Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 4 april 2006 - Strasbourg

16. Europeiska kulturhuvudstäder (2007-2019) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om ett betänkande (A6-0061/2006) av Christa Prets för utskottet för kultur och utbildning om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019 (KOM(2005)0209 – C6-0157/2005 – 2005/0102(COD)).

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Åtgärden Europeisk kulturhuvudstad är förmodligen ett av de mest populära europeiska initiativen. Den har uppskattats av medlemsstaterna och likaså av allmänheten sedan den tillkom 1985, för 20 år sedan, tack vare Melina Mercouri. Huvudidén är fortfarande att belysa rikedomen och mångfalden i de europeiska kulturerna och deras gemensamma kännemärken, liksom att främja en större ömsesidig bekantskap mellan europeiska medborgare. Detta är också ett ämne som hör tätt samman med det föregående.

Vår erfarenhet har emellertid visat att vissa aspekter av det aktuella samarbetsprogrammet behöver förbättras, huvudsakligen på fyra områden: konkurrens mellan städer, urvalsjuryns roll, den europeiska dimensionen i åtgärden och övervakningsförfarandet. Det var därför som kommissionen förra året antog det förslag som syftar till att ersätta beslutet från 1999. Det var en begäran från parlamentet som uttrycktes av Christa Prets, och jag lovade då att personligen lägga fram ett nytt förslag.

Det nya systemet skulle uppmuntra medlemsstaterna att organisera tävlingar på nationell nivå mellan intresserade städer. En blandad urvalsjury skulle utvärdera ansökningarna som en del av den nationella tävlingen. Den blandade juryn kommer att bestå av sju experter som ska nomineras av institutionerna och sex experter som ska nomineras av de berörda medlemsstaterna. Medlemsstater kommer sedan att föreslå en stad till de europeiska institutionerna. Som tidigare kommer rådet att fatta det slutliga beslutet om utnämnandet av staden.

I förslaget fastställs dessutom mer strömlinjeformade och tydligare kriterier jämfört med dem som finns i det aktuella beslutet. Efter utnämnandet av de europeiska huvudstäderna kommer ett övervakningsförfarande att genomföras som ger städerna stöd och råd för att slutföra förberedelserna i programmet och i synnerhet för att se till att europeiskt mervärde återspeglas effektivt.

Ett pris kommer att delas ut till de europeiska kulturhuvudstäder som uppfyller kriterierna och målen i initiativet. Samtidigt kommer jag att förslå en betydande ökning av gemenskapens bidrag till de städer som deltar i programmet via programmet Kultur 2007.

Det gläder mig oerhört att parlamentet, rådet och kommissionen har bedrivit ett nära samarbete för att finna kompromissändringsförslag som passar alla. Detta betänkande ligger i linje med kommissionens strategi och förbättrar vårt förslag avsevärt, så jag anser att detta nya system skapar en bra balans mellan lokala och nationella intressen samt förstärker den europeiska dimensionen. Jag är säker på att detta kommer att öka öppenheten i urvalsförfarandet och göra åtgärden synligare.

Jag skulle vilja bekräfta att kommissionen välkomnar detta betänkande och godtar alla kompromissändringsförslag. Följaktligen godtar jag antagandet av vårt ändrade förslag vid första behandlingen. Jag skulle verkligen vilja tacka utskottet för kultur och utbildning och i synnerhet föredraganden Christa Prets för hennes effektivitet och ansträngning.

  Christa Prets (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman! Precis som kommissionsledamoten redan har påpekat behövde vissa aspekter av detta 20 år gamla avtal förbättras. Även om ett nytt beslut lades fram 1999 förbisågs det i detta beslut att vi några år senare skulle få sällskap av tio nya medlemsstater – kanske ännu fler – och alltså måste dessa nya medlemsstater tas med i beräkningen. Alltså har vi nu ett partnerskapssystem.

Det förslag som då lades fram för oss var otillfredsställande. År 2004 upprättade vi ett nytt förslag, men ett förkortat sådant, eftersom det brådskade om vi inte skulle förhindra processen för 2009 och 2010 års kulturhuvudstäder, och därför accepterade vi förslagets brister. Kommissionen höll dock sitt löfte och lade mycket riktigt fram ett nytt utkast ett halvår senare.

