som revisionsrätten hade krävt i många år, ett krav som uppfylldes genom denna förordning.

Under tiden har tio europeiska partier registrerats: dessa tar även emot stöd ur tillämplig budgetpost. Detta visar att den politiska kulturen fortfarande är mångfaldig och blomstrande på EU-nivå. Att ha tio europeiska partier är en rejäl framgång – tidigare fanns det bara fyra, så antalet har mer än fördubblats.

Våra erfarenheter av finansieringen av de politiska partierna har varit goda. Icke desto mindre finns det en kort önskelista i det nya betänkandet med önskemål om planeringssäkerhet och önskemål om flexibilitet i de europeiska partiernas funktion. Det finns också ett önskemål om att budgetutskottet och presidiet i början av varje valperiod ska skapa planeringssäkerhet för hela valperioden. Detta gör inte den årliga budget som vi antar överflödig, men jag anser att det vore tillrådligt att garantera att denna budgetpost finns kvar och kan utvecklas i linje med en utvidgning eller ökning av antalet politiska partier.

Partierna har även sina egna tillgångar i form av donationer och medlemsavgifter. Det kan naturligtvis inte vara avsikten med EU:s finansieringsbestämmelser att dessa egna tillgångar ska förverkas om de inte används under samma år. Därför är jag tacksam att vi i Strasbourg redan har uppfyllt ett krav som finns i betänkandet, nämligen att partierna ska kunna använda upp till 25 procent av sina egna tillgångar för att bygga upp reserver. När allt kommer omkring är det deras egna pengar och EU:s finansieringsbestämmelser bör inte förelägga partierna oproportionerliga restriktioner.

Ett annat önskemål är emellertid att det även ska vara möjligt att transportera upp till 25 procent av bidragen till första kvartalet av det påföljande året. Politik är ett oförutsägbart område och om oförutsedda händelser inträffar måste det vara möjligt att använda en viss summa under det påföljande kvartalet, så att inte partierna i december tvingas till rena köprushen i slutet av året.

Betänkandet innehåller även några andra förslag. Jag vill nu emellertid övergå till det andra stadium som vi presenterar i detta betänkande. Vi behöver en ordentlig europeisk partistadga. Det är inte acceptabelt att de europeiska partierna tvingas registrera sig och styrs enligt den lagstiftning som gäller i en medlemsstat. Alla partier är för att identiska rättigheter och skyldigheter ska gälla i alla medlemsstater, och detta är bara möjligt om det finns en gemensam stadga. Utskottet för konstitutionella frågor är villigt att gå i spetsen för detta arbete. Fru vice kommissionsordförande! Det skulle glädja mig mycket om kommissionen tog till sig vårt förslag och använde sin initiativrätt till att lägga fram ett förslag till ny rättsakt.

Den andra tanke som vi vill ge uttryck för är vikten av politisk kommunikation över gränserna. I många länder finns det politiska stiftelser för detta ändamål. Vi anser att politiska stiftelser även bör grundas på EU-nivå. Även på detta område uppmanar vi kommissionen att lägga fram antingen ett förslag till rättsakt eller ett budgetförslag.

Vi bör överväga om det vid framtida val till Europaparlamentet inte borde finnas en Europalista också, så att våra medborgare faktiskt skulle ha två röster: en för den nationella eller regionala listan och en för en europeisk lista som är gemensam för partierna. Endast med en lista av detta slag skulle en gemensam valkampanj vara möjlig. För närvarande har vi 25 olika valkampanjer i samband med Europavalen, och Europalistor skulle göra att dessa fördes samman.

Slutligen vill jag nämna partiernas ungdomsavdelningar. Våra ungdomar är vår framtid. Vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt att främja politiska ungdomsorganisationer och ungdomsrörelser, som utgör partiernas framtid, och partierna är en del av den demokratiska processen. Genom betänkandet tar vi ännu ett viktigt steg framåt. Jag vill tacka partiernas generalsekreterare och även parlamentets förvaltning för deras effektiva hantering av resurserna. Jag vill också tacka generalsekreterarna för de utmärkta förslag som har inarbetats i detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Jo Leinen för detta viktiga betänkande, som utgör ett bra tillfälle att både se bakåt på vad som uträttats på området för de europeiska politiska partierna och vad som kan göras i framtiden.

Det var bara för tre år sedan, 2003, som förordningen om politiska partier på EU-nivå antogs av Europaparlamentet och rådet, på grundval av ett förslag från kommissionen. Institutionerna förverkligade sålunda det mål som fastställts genom Amsterdamfördraget och genom den nya rättsliga grunden i Nicefördraget. Liksom medges i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen är politiska partier på EU-nivå en viktig faktor för integrationen inom unionen. De bidrar till att forma en europeisk medvetenhet, till att uttrycka medborgarnas politiska vilja och till att främja politiska debatter på EU-nivå. Det är ett faktum att tio europeiska politiska partier har inrättats på EU-nivå sedan förordningen trädde i kraft.

Vi kan se detta som ett tecken på att man gradvis bygger upp den europeiska offentliga sfären, där medborgarna kan förvänta sig att institutionerna lyssnar allt mer på dem. Jag har stor förståelse för detta, eftersom det också är en av tankarna i vår vitbok om kommunikation. Vi behöver en europeisk politisk kultur och vi behöver hjälp med att främja detta. Men vi har fortfarande långt kvar när det gäller att förena EU-projektet och EU-institutionerna med medborgarna. Detta är återigen en av de centrala frågor som kommissionen tar upp i vitboken om EU:s kommunikationspolitik.

Jag är övertygad om att inte bara regeringar och parlament, utan också politiska partier och offentliga organ anser att EU-frågan måste placeras långt fram i allmänhetens medvetande. Vi borde också fundera över det låga valdeltagandet i EU-valen och tillsammans reflektera över hur man kan öka detta, vilket kommissionen redan föreslagit i plan D. Det är inte alltid lätt att förstå exakt hur vi kan spela den rollen, men jag tror att institutionerna kan ha ett gemensamt intresse av att se till att valdeltagandet höjs och att deltagandet i diskussionen om dessa val är stort.

Jo Leinen betonar i sitt betänkande att de politiska partierna måste arbeta för att göra medborgarna delaktiga, inte enbart genom EU-valen, utan i alla andra aspekter av det europeiska politiska livet. Vi delar den åsikten fullt ut.

Det finns ett antal viktiga frågor som tas upp i punkt 12 i betänkandet. De rör den roll som den europeiska grundvalen har. Som Leinen nämnde gäller detta den roll som de europeiska partierna kan spela i de europeiska folkomröstningarna och när det gäller att stärka ungdomsorganisationerna. Kommissionen skulle välkomna en omfattande och detaljerad diskussion om dessa frågor. De ingår alla i vår gradvisa rörelse mot den verkliga europeiska offentliga sfären. Vi har återigen en stor förståelse för dessa förslag.

De politiska partierna är en grundläggande del av unionens demokratiska struktur, och det är därför lämpligt att de får ett visst stöd ur gemenskapsbudgeten.

Vi tar del av de förslag som läggs fram i betänkandet i fråga om att göra det offentliga finansieringssystemet mer flexibelt. Många av de idéer som det redogörs för i betänkandet skulle kunna genomföras genom en anpassning av parlamentets interna bestämmelser.

När det gäller de andra förslagen, som skulle kunna innebära ändringar av förordningen om de europeiska politiska partierna eller av budgetförordningen, måste vi titta på dem i ett större sammanhang. Ni lägger märke till att jag uttrycker mig försiktigt. Som ni vet ser vi för närvarande över budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser. Vi bör utvärdera situationen mot bakgrund av denna översyn, eftersom man återigen måste göra en avvägning av behovet att fundera över annan finansiering, eller över icke-statliga organisationer till exempel, i syfte att finna de bästa verktygen för att förbättra den nuvarande situationen.

Vi noterar slutligen med intresse den idé som betonas i punkt 4 i betänkandet, nämligen att utskottet för konstitutionella frågor skulle överväga frågan om en europeisk stadga för de europeiska politiska partierna, som skulle kunna sträcka sig längre än den befintliga förordningen. Bland de idéer som utskottet borde överväga är möjligheten att bättre definiera de europeiska partiernas rättigheter och skyldigheter.

