Index 
 Előző 
 Következő 
 Teljes szöveg 
Eljárás : 2004/2125(INL)
A dokumentum állapota a plenáris ülésen
Válasszon egy dokumentumot :

Előterjesztett szövegek :

A6-0052/2006

Viták :

PV 03/04/2006 - 12
CRE 03/04/2006 - 12

Szavazatok :

PV 04/04/2006 - 8.7
A szavazatok indokolása

Elfogadott szövegek :

P6_TA(2006)0122

Az ülések szó szerinti jegyzőkönyve
2006. április 3., Hétfő - Strasbourg

12. A jogalkotói minőségében eljáró Tanács üléseinek megnyitása - Az intézmények dokumentumaihoz való hozzáférés - (vita)
Jegyzőkönyv
MPphoto
 
 

  Presidente. L'ordine del giorno reca, in discussione congiunta,

- la relazione presentata dall'on. David Hammerstein Mintz, a nome della commissione per le petizioni, sulla relazione speciale del Mediatore europeo a seguito del progetto di raccomandazione al Consiglio dell'Unione europea sulla denuncia n_ 2395/2003/GG, sull'apertura al pubblico delle deliberazioni del Consiglio in qualità di legislatore [2005/2243(INI) (A6-0056/2006), e

- la relazione presentata dall'on. Michael Cashman, a nome della commissione per le libertà civili, la giustizia e gli affari interni contenente raccomandazioni alla Commissione sull'accesso ai testi delle Istituzioni (2004/2125(INI) (A6-0052/2006).

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE), Ponente. – Señor Presidente, en primer lugar, quisiera agradecer la colaboración de la Presidencia austriaca en esta cuestión, y muy especialmente la de la Comisaria Wallström, que ha mostrado bastante entusiasmo y compromiso respecto a la transparencia y el modo de impulsarla.

También quisiera mencionar la iniciativa del señor Michael Cashman, sobre la regulación del acceso público a documentos, un informe paralelo al presente pero que va en el mismo sentido.

Actualmente el Consejo tiene un problema de credibilidad. Por un lado, los líderes políticos de los Estados miembros apoyan el artículo 1.2 del Tratado de la Unión Europea, incluso han firmado el Tratado por el que se establece una Constitución para Europa, según el cual, las decisiones del Consejo se deben tomar de la forma más transparente, abierta y cercana a la ciudadanía.

Pero la realidad es muy distinta. El mismo Consejo se niega a abrir sus reuniones legislativas a la opinión pública y a los medios de comunicación. El Defensor del Pueblo Europeo tiene razón cuando afirma que estamos ante un caso de mala administración, al concluir que el Consejo no ha aportado ninguna razón de peso válida para no abrir las puertas de sus deliberaciones.

Para aumentar el interés y el compromiso de los ciudadanos de a pie con la Unión Europea, y ante la presente crisis constitucional, Europa necesita medidas audaces e imaginativas para acercar los asuntos europeos a todos y a todas. Para empezar, tiene que abrir sus puertas al debate público; sin embargo, el Consejo no quiere hacerlo. Si millones de europeos vieran por televisión a sus ministros discutiendo abiertamente sobre asuntos europeos como la crisis energética, la Directiva de servicios, la retención de datos personales o la investigación con células madre, podríamos despertar mucho más interés hacia los temas europeos y podríamos despertar del letargo a millones de europeos que muestran muy poco interés por la actualidad europea. La opinión pública está encerrada en debates estrechamente nacionales.

Este informe adoptado por la Comisión de Peticiones apoya plenamente la recomendación del Defensor del Pueblo Europeo, que ha considerado que el principio de transparencia debe aplicarse no sólo a las deliberaciones del Consejo, sino a todos los casos en que el Parlamente Europeo está implicado, incluyendo las consultas y los temas relacionados con los derechos y libertades individuales y los comprendidos en el tercer pilar.

El pasado mes de octubre, el Defensor del Pueblo Europeo publicó un informe que pedía al Consejo que revisase su negativa a reunirse públicamente cuando estuviese tomando decisiones de carácter legislativo. Para ello, el Defensor del Pueblo pedía al Consejo que cambiara su reglamento interno, para garantizar así el acceso de los medios de comunicación y la opinión pública a sus debates. Sin embargo, y a pesar de la recomendación de la Presidencia británica, el Consejo no ha tomado medida alguna para cambiar su reglamento interno en aras de favorecer la transparencia.

Así, los líderes de los Estados miembros pueden seguir diciendo en Bruselas lo contrario de lo que dicen a sus votantes en casa. Las implicaciones de esta apertura que queremos podrían ser profundas para el Consejo y cambiarían la naturaleza del mismo. Los ministros tendrían que expresarse bajo el escrutinio de la prensa y ante los ojos de millones de personas. Ésta sería la mejor forma de visibilizar la democracia europea y despertarnos del actual letargo y aburrimiento.

El Consejo podría comenzar incluso con un programa piloto, donde se explicara cómo se toman las decisiones y cómo es el procedimiento ante millones de personas, ante las cámaras de televisión. Quisiera plantear la siguiente pregunta a la Presidencia en ejercicio del Consejo y a la Comisión: ¿están dispuestos a proponer iniciativas concretas para posibilitar unos debates y una toma de decisiones transparentes y abiertos en el Consejo? Si ahora no, ¿cuándo?

La ciudadanía y el Parlamento Europeo pedimos al Consejo luz y taquígrafos. El Consejo tiene la palabra. Por favor, abran las puertas. Los europeos y las europeas queremos participar.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Cashman (PSE), rapporteur. – Mr President, I would like to associate myself wholeheartedly with the statement by my friend Mr Hammerstein Mintz. I was the original rapporteur on Regulation (EC) No 1049/2001 on public access to documents and I well remember the heated debates, not only within Parliament but within the Council and within the trialogue, as we set out to win the arguments for what was at that time a groundbreaking regulation. I remember – and it is worth naming some of the old EU-15 – the vehement opposition from France, Spain, Italy, Germany and Austria. I am pleased to say that the Austrian Presidency has now changed its attitude, but I mention this because it shows what a long way we have come.

There are different approaches to openness and transparency. We have the wonderful Nordic example, and then we have the rather suspicious view taken in other Member States, but arguably we have nothing whatsoever to fear from transparency. What is there to fear from opening our decisions to external examination? What does a Member State have to fear from explaining to its own parliament why the minister voted as he or she did?

I make several recommendations in my report and I call upon the Commission to take action. We recognise that Regulation (EC) No 1049/2001 was not the end of the game but merely the beginning of a long – arguably cultural – journey to win the argument for openness and transparency within the three institutions. We come from different traditions. That is why I have called for a further review of the regulation. This review was provided for in the original recommendation and there are several areas concerning the regulation’s implementation which now, several years later, could be substantially improved on the basis of the lessons that we have learned from its implementation.

