Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 5 april 2006 - Strasbourg

3. Förhandlingarna om budgetplanen (debatt)

  Talmannen. – Vi ska nu övergå till frågan om läget i förhandlingarna om budgetplanen. När det gäller den här frågan vill jag kort informera kammaren om att vår förhandlingsgrupp, som leds av Janusz Lewandowski, har kommit fram till en överenskommelse med företrädare för kommissionen och rådet.

Som ni vet hade parlamentet föreslagit kvantitativa och kvalitativa mål för budgetplanen. Å ena sidan större totala anslag och å andra sidan en bättre struktur och bättre sätt att genomföra budgeten.

När det gäller rådets ståndpunkt från december har taket höjts med fyra miljarder euro i nya pengar, som kommer att användas för att öka anslagen för vissa program som har skurits ned drastiskt, särskilt Erasmusprogrammet, program för livslångt lärande, nyskapande och hjälp till små och medelstora företag.

En ökning av Europeiska investeringsbankens reserver med 2,5 miljarder euro läggs till dessa tilläggsanslag för att finansiera program för att främja forskning och utveckling, transportnät och stöd till små företag.

Genom flexibilitetsinstrumentet bibehålls summan för den innevarande perioden, två hundra miljoner om året, men med möjligheten att outnyttjade anslag överförs till de kommande två budgetåren.

Detta är en sammanfattning av den överenskommelse som gjordes igår, men jag är säker på att vår föredragande Reimer Böge kommer att kunna redogöra för den mer i detalj. De politiska grupperna kommer att få möjlighet att bedöma överenskommelsen i vår debatt.

  Reimer Böge (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska öppet erkänna att jag inte är nöjd med resultatet. Om ni tittar på den detaljerade analysen av budgetplanen för det utvidgade EU som det tillfälliga utskottet har arbetat fram inser ni att en del av de saker som vi har trängande behov av för att skapa ett europeiskt mervärde saknas också i detta resultat, och att vi kommer att tvingas arbeta med andra under de kommande sju åren.

Låt mig trots det säga att alla inblandade gjorde sitt allra yttersta för att finna en långsiktig lösning på budgetplanen och en interinstitutionell överenskommelse under de förutsättningar som rådde för vårt arbete. Talmannen gjorde helt rätt i att framhålla att parlamentet inte bara har ägnat sig åt siffror. Det har också intresserat sig för de kvalitativa aspekterna och för att påbörja reformeringen av EU:s budgetpolitik, skapa nya finansiella instrument, avbyråkratisera hela förfarandet och trygga parlamentets rättigheter i de utrikespolitiska instrumenten. Parlamentet har också tagit upp frågan om vilken roll det ska spela i en eventuell översyn 2008/2009.

Vi har alltså arbetat oss igenom hela det här paketet med kvalitativa element och reformprojekt inom de ramar som det interinstitutionella avtalet sätter, genom gemensamma och ensidiga förklaringar, och vi anser att vi har gjort det på ett nöjaktigt sätt. Vi har hur som helst hela tiden hållit en linje som leder till framgång på vägen mot en europeisk budgetpolitik av högre kvalitet.

Mot bakgrund av vår detaljerade kunskap om programmen – vi har ju analyserat dem mer på djupet än rådet någonsin har gjort – intog parlamentet ståndpunkten att de siffror som vi kom överens om var den absoluta smärtgränsen, men om vi till exempel när det gäller livslångt lärande eller mer övergripande i fråga om konkurrenskraft för tillväxt och skapande av arbetstillfällen har lyckats få 2,1 miljarder euro extra för att till exempel skicka ut ytterligare 40 000 studenter på utbyte i Europa, då har vårt engagemang för ett europeiskt mervärde gett utdelning.

Jag vill framföra mitt tack till hela förhandlingsgruppen under Janusz Lewandowskis ordförandeskap, till Ralf Walter och Jan Mulder för deras utmärkta samarbete och till gruppernas samordnare. Det var endast tack vare att vi i mycket stor utsträckning arbetade över gruppgränserna, som en väl sammansvetsad och målmedveten förhandlingsgrupp, som vi kunde uppnå det här resultatet över huvud taget, och det uppskattar jag verkligen oerhört.