Kommissionen kommer förvisso att med intresse och uppmärksamhet följa parlamentsutskottets arbete på detta område. Jag vill här framföra mitt personliga engagemang för denna viktiga fråga. Jag upprepar att detta ligger helt i linje med våra idéer i vitboken. Det handlar om att skapa en europeisk politisk offentlig sfär där vi kan föra en debatt och där de politiska partierna kommer att spela en mycket viktig roll.

 
  
MPphoto
 
 

  Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag företräder min kollega Antonio López-Istúriz White, som har utarbetat yttrandet från utskottet för rättsliga frågor, och jag ska lämna några synpunkter på detta yttrande på hans och min grupps vägnar.

Jag håller med huvudföredraganden Jo Leinen om att den existerande stadgan i princip absolut måste betraktas som en total framgång och att det var helt och hållet rätt och riktigt av oss att göra tydlig skillnad mellan partibidrag och finansiering av parlamentsgrupper. Vi var också skyldiga allmänheten att göra denna ändring.

Politiska partier bidrar till att forma folkets vilja – i det europeiska perspektivet bör vi säga ”folkens” – och därför är det viktigt att EU-institutionerna skapar förutsättningar och villkor så att de europeiska partierna kan fungera ordentligt. I detta sammanhang finns det fyra punkter som jag tillmäter särskilt stor betydelse.

För det första är det nödvändigt att skapa en hållbar permanent ekonomisk ram som säkrar en långsiktig finansiering av partierna. De bidrag som för närvarande betalas till de europeiska partierna ger inte någon tillräcklig grund för en verkligt hållbar långsiktig planering av verksamheterna. Planerna är för närvarande knutna till kalenderår inom en valperiod. Förändringar av partibidragen kan också inträffa om nya partier bildas och bidragsvolymen då måste justeras. Vad jag säger är helt enkel att de nuvarande bestämmelserna inte tillåter partierna att planera för framtiden med tillräcklig grad av ekonomisk säkerhet och att förändringar därför är synnerligen önskvärda.

För det andra måste vi tillåta de europeiska partierna att skapa finansiella reserver som inte går förlorade från det ena året till det andra. Jo Leinen tog också upp detta ämne, som även fanns med i våra överväganden i utskottet för rättsliga frågor. Hans hänvisning till den beryktade köprushen i december träffade huvudet på spiken. Vi vill ha en hållbar långsiktig planering av partiernas finansiering, vi vill inte ha en situation där man så att säga strör pengarna omkring sig när julen närmar sig bara för att man står under press att göra slut på eller förlora dem.

I detta sammanhang är det också värt att överväga om den gräns på 20 procent för överföringar från en budgetkategori till en annan bör ändras i syfte att åstadkomma större flexibilitet. De europeiska partierna måste ha frihet att reagera på förändrade krav, som till exempel kan härröra ur en kris på den politiska arenan, och kunna omfördela tillgångarna mer radikalt än vad den nuvarande stadgan tillåter.

För det fjärde anser jag att stadgan för de europeiska politiska partierna bör ändras så att de europeiska partierna kan agera effektivare till fromma för hela befolkningen och utöva sin roll som drivkraft i den politiska beslutsprocessen. Samtidigt kan jag å andra sidan inte förneka att partierna skulle kunna göra mer genom egna ansträngningar för att nå målet att föra EU närmare folket och göra medborgarna engagerade i det som händer här i Europa.

Personligen anser jag inte att en europeisk kandidatlista parallellt med de nationella listorna skulle vara ett sätt att lösa detta problem. Partilistor är ett abstrakt begrepp och mandaten tilldelas de olika partierna, och många människor kan inte identifiera sig med dessa. Vad vi behöver är en europeisk valprocess som är mycket mer personinriktad, och det finns ett mycket enkelt sätt att uppnå detta: om åtminstone de två stora europeiska politiska partierna vart och ett kunde besluta sig för att i sin kampanj inför Europavalet föra fram en utvald ledare som även skulle vara partiets kandidat till posten som ordförande i kommissionen, skulle valet på relativt kort tid bli kraftigt personvalsinriktat och väljarna skulle identifiera sig mycket starkare med de individuella kandidaterna och lättare ta till sig politiska avsiktsförklaringar. Redan detta skulle förmodligen leda till ett betydligt större deltagande i valet till Europaparlamentet.

Jag hoppas att de politiska partierna kommer att ha modet att ta detta steg.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Dehaene, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Även jag gläder mig över att detta betänkande möjliggör för oss att ta ännu ett viktigt steg i riktning mot bildandet av ett europeiskt politiskt parti.

Faktum är att jag anser att om vi verkligen vill utveckla en parlamentarisk demokrati värd namnet inom EU måste vi låta genuint europeiska partier spela en viktig roll i detta arbete. Den resolution som antogs för flera år sedan med rekommendationer om att göra finansieringen av partierna helt oberoende av grupperna framstår för mig som ett mycket viktigt steg i den riktningen. Det behöver emellertid inte nödvändigtvis falla väl ut hos allmänheten, som inte anser att detta är nödvändigt.

Jag anser emellertid att vi i en sund parlamentarisk demokrati måste beskriva de politiska partierna som en viktig länk mellan allmänheten och beslutsprocessen och att vi inte får detta gratis. För att uttrycka sig på ett annat sätt måste vi ha modet att tala om för omvärlden att vi måste betala ett pris för demokratin, att det inte ligger något onormalt i detta och att det är bättre att finansieringen är öppen och kommer från offentliga källor och inte går genom alla slags mörka kanaler.

Som jag redan har sagt togs ett viktigt steg på detta område för ett antal år sedan. Jag anser att tiden är mogen för några förbättringar, varvid den strukturellt viktigaste aspekten utan tvivel är att de politiska partierna ska kunna planera för längre tidsperioder i stället för att vara tvingade att arbeta med ettårsbudgetar utan någon säkerhet i fråga om vad som ska hända påföljande år.

Det finns även två viktiga tekniska förbättringar som har att göra med flexibiliteten i förvaltningen av budgeten.

Jag vill nu på sätt och vis missbruka denna plattform för att påvisa att problemet med att till påföljande år transportera något som på inkomstsidan har sparats ihop under ett visst år inte enbart är ett problem som de politiska partierna ställs inför. Denna regel tycks ha smugit sig in och fått allmänt genomslag bland de regelverk som kommissionen utfärdar. Jag har samma problem att kämpa med som ordförande för ledningsrådet för Europeiska högskolan, som också har kravet att använda pengarna under ett givet år för att inte problem ska uppstå, vilket i sin tur resulterar i bristfällig ledning. Det är bättre med större flexibilitet i detta hänseende, på samma sätt som vi föreslår för de politiska partierna. Jag vill fästa kommissionsledamotens uppmärksamhet på att detta problem inte bara gäller de politiska partierna. Trots att detta utgör ett hinder för god förvaltning tycks det vara en allmän regel som kommissionen tillämpar och som revisorerna har kommit på, men själv har jag svårt att förstå deras tankar.

Jag vill också avslutningsvis betona att vi nu tillsammans med utskottet för rättsliga frågor kan komma långt i det viktiga arbetet mot en riktig stadga för politiska partier, som ska innehålla – hur ofördelaktigt det än må vara när det gäller mitt lands skattkammare – en skattestadga som är bättre anpassad till skattestadgan för EU:s institutioner, så att det står fullkomligt klart att de politiska partierna hör hemma på denna specifika förvaltningsnivå och att de är en integrerad del av EU:s institutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Tack för att jag får ordet vid vad som, i det här skedet av kvällen, mer framstår som ett öppet sammanträde i utskottet för konstitutionella frågor, vid vilket några andra ledamöter är mycket välkomna att delta.

Min grupp stöder det betänkande som lagts fram av vår föredragande, ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor. Som vi har hört handlar betänkandet om anpassningar av det system som vi antog för över ett år sedan vid det här laget. Dessa anpassningar är nödvändiga, på grund av de barnsjukdomar som vi upptäckt när vi använt systemet. Anpassningarna är förnuftiga och pragmatiska och jag vill uppmana kommissionen – när det gäller de delar i betänkandet som riktar sig till kommissionen, liksom de som handlar om budgetförordningen – att anta dem. De politiska partierna är inga frivilligorganisationer, de spelar en annan roll och de är avgörande för att vårt demokratiska system ska fungera.