We need to look again at the definitions of legislative and non-legislative texts in relation to public access to documents, in order to ensure that all the institutions are working in an open and transparent manner. Access to documents is not a gift – it is a right. This is especially important when Parliament and the Council are working in a legislative capacity. Increased interinstitutional cooperation and increased use of the codecision procedure necessitate greater openness by the Council in particular. Citizens must be able to see what is being agreed in their names by national ministers of national governments so that they and opposition parties can hold them to account.

We need to look at the way we define the circumstances in which specific documents can be classified completely, or in part, as confidential. These rules should provide legitimate derogations for specific clearly-defined reasons, but should not be interpreted in a broad sense, which would essentially have the result of denying public access to documents.

Here is the point on which I shall finish: we won the argument from 1999 until May 2001 when the regulation was adopted. Time and time again we have won the argument for a review of the internal rules of the institutions so that the Council in particular, when meeting in its legislative capacity, should meet in public and vote in public. The arguments have been won. I know the Vice-President is personally committed to the whole notion of openness and transparency. The House is committed, but that is not enough. We have a wonderful window of opportunity on 9 May, Europe Day. Let us make Europe Day a positive day when we can announce how we will improve the citizens’ right to know what is done in their name.

Finally, there is a rise of anti-Europeanism, not least in the ten new countries that joined us two years ago. Often governments which bring a country into the family of the European Union suffer as a result; they are not re-elected. We would be a friend of anti-Europeanism if we continue to cloak what we do in secrecy. Let us take on the anti-Europeans. Let us promote our institutions. Let us celebrate what we do. Let us bring forward that review of Regulation (EC) No 1049/2001, not reluctantly but with enthusiasm.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Europaparlamentet och förstås föredraganden, David Hammerstein Mintz och Michael Cashman, för två mycket viktiga betänkanden. Om jag får börja med att kommentera öppenheten i rådet så stöder kommissionen fullt ut öppna rådsmöten. Vi sa redan i plan D i oktober att rådet borde vara öppet när det lagstiftar och vi stöder de initiativ som rådet har tagit.

Jag är övertygad om att öppna rådsmöten skulle öka trovärdigheten för EU, och intresset hos medborgarna. Jag vet att det finns en principiell samsyn mellan våra institutioner i denna fråga och nu är det medlemsländerna som får agera och leverera. Jag tror dessutom att det skulle vara ett effektivt sätt att få slut på det vi kallar ”the blame-game”, så detta är en viktig fråga.

Öppenhet gäller också allmänhetens tillgång till handlingar och förordningen 1049/2001. Formellt sätt så gäller denna lagstiftning bara parlamentet, rådet och kommissionen, men den har ändå kommit att omfatta många fler. EU:s olika kontor och byråer och de flesta organen har frivilligt antagit motsvarande regler om tillgång till handlingar. På detta sätt och mycket alltså tack vare Europaparlamentet har EU:s institutioner på anmärkningsvärd kort tid, precis som föredraganden Michael Cashman sa, nått en nivå av öppenhet som är väldigt god om man jämför med många medlemsländer.

Därmed inte sagt att det inte kan bli bättre. Det kan det, och det ska det. År 2003 gjorde kommissionen en undersökning av hur införandet av förordningen har fungerat under de första åren. År 2004 publicerade vi vår utvärderingsrapport. Då hade förordningen bara varit i kraft under två år men hade fungerat bra, och det fanns inget omedelbart behov av att revidera den och inte heller någon juridisk skyldighet att göra det. Det var anledning till att kommissionen tyckte att det var bättre att invänta ratificeringen av det konstitutionella fördraget innan vi gjorde något ytterligare. Konstitutionen kräver ny lagstiftning på detta område.

Men vi vet ju alla hur det står till med det konstitutionella fördraget. Under tiden har EG-domstolen också kommit med flera förslag om införande av reglerna om tillgång till handlingar. Kommissionen har därför tyckt att det nu är en lämplig tidpunkt att påbörja en översyn av förordningen, och beslutet att göra översynen är en del av det breda ”European transparancy initiative” som vi fattade beslut om i kommissionen i november förra året.

Michael Cashmans betänkande kommer därför väldigt lägligt när vi som bäst håller på och tittar på hur vi kan förbättra reglerna om allmänhetens tillgång till handlingar. Kommissionen – och jag personligen, det kan jag lova – kommer att titta väldigt noga på rekommendationerna i betänkandet.

En av de slutsatser som kommissionen drog i sin utvärderingsrapport i januari 2004, var att förordningen i första hand har använts av EU-proffsen, av lobbyister, konsulter och advokatbyråer snarare än av allmänheten. Det är någonting som vi vill ändra på, och vi måste göra mycket mer för att nå ut till medborgarna. Vad detta handlar om är ju i första hand allmänhetens tillgång till handlingar, om allmänhetens rätt att hålla sig informerad, och detta utgör ytterligare ett argument till varför vi vill ha en allmän konsultation innan vi ändrar på lagstiftningen. Kommissionen tänker hålla en sådan konsultation från juli till oktober i år, och efter det kommer vi att lägga fram ett konkret förslag i slutet av detta år eller i början av nästa.

Utan att gå in i detalj på de olika rekommendationerna i betänkandet får jag bara göra några olika klargöranden. I rekommendation nr 2 talas om det ökad öppenhet i lagstiftningsförfarandet och en klarare avgränsning mellan legislativa och administrativa dokument. Detta är ett mycket intressant förslag som vi kommer att titta noga på. Samma rekommendation berör även EUT, alltså den officiella tidningen och elektroniskt offentliggörande. Här beslutade våra institutioner gemensamt redan 2004 att titta på frågan och publikationsbyrån har redan gett ut en rapport om framtiden för den officiella tidningen.

I rekommendation nr 3 talas det om sekretessbelagda dokument. Här skall vi vara noga med att inte blanda ihop olika saker. Sekretess är i sig inget generellt undantag från rätten till tillgång till handlingar. Ett nekande att lämna ut en sekretessbelagd handling måste motiveras på precis samma sätt som vilken annan handling som helst. Proceduren är densamma och institutionens skyldigheter är desamma. Samma rekommendation tar också upp frågan om Europaparlamentets tillgång till sekretessbelagd information. Även här riskerar vi att blanda ihop saker. Parlamentets rättigheter på detta område regleras inte av förordningen, utan av bilaga 1 i ramavtalet mellan våra institutioner. Ramavtalet fungerar väl, är vår erfarenhet.

