Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 3 april 2006 - Strasbourg

9. Situationen i flyktinglägren i Malta (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens uttalande om situationen i flyktinglägren i Malta.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! De problem som Malta står inför påverkar hela Europeiska unionen och kräver ett globalt tillvägagångssätt för hanteringen av migrations- och asylfrågor. Europeiska unionens yttre gränser befinner sig under ständig press från oregelbundna invandringsströmmar, och många människor som gör denna resa behöver skydd.

I december fastställde Europeiska rådet en rad åtgärder som skulle främja EU:s utrikespolitik om migration och asyl. Kommissionen söker aktivt efter strukturella svar på trycket från stor migration till Europeiska unionen och dess partnerländer. I detta avseende förstärktes samarbetet med Afrikanska unionen genom ministerkonferensen EU–Afrika som hölls den 10 och 11 juli i Rabat, och dialogen med de största ursprungsländerna har inneburit betydelsefulla, nya politiska initiativ som utformats för att diskutera migrationsfrågor ingående och, samtidigt, finna långsiktiga, gemensamma lösningar.

Kommissionen är medveten om den specifika situationen i Malta och vidtar följande åtgärder för att förbättra situationen. Det mest omedelbara biståndet som finns tillgängligt för Malta på EU-nivå är genom lämpliga finansieringsprogram inom EU. Europeiska flyktingfonden tillhandahåller redan ekonomiskt stöd till medlemsstater för konsekvenserna av att ta emot flyktingar och fördrivna personer.

Stöd till utveckling av lämpliga mottagningsvillkor för asylsökande är en prioritet för Europeiska flyktingfonden, och Malta bistås av fonden på detta område. Europeiska flyktingfonden anslog 114 000 euro till Malta 2004, 500 000 euro 2005 och 600 000 euro 2006. Dessutom gick kommissionen nyligen med på att tillhandahålla ekonomiskt stöd på 120 000 euro till ett projekt för förbättring av mottagningsvillkoren på Malta som en del av Argoprogrammet.

För att ta upp specifika fall, som exempelvis sådana som Malta stått inför under de senaste månaderna, kommer ändringsförslag också att presenteras för Europeiska flyktingfonden för att göra det möjligt för medlemsstaterna att få tillträde till finansieringen snabbare, och att med minsta möjliga administrativa börda hantera följderna av plötslig ankomst av ett stort antal människor som kan vara i behov av internationellt skydd. Ändringsförslagen syftar särskilt till att stödja nödfallsåtgärder för att erbjuda lämpliga mottagningsvillkor för asylsökande, inklusive grundläggande behov och ett rättvist och effektivt asylförfarande.

Kommissionen kommer också inom kort att lägga fram ett förslag till ett rådsbeslut för säkerställande av praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna, vilket föreskrivs i det meddelande om att stärka det praktiska samarbetet som antogs den 17 februari. Genom detta förslag inleds upprättandet av expertgrupper som ska bistå medlemsstaterna i sådana situationer som den Malta befinner sig i när det gäller mottagningsvillkor och asylförfarande.

I direktivet om mottagande av asylsökande, som nu är tillämpligt, föreskrivs miniminormer för inkvartering av asylsökande, inklusive för dem som hålls i förvar eller som är ålagda begränsningar av sin rörelsefrihet. Kommissionen övervakar genomförandet av direktivet, och man kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid hur Malta tillämpar det, också i ljuset av rapporterna från ledamöterna av parlamentet efter besöket förra veckan. En rapport om tillämpningen av direktivet och eventuella förbättringar kommer att läggs fram inför Europaparlamentet i höst.

  Stefano Zappalà, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förra veckan åkte en delegation från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor till Malta, precis som den tidigare har åkt till Paris, Ceuta, Melilla och Lampedusa.

Detta är en fråga som vi alla måste känna till och vara lyhörda för. Rykten är en sak och fakta en annan. Situationen för immigration till EU är verkligen inte trevlig, tilltalande eller passande. Den är inte passande för år 2006, för Europeiska unionen och dess principer, för fördragen eller för de politiska skyldigheter som vi, Europaparlamentet, har gentemot människorna i Europa.