Vår första angelägenhet är att omdefiniera juryns roll. Vi har haft problem med den förut, och därför måste vi se till att den fungerar bättre i framtiden. I detta nya utkast blir juryn mer demokratisk. Det innebär att medlemsstaterna och kandidatländerna är företrädda i urvalsjuryn vid det preliminära urvalet och kan bidra på detta sätt: det är inte bara de i Bryssel som får säga sitt, vilket är mycket viktigt.

I den andra fasen finns en nämnd för övervakning och rådgivning som följer processen noggrant, men som också har en stödjande roll och som inte bara letar brister. Detta är mycket viktigt eftersom städerna mycket ofta upplever att de står ensamma i sina förberedelser och inte vet exakt hur de ska handskas med alla regler.

Konkurrens var en annan viktig fråga; vi vill stärka inslaget av konkurrens. Under förberedelseperioden måste medlemsstaterna tänka på att det viktiga är ny kulturell verksamhet och att allmänheten och de enskilda regionerna också måste engageras. Även om jag betonar konkurrensfrågan vill jag också påpeka att det utan tvivel finns några mindre länder som inte har möjlighet att genomföra stora tävlingar. I sådana fall bör man tillåta att en enda stad kandiderar, men den måste uppfylla alla utmaningar och krav som ställs för att kunna utses till Europeisk kulturhuvudstad.

Ett viktigt kriterium och en punkt att diskutera är den europeiska dimensionen. Vi kräver att städerna ska skapa mervärde för EU, och frågan är: vad är mervärdet för EU? Hur avspeglar städerna detta? Hur kan vi förklara för städerna exakt vilken uppgift de har? Kommissionen har inte lyckats ge någon absolut definition, vilket jag kan förstå, eftersom det är mycket svårt. Kommissionen har lovat att visa en mall för bästa metoder på en webbplats. Denna webbplats är ett mycket viktigt verktyg för att ge vägledning och dela med sig av frågeställningar och erfarenheter, något som är mycket viktigt för kandidatstäderna. Jag uppmanar kommissionsledamoten att se till att denna rådgivning och webbplats verkligen finns på plats när detta projekt sätter i gång.

En tillfredsställande aspekt är finansieringen – inte när det gäller beloppet, eftersom vi kommer att få ett annat problem i det avseendet. Genom den nya budgetplanen kommer det belopp som har anslagits för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad troligen också att minskas, något vi beklagar mycket. Om jag som exempel tar staden Linz, som nu har en investeringsvolym på 60 miljoner euro, men bara 0,86 procent av dessa investeringar kommer från EU, undrar jag verkligen varför bördorna är så stora. Det är klart, man kan säga att det handlar om image: det hjälper regionen, det hjälper staden, vi investerar i framtiden, vi investerar i hållbarhet – detta är ytterligare en viktig aspekt.

När vi nu talar om finanser: det är tillfredsställande att detta pris nu kommer att delas ut tre månader i förväg. Det kommer utan tvekan att hjälpa städerna, eftersom det största problemet hittills har varit att städerna har fått bekymra sig om pengarna efter själva evenemanget, när allt har avslutats. Jag hoppas och önskar att detta kommer att ske också i praktiken och att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad verkligen står inför en mycket demokratisk framtid.

Jag hoppas att hållbarhet, gott rykte och den extra drivkraft som ges till konsten och den europeiska kulturen i allmänhet kommer till uttryck i detta betänkande och i de aktiviteter och den tillämpning som följer.

  Doris Pack, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även om allt egentligen redan har sagts vill jag göra ett tillägg, eftersom det är mycket viktigt för mig att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad verkligen blir det som vi hela tiden trodde att det skulle bli, det vill säga ett medium för att marknadsföra europeisk kultur. Detta samarbete, som tidigare var mellanstatligt – det var faktiskt ett regeringsinitiativ – har nu utvecklats till en interinstitutionell fråga. Det betyder att vi har ett utmärkt samarbete och att vi också har fått uttala oss, som Christa Prets redan har sagt.

I åratal har vi vädjat om något mer påtagligt för juryn att utvärdera och välja ut, så att städerna kan göra en insats för att visa det europeiska mervärdet och inte bara visa vad de redan har. Denna åtgärd i synnerhet gör oss medvetna om den europeiska kulturens betydelse. Städerna är EU:s kulturbärare och kulturförmedlare. Denna tävling ger dem möjlighet att föra samman en mängd olika element; det kan bli gränsöverskridande samarbete mellan regionala kulturer.