(Applåder)

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att vara här i dag och visa min tillfredsställelse över den överenskommelse som har nåtts av förhandlare från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetplanen för 2007–2013. Jag skulle särskilt vilja gratulera Reimer Böge, Janusz Lewandowski, Jan Mulder och Ralf Walter för deras utomordentliga arbete som jag vet utfördes under svåra omständigheter. Jag skulle också vilja tacka förbundskansler Wolfgang Schüssel och hans finansminister för deras outtröttliga ansträngningar att nå en överenskommelse. Jag har följt förhandlingarna från mycket nära håll för att vara säker på att vi skulle nå en bra överenskommelse. Jag kan säga att jag är stolt över kommissionens roll, närmare bestämt kommissionsledamot Grybauskaitės roll, i förhandlingarna som var mycket svåra. Jag anser verkligen att resultatet av dessa förhandlingar är klart bättre än den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte.

Jag vet hur svårt det har varit att komma till detta stadium, och jag kan uppriktigt säga är detta är en framgång. Det är goda nyheter för EU eftersom det betyder att vi nu har tillräckliga medel för att matcha våra ambitioner för EU:s utveckling de kommande sju åren. Vi har nu en tydlig ekonomisk ram för att hjälpa upp utvecklingen i de tio nya medlemsstater som gick med 2004 och i de två nya medlemsstater som väntar.

Det gläder mig särskilt att vi kommer att ha ökat finansieringen för program med direkt anknytning till Lissabonagendan, dvs. forskning, livslångt lärande, transeuropeiska nät, konkurrenskraft och innovation. Nästan 50 miljarder euro kommer att finnas till förfogande de kommande sju åren för att förstärka forskningssatsningen på EU-nivå. Dessutom är det första gången som överenskommelsen innehåller en gemensam satsning med Europeiska investeringsbanken. Europeiska investeringsbankens medel fungerar som en katalysator för offentliga och privata investerare inom utveckling av forskning och teknik, liksom för transeuropeiska nät samt små och medelstora företag. Finansieringen inom det viktiga området rättsliga och inrikes frågor kommer också att öka betydligt.

En annan prioritering, som ni kanske kommer ihåg att jag tog upp i mina brev till rådets ordförande och i några av mina anföranden här i parlamentet, var att säkerställa ytterligare finansiering till de program som når ut till våra medborgare, t.ex. kultur, ungdomar, hälsa och konsumentskydd. Det har vi nu uppnått. Detta skulle inte ha varit möjligt om vi inte hade arbetat tillsammans för att öka finansieringen efter överenskommelsen från Europeiska rådets möte. Jag har även noterat de synpunkter som Reimer Böge nyss framförde om detta.

Utgifterna för externa åtgärder kommer också att öka vilket gör att vi kommer att kunna fortsätta att främja europeiska värden på övriga håll i världen. Tack vare överenskommelsen kommer vi att kunna förstärka EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik avsevärt.

Den överenskommelse som förhandlarna har nått måste nu få stöd av parlamentet och rådet. Vi hoppas att detta sker omgående. Vi har också arbetat hårt för att se till att EU:s framtida budget grundas på principerna om en sund ekonomisk förvaltning. Jag tar även stor hänsyn till vad Reimer Böge nyss sa om detta – det handlar inte bara om siffror. Siffrorna har visserligen förbättrats, men det handlar om öppenhet, om ansvarsskyldighet, om hur vi använder pengarna och om hur vi arbetar tillsammans – parlamentet, rådet och kommissionen.

Man kan säga att parlamentets roll i processen har förstärkts, och det kommer även att ha en viktig roll i översynen av budgetplanen som kommer att vara en av topprioriteringarna de kommande åren. Jag kan i dag bekräfta det som jag har sagt vid flera tillfällen. Som ni vet har rådet bett oss att lägga fram ett förslag om en översynsklausul för budgetplanens framtid, och vi vill arbeta så nära parlamentet som möjligt i denna fråga.