Kommissionen undviker frågan. Först hörde jag att det talades om initiativ för 25 000 euro eller 120 000 euro. Herr kommissionsledamot! Jag vill informera er om att Malta tvärtom lägger en miljon euro årligen på detta problem. Landet har sedan 2002, eller sedan tiden före anslutningsfasen fram till nu, registrerat en ökning av immigrationstakten och nu har landet hela 2 000 människor som det inte vet vad det ska göra med. Dessa 2 000 människor i Malta skulle motsvara 400 000 människor i de nationella fängelserna i Tyskland eller 300 000 människor i de nationella fängelserna i Italien, Frankrike och Förenade kungariket. 10 procent av Maltas polisstyrka är sysselsatt med att kontrollera immigranterna, vilket skulle motsvara 30 000 sysselsatta personer i Italien eller 40 000 i Tyskland. Det motsvarar med andra ord all rättsvårdande personal tillsammans. Detta är inte möjligt.

Herr kommissionsledamot (även om jag i detta fall först och främst vänder mig till rådet)! Vi har en klar skyldighet: vi får inte överge våra medlemsstater och vi kan framför allt inte överge Malta mitt ute på öppet hav bara för att landet faktiskt är EU:s sydligaste gräns. Det utgör gränsen till EU. Ur detta hänseende få Malta inte betraktas som en autonom stat.

Europeiska unionen måste vidta alla lämpliga åtgärder i detta hänseende. Herr kommissionsledamot! Jag uppmanar er att så fort som möjligt kräva att rådet (inrikes frågor) håller ett möte i Malta, före utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

I dagsläget är situationen i Malta oerhört allvarlig: i landet finns 2 000 människor som man inte vet vart man ska skicka och som bara kan skickas till Gozo. Om man gör detta innebär det att man förvärrar en redan oerhört allvarlig situation ytterligare. Vi låter Maltas folk ångra vad de har gjort trots att de inte vill göra det, för Malta är ett klart EU-vänligt land. Främlingsfientligheten har börjat gro i Malta, och det är ett mycket allvarligt problem.

Som parlament har vi en skyldighet att ta politiskt ansvar. Jag uppmanar rådet att vidta snabba åtgärder och att se över Dublinkonventionen. Malta måste bli ett transitland. I dag vill människor inte åka till Malta för att stanna där. De passerar Malta och stannar där enbart för att söka skydd. Jag uppmanar er alla att stödja Malta.

Av en händelse kommer Maltas president hit i övermorgon, och det är jag väldigt glad över. Jag hoppas att parlamentet ger allt stöd som behövs till denna fantastiska, gamla och ädla nation som lider på grund av våra misstag.

  Martine Roure, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman! Vid det besök som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor gjorde i fånglägren kunde vi faktiskt se ett stort antal mycket allvarliga problem. Men det vi såg i Malta var fruktansvärt. Förhållandena för dem som hålls i förvar är omänskliga och förnedrande. Asylsökande hålls i burar utan någon möjlighet att komma ut, och man förbiser deras mest grundläggande rättigheter. De har ingen tillgång till juridisk eller medicinsk hjälp. Vi träffade människor som i vissa fall hade suttit där i 18, 19 eller till och med 20 månader, utan någon kontakt med yttervärlden och under ohållbara sanitära förhållanden.

Vi kan visserligen repa mod av att de maltesiska myndigheterna inte har undanhållit oss något. Detta visar på respekt gentemot Europaparlamentet och gentemot själva unionen. Men förhållandena för dem som hålls i förvar utgör fortfarande ett brott mot de mänskliga rättigheterna och mot EU-direktivet om mottagande av asylsökande.

Därför uppmanar vi resolut Maltas regering att så fort som möjligt upphöra med sitt system att systematiskt internera invandrare. Asylsökande är inga brottslingar. De kommer ofta från fruktansvärda förhållanden och de behöver behandlas med värdighet. Med detta sagt måste vi medge att Malta är ett väldigt litet land och att ön på grund av sitt geografiska läge är särskilt hårt pressad. Därför är det Europeiska unionens skyldighet att visa en enad front och att dela de ekonomiska kostnaderna för hanteringen av Maltas gränser genom att göra det ni sa, herr kommissionsledamot, särskilt genom att – som ni sa, herr kommissionsledamot – åberopa befintliga program som Argoprogrammet och flyktingfonden. Men eftersom det inte bara handlar om pengar krävs det en mer heltäckande reform.