Jag håller helt och hållet med om hur viktigt det är att också anordna en tävling i detta syfte. Ta Tyskland till exempel. Jag kan säga att tävlingen för att utse 2010 års europeiska kulturhuvudstad var ett fantastiskt evenemang, där tio städer tävlade om att vara bäst. De initiativ de tog mynnade inte ut i sanden utan fördes vidare. De inrättade ett nätverk med de ungerska städerna, och jag anser att kommissionen bör lägga stort värde vid detta. Också webbplatsen är ett möjligt verktyg för att föra sådana saker vidare.

Det gläder mig att kommissionen nu har övervunnit sina administrativa hinder och att ett pris har inrättats – vilket inte är ett verkligt pris, förstås, utan snarare är pengar som vi är skyldiga en stad, och det betyder att staden äntligen har dessa pengar till sitt förfogande när den inleder sitt arbete. Allt som allt är denna åtgärd mycket bra, eftersom den både i detta sammanhang och i fråga om vår tidigare diskussion om medborgarskap hjälper allmänheten att se EU:s stora kulturella mångfald.

  Nikolaos Sifunakis, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill ge Doris Pack en förklaring angående skrivelsen. Alla parlamentsledamöter – detta säger jag för er skull, fru Pack – får ta emot skrivelser som uppmanar oss att stödja ändringsförslag som våra kolleger har lagt fram. Den enkla anledningen till detta är att vi inte alla kan känna till innehållet i de hundratals ändringsförslag som läggs fram. Jag får sådana skrivelser precis som alla andra.

Nåväl, när det gäller kommentaren från en annan kollega, så utövar utskottens ordförande sin rätt, precis som alla andra parlamentsledamöter, att lägga fram ändringsförslag och även att lägga fram dem i plenum, till och med när de tror att förslagen inte kommer att antas i utskottet, och detta strider inte mot arbetsordningen. Jag tror att vi alla gör detta.

För att komma tillbaka till ämnet så är kulturhuvudstäderna i dag fortfarande den största och bäst organiserade politiska institutionen i EU. Inga andra kulturella åtgärder i Europeiska unionen har samma räckvidd i dag, och får framför allt inte samma uppmärksamhet och massdeltagande från medborgarnas sida.

Dessutom är det svårt att komma på särskilt många andra moderna EU-initiativ på kulturområdet som har bildat standard. Erfarenheten har trots detta visat, vilket andra ledamöter har tagit upp, att vissa aspekter av denna institution inte kan utvecklas vidare.

Det viktigaste är att förbättra metoden för att välja ur kulturhuvudstäderna. Detta har skett, och de ledamöter som satt i det förra utskottet med Michel Rocard som ordförande arbetade mycket med detta. Det nuvarande ramverket skyddar verkligen inte konkurrensen, som vi har hört.

En annan viktig fråga är att den europeiska dimensionen ofta saknas i programmet. Jag har konstaterat att detta har varit fallet i de kulturella evenemang som jag har besökt i samband med tre eller fyra kulturhuvudstäder.

I det nya förslaget, som vår föredragande Christa Prets har gjort ett mycket gott arbete med, försöker man förena de olika ståndpunkterna inom både parlamentet och rådet.

Slutligen vill jag säga några ord om priset. Det är viktigt att det, som kommissionen föreslagit, inrättas ett pris för att hedra Melina Mercouri. Förslaget om att priset ska bära hennes namn var ingen slump från kommissionens sida eller från de 25 företrädare för rådet som godkände det, eftersom Melina Mercouri var inspirationskällan, artisten som under hela sin tid som kulturminister arbetade för att inrätta detta pris. Det var alltså hennes idé, och jag tycker att det är viktigt att det får bära hennes namn i framtiden. Självklart har det gjorts en kompromiss i förhållande till det ursprungliga förslaget.

Avslutningsvis vill jag tillägga att kulturhuvudstäderna stöds av Europeiska unionen. Bortsett från det oberoende urvalet behöver medlemsstaterna riktlinjer i form av bättre utformade metoder för att göra insatser, framför allt i fråga om infrastruktur, om än inte i själva programmen.

  Alfonso Andria, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag tycker väldigt bra om kommissionens förslag som är ägnat att förstärka den europeiska dimensionen och att förbättra insynen i urvalsförfarandet för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad.