Vad vi har inrättat och vad vi hoppas förbättra är ett system där vi har ett tydligt, öppet och rättvist system för att finansiera de politiska partiernas arbete på EU-nivå, och det kan allmänheten se att vi har. Detta är något som de aktuella händelserna visat inte alltid är fallet på nationell nivå. Vi bör vara stolta över att införa en förnuftig struktur på EU-nivå för att finansiera de europeiska politiska partiernas arbete. Det är viktigt att vi gör det, eftersom det som de politiska partierna erbjuder röstarna är ett val, andra visioner, andra program, andra idéer och andra förslag. Det är detta val som ger liv åt den politiska debatten inom EU.

Detta val gör en sak till: det visar att de val vi står inför inom EU faktiskt är politiska val, och inte val mellan nationella synpunkter och nationella visioner. Alltför ofta ger pressen, när de inriktar sig på Europeiska rådets möten, intrycket att det är fråga om en gladiatorkamp mellan nationella intressen. Men de verkliga val vi står inför är politiska val. Vill man ha högre miljönormer till en högre kostnad eller inte? Vill man att marknaderna ska vara en totalt liberal huggsexa, eller att de ska regleras och skydda utsatta människor? Allt detta är politiska beslut, politiska val som betonas av de politiska partierna, och de göms ofta undan i rådet. Detta är grundläggande om vår union ska fungera effektivt.

Tio partier har redan registrerat sig. Det visar att systemet fungerar. Somliga påstod att detta endast skulle finansiera de stora partierna. Men andra skulle säga att tio partier som finansieras är ett mycket stort antal partier.

Somliga, som inte är här i kväll, däribland Daniel Hannan från PPE-DE-gruppen, sa att detta endast skulle finansiera partier som är EU-förespråkare, som om det fanns en regel som sa att vi kunde styra finansieringen mot en särskild politisk synpunkt. Så är det naturligtvis inte.

Vad vi har sett och uppnått, och vad vi hoppas förbättra, är ett förnuftigt system, ett system som är nödvändigt och som kommer att öka kvaliteten i den demokratiska debatten inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! På detta stadium av EU:s utveckling – som en del skulle beskriva som ”brist på utveckling” – kan detta betänkandes betydelse inte betonas för mycket. Faktum är att det inte bara handlar om politiska partier, och det är det som jag tycker är bra med betänkandet och det som föredraganden försöker göra.

Han kunde ha sagt: ”Ja, det finns tio partier.” Han kunde titta på hur de fungerar och vad vi gör med dem. Men i stället valde han en mycket bredare filosofisk synvinkel, och det tycker jag han gjorde rätt i, för allt har att göra med det europeiska politikområde som kommissionsledamoten själv belyste. Vad är det, när allt kommer omkring, som vi ständigt får höra, inte bara under valkampanjerna utan även mellan dessa? Vi hör folk fråga: ”Vad ska det här med Europaparlamentet vara bra för, när det inte finns något europeiskt politikområde?” De har rätt: det finns inget sådant område. Det finns inte någon allmän europeisk opinion. Något sådant existerar inte och är inte ens möjligt.

Det kommer det inte heller att finnas så länge det finns de som gör sitt yttersta för att vi aldrig ska få till stånd ett europeiskt politiskt område av det slag som vi behöver om vi ska få en politisk debatt i Europa utan hänsyn till gränser.

Låt oss ta en titt på hur det ser ut nu. Det finns 25 kommissionsledamöter, som i första hand är valda med sin nationalitet som grund. Rådets sammansättning vilar naturligtvis på nationell grund. Inte ens parlamentet väljs genom ett europeiskt val utan genom 25 nationella val som ligger nära varandra tidsmässigt, men inte är det ett val. Vi vill naturligtvis inte att det europeiska politikområdet ska se ut på det sättet.

Vi kommer verkligen att behöva ett europeiskt politikområde om vi någonsin ska få se en vald ordförande för kommissionen, som antingen väljs av Europaparlamentet eller, vilket jag skulle föredra, av EU:s valmanskår. Detta kommer att inleda en europeisk politisk debatt över gränserna. Eller om en europeisk folkomröstning ska hållas, till exempel för att avgöra om vi ska ha en ny konstitution eller behålla den gamla, låt det då bli en enda europeisk folkomröstning i stället för 25 nationella folkomröstningar.

Vad jag vill är att på ett eller annat sätt ge valet till Europaparlamentet ett europeiskt inslag, åtminstone i viss utsträckning. Då kommer vi att få en europeisk politisk debatt och för detta krävs ett område för Europapolitik. Och om vi vill ha en representativ demokrati, vilket vi vill, krävs det också politiska partier eftersom vi vill att politiker som vi själva ska kontrolleras, och det enda sättet att göra det på är att ha starka politiska partier, som definitivt är starkare än de är i dag.

Dessa måste då skötas väl, och det betyder att deras specifika finansiella behov måste tillgodoses. Det gläder mig att detta problem får uppmärksamhet i betänkandet, till exempel genom förslaget att skapa flexibilitet genom att transportera tillgångar från ett år till påföljande år.

På EU-nivå arbetar de politiska partierna i en femårscykel snarare än från det ena året till det andra. Det är naturligtvis värt att notera att andra frivilligorganisationer nu är underkastade mycket snäva regler på ett sätt som vissa av dem finner mycket besvärligt, och vi kanske borde titta även på dem. Med tanke på detta uttryckte Jean-Luc Dehaene saken mycket bra när han sa att det inte är något galet med att även ge andra den flexibilitet som vi vill att våra politiska partier ska åtnjuta.

Låt mig slutligen ta upp kravet på en gemensam stadga. Detta är något som jag mycket starkt förespråkar, och även på den punkten är jag enig med föredraganden. Vi måste allvarligt överväga inrättandet av europeiska stiftelser och jag skulle då föredra partipolitiska stiftelser. Jag anser att det tyska systemet är det mest civiliserade i världen i detta hänseende, och om vi kunde ha samma system på EU-nivå kunde vi skatta oss lyckliga.

Jag ber er också – ja, jag ska sluta nu – att tänka på de ändringsförslag som har lagts fram av Ignasi Guardans för min grupp om kvinnors medverkan i politiska partier.

 
  
MPphoto
 
 

  Gérard Onesta, för Verts/ALE-gruppen.(FR) Herr talman, fru vice kommissionsordförande, herr Leinen, mina damer och herrar! Jag anser att vi som parlament i hög grad har bidragit till den nya skapelse som de europeiska politiska partierna är. Nu måste vi emellertid kanske ge denna skapelse näring för att bidra till att göra den starkare. Leinenbetänkandet är i detta hänseende mycket viktigt, eftersom det belyser alla de brister som fortfarande finns i den frukt som vi snart ska skörda.

Ett europeiskt politiskt parti är först och främst ett politiskt parti. Är det tänkbart, mina damer och herrar, att ett politiskt parti kan existera utan att delta i något val? Därför är Jo Leinens synpunkt så viktig: De europeiska politiska partierna bör kunna delta som sådana i valen till Europaparlamentet. Det enda sätt som de kan delta i val på är om vi en dag till slut låter välja en del av Europaparlamentet transnationellt. Först då skulle partierna röna praktisk förståelse hos våra medborgare. De skulle också få förståelse bland våra medborgare om det vore möjligt för enskilda individer att bli medlemmar. Jag vet att vissa partier tillåter detta, men inte alla, och jag anser att det skulle vara ett bra sätt att ge våra medborgare större delaktighet.

Jag är lite mer skeptisk till förslaget från utskottet för konstitutionella frågor om att stadgan ska sträcka sig så långt som till att innehålla bestämmelser om hur partikongresser ska organiseras och hur nominering av kandidater ska gå till. När det gäller individuellt medlemskap anser jag emellertid att detta är något som vi bör driva på samma sätt som vi bör driva frågan om att dessa partier måste lyda under gemenskapsrätten. Det verkar något orimligt att dessa partier ibland drivs som ideella föreningar, även om jag har all respekt för ideella organisationer. Jag anser att gemenskapsrätten måste stödja framväxten av dessa nya juridiska personer.