Därför uppmanar jag kommissionen att se över Dublin II-förordningen så fort som möjligt och att utarbeta förslag i syfte att ändra förordningen betydligt. Borde vi inte ifrågasätta själva principen bakom den, nämligen att det land där den asylsökande först sätter sin fot är den medlemsstat som ska ansvara för behandlingen av asylansökan? Faktum är att denna princip innebär en oacceptabel börda för länderna i unionens södra och östra delar och att den har den skadliga effekten att den äventyrar möjligheterna till asyl och undergräver villkoren för mottagande.

Migration är verkligen ett fenomen som är typiskt för dagens värld. Vi ska inte försöka smita från det ansvar som åligger oss som välbärgade nationer när det gäller att ta emot offer för förtryck och att bekämpa fattigdom, som – och detta får vi inte glömma – är den grundläggande orsaken till migration.

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill instämma i vad Martine Roure sagt, som har beskrivit den situation som parlamentets delegation upplevde i Malta på ett mycket målande sätt. Jag vill också för egen del och för min grupps räkning instämma i det som vi fått höra från Stefano Zappalà och Martine Roure om konsekvenserna av detta, inte bara i Malta utan på flera andra platser som vår delegation har besökt, bland annat Dublin. Det finns stora problem med det system som vid en tidigare tidpunkt betraktades som logiskt av en majoritet av parlamentet – men inte av oss alla – och dessa problem måste vi ta itu med.

Vi har hört att ett antal av dessa problem delvis beror på brist på resurser och sakkunskap. Kommissionen har sagt att ett av syftena inom ramen för en fortsatt asylpolitik skulle vara att säkerställa att alla medlemsstater verkar för högsta möjliga normer och efter bästa metod. Det gläder mig därför att få höra om expertgrupperna, men kommissionen bör inte underskatta antalet sådana grupper som kommer att behövas i många delar av unionen. Jag utgår ifrån att de kommer att arbeta tillsammans med byråer som UNHCR och andra med sådan sakkunskap. Detta påverkar i sig självt budgeten i fråga om de pengar som Europeiska unionen ger UNHCR. Vi är redan en stor biståndsgivare till UNHCR, och om vi ska kräva mer av denna byrå måste vi ta med detta i beräkningen.

Jag har också en fråga till kommissionen om tidsplanen vad avser Malta: hur snabbt tror man att expertgrupperna kan komma på plats där? Vidare undrar jag vilka andra resurser som kommer att behövas för att långsiktigt kunna hjälpa malteserna att behandla människor med den värdighet de förtjänar?

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också tacka mina kolleger från utskottet för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för att de har utnämnt mig och bett mig vara föredragande för vårt besök i Malta.

Som föredragande kan jag bara bekräfta att situationen är alldeles förfärlig i Maltas anläggningar för kvarhållande och mottagning. De är ett verkligt helvete som hämtat från Dante, där invandrarna nekas även sina mest grundläggande rättigheter. Vi besökte tre anläggningar för kvarhållande där vi upptäckte att villkoren var helt inhumana och förödmjukande, ovärdiga ett civiliserat land. Oacceptabla hygieniska villkor, osedlighet, gravida kvinnor hålls kvar i upp till fjärde månaden, otjänlig mat och kallvattenduschar, toaletter utan dörrar och skräp och snusk överallt.

Den maltesiska lagstiftningen är avskyvärd och tillåter 18 månaders administrativt frihetsberövande för medborgare som inte har begått något som helst brott. Det är orimligt länge. Behandlingen av asylsökande strider mot Genèvekonventionen och EU:s asyldirektiv. Invandrarna får ingen information och deras asylansökningar behandlas först efter åtta eller nio månader. I Malta vägras till och mer flyktingar från krigszoner, särskilt Darfur, asyl. Jag slogs av synen av en man som hade en lapp där det stod ”folkmord i Darfur och fängelse i Malta”.