Jag vet att det var svårt. Jag vet att inte alla är nöjda och ingen kommer att bli helt nöjd – låt mig säga att kommissionen inte är helt nöjd – men det visade ännu en gång på vårt åtagande och vår partneranda. Det är därför jag vill framföra ett stort tack till alla förhandlare. Jag tycker att vi ska fira denna prestation och sedan snabbt gå vidare och utnyttja den drivkraft som överenskommelsen har gett upphov till så att vi kan påskynda och slutföra den rättsprocess som behövs för att få i gång alla program fr.o.m. nästa år. Vi har ingen mer tid att förlora.

(Applåder)

  Hans-Gert Poettering, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Det här har varit en lång och svår resa, och utan parlamentet hade vi inte varit där vi är i dag. Jag rekommenderar att vi alla inte bara ser till nationella intressen – eller vad vi tror är det nationella intresset – utan till gemenskapens intresse, till Europeiska unionen och det Europa som vi är en del av. Om vi inte hade haft det i tankarna skulle vi inte ha nått det här resultatet, som vi svarar ”ja, men” på. Som Reimer Böge så riktigt sa är vi naturligtvis inte nöjda till 100 procent, men vi vet att vi inte kunde ha uppnått mer. Jag vill tacka parlamentets ledamöter – Janusz Lewandowski, som ledde arbetsgruppen, Reimer Böge, Ralf Walter och Jan Mulder – för deras övertalningsförsök. Vi kan vara stolta över att vi har haft en sådan förhandlingsgrupp att vi kunde nå det här resultatet.

Vi har ett stort ansvar för Europeiska unionen, och det ansvaret har inte det minsta med pengar att göra. Tvärtom handlar det helt och hållet om demokrati, parlamentarism, insyn och öppenhet. Det handlar om att vinna allmänheten för EU:s ideal, så att detta vårt EU blir övertygande. Det är därför vi vill att de nationella myndigheterna ska dela ansvaret för att pengarna används på rätt sätt när EU-medel fördelas på nationell nivå. Underskott får inte alltid tillskrivas Europeiska unionen, utan de nationella myndigheterna måste ta sin del av ansvaret för dem.

Vi insisterar på att Europaparlamentet ska ha någonting att säga till om och ansvar när det gäller översynen av Europeiska unionens utgifter 2008/2009. Låt mig, med all den tyngd jag kan frammana, säga att det ackorderande som vi har sett under de senaste veckorna och månaderna inte får upprepas. Det här måste vara sista gången som våra förhandlingar förs med så svag övertygelse. Jag håller verkligen med Europeiska rådets ordförande när han säger att vi måste tänka på hur vi ska förse Europeiska unionen med egna intäkter. Detta skulle medföra att EU fick tillräckliga resurser snarare än bli en börda för allmänheten, så låt oss arbeta för det.

(Applåder)

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Detta är mindre än vi ville ha, mer än många av oss förväntade oss och en seger för förnuftet. Det finns ett antal saker i det interinstitutionella avtalet som jag tycker är särskilt viktiga. Den första är översynsklausulen. Under 2008–2009 kommer vi att se över alla siffrorna från början igen. De som är missnöjda nu – missnöjda med allting, alltså – bör notera att följden av detta är att en del av den process som har inletts genom ändringen i EU:s budget är ett första steg. Kommissionen har förbundit sig att lägga fram förslag till de erforderliga steg som ska tas 2008–2009 enligt översynsklausulen.

Det vi har kommit överens om är bättre finansiell förvaltning, och det är ett mycket viktigt steg. Det är helt avgörande att våra tillgängliga resurser faktiskt utnyttjas och används på ett effektivt sätt. Att våra överenskommelser och ömsesidiga åtaganden verkligen omsätts i praktiken kommer att bli ett stort framsteg.

