Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 3 april 2006 - Strasbourg

10. Riktlinjer för transeuropeiska energinät (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en andrabehandlingsrekommendation (A6-0071/2006) av Anne Laperrouze för utskottet för industrifrågor, forskning och energi om riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av besluten nr 96/391/EG och nr 1229/2003/EG (10720/1/2005 – C6-0016/2006 – 2003/0297(COD)).

  Anne Laperrouze (ALDE), föredragande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill varmt tacka mina medföredragande från de andra politiska grupperna, särskilt María del Pilar Ayuso González och Hannes Swoboda, som har stött mig i min bedömning och bidragit i stor utsträckning till den text som lagts fram för er i dag och som ska behandlas för antagande i morgon.

Jag vill tacka företrädarna för Europeiska kommissionen och sekretariatet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras förmåga att lyssna och svara på de frågor som kommit upp. Även det österrikiska ordförandeskapet har spelat en positiv roll i att försöka finna formuleringar som med utgångspunkt i parlamentets första behandling ska vinna medlemsstaternas stöd.

Det kan vara bra att förklara syftena med förslaget till beslut. Det handlar om att garantera en EU-stämpel på energinäten så att dessa blir berättigade till lån från Europeiska investeringsbanken, att anpassa riktlinjerna till ett EU med 25 medlemsstater, att godkänna finansieringen av projekt av gemensamt intresse, att bereda vägen för upprättandet av en gemensam gas- och elmarknad och framför allt att säkra försörjningstryggheten genom sammankopplingar mellan medlemsstater och grannländer i Sydöstra Europa, Medelhavsområdet, Ukraina och Vitryssland.

I rådets gemensamma ståndpunkt som offentliggjordes i januari föreslås en annan strategi än parlamentets genom att förklaringen om europeiskt intresse och utnämningen av en samordnare förkastas, varför arbetet i andrabehandlingen möjliggjort utarbetandet av kompromissändringsförslag under informella trepartsmöten mellan parlamentet, rådets ordförandeskap och kommissionen. Kompromissändringsförslagen är helt i linje med våra syften under första behandlingen. Där definieras bland annat projekt av europeiskt intresse som en rad prioriterade projekt som är gränsöverskridande eller på ett betydelsefullt sätt kan påverka den gränsöverskridande överföringens kapacitet. Dessa projekt kan alltså anses prioriterade för finansiering i kategorin transeuropeiska energinät och uppmärksammas särskilt i kategorin för andra gemenskapsfonder.

Det försenade genomförandet ska granskas och under de gemensamma samordningsmötena kommer särskilt utvärderingen och de allmänna samrådsförfarandena att tas upp. Ändringsförslagen omfattar även en bättre definition av rollen för den europeiska samordnare som kommer att kunna utnämnas när ett projekt blir kraftigt försenat eller drabbas av problem med genomförandet. Samordnaren ska stödja projektets europeiska dimension, hjälpa till att samordna nationella förfaranden för samråd med befolkningen i fråga och lägga fram en lägesrapport om projektet.

Jag beklagar två saker, fru kommissionsledamot. Det rör å ena sidan de få medel som är tillgängliga för finansiering av transeuropeiska energinät och som bara precis räcker till några få genomförbarhetsstudier. Å andra sidan vet ni att parlamentet inte ville ifrågasätta legitimiteten för de projekt som anges i betänkandets bilagor. Men projekt bör prioriteras som kan bidra till att trygga försörjningen till så många länder som möjligt så att denna europeiska dimension främjas. Jag tänker särskilt på de baltiska staterna vars gasnät inte på långa vägar räcker för en trygg och hållbar försörjning. Prioritet gavs ju till den rysk-tyska gasledningen som ett resultat av överenskommelserna mellan Gerhard Schröder och Vladimir Putin. Jag uppmanar er att uppmuntra byggande av infrastruktur som kan försörja alla länder.

Med tanke på krisen nyligen mellan Ukraina och Ryssland och uttalandena vid Hampton Court är den europeiska energipolitiken mycket viktig. Genom denna text ges EU-institutionerna möjlighet att visa sin önskan om en sådan politik. De nya bestämmelserna om europeiskt intresse och möjligheten att utnämna en samordnare är avgörande verktyg för att skapa en verklig inre marknad för gas och el och trygga försörjningen. Det europeiska nätet kan dock bara skapas genom att antalet sammankopplingar ökar.

