Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 3 april 2006 - Strasbourg

11. Konkurrenspolitik 2004 (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0065/2006) av Alain Lipietz för utskottet för ekonomi och valutafrågor om kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2004 (2005/2209(INI)).

  Alain Lipietz (Verts/ALE), föredragande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi ska granska ett betänkande som för första gången antar en politisk dimension. I folkomröstningsdebatterna 2005 om ratificeringen av konstitutionsfördraget stod begreppen om ett område för fri och öppen konkurrens – som det kallas nu – eller konkurrens utan snedvridning, som vi skulle kallat det om fördraget om en konstitution för Europa hade antagits, i centrum.

Vårt problem är att nu bevisa att konkurrenspolitiken kan tjäna folket och att den måste tjäna folket och att den redan tjänar folket. Det råder bred samsyn om detta i vårt utskott, men när jag som föredragande skulle belysa uppenbara fall som krävde att konkurrenspolitiken omprövas eller omorienteras eller omvänt, att konkurrenspolitiken starkt bör uppmuntras, gick uppfattningarna isär.

Betänkandet i sitt nuvarande skick efter ändringsförslagen är ett typexempel på Europaparlamentets betänkanden, som i princip ingen kan eller vill läsa eftersom de inte säger någonting alls. Jag hoppas att kraftfulla idéer får nytt stöd på i alla fall tre punkter för att visa människor att EU:s institutioner är till för att tjäna dem.

Konkurrenspolitiken är uppdelad i tre stora områden: Bekämpningen av bildandet av monopol, av karteller och av statligt stöd som är otillåtet eller skadligt för en sund och icke-snedvriden konkurrens. Jag ska ta dessa tre exempel och föreslå er kraftfulla idéer, mina damer och herrar.

För det första gäller det bekämpningen av monopol. EU:s politik har varit beundransvärd i kampen mot Microsofts missbruk av sin dominerande ställning. Mitt utskott, utskottet för ekonomi och valutafrågor, valde att inte stödja generaldirektoratet för konkurrens i den kampen. Jag uppmanar er att bekräfta Europaparlamentets stöd till generaldirektoratet för konkurrens och kommissionen i deras styrkemätning med Microsoft.

För det andra vill jag ta upp bildandet av dessa monopol och kampen mot karteller. Generaldirektoratet för konkurrens har agerat på ett beundransvärt sätt över hela linjen. Jag tänker särskilt på Vivendi/Hachette-affären. I ett försök att agera för snabbt tror jag att fel begicks av misstag 1999 i fusionen mellan Rhône-Poulenc och Hoechst. Vi behöver förstå hur dessa misstag kunde uppstå. Vi har inte rätt att upphäva kommissionens åtgärder och det vill jag inte heller, men jag efterlyser en kommitté som kan utreda vad som hände för att förstå hur tiotusentals anställda och tusentals mindre aktieägare kunde ruineras på grund av kommissionens brist på kontroller, trots att man åtagit sig att utföra sådana.

För det tredje vill jag be er debattera och komma med kraftfulla idéer om offentligt stöd. Generaldirektoratet för konkurrens och rapporten från 2004 ger uttryck för bifall till sådant stöd när det är förenligt med politiken enligt besluten från Göteborg och Lissabon. Vi måste stödja generaldirektoratet för konkurrens på den punkten. Men när generaldirektoratet för konkurrens ställer sig bakom staden Charlerois generösa stöd till flygbolaget Ryanair måste vi kritisera det, för det är den typen av åtgärder som snedvrider konkurrensen mellan städer, företag och transportsätt på ett sätt som strider mot överenskommelserna i Lissabon och Göteborg.

  Neelie Kroes , ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden Alain Lipietz och utskottet för ekonomi och valutafrågor för detta betänkande. Jag är medveten om att jag måste tacka föredraganden för att ha satt tilltro till kommissionen och dess tjänster på en rad punkter.

Som ni vet måste konkurrenspolitiken hjälpa till att driva EU:s konkurrens, konkurrenskraft och tillväxt, och, som föredraganden nämnde, i slutändan ska allt detta verka till förmån för konsumenterna – som han kallade de vanliga människorna.

Det gläder mig att parlamentet följer konkurrenspolitikens utveckling noggrant och aktivt. Ett mycket bra exempel på detta är vår värdefulla debatt i februari om reformen av statligt stöd. Jag kommer även i fortsättningen att göra er fullständigt delaktiga i den politiska utvecklingen, även om parlamentet inte har getts någon lagstiftande roll i fördraget på detta område.

Parlamentet har också varit en glödande och fast anhängare av kommissionens arbete för att stärka konkurrensreglerna på ett rättvist, fast och effektivt sätt, vilket föredraganden med rätta tog upp – vilket jag tackar för. Jag instämmer i era kommentarer till många frågor: antitrustreformerna som genomfördes 2004, samordningen av Europeiska konkurrensnätverket, de europeiska konkurrensdagarna, det internationella samarbetet och naturligtvis konsumentinformationen.