Pretsbetänkandet är utmärkt strukturerat, och jag gratulerar föredraganden till det. Två förslag som jag finner mycket övertygande och intressanta är tanken på att uppkalla det pris som kommissionen föreslår ska tilldelas den utvalda staden efter Melina Mercouri, av de skäl som Nikolaos Sifunakis nyss nämnde, och förslaget om att inrätta en webbplats för att skapa förbindelser mellan nominerade städer, uppmuntra utbyte av kunskap och goda metoder och ge information om kandidatstäderna.

Jag anser personligen att det är viktigt att förstärka kopplingen mellan evenemanget Europeisk kulturhuvudstad och turismen – en stor industri – för att fullt ut dra fördel av den enorma ekonomiska och sociala potential som ligger i ett evenemang i den här storleken, och också att se till att det fungerar som ett bestående incitament för att utveckla staden och dess omgivningar.

Därför vill jag på nytt lägga fram det förslag jag lämnade här i kammaren under diskussionen om Queiróbetänkandet: skapa en europeisk turismhuvudstad. Detta förslag stöds ytterligare av förstärkningen av den urbana dimensionen. Det nya programmet för 2007–2013 kommer att inriktas på städernas roll.

Som ni ser är italienare effektiva. Om Alexander Stubb, som skämtsamt beskrev mina landsmän som oförmögna att dra operativa slutsatser, fortfarande var kvar, skulle jag lika skämtsamt svara att han kanske har påverkats av några dåliga förebilder och av sina politiska vänner.

Herr talman! Jag hoppas att parlamentet i morgon kommer att anta Pretsbetänkandet eftersom det är en grundlig, rik text som lyfter fram ett viktigt gemenskapsprogram för att föra EU närmare folket genom kultur och för att uppmuntra utveckling och återvitalisering av städerna.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka Christa Prets för hennes engagerade och kompetenta arbete med detta betänkande. Även om några av de föregående talarna redan har nämnt de problem som uppstått i specifika fall vill jag betona att hittills har evenemanget Europeisk kulturhuvudstad i stort sett varit framgångsrikt. De enskilda städer som utsetts till kulturhuvudstäder har gynnats, men det har också EU som helhet eftersom dessa europeiska kulturhuvudstäder gång på gång har visat hur mångfaldig, rik och varierad EU:s kultur är.

Ändå vill jag inrikta mig på två aspekter av detta omarbetade betänkande som är särskilt viktiga för mig. För det första innebär tanken på hållbarhet att insatserna i kulturhuvudstaden inte enbart baseras på evenemang utan att de ger ett verkligt bidrag till att främja ökat socialt samspel, mer kampanjer för konst och kultur och ny arkitektur. Detta omfattar också frågan om strukturförändringar och den kulturella verksamhetens värde för EU som helhet. För det andra är målet att upprätta ett sant europeiskt synsätt och utbyte och att betona det europeiska mervärdet verkligen en avgörande poäng med att omarbeta detta program, och här finns det fortfarande mer att göra. Det bästa sättet för oss att få folk med oss och att skapa entusiasm är att visa tydligt vad europeisk samverkan verkligen är och inte bara hänvisa till sådant som var tillgängligt redan innan, utan i stället utveckla nya möjligheter tillsammans med många europeiska aktörer. Det kommer att göra tanken på europeiska kulturhuvudstäder ännu mer tilltalande i framtiden.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi har vunnit många erfarenheter av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad. Festligheterna har haft både positiva och negativa följder.

På den positiva sidan har vi noterat en blomstrande kreativ verksamhet, kulturellt utbyte med utlandet och stöd till kulturella evenemang. Städerna har marknadsförts, och medborgarnas kulturella ambitioner har väckts. På den negativa sidan kan jag nämna koncentrationen av insatser och resurser till specifika kulturella evenemang på bekostnad av sociala och kulturella rörelser i den berörda staden och regionen. Jag kan också hänvisa till bristen på detaljerade konsekvensanalyser av de åtagna programmen och till att de villkor som ställs på medlemsstater och stadens styrelse ofta inte är anpassade till städernas och regionernas behov och traditioner. Jag bör också kommentera bristen på tydlighet och öppenhet i fråga om finansieringen av verksamhet med EU-medel.