Mina damer och herrar! Jag uppmanar er att stödja den gemensamma ståndpunkten med de ändringar som finns i detta kompromisspaket. Vår omröstning gör att unionen kan få ett av de verktyg som behövs för att nå de mål unionen själv satt upp.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Vi hade nyligen möjligheten att diskutera de frågor som rör grönboken om en gemensam energipolitik. Jag anser att de frågor som vi debatterar i dag – försörjningstryggheten, miljöbetingad hållbarhet och konkurrenskraft – hör nära samman med dessa, och Europa behöver ett europeiskt svar. Vi måste också titta på hur vi ska kunna mobilisera investeringar i Europa. De transeuropeiska näten utgör en del av detta.

Det sägs ibland att det inte finns tillräckligt med medel för det, men jag fick nyligen tillfälle att vara stolt över ett projekt som vi stöder: den framtida förbindelseledningen för el mellan Irland och Wales. Detta visar tydligt hur gemenskapsmedel används. Det finns många sådana projekt som vi kan vara stolta över. De genomförbarhetsstudier som vi finansierat har banat väg för den här förbindelseledningen och infrastrukturen. Ur den synvinkeln uppskattar jag verkligen det arbete som utförts av föredraganden, skuggföredragandena och alla som har hjälpt till att utveckla just detta beslut.

Jag tror verkligen att de transeuropeiska energinäten kommer att sörja för en starkare utveckling inom Europeiska unionen. Vad gäller naturgas finns det exempelvis ett ökat behov av gasimporter. Vi vet att det kommer att fortsätta att vara så. Den transeuropeiska energinätspolitiken syftar till att trygga och diversifiera ytterligare importkapacitet för gas från källor som vid Kaspiska havet, norra Afrika och Mellanöstern.

Vi har ofta debatterat i Bryssel om behovet av att utveckla den europeiska elmarknaden ytterligare. Återigen kommer de transeuropeiska energinäten att möjliggöra skapande och främjande av riktiga europeiska sammankopplingar och ett europeiskt kraftledningsnät för elmarknaden.

Vi bör inte bara söka pengar hos våra skattebetalare, utan också skaffa medel till sådana här projekt från Europeiska investeringsbanken, strukturfonderna och privata investerare, för det finns pengar tillgängliga för investering. Så långt är den egentliga flaskhalsen bristen på politisk vilja att bygga dessa projekt eller bristen på förmåga att fatta rätt beslut.

Beslutet lades fram inför parlamentet redan i december 2003. Vid den tidpunkten undersöktes de nya utmaningar som uppstått genom utvidgningen, liksom de nödvändiga energiförbindelserna med tredjeländer.

Vad gäller val av projekt utsåg kommissionen de högst prioriterade projekten från en större grupp projekt av allmänt intresse. Tack vare förhandlingarna mellan de tre institutionerna har vi nu en kompromiss som – åtminstone i nuläget – verkar vara godtagbar för oss alla. Med de högst prioriterade projekten, en mycket selektiv lista över projekt som är av intresse för Europa, har vi som mål att stödja ett snabbt genomförande av största möjliga gränsöverskridande överföringskapacitet. För att nå det målet måste projekten av europeiskt intresse uppfylla vissa särskilda kriterier. De måste vara av gränsöverskridande natur eller ha ett betydande inflytande på gränsöverskridande överföringskapacitet, och de måste vara fullt utvecklade.

Ett viktigt resultat som har uppnåtts mellan den första och andra behandlingen är den europeiska samordnaren, vars roll är mycket viktig då han eller hon ska uppmuntra samarbete med användare och verksamhetsutövare och främja projekten bland privata investerare och finansiella institutioner. Som medlem av Europeiska kommissionens grupp för transeuropeiska nät har jag sett det goda arbete som de nuvarande europeiska samordnarna har gjort för transportinfrastrukturer, för de arbetar verkligen för att främja dessa, för att finna och identifiera flaskhalsarna och försöka finna lösningar.