Jag ser fram emot parlamentets granskning av grönboken i fråga om skadeståndsyrkanden till följd av brott mot EU:s antitrustregler. Vi fortsätter att arbeta på utvärderingen av artikel 82 i fördraget, på områden av betydelse för informationssamhället och på sektorsfrågorna, där jag instämmer i er synpunkt om de områden där vår metod skulle kunna förbättras.

För att övergå till ett par specifika punkter som vidrörts av föredraganden så har vi utförligt diskuterat Altmark tidigare, och kommissionen kommer att tillhandahålla vägledning när beslut godkänns i enskilda fall. Jag har inget att tillkännage när det gäller ifrågasättandet av de nationella konkurrensmyndigheterna i fråga om nationella operatörer, men jag vill påminna er om att kommissionen kan ingripa och ta itu med fallet själv om det skulle uppstå ett sådant.

Avslutningsvis har jag två kommentarer som svar till Alain Lipietz. Först och främst har kommissionens hantering av fusionen mellan Hoechst och Rhône-Poulenc 1999 och 2004 diskuterats utförligt och ingående under de utskottsmöten då detta betänkande utarbetades. Kommissionen har tillhandahållit ingående svar på alla de punkter som tagits upp. Jag tror inte att det har tagits upp några nya faktorer. Vad mig beträffar har vi alltså lagt detta bakom oss.

För det andra har kommissionen beslutat att en del av det stöd som beviljats Ryanair i Charleroi är förenligt med den inre marknaden när det gäller transportpolitik. Detta rör stöd som var förenligt med utveckling och förbättrad användning av sekundär flygplatsinfrastruktur som var underutnyttjad och utgjorde en kostnad för samhället i stort. Jag bör dock tillägga att resten av stödet inte ansågs vara förenligt och måste betalas tillbaka.

  Jonathan Evans, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag rekommenderar betänkandet såsom det lagts fram av utskottet, och jag tackar Alain Lipietz för hans arbete.

Jag tror att det finns en allmän åsikt att betänkandet har förbättrats genom flera av de ändringar som gjorts, och jag vill snabbt fokusera på några av dem: betoningen på konsumenter, med särskilda förslag som visar att vi stöder idén om privat konkurrens och att rollen för kontaktpersonen för konsumentfrågor stärks. Vi välkomnar genomförandet detta första år av den reformprocess som kommissionen har åtagit sig, och vi ser även fram emot fullbordandet av artikel 82-strategin – vars tolkning man för närvarande överlägger om.

Jag har dock inte för avsikt att gå igenom betänkandets innehåll i detalj. Jag vill bara säga att jag, genom att välkomna till exempel de sektorsundersökningar som har inletts, riktar uppmärksamheten på kommissionens och kommissionsledamoten Neelie Kroes mål att ta itu med protektionismen.

Med hänsyn till detta tänker jag inte be om ursäkt för att belysa något som är en mycket viktig fråga för oss alla, en fråga som har uppstått sedan detta betänkande utarbetades, och det är den omröstning som nyligen ägde rum i Förenta staternas senat för att utvidga processen för att ta itu med fusionsfall på ett sätt som innebär en uppenbar protektionism från Förenta staternas sida. Denna ändring av bestämmelserna för Committee on Foreign Investments in the US skulle enligt min åsikt kunna medföra nya och skadliga restriktioner för utländska investeringar. Dessa är inte mina ord, utan det är vad sex av de ledande institutionerna för finansiella tjänster i Förenta staterna hävdar.

Kommissionsledamoten har tillsammans med sina kolleger haft ett nära samarbete med den amerikanska regeringen för att ta itu med frågor angående regleringssamarbete. Framför mig har jag en kopia av avtalet från december förra året. I punkt 8 anges att den amerikanska regeringen och kommissionen har kommit överens om att diskutera betydande kvarvarande hinder för de transatlantiska investeringar som den andra parten identifierar och kommer att överväga hur man kan ta itu med och minska sådana hinder i syfte att främja en närmare transatlantisk ekonomisk integration.

Förslagen i Förenta staterna går enligt min mening emot denna överenskommelse, och jag skulle vilja säga att det är så allvarligt att kommissionsledamoten bör klargöra för sina kolleger i Förenta staterna att om de fortsätter på denna väg så kan det bli nödvändigt med repressalier i Europa.

  Antolín Sánchez Presedo, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! När kommissionen lägger fram årsrapporten om konkurrenspolitiken för behandling av parlamentet är det ett exempel på att kommissionen fullgör sina skyldigheter.

Det ger oss möjlighet att belysa de viktigaste milstolparna, att konsolidera det samlade regelverket och att förbättra det utifrån de erfarenheter vi gjort under perioden med en blick mot framtiden. I det avseendet har Alain Lipietz varit en verkligt effektiv föredragande.

Som föredragande för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill jag först säga hur det gläder mig att konkurrenspolitiken sedan den 1 maj 2004 utökats till att omfatta tio länder till som ett resultat av utvidgningen och att myndigheterna i de nya medlemsstaterna integrerats i Europeiska konkurrensnätverket.