På senare tid har det vuxit fram en tendens till att begränsa betydelsen av medlemsstaterna och urvalet när de europeiska kulturhuvudstäderna utses. Detta är en oroväckande utveckling, och vi bör överväga vad som är mest önskvärt – att samarbeta effektivt eller att tvinga på andra sin egen vilja. Personligen är jag för dialog och för att skapa förutsättningar för ett aktivt deltagande i kulturen, för att främja dess skönhet och mångfald.

Christa Prets ska ha tack för sitt betänkande och för allt arbete med det. Jag förutsätter att vi kommer sträva efter att dra nytta av de positiva erfarenheterna under det kommande arbetet. Jag hoppas också att vi kommer att undanröja aspekter som inte bidrar till utvecklingen utan som tvärtom begränsar den kulturella mångfald som är nödvändig för att skapa integration och nationell dialog.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag har lämnat in en reservation i enlighet med artikel 48 i arbetsordningen, och jag kommer inte att rösta för detta förslag. Ändå tackar jag Christa Prets för hennes arbete. Jag ska redogöra för mina skäl för min ståndpunkt.

Projektet för att varje år utse en europeisk kulturhuvudstad ingav i början entusiasm och en önskan att skilja sig från mängden samt till en medvetenhet om att kultur är en värdefull tillgång. Under ett årtionde har kommissionen och parlamentet nu försökt ingjuta ny dynamik i projektet, men de har gjort det med hjälp av samma resurser som lägger hämsko på EU-projekt i allmänhet. I stället för att återskapa den ursprungliga entusiasmen, där medborgare skulle identifiera sig med projektet, sätter kommissionen och parlamentet sig som domare.

Genom mina ändringsförslag ville jag ge medlemsstaterna i uppgift att utse den europeiska kulturhuvudstaden enligt sina egna kriterier. Detta skulle ha uppmuntrat dem att ta sitt ansvar. I stället för att stärka subsidiariteten för att bygga den europeiska identiteten, en identitet som bygger på vår mångfald, agerar institutionerna nu som projektledare: de dikterar, gör urval och dömer, utan att för den skull ta på sig kostnaderna för sina beslut, eftersom Europeiska unionens ekonomiska bidrag fortfarande är litet.

Herr kommissionsledamot! Byråkratin reser sig som en mur mellan de lokala initiativen, och jag kan bara hoppas att kommande juryer kommer att vara mer noggranna än den som bedömde projektet Luxemburg 2007 utan att alla jurymedlemmar ens var närvarande och utan att känna till planen om att utvidga projektet till den stora regionen och utan att inse att Luxemburgs förslag att välja Sibiu i Rumänien som partnerstad skulle bli så innovativt. Kultur är mer än bara reklamjippon.

Kulturhuvudstadsprojektet bör vara mer än ett långt fyrverkeri av evenemang, och för att garantera kontinuiteten föreslog jag att det i samband med förberedelserna skulle organiseras ett nätverk av kulturhuvudstäder med stöd från kommissionen. I stället ser vi nu en parodi på ett nätverk med ett mischmasch av några av dem som har utsetts legitimt och sådana som har tagit på sig denna titel själva. Det är på tiden att vi slutgiltigt skyddar titeln Europeisk kulturhuvudstad.

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Det är överflödigt att säga att jag, med all respekt, är helt oense med föregående talare. Jag skulle vilja gratulera Christa Prets till ett grundligt och noggrant genomfört betänkande. Det är allmänt erkänt att programmet Europeisk kulturstad, eller Europeisk kulturhuvudstad som det senare döptes om till, är ett välbeprövat och mycket användbart koncept, och de som inrättade det i mitten av 1980-talet, särskilt den grekiska kulturministern, Melina Mercouri, är värda all heder. Hon var verkligen en inspirationskälla och en begåvad kvinna som, i sitt stormiga liv, modigt kämpade för demokrati och för främjandet av europeisk enighet genom kultur.

Program av det slag som vi diskuterar i kväll bidrar obestridligen till att föra EU:s medborgare närmare varandra och stärka banden mellan dem. De bidrar till att främja förståelsen mellan våra folk och ökar uppskattningen av och respekt för varandras olika men enande kulturhistoria.

Under åren har några problemområden fastställts, och detta kommissionsförslag, som eventuellt kommer att ändras av parlamentet, kommer utan tvivel att förbättra och förstärka programmet ytterligare. Förhoppningsvis bidrar jag till att ena vår europeiska strävan att få ett gemensamt kommunikationsspråk någon gång i framtiden genom att tala ett för mig främmande språk – engelska.