Jag noterar med glädje att huvudelementen i kommissionens förslag har behållits i det paket som ni ska rösta om i morgon. Följaktligen kan jag stödja den överenskommelse som nås fullt ut.

Jag vill återigen tacka alla som har varit engagerade i att nå denna kompromiss.

  María del Pilar Ayuso González, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta är en ödesstund för energin. Grönboken och de senaste rapporterna från kommissionen om hur avregleringen på energimarknaden går visar detta tydligt. Allt visar på behovet av att öka sammankopplingarna mellan länderna och driva på genomförandet av de transeuropeiska näten för att alla dessa energitjänster ska förbättras.

Föredraganden Anne Laperrouze har gjort ett utmärkt arbete och jag gratulerar henne eftersom hon lyckats jämka samman kraven från parlamentsledamöterna med kommissionens och rådets ståndpunkter. Vi stöder de högst prioriterade projekten som är gränsöverskridande och som kan öka transportkapaciteten, trygga försörjningen och öka handeln med gas och el medlemsstaterna emellan. Med andra ord ett mer effektivt system som positivt påverkar priserna för företag och konsumenter.

För att förverkliga det europeiska energinätet är det viktigt att undvika onödiga förseningar i projektens genomförande, särskilt projekt av europeiskt intresse. Regeringarna måste vidta alla åtgärder för att avlägsna de administrativa hindren. En europeisk samordnare som kan bidra till att påskynda projekt av europeiskt intresse som drabbas av kraftiga förseningar eller svårigheter vid genomförandet är därför en viktig person.

Jag vill inte avsluta utan att ha nämnt det senaste EU-toppmötet den 23–24 mars, där energipolitiken behandlades som den prioriterade fråga den måste vara. Jag är särskilt glad över att rådet åter har fört in målet att öka elsammankopplingen mellan medlemsstaterna till en nivå som motsvarar tio procent av den installerade kapaciteten, enligt överenskommelsen från Europeiska rådets möte i Barcelona 2002.

Ökningen av sammankopplingarna mellan medlemsstaterna och ökningen av gaslagringskapaciteten är prioriterade frågor för den inre marknaden. Texten vi ska rösta om i morgon är ett steg i rätt riktning.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka föredraganden Anne Laperrouze för hennes enastående arbete, särskilt för hur samrådet med skuggföredragandena gått till och de goda diskussioner vi fört.

När vi började arbeta med detta hade vi ingen aning om hur den faktiska situationen skulle se ut den dag betänkandet var färdigt. De senaste händelserna har inte bara visat hur osäker Europas energiförsörjning är i vissa avseenden utan också hur nödvändigt det är för vår kontinents konkurrenskraft att energiförsörjningen förbättras, även på ett hållbart sätt.

Vi är väldigt glada att kommissionen, rådet och parlamentet är ense om de mål som måste eftersträvas i energipolitiken, särskilt i fråga om energiförsörjningen. Det är ju självklart att inte alla typer av nät eller nätanslutningar ger ökad trygghet, eftersom vissa problem kan överföras från ett område till ett annat, men om elnätet och näten för gas- och oljeförsörjning stärks blir det rent allmänt lättare att kompensera för dem. Detta skulle bli möjligt om vi investerade mer i att skapa diversifiering, vilket vi inte bara åtagit oss att eftersträva som begrepp utan också som ett mål.

Anne Laperrouze har rätt: Det är olyckligt att budgeten inte innehåller lämpliga resurser för detta område, men detta skulle ändå bara bli en liten del av den totala kostnad som varje medlemsstat ändå skulle behöva stå för eftersom det ligger i deras intresse att göra det.

Något annat som är mycket viktigt är kravet på att utnämningen av europeiska samordnare blir ett alternativ. Ni, herr kommissionsledamot, påpekade att det redan syns positiva tecken i transportsektorn, och det stämmer bra. Jag stod inte bakom alla ramvillkor för utnämningen av samordnare, men i princip behöver vi dessa villkor om det verkligen ska bli något av vissa projekt. När vi talar om gasförsörjningen kanske jag kan nämna Nabucco-projektet som berör ett flertal europeiska länder indirekt och många direkt och som skulle ge oss den diversifiering vi eftersträvar. Detta skulle då vara ett projekt som vi snabbt måste ge oss in i om försörjningstryggheten ska garanteras. Dessa samordnare kan medla mellan länder och kanske göra att vi undviker den situation som uppstått med Ryssland/Tyskland-projektet. Inte för att projektet har grundläggande problem utan för att man hade kunnat involvera andra länder också från början, t.ex. Polen och de baltiska staterna.