EU får inte tiga om den här fruktansvärda situationen och de besök som vårt utskott har gjort vid anläggningar för tillfälligt förvar i Europa gör att vi anser att politiken för flyktingmottagande måste förändras radikalt. Först och främst måste vi vidga de lagliga kanalerna för inresa, göra frågan till en EU-fråga och ändra Dublin II-förordningen och slutligen stänga alla anläggningar för administrativt frihetsberövande på EU:s territorium. Det är juridiskt oacceptabla platser där alla mänskliga rättigheter kränks.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Vad ledamoten före mig, Giusto Catania, inte sa var att vad invandrarna klagade mest högljutt över i de anläggningar för kvarhållande som vi besökte inte var villkoren där utan att de aldrig hade tänkt komma till Malta. De hamnade där mot sin vilja och vill vidare till den europeiska kontinenten. Det är dessutom en tragedi. En efter en sa till oss ”Låt oss åka till andra länder i Europa”. Därför är det bra att parlamentet med den här debatten och resolutionen visar solidaritet med invandrarna och med Maltas befolkning, myndigheter och ordningsmakt, som har ett mycket svårt arbete. Det är bra att parlamentets politiska grupper visar att de kan enas för att visa denna solidaritet och uppmana både kommissionen och rådet att vidta praktiska och brådskande åtgärder. Vilka är då dessa praktiska och brådskande åtgärder? För det första att medlemsstater tar emot asylsökande som vistas i Malta. För det andra att Dublin II-förordningen revideras så att medlemsstaternas ansvar delas mer rättvist än nu, då Malta och andra länder bär oproportionerligt tunga bördor långt bortom deras kapacitet. För det tredje att EU:s resurser används även i brådskande fall, liksom kommissionsledamoten själv menade att de borde. Det bör dock finnas en säkerhetsklausul i var och en av de fyra europeiska fonder som vi kommer att ha på invandringsområdet från och med nästa år, och inte endast i Europeiska flyktingfonden. Slutligen vill jag fråga kommissionen vad som blivit av det initiativ som utlovades förra året om gemensamma patruller i Medelhavet. Herr talman! Parlamentet talar. Vi förväntar oss att rådet och kommissionen skrider till verket. Tack.

  Louis Grech (PSE). – (MT) Bortsett från vissa initiativ som tagits på sistone tycker jag inte att unionen har tagit itu med situationen tillräckligt skyndsamt, energiskt och praktiskt. Resolutionen återspeglar den alarmerande situationen i Malta och andra länder på ett genomträngande, klart och objektivt sätt. I dokumentet sägs med rätta att de anläggningar där invandrare kvarhålls bör skötas på ett sådant sätt att invandrarnas värdighet och rättigheter garanteras. Brister behöver åtgärdas direkt oavsett var de finns. Men i resolutionen klargörs också att inget land ensamt kan hantera problemet, allra minst ett land som Malta som bär en mycket tyngre börda än landet har kapacitet för. EU-dimensionen kräver faktiskt en integrerad politik med fördelning av bördan i proportion till medlemsstaternas befolkning och BNP. Lika viktigt är att Dublin II-förordningen revideras, särskilt systemet för behandling av asylansökningar. För att ens kunna börja lösa frågan måste dock EU erbjuda lämpliga medel och inte bara komma med löften. EU måste fördela de medel som behövs för att hjälpa små länder vid EU:s gränser att klara situationen. Särskilda medel bör också anslås för nödsituationer, särskilt när extra många flyktingar kommer, t.ex. under sommaren. Parlamentet visar med detta initiativ att man är redo att agera. Nu är det kommissionens och rådets tur att visa att de är redo att omsätta sina löften om solidaritet i handling. Varje åtgärd som EU vidtar för att hjälpa invandrarna på ett rättvist och lämpligt sätt och för att hjälpa små medlemsstater som Malta har större betydelse än hundratusen förklaringar eller broschyrer för att skapa mer trovärdighet och förtroende för EU. Tack.

ORDFÖRANDESKAP: TRAKATELLIS
Vice talman

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Det stora värdet i de besök som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor gjort är att de belyser att fängslandet av invandrare har blivit en sorts standard för hur invandringsfrågor löses och att logiken i att fängsla invandrare över hela Europa klart demonstrerar gränserna för denna utveckling och dess helt oacceptabla konsekvenser, särskilt i Malta, av de skäl som redan framkommit under debatten.