När det gäller budgeten är den förslagna spridningen över tre månader i slutet av året också mycket viktig. Jag tror att vissa politiska partier redan har befunnit sig i trångmål i december med pengar som de inte förbrukat, och då handlade det bara om att hitta det bästa sättet att snabbt använda pengarna till några pennor, några T-tröjor, kort sagt saker som inte alls låg i det politiska partiets omedelbara intresse. Därför är en bestämmelse som gör det möjligt att sprida överskottet över åtskilliga månader samtidigt en regel för god förvaltning som vi bör stödja.

Min sista punkt är att de europeiska partierna är unga partier men ännu inte partier för unga människor. Jag anser att vi måste göra en ansträngning på denna nivå för att finna en lämplig rättslig ram och den finansiering som krävs för att möjliggöra för europeiska politiska ungdomsorganisationer att delta i denna stora debatt. Jag har lagt fram några ändringsförslag i detta syfte. Icke desto mindre är detta i stort sett ett utmärkt betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvia-Yvonne Kaufmann, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, fru vice ordförande! Som medlem av Europeiska vänsterpartiet som grundades i maj 2004 anser jag fullt och fast att de europeiska politiska partierna, samtidigt som integrationsprocessen går framåt, kan spela en viktig roll för att se till att vår kontinent fortsätter att sträva efter samma mål och framför allt att en medvetenhet om en europeisk identitet kan utvecklas mer och mer runt om i alla våra länder.

De politiska partierna är förvisso inte de enda aktörerna i vår demokrati och de är långt ifrån de bästa aktörerna, men de spelar en nyckelroll och därför finns det i det konstitutionella fördraget ett avsnitt om de politiska partiernas roll under rubriken ”Unionens demokratiska liv”. Till skillnad från de andra europeiska politiska partierna är Europeiska vänsterpartiet ett ungt europeiskt parti. I viss utsträckning är partiet därför fortfarande upptaget av sin utveckling som parti. Men om jag tänker på de hetsiga debatterna under den senaste tiden och särskilt debatten om den mycket viktiga frågan om tjänstedirektivet måste jag dra slutsatsen att partiet har visat att det har både beredskap och förmåga att handla och att det har etablerat sig med en egen profil.

I punkt 12 i betänkandet uppmanas alla de politiska partierna att diskutera de specifika sätt på vilka de kan spela en mer aktiv roll i offentliga debatter om Europeiska unionens framtid, och detta är något som jag stöder helhjärtat. Den nuvarande perioden av eftertanke om konstitutionen för Europa får inte urarta så att man tar paus från eftertanken. Personligen anser jag att det är hög tid att våga sig in på ett nytt område, till exempel Europavalens område. Det har nu gått flera år sedan parlamentet föreslog ändringar av vallagstiftningen, och varför ska inte människorna i EU få den möjlighet som de borde ha fått för länge sedan, nämligen att kunna välja mellan olika europeiska listor med kandidater som föreslås av de europeiska partierna vid nästa val? Om jag får återgå till Klaus-Heiner Lehnes påpekanden anser jag inte att detta är ett ”abstrakt begrepp” utan en politisk nyorientering. Det finns naturligtvis ingenting som hindrar någon från att kombinera europeiska listor med mer personinriktat kampanjarbete.

Låt mig till sist tacka Jo Leinen för hans betänkande. Hans förslag om finansieringens utformning är välavvägda och Europeiska vänsterpartiet stöder dem. Större ekonomisk säkerhet för långsiktig planering och mer flexibel förvaltning av de tilldelade resurserna kommer att göra det lättare för varje parti att fortsätta att utveckla sin politiska verksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen.(DA) Herr talman! Jag har röstat emot betänkandet och tillsammans med 22 ledamöter i det förra parlamentet försökte jag förgäves att vidta rättsliga åtgärder mot tanken att skattebetalarna ska ge bidrag till de europeiska politiska partierna. Partier är alltid någonting konstlat. Det finns ingenting man kan rösta om, det finns ingenting man kan bli medlem av och det finns ingenting man kan få inflytande över. Undantaget är underligt nog EU-demokraterna, den nya alliansen av europeiska partier och rörelser som har grundats av EU-kritiker. Det är möjligt att logga in på vår hemsida, EUDemocrats.org, och att på så sätt gratis bli medlem med en gång, att få information och även att delta i de olika arrangemangen.

De regler som gäller för de politiska partierna diskriminerar mindre rörelser, mindre partier och till exempel nationella minoriteter. Dessa kommer aldrig att få status som europeiska partier och ta emot bidrag till en verksamhet som kanske i varje avseende är identisk med den verksamhet som de större politiska partierna – i många fall de mindre gruppernas konkurrenter – får bidrag till från EU:s kassakistor. Förordningen om de europeiska politiska partierna är diskriminerande och därigenom i normala fall olaglig. Dessutom är detta någonting som vi inte ens kan få prövat i EU:s högsta domstol. Förordningen antogs genom majoritetsbeslut i ministerrådet av människor som alla har ekonomiskt intresse av omröstningens resultat. Vad mera är, beslutsfattarna är själva medlemmar i de politiska partier som nu tar pengar från väljare som röstar på deras politiska konkurrenter i beslut som dessa konkurrenter inte får vara med om att fatta. Förordningen stöddes av en majoritet i Europaparlamentet, och majoriteten av parlamentets ledamöter har naturligtvis också ett ekonomiskt intresse av att diskriminera besvärliga minoriteter. Ingen av beslutsfattarna är medveten om att det kan finnas problem som rör befogenheter. Och beslutsfattarna inser inte heller att de bryter mot EU-lagstiftningens princip om jämlikhet och förbudet mot diskriminering.

Min grupp vill att förordningen ska avskaffas eller åtminstone modifieras så att alla behandlas likvärdigt när de till exempel bedriver gränsöverskridande verksamhet i syfte att sprida information. Varför ska internationella konferenser som anordnas av socialdemokrater och kristdemokrater, eller för den delen av EU-demokrater, finansieras av EU:s skattebetalare samtidigt som 21 nationella minoriteter inte kan få anslag för att diskutera kanske exakt samma ämnen vid sina egna likvärdiga konferenser? Detta är oförsvarligt. Det är en uppenbart olaglig diskriminering, och det bör finnas jämlikhet såväl för Loke som för Tor, som vi säger i Danmark.

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI).(EN) Herr talman! Det talas i resolutionen om den klyfta som finns mellan allmänheten och EU:s institutioner. De som anser att lösningen ligger i ett större EU-inflytande och europeiska politiska partier förstår enligt min uppfattning inte vad saken gäller. Det är institutionerna det är fel på, inte människorna. Människornas förakt talar för sig självt – se bara på det usla valdeltagandet i EU-valen. Faktum är ju att de flesta ledamöter av Europaparlamentet sitter i kammaren på ett besvärande svagt mandat. Jag har svårt att föreställa mig att EU:s medborgare skulle tåga ut på gatorna och kräva att få rösta på europeiska politiska partier, men jag kan däremot konstatera att de bevisligen tar avstånd från ett alltmer centraliserat EU som i Frankrike och Nederländerna förra året.

Europeiska politiska partier som man hoppas ska radera ut de nationella partierna passar kanske in i det europeiska integrationsmönstret, men deras öde kommer att beseglas när de möter den bistra verkligheten och måste söka vanliga människors stöd i viktiga frågor, eftersom detta stöd kommer att undandras dem i demokratiska val. Det är en sak att leka överstatlig i kammaren med det svaga mandat man har, men en helt annan att möta de frågor som är viktiga för väljarna.

Hur inskränkt den politiska visionen i denna satsning är framgår av skälen A och B. Den ses som nästa steg mot europeisk integration och upprättandet av ett europeiskt politiskt område. Partierna betraktas helt klart som maskineriet i ett federalt Europa. Federala partier för federala politiker kanske verkar någotsånär vettigt på det intellektuella planet, men jag skulle mer än gärna ta en dust med dem i min valkrets.