Jag hoppas att vår energipolitik i framtiden blir en verkligt europeisk politik, inte minst när det gäller enskilda projekt.

  Vittorio Prodi, för ALDE-gruppen. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill inledningsvis tacka min kollega Anne Laperrouze för hennes arbete med de transeuropeiska energinäten.

Jag håller med henne helt och beklagar att det hela tiden finns en risk att man återvänder till nationella ställningstaganden när vi borde vara än mer beslutsamma och bygga starka och verkligt europeiska nät för både el och gas. På den nivån kan vi hantera energin på effektivast möjliga sätt. Det är till exempel bara genom ett verkligt Europaomspännande nät som vi fullt ut kan utnyttja vindkraftens stora potential och samtidigt kapaciteten hos den baslast som de franska kärnreaktorerna representerar.

Det är bara på den nivån vi kan garantera verklig konkurrens på den europeiska marknaden mellan europeiska aktörer, inte nationella aktörer. Den senaste tidens försörjningsnedgång, just när efterfrågan på gas var stor, belyste hur både sammankopplingen mellan ursprungligen nationella system och det effektiva införandet av lagringskapacitet – bl.a. genom att behålla exploaterade gasfält som håller på att tömmas – är helt avgörande för att uppnå solidaritet länder emellan. Sådan solidaritet kan vi inte vara utan, något som redan belysts på ett bra sätt i grönboken.

Det betyder också att vi behöver en referenspunkt som kan agera på EU-nivå, en samordnare som kan garantera en verklig marknad för både gas och el och säkra försörjningstryggheten och en användning av resurserna som alltid är optimal.

Det är helt nödvändigt att bygga ett verkligt europeiskt nät. Därför uppmanar vi rådet, hela unionen och alla institutioner att se till att detta blir möjligt i medlemsstaternas och hela unionens intresse.

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Målet med ett transeuropeiskt energinät är bra och nödvändigt. Men en gemensam marknad löser inte alla problem och kommer även att medföra nya.

Om en gemensam transeuropeisk elmarknad inrättas betyder det att elpriset stiger i t.ex. mitt land, Finland. Om elpriset faller i något annat land får konsumenterna i mitt land betala för det. På en gemensam marknad kommer producenter av billig atom- och vattenkraft alltid att sälja elen till högsta marknadspris. Konsumenterna i producentlandet, i vårt fall Finland, gagnas inte av någon prisfördel. Detta har att göra med att våra vattenfall byggs ut för energiproduktion till nackdel för fiskenäringen och transporterna, eftersom det utbrända kärnbränslet grävs ned i vår mark för all framtid.

Vi har färska erfarenheter från den nordiska gemensamma elmarknaden av hur producenterna spekulerar i elpriset så att de inte utnyttjar hela sin produktionskapacitet. Under gasprisernas toppnivåer i Förenade kungariket utnyttjades inte ledningen till kontinenten fullt ut. En fri marknad är även fri för spekulation.

ORDFÖRANDESKAP: OUZKÝ
Vice talman

  Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! När vi betraktar konflikten i energipolitiken mellan rådet och Europaparlamentet måste vi fråga oss: Ska unionen bli en institution bara på ytan, låtsas man bara vidta åtgärder, är den ett kulisspel eller fantasier? Det är nämligen vad denna kontrovers handlar om.

Det finns lärdomar att dra från årets dispyter mellan Ukraina och Ryssland och mellan Ryssland och Georgien och de dispyter som snart kan inträffa mellan Vitryssland och Ryssland.

Den gemensamma europeiska energipolitiken måste ändå bli en ny faktor att räkna med, samtidigt som de enskilda medlemsstaternas suveränitet självklart vidmakthålls. Metoder från förr fungerade förr i tiden när vi hade 10, 12 eller 15 medlemsstater. I dag efter unionens utvidgning räcker inte de gamla mekanismerna, där alla plöjer sin egen fåra och klarar sig själv, för att använda det gamla polska talesättet.