Efter valen utarbetade parlamentet sitt yttrande om installerandet av den nya kommissionen där en ny kommissionsledamot med ansvar för konkurrens ingår.

Parlamentets aktiva och allt större roll ger legitimitet och öppenhet åt genomförandet av konkurrenspolitiken vilket blivit allt tydligare. Parlamentets upprepade anspråk på medbeslutandebefogenheter är välmotiverat.

Kommissionen avslutade sitt moderniseringspaket under 2004. Det har medfört bättre garantier i kommissionens förfaranden och främjat initiativ på informations- och kommunikationssamhällets område. Det har gjort att man kunnat ta itu med hemliga avtal och missbruk av dominerande ställning och även kontrollera fusioner och statliga stöd. Vi har velat understryka behovet av dessa åtgärder och uttrycka vårt stöd.

Inte desto mindre har vi upptäckt brister och svagheter i betänkandet, t.ex. att det saknas en konsekvensanalys för de viktigaste besluten om statliga stöd och fusioner, behandlingen av allmännyttiga tjänster, problematiken med kollektiva förhandlingar i känsliga sektorer, t.ex. jordbruket, främjandet av internationellt samarbete även med tillväxtländer och utvecklingsländer samt konsumenternas roll i en verklig konkurrenskultur. Den slutliga resolutionen blir mer komplett om den återspeglar alla dessa aspekter så att de kan få den uppmärksamhet de förtjänar.

Konkurrenspolitiken är grundläggande för Lissabonstrategins framgång och för att tillväxt- och sysselsättningsmålen ska nås. Den resolution vi antar får ett större värde om den avspeglar denna verklighet och Europeiska konkurrensnätverkets strategiska roll och potential, och den blir kraftfullare om två tydliga riktlinjer fastslås: dels att kommissionen bör koncentrera sig på frågor som är relevanta för våra medborgare för att förbättra deras levnadsvillkor och dels att den bör vara aktiv och förutse och främja förändringar i stället för att bara reagera på dem.

  Sharon Bowles, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! År 2004 offentliggjorde kommissionen sitt beslut om Microsoft. Sedan dess har det i medier lämnats motstridig information angående försök till tillmötesgående.

Det är inte första gången som framsteg, och till och med rätten till försvar före prövning och rätten att överklaga, verkar ha satts på spel av kommissionen som har nekat berörda parter tillgång till fullständig information eller bevismaterial mot dem. De berörda parterna får i själva verket höra: ni måste göra mer, men tyvärr, ni kan inte få tillgång till bevismaterial, och vi kommer inte att tala om för er exakt vad det är vi vill. Är en sådan brist på öppenhet nödvändig, lämplig eller, för att driva det till sin spets, i linje med de principer om rättvisa som man förknippar med ett avancerat demokratiskt samhälle?

Med vissa reservationer välkomnar jag samrådet om artikel 82, vilket utgår ifrån tidigare erfarenheter, men jag tycker nog att det även borde hållas fler samråd när det gäller kommissionens förfaranden och förordning (EG) nr 773/2004. Detta bör inbegripa en jämförelse med andra länder, inklusive Förenta staterna, och att vi står fast vid vårt mål att främja en konkurrenskraftig företags- och investeringsmiljö.

Microsoftärendet är särskilt svårt eftersom det innefattar driftskompatibilitet på ett högst tekniskt område. Det är mycket viktigt att fastställa de allmänna förfarandena för driftskompatibilitet, och det är beklagligt att vi förlorade dessa i direktivet om datorrelaterade uppfinningar. Men de allmänna förfarandena för driftskompatibilitet måste inte fastställas genom ett svårt fall. Svåra fall ger dålig lagstiftning, och för närvarande är det till och med svårt att få förslagen i samrådsdokumentet att gå ihop – som till exempel punkterna 238, 239 och 240 – både sinsemellan och med de faktiska kraven på Microsoft. Det finns dessutom ytterligare problem i punkt 242 angående affärshemligheter.

  Godfrey Bloom, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag undrar om parlamentet och kommissionen skulle vara så angelägna om att applådera Neelie Kroes, kommissionsledamot med ansvar för konkurrensfrågor, om de visste att hon för omkring 13 år sedan var medlem i Ballast Nedams hälsoråd som inrättades för att värna om personalvården. Hon borde därför ha insett vad som skulle hända när Ballast Nedam, som ägs av ett nederländskt byggföretag, utan vidare lade ned det brittiska dotterbolaget och lämnade ungefär 2 000 anställda med en kraftigt underfinansierad pensionsfond. Många i min valkrets är nu nästan utfattiga.

Om det är den här sortens agerande som leder till att folk tilldelas tjänster i kommissionen så är det inte konstigt att det går så otroligt dåligt för EU i allt det tar sig för.

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – Herr talman! När vi diskuterar konkurrenspolitiken finns det skäl att understryka en sak och det är att europeisk välfärd, europeiska företag och europeiska jobb har byggts upp av konkurrens. Möjligheten att starta nya företag, möjligheten att utmana gamla bestående företag – det är det som har skapat den europeiska välfärden och det europeiska välståndet. Det är därför högst legitimt och viktigt att slå vakt om konkurrenspolitiken gentemot alla de krafter som på olika sätt vill lansera protektionismen. Det finns ett par uppgifter i detta sammanhang – och det framgår också av det betänkande som vi diskuterar – där kommissionen har särskilt viktig roll.