Vi har gjort ett annat stort framsteg, och det har att göra med kravet att medlemsstaterna nu ska ta fram sina egna rapporter för att visa vad de har gjort med anslagen, och – som Hans-Gert Poettering nyss sa – innebär detta att vi måste överge inställningen att framgång är nationell medan misslyckande är Bryssels fel. Nu måste medlemsstaterna redovisa hur de och deras myndigheter faktiskt har använt pengarna. Det var mycket viktigt att vi fick en överenskommelse om det.

Det har också visat sig vara möjligt att få fram mer pengar, och för det vill jag utnyttja det här tillfället och säga tack herr Böge, tack herr Mulder, tack herr Lewandowski. På min grupps vägnar vill jag dock även tacka vår kollega Ralf Walter, som i slutskedet var en hård förhandlare för vår grupp – vilket andra ledamöter kan intyga. Han kommer från Moseldalen och är van vid översvämningar. När vågorna går höga är Ralf som bäst, så stort tack till honom.

Jag ska avsluta med att göra någonting som ni inte kommer att höra ofta från mig, dvs. tacka kommissionen för dess konstruktiva samarbete i det här förhandlingsskedet. Jag vill också tacka förbundskansler Wolfgang Schüssel, rådets ordförande, som fortfarande har mycket arbete kvar att göra, vilket ni känner till, men eftersom han har varit så konstruktiv i förhandlingarna kan han räkna med vårt stöd när det gäller att övertala de motsträviga rådsledamöter som han inte redan har övertygat. Summa summarum tycker jag att gårdagen var en bra dag.

(Applåder)

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! På ALDE-gruppens vägnar vill även jag tacka Reimer Böge och hans team, Jan Mulder, Ralf Walter och Janusz Lewandowski, liksom det österrikiska ordförandeskapet för den överenskommelse de har nått. Jag hoppas att denna överenskommelse kommer att tilltala såväl ALDE-gruppen som parlamentet, rådet och kommissionen.

Jag ska inte låtsas som om vi är nöjda med resultatet. Vi känner att vi inte ger tillräckligt mycket pengar till den forskning och utveckling som EU behöver till Galileoprogrammet, till de transeuropeiska näten, till livslångt lärande – alla de saker som vi borde finansiera ordentligt för att övertyga medborgarna om EU:s mervärde.

Vi vet att det är på modet i huvudstäderna i vissa av våra medlemsstater att försöka bromsa det gemensamma arbetet. Det började med det brev som sex stats- och regeringschefer skickade till Romano Prodi för två år sedan med målet att minska budgeten till en procent av BNP, en verkligt nedbrytande politik. Men om centripetalkraften för EU inte längre kommer från visionärt ledarskap inifrån kommer den med säkerhet att komma från utveckling utanför gränserna. Jag hoppas att medlemsstaterna kommer att använda den översyn av EU-finansieringen som de har kommit överens om för att på nytt överväga att ge EU de resurser som behövs.

ALDE-gruppen hoppas även att vi kan göra framsteg, såsom rådet föreslog, när det gäller en ordentlig revisionsförklaring så att revisorerna äntligen kan avsluta räkenskaperna för EU. Det anser vi är det minsta man kan göra för att återfå allmänhetens förtroende.

(Applåder)

  Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ni blir knappast förvånade över att min grupp inte är så nöjd med den gjorda överenskommelsen, eller särskilt övertygad om att det inte gick att uppnå mer.

Till skillnad mot er, ordförande Barroso, tror jag inte att den här överenskommelsen kommer att kunna ge oss medel som räcker för de ambitioner vi har, och jag måste erkänna att jag blev förvånad över det ni sa. Jag anser att grundproblemet är detsamma, nämligen att medlemsstaterna är ovilliga att finansiera Europeiska unionens nödvändiga program. Det framstår som ett politiskt problem som vi måste ta itu med under kommande år.