Vi står inför nya utmaningar, t.ex. hur vi ska hantera försörjningens diversifiering. Det är inget politiskt problem utan har med trygghet och ekonomi att göra. Polen vill diversifiera sin försörjningsbas för att bli mindre beroende av Ryssland. Spanien vill följa samma princip och köpa mer från Ryssland för att inte vara utlämnade till sina nuvarande leverantörer.

Europeiska unionen har just nu chansen att skapa en verklig snarare än en virtuell samordning av dessa åtgärder. EU måste tolka tidens tecken rätt och reagera på de nya utmaningarna. Tvisten om den europeiska tillsynsmyndigheten och europeiska prioriterade projekt är i själva verket en konflikt om visioner och om huruvida EU:s energipolitik ska bli verklighet eller förbli en teori. Om den ska förbli en teori och bara vara summan av olika länders politik ska vi säga detta rakt ut och inte låtsas att unionen har en ny gemensam politik. Låt oss åtminstone slippa bli överraskade i efterhand.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamot Neelie Kroes, som är ansvarig för dessa frågor, för att hon är här med oss i dag. Hon är ansvarig för den undersökning av sektorn som kommer att visa oss var flaskhalsar finns på energimarknaden och om dessa uppstår naturligt eller genom mänsklig påverkan.

Jag vill också säga att kommissionsledamot Andris Piebalgs för närvarande arbetar med en översyn vars resultat kommer att visa oss var åtgärder behövs. Ny lagstiftning, särskilt den som är tillämplig på uppdelning av verksamhetsslag, har skapat helt nya möjligheter på marknaden. Med tanke på att 280 projekt presenteras i dag – varav 19 i Österrike – blir det nödvändigt att utnämna samordnare som på ett sektorsövergripande sätt kan hantera de olika problem som kan uppstå i sådana sammanhang. Samordnare kan då inrätta ett eget organ och föra inbördes samråd och tillämpa bästa metoder och riktmärkning för att nå framsteg.

Det kanske också är lämpligt att använda exakta tidtabeller och bestämma inte bara kostnader utan också datum, och som vi gör på andra områden omprioritera på lämpligt sätt när en tidsfrist överskrids. Överföringsstationerna är också viktiga inte bara för avregleringen utan också med tanke på ägandet. Ligger ägandet i EU eller någon annanstans och behövs särskilda avtal? Den situationen har utrikespolitisk betydelse.

Något annat som behöver övervägas är nödfallssystem. Vad händer i nödfall, vid terroristhandlingar eller andra händelser som skapar stora energiproblem? Går det i ett sådant läge att ansluta vissa leverantörer eller konsumenter? Hur ser det ut med den programvara som behövs för detta? Här kommer insatser i hög grad att behövas i framtiden. Jag vill be kommissionsledamoten om en grönbok i denna fråga så att nödvändiga åtgärder kan vidtas i hela Europa och också av våra grannländer när katastrofen är ett faktum.

  Reino Paasilinna (PSE). – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Enligt den resolution om tryggad energiförsörjning som antogs förra månaden är det allra viktigast att skapa energinät, vilket är sant. De transeuropeiska energinäten spelar en viktig roll på unionens inre energimarknad och för försörjningstryggheten, och det är det senare som är det största problem som vi står inför. EU:s nya medlemsstater måste involveras i frågan så snart som möjligt. Spekulation som nämndes är en orsak till problemen, något som vi i de skandinaviska länderna fått erfara. Samordnarna kanske skulle kunna göra någonting åt detta.

Våra senaste energikriser har visat att vi är för beroende av importerad energi. Därför behöver vi en energipolitik där ett land kan hjälpa sin granne på ett rättvist sätt. Det finns även ett stort behov av detta. Därför hoppas vi att frågan snabbt kan få en lösning vid den andra behandlingen.

Vi behöver överväga hur EU kan undvika en situation där kriser aldrig är långt borta på energimarknaderna. Inga av dagens åtgärder kommer att ha någon snabb effekt. I motsats till allting annat ökar förbrukningen hela tiden. Därför behöver vi skapa en helt ny typ av energietik där denna situation beaktas. Vi måste överväga en grundläggande strategi för att spara energi. Människor vet inte längre vad mörker är när det alltid är ljust överallt.