Det första är att diskutera konkurrensfrågor utifrån hela den inre marknaden. Det är ett steg som vi måste ta, för om vi ska få globala ”champions” så måste vi också se till att i Europa, över gränserna, kunna få livsstarka stora företag som också kan vara aktörer på den globala scenen. Det ställer krav på en konkurrenspolitik som flyttar fram positionerna från den gamla konkurrenspolitiken. Därmed menar jag att kommissionen måste agera med kraft och vara obrottsligt lojal när det gäller att driva det som är fördraget.

Med detta menar jag att agera med kraft mot de delar av den inre marknaden där medlemsländer inte lever upp till de krav som ställs. Det gäller telekomfrågor, där vi har sett att avregleringen av konkurrens har gett välfärd och där det är viktigt att detta kommer att gälla i alla delar av ekonomin. Det gäller energifrågorna, och jag välkomnar det faktum att kommissionen, enligt vad jag har förstått av media, kommer att agera för att genomdriva en inre marknad och slå mot den protektionismen som vi ser i dag när det gäller olika företagsfusioner.

Den sista saken handlar om det som också Jonathan Evans tog upp, nämligen att se till att vi får en transatlantisk konkurrenspolitik som är ömsesidig och som ger hela den transatlantiska ekonomin styrka och kraft. Med detta vill jag också understryka att det är konkurrenspolitiken och konkurrensen som är den starkaste kraften bakom den europeiska integrationen i dag. Det är den som väver ekonomierna samman och det är den som ger oss nya jobb.

(Applåder)

  Pervenche Berès (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta årliga tillfälle är viktigt eftersom det är enda gången som Europaparlamentet på ett uttömmande sätt kan diskutera den konkurrenspolitik som kommissionen för och utvärdera denna. Som parlament är det viktigt att vi ser till att fri och icke-snedvriden konkurrens förblir verkligt fri och icke-snedvriden och att frågor som förtjänar en lite närmare granskning också kan få detta, även här i kammaren, oavsett om det handlar om Microsoft, Rhodia-Rhône-Poulenc eller Ryanair-Charleroi.

Förutsatt att ni, fru kommissionsledamot, återupptar debatten om bl.a. den viktiga frågan om fusioner, som spelar en nyckelroll i konkurrenspolitiken, vill jag fästa er uppmärksamhet på en punkt i hopp om att parlamentet stöder oss i frågan. De tröskelkriterier som redan är i kraft inom kommissionen förefaller hindra kommissionen från att förklara sig behörig varje gång den borde det. När det t.ex. gäller samgåendet mellan London Stock Exchange och Deutsche Börse var ni i slutändan inte behöriga, eftersom omsättningen låg under tröskelvärdena. Detta måste utredas på djupet.

Min andra kommentar gäller Mittal-Arcelor-affären. Innebär fri och icke-snedvriden konkurrens att de aktuella företagens ägarförhållanden helt ska lämnas utan beaktande? Detta är också något som noga bör granskas.

Min sista kommentar kommer inte som någon överraskning, nämligen att vad socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet anbelangar är konkurrenspolitiken meningsfull först när den bidrar till Lissabonstrategin. Den måste inlemma sociala mål, miljömässiga mål och långsiktiga mål. Jag hoppas att vi på det här sättet åter ska lyckas balansera begreppet fri och icke-snedvriden konkurrens, så att EU verkligen blir det mest konkurrenskraftiga området i världen, samtidigt som behovet av full sysselsättning och hållbar utveckling beaktas.

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Eftersom konkurrenspolitiken är en av stöttepelarna i EU-politiken och med tanke på vikten av att den genomförs på ett bra och stabilt sätt i ljuset av Lissabonstrategin stöder jag helhjärtat den ökade betoningen i kommissionsledamot Neelie Kroes reformpolitik på förenklade förfaranden, undvikande av byråkrati och juridiska kostnader. I betänkandet placeras med rätta er konkurrenspolitik i rampljuset eftersom politiker inte ska ikläda sig kommissionsledamöters roll eller ens döma i enskilda fall. Det verkar faktiskt som om vissa parlamentsledamöter har svårt låta bli detta, men i det betänkande vi diskuterar i dag är det er konkurrenspolitik som står i centrum.

Inrättandet av Europeiska konkurrensnätverket är en viktig utveckling och jag uppmanar kommissionen att förbättra informationsutbytet mellan de nationella konkurrensmyndigheter som ingår i det så att ett enhetligt genomförande av EU:s konkurrenspolitik kan garanteras också framöver.