Jag vill också tacka förhandlingsgruppen – som uteslutande består av män – och den grupp som deltog i detta svåra arbete – som uteslutande består av kvinnor från min grupp. Budgetplanen är fortfarande konservativ till sin uppbyggnad och verkligen inte inriktad på reformer. 20 miljarder euro har skurits bort från landsbygdens utveckling och ambitiösa projekt som Natura 2000 saknar finansiering än i dag.

Europeiska rådet har utannonserat att det kommer att finnas en översynsklausul, men man har vägrat att ta med den i det här avtalet, och därför vet vi inte riktigt vad som kommer att hända med denna klausul. Vidare skulle jag vilja höra från kommissionen – och jag hoppas att dess ledamöter lyssnar på mig – om dess avsikter att förbättra beslutsfattandet om externa program är uppriktiga, för det finns motstridiga åsikter om detta som jag skulle vilja att den reder ut för mig.

Slutligen vill jag säga några ord till Wolfgang Schüssel. Ni har ofta talat om frågor som är viktiga för oss, som EU-skatten och systemet med egna resurser. Jag anser att dessa frågor absolut måste finnas kvar på dagordningen, för i dag, med detta helt otillfredsställande avtal – som kunde ha varit mycket bättre än det är om bara rådet hade velat det – tror jag inte att vi kommer att kunna göra några verkliga framsteg för våra medborgare fram till 2013.

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Schüssel, herr Barroso! Min grupp har aldrig förespråkat en lättsinnig ökning av budgeten. Dessutom anser vi att budgeten inte är det enda instrument som unionen har att tillgå för att underlätta en sund tillväxt och en balanserad utveckling. Därför skulle det utan tvivel vara till mycket stor hjälp om Europeiska centralbanken skulle spela en annan roll i det här avseendet. Icke desto mindre är budgeten alltid ett uttryck för en politisk vilja. Det är ingen mening med att vi har stora ambitioner om vi tillbakavisar de ekonomiska resurser som behövs för att förverkliga dem.

Detta gäller särskilt i fråga om utvidgningen, som alla – till och med innan processen började – visste skulle föra med sig legitima kostnader, särskilt när det gäller strukturfonderna och sammanhållningsfonden. Det var därför som vi tyckte att parlamentets ursprungliga krav och Bögebetänkandet inte alls räckte till för de finansieringsbehov de gjorda åtagandena medför. Därför ställde vi oss bakom parlamentets beslut att tillbakavisa Europeiska rådets billiga kompromiss från december.

Herr Barroso! Ni gjorde rätt i att vid den tidpunkten påpeka att en budgetplan som denna skulle medföra drastiska nedskärningar och kräva resurser till utbildning, forskning, de transeuropeiska näten, samarbete och så vidare. Utifrån dessa mål sett var den ökning med 1,5 procent som våra förhandlare begärde ytterst blygsam i sig: 1,5 procent av 1,04 procent av unionens bruttonationalinkomst. Enligt rådet var emellertid detta fortfarande tre gånger för mycket. Under dessa omständigheter anser min grupp att vår trovärdighet beror på om vi tar avstånd ifrån denna fars, och att vi följaktligen måste ta vårt ansvar.

  Wojciech Roszkowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! När jag strax före midnatt igår hörde att våra förhandlare hade kommit fram till en kompromiss med rådet och kommissionen om den nya budgetplanen var mina reaktioner motstridiga. Å ena sidan ville jag ge våra förhandlare och alla deras fina insatser ett erkännande. Jag var också mycket lättad över att det på det här sättet sattes stopp för 15 månaders osäkerhet och oenighet som har hotat unionens ekonomi. Det fanns en risk för att avsaknaden av en ny budgetplan skulle innebära att vi debatterade om alla budgetparametrarna utom de obligatoriska utgifterna på årsbasis och ständigt låg efter med antagandet av budgeten. Detta är den positiva aspekten av situationen.