I rekommendation nr 5 har jag hittat flera väldigt intressanta och användbara förslag om mer användarvänliga register och databaser. De förslagen behöver ingen lagstiftning, för de handlar om praktiska detaljer och åtgärder, och den interinstitutionella kommitté som tillsattes genom denna förordning möttes senast i november förra året och har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp för att titta på de frågorna, så en lösning kan vara närmare än vi tror.

Avslutningsvis är kommissionen mycket engagerad i frågan om allmänhetens tillgång till handlingar. Vi har på börjat en översyn av förordningen och många av de frågor som tas upp i betänkandet har vi börjat titta närmare på. Vi hoppas på fortsatt draghjälp från Europaparlamentet och förväntar oss mycket av den allmänna konsultation som vi kommer att genom föra mellan juli och oktober. Allmänhetens tillgång till handlingar handlar om insyn, om trovärdighet och i grunden om demokrati. Därför är det viktigt att vi fortsätter vårt goda samarbete och att vi lyssnar på allmänheten.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Schwab, im Namen der PPE-DE-Fraktion. – Herr Präsident, Frau Kommissarin, meine sehr geehrten Kolleginnen und Kollegen! Zunächst einmal möchte ich gerne für die PPE-DE-Fraktion im Petitionsausschuss dem Berichterstatter Hammerstein Mintz und auch dem Kollegen Cashman für ihre Arbeit und die daraus resultierenden Berichte herzlich danken. Sie leisten in der Tat einen erheblichen Beitrag dazu, dass die Bereitschaft seitens des Europäischen Parlaments, Europa transparenter zu gestalten, nicht bezweifelt werden kann.

Wenn Sie mir erlauben, möchte ich kurz etwas über die Vorgeschichte zum Bericht Hammerstein Mintz sagen. Es war so, dass wir uns mit den Freundinnen und Freunden der Jungen Union über die Frage unterhalten haben, wie es eigentlich passieren kann, dass wir in der nationalen Öffentlichkeit so oft Nachrichten über bestimmte Entscheidungen erhalten, die dann den Europäischen Institutionen angelastet werden, obwohl der Rat – der heute Abend ja auch sehr prominent besetzt ist – an diesen Entscheidungen paritätisch mitgewirkt hat. Darüber entstand die Idee, im Zusammenhang mit dem Konvent, dann über Elmar Brok an den Europäischen Bürgerbeauftragten heranzutreten und zu versuchen, einmal die europäische Rechtslage, die ja auch vom Rat mitentschieden wurde, in diesen Zusammenhang einzubringen.

Wer viel von Bürgernähe spricht und davon, dass die EU demokratischer werden sollte, der sollte natürlich auch aktiv mithelfen, dass dies Realität wird. Dem Ansehen Europas, in diesem Falle aber vor allem jenem des Rates und der Europäischen Union insgesamt, wäre damit ein großer Dienst erwiesen.

Ich glaube, dass wir ungeachtet der einzelnen Themen, die die Kollegen Cashman und Hammerstein Mintz angesprochen haben, bei der Kommission und im Parlament weniger Handlungsbedarf haben, was Transparenz und Offenheit angeht, sehr wohl aber beim Ministerrat. Natürlich ist die Arbeitsweise des Ministerrates in gewisser Weise schwieriger, weil die Konstanz verschiedener Dinge nicht so gegeben ist wie im Parlament oder in der Kommission. Dennoch glaube ich, dass man gerade bei so einer Debatte – ohne der österreichischen Präsidentschaft zu nahe treten zu wollen – doch verlangen können müsste, dass wir sie mit sehr viel mehr Seriosität angehen. Es kann zweifellos nicht jeder Wunsch nach Information befriedigt werden, aber die Grundzüge der Transparenz sollten schon gelten. Vielleicht können Sie das ja in Ihrem Gremium entsprechend weiterleiten.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Cashman, on behalf of the PSE Group. – Mr President, I shall not detain the House by taking up two valuable minutes but would like to commend to the House the very valuable work of Mr Hammerstein Mintz. He has worked very closely with all of us, and on behalf of the PSE Group I would like to say that he has the full support of my group.

If you would allow me, I failed to thank my good colleague Mrs Cederschiöld with whom I worked very closely, as with others, on my report, and I thank the House for its patience.

 
  
MPphoto
 
 

  Chris Davies, on behalf of the ALDE Group. – Mr President, there is widespread public suspicion of the European decision-making process, and no wonder when ministers meet to make laws behind closed doors. It does not have to be like that. We may never make the European Union perfect, but we can at least make it better. The Ombudsman has given us great moral authority and has added moral authority to the cross-party campaign that exists in this House, which has commanded an astonishing degree of support. In the case of my own country, it has managed to get pro-European Liberals and anti-European United Kingdom Independence Party members united on a platform together in common cause – a unique event.

There is a simple principle behind this: laws should be made in the open. Ministers should voice their opinions, do so honestly and do so in public, so that citizens can know what they are doing and national parliaments can hold them to account.

In signing the Constitutional Treaty, every Head of Government committed himself to that principle: the Council should meet in public when debating legislative acts. But it does not require Treaty change, it just requires an alteration in the Council’s rules of procedure: not even one of 25 votes, just 13 votes – a simple majority – can bring about that quite fundamental change and the introduction of that principle.

The British Presidency came out with some warm words but, at the end of the day, fudged it.

(Interjection from Mr Cashman: No!)

Well, they have not changed the rules of procedure, Michael, that is the reality.

The Austrian Presidency now has the opportunity to make the difference. When I put the question to the Austrian Foreign Minister in January, she said: well, we will do what we can, but we are conscious of the delicacy of the matter. Why is it delicate? This is about openness and transparency, a fundamental European principle to which every Head of Government has committed himself.

I look forward to the Austrian Presidency taking the initiative now and putting it to a vote. If the reality is that some Member States – France for example – which are behind the scenes trying to block this initiative, then let them be named and shamed and let them answer to their people and to the people of Europe.

(Applause)

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Voggenhuber, im Namen der Verts/ALE-Fraktion. – Herr Präsident, liebe Kolleginnen und Kollegen! Was ist Demokratie? Was immer für Antworten im Laufe der europäischen Geschichte über die Jahrhunderte hervorgebracht wurden – es gibt keine einzige, in der die Öffentlichkeit der Gesetzgebung nicht als ein grundlegendes Bauprinzip von Demokratie bezeichnet wird, ohne die es Demokratie nicht gibt. Der Rat der Europäischen Union leistet sich diese Missachtung eines grundlegenden Prinzips. Er hat die Stirn, das als seine eigene Angelegenheit zu bezeichnen, als seine eigene politische Entscheidung, und die vertragliche Verpflichtung zu Öffentlichkeit und Transparenz mit einem unerhörten Zynismus zurückzuweisen, indem er sagt: Dieses Transparenzgebot gilt für eine künftige Union.

Das ist für das Europäische Parlament zwangsläufig unerträglich. Dieser Bericht berührt den innersten Kern der Vertrauenskrise in der europäischen Bürgerschaft. Je mehr ich mich mit diesem Missstand beschäftige – und er war mir, mit Erfolg, ein Hauptanliegen im Konvent –, desto mehr erscheint mir der Rat als das schwarze Loch der Demokratie. Er ist das Demokratiedefizit.

Das Parlament sollte alles tun, damit das hier nicht zu einer Alibiaktion zur Bewahrung unseres besseren Gewissens wird. Wir sind die direkt gewählte Vertretung der europäischen Bürgerinnen und Bürger, und wir haben diese Sache zu unserer zu machen. Mein Vorschlag geht weit über diesen Bericht, für den ich mich sehr bedanke, hinaus: Wir als Parlament, als Vertreter der Bürgerschaft Europas, sollten dem Rat ein Ultimatum bis Ende dieses Jahres stellen. Wenn der Rat dann nicht dieses Grundprinzip der Demokratie achtet und seine Geschäftsordnung ändert und die Öffentlichkeit der Gesetzgebung herstellt, sollte dieses Haus alle Gesetzesvorhaben des Rates zurückweisen, die nicht öffentlich beraten und beschlossen wurden.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer, namens de GUE/NGL-Fractie. – Voorzitter, in de Europese Unie trekken de Commissie en het Parlement misschien wel de meeste aandacht, maar de Raad is uiteindelijk het machtigste orgaan. Daar liggen de veto's en de vertragingsmogelijkheden voor wat Commissie en Parlement hebben besloten, daar wordt ruilhandel bedreven tussen de regeringen van de lidstaten, daar worden ondoorzichtige zakelijke belangen beschermd en daar bestaat de meeste geheimzinnigheid. De voorgestelde grondwet, die vorig jaar is afgewezen door de kiezers in Frankrijk en Nederland, zou die machtige rol van de Raad niet hebben veranderd. De Raad is regering en senaat tegelijk.

Het achter gesloten deuren vergaderen van de Raad is een van de grootste democratische tekorten van de Unie. In de praktijk maakt dit het voor Europese en nationale parlementsleden onmogelijk om zekerheid te krijgen over de vraag of de ministers van hun lidstaten stemmen zoals ze hebben toegezegd. Een goed praktijkvoorbeeld is de stemming over de softwareoctrooien een jaar geleden, waarbij ofwel de Nederlandse of de Deense minister het eigen parlement heeft voorgelogen over het eigen stemgedrag. Democratische controle op de besluitvorming wordt zo onmogelijk. Openbaarheid van de Raadsvergaderingen, niet alleen van de wetgevende vergaderingen maar van alle vergaderingen, hoeft niet te wachten op een grondwet maar kan ook nu al. Verder uitstel betekent een welbewuste ondermijning van de parlementaire democratie.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki, w imieniu grupy UEN. –Zabrałem dzisiaj głos z prawdziwą przyjemnością, ponieważ mówimy o dwóch dokumentach przygotowanych przez ten Parlament, przez członków tego Parlamentu, przez wybitnego członka Komisji Petycji, której jestem przewodniczącym, pana Hammersteina Mintza, a także dyskutujemy o sprawozdaniu przygotowanym przez pana Michaela Cashmana, w imieniu Komisji Wolności Obywatelskich – wiceprzewodniczącego Komisji Petycji i jej wybitnego członka.

Jednym z punktów wyjścia do tej dyskusji jest sprawozdanie Europejskiego Rzecznika Praw Obywatelskich, profesora Diamandourosa, na temat jawności w pracach Rady. Profesor Diamandouros, nasz Rzecznik Praw Obywatelskich w Unii, jest również swoją pracą ściśle związany z naszą Komisją. Zabierając głos w imieniu Unii na rzecz Europy Narodów, ale również jako przewodniczący Komisji Petycji, mam szczególną satysfakcję, że mogę mówić o tych trzech dokumentach przygotowanych w bardzo dobry sposób i autorom tych dokumentów, panu Hammersteinowi Mintzowi i panu Michaelowi Cashmanowi, gratuluję tych doskonałych dokumentów.

Mówimy dzisiaj o jawności. Czasami pojawiają się takie głosy, chociaż nie pojawiły się one w tej dyskusji, że nie wszystko musi być jawne, że są pertraktacje, rozmowy, przygotowania. Owszem, my się z tym zgadzamy. Te pertraktacje, rozmowy, przygotowania, to są rozmowy kuluarowe. To, o czym rozmawiają ministrowie w swoich gabinetach, to, o czym rozmawiają przed posiedzeniem Rady, my się nie domagamy takiej jawności, żebyśmy podsłuchiwali, co oni omawiają ze swoimi współpracownikami. Ale wtedy, kiedy Rada zaczyna obradować, chcemy wiedzieć o czym obraduje i chcemy wiedzieć, kto jaki punkt widzenia reprezentuje.

Są przynajmniej trzy powody, dla których tej jawności się domagamy. Pierwszy powód to ten, że po prostu mamy prawo do prawdy, a więc chcemy wiedzieć, jaka jest prawda. Po drugie, mamy prawo do kontroli. Mamy prawo do kontroli jako członkowie Parlamentu Europejskiego, jako Parlament Europejski, mamy prawo do kontroli również jako członkowie, obywatele Unii Europejskiej. Również nasi koledzy, którzy są posłami do parlamentów krajowych, których to ministrowie zabierają głos, też mają prawo wiedzieć. A więc zarówno opinia europejska, jak i opinia krajowa ma prawo wiedzieć, co się dzieje w Radzie.

Jest też sprawa, która dla Komisji Petycji jest szczególnie bliska, mianowicie przybliżenie instytucji europejskich obywatelowi. Jeżeli mówimy, że istnieje kryzys zaufania do instytucji europejskich, to właśnie jawność obrad powinna ten kryzys zaufania do instytucji przełamać. Krótko mówiąc, chcemy zaufania do Europy, chcemy tego zaufania, na które muszę z satysfakcją powiedzieć, pracuje Komisja Petycji i jej dwaj wybitni członkowie, którzy te dwa sprawozdania przygotowali.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens-Peter Bonde, for IND/DEM-Gruppen. – Hr. formand! Der findes en meget enkel metode til at gennemføre åbenhed i EU: Vend proceduren, så adgangen til alle møder og papirer er åbne, medmindre man beslutter det modsatte. Sådan er det her i EU-Parlamentet, og det kan de andre institutioner lære af. Vores lovforberedende udvalgsmøder er åbne. Hvorfor kan man ikke åbne de tilsvarende drøftelser i Rådets 300 halvhemmelige arbejdsgrupper? Vores benyttelse af eksperter er offentlig. Hvorfor vil Kommissionen ikke fortælle, hvem der er med i de 3000 hemmelige arbejdsgrupper?

Forslaget om at vende proceduren fik 200 underskrifter af 220 mulige i konventet. Ingen andre forslag samlede så stor støtte: samtlige folkevalgte i de nationale parlamenter, alle minus en fra EU-Parlamentet, 23 af 28 regeringer. Forslaget kræver ikke engang en traktatændring, det kan gennemføres ved en simpel ændring af forretningsordenen. Både Kommission og Rådet kan vedtage forslaget med helt almindeligt flertal, 13 ud af 25 kommissærer, 13 ud af de 25 lande i Rådet. Kom i gang nu Barroso og Schüssel, så borgerne kan få respekt for det nødvendige samarbejde over grænserne.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE). – Herr talman! Först ett varmt tack till Michael Cashman för ett gott samarbete genom åren, för ökad öppenhet. Europaparlamentet har alltid varit den drivande kraften, men jag måste i sanningens namn också erkänna att kommissionen och rådet på sistone också har bidragit till den kvalitetshöjning som faktiskt är ganska enorm och som vi har sett de senaste fem åren. Vi har nu en öppen lagstiftning i EU som i vissa avseenden sträcker sig mycket längre än i de flesta nationella parlament, t.ex. i mitt eget.

Syftet med denna översyn är att få fram samma regler för alla tre institutionerna. Långsiktigt hoppas jag förstås att detta smittar av sig på de nationella organen. Regelverket måste vara utformat så att det kan omfattas av de flesta, både i EU och i medlemsstaterna. Parlamentet tar detta öppenhetsinitiativ för att öka den demokratiska kontrollen och få fram förtydliganden där lagstiftningen är oklar. Protokollen från rådsmötena måste bli offentliga då de lagstiftas, vilket inte måste betyda att alla Coreper-möten är offentliga.

Precis som i förlikningsprocessen bör man garantera ett visst förhandlingsutrymme. Däremot bör givetvis öppenhet tillämpas när beslutet om själva lagstiftningen faktiskt tas. Att generellt ge allmänheten tillgång till rättsutlåtanden vore att krympa det politiska handlingsutrymmet. Alternativt sänks kvalitén på utlåtandena. Men däremot borde man låta en parlamentariker som är involverad i en fråga få del av rättsutlåtandena i vissa fall, efter att skriftligen ha förbundit sig till den sekretess som gäller alla andra som deltagit i ärendet.

Ett starkt och tydligt dataskydd är en förutsättning för ökad öppenhet. De rättigheterna – öppenhet och dataskydd – kompletterar och förstärker varandra. Information som givits i förtroende måste respekteras, och vi skall inte heller ha retroaktivitet på detta område. När kommissionen är färdig är jag övertygad om att vi får ett rimligt och balanserat förslag. Jag har fullt förtroende för Margot Wallström. Medborgarnas tillgång till handlingar måste genomgå en ytterligare utveckling och rådet måste visa respekt för medborgarna och den demokratiska processen. Där finns det mycket kvar att göra.

(Spridda applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandra Dobolyi (PSE). – Köszönöm Biztos asszonynak, hogy az Európai Parlamenttel együtt elkötelezett támogatója, hogy a Tanács nyilvánosság tegye az üléseit. Tulajdonképpen csak megismételni tudom az előttem szólókat, hiszen mindenki ugyanarról beszélt: a parlamenti törvényhozás a modern demokrácia egyik alapelve, törvényalkotó és végrehajtó hatalommal van felruházva. Az Európai Unió tagországaiban léteznek ugyan olyan parlamenti kamarák – például a brit Lordok Háza –, amelyeket nem az állampolgárok választanak közvetlenül, de a tagállamok szintjén nyilvánosan hozzák meg döntéseiket. Sajnos kivétel ez alól az alapelv alól a Tanács.

Az Unió demokratikus rendjében ez a világ egyetlen olyan törvényhozó testülete, amely zárt ajtók mögött alkot törvényeket. A nyilvánosság kizárása és a titkosság semmi esetre sem növeli az Európai Unió szavahihetőségét. Ha egy kifejezetten fontos, ellentmondásos ügyről esik szó, akkor a tagállamok közötti vita sokkal átláthatóbb és mindenki számára érthetőbb volna, amennyiben a Tanács a folyamat egyik korai szakaszában a törvényhozási vitát nyílt keretek között folytatná le. Ezért külön üdvözlöm és köszönöm David Hammerstein kiváló jelentését, illetve Michael Cashman javaslatait és az Európai Ombudsman ez ügyben született jelentését. Szeretnék mindenkit emlékeztetni arra a tényre, hogy az Európai Alapszerződés első cikkének értelmében a döntéshozatalnak a lehető legnyilvánosabban kell lezajlania, ezzel is közelebb hozva a polgárokhoz az Uniót.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – Arvoisa puhemies, EU:n perussopimusten mukaan päätökset tulee tehdä mahdollisimman avoimesti ja mahdollisimman lähellä kansalaisia. Kumpikaan näistä periaatteista ei toteudu käytännössä, ja se ei ole kyllä kunniaksi EU:lle. Ei ole hyväksyttävää, että EU:n merkittävin lainsäädäntöelin, neuvosto, edelleen kokoontuu suljetuin ovin toimiessaan lainsäätäjänä. Voin vain kuvitella, mitä tapahtuisi, jos jonkun jäsenvaltion kansallinen parlamentti sulkisi ovensa, kun alkaa säätää lakia. Varmasti parlamentti paheksuisi sitä. Mutta EU:ssa on edelleen mahdollista säätää lakia epädemokraattisesti.

Suurempi avoimuus helpottaisi Euroopan parlamentin ja myös kansallisten parlamenttien valvontatehtäviä ja tehostaisi julkisuudessa käytävää keskustelua EU:ta koskevista kysymyksistä. Tänä päivänä kansallisten parlamenttien ja kansalaisten on hyvin vaikea valvoa ja seurata, mitä heidän omat ministerinsä päättävät neuvostossa. Tämä ei nykyaikana todellakaan ole enää hyväksyttävää, avoimuus on osa demokratiaa.

Tällä hetkellä EU:ssa puhutaan siitä, että perustuslaki pitäisi saada pikaisesti ratifioitua. Näen itse asiassa paljon tärkeämmäksi sen, että EU edistäisi avoimuutta ja että tässä avoimuusasiassa kaikki EU:n toimielimet tekisivät parhaansa ja ensi sijassa tietysti neuvosto, niin että tämä demokratian musta aukko saataisiin täytettyä ja avoimuus olisi lainsäädännössä EU-tasolla totta.

 
  
  

PRESIDENZA DELL'ON. MAURO
Vicepresidente

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Jag tackar föredragandena för ett bra jobb och jag gillar Johannes Voggenhubers förslag om att vägra vara medbrottslingar i ett odemokratiskt beslutsfattande. Var är rådet? Har de problem att hålla sig vakna så här sent på dagen? Det är för att de stänger in sig i rummen – om de öppnar upp sina rum så får de syre nog för att räcka till kvällen, så de kan delta i även dessa debatter. Varför öppnar de inte dörrarna? Politiker gillar väl varje chans att hamna i TV-rutan? Man undrar varför rådet frånsäger sig den möjligheten. Man undrar vad de gör, och det undrar hela Europas befolkning. Det finns ett lätt sätt att fixa det: öppna upp dörrarna så ser vi vad som händer. Jag litar på att Margot Wallström kommer att leda in EU i 21:a århundradet och väcka rådet från 1900-talets sömn. Jag känner att det är viktigt att vi påminner rådet om att det om de nu öppnar sina möten inte får bli en timmes möte och fyra timmars arbetslunch, så att öppenheten blir en chimär. Vi litar på att rådet också äter snabbt och beslutar länge och öppet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE). – Senhora Vice-Presidente da Comissão, Senhoras e Senhores Deputados, para nós o direito de acesso aos documentos é um dos principais direitos dos cidadãos europeus.

A União Europeia tem colocado à disposição do público um número cada vez maior de documentos, mas têm sido vários os problemas registados, sobretudo os que estão relacionados com a aplicação inadequada do Regulamento (CE) nº 1049/2001. Por isso, o Parlamento Europeu tem reiterado, e bem, com insistência, a necessidade de rever esse regulamento requerendo uma melhoria e um reforço da legislação da União em matéria de transparência.

Fazêmo-lo porque é essencial reforçar o sentimento de pertença e a adesão dos cidadãos ao projecto europeu. Isso reclama um processo de decisão na base de negociações transparentes e abertas, bem como uma cooperação leal entre as instituições sem secretismos indesejáveis. Este regulamento alterado deverá, assim, constituir a base jurídica para o estabelecimento de normas, boas práticas e acordos interinstitucionais destinados a melhorarem a elaboração dos textos legislativos e a garantir o acesso aos mesmos.

Concordo plenamente com o Deputado Cashman que, uma vez mais, fez um trabalho notável, no sentido de o facto de o Parlamento Europeu não ter uma base jurídica clara para aceder à informação classificada da União Europeia ser contrário ao princípio democrático em que assenta a União.

É igualmente lamentável que não exista uma abordagem comum às três instituições sobre a forma de gerir, partilhar e armazenar os diversos tipos de documentos. É inegável que têm sido feitas melhorias, mas existe ainda uma falta de coordenação muito grande entre as instituições, nomeadamente no que diz respeito aos documentos relacionados com os processos interinstitucionais. Deverão existir também regras claras sobre o acesso a documentos de natureza administrativa.

Termino, Senhor Presidente, com uma nota, que agora me toca muito particularmente como presidente da Comissão Temporária que analisa os voos da CIA, sobre o facto, que tenho de lamentar, de ser omitida toda a problemática do acesso a documentos classificados pelos Estados-Membros e cedidos por estes ao Conselho.

 
  
MPphoto
 
 

  Roger Knapman (IND/DEM). – Mr President, the UK Independence Party is probably going to be helpful for the first time ever, so it is nice to be able to make my one-minute speech. We have repeatedly condemned the Council for its lack of transparency. The remedy is very simple: to change the Council’s rules of procedure, as Mr Hammerstein Mintz makes clear in his report. Such a move would certainly ensure that in future the British people could see when British ministers renege on what they have pledged before entering such meetings.

But that is not enough. The Commission will remain as the unelected government of the EU, formulating and dictating laws without any democratic mandate whatsoever. Meanwhile, this Parliament continues farcically pushing through vote after vote on dubious shows of hands. Above all, France and Holland’s democratic rejections of the failed EU Constitution are viewed with complete contempt by the Council, Commission and Parliament alike. So let us stop lecturing the rest of the world on democracy. Throw open the Council’s doors, and the Commission’s too.

 
  
MPphoto
 
 

  Inés Ayala Sender (PSE). – Señor Presidente, felicito calurosamente al señor Hammerstein y a la Comisaria por sus esfuerzos para democratizar definitivamente las reuniones del Consejo, para abrir las puertas de esas reuniones donde se legisla sin que los ciudadanos tengamos toda la información necesaria.

He de decir que, en mi país, España, en el que se votó a favor de la Constitución Europea, ése fue uno de los argumentos más aceptados por los ciudadanos y las ciudadanas: la posibilidad de democratizar las reuniones del Consejo y de acceder a toda esas informaciones.

En ese sentido, apoyo, pues, las propuestas del ponente y, de manera especial, en lo que respecta a la publicación de toda esa información, incluido todo lo relativo a las sucesivas Presidencias, en internet y en todas las lenguas oficiales de la Comunidad, evitando restricciones en la comunicación.

De poco serviría que se publicara toda la información, que se abrieran esas puertas, pero sólo en dos o tres lenguas, como alguna institución parece, en este momento, querer sugerir. La transparencia exige también que lo que se comunica se entienda, que lo entiendan todos los ciudadanos. De ahí que animemos a todas las instituciones que están a favor de la transparencia democrática del Consejo a no escatimar medios para garantizar esa transparencia en todas las lenguas.

 
  
MPphoto
 
 

  Bill Newton Dunn (ALDE). – Mr President, I wish to begin by making a few comments about Mr Knapman’s absurd remarks. He said that the Commission is an unelected government. Of course, everybody knows perfectly well that it is not a government at all. Would you like it to be elected? Would you like it to be a federal Europe with an elected government? Come on, which way are you facing, Mr Knapman? Then he uses this ridiculous word: the Commission ‘dictates’ laws. It does not dictate anything: it gets its powers from the Council and Parliament. Just tell the truth to the British public – that is all we ask. I am going to abandon Mr Knapman now.

The ALDE Group is totally supportive of these reports and we want more openness. Under the British Presidency we fought very hard to persuade Mr Blair to do something. In his usual way, there were big words and promises but very little action in the Council of Ministers under the British Presidency, which was very sad. We want the Council to legislate in public. It is perfectly clear and simple: only North Korea and Beijing behave like the Council of Ministers in Brussels. That must change if we want the public to understand what is happening in Europe.

Secondly, we want legal opinions drafted within the framework of a legislative process to be public, not just to parliamentary committees but also to the public, whom we represent.

I have run out of time. However, we will all vote in favour – I hope even Mr Knapman.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb (PPE-DE). – Mr President, having worked for six years at the Finnish representation and the Finnish Foreign Ministry – in other words, the Council – and three years in the Commission as a civil servant, I do not know if I am a liability or an asset in the discussion – probably a liability, and I address that to Pekka Shemeikka and all of his friends from the Council!

I have several points. My first point is that we are dealing here with two separate but interlinked issues: access to documentation and openness in the Council. If Mr Cashman will excuse me, I am going to focus on the latter. Sometimes I have a feeling that we are a little hypocritical in the debate because, if we look at national parliaments, many committees are never open. We are much more open than national parliaments, so we must bear that in mind.

My second point concerns the opening-up of Council meetings. It is a long story beginning with the Trumpf-Piris report in 1999, then there were several Council conclusions in 2001, the Constitution in 2004, and a Council decision in 2005. It is an ongoing story, but we are not getting it. I personally think it is a fantastic idea to open up the Council meetings. We all know how ministers use the EU as a scapegoat. First, they tap each other on the shoulder in the Council meeting and say: ‘Good compromise’; five minutes after that they go in front of their national media and say: ‘We could not do anything’. We need to open up the Council when it legislates and the sooner we do it the better.

A separate point is that, having sat through hundreds of hours of Council meetings, I can say they are probably the most boring meetings that you can get. Openness would liven up the debate in the Council, because people often come and read prepared documents. It really is boring and if we open it up it would be a bit better.

My next point is about Coreper. Let us be honest: I do not think that Coreper is ever going to open up and I do not necessarily think that is a bad thing.

I would like to finish with an unrealistic proposal, which is rather like Mr Voggenhuber’s proposal. What we should have is the Council meeting in a chamber without assistants next to them and in complete openness. That would be a truly open and transparent Council, and that is what we need.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (PSE). – Mr President, a lively, public, political debate on concrete issues is the basis for creating a European political space. By having one of our law-making institutions meeting and deciding issues in private, behind closed doors, we are denying the creation and the birth of that political space.

I do not underestimate the problems of communicating such a debate to a population of 450 million with over two dozen languages, but we do have the technology today: we have satellite TV, radio, webcasting, a vast range of communication tools which we can use, and I do not believe that cost should be used as an excuse, because the cost of not doing it, the cost of not having an open, public, lively debate in Europe is the failure to create a future for Europe.

On 22 April the Competition Council will be meeting behind closed doors to decide on the future of the Services Directive, a directive in which millions of European citizens have taken an active role and active interest. That debate should be in public.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Kudrycka (PPE-DE). – Cieszę się z tego, że coraz bardziej instytucje unijne są jawne i transparentne, jednakże powinniśmy pamiętać o tym, iż zapewnienie dostępu do dokumentów oraz jawności posiedzeń Rady nie jest wcale łaską, którą mogą, ale nie muszą dawać instytucje unijne obywatelom Europy. Jest to raczej prawnym i moralnym obowiązkiem odpowiadającym podstawowym uwarunkowaniom dobrego zarządzania sprawami publicznymi, tzw. good governance, pozwoli to bowiem stopniowo przełamywać alienację Europejczyków od instytucji unijnych, narastający eurosceptycyzm, a także tego typu żarty, że zajmujemy się tutaj głównie symboliczną krzywizną banana.

Jeśli Unia Europejska eksportuje i pragnie eksportować swe podstawowe demokratyczne wartości na zewnątrz, związane z obroną praw człowieka, wartościami dobrego zarządzania, to sama musi dawać tego najlepszy przykład. Ja z punktu widzenia postkomunistycznych nowych państw członkowskich, ale także państw aspirujących do demokracji i przechodzących transformację ustrojową muszę jednak stwierdzić, że niestety instytucje unijne ze względu na ograniczoną transparentność nadal nie są najlepszym przykładem do naśladowania. Dlatego z całą pewnością potrzebne są nowe przepisy, które doprecyzują obowiązki instytucji unijnych, a także w jasny i precyzyjny sposób określą, na jakich warunkach można odmówić dostępu do dokumentów oraz odmówić dostępu do stenogramów z posiedzeń Rady.

Jednak w praktyce bardzo duży problem stanowią możliwości dotarcia do większości informacji. Aby móc uzyskać dostęp do jakiegoś dokumentu, najpierw trzeba wiedzieć, że on w ogóle istnieje. Kolejnym ważnym efektem zapewnienia jak najpełniejszego dostępu jawności posiedzeń instytucji unijnych jest ograniczenie korupcji konfliktu interesów, wszelkiego rodzaju niejasności czy też zarzutów braku obiektywizmu przy podejmowaniu decyzji. Ile to razy słyszeliśmy o zarzutach stronniczego podejmowania decyzji przez instytucje unijne, o kierowaniu się niejasnymi przesłankami ...?

(Przewodniczący odebrał głos mówcy)

 
  
MPphoto
 
 

  Μαρία Ματσούκα (PSE). – Κύριε Πρόεδρε, κύριοι συνάδελφοι, τελικά η συζήτηση για τον ανοικτό χαρακτήρα των συνεδριάσεων στο Συμβούλιο είναι συζήτηση για τη δημοκρατία. Δεν θα μπορούσα παρά να συμφωνήσω απόλυτα με τις συστάσεις του Διαμεσολαβητή καθώς και τις προτάσεις του συναδέλφου Hammerstein Mintz ή του φίλου μου, του Michael Cashman.

Η έλλειψη ενημέρωσης των εκλογέων για τις θέσεις που υπερασπίζονται οι εκπρόσωποι των κυβερνήσεών τους σε επίπεδο Ευρωπαϊκής Ένωσης δημιουργεί ένα θολό τοπίο γύρω από το ποιος ευθύνεται για τις αποφάσεις που αφορούν την καθημερινότητά τους. Οι κυβερνήσεις βρίσκουν βολικό να κατηγορούν την Ένωση για τις αποφάσεις που δεν τις συμφέρουν ενώ διεκδικούν τα εύσημα για αποφάσεις που ευνοούν το κράτος τους.

Η δημοκρατία όμως απαιτεί γνώση, κρίση και αντίδραση. Η έλλειψη γνώσης για τις θέσεις των κυβερνήσεων στο Συμβούλιο στερεί και τα εθνικά κοινοβούλια από τη δυνατότητα ελέγχου των κυβερνήσεων των κρατών τους επί ευρωπαϊκών θεμάτων.

Το ζήτημα εντέλει της διαφάνειας στο Συμβούλιο καταλήγει στο θεμελιώδες ερώτημα αν επιθυμούμε ή όχι μια ευρωπαϊκή κοινή γνώμη. Μια κοινή γνώμη ικανή να εκφράζει την ικανοποίηση, τη δυσαρέσκειά της, αλλά και ικανή να στέλνει το μήνυμα προς τα ευρωπαϊκά θεσμικά όργανα, ικανή να υποχρεώνει το Συμβούλιο - όπως άριστα σημειώνει ο εισηγητής - σε συλλογική ευθύνη των Υπουργών.

Αυτό, αγαπητοί συνάδελφοι, μπορεί πράγματι να αποτελέσει πορεία ευρωπαϊκής ενοποίησης.

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE). – Señor Presidente, quisiera agradecer la ayuda de todos los colegas de la Comisión de Peticiones —una comisión muy importante de este Parlamento—, en particular a su presidente, señor Libicki, y a su vicepresidente, señor Cashman.

Yo creo que, en resumen, este debate ha mostrado que hay un clamor de esta Cámara a favor de la transparencia. Sin embargo, este clamor encuentra unos oídos sordos, una respuesta autista, e incluso ninguna respuesta. Hay muchas palabras, pero no hay acción.

Yo me pregunto, reflexionando sobre la propuesta del señor Voggenhuber: ¿tenemos que llegar hasta el extremo de una huelga parlamentaria para conseguir un mínimo de transparencia en el Consejo Europeo? ¿O vamos a continuar estos debates cada año, cada dos años, con una posición unánime del Parlamento, sin respuesta alguna del Consejo Europeo, sin una iniciativa fuerte por parte de la Comisión, sin que lo vea la gente de la calle?

Porque está muy bien, Comisaria Wallström, que se haya aprobado en octubre la apertura de los Consejos, pero la gente de la calle no ha visto nada, no salen en televisión ministros debatiendo, no hay un debate plástico.

Tenemos que dar visibilidad al debate político europeo, tenemos que dar tensión política al debate en el Consejo, no sólo en el Parlamento. Eso es lo que estamos pidiendo y creo que tenemos que adoptar medidas y propuestas concretas y no sólo buenas palabras.

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok (PPE-DE). – Herr Präsident, Frau Kommissarin! Entschuldigen Sie bitte, dass ich so knapp gekommen bin, aber die Sitzung des Ausschusses für auswärtige Angelegenheiten ist gerade in dieser Minute erst zu Ende gegangen. Ich freue mich, dass dieser Bericht vorgelegt worden ist, weil er einen wichtigen Schritt in eine richtige Richtung darstellt. Wir bräuchten uns über diesen Bericht nicht zu unterhalten, wenn der Verfassungsvertrag ratifiziert wäre, denn das ist im Verfassungsvertrag einer unserer wichtigen Wünsche: Die Frage der Transparenz ist entscheidend für die Legitimation von Politik.

Dies bedeutet nichts anderes, als dass wir eine Antwort geben müssen auf die Fragen der Bürger, wer wann wofür verantwortlich ist, wenn Entscheidungen getroffen werden. Wenn einer der beiden Gesetzgeber, nämlich der Ministerrat, nicht öffentlich tagt, wenn es sich um Gesetzgebung handelt, dann haben wir auf die Dauer ein Problem. Während wir uns in dieser Reflektionsphase befinden, könnte man gerade auch dort eine Antwort geben, um Öffentlichkeit herzustellen.

Natürlich bin ich mir darüber im Klaren, dass es Grenzen gibt – auch im Zusammenhang mit dem AStV, wo man öffentlich machen kann oder wo man durch Öffentlichkeit Verhandlungen verhindert. Hier mag es Grenzen geben, wo ich mit dem Berichterstatter nicht ganz übereinstimme. Frau Kommissarin, Frau Vizepräsidentin, ich möchte Sie herzlich bitten, mit uns gemeinsam diese Initiative zu ergreifen, um hier voranzukommen.

Ich möchte mich auch beim Europäischen Bürgerbeauftragten bedanken, dass er durch seinen Bericht diese positive Stellungnahme abgegeben hat, denn den Anstoß hierzu hat eine Petition gegeben, die Vertreter der Jungen Union Nordrhein-Westfalen mit meiner Hilfe eingereicht haben, und es freut uns, dass es durch den Druck auch von jungen Leuten möglich ist, eine solche Debatte zustande zu bringen, die uns mehr Transparenz und mehr Demokratie ermöglicht.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. La discussione è chiusa.

La votazione si terrà domani alle ore 12.00.

Dichiarazioni scritte (articolo 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). – We have already come a long way in opening the Council to the light of day, but we must go still further and I therefore welcome the thrust of this report.

The Council used to deliberate all the time behind closed doors, with no right of  public access to documents, and did not even publish the results of its votes, thereby making it impossible for national parliaments to see how the ministers representing their country voted. Over the last few years, that has changed significantly, thanks to pressure from the European Parliament.

Now, the Council at least publishes the results of votes, grants access to most documents and, thanks to the initiative of the UK Presidency last year, deliberates on codecision legislation in public. It is now time to go further and to establish the principle that all the legislative activity of the Council should be in public, as it already is for the other chamber of the EU’s legislature, the Parliament.

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten (ALDE). – Het Oostenrijkse voorzitterschap moet een prioriteit maken van het openbaar maken van de vergaderingen van de Raad van Ministers. Het Europees Parlement vergadert en stemt als medewetgever in het openbaar en alle vergaderdocumenten staan op het internet, zodat alle mensen, organisaties, media en nationale politici die dat willen, ons in de gaten kunnen houden. Ik zie geen enkele reden waarom de Raad dat niet zou doen.

De Raadsconclusies van 21 december jl. over dit onderwerp tonen te weinig durf. Juist op de punten waarover de Raad alleen en bij algemene stemmen beslist is het van belang dat zowel de stemming als het debat in het openbaar plaatsgrijpen. Alleen zo komen we van achterkamertjesdeals af. Dat is niet moeilijk, aangezien voor de openbaarheid van Raadsvergaderingen geen verdragswijziging nodig is, maar slechts een wijziging van het Reglement van orde van de Raad.

Het is niet van deze tijd dat de Raad nog steeds goeddeels achter gesloten deuren besluiten neemt. Ook de toegang tot documenten van de instellingen moet worden verbeterd. De Europese burgers die in de zomer van 2005 het verdrag inzake de Grondwet verwierpen hebben de noodzaak aangetoond van een transparantere en democratischere Unie.

 
Jogi nyilatkozat - Adatvédelmi szabályzat