Slutligen vill jag uppmana kommissionen att öka takten i den sista delen av moderniseringsarbetet, nämligen artikel 82 om missbruk av dominerande ekonomisk ställning. I det avseendet vill jag betona vikten av en politik som vederbörligen beaktar marknadsstrukturen, inte som i dag riktar all uppmärksamhet mot ett visst företags marknadsandelar. Globaliseringen har trots allt förändrat världen och stora företag som har en avsevärd marknadsandel och som t.ex. bidrar i stor utsträckning till innovation får inte bara bedömas utifrån sin dominerande ställning, utan måste ses i ett större ekonomiskt sammanhang. När det gäller artikel 82 hoppas jag att ni tillskriver den rätt betydelse i den politik ni kommer att lägga fram så småningom.

  Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Herr talman! Först vill jag kort svara på vad Godfrey Bloom sa för en stund sedan om Ballast Nedam-målet och företagets pensionsfonder för sina brittiska anställda. Jag intresserade mig för målet på den tiden och ser det som ett typexempel på bristen på övervakning eller regler i Förenade kungariket och därför är det orättvist att lasta EU för det nu. Det var också under Margaret Thatchers era, bara för att föra in det i rätt sammanhang.

Jag ska bara ta upp några frågor som också ingår i betänkandet och som nyligen diskuterats, särskilt i debatten om hur nationella intressen åter kan spela en roll i konkurrenspolitiken.

Där är det främst två saker som påverkar reglerna i EU:s konkurrenspolitik, varav den ena är regeln om två tredjedelar. Det vore bra om fler steg kunde tas i det avseendet eftersom för lite vikt har fästs vid medlemsstaternas olika storlek och effekten hos vissa åtgärder, även med tanke på grannländerna och regionalpolitiken. Det är en avgörande punkt som vi åter tagit upp. Den andra punkten har också redan berörts av Pervenche Berès när hon nämnde exemplet med aktiemarknaderna.

Även om omsättningen underskrider gränsen för när kommissionen ingriper är det uppenbart att effekten av en koncentration av denna dignitet mycket väl kan vara EU-omfattande och, som kommissionsledamoten redan antytt, att det därför finns skäl att utröna om vi kan vidga kriterierna för EU:s behörigheter även här. Jag vill ta upp den här frågan igen mot bakgrund av dessa kommentarer och även be er att stödja vårt ändringsförslag nummer 9.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig bara först av allt tacka kommissionsledamot Neelie Kroes för hennes arbete som ansvarig för konkurrensfrågor under den period som behandlas i betänkandet, även om hon bara tjänstgjort under halva denna period. Jag anser också att parlamentet med utgångspunkt i kommissionens rapport har lyckats ta fram en text som är ett bra alternativ. De positiva sidorna av denna text har redan påpekats flera gånger.

Jag skulle vilja ta upp två saker som inte har nämnts än. Det första är att jag tycker att det vore bra om kommissionen under det kommande året, det vill säga under utvärderingen av 2005, än en gång kunde göra en separat förteckning över tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. När allt kommer omkring vill ju kommissionen inom en nära framtid anta ytterligare lagstiftning inom detta område och därför vore det bra om det behandlades under en separat rubrik.

För det andra var jag ganska förvånad över att man i rapporten för 2004 inte någon gång nämnde postmarknaderna. Det är nämligen med stort intresse vi följer de steg som tas för att öppna upp postsektorn och vi tror att de kommande årens rapporter kommer att innehålla en hel del läsvärt.

Låt mig dock lämna betänkandet och helt kort kommentera konkurrenspolitiken i stort. Det heter alltid att konkurrenslagstiftningen är kärnan i de europeiska fördragen, men detta lägger en stor börda på den verkställande makten, vilket redan har beklagats. De fall vi för närvarande ser i Europa väcker emellertid frågan om huruvida konkurrenslagstiftningen fortfarande är överordnad, eller om det inte kan vara så att andra faktorer har börjat spela en viktig roll. Jag menar att vi i Europaparlamentet helt uppriktigt kan säga att vi i vår ekonomiska politik verkligen vill prioritera ett fullständigt genomförande av artiklarna 81 och 82.

Även om jag anser att det är en mycket positiv sak att ni också inför ett antal strukturella reformer i EU:s kartellagstiftning, anser jag att det finns många frågor – däribland ”stop-the-clock-shop” – som visar oss att det vi behöver är bättre samarbete mellan de nationella konkurrensmyndigheterna. Med detta i åtanke uppmanar jag er att fortsätta diskussionen där era senaste anföranden började.

  Elisa Ferreira (PSE). – (PT) Slutmålet för konkurrenspolitiken är att se till att den inre marknaden fungerar väl och samtidigt garantera att de flesta europeiska konsumenter får tillgång till varor och tjänster av god kvalitet och till rimliga priser.

Vi har sett hur ett antal fusioner på den inre marknaden har lett till naturliga monopol på viktiga varor och tjänster. Det är i princip en god idé att kommissionen gör en bedömning av detta fenomen, men i praktiken är den bedömningen ofta inkonsekvent i förhållande till målen, särskilt när det gäller allmännyttiga tjänster. I ett skede då protektionistiska stämningar åter gör sig gällande måste EU garantera sina medborgare att man först och främst klarar att säkerställa tillhandahållandet av viktiga varor och tjänster på ett tryggt och allomfattande sätt och så billigt som möjligt.