Tyvärr måste vi göra mer än att bara observera, eftersom stora människorättsorganisationer redan har gjort det 2004 och 2005. Vi känner till situationen och måste inse det absurda i att Dublin II-förordningen tillämpas på Malta. Vi måste forcera fram reformen och som några andra ledamöter föreslagit göra det på djupet. När personer kommer till Malta måste de först kunna lämna in och formulera sina asylansökningar i de länder där de vill slå sig ned. Personer som erhåller flyktingstatus i Malta behöver också kunna röra sig fritt i EU oavsett om det är Malta eller något annat land de först anländer till.

Reformerna är helt nödvändiga om vi vill lösa dessa situationer, som människorättsligt sett är helt katastrofala. EU måste också kunna inrätta en laglig politik för invandring och sluta att enbart prioritera att bekämpa fenomenet och stänga gränser med en ledarstil som vi nu kan konstatera är inhuman och helt utan innehåll. Observationen bekräftas av att hundratals, ja tusentals, människor drunknar varje vecka inte bara i Medelhavet utan även i vattnen runt Kanarieöarna, eftersom vi vet att migrationsströmmarna nu styrt över till Mauretanien.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Kommissionsledamoten talade tidigare om anläggningar för kvarhållande och mottagning. Men det vi såg i Malta under den resa som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor gjorde var allt annat än anläggningar för kvarhållande och mottagning.

Det är oacceptabelt och skandalöst att Europa, i skuggan av en kris med antiterroristhysteri, blir till ett medeltida fort och att man stöder anläggningar där invandrare och asylsökande hålls under häktesliknande förhållanden, tvärt emot gällande internationella konventioner. Förhållandena i de slutna anläggningar som vi besökte i Malta är kanske de värsta vi sett hittills.

Maltas geografiska läge och brist på ekonomiska och förvaltningsmässiga resurser att klara vågor av invandrare, särskilt efter EU-anslutningen som har resulterat i en ökad ström av invandrare och flyktingar, kan inte rättfärdiga situationen. Kvarhållandemetoden är i sig förkastlig. Det är inte rättfärdigt att beröva asylsökande och invandrare deras rättigheter. Förhållandena är usla och bristen på insyn i hur anläggningarna styrs och rutinerna där är inte godtagbara.

  David Casa (PPE-DE). – (MT) Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor sände en delegation till Malta för att med egna ögon se de illegala invandrarnas situation. Jag noterar med tillfredsställelse i dag att parlamentet tillmäter den särskilda situationen i Malta den stora betydelse den förtjänar. Alla närvarande såg den svåra situation som de människor som har nått våra kuster och som finns i våra anläggningar befinner sig i. De såg också prov på den maltesiska regeringens enorma ansträngningar för att alla som kommer till Malta på olaglig väg ska behandlas väl, trots mycket begränsade resurser. Situationen måste förändras snart. Vi har alla hört att inflödet väntas fördubblas i år, så problemet fortsätter att förvärras. Malta kan inte göra underverk på egen hand. Vi har i åratal försökt fästa EU:s uppmärksamhet på problemet för att de nödvändiga lösningarna ska kunna hittas. Jag talar inte bara om ekonomiskt stöd (som vi sett väldigt lite av) utan om mer praktiska lösningar där EU, som vi är medlemmar i, kan hjälpa oss att ta emot den enorma ström av invandrare som kommer till vårt land. Vi måste ta vederbörlig hänsyn till de kvarhållna men vi kan inte fortsätta att tänja på våra resurser och anstränga oss bortom vår förmåga. Situationen vi befinner oss i är kritisk och vi måste hitta lösningar där vi inte längre utsätter Malta för orimligt tryck att vidta åtgärder och där vi kan behålla kontrollen över situationen. Därför behöver vi nu omsätta fagra ord och löften i handling. Kommissionen, ministerrådet och parlamentet bör agera för att snarast genomföra de lösningar som redan nämnts av kolleger som talat före mig i debatten. Maltas regering och befolkning fortsätter att göra sitt yttersta, men vi har rätt att förvänta oss verkliga och faktiska insatser från alla. Detta är nämligen i slutändan inte bara Maltas problem utan alla EU-medlemsstaters problem.