Det är också enligt min uppfattning fel att försöka köpa sig framgång genom att kasta ut enorma summor av skattebetalarnas pengar på de europeiska partierna. Ni måste se sanningen i vitögat! Så höga tankar om oss har inte väljarna att de vill ha förmånen att betala för att få oss som företrädare för europeiska partier. Jag tänkte att Richard Corbett möjligen kunde dra nytta av sitt eget partis erfarenheter i Förenade kungariket och kanske föreslå att vi skulle finansiera satsningen genom att inrätta ett överhus och därefter sälja medlemskap till högstbjudande – det vore ju inte helt orimligt med tanke på en del av det som utspelar sig på detta ställe.

 
  
MPphoto
 
 

  Íñigo Méndez de Vigo (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag är en vanlig människa, och jag ska tala om viktiga frågor!

(ES) Jag riktar mig här till James Hugh Allister och Jens-Peter Bonde.

Skillnaden mellan de senaste talarna och majoriteten i parlamentet är att vi – majoriteten i parlamentet – vill bygga upp, vi vill göra saker tillsammans, vi vill att EU ska gå framåt eftersom vi anser att EU erbjuder en bra lösning på människornas problem. Med andra ord: vi sitter inte fast i försvarsställning, vi är inte kritiska och säger att allting är diskriminerande. Nej, vi vill helt enkelt utnyttja entusiasmen hos de olika partierna här i parlamentet, hos de olika politiska familjerna här i parlamentet för att söka lösningar på människornas problem.

Detta är den grundläggande skillnaden mellan oss, herr talman. Låt oss inte bedra oss själva. I detta sammanhang spelar de politiska partierna en grundläggande roll. De politiska partierna har i själva verket uppstått ur parlamentsgrupperna här i parlamentet på samma sätt som de ursprungligen uppstod även i de olika nationalstaterna. De politiska partierna har sitt ursprung i parlamentsgrupperna här i parlamentet.

Om de europeiska politiska partierna har ett problem anser jag att det är att de i själva verket fortfarande är federationer, sammanslutningar av nationella politiska partier. Detta är verkligheten. Det är sant att vi har gjort framsteg under de senaste åren, men inte tillräckligt. Vi måste göra mycket mer.

Varför? Därför att jag tror att de politiska partierna på EU-nivå kanske kan stimulera Europadebatten och förhindra att varje debatt om EU-frågor på nationell nivå förvandlas till en debatt om inrikespolitiska frågor, vilket är vad vi ser händer gång på gång.

Jag anser till exempel att om Europeiska rådet hade hörsammat parlamentets begäran att alla eventuella folkomröstningar om den europeiska konstitutionen skulle hållas samma dag hade vi kunnat se till att det var EU-frågor och inte inrikespolitiska frågor som diskuterades.

Låt oss nu vända blicken mot framtiden, herr talman. Vid en tidpunkt då fler och fler av oss inser behovet av bestämmelserna i den europeiska konstitutionen anser jag att de europeiska politiska partierna måste spela en mycket viktig roll under perioden av eftertanke, och det gläder mig verkligen att kommissionens vice ordförande Margot Wallström, som har ansvaret för dessa initiativ inom kommissionen, är här.

Den 8–9 maj kommer vi att hålla det första interparlamentariska forumet här. Jag tror att de europeiska politiska partierna kommer att spela en nyckelroll för att skapa samverkan mellan ledamöterna i Europaparlamentet och ledamöterna i de nationella parlamenten och för att driva på utvecklingen i rätt riktning. Majoriteten av oss som anser att den europeiska konstitutionen är nödvändig för att EU ska göra framsteg vill se en utveckling i denna riktning.

Här har vi därför ett antal stora utmaningar, och det är uppenbart att dessa stora utmaningar – Gérard Onesta hade rätt – när allt kommer omkring inte bara kräver vackra ord utan att de också behöver en ordentlig finansiering. Jag anser att detta betänkande av Jo Leinen, som jag uttryckligen vill gratulera, fäster uppmärksamheten på svårigheterna i förordningen och de metoder vi måste använda för att bemästra svårigheterna på ett effektivare sätt.

Därför, herr talman, kommer gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att stödja Leinenbetänkandet och gruppen kommer även att rösta för de ändringsförslag som har lagts fram av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, av Gérard Onesta för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen – som tar upp ungdomsföreningarna – och av Jules Maaten och Marielle De Sarnez.

Herr talman! Jag anser att detta skulle bevisa att vad vi vill är att bygga upp till skillnad från dem som bara vill riva ned.

 
  
MPphoto
 
 

  Javier Moreno Sánchez (PSE).(ES) Herr talman, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Först och främst vill jag gratulera föredraganden till hans betänkande, som jag stöder helt, och till allt det arbete han har lagt ned när det gäller de europeiska politiska partierna.

Jo Leinen är en oförtröttlig försvarare av de europeiska politiska partierna och deras utveckling och han är också en av upphovsmännen till den nuvarande förordningen. I min egenskap av ställföreträdande generalsekreterare för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kämpade jag hårt tillsammans med honom och några av de ledamöter som är här i dag för att få förordningen godkänd.

Förordningen skar av den ekonomiska och administrativa navelsträngen mellan dessa partier och de politiska grupperna i Europaparlamentet. Syftet med förordningen var att göra dessa partiers ekonomi och administration öppna för insyn och att skapa klara och tydliga regler för deras verksamhet och finansiering.

Förordningen är dock bara ett första steg, en tillfällig lösning fram till antagandet av en verklig stadga för de europeiska politiska partierna och deras finansiering enligt artikel 191 i Fördraget om Europeiska unionen.

Vi vill därför uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag så att denna stadga kan träda i kraft före nästa Europaval för att garantera en valprocess med verklig konkurrens på EU-nivå. Det är också nödvändigt att ge dessa partier status som juridiska personer med stöd av gemenskapslagstiftningen så att de kommer att verka på ett öppet och effektivt sätt i alla medlemsländerna.

De politiska partiernas roll är mycket viktig för att föra unionen närmare medborgarna och för att ge dem incitament att aktivt delta i det politiska livet så att de kan känna att de är deltagare och huvudpersoner i ett gemensamt politiskt projekt och öde. Dessa partier utgör också en grundval för den gränsöverskridande dimensionen i unionens politiska integrationsprocess.

Dessutom måste vi också börja undersöka olika sätt att skapa europeiska politiska stiftelser som finansieras via unionens budget och står under Europaparlamentets demokratiska kontroll. Dessa stiftelser kommer att vara ett mycket viktigt instrument för att utöka de europeiska politiska partiernas verksamhet och för att stärka banden med medborgarna, och de kommer att spela en viktig roll när det gäller information och politisk utbildning.

Herr ordförande för utskottet för konstitutionella frågor! Fortsätt med ert arbete så kan ni räkna med mitt fulla stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Duff (ALDE).(EN) Herr talman! Jag stöder helt de reformer som kommer att innebära att vi får ett rättvist, dynamiskt och öppet system för offentlig finansiering av de politiska partierna, något som tyvärr saknas i Storbritannien för närvarande.

Att vi får verkligt europeiska partier är oerhört viktigt för att lösa den europeiska demokratins kris. Varför det? Därför att de nationella partierna uppenbarligen inte klarar av att möta den utmaning som ett integrerat Europa innebär. De lyckas varken få i gång ett kontinuerligt samtal om europeiska angelägenheter eller fungera som en sammanhållande länk mellan den nationella, regionala och lokala nivån inom EU.

Jag utgår från att de europeiska politiska partierna, däribland företrädarna för Jens Peter Bondes parti, under perioden av eftertanke kommer att sporras till att bidra till en lösning av krisen och framför allt till att ge ut grönböcker om dessa för Europas framtid grundläggande frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). – Herr talman! Trots den beskrivna framgången för 10 Europapartier har den demokratiska legitimiteten bl.a. för detta parlament minskat val efter val. Det sägs i betänkandet att det finns en klyfta mellan medborgarna och EU:s institutioner, vilket är sant, men lösningen på detta är inte ekonomiskt stöd till Europapartier, utan demokratin bör bl.a. ökas genom att man återför makt till de nationella parlamenten.