Det är därför inte tillräckligt att fördjupa den inre marknaden. Åtgärden måste åtminstone följas av ökade regleringsbefogenheter. Gemenskapens bestämmelser måste vara effektiva och skillnaderna mellan medlemsstaterna får inte leda till ytterligare snedvridning av konkurrensen. EU:s medborgare kommer bara att känna förtroende för byggandet av den inre marknaden om de får garantier för att deras mest grundläggande behov kommer att stärkas. Det är därför viktigt att uppdatera gällande bestämmelser för att nå våra mål.

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Konkurrenspolitiken är motorn som driver strategin för tillväxt och sysselsättning. Det står därför klart att Europaparlamentet förespråkar utökat samråd, eftersom vi vill ha så mycket konkurrens som möjligt och – av sociala och miljömässiga skäl och för att främja rättvisa och etiska värden – bara så mycket regleringar som är absolut nödvändiga.

Det betyder att varje gränsdragning är en politisk fråga. Det är konkurrenspolitiken som driver den inre marknaden och därför finns det ett samband mellan genomförandet av de fyra friheterna med hjälp av konkurrenspolitiken, eller på grund av den, och stärkandet av den inre marknaden, både utåt och inåt. Jag får en känsla av att vi fortfarande behandlar konkurrenspolitiken som om den låg på tre skilda plan: konkurrenspolitiken inom medlemsstaterna, konkurrenspolitiken mellan medlemsstaterna, och EU:s konkurrenspolitik i en globaliserad värld. Det är också skälet till att det råder så stor rättslig osäkerhet. Altmark–domen har visserligen lett till tydliga prövningskriterier, men i många fall har kommissionen tolkat dem på olika sätt. Å ena sidan har vi debatten om huruvida undersökningar om dominerande ställning ska hänföras till den nationella marknaden vid ett tillfälle och till den europeiska marknaden vid ett annat. Det dras ingen tydlig gräns mellan vad som hör till konkurrenspolitiken och var som hör till tjänster i allmänhetens intresse. Nu har hela kapitlet tagits bort från betänkandet. Som jag ser det ingår det även i konkurrenspolitiken att säkerställa att direktiven tillämpas enhetligt, när vi väl har antagit dem. Inkonsekvent tillämpning av direktiven leder till konkurrenssnedvridning och är en av orsakerna till den återuppväckta protektionism som vi med kraft måste fördöma.

Vi insisterar därför på att det inrättas ett gemensamt europeiskt område för både forskning och energi och vi förordar även medbeslutande i skattepolitiska frågor, där den absoluta miniminivå som krävs är en gemensam skattebas för företag.

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp tre punkter. Först och främst välkomnar jag såväl Europaparlamentets ändrade betänkande som kommissionens rapport om riktlinjerna för 2004. Saker och ting går i rätt riktning, och jag vill gratulera hela gruppen inom GD Konkurrens och kommissionsledamoten som fortsätter Mario Montis arbete på ett utmärkt sätt. Vi lever just nu i en tid av ekonomisk nationalism, och att vara kommissionsledamot med ansvar för konkurrensfrågor är inte nödvändigtvis det lättaste jobb man kan ha. Kommissionsledamoten gör ett bra arbete.

Min andra punkt – och något som även Gunnar Hökmark tog upp – är att det är mycket viktigt att ha en bred ansats. Konkurrens och den inre marknaden är enligt min mening förenade; de går hand i hand. Kommissionsledamot Neelie Kroes sköter konkurrensdelen, och kommissionsledamot Charlie McCreevy sköter den del som avser den inre marknaden. Om vi i dag skulle definiera de fyra friheterna så tror jag tyvärr inte att vi, i nuvarande läge, skulle få igenom dem. Lägg därför de fyra friheterna på minnet; de är under angrepp, liksom konkurrenspolitiken i allmänhet.

Det leder mig in på min sista punkt om de fyra nyckelområden som tas upp i själva betänkandet. Det första är fusioner: fortsätt att bekämpa den sortens protektionistiskt agerande som man till exempel ser från den spanska regeringen i fallet Endesa eller från den polska regeringen i banksektorn. Det andra gäller statligt stöd: fortsätt er starka kontroll, gör slut på alla nationella flaggskepp ni kan – de är till skada för konsumenter och skattebetalare. Jag vill uppmana er att läsa Gunnar Hökmarks betänkande om denna fråga. Det tredje är artikel 81 om karteller: bekämpa dem. De finns överallt, de försöker hålla sig gömda; locka fram dem, se till att konsumenterna är nöjda.

Slutligen, när det gäller artikel 82 om dominerande ställningar: det finns ett tillräckligt högprofilerat ärende. Jag är inte helt säker på att allt är klarlagt när det gäller detta ärende. Man kan kanske se båda sidor, men det är viktigt att driva på och, som Jonathan Evans sa, om vi vill ha en transatlantisk marknad, låt oss då behålla den och låt oss se upp för amerikansk protektionism under tiden.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Får jag innan jag börjar be att någon tar bort ett ”t” från mitt namn uppe på skärmen, för det är faktiskt ganska irriterande!