Å andra sidan måste det framhållas att den nya budgetplanen verkligen inte lever upp till förväntningarna, eftersom den medför drastiska restriktioner för omfördelningen av unionens resurser. Unionens bruttonationalinkomst förväntas öka med omkring 15 procent mellan 2007 och 2013, medan dess budget bara kommer att öka med omkring 2 procent under samma period. Siffrorna talar för sig själva. Mot denna bakgrund är rådets motstånd mot att anta våra förhandlares mycket blygsamma förslag småaktigt.

Det har ofta sagts att vissa politiska tendenser som är företrädda i den här kammaren tyder på en obegriplig EU-skepsis och det gäller särskilt de som har sitt ursprung i de nya medlemsstaterna. Det intresserar mig faktiskt att fastställa vilka partier som är EU-skeptiska och kanske till och med antieuropeiska. Kan det möjligen vara regeringarna i de staterna som ständigt skär ned unionens budgetutgifter och som tror att det går att skapa mer EU för mindre pengar?

Jag kommer att uppmana kollegerna i UEN-gruppen att stödja kompromissen om den nya budgetplanen. Icke desto mindre kommer unionens framtid verkligen att bli dyster om vi i årsbudgetarna ständigt och jämt hamnar under de tröskelvärden som sätts upp i planen. Jag tycker bara inte att vi ska klandra de nya medlemsstaterna för denna situation. Unionens finansiella problem beror till största delen på de gamla medlemsstaternas snålhet.

(Applåder)

  Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Efter att ha lyssnat på vad som sagts denna morgon känner jag att Europaparlamentet ännu en gång ägnar sig åt sin favoritsyssla, dvs. navelskådning. Det enda vi egentligen diskuterar är bagateller i interinstitutionella överenskommelser, eller vid det här laget snarare brist på sådana, men tar vi itu med de verkliga frågorna kring EU-budgeten? Är det någon som är beredd att verkligen prata om att revisorerna har vägrat att avsluta räkenskaperna elva år i rad. Är det någon här som vill slå vad om att det inte blir 12 år i rad eller kanske 13 eller 14? Alltsammans är ju helt fel. Vi har ett budgetsystem som är alldeles för komplicerat, men min fråga är: Behöver vi en budget över huvud taget?

(Skratt)

Tony Blair har, efter att ha misslyckats i förhandlingarna och blivit fullständigt överlistad, utklassad och utspelad av President Chirac, gjort en ganska dålig affär för de brittiska skattebetalarna. Och nu undrar en majoritet av britterna: Varför betalar vi 39 miljoner pund om dagen till en organisation som inte kan avsluta sina egna räkenskaper? Varför ska brittiska skattebetalare hjälpa till att bygga ett nytt tunnelbanesystem i Warszawa och nya avlopp i Budapest? Varför betalar vi alla dessa pengar till en grupp länder som säljer mycket mer till oss än vad vi gör till dem?

Att subventionera sina ekonomiska konkurrenter är väl ändå vansinnig ekonomi! Ingen vid sina sinnes fulla bruk skulle ägna sig åt det. Så det kommer inte att dröja särskilt länge innan britterna inte längre betalar pengar till EU. Jag vet att ni alla har dragit nytta av detta under de senaste 30 åren, men jag ber om ursäkt i förskott. Det kommer ingen brittisk check till någon av er inom de närmaste åren, men vi har haft roligt medan vi var här.

(Blandade reaktioner)

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman! När det gäller resultatet var vi alla överens om att summan på omkring 1 000 miljarder euro, som ska räcka till sju år i EU:s budget, är blygsam, med tanke på att USA:s budget är 2 500 miljarder US-dollar för ett enda år.

Under dessa omständigheter liknar uttalandet från Lissabon att EU 2010 kommer att vara jordens mest konkurrenskraftiga ekonomi det som Nikita Chrustjev sa i FN 1960 om att Sovjetunionen skulle komma ikapp Förenta staterna på tio år.