Det sägs också att en union som ligger nära medborgarna är en förutsättning för att nästa steg i den europeiska integrationen skall stödas av medborgarna. Alltså, för att övertyga medborgarna att acceptera den förkastade konstitutionen skall bidrag tilldelas Europapartier. Alla demokratiska krafter kan naturligtvis bilda partier, men att tro att man genom att utdela stora ekonomiska bidrag skall få medborgarna att acceptera konstitutionsförslaget är inte bara att försöka köpa sig till acceptans, det är också demokratiskt mycket tveksamt.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Louis (IND/DEM).(FR) Herr talman! Eftersom den enda naturliga platsen för politisk och demokratisk debatt är på nationell nivå hör sammanhållna partier med ett globalt program bara hemma inom medlemsstaterna. Det demokratiska underskottet i Europeiska unionen kommer endast att kunna avhjälpas genom representation för nationella partier som har en egen särskild identitet, partier som är ansvariga inför medborgarna som känner dem och förstår dem.

De europeiska politiska partierna, som i realiteten finansieras av Europeiska unionen, måste kunna bevara sin självständighet och får inte bli ännu ett sätt att framföra EU-propaganda till väljarna. De europeiska politiska partierna måste därför helt enkelt förbli en möjlighet till samarbete mellan nationella politiska partier, ett öppet forum där varje medlem respekteras. De bör under inga omständigheter återspegla eller tjäna som medel för att förmedla något slags europeisk allmän opinion som inte existerar och inte kommer att existera eftersom språkskillnaderna är ett faktum och Europeiska unionen är ett medel och inte ett mål i sig själv.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Samtidigt som gränsöverskridande samarbete mellan politiska partier i Europa inte är någonting nytt företräder till och med partier med samma ideologiska hemvist ofta olika politiska kulturer. Oavsett planerna att stödja dem med flera miljoner euro kommer de aldrig att kunna komma överens politiskt om mer än den minsta gemensamma nämnaren, och den har hittills varit begränsad till innehållet i valmanifest och löften till väljarna. Det är helt säkert att inte ens europeiska partier kommer att kunna befria oss från detta dilemma.

Även om det råder enighet om att Europeiska unionen befinner sig i kris har unionens institutioner ännu en gång valt att pumpa in enorma summor pengar – och denna gång är mottagarna de europeiska politiska partierna – i stället för att äntligen ta itu med orsakerna till krisen. Orsakerna till den alltför välbekanta bristen på förtroende för EU:s ledare är av många olika slag: orealistiska löften vid olika medlemsstaters anslutning, en förhastad östutvidgning av EU mot flertalet EU-medborgares vilja, en europeisk konstitution som dikteras uppifrån, ökade avgifter och nu idén med EU-skatter.

Det är alltid fascinerande att iaktta hur godtrogna det politiska etablissemanget i Europeiska unionen faktiskt tror att unionens medborgare är. Kraftigt sjunkande valdeltagande, nejröster i folkomröstningar och en växande förbittring över EU tolkas inte för ett ögonblick som kritik av unionen utan avfärdas som skarp kritik riktad mot de nationella regeringarna. Men vi kommer inte att kunna ändra denna mentalitet genom nya europeiska politiska partier. Vare sig det passar oss eller inte är det enda sättet att bygga upp förtroende att åstadkomma ett gott resultat.

På något sätt har EU lyckats att inte bara slösa bort goodwill utan också hantera avgörande händelser på ett sömngångaraktigt sätt eller styra utvecklingen i fel riktning, och resultatet av dessa fadäser kan ses inte minst i form av stigande arbetslöshetssiffror och enorma höjningar av europriserna. Även om vi investerar den planerade årliga summan på 8,4 miljoner euro i partiprojektet finns det små utsikter till att detta kommer att ge resultat när det gäller att skapa medvetenhet om en europeisk identitet. Denna medvetenhet om identiteten kan vi bara lyckas uppnå om vi ger våra kritiska medborgare möjlighet att äntligen spela en verklig direkt roll i sådana viktiga beslut som utvidgningen och konstitutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas (PPE-DE).(DE) Herr talman, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Även om ingen av oss någonsin har påstått sig sitta inne med alla svaren är det verkligen nedslående att se hur de EU-motståndare som är ledamöter av Europaparlamentet försöker omintetgöra alla våra ansträngningar att främja Europeiska unionens utveckling när vi försöker göra våra medborgare delaktiga i detta projekt, hur de trampar på varje liten planta vi planterar i stället för att ge den näring.

Ingen här anser att politiska partier är ett mål i sig själva. Vi anser alla att de är ett potentiellt medel – ett nödvändigt medel i en parlamentarisk demokrati – för att göra våra medborgare delaktiga i lagstiftningsprocessen och för att företräda deras åsikter på ett lämpligt sätt. Ingen av oss här har sagt att det räcker med en partistadga för att de politiska partierna ska handla på rätt sätt.

Den som betalar får bestämma hur det ska vara eller som vi säger i min del av världen: ”inga pengar, ingen musik”. Men musik är inte resultatet av pengar utan den uppstår genom arbetet i en orkester med kritiska, utbildade och kvalificerade musiker. De behöver instrument, de behöver partitur, de behöver människor som väljer deras repertoar och de behöver en dirigent. Därför vädjar jag till alla politiska partier att använda pengarna och partistadgan till att skapa någonting värdefullt så att de blir delaktiga och bidrar till att de nationella partierna verkligen integreras i de europeiska strukturerna. Enligt min mening görs det alltför få framsteg mot att utveckla en europeisk dimension i den politiska debatten, till och med bland de europeiska partierna. Dessa partier är inte bara komplement utan partier med genomslagskraft, både internt och externt.

En sak är enligt vår uppfattning helt klar, nämligen att EU måste bli mer politiskt, mer demokratiskt, mer öppet och närmare människorna. De flesta av oss bidrar varje dag på ett konstruktivt sätt till att detta mål kan nås. Vi välkomnar kommissionens initiativ att stödja information och kommunikation runt om i EU genom plan D. Vi beklagar att Europadebatten inte stimuleras och att man sorgligt nog på ett skamlöst sätt ägnar sig åt särintressen, populism, nationalism och själviskhet – jag behöver bara säga ”energipolitik”, ”budgetplan” och ”EU:s utrikespolitik”. Vi vill stärka Europaparlamentet, stödja parlamentsledamöternas självständighet och lossa på de band som gör att de driver rent nationella intressefrågor. Vi beklagar att det inte finns en europeisk allmän opinion. Många av oss förespråkar folkomröstningar som gäller för hela EU och en mekanism som gör att framställningar från allmänheten kan leda fram till en EU-folkomröstning.

Därför betraktar vi en partistadga som ett sätt för de politiska partierna att bidra till att förändra den osunda situation jag har beskrivit och se till att man utnyttjar de möjligheter som en sådan förändring skapar. En europeisk partistadga kommer att bidra till att göra den politiska debatten öppen och självständig och att ge den ett europeiskt perspektiv. Den kommer att ge kraft åt våra ansträngningar att ge inrikespolitiken en europeisk dimension i stället för att åternationalisera Europapolitiken.

Låt mig avslutningsvis säga att jag helt stöder förslaget om europeiska vallistor som komplement till de nationella listorna, för en Europalista kommer att uppmuntra de europeiska partierna att driva valkampanj under ledning av framstående europeiska ledare. Ja, jag förespråkar att de europeiska politiska partierna hellre än de nationella partierna ska kandidera till topposterna. Ja, vi vill att de europeiska politiska partierna ska utöka sin utbildningsverksamhet, främja sina egna politiska stiftelser och engagera sig i ungdomsarbetet. Det är av dessa skäl vi stöder betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Carnero González (PSE).(ES) Herr talman! Jag anser att föredraganden, Jo Leinen, har gjort ett utmärkt jobb. Jag lyckönskar honom. Vi måste vara ärliga mot oss själva. De nationella politiska partier som utgör grunden för de europeiska politiska partierna är ofta de första att misstro dem.

Hur ofta har vi inte hört våra kolleger i hemländerna säga att visst, det parti de tillhör på EU-nivå är väldigt viktigt och gör många bra saker, men det verkligt viktiga är vad som händer i hemlandet? Vi hör det där överallt. En enkel devis måste användas här, nämligen att funktionen formar organet. När vi har fått en gällande EU-lagstiftning – som vi får genom konstitutionen – som gör det obligatoriskt för dessa politiska partier att finnas, med sina särskilda uppgifter, då kommer vi att ha vunnit denna strid till gagn för Europabygget.