  Joseph Muscat (PSE). – (MT) Herr kommissionsledamot! Det ni sa i dag fick mig att lägga undan det tal jag hade förberett och tala till er direkt som företrädare för kommissionen. Ni kan inte förvänta er att vi, företrädarna för Maltas befolkning, ska säga tack i parlamentet för att ni tänker ge oss pengar eller för att ni har gett lika mycket pengar som vi skulle kunna samla in till välgörenhet under en dag vid jul. Era svar återger inte vad som verkligen händer i vårt land. Ni har också undvikit den viktigaste frågan. Vi lägger fram ett praktiskt förslag om att Dublin II-förordningen revideras så att ansvaret för att behandla ansökningarna från personer som kommer till Malta inte längre är Maltas ansvar utan ett ansvar som delas med andra länder. Vad tycker ni om förslaget? Jag ställer frågan för det är inte vilka pengar som helst vi begär (jag säger pengar, inte småsmulor). Det handlar om miljoner, tillräckligt för ett lämpligt välkomnande av dessa våra medmänniskor. Frånsett pengar, hur kan problemet lösas på ett administrativt långsiktigt sätt? Det vill vi gärna veta i dag.

  John Attard-Montalto (PSE). – (MT) Herr talman! Tack för att jag får möjlighet att tala till parlamentet i denna mycket viktiga fråga. Malta har tyvärr lämnats åt sitt öde. I dessa tider som är svåra, inte bara för vårt lands invånare, malteserna, utan även för dem som kvarhålls, har det känts som om vi simmar motströms och har blivit kvarlämnade och övergivna av EU, trots alla fagra ord om solidaritet. Vad som nu hänt och var tvunget att hända är att en länge efterfrågad delegation kommit till Malta för att själv se de avskyvärda förhållanden som de kvarhållna lever under. Förhållandena är inte önskvärda och ingen vill ha en sådan situation, men det är en fråga om resurser. Det låter kanske inte så mycket att tvåtusen människor kommer till Malta varje år, men det är det samma som att 800 000 personer skulle komma till Tyskland eller 400 000 till Italien varje år. Föreställ er denna flyktingström till det minsta landet och vad ett av de länder som saknar resurser måste genomgå. Vi behöver verkligen ekonomiskt stöd. Vi behöver också solidaritet genom att ni kommer till vår undsättning och tar emot flyktingar i era egna länder där de kan tas upp på ett lämpligt sätt. Det kan de inte i Malta som är en ö på 300 kvadratkilometer. Avslutningsvis är ni i våra ögon ett tydligt bevis på att solidaritet verkligen finns genom ert erkännande av behoven hos ett land som har en så liten yta jämfört med det vidsträckta EU. Tack.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Som jag sa i mitt första uttalande instämmer jag inte i uttalandet att Malta har övergivits. Kommissionen har hittills gett största möjliga stöd, och alla program som kan användas kommer att fortsätta användas för att hjälpa Malta att lösa problemet. Men vi bör också vara medvetna om att center inte löser problemet, och det är mycket viktigt att samarbeta med de länder där invandringsströmmarna har sitt ursprung. Detta är den första utmaningen, för så länge det finns förhållanden som människor vill komma bort ifrån kommer människor att ge sig iväg. För närvarande tar de sig till Malta; nästa gång kanske det blir till mitt land eller något annat land. Detta är alltså den största utmaningen.

Kommissionen har redan utlovat ekonomiskt stöd. Vi kommer att tillhandahålla det snabbt. Det finns också expertgrupper, och förslaget kommer att vara färdigt den 31 maj. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att upprätta gemensamma patruller. Vad gäller Dublin II-paketet tar det tid även om medlemsstaterna går med på det – man gick med på det för fyra år sedan. Det har stor betydelse att parlamentet tar upp den här frågan, och vi kommer att överväga hur situationen ska kunna hanteras på bästa möjliga sätt.

Att principen om mottagarland kommer i första hand är helt logiskt, men vi känner till det problem som detta har orsakat Malta. Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta med den här frågan och ge så mycket stöd som möjligt i det här skedet, men det är mycket viktigt att de maltesiska myndigheterna också gör sitt jobb, för jag anser att humana förhållanden och värdighet också bör beaktas från de nationella myndigheternas synpunkt. Vi förväntar oss att alla medlemsstaterna ska sätta sig in i detta, för gemenskapen kan ge stöd och överväga hur bästa möjliga svar ska kunna finnas. Men vi förväntar oss samtidigt att alla medlemsstater ska genomföra de villkor som föreskrivs i EU-direktiven.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.