Därför vill jag fråga kommissionsledamoten om det går att ta fram ett modernt energibesparingspaket som bygger på denna nya etik och som kan visa människorna, industrin och samhället hur man sparar energi. Det vore den mest hållbara lösningen av alla. Samtidigt skulle vi utveckla energibesparande teknik och använda förnybara energikällor.

  Šarūnas Birutis (ALDE). – (LT) Herr kommissionsledamot! Först vill jag gratulera föredraganden och meddela att jag stöder det avtal som eftersträvats, men också åter uppmärksamma att medlemsstater i dag som är en del av den baltiska regionen i praktiken är isolerade från energisystemen i EU. Tyvärr lyckades man inte ta hänsyn till den geopolitiska situationen vid revideringen av bilagorna om de transeuropeiska energinäten. Den kontroversiella nordeuropeiska Östersjöledningen som går runt de baltiska staterna och Polen står kvar på listan över prioriterade projekt, medan projekt som föreslagits för listan och som är särskilt viktiga för regionen, t.ex. Amber-gasledningen och Yamal II som kan gå genom Vitryssland och andra synkroniserade elsammankopplingar, inte har debatterats av Europeiska rådet. Det är inte rätt.

Europeiska kommissionen måste under 2006 förbereda en plan för prioriterade anslutningar med konkreta åtgärder för att integrera isolerade energimarknader. Medlemsstaterna måste visa solidaritet och ta hänsyn till våra gemensamma intressen. Det är enda sättet att garantera en trygg försörjning av energiresurser i hela EU.

  Jacky Henin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Det har inte hänt i Europa, men det kunde ha hänt. Vi har inte bara underlåtit att dra lärdom av elransoneringen i Kalifornien år 2000 utan skapar också villkor som leder till att även EU får erfara en storskalig energikatastrof.

Era förslag resulterar i en mer expansiv och mindre tillförlitlig energiförsörjning. Att separera transportnätet från elenergiproduktionen är ekonomiskt, ekologiskt och industriellt fel. EU:s institutioner tar åter de ekonomiska intressenas parti till nackdel för det allmänna intresset. Den kapitalistiska marknaden kan inte få fram långsiktiga investeringar i energisektorn. Att tillfredsställa aktieägarnas intressen innebär att offra forskning, hållbar utveckling och trygghet. Beslutet att på konstgjord väg skapa en stor inre marknad för energi medför också omfattande avskedanden och att många andra arbetstillfällen äventyras.

Vår union behöver en stark europeisk offentlig arm, med offentlig finansiering för att tillgodose EU-medborgarnas behov.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är mycket viktigt att energiförsörjningen till EU är trygg, tillförlitlig och har ett rimligt pris, både för privatpersonernas och de EU-baserade företagens skull och för fortsatt konkurrenskraftiga industrier i EU. En effektivare energiproduktion och ett optimalt utnyttjande av befintlig produktionskapacitet och infrastruktur är vettigt inte bara ekonomiskt sett utan tveklöst också som ett sätt att skydda miljön.

Om vi ska utveckla infrastrukturen för energinäten i hela EU bör vi åtminstone utrusta dem med ny teknik för att göra dem mer effektiva, undvika parallella ledningar och minimera miljöföroreningar i form av metan från naturgasledningar. Det vore också ett viktigt steg mot målet att minska energikonsumtionen.