I konstitutionen för Europa sägs det exempelvis att rådet måste beakta resultatet av Europavalet när man lägger fram ett förslag inför parlamentets val av kommissionsordförande. De europeiska partierna kommer i så fall att tvingas tänka till om vem som ska stå överst på deras listor och även vad de har för program. Då kommer också termen europeiska listor att bli fullt begriplig, snarare än transnationella listor – den termen bör vi glömma. Europeiska listor är också den mest korrekta benämningen.

Vi står nu självklart inför en period av eftertanke och debatt. Vi måste tillhandahålla grunden för denna debatt – parlamentet och de europeiska politiska partierna. Europeiska konventet var en framgång eftersom dess arbete utgick från de europeiska politiska partierna, och de interparlamentariska mötena och perioden av eftertanke kommer också att bli en framgång om vi klarar av att arbeta som politiska familjer, förstå varandra och nå överenskommelser.

Här har de europeiska politiska partierna en betydelsefull roll att spela. Det kommer också att ha stor betydelse när vi får europeiska folkomröstningar och när vi får ett slut på spektaklet med nationella folkomröstningar där agendan kapas av problem i de enskilda länderna.

På den punkten tas ett ytterligare och positivt steg genom detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Herr talman! Föredraganden Jo Leinen och de politiska partierna i EU har haft en mycket likartad karriärutveckling under de senaste årtiondena. Från att ha börjat på en ganska imponerande nivå har de nu nått bottenskiktet. Bara två procent av Tysklands befolkning har fortfarande förtroende för de politiska partierna. Finansieringsprogrammen i den form de nu utformas kan säkerligen inte vända denna extrema förtroendekris.

Vad är orsaken till denna kollaps? Det är att demokratin alltid har likställts med politiska partier snarare än med folket. Kort sagt ligger inte suveräniteten hos folket i vårt system, utan hos de politiska partierna, vars överlägsenhet ska konsolideras, bäddas in och blåsas upp av de förhistoriska planer som ni nu lägger fram för oss. De är dömda att misslyckas och kommer inte att vidareutveckla EU. Framtiden ligger i själva verket i kontrollerbara personval med kandidater med lätt urskiljbara övertygelser. Med andra ord kandidater som till skillnad från föredraganden inte deltar i valkampanjer för SPD och sedan så snart de har tryggat en bra plats på partiets lista överger valkampanjen och börjar värva stöd för märkliga europeiska politiska partier.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE).(PT) När parlamentet i januari månads resolution om perioden av eftertanke gav klartecken för en andra debatt om EU-konstitutionen blev det uppenbart att EU hade ett behov av politiska partier. Utmaningen är uppenbar för alla. EU måste bli mer politiskt och får inte rygga för att ha en stark, drivande och ansvarig partistruktur.

Partierna har en central roll att spela för att uppnå EU:s ambitioner och förstärka demokratin inom EU. De fungerar som en bro mellan medborgare och myndigheter, som en katalysator för den offentliga opinionen i Europa och som ett stöd för att det civila samhället ska vidta åtgärder och bredda sitt medinflytande.

De politiska partiernas roll är och bör vara något helt annat än deras rent parlamentariska och representativa roll. De europeiska politiska partierna har oförklarligt nog misslyckats med att växa sig starkare i förhållande till Europaparlamentet och i samma takt som parlamentet. Det beror antingen på ren och skär okunskap om vårt system eller på bristande självinsikt hos de europeiska partierna. EU har emellertid aldrig hittills under sin utveckling begärt att partierna ska vara dynamiska. Partierna har anklagats för att ha varit påfallande frånvarande exempelvis under debatten om EU-konstitutionen, en debatt som hittills enbart har förts inom institutionerna. Eftersom Europa väntar på att de politiska partierna ska axla sin roll måste en gemensam europeisk stadga för EU:s politiska partier skyndsamt inrättas för att stärka partistrukturen. En stadga av detta slag kan stärka den demokratiska kontrollen, främja politisk konkurrens inom parlamentet och befria de europeiska partierna från rent parlamentariska skyldigheter, i syfte att anpassa dem till den mångskiftande dynamiken på den europeiska offentliga arenan. Det är dessutom tydligt att vad som krävs för att stärka partierna är en gemensam stadga, att de får en ställning som juridiska personer enligt gemenskapsrätten, kapacitet för självständigt ansvar, bättre strukturer för reflektionsarbete inom partiet och lämplig finansiering för att verkligen kunna definiera politiska prioriteringar.

Jo Leinen föreslår därför mycket mer i sitt betänkande än en sifferreform av de europeiska politiska partiernas liv. Betänkandet pekar fram mot en strategisk förståelse mellan partierna, parallellt med ett erkännande av deras betydelse för att hitta strukturella lösningar på det fortsatta demokratiska underskottet inom EU.

För att kunna hitta strukturella lösningar måste den politiska marknaden få mer fart, det måste finnas starkare kopplingar mellan de europeiska politiska partierna och de nationella partierna, och Europapolitiken – och det europeiska valsystemet – måste göras mer attraktiva. Betänkandet bidrar också till en form av partimedvetenhet på EU-nivå. Härigenom kan vi som kan organisera oss i ett försök att ta ansvar för världen förstå att dessa organisationer också har fått en ny dimension. Ansvaret växer, allteftersom det europeiska landskapet förändras, med nya riktmärken som konstitutionen och utvidgningen. Vad som då krävs är nya politiska metoder och en ny syn på institutionernas, medborgarnas och partiernas respektive roller.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Line Reynaud (PSE).(FR) Herr talman! Först av allt vill jag tacka föredraganden för den höga kvaliteten på hans arbete.

De europeiska politiska partierna är mycket viktiga för bildandet och framförandet av en allmän europeisk opinion. Det är ju främst på dem som den svåra uppgiften vilar att arbeta för ett verkligt medborgarinflytande, och då gäller det inte bara vart femte år i samband med Europavalet, utan dagligen och inom alla områden av det europeiska politiska livet.

Jo Leinen lägger i sitt betänkande fram förslag som kan göra det möjligt att ge de europeiska partierna den finansiering som krävs för att uppnå detta mål. Jag välkomnar särskilt följande förslag: förbättrade finansieringsregler tack vare att man inför ökad tydlighet, flexibilitet, oberoende och ekonomisk säkerhet på medellång sikt, starkt stöd för europeiska ungdomsorganisationer och ungdomsrörelser och till sist ökad kvinnorepresentation på vallistorna och i synnerhet bland de valda ledamöterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE).(PL) Herr talman! I artikel 191 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen sägs att politiska partier på EU-nivå är viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas politiska vilja. Detta har idag en oerhörd betydelse, eftersom vi är mitt uppe i långtgående funderingar om EU:s framtid, något som kräver en bred dialog med EU:s medborgare. Politiska partier på EU-nivå måste här spela en avgörande roll genom att främja fortsatt integration och försvara konstitutionsfördraget. Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har i det avseendet åstadkommit mycket och har stor erfarenhet inom området.

De europeiska politiska partierna har utan tvekan en viktig roll att spela i folkomröstningar om EU-frågor, vid valet till Europaparlamentet och i valet av kommissionens ordförande. Dessutom måste resultaten i Europavalet återspeglas i valet av kandidat till kommissionens ordförandepost. För att kunna uppnå dessa mål är bestämmelser om de politiska partierna av stort värde på EU-nivå. Det behövs en europeisk partistadga för att fastställa partiernas rättigheter och skyldigheter och ge dem ställning som juridiska personer.

Till sist vill jag lyckönska Jo Leinen till hans enastående betänkande och till den utomordentligt höga kompetens han har visat prov på.