På grundval av den erfarenhet som förvärvats under de 20 år som programmet har funnits, och på grund av förändringar som nyligen blev nödvändiga på grund av utvidgningen, brådskar det nu verkligen med en översyn. Två av de viktigaste ändringar som krävs är att fullfölja förbättringar av urvalsförfarandet och att genomföra ett system för att säkerställa att ett välplanerat program genomförs med framgång, så fort en stad har valts ut.

Jag skulle vilja lyfta fram det förnuftiga i två nyheter som införts i förslaget: ”parsystemet” och priset. Jag har inte tid att gå in på detaljer. Jag vill åter gratulera föredraganden till hennes utmärkta betänkande.

  Ljudmila Novak (PPE-DE). – (SL) I ett EU med kulturell och etnisk mångfald är det mycket viktigt att vi bygger broar mellan nationerna. Vår vägledande princip måste vara, och måste fortsätta att vara, att bevara vår egen kultur och lära känna de kulturella rikedomarna i andra nationer. Kulturen är den mest diskreta och effektiva länken som förenar nationer som vill leva i fred och ömsesidigt samarbete.

Evenemanget Europeisk kulturhuvudstad gör en sådan länk möjlig. Samtidigt är detta en möjlighet för många värdstäder att göra större investeringar i kulturella institutioner och projekt, med en långsiktig positiv inverkan på ekonomin. Projektet uppmuntrar också medborgarna att engagera sig i kulturen och att lära känna kultur i alla sina yttringar.

Jag välkomnar också förslaget om att ett pris ska delas ut om en stad uppfyller villkoren för att vara europeisk kulturhuvudstad, då många kulturhuvudstäder tidigare har klagat på resursbrist, eftersom EU endast har betalat ut stödet efter det att rapporten lämnats in.

Vårt sammanlagda stöd utgör bara en bråkdel av de belopp som investeras i de europeiska kulturhuvudstäderna av de lokala samhällena, de berörda medlemsstaterna och den privata sektorn. Därför får vi inte försvåra finansieringsprocessen med krävande administrativa förfaranden. I stället måste vi underlätta för arrangörerna, eftersom detta i sig kommer att bidra till bättre förbindelser mellan medborgarna och EU-institutionerna.

Förslaget om en gemensam urvalsjury som ska utse kulturhuvudstaden är också en bra idé eftersom det innebär att större hänsyn tas till den internationella dimensionen, och det ger större möjligheter att göra ett mer rättvist urval eftersom det på nationell nivå finns större risk för partiskhet gentemot en viss stad.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Min hemstad Krakow i Polen var kulturhuvudstad 2000 tillsammans med åtta andra europeiska städer. Det var då min angenäma uppgift att fungera som direktör för kulturhuvudstadsprogrammet.

Jag vill påpeka att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad är det mest framstående bland de program som lyfter fram den kulturella enheten på vår kontinent. Dessutom är detta ett program som har vuxit fram ur medborgarnas initiativ. Det startade inte på initiativ från någon institution som kommissionen eller parlamentet. Grekland, och särskilt Melina Mercouri, förtjänar att lyckönskas till idén med att hitta ett sätt att visa vad EU handlar om och vad den kulturella enheten på vår kontinent faktiskt betyder. Det vore bara rätt och riktigt att uppkalla detta pris efter Melina Mercouri som då var grekisk kulturminister, eftersom Grekland och Melina Mercouri förtjänar detta.

Hur ska Europeiska kommissionens roll definieras? Jag riktar mig nu särskilt till Ján Figeľ. Kommissionens roll bör vara att erbjuda stöd och vägledning, att uppmärksamma fel och ge råd om lämpliga åtgärder. Den bör inte blanda sig i de administrativa frågorna, som den är så benägen att göra. Framför allt bör kommissionen akta sig för en sådan inställning i detta fall, eftersom priset på 500 000 euro bara utgör 2–5 procent av den totala budgeten för att genomföra evenemanget Europeisk kulturhuvudstad.