Hur viktigt det än må vara för en trygg energiförsörjning i EU får energipolitiken inte användas som argument för att på bred front främja Turkiets anslutning till EU. Inget land utanför Europa bör tillåtas att bli EU-medlemsstat av det enda skälet att man vill utvidga EU till de energirika regionernas gränser i Mellanöstern och runt Kaspiska havet. Även om Turkiet inte blir medlem kommer oljan att passera de omtvistade ledningarna och gasinfrastrukturprojekt skulle ändå kunna genomföras. Detta blir möjligt även om Turkiet bara blir en privilegierad EU-partner snarare än en fullfjädrad medlemsstat.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Syftet med det föreslag till beslut som vi debatterar i dag är klart, nämligen att anpassa riktlinjerna till ett EU med 25 medlemsstater, godkänna finansieringen av projekt av gemensamt intresse, att bereda väg för upprättandet av en gemensam gas- och elmarknad, och framför allt att säkra försörjningstryggheten genom sammankopplingar av näten i medlemsstaterna och deras grannländer i Sydöstra Europa, Medelhavsområdet, Ukraina osv. Redan under den första debatten antog Europaparlamentet kommissionens förslag om prioriterade åtgärder, beskrivningen av projekt av europeiskt intresse och utnämningen av en europeisk samordnare för komplexa projekt. Men rådet uttryckte en annan ståndpunkt när det t.ex. avvisade den europeiska samordnaren och andra viktiga bestämmelser som vi redan antagit. I stället ställde sig rådet endast bakom ändringsförslag av lägre dignitet i parlamentets resolution, och när rådet stöder inrättandet av det transeuropeiska nätet tolkar rådet detta endast som att medlemsstaternas nät ska kombineras och att EU-medlemsstaternas energipolitiska åtgärder ska samordnas. Det räcker inte på långa vägar. EU:s energimarknad har över 450 miljoner konsumenter. Det är den näst största marknaden i världen. Om EU agerade samfällt kunde det försvara sina intressen och tvinga andra att respektera dem. Med krisen nyligen mellan Ukraina och Ryssland och uttalandena vid Hampton Court i färskt minne vill jag betona att vi tveklöst behöver en gemensam energipolitik i EU. Vi behöver mer än politiken i 25 enskilda medlemsstater. Inrättandet av det europeiska nätet är i sin tur bara möjligt om vi förbättrar och utökar sammankopplingen av näten.

När det gäller gemensamt intresse och prioriterade projekt vill jag påminna parlamentet om gasledningsprojektet Amber och förespråka att detta ska ingå i listan över centrala prioriterade projekt av europeiskt intresse. Man bör också ta fasta på att projektens genomförande skulle göra energiförsörjningen tryggare för staterna i Baltikum.

  Eluned Morgan (PSE). – (EN) Herr talman! De reviderade riktlinjerna kommer att utvidga Europeiska unionens nuvarande europeiska överföringsnät för el och gas till de nya medlemsstaterna, och jag välkomnar detta. Vi har redan sett vad som sker när den inre marknaden inte fungerar, när den inte är helt fullbordad och när försörjningen inte är tryggad. Europas huvudsakliga gasleverantör, Ryssland, har visat att man har vilja och möjlighet att sätta stopp för gasleveranserna för egen politisk vinning. Detta gör oss mycket sårbara, och det gläder mig att se att Europeiska unionen åtminstone tar hela energifrågan på allvar.

Gaspriserna har stigit runtom i världen, men det finns ingen anledning att gaspriserna i Förenade kungariket ska vara tre gånger så höga som i Nederländerna. I Förenade kungariket har vi fått höra att vi kanske måste stänga fabriker på kort sikt. Orsaken är att de höga priserna har orsakat en brist på gasförsörjning genom gasledningar, vilket beror på bristen på tillgång till andra marknader inom Europeiska unionen. Gordon Brown har sagt att bristen på framsteg inom avregleringen av den europeiska energimarknaden har kostat Förenade kungariket 10 miljarder pund sterling per år. Hur ska brittiska företag kunna vara konkurrenskraftiga när det råder en sådan orättvisa?

Europeiska unionens ledare stödde nyligen förslagen i grönboken om att utveckla sammankopplingar av gas och el. Detta är mycket bra, men vi bör inte undvika en debatt om frågor som prisreglering, nationella förespråkare, förnyad nationalism och medlemsstaternas misslyckande att införa gemenskapslagstiftning.

I detta avseende blir jag uppmuntrad av tillkännagivandet att kommissionen kommer att inleda 50 nya rättsärenden i morgon mot EU-regeringar som har misslyckats med att införa EU-lagar genom att inte öppna EU:s energimarknad. Det är mycket goda nyheter, men får jag fråga kommissionsledamoten varför det har tagit så lång tid att agera?