Utifrån det här perspektivet och trots våra framgångsrika försök att säkra en handfull tusen extra euro är således de förslag som vi lägger fram i den här kammaren precis lika otillräckliga med tanke på det allmänt erkända behovet av investeringar i laboratorier, sjukhus, universitet, äldreboenden, höghastighetståg och så vidare. Detta betyder att rådet och parlamentet bara var oense om en extra ”noll komma någonting” av BNP, eftersom de hämtar sin inspiration från samma källa, vilken kan sammanfattas med två ord: malthusianism i fråga om den ekonomiska politiken och fundamentalism i fråga om budgetpolitiken. Malthusianismen finns överallt i unionen och i den gemensamma jordbrukspolitiken, när det gäller kvoter, markuttag och att gräva upp vinstockar. Europaparlamentet, här i kammaren, driver självt sin personal och sina chaufförer, som tjänar skamliga 1 000 euro i månaden, ut i fattigdom! Detta är ett exempel på den tarvliga ekonomiska realitet som återspeglas i vår budgetpolitiska fundamentalism och i budgeteringsmetoderna i unionens budgetförordning. Man gör allt för att undvika utgifter! I unionens budgetförordning slås principen om en balanserad budget fast. Herr Barroso! Man måste gå tillbaka till Antonio de Oliveira Salazars dagar för att finna denna princip, och Förenta staterna har bara haft 38 balanserade budgetar på 100 år.

Om vår plan var att se över vår budgetplan skulle vi med andra ord ha sett över den ultraliberala ideologi som den bygger på, men att ifrågasätta de tre gisslen i den anglosaxiska tankevärlden – Malthus, Adam Smith och Ricardo – var en helt annan sak.

  Talmannen. – Jag tackar alla som har talat. Rådet och kommissionen har haft tillfälle att lyssna på de politiska grupperna, som har gett uttryck för olika grader av missnöje, i vissa fall ett lindrigt missnöje och i andra ett rent och skärt missnöje. De har också kunnat lyssna till en vädjan om att arbetet ska fortsätta så att unionen får ett system för egna resurser som i framtida budgetförhandlingar kommer att sätta punkt för det ackorderande utifrån nationella egenintressen som flera gruppledare har tagit upp.

Herr Schüssel! Vi vill uppmana er att fortsätta på den väg som ni har varit modig nog att skissera upp. Vi är säkra på att det är där som unionens framtid finns, med bättre budgetar så att unionen kan nå sina mål. De politiska grupperna kommer att diskutera den överenskommelse som våra förhandlare har kommit fram till på dess vägnar och parlamentet kommer att rösta om detta under nästa sammanträdesperiod.

Debatten är avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) Den överenskommelse som nåddes vid trepartsmötet om budgetplanen är en dålig nyhet eftersom den ligger 108 miljarder euro under parlamentets ursprungliga förslag.

De 1,05 procent av BNI som föreslås för åtagandebemyndiganden är långt under de 1,21 procent som kommissionen föreslog och de 1,18 procent som parlamentet föreslog.

Som svar på den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte i december 2005 har parlamentet lagt fram ett förslag i vilket vi kräver ytterligare 12 miljarder euro för att till fullo kompensera sådana områden som Algarve, som drabbas av den statistiska effekten. Det belopp man kom fram till var bara 4 miljarder euro – till största delen finansierade genom omfördelningar från andra utgiftskategorier – som öronmärks för prioriterade frågor som Lissabonstrategin och stabilitets- och tillväxtpakten, vid sidan av strukturfonderna och sammanhållningsfonden.

De överenskomna beloppen är bedrövligt otillräckliga för syftet att ta itu med den ekonomiska, sociala och miljömässiga situationen i det utvidgade EU, där ojämlikheten har ökat och där det finns ett ännu större behov av sammanhållning.

Vi röstade emot parlamentets förslag i juni eftersom det inte gjorde tillräckligt för att trygga ekonomisk och social sammanhållning, var till nackdel för sammanhållningsländerna och byggde på prioriteringarna i den så kallade europeiska konstitutionen.

Av de här skälen har vi inget val, utan måste tillbakavisa denna nya överenskommelse.