Jag vill ansluta mig till det som Alexander Stubb och Sharon Bowles sa, men jag skulle vilja tala om öppenhet i dessa frågor. Är jag den enda här som anser att kommissionens agerande i fråga om öppenhet i konkurrensärenden har varit rätt så underligt? Det är på sätt och vis märkligt eftersom kommissionen verkar väcka åtal i medier snarare än i förhör eller i rätten. Före jul var det de konstiga utfallen från kommissionens talesman när det gäller ärendet angående den gemensamma försäljningen av sändningsrättigheter för det brittiska mästerskapet i fotboll, och denna taktik har upprepats i kommissionens pågående antitrustundersökning av Microsoft.

Jag finner det oroande att kommissionen samtidigt som den agerar som utredare, åklagare, domare och jury i konkurrensärenden kan göra offentliga uttalanden där den dömer de människor som undersökts, eller glatt låter konfidentiella dokument bli offentliga utan märkbara bekymmer eller utredning. De av oss som är intresserade av öppenhet i Europaparlamentet, och även de av oss som är intresserade av rättvisa i resten av världen, blir allt oroligare för att kommissionen verkar vara beredd att trampa på den naturliga rättvisan i sina försök att uppnå rättsliga resultat och pr-resultat mot dem som den förföljer.

Fru kommissionsledamot! Ni har gjort flera mycket kloka uttalanden om konkurrenspolitikens framtida inriktning i EU, däribland uttalandet den 13 december 2005 om att förbättra bestämmelserna för tillgång till handlingar i fusions- och antitrustförfaranden. Kan jag ödmjukt föreslå att ni sprider detta vidare inom er avdelning eftersom det i Microsoftärendet nyss och i andra tidigare ärenden – General Electric, Tetra Laval och tv-sändningarna av mästerskapet i fotboll – har varit tillgången till den information och de handlingar som ni innehar som har varit en av kommissionens svaga sidor.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag hoppas verkligen att ni inte kommer att avbryta mig. Låt mig säga att jag är glad över uttalandena från nästan alla i denna debatt, särskilt de anmärkningar som gjorts om denna akt. Konkurrenspolitiken är en utmaning, och den är ett instrument, en motor för att uppnå Lissabonmålen. Jag instämmer helt och hållet med Proinsias De Rossa och Ieke van den Burg om att vi inom ramen för EU måste uppnå full sysselsättning och välfärd som är hållbar, men när allt kommer omkring måste vi även skapa ökad ekonomisk tillväxt och fler och bättre kvalitetsarbeten.

För att gå in på några detaljer om konkurrenspolitiken nämndes det med rätta att karteller är helt oacceptabla och att vi måste bekämpa dem. Där det har skapats en monopolliknande situation måste vi inse att detta inte gynnar konsumenterna. Folk kanske kan argumentera för att det på kort sikt är en bekväm situation, men jag kan försäkra er om att ett företag med monopol eller monopolliknande ställning inte kommer att vara särskilt angeläget om att lägga ned pengar på områden som forskning och innovation. Och vi är i stort behov av den sortens investeringar. Varför? Därför att vi måste konkurrera på den globala scenen, därför att vi måste vara medvetna om att konkurrenter utanför EU gör omfattande investeringar i forskning, innovation och i sin konkurrenskraft. Så Jonathan Evans hänvisade med rätta till behovet av rättvis behandling, för en bilateral men inte obalanserad strategi: om vi uppför oss väl bör andra göra det också. Det handlar om EU:s konkurrenskraft.

Jag uppskattar verkligen ert intresse för konkurrenspolitik. Kommissionen upplyser er om alla större politiska initiativ på detta område, och naturligtvis uppmärksammar jag alla parlamentets åsikter. Vi kanske inte alltid är helt överens om varje ämne eller varje akt. Jag instämmer inte med ett par anmärkningar som gjordes i kväll eftersom de på det vis de framfördes inte speglar sanningen och inte är realistiska. Men jag återkommer till det mer i detalj.

Jag har noga lyssnat på de åsikter som uttryckts av föredraganden, ledamöterna i utskottet för ekonomi och valutafrågor och alla andra ledamöter. Jag skulle vilja tillägga några ord som svar på specifika frågor. När det gäller internationellt samarbete anser jag att konkurrensen är mycket viktig på en global marknad, och konkurrensmyndigheterna måste anpassa sig. Angående ett europeiskt nätverk är jag verkligen imponerad av Europeiska konkurrensnätverket och alla berörda parter som gör ett utomordentligt arbete. Vi kan fortfarande lära av varandra, och vi måste fortfarande inse att tiden är ute för nationell politik. När allt kommer omkring har vi en inre marknad. Det hänger ihop. Charlie McCreevy och jag är kompisar, och vi måste undanröja alla de hinder som måste undanröjas.