Herr kommissionsledamot! Vi måste hitta ett sätt att sprida relevant information och stödja webbplatser och andra publikationer. Vi måste dra lärdom av framgångarna och misslyckandena i de tidigare kulturhuvudstäderna. De ingår alla i sammanslutningen av europeiska kulturhuvudstäder. Herr Figeľ! Ni är ansvarig för att finansiera 25 nätverk, och sammanslutningen för europeiska kulturhuvudstäder borde vara ett av dem, så att vi kan se till att det finns tjänster tillgängliga för de städer som ska ta på sig denna viktiga roll inom kort.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (SK) Jag tror att kulturhuvudstadsprogrammet är lika populärt inom kulturen som Erasmus är inom utbildningen. Båda programmen är ungefär 20 år gamla, och om vi ville skulle vi kunna säga mycket om dessa programs förflutna och framtid. Jag är övertygad om att inte bara utskottet utan också parlamentet är angeläget om att se till att kulturhuvudstadsprogrammet blir ännu bättre och mer populärt, och jag anser att vi går i den riktningen.

Jag vill bara tillägga att det faktum att tio städer i Tyskland och elva i Ungern tävlar om att utses till kulturhuvudstad 2010 visar på ett intresse, en konkurrenskraft och en rörelse eller dynamik i fråga om kultur och kulturarv som är bra för hela EU. Jag vill tacka er alla och säga att vi faktiskt gör mycket av det Bogusław Sonik nämnde i fråga om information, rådgivning och stöd. Vi vill också höja värdet på priset eller det ekonomiska stödet till 1,5 miljoner euro. Men allt detta beror på resultatet av morgondagens omröstning och på diskussionerna om budgetplanen. Samtidigt är jag övertygad om att denna verksamhet, detta inslag av kulturellt samarbete, förtjänar betydande stöd.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon onsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bogdan Golik (PSE). – (PL) Jag vill tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande som lyfter fram kulturens värde i EU. Eftersom vi arbetar med nya metoder är det viktigt att komma ihåg att de nya medlemsstaterna fick uthärda många påfrestningar på sin kultur under den kommunistiska eran. Dessutom förnekades mångfalden och identiteten hos dessa kulturer. Genom att göra det möjligt för dessa länder att bli mer engagerade i evenemanget Europeisk kulturhuvudstad får vi en unik möjlighet att utnyttja den oöverträffade energin i samhällena i de så kallade unga demokratierna.

Jag kan inte låta bli att nämna en enastående kandidat bland de städer som hoppas på att utses till europeisk kulturhuvudstad 2010. Jag tänker på staden Goerlitz-Zgorzelec där jag hade lyckan att växa upp och utbilda mig. Detta är en mycket speciell stad, för trots dess skiftande historia med grymma uppdelningar har folket i Goerlitz-Zgorzelec lyckats hålla de mänskliga, ekonomiska och särskilt de kulturella banden levande.

Denna stad är märkt av historien och delades genom gränsdragningen efter andra världskriget, men tack vare EU:s verksamhet har den nu en möjlighet att återfödas på den europeiska kartan. Den har förutsättningar att bli en plats där försoning, förståelse och överstatligt och kulturellt samarbete fungerar på alla nivåer. Den är ett exempel på hur gemensamma intressen och viljan till dialog kan överbrygga klyftor och motvilja på ett sätt som man hade trott var omöjligt. Jag rekommenderar denna inställning för alla insatser på EU-nivå, inte bara kulturella.

  Zita Gurmai (PSE). – (EN) Projektet Europeisk kulturstad har en viktig funktion, och dess uppgift är utmärkt. Det bidrar till att bevara det europeiska kulturarvets mångfald och rikedom. Det är till stor hjälp för att vi ska kunna lära oss något om varandras kulturella traditioner och värderingar. Öppenhet, tydlighet, övervakning och bästa metod utgör de grundläggande kraven för Europeiska gemenskapens alla typer av urvalsförfaranden, och detta borde gälla för urvalet av europeiska kulturstäder också. Jag kan inte göra något annat än att uttrycka mitt starka stöd för införandet av Bulgarien och Rumänien i programmet, vilket banar väg för det intresse som uttryckts av de två potentiella nya medlemsstaterna att delta i denna verksamhet, med tanke på det symboliska värdet av att få dem att redan känna sig som en del av EU och för att ytterligare berika våra kulturella värderingar och vår mångfald. Införandet av initiativet ”kulturmånad” i projektet ger människor möjlighet att lära sig något om andra nationers kulturella arv och utvidgar projektet på en bredare internationell nivå.