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag välkomnar diskussionen om riktlinjer för transeuropeiska nät som var väntad och nödvändig. De tre nya EU-medlemsstaterna och de baltiska staterna Litauen, Lettland och Estland har hittills stått utanför EU:s energisystem. De transeuropeiska energinäten måste vara av gemensamt intresse för hela EU och sammankoppla energinäten i medlemsstaterna på den inre marknaden och i grannländerna i öster och söder. Om inte det transeuropeiska nätet görs till högsta prioritet för EU:s energitrygghet och ekonomiska konkurrenskraft blir EU kvar i periferin på energimarknaden. Eftersom man är beroende av rysk gas och olja och av kärnkraft kan inte Litauen tillåta sig att bli beroende av elförsörjning från Ryssland. Vi måste påbörja elsammankopplingen mellan Litauen och Polen och ansluta Estland och Finland med elkablar så snart som möjligt. Den gemensamma baltiska elmarknaden skulle utgöra en del av EU:s elmarknad. Jag uppmanar er att visa solidaritet och stöd för införlivandet av de baltiska energinäten i EU.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka er för den här debatten. Transeuropeiska energinät är, som jag ser det, en mycket viktig del av EU:s energipolitik, men bara en del.

En betydelsefull förutsättning är samarbete mellan medlemsstaterna. Jag anser att de fantastiska nyheter som jag har fått under de senaste månaderna är samarbetet mellan de baltiska länderna inom energisektorn. Regeringarna söker en gemensam energipolitik, även om deras marknader är isolerade. Det visar ändå tydligt att regeringarna bör rikta in sig på denna politik. Europeiska rådet gav många garantier, för stats- och regeringscheferna återkom till sammankopplingsfrågorna – beslutet från Barcelona om 10 procent som nonchalerades – och krävde en prioriterad sammankopplingsplan. I detta avseende utgör transeuropeiska energinät faktiskt grunden för ett svar.

Det har fällts kritiska kommentarer om att energinäten skulle kunna leda till någon sorts spekulation. Det är av den anledningen jag säger att reglering är lika viktigt som sammankoppling. Regleringen är absolut nödvändig för marknaden, och kommissionen har alltid varit noga med att be medlemsstaterna att införa EU-lagstiftning. Men det finns två stadier. Först och främst måste vi få alla medlemsstater att införliva lagstiftningen. Vi har lyckats med detta i 23 fall, och 2 fall har gått till EG-domstolen. Detta är alltså ett stadium. Sedan har vi överensstämmelsen. I det nya paketet tas frågan om överensstämmelse upp. Det kanske kommer till nya fall, eftersom frågan om överensstämmelse inte bara härrör från kommissionens undersökningar utan även tas upp av marknadsaktörer när de anser att direktivet inte har genomförts korrekt. Detta är alltså inte slutet på historien. Det är dock uppenbart att det är absolut nödvändigt med energinät och en god utveckling av dessa. Nätverk innebär inte bara överföring, utan också lagring: det tar till exempel lång tid att bygga gaslager.

Jag vet att det är en enorm utmaning. Det har talats en del om att undvika dubblering, och jag vet att det finns ett par projekt som tillhör samma område. I detta avseende anser jag att regeringarna bör hjälpa till genom att söka en gemensam strategi och inte bygga konkurrerande nät. De bör i stället se till utvecklingen av de bästa projekten, som tjänar de flesta medlemsstaternas och Europeiska unionens intresse.

Slutligen, som svar på frågan vad europeisk energipolitik innebär, vill jag säga att det inte innebär summan av EU:s medlemsstaters politik. Den grundas på medlemsstaternas politik, men den innebär att ett nytt område för agerande för Europeiska unionen skapas i en situation där globaliseringen på energimarknader har lett till nya utmaningar, där en medlemsstats agerande inte fullt ut eller i tillräcklig grad uppfyller förväntningarna hos den statens medborgare, och där det är vår uppgift att agera enligt EU:s måttstock och inom ramen för EU som helhet. Transeuropeiska energinät är definitivt ett av de instrument som vi kan använda.

Jag vill än en gång tacka föredraganden, Anne Laperrouze, och alla skuggföredragandena som har haft tålamodet att förhandla med rådet och som, vid rätt tillfälle, nådde denna övergripande kompromiss som jag kan godkänna.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.