När det gäller Microsoft, som några av ledamöterna tog upp, fullföljer kommissionen aktivt genomförandet av beslutet från mars 2004. Jag accepterar naturligtvis anmärkningar som går emot min linje, men att säga att vi inte är öppna, att vi inte lyssnar på alla frågor och anmärkningar är inte sant. Sedan mars 2004 har det funnits ett beslut, vilket med rätta har tagits upp och diskuterats. Jag har själv diskuterat det med Microsofts chef. När det gäller professor Neil Barrett, en högt respekterad rådgivare till kommissionen, så blev han helt riktigt utnämnd av kommissionen, men den lista som han stod överst på kom från Microsoft. Han är välkänd för sin kunskap och sitt oberoende, och för att tala klarspråk är han bron mellan Microsoft och kommissionen. Han är sannerligen rådgivaren. Men när vi fattade beslutet i december 2005 offentliggjordes inte invändningarna – som inkluderade en preliminär slutsats att Microsoft inte hade hållit det som de hade lovat, att deras förpliktelse enligt beslutet från mars 2004 inte tog den form vi hade väntat oss – på grund av frågor angående vissa processer, protektionism och alla parters rättmätiga intressen. Utfrågningen var ett tillfälle att hålla en, hoppas jag, givande debatt, och varje deltagare fick ordet. Det här handlar inte bara om Microsoft; det finns klagande på andra håll, och det finns några andra riktigt intressanta amerikanska företag.

Så Microsoft är inte det enda intressanta företaget från Förenta staterna: det finns några andra intressanta företag som har framfört klagomål till mig. Därför var jag utan tvekan tvungen att agera och reagera. Jag hoppas att det ska klargöra situationen när vi börjar diskutera det som togs upp förra torsdagen och fredagen. Ytterligare ett förhör – domstolsförhöret – kommer att äga rum i Luxemburg den 24–28 april 2006. När vi väl har diskuterat det som diskuterades förra veckan kommer vi att nå en slutsats så snart som möjligt.

Pervenche Berès nämnde Mittals bud på Arcelor. Hon bör läsa det, och hon lovade mig att göra det, så låt mig få uttrycka mig klart: meddelandet om Mittals bud på Arcelor har väckt en hel del uppseende inte bara i medier utan även i några europeiska huvudstäder. Affären har ännu inte formellt delgivits kommissionen. Om och när detta sker kommer kommissionen att granska den mycket noggrant och objektivt och genomföra en omfattande undersökning för att utvärdera de eventuella följderna för stålindustrin i Europa.

Det är kommissionens, kommissionsledamotens och de berörda avdelningarnas ansvar att alltid undersöka alla ärenden mycket noggrant och objektivt. Storlek och nationalitet har i sig ingen betydelse då vi fattar våra beslut. Frågan är om det går att fatta ett beslut och om saker och ting kan göras såsom parterna har önskat och om det ska vidtas åtgärder. Vi ska undersöka det.

Låt mig nu övergå till koncentrationsförordningen och behörighet när det gäller ärenden i enlighet med två tredjedelsregeln, vilket några ledamöter tog upp. Vi ber för närvarande medlemsstaterna om information. När vi väl har fått den informationen kommer vi att hålla en diskussion och dialog med dessa medlemsstater och försöka komma fram till slutsatser. Reglerna och besluten fastställdes på 1980-talet och var rätt då, men sedan dess har den inre marknaden lyckligtvis utvecklats. Jag är medveten om att den inre marknaden ännu inte är fullbordad; vi har fortfarande en hel del arbete kvar att göra, och de fyra grundläggande friheterna måste fortfarande uppnås. Vid den tidpunkten var två tredjedelsregeln det rätta instrumentet, men nu måste vi överväga om den fortfarande är tillämplig på det området. I vissa sektorer behöver vi garantera balans och likabehandling, och öppenhet bör tillämpas oavsett i vilket land fusionen sker. Bryssel måste garantera likabehandling, oavsett bakgrunden till fusionen.

Gunnar Hökmark och Elisa Ferreira tog upp frågan om fusioner på den inre marknaden. Vi är alla medvetna om att det har uttryckts oro över den påstådda ökningen av protektionism. Den bör bekämpas. Jag har viss förståelse för den, men den är inte tillåten och bör inte tolereras. Vi bör förklara för berörda parter att det inte är i linje med det beslut vi fattade angående en inre marknad, ett Europa där vi har och kommer att få bättre möjligheter att konkurrera med övriga världen. Kommissionen har betydande makt enligt fördraget att agera som en oberoende och opartisk domare för att se till att medlemsstaterna fullt ut respekterar de internationella inre marknadsreglerna och inte skapar olagliga hinder för gränsöverskridande fusioner. Jag kan försäkra er att kommissionen är starkt engagerad i att både använda denna makt och i omstruktureringar bland europeiska företag. För detta behöver vi ett enat Europa.

Det nämndes med rätta att vi måste tillämpa spelets regler på samma sätt, vare sig laget spelar på hemmaplan eller borta. Vi har regler att respektera, och vi har beslut att respektera – de beslut som fattats tidigare. Vi måste genomföra dessa beslut: en inre marknad och Lissabonmålen. Nästan alla av er instämde i att vi bör kämpa för det.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.