 
  
MPphoto
 
 

  Aloyzas Sakalas (PSE).(LT) Först av allt vill jag tacka Jo Leinen för ett mycket ansvarsfullt utarbetat betänkande. Jag vill betona att stödet för de europeiska politiska partiernas arbete på EU-institutionernas nivå är särskilt betydelsefullt nu. Skälet till det är att vissa politiska forskare, åtminstone i Litauen, hävdar att de politiska partierna har förlorat sin ideologiska bas och blivit likartade. Om så verkligen skulle ske skulle partierna fatta beslut som blir oförutsägbara eftersom de saknar ideologisk grund. Det skulle innebära att det inte längre står klart för väljarna vad ett visst parti kommer att göra om det får makten. Och det i sin tur skulle innebära att det inte längre blir viktigt för väljarna vilket parti de röstar på och vissa kommer att undra om det över huvudtaget är värt att gå och rösta. Det är en synnerligen farlig utveckling. Därför är det mycket viktigt att stärka de lokala partier i Europa som har en vänster- eller högerideologi. Det kan bli ett riktmärke för partierna till vänster och höger i olika länder, på alla tänkbara sätt, även ekonomiskt. Jag föreslår därför att vi stöder detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE). (PL) Herr talman! De politiska partierna är rotade i den industriella revolutionen, skapandet av nationalstaterna och det efterföljande andra världskriget. Globaliseringen medför nya utmaningar för civilisationen, och demokratiseringen av EU:s politiska system innebär att de europeiska politiska partierna måste spela en roll i den europeiska offentligheten. De måste bli den representativa demokratins verkliga institutioner som kan fungera som mellanhänder mellan medborgarna och de beslutsfattande organen inom EU. För att åstadkomma detta krävs en stadga för de europeiska politiska partierna, som klargör deras rättigheter och skyldigheter och ger dem möjlighet att bli juridiska personer på grundval av gemenskapsrätten. En sådan stadga bör fungera effektivt i medlemsstaterna.

I EU står vi för närvarande inför en kris i de europeiska systemen för liberal demokrati. I den konstitutionella EU-krisens spår följer rasism, intolerans och fördomar mot invandrare, och man reser barriärer mellan nationalstaterna. EU måste stödja de europeiska politiska grundvalarna och främja och stärka europeiska politiska organisationer och ungdomsrörelser. Europeiska unionen måste bemöta den nuvarande krisen med en verklig europeisk politik, vilket också föreslås i det betänkande av Jo Leinen som nu föreläggs parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Gurmai (PSE).(EN) Herr talman! De politiska partierna är ett nödvändigt inslag för att upprätta och förstärka ett europeiskt politiskt område. De spelar en viktig och avgörande roll för att främja demokratiska värden som frihet, tolerans, solidaritet och jämställdhet mellan könen. Samtidigt måste vi föra en dialog med medborgarna om Europas framtid, och i detta sammanhang måste de politiska partierna spela en nyckelroll.

Jo Leinens betänkande är lovvärt genom att han ger sitt stöd till europeiska politiska partier och rekommenderar att den nuvarande situationen förbättras. Jo Leinen och vår politiska grupp har emellertid av PPE-DE-gruppen hindrats från att lyfta fram de europeiska politiska partiernas viktiga roll när det gäller att ytterligare prioritera jämställdhet mellan könen. Jag vill be mina kolleger, och särskilt de i PPE-DE-gruppen som röstade mot ändringsförslaget i utskottet för konstitutionella frågor, att ompröva sin ståndpunkt. I ändringsförslaget fastslogs att de europeiska politiska partierna skulle beakta principen om lika möjligheter vid tillsättning av tjänster vid partikontoren och vid nominering av kandidater till partiernas vallistor. Vi får inte glömma att kvinnorna är i majoritet i befolkningen.

Som ordförande i PSE:s kvinnogrupp känner jag väl till det fantastiska arbete som vår politiska grupp utför på detta område inom hela Europaparlamentet. Övriga politiska partier borde följa vårt exempel. Jag uppmanar mina kolleger i PPE-DE-gruppen att ompröva sin ståndpunkt och slå vakt om EU:s värderingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Debatten har till mycket stor del handlat om demokratin, dess starka och svaga sidor samt de utmaningar som en snabbt föränderlig verklighet innebär. Det system vi har för att utöva och organisera demokratin har hittills genomsyrat samtliga politiska partier. Så har vi det i Europa, såväl på nationell, lokal och regional nivå som på europeisk nivå. Systemet är långt ifrån fullkomligt, och det ställer krav på ständiga insatser för att mobilisera människorna, eftersom vi vet att den största fienden heter okunskap och total uppgivenhet. Detta gäller också på EU-nivå. Vi kan konstatera att det inte längre räcker att lämna över beslutsfattandet och hanteringen av demokratin till en liten politisk elit – det är åtminstone så jag analyserar situationen. Vi måste också mobilisera människor på EU-nivå för att möjliggöra en demokratisk utveckling även där. Det är genom de politiska partierna som vi kan utkräva ansvar av människor, skapa öppenhet och få ett effektivt beslutsfattande.

Det hela ligger fortfarande i sin linda – även om vi har lyckats bilda tio europeiska partier kan vi inte säga att vi har varit odelat framgångsrika. Det har emellertid varit ett steg på vägen och står inte i någon motsatsställning till att vi också måste arbeta för att de nationella partierna ska föra upp de europeiska frågorna på sin politiska dagordning och ta med dem i sina diskussioner och beslut. Vi måste göra bådadera, och vi måste vidta åtgärder på båda områdena.

Därutöver måste vi se till att europeiska medier bevakar händelseutvecklingen. Det kräver dessutom vissa insatser och viss marknadsföring från vår sida för att se till att rapporteringen också fungerar, till fromma för medborgarna och demokratin så att människor kan följa händelseutvecklingen och ta ställning. Jag skulle vilja tillägga att det också måste skapas mötesplatser, där medborgarna kan få möjlighet att träffas och diskutera. Dessa tre hörnstenar är nödvändiga för att utveckla demokratin på EU-nivå. Det kan ske virtuellt eller geografiskt eller genom verkliga möten, men alla tre inslagen måste finnas med.

De europeiska politiska partierna är ett mycket viktigt inslag. Ni kan diskutera kriterierna, men vi måste diskutera de frågor som har tagits upp här. Jag aktar mig noga för att i nuläget ge något löfte om resultatet av översynen av budgetförordningen. Jag anser att jag gör klokast i att inte lova att kommissionen vid den och den tidpunkten ska lägga fram ett nytt förslag i den ena eller den andra riktningen. Det måste komma i anslutning till och efter den diskussion som vi nu för om översynen av budgetförordningen och tillämpningsföreskrifterna. Detta kan bli det resultat vi får efter diskussionen. Jag anser emellertid att ni har utarbetat och lagt fram nödvändigt underlag för en diskussion om hur vi ska hantera frågan om europeiska politiska partier.

Som flera av er emellertid har påpekat finns det dessutom en koppling till andra organisationer, vilket vi måste beakta för att så småningom kunna lägga fram ett nyanserat förslag. Det är dessutom klokt att ha en föreställning om när detta kan vara klart, men jag kan i dagsläget inte ge något löfte om detta på kommissionens vägnar.

Debatten är mycket viktig. Jag välkomnar de ändringsförslag där vikten av att främja jämställdhet mellan kvinnor och män betonas, och eftersom jag ser Zita Gurmai där borta vill jag framhålla att detta är fullkomligt självklart för mig. Om James Hugh Allister hade varit kvar skulle jag ha frågat honom vem han skulle rösta på. Skulle han rösta på och vilja betala för någon som säger: ”Jag går in i detta rum eller denna institution med ambitioner, förhoppningar och drömmar, och jag lovar att göra mitt bästa och arbeta för att EU ska ha en framtid”? Eller skulle ni rösta på någon som säger sig sakna tilltro till denna institution och inte anser att den har något berättigande utan sysslar med struntsaker, och som därför inte tänker engagera sig särskilt mycket i vad som händer här? Vem skulle ni som vanlig skattebetalare vilja lägga pengar på? Jag anser att svaret är självklart, men i slutändan handlar det faktiskt också, som Richard Corbett och andra har påpekat, om människors möjlighet att få ta ställning. Det är ett val som EU:s medborgare måste ges möjlighet att göra, och till syvende och sist är det detta som demokratin handlar om.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Herr talman! Låt mig be Margot Wallström om ursäkt för de ledamöter som lämnar in sina anföranden men inte deltar i debatten. Detta är ingalunda vedertaget bruk i kammaren. Jag vill be om ursäkt på mina kollegers vägnar.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy