Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 4 april 2006 - Strasbourg

12. Ändrat förslag till direktiv om tjänsterna på den inre marknaden och meddelande om direktiv 96/71/EG (Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster) (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett meddelande från kommissionen om ändrat förslag till direktiv om tjänsterna på den inre marknaden och meddelande om direktiv 96/71/EG (Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster).

Som alla vet är detta det ändrade förslaget till det så kallade ”Bolkesteindirektivet” till följd av förstabehandlingen i parlamentet.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! När vi diskuterade det här förslaget vid sammanträdesperioden i februari sa jag att kommissionen skulle grunda sina ändrade förslag på hur parlamentet röstade. Enligt min uppfattning kommer ni att märka att vi har infriat det åtagandet i den text som antas av kommissionen i dag. Vi har försökt att respektera det samförstånd ni har nått om vissa av de centrala artiklarna. Ni kommer att märka att de ändringsförslag ni har röstat igenom till artikel 16 – friheten att tillhandahålla tjänster – och artikel 17 – undantag från friheten att tillhandahålla tjänster – återspeglas i det ändrade förslaget. Vi har uteslutit all hälsovård från förslagets räckvidd, och i linje med det åtagande som gjorts kommer vi att lägga fram ett separat initiativ om hälsosektorn. I det ändrade förslaget har även beskattning, bemanningsföretag, säkerhetstjänster och den audiovisuella sektorn uteslutits från förslagets räckvidd.

I ett fall gick vi inte på er linje i fråga om räckvidd, nämligen när det gäller uteslutning av juridiska tjänster. Kommissionen anser inte att detta krävs, med tanke på att det redan föreskrivs i artikel 3 att om det uppstår en konflikt mellan ett särskilt direktiv och detta förslag gäller det förstnämnda. Dessutom har vi gjort en omformulering när det gäller utövandet av offentlig makt i linje med artikel 45 i EG-fördraget.

Vi har grundat uteslutningen av sociala tjänster på de åtskilliga ändringsförslag ni antog i detta hänseende. Jag är säker på att ni instämmer i att all uteslutning måste definieras tydligt, och det är det vi har försökt att göra.

Om vi vill undvika avvikande tolkningar i medlemsstaterna måste vi tillhandahålla rättssäkerhet. I texten till det ändrade förslaget specificeras att uteslutningen från direktivet gäller sådana sociala tjänster som rör subventionerat boende, barnomsorg eller stöd till behövande familjer och enskilda och som tillhandahålls av staten eller av tjänsteleverantörer på uppdrag av staten. Dessutom kommer kommissionen att lägga fram ett meddelande om sociala tjänster av allmänt intresse inom de närmaste veckorna, vilket kommer att återspegla den roll som dessa tjänster spelar för våra medborgare.

Beslutet att all samverkan mellan tjänsteförslaget och arbetsrätten ska tas bort har enligt min mening varit en av de viktigaste delarna i att skapa en mer positiv atmosfär kring detta nya tjänsteförslag. Detta har gjort det möjligt för oss att gå vidare efter anklagelserna om att ha sänkt sociala standarder och hotat den europeiska sociala modellen. Samtidigt som denna uppfattning var fel försvann den inte och har infekterat debatten om detta viktiga förslag. I vilket fall som helst är det ändrade förslaget tydligt i detta hänseende: arbetsrätt har nämligen uteslutits helt och hållet. Som en del av sidoeffekterna av detta har artiklarna 24 och 25 uteslutits från det ändrade förslaget.

Som jag sa under debatten i februari ska kommissionen emellertid lägga fram ett meddelande för att hantera frågorna kring utstationering av arbetstagare, vilket skulle ha behandlats i artiklarna 24 och 25. Om en stund kommer min kollega Vladimír Špidla att ange huvuddragen i den strategi som kommissionen antog i dag. Jag vill bara tillägga att detta meddelande utgör en viktig del i vår strävan att nå en överenskommelse i rådet om tjänsteförslaget.

Det finns två frågor i det ändrade förslaget som jag vill betona. I artikel 3 har vi förtydligat att alla speciallagar går före bestämmelserna i tjänsteförslaget. I artikel 3 har vi särskilt klargjort att direktivet inte berör internationell privaträtt och att konsumenter som en följd i princip kommer att främjas av det skydd som de garanteras genom de konsumentskyddsföreskrifter som har fastställts i den gällande konsumentlagstiftningen i deras medlemsstater. Kommissionen har också godkänt att yrkesansvarsförsäkringen i artikel 27 borde vara frivillig i stället för obligatorisk.

Efter Europaparlamentets omröstning i februari har man fått ökad insikt i hela Europeiska unionen om att det samförstånd ni nådde var förutsättningen för att utveckla den här debatten. Regeringscheferna stödde detta vid Europeiska rådet för två veckor sedan. Vi har ett gyllene tillfälle att utveckla detta ökade samförstånd. Jag vill se att den möjlighet till tillväxt och arbetstillfällen som detta förslag bidrar till förverkligas så fort som möjligt.

Jag kommer nu att lägga fram detta ändrade förslag inför det informella rådet (konkurrenskraft) i Graz senare denna månad. Jag är säker på att vi med det aktiva stödet från det österrikiska ordförandeskapet och medlemsstaterna har ett gyllene tillfälle att göra viktiga framsteg under detta ordförandeskap.

(Applåder)

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionen har just antagit ett meddelande med instruktioner och förklaringar för medlemsstaterna i fråga om utstationering av arbetstagare inom ramen för gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. I meddelandet finns också förslag som syftar till att hjälpa medlemsstaterna att förbättra den praktiska tillämpningen av det administrativa samarbetet, förslag om tillgången till information och om att kontrollera att direktivet om utstationering av arbetstagare följs.

Kommissionen tillkännagav detta meddelande i februari efter omröstningen om tjänstedirektivet i Europaparlamentet, och uppgav vid den tidpunkten att beslut om ett eventuellt tillbakadragande av artiklarna 24 och 25, som innehåller bestämmelser om administrativa hinder för utstationering av arbetstagare, skulle fattas på grundval av en omröstning med kvalificerad majoritet. Tillbakadragandet av dessa artiklar borde dock inte tolkas av medlemsstaterna som att de kan införa eller behålla orimliga administrativa hinder för företag som stationerar ut arbetstagare över de nationella gränserna. Utstationering av arbetstagare över gränserna regleras i direktiv 96/71/EG, vars syfte är att harmonisera företags rätt att tillhandahålla tjänster över gränserna, å ena sidan, och rätten för arbetstagare som tillfälligt utstationerats till en annan stat, å andra sidan, att tillhandahålla tjänster. Direktivet är det centrala instrumentet för att garantera fri rörlighet för tjänster, och samtidigt det centrala instrumentet för att förhindra social dumpning. Den rättsliga förklaring som kommissionen i dag godkänt ger de nödvändiga klargörandena av vilka kontrollåtgärder medlemsstaterna kan använda när de kontrollerar om de arbetsvillkor som föreskrivs i direktivet följs. Syftet är att se till att medlemsstaterna agerar i enlighet med principen om fri rörlighet för tjänster, samtidigt som social dumpning förhindras.

I meddelandet ges förklaringar och instruktioner för i synnerhet fyra typer av kontrollåtgärder: kravet om tillstånd, skyldigheten att ha en företrädare på värdmedlemsstatens territorium, anmälningsplikten och skyldigheter i fråga om dokument om sociala och sysselsättningsrelaterade villkor. I meddelandet dras följande slutsatser: skyldigheten att ha en företrädare på värdmedlemsstatens territorium ses som tämligen orimlig, och det anses som tillräckligt att vissa arbetstagare – till exempel en chef – utses som kontaktpersoner för de relevanta myndigheterna i medlemsstaterna. Det anses inte rimligt att plikten att göra en preliminär systematisk anmälning endast bör tillämpas för att det handlar om en utstationerad tjänst; plikten att bevara dokument erkänns naturligtvis, men detta borde endast gälla dokument som är absolut nödvändiga och som gör det möjligt för medlemsstaternas myndigheter att bedriva effektiv stöd- och kontrollverksamhet. Det gäller till exempel inte för socialförsäkringsdokument, eftersom dessa regleras i direktiv 1408/71/EEG.

Slutsatsen drogs också att det vore rimligt att begära att verksamheten ska tillkännages på förhand. Tillkännagivanden får inte göras senare än samma dag som verksamheten inleds.

Kommissionen eftersträvar enklare tillgång till information om arbetsvillkor för arbetstagare och företag, och ett ökat samarbete mellan mellanstatliga myndigheter. Det är också grundläggande att förbättra de tillgängliga resurserna för arbetstagare och företag i syfte att garantera att anställningsbestämmelserna följs effektivt. På grundval av en studie om genomförandet av direktivet som kommissionen utfört och som återges i rapporten från kommissionen, drog vi slutsatsen att det fortfarande finns stort utrymme för förbättringar på alla områden, och i meddelandet finns flera förslag från medlemsstaterna om hur dessa brister kan hanteras. Dessa förslag omfattar förbättringar av webbplatser och andra informationsresurser, ytterligare resurser för kontaktpunkter och för de organ som ansvarar för övervakningen av användningen av de elektroniska systemen för uppgiftsöverföring och för förbättringen av kontakterna mellan arbetsplatsinspektionerna. Förslaget att det är rätt att medlemsstaterna måste inkludera uppgifter om de plikter som företag som stationerar ut arbetstagare måste uppfylla i sin information, och inte bara allmänna referenser till arbetsrätten eller till det rättssystem som gäller i den berörda medlemsstaten, anser jag vara tämligen viktigt.

Mina damer och herrar! Jag anser bestämt att direktivet om utstationering av arbetstagare – under förutsättning att det tillämpas korrekt – utgör ett lämpligt och stabilt instrument för att å ena sidan se till att social dumpning förhindras, och å andra sidan garantera ett fritt tillhandahållande av tjänster.

(Applåder)

  Marianne Thyssen, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är inte helt missnöjd med läget i fråga om tjänstedirektivet. I november anslog vi den rätta tonen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd genom att lägga fram möjligheten till ett hållbart och opartiskt dokument, och det är vad som faktiskt genomfördes. Vi lade med kommissionens stöd fram förslag med omfattande ändringar som därefter fick total majoritet vid plenarsammanträdet. Vid Europeiska rådets vårmöte – för det är väl ändå vad vi kan kalla det nu – gratulerade rådet oss varmt, och uttryckte en önskan om att arbetet med ett tjänstedirektiv som öppnar marknaderna ska fortlöpa, samtidigt som ett tillräckligt utrymme för den sociala tryggheten säkras.

Vi har i dag lyssnat till kommissionens detaljerade ståndpunkt om våra förslag, och vi har noterat att kommissionen har hållit sitt löfte och fortfarande är fast besluten att stödja den linje som parlamentet intagit. Tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse bevaras, även om de införlivas i en egen struktur, liksom vi föreslagit. Samtidigt som räckvidden begränsas, vilket är vad vi vill, vill jag uppmana kommissionsledamoten att ännu en gång fundera över exakt hur vi borde definiera dessa sociala tjänster. Direktivet påverkar inte arbetsrätten över huvud taget, och kommissionsledamot Vladimír Špidla redogjorde för de utlovade riktlinjer som rör tillämpningen av direktivet om utstationering av arbetstagare för en stund sedan.

Som tur är skyddas konsumenterna tillräckligt när allt kommer omkring, byråkratin skärs ned, och friheten att tillhandahålla tjänster, som föreskrivs i artiklarna 16 och 17, garanteras. Ett annat samarbetsförfarande har visserligen utarbetats i inspektionssyfte, men trots det räknar vi med att rådet garanterar att detta förfarande fungerar precis lika bra som det vi föreslagit.

Vi vet att en jämvikt kan nås. Det är något som vi skulle vilja arbeta för, och vi hoppas att rådets österrikiska ordförandeskap, med vilka vi alltid är redo att inleda en dialog, kommer att leda oss till ett direktiv som gynnar egenföretagare, yrkesmänniskor, tjänstekonsumenter, konsumenter, anställda, den ekonomiska tillväxten i sin helhet och skapar många nya arbetstillfällen. Vi önskar rådets ordförandeskap största möjliga framgång, och vi är nöjda med att vi slutligen fick kommissionen att bedriva ett positivt samarbete.

(Applåder)

  Evelyne Gebhardt, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! I sin hantering av tjänstedirektivet har kommissionen klivit ur den skugga som återigen bredde ut sig över den förra veckan. Kommissionsledamot McCreevy, käre Charlie, som föredragande och på min grupps vägnar vill jag säga hur nöjd jag är över att kommissionen har hållit sitt tidigare löfte till parlamentet och gjort som den uppmanats av den överväldigande majoriteten i kammaren.

Jag vet att det krävde timmar av arbete för kanslicheferna i går, men den viktigaste lagstiftningen i Europa – näst efter konstitutionen – är nu på rätt väg. Vi kan följa den på denna väg, eller bör man säga att kommissionen följer parlamentet dit det går? Vad vi kan säga är att ett avgörande steg har tagits i riktning mot ett socialt EU, och jag kan tala om för kommissionsledamoten att jag är särskild nöjd med att den centrala tvistefrågan – principen om ursprungsland – har retts ut. Det är det största genombrottet i vårt arbete mot ett socialt EU.

Jag är också mycket glad över att ni gjort som parlamentet föreslagit, och avlägsnat så viktiga områden som deltidsarbete, säkerhetsföretag, spelindustrin och hela hälso- och sjukvårdssektorn från tjänstedirektivets räckvidd, även om det fortfarande är oklart om sociala tjänster ska uteslutas, och vi kommer att behöva föra ytterligare diskussioner om hur kommissionens resonemang i frågan faktiskt ska bedömas och tolkas.

Jag är också glad över att tjänstedirektivet, i motsats till vad man tidigare befarade, kommer att behandlas som sekundärt i relation till de sektorsvisa direktiven, vilket parlamentet såg som viktigt, särskilt i fråga om direktivet om utstationering av arbetstagare. Jag betraktar det vi uppnått som en stor framgång för folket, för det sociala Europa, och inte minst för parlamentet. Genom detta har vi, parlamentets ledamöter, visat att vi tar våra rättigheter i fråga om offentliga tjänster på allvar. Ärendet ligger nu hos ministerrådet. Hur snabbt vi får en verklig lagstiftning beror på dem.

(Applåder)

  Toine Manders, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans dynamik och raskhet med att lägga fram detta snabbt utarbetade dokument. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill gå så långt som att säga att dokumentet utgör ett framsteg i fråga om Europaparlamentets ståndpunkt, vilket är bra för sysselsättningen i Europa. ALDE-gruppen anser att skapande av arbetstillfällen är den bästa sociala struktur som finns, och att det är bättre än att skydda vad vi redan uppnått. Tyvärr finns det ett antal faktorer och sektorer som fortfarande inte omfattas, vilket medlemsstaterna skulle kunna utnyttja för att skydda sina egna marknader. Det är vad vi kallar protektionism, och det kommer sannolikt att leda till många rättsliga förfaranden i EG-domstolen.

Det finns fortfarande kärnbegrepp, som till exempel spel och dobbel, den audiovisuella sektorn och så vidare, och vad de omfattar får medlemsstaterna besluta. Vi skulle ha föredragit en mycket snävare definition och avgränsning av vad som utesluts och inte. Det finns tyvärr inget stöd för det för tillfället, och vi kan mycket väl behöva mer tid.

Vi hoppas att människor kommer att inse det. Ibland, som i fallet med Frankrike, kan detta orsaka problem om man vill genomföra reformer för att trygga vad vi nu uppnått och vårt välstånd, inte minst för våra barns skull. Miljoner människor protesterar fortfarande på gator och torg varje tisdag. Det är skamligt! Politikerna är där för att fatta långsiktiga beslut, och emellanåt för att återväljas på mycket kort sikt. Ibland väljer vi det senare.

Hur som helst anser vi att ett steg i rätt riktning tagits. Vi stödde förslaget vid första behandlingen. Vi hoppas att anledningen till varför ett antal sektorer utesluts kommer att klargöras ytterligare. Som ni själv nämnde borde definitionerna till exempel bli mindre tvetydiga, så att det blir svårare för medlemsstaterna att skydda sina inkommande tjänster från andra. Rörligheten och dynamiken i ekonomin måste när allt kommer omkring förbättras och stärkas på den inre marknaden om vi ska kunna konkurrera med andra stora ekonomiska regioner i världen. Jag tror att det är så vi kan hålla fast vid vårt välstånd. Jag tackar er och hoppas att ett positivt resultat kan nås mycket snabbt vid det kommande rådsmötet.

(Applåder)

  Pierre Jonckheer, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter! Jag tycker att vi borde vara glada över att kommissionen har vikt sig för det dubbla trycket från Europaparlamentet och rådet. Med tanke på situationen inom EU anser jag att detta är ett lysande exempel på att den parlamentariska demokratin inom Europeiska unionen kan fungera och på att kommissionen faktiskt kan godkänna de ändringsförslag som Europaparlamentet röstat för.

Europaparlamentet har i hög grad förbättrat kommissionens ursprungliga förslag. Med tanke på det vill jag betona att de grundläggande invändningar vi hade, och som motiverade vår grupps enhälliga röst mot förslaget, fortfarande består. De rör huvudsakligen två punkter: direktivets räckvidd och det bekräftade införlivandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Vår grupp stöder ett särskilt direktiv om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom vi befarar att deras införlivande i detta direktiv kan stå i vägen för nya förslag från kommissionen.

Den andra invändningen rör den kompromiss som nåtts om artikel 16, som inte ökar textens rättsliga säkerhet och faktiskt tar oss tillbaka till EG-domstolens rättspraxis, såväl som till kravet att EG-domstolen ska göra ett avgörande från fall till fall, i strid mot kommissionens och parlamentets önskemål. Bollen är nu hos rådet, som ska definiera sin gemensamma ståndpunkt. I detta hänseende kräver gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen enhälligt att rådet ska ändra och förbättra denna text, särskilt i fråga om de två punkter som jag nyss nämnt.

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter! I alla strider är det tillrådligt att bedöma varje skede korrekt. Man får varken underskatta de poäng man tagit, för då uppmuntrar man till defaitism, eller överskatta de segrar man tycks ha vunnit, för att inte bli besviken.

Var står vi i detta hänseende i fråga om utkastet till det så kallade Bolkesteindirektivet? De poäng som motståndarna till den ursprungliga texten tog vid första behandlingen i parlamentet är obestridliga. Avskaffandet av hänvisningen till principen om ursprungsland och anpassningen till den aktuella tillämpningen av direktivet är de mest symboliska bakslagen för det liberala Europas tuffingar. Uteslutandet av ett antal sektorer från direktivets räckvidd och beviljandet av tillsynsbefogenheter för värdlandet, om än begränsade, villkorade och svåra att tillämpa, är också viktiga faktorer. Slutligen gör uteslutandet av arbetsrätten att vi är tillbaka vid den nu gällande lagstiftningen.

Vi kommer att granska kommissionens nya text mycket noga. Om kommissionen försöker att återkräva en del av den mark den tvingats ge ifrån sig, särskilt genom att bevilja sig själv alla slags automatiska tillsynsrättigheter, vore det enligt vår åsikt ett oacceptabelt krav. Om det å andra sidan visade sig att kommissionen har införlivat parlamentets krav i sitt nya reviderade utkast till direktiv, vore det både ett uppfriskande tecken på att parlamentet blir allt viktigare inom EU:s institutionella triangel, och det vore också, vilket kanske är allra viktigast, en bekräftelse av det danande inflytandet från medborgarnas plötsliga uppdykande i EU-debatten, särskilt sedan ett visst datum, den 29 maj 2005. Det visar bara att vår grupp inte har någon avsikt att förneka denna utveckling.

Mot denna bakgrund, lyckas det hittills uppnådda resultatet dock bromsa denna mani på konkurrens mellan arbetstagarna, som våra medborgare reser sig emot i allt större skaror? Det är den verkliga frågan, och vårt svar är ”nej”.

Bortsett från de nämnda undantagen stärker direktivet i sin ändrade utformning faktiskt bestämmelserna om inrättande av en form av integration som inte längre bygger på harmonisering av lagstiftningen, utan på en fri marknad. De nuvarande omständigheterna och gemenskapsregelverkets betydelse i detta hänseende förtjänar vår förnyade uppmärksamhet, särskilt vid en tidpunkt för utvidgningen av Europeiska unionen då man ska införliva länder vars sociala standarder är attraktiva för ekonomiska och politiska ledare som är besatta av att sänka kostnader och avlägsna ”hinder för konkurrensen” inom den ökända fria marknadsekonomi där konkurrensen är öppen och ostörd.

Hur kan vi frångå denna hämmande logik? När tiden är inne för den stora öppna debatten om Europeiska unionens framtid är detta den centrala fråga som jag föreslår ska inleda diskussionen, särskilt inom vänsterpartierna.

  Adam Jerzy Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, kommissionsledamöter! Jag måste framföra den enorma besvikelse jag kände efter er presentation av kommissionens meddelande i dag. Den ändrade texten i tjänstedirektivet saknar precision, och dess ordalydelse är ofta otydlig. De länder som motsätter sig en fri marknad för tjänster kommer säkerligen att utnyttja dessa brister.

Kommissionsledamot McCreevy! Vid ett sammanträde i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd för två veckor sedan angav ni att vad som är ypperligt inte får stå i vägen för vad som är bra. Det är förvisso sant, men anser ni verkligen att detta utkast, som motsvarar resultatet av två års arbete med liberaliseringen av marknaden för tjänster inom Europeiska unionen, verkligen är bra? Anser ni att direktivet i sin nuvarande utformning är ett tillräckligt svar på EU-ekonomins förväntningar vid en tidpunkt då den globala konkurrensen blir allt mer intensiv?

Jag finner det svårt att förstå inställningen hos regeringarna i vissa av de femton gamla medlemsstaterna. De för en kortsiktig och självisk politik, och hindrar konkurrensen inom EU. Vad gäller Europeiska kommissionens slöhet och märkliga apati kan jag helt enkelt inte förstå det över huvud taget. Kommissionen ska först och främst styras av hela Europeiska unionens intressen. Den ska sträva efter att åtminstone nå målen i Lissabonstrategin.

För två månader sedan vände Europaparlamentet utkastet till direktiv upp och ned, som Evelyne Gebhardt så träffande uttryckte det vid den tidpunkten. Detta var resultatet av en mycket olycklig kompromiss mellan parlamentets två största politiska grupper. Kommissionen försäkrade dock förespråkarna för en fri marknad för tjänster att alternativa arrangemang skulle inrättas för att kompensera för avlägsnandet av liberala bestämmelser från utkastet. Jag hänvisar i synnerhet till artiklarna 24 och 25, som var avsedda att avskaffa de hinder som utstationerade arbetstagare för närvarande möter.

Det är nu tydligt att Europeiska kommissionen inte har hållit detta löfte. I allt väsentligt är kommissionens dokument om utstationering av arbetstagare helt enkelt en beskrivning av de nuvarande hindren. Dokumentet innehåller inga förslag till sanktioner av något slag mot de länder som hindrar tillträde för utstationerade arbetstagare. Det är dock kommissionens uppgift att radikalt förändra sin politik i fråga om länder som uppenbart överträder gemenskapslagstiftningen om friheten att tillhandahålla tjänster.

Jag vill slutligen önska er all lycka när det gäller att inrätta en fri marknad inom Europeiska unionen, herrar kommissionsledamöter. Att denna strävan lyckas är avgörande för er och för hela unionen, men det kräver större mod och beslutsamhet från kommissionens sida.

  Fernand Le Rachinel (NI). – (FR) Herr talman! Rådet och kommissionen har noterat omröstningen om Gebhardtbetänkandet om tjänstedirektivet, och vi kan inte annat än vara nöjda med det. För en gångs skull är vi i majoritet, och vi ska utnyttja det så mycket vi kan. Vi hjälpte i hög grad till med att avlägsna de mest diskutabla aspekterna i tjänstedirektivet, och vi började med den ökända principen om ursprungsland. Ett antal gråzoner finns dock kvar, särskilt beträffande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och det kommer att vara upp till rådet att lösa dem, i samförstånd med parlamentet.

För tillfället finns faran på annat håll. Kommissionen avser att revidera direktivet om utstationering av arbetstagare och göra det mer liberalt, vilket delvis skulle kunna kullkasta Europaparlamentets lagstiftande funktion.

Vi fördömer slutligen å det bestämdaste kommissionens beslut att tillrättavisa Frankrike för att landet antagit dekret mot fientliga uppköpserbjudanden inom 11 känsliga och strategiska sektorer, i synnerhet i fråga om försvar. Kommissionen föredrar att gå emot sina egna, snarare än att försvara EU:s intressen inom WTO eller på världsmarknaderna. Det är därför upp till medlemsstaterna att rätta till detta institutionella och politiska missförhållande.

  Malcolm Harbour (PPE-DE). – (EN) Herr talman! För det första skulle jag vilja tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy för att fullständigt uppfylla det löfte han gav oss. Han sa att om vi utarbetade ett balanserat förslag med en stark majoritet från parlamentet skulle kommissionen ta upp det och utarbeta en ändrad text. Och det har han i stor utsträckning gjort, vilket många kolleger har sagt. Jag stöder detta helt och hållet. Det var en kompromiss. Jag sticker inte under stol med att jag skulle ha velat se ett mer liberalt direktiv, men faktum kvarstår att det som ligger på bordet är ett större steg framåt på den inre marknaden.

Kommissionsledamot McCreevy! Jag vill be er vara vänlig att bli den starkaste förespråkaren för detta direktiv. Vi vill att ni går ut och säljer hela paketet. I ert tal sa ni ingenting om att detta direktiv innehåller ett hundratal åtskilda åtgärder riktade mot medlemsstater för att avlägsna hinder för tjänsteföretag, för att minska byråkratin, för att förenkla administrationen och ge mer information. Min kollega från Polen verkar ha ignorerat det fullständigt i det han precis har sagt.

Som en central klausul har vi också rättigheten att tillhandahålla tjänster, som har föreslagits av denna del av kammaren. Jag är helt övertygad om att formuleringen fullständigt tar hänsyn till de bestämmelser som reglerar tjänsteleverantörernas verksamhet i deras egen medlemsstat, och det är jag säker på att ni kan bekräfta. Det är ett större framsteg, men vi vill att ni går ut och förespråkar det på ett bestämt och positivt sätt. Se gärna det som ett första budskap, eftersom vi måste vinna förtroende hos de människor som finns där ute, som tror att vi har utarbetat en urvattnad och svag lagstiftning. Om ni läser den märker ni att det inte alls stämmer.

Slutligen skulle jag vilja framföra ett stort tack till kommissionsledamot Vladimír Špidla, eftersom vi bad om ett yttrande om direktivet om utstationering av arbetstagare som en del av kompromissen för att utesluta artiklarna 24 och 25 från förslaget, och det har han gett oss. Jag anser att det kunde utvecklas ytterligare, men jag är belåten över att de två är sammankopplade, vilket var ett huvudkrav från den här sidan av kammaren.

(Applåder)

  Anne Van Lancker (PSE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också tacka kommissionen, som förblivit parlamentets ståndpunkt så trogen som den möjligen kunnat. Herr kommissionsledamot, jag måste säga att den tämligen begränsade definitionen av sociala tjänster oroar mig något, och jag skulle vilja att parlamentet och rådet funderar något över en bättre definition.

Jag är dock glad över att kommissionen har antagit parlamentets sociala klausuler för att respektera arbetsrätten, socialförsäkringslagstiftningen och kollektivavtalen, och det gläder mig också, herr kommissionsledamot, att man i tjänstedirektivet prioriterar direktivet om utstationering av arbetstagare och respekterar detta fullt ut. Jag måste emellertid säga till kommissionsledamot Vladimír Špidla att jag inte är helt nöjd med innehållet i meddelandet om utstationering av arbetstagare, så därför måste jag insistera på att detta meddelande läggs fram för arbetsmarknadens parter och parlamentet för samråd.

Samtidigt som det är bra att medlemsstaternas byråkrati och restriktioner kommer att avskaffas, vilka EG-domstolen upprepade gånger fördömt, får jag ändå känslan av att förbudsklausulerna i meddelandet sträcker sig mycket längre än rättskipningen. Åsikten att utnämningen av en företrädare bland de utstationerade arbetstagarna vore tillräckligt är till exempel detsamma som att neka de skandinaviska länderna deras förhandlingstradition. Med förbudet för tidigare tillstånd eller registreringar löper ni dessutom risken att undergräva tillståndssystemet, till exempel när det gäller tillfälliga anställningar. Detta måste därför granskas närmare.

Jag vill dock också erkänna att man har åstadkommit en bra början när det gäller att förbättra inspektionerna i praktiken. Det är avgörande att företagen och de anställda informeras bättre än de hittills informerats i fråga om arbetsvillkoren för utstationering av arbetstagare och att sambandskontoren blir mer effektiva. Jag stöder också förbehållslöst idén med att ge arbetsplatsinspektionerna bättre förutsättningar och med att få dem att samarbeta över gränserna. Detta är något som parlamentet redan efterfrågat flera gånger. Endast då tror jag att vi kommer att ha tillräckliga garantier för att kunna inrätta en inre marknad för tjänster som fungerar väl, samtidigt som de sociala grundläggande bestämmelserna respekteras fullt ut.

(Applåder)

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Enligt vår åsikt är det absolut nödvändigt att den slutliga text som vi måste nå fullt ut bevarar den jämvikt som Europaparlamentsledamöterna uppnått. Om vi måste anta ett direktiv om fri rörlighet för tjänster, eftersom det är en verklig nödvändighet, får det inte vara till vilket pris som helst. Kommissionens ursprungliga utkast var en klumpig text, som var illa utformad och obetänksam. Parlamentet har nu helt och hållet reviderat texten, och sålunda gjort det möjligt att fullborda den inre marknaden samtidigt som vår sociala modell bevaras. Vi är tacksamma för att ni motstår frestelserna, herr kommissionsledamot, och vi föreslår att ni ansluter er till Europaparlamentet och utarbetar en kompromiss.

Bollen ligger nu hos rådet, och vi förväntar oss att det kommer att agera som en ansvarig medlagstiftare. Tjänstedirektivet är nu en struktur som vilar på pelare som vi uppfattar som lika viktiga. Om en av dem ifrågasattes skulle det riskera att rasera hela strukturen. Rådet kan därför inte ignorera vårt politiska budskap. Herr kommissionsledamot, parlamentets omröstning om tjänster har visat vägen. Om vi ångrade oss skulle våra medborgare inte förstå det.

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag är glad över att det har gått upp för kommissionen att direktivet om utstationering av arbetstagare är oumbärligt som ett sätt att skydda arbetstagarna på EU:s tjänstemarknad. Vi får inte tillåta att begränsningar av detta direktiv införs i tjänstedirektivet.

I direktivet om utstationering av arbetstagare fastställs principen om ”lika lön för lika arbete på samma plats”, men ändå måste jag säga till kommissionsledamot Vladimír Špidla att jag, med tanke på den straffbara energi som lagts ned på att kringgå denna princip i praktiken, undrar hur en lokal förman eller en registrering samma dag som arbetet inleds ska kunna vara tillräckligt för att se till att medlemsstaterna ska kunna hålla koll på vad som sker. Om de kontrollverktyg som är tillgängliga för medlemsstaterna är avsedda att hjälpa till att skydda arbetstagarna får följaktligen inga restriktioner införas för dessa åtgärder, och det – snarare än påståendet att något sådant är mer än ett byråkratiskt krav – måste vara handbokens vägledande princip. Direktivet om utstationering av arbetstagare måste även i fortsättningen ha skyddet av arbetstagare som främsta syfte.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Också jag vill tacka kommissionsledamöterna Charlie McCreevy och Vladimír Špidla. Jag har stor beundran för ert sätt att möta oss på halva vägen. Vad vi nu har framför oss utgör ett stort steg framåt. Jag har ett par frågor och kommentarer.

Jag börjar med er, kommissionsledamot McCreevy. Ni sa att ni skulle lägga fram ett dokument om hälsa. Vad menar ni med det? Är det ett direktiv? Vi kan faktiskt inte acceptera en situation där EG-domstolen beslutar att vi ska övervaka situationen noga, bara för att inget därefter ska ske. Jag skulle verkligen uppskatta om det var ett direktiv som skulle läggas fram, med tanke på att ni inte har nämnt vilket slags dokument det rör sig om.

Om jag nu vänder mig till kommissionsledamot Špidla, så instämmer jag med er båda om att artiklarna 24 och 25, i sina ursprungliga ordalydelser, innefattades med syftet att göra det omöjligt att inrätta administrativa hinder i mottagarmedlemsstaten. Jag håller fullständigt med om att något borde göras i fråga om detta. Samtidigt kan också löner och arbetsvillkor kringgås, vilket leder till otillbörlig konkurrens på arbetsmarknaden. Det innebär därför att det är viktigt att nya politiska riktlinjer utarbetas, också för utstationerade arbetstagare.

Jag har dock en fråga. Varför har ni utfärdat ett meddelande, kommissionsledamot Špidla? Jag frågar er det, eftersom Elisabeth Schroedter utarbetar ett betänkande om direktivet om utstationering av arbetstagare, och ni redan har tillgång till en bedömning av samma direktiv. Varför har ni utfärdat ett dokument som är svårt att tillämpa? Varför beslutade ni inte i stället att anpassa lagstiftningen?

Herr talman! Jag har en sista kommentar. Jag är mycket glad över att övervakningsförfarandet, genom vilket vårt sätt att interagera med varandra kontrolleras, kommer att förbättras tack vare att olika arbetsplatsinspektioner slås ihop. Vi kommer återigen att behöva diskutera hur vi kan stärka detta förfarande.

  Robert Goebbels (PSE). – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Vid den första debatten om tjänstedirektivet sa en brittisk ledamot att: ”Fritz Bolkestein lever och frodas och lever främst i Frankrike.” Min grupp hoppas att den forne kommissionsledamoten, Fritz Bolkestein, får en mycket lycklig pensionstid. Vi hoppas verkligen att han ska få en fridfull pensionstid, men hans direktiv är ordentligt dött. Hädanefter kommer vi att ha ett Gebhardt – McCreevy-direktiv.

Vi har förstås fortfarande Bolkesteins bastarder. Bland extremvänstern och bland vissa välkända anti-européer hade Bolkesteindirektivet blivit ett uppenbart spöke, symbolen för det anti-sociala Europa. Dessa människor har svårt att acceptera att Bolkesteindirektivet är helt och hållet dött och begravet. Andra har samma problem, särskilt vissa ultraliberala entusiaster, och då tänker jag på de som i kommissionens ursprungliga förslag såg ett slags huvudnyckel som gav tillgång till ett fullständigt avreglerat Europa. Jag tänker särskilt på den franske baron som försöker att verka modern genom att tala amerikanska när han talar på stora arbetsgivares vägnar.

Men som tur är har Europaparlamentet gjort sitt jobb, och en kvalificerad majoritet av parlamentet har skrivit om den text som lades fram vid första behandlingen av kommissionens ursprungliga förslag, för att göra det till ett respektabelt instrument som uppmuntrar till fritt tillhandahållande av tjänster, samtidigt som man undviker alla former av social dumpning. Kommissionen gjorde rätt i att ge ett brett stöd till Europaparlamentets ståndpunkt, även om den vacklade något förra veckan. Talman José Manuel Barroso har tagit kontroll över sina trupper. Vi kommer naturligtvis att förbli vaksamma och begära viss ytterligare information. Det österrikiska ordförandeskapet skulle emellertid göra rätt i att se till att rådet stöder parlamentet, så att vi snabbt kan nå det verkliga tjänstedirektiv som vi hoppas på.

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Herr talman, kommissionsledamöter! I parlamentet har vi hållit utfrågningar om direktivet om utstationering av arbetstagare, och dessa har visat att det inte är något fel med själva direktivet, även om det är komplicerat. Det finns dock enorma problem med att tillämpa bestämmelserna i praktiken. Människor är omedvetna om sina rättigheter, företagen vet inte vilka bestämmelser de ska följa och de offentliga myndigheterna tolkar direktivet olika sinsemellan. Snarare än att ändra direktivet har vi därför en hel del att göra när det gäller bättre administration och bättre tillhandahållande av information. EU och medlemsstaterna måste tillsammans se till att det är möjligt, till exempel via Internet och snabba cacheminnen, att få bättre information. På det viset borde vi verkligen kunna utnyttja fördelarna med den inre marknaden för tjänster. Jag ser fram emot att kommissionen tar initiativ på detta område, och ser till att direktivet om utstationering av arbetstagare fungerar bättre i framtiden.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Tack för er redogörelse för riktlinjerna för utstationering av arbetstagare. De utgör verkligen ytterligare ett viktigt steg mot liberaliseringen av tjänster.

Kommissionen redogör i sitt dokument för de administrativa hinder som olagligt påförts företag som utstationerar sina arbetstagare utomlands för arbetssyften. Dokumentet innehåller också exempel på avgöranden från EG-domstolen, som anser att sådana metoder utgör en överträdelse av fördraget. Men i dokumentet föreslår man tyvärr inte några effektiva sätt att lösa den nuvarande situationen.

Kommissionen har visat tämligen tydligt att den saknar viljan att se till att gemenskapslagstiftningen följs. Att bara hänvisa till avgöranden från EG-domstolen räcker inte. Hindren kvarstår bestämt, trots avgörandena, fördraget och direktivet. Inget har förändrats. Mer beslutsamma åtgärder krävs därför, som till exempel inledandet av rättsliga förfaranden mot de som brutit mot bestämmelserna. Jag är rädd att förslaget om att utarbeta ytterligare en rapport om de framsteg som uppnåtts i fråga om avskaffandet av hinder om ett år endast leder till att sådana åtgärder ytterligare skjuts upp.

Sammanfattningsvis vill jag säga hur förvånade många parlamentsledamöter blev över att upptäcka att hälso- och sjukvårdstjänsterna helt och hållet hade avlägsnats från kommissionens yttrande om tjänstedirektivet, trots att omröstningen i parlamentet visade på att en majoritet var för dessa tjänsters införlivande.

(Applåder)

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill inleda med att tacka ledamöterna för deras kommentarer. Jag ska besvara några av de specifika frågorna.

När det gäller de undantagna sektorerna är det viktigt att vi alla kommer ihåg att fördragets bestämmelser fortsätter att gälla de tjänster som faller utanför direktivets räckvidd. Kommissionen kommer att diskutera hälsofrågan inom de närmaste veckorna, och då kommer det att fattas beslut om initiativets räckvidd. Markos Kyprianou kommer att gå i spetsen, och Vladimír Špidla och jag själv kommer att lägga fram våra idéer för honom. Samtidigt som jag inte kan vara mer specifik i dag kan jag säga att detta åtminstone kommer att täcka frågan om patientrörlighet och ersättning för sjukvårdskostnader. Vi måste vänta på vad Markos Kyprianou lägger fram.

Malcolm Harbour är lite pessimistisk till hur detta reviderade förslag har mottagits. Det stämmer att det har funnits en tendens till negativa kommentarer i medierna, men åsikterna kommer att förändras med tiden när människor har fått mer tid på sig att smälta det som parlamentet har röstat om.

Jag har gjort en kraftansträngning för att skapa intresse för det ändrade förslaget i ministerrådet. Vid ett sammanträde med ministerrådet söndagen den 12 mars 2006 försvarade jag med all kraft det tilltänkta ändrade förslaget. Jag sa till ministrarna att jag tänkte följa det Europaparlamentet kommit överens om inom huvudområdena. Medan vissa ministrar kanske inledningsvis var lite skeptiska var de flesta vid mötets slut ganska belåtna med hur utgången skulle te sig. Att Europeiska rådet förra veckan gav sitt överväldigande stöd till omröstningen i parlamentet visar att debatten har utvecklats avsevärt.

Det är ett bra förslag. Malcolm Harbour redogör för många av initiativen och de bra punkterna i det, och vi borde förbereda oss på att lansera det som ett väldigt viktigt steg inom tjänstesektorn och som en positiv dag för EU när just detta direktiv antas.

Som jag har sagt under utskottssammanträden – och jag närvarade nyligen på ett sammanträde för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd – är det viktigt att inse att det tidigare kommissionsförslaget aldrig skulle se dagens ljus i den form det var utarbetat. De som försvarade det ursprungliga förslaget skulle således vara tvungna att inse den politiska verkligheten: det skulle aldrig bli ett lagstiftningsdokument.

Det jag som kommissionsledamot och kommissionen insåg var den politiska verkligheten att vi inte kunde förkunna hur lysande förslaget var samtidigt som vi innerst inne visste att det skulle bli lagt på hyllan. Vi antog en pragmatisk strategi genom att säga att vi skulle se om vi kunde få en bred överenskommelse bland parlamentsledamöterna från de största grupperna, för om vi lyckades skulle vi nämligen öka chansen att få se det ändrade förslaget gå igenom ministerrådet.

Vid ministerrådets sammanträde som jag närvarade på fanns det lika många skiljaktigheter som i Europaparlamentet. Jag anser därför att parlamentet verkligen har visat vägen framåt. Nu har vi ett ändrat förslag. Vi borde alla vara beredda att skapa intresse för det och erkänna att det är ett stort kliv framåt. Några kanske beskriver det som ett växande steg framåt, men det är ett större steg framåt. Det kommer att bidra avsevärt till EU:s ekonomi. Det här handlar nämligen om att sporra den europeiska ekonomin till att kunna upprätthålla den sortens tillväxtnivåer som ska resultera i de arbetstillfällen som är så nödvändiga. Enligt min mening kommer det ändrade tjänsteförslaget att göra det.

Mot bakgrund av den breda enighet som har nåtts avseende de svåraste punkterna i det här förslaget är jag säker på att ministerrådet kommer att vilja föra ett nära samarbete med Europaparlamentet för att försöka nå en tidig överenskommelse. Vi i kommissionen kommer att göra allt vi kan för att främja en slutlig överenskommelse om texten så snart som möjligt. Om alla stöder en öppen och konstruktiv strategi kan vi styra detta viktiga förslag mot ett framgångsrikt slutresultat.

(Applåder)

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag vill tacka er för den diskussion vi just haft. Låt mig kommentera några av de punkter som togs upp.

Under den fortsatta debatten mellan arbetsmarknadens parter och medlemsstaternas företrädare, och framför allt också inom ramen för parlamentets debatter, har den åsikten nu tagit fäste att direktivet lämpar sig för sitt syfte och att det inte finns något överhängande skäl att det ska genomgå något grundläggande lagstiftningsmässigt omarbetande, även om dess praktiska tillämpning kan ge upphov till ett antal problem. Under diskussionerna om tjänstedirektivet fick parlamentet ett löfte om att kommissionen i sitt meddelande skulle införliva en sammanfattning av praxisen hittills och av de beslut som domstolen i Luxemburg hittills fattat. Det är helt och hållet klart, och jag tror att det gäller hela rättssystemet, att lagarna endast bör användas i enlighet med de syften för vilka lagstiftarna har utarbetat dem. Direktivet om utstationering av arbetstagare ska skydda utstationerade arbetstagare, och garantera dem deras tillbörliga rättigheter, samtidigt som social dumpning förhindras, och samtidigt som arbetstagarna skyddas från utnyttjande och från att tvingas att acceptera orimliga sociala standarder och därigenom på ett otillbörligt sätt konkurrera med värdlandets arbetstagare. Detta är direktivets syfte, och detta var vår avgörande ståndpunkt när vi utarbetade en strategi för meddelandet.

Det är naturligtvis inte direktivets syfte att skapa artificiella hinder, och det innebär att varje enstaka hinder och varje administrativt förfarande måste bedömas ur följande perspektiv: är det nödvändigt och oumbärligt för att i högre grad skydda arbetstagarna? Om svaret är ja är det förenligt med direktivet, och om svaret är nej strider det mot direktivet. Jag kan ge ett typexempel: skyddet av arbetstagare kräver otvivelaktigt att officiella dokument används, men vi kan lätt föreställa oss att vissa dokument kan vara onödiga ur detta perspektiv. Detta är en av de frågor som tas upp i meddelandet.

I ett antal anföranden togs en fråga också upp som inte var direkt förknippad med meddelandet, men som hängde samman med den vidare utvecklingen av tjänstedirektivet och med allmänna frågor om tjänster. Det var frågan om sociala tjänster i allmänhetens intresse. Jag kan tala om att meddelandet redan är fullständigt när det gäller frågans grundläggande punkter, och vi förväntar oss att det ska vara färdigformulerat i slutet av april. I meddelandet kommer några av de grundläggande rättsliga frågorna å ena sidan att klargöras, eftersom det är nödvändigt med precisa och pålitliga tolkningar av domstolens beslut, och å andra sidan kommer ett antal andra förfaranden att läggas fram som kan antas i och med den vidare utvecklingen och utarbetandet av den politiska idén med tjänster i allmänhetens intresse.

Mina damer och herrar! Jag anser att tjänstedirektivet och det dithörande meddelandet, tillsammans med de vidare förhandlingarna och ytterligare åtgärder, utgör ett exempel på ett utomordentligt produktivt samarbete mellan kommissionen och parlamentet, inom ramen för vissa mycket krävande delar av vår lagstiftning.

Mina damer och herrar! Kan jag få kommentera ytterligare något som min kollega Charlie McCreevy redan tagit upp, nämligen att vi verkligen förväntar oss att vissa nya lagstiftningsförslag kommer att utarbetas i fråga om hälso- och sjukvård, och framför allt när det gäller förflyttning av patienter inom hälso- och sjukvårdssystemet.

  Robert Goebbels (PSE). – (FR) Herr talman! Det förvånar mig att Europeiska unionens österrikiska ordförandeskap inte intar någon ståndpunkt om detta viktiga meddelande från kommissionen. När man lyssnar på kansler Wolfgang Schüssel säger han mycket gott om den kompromiss som nåtts i Europaparlamentet, och jag skulle verkligen vilja veta om det österrikiska ordförandeskapet nu kommer att göra sitt bästa för att se till att rådet antar denna nya ståndpunkt från parlamentet och kommissionen.

  Talmannen. – Herr Goebbels! Jag är tveksam till om ert anförande är en ordningsfråga, men det rör debatternas ordning. Det är en fråga om ordningen, men jag tror inte att rådet behöver incitament från parlamentsledamöterna att tala om det så önskar. Rådet vet att det kan ta ordet, och om det inte har begärt att få göra det beror det på att det inte haft något behov av det. Det kallas tyst samtycke.

Debatten är avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142 i arbetsordningen)

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Jag är tacksam för att kommissionen beaktat parlamentets ståndpunkt, som demokratiskt återspeglar kraven från majoriteten av EU-medborgarna.

Jag beklagar att vissa sociala tjänster fortfarande utesluts från direktivet: tjänster som bostäder till rimliga priser och stöd till barn och familjer får inte underställas konkurrenslagstiftningen, utan måste endast vara inriktade på att beakta stödmottagarnas intressen. Jag hoppas därför att dessa krav kommer att beaktas tillräckligt i direktivet om sociala tjänster som kommissionen meddelat att den ska lägga fram i slutet av april.

Jag är också nöjd med att principen om ursprungsland har tagits bort och att det nya dokumentet om utstationering av arbetstagare har utarbetats. Jag anser faktiskt att vi måste vara på vår vakt mot social dumpning genom att noga granska marknadsbestämmelserna, särskilt i fråga om löner och arbetsvillkor. Det är viktigt att se till att konkurrensen förbättrar arbetskvaliteten till förmån för arbetstagarna och konsumenterna. Europeiska unionens yttersta mål är faktiskt inte att öka affärsvolymen, utan att inrätta ett konkurrensbetonat samhälle som tjänar sina medborgare, ett samhälle som hjälper till att höja levnadsstandarden för sina medborgare i alla